SkU 1979/80:9

Skatteutskottets betänkande
1979/80:9

med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. i vad den hänvisats till
skatteutskottet och avser budgetdepartementets och handelsdepartementets
verksamhetsområden jämte motioner

Propositionen

Uppgiften att motverka de negativa följderna av samhällets byråkratise ring
kräver insatser på flera områden.

I propositionen redovisas ett stort antal åtgärder för att minska krångel och
onödig byråkrati i den offentliga förvaltningen. Bland dessa finns förslag till
åtgärder som underställs riksdagens prövning. Återstoden är åtgärder som
regeringen eller myndigheterna nyligen genomfört, f. n. genomför eller avser
att genomföra samt åtgärder som f. n. förbereds av offentliga utredningar.

De redovisade åtgärderna syftar till: (1) decentralisering och delegering av
beslut, (2) minskad statlig kontroll av kommuner och landsting, (3) förenkling
och minskning av myndigheternas uppgiftskrav, (4) förenklingar av lagar och
andra föreskrifter, (5) enklare språk, bättre information och utvidgad service
gentemot allmänheten samt (6) enklare administration.

De åtgärder som presenteras i propositionen spänner över samtliga
departements verksamhetsområden.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i följande delar:

bilaga 4 lagförslag 3 (socialdepartementet),

bilaga 7 lagförslaget (budgetdepartementet),

bilaga 10 lagförslagen 1-6 (handelsdepartementet).

Utskottet behandlar i detta sammanhang förslagen på budget- och
handelsdepartementens verksamhetsområden. Förslaget i bilaga 4 från
socialdepartementet om ändring i lagen om handel med drycker har utskottet
beslutat att behandla i senare sammanhang.

1 bilaga 7 föreslår regeringen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
och att riksdagen får tillfälle att ta del av vad som har anförts om de
förenklingar som regeringen har genomfört eller avser att genomföra, om
vissa pågående utredningar samt om verksamheten inom DEFU.

I bilaga 10 föreslår regeringen att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i tullagen (1973:670),

2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),

3. lag om ändring i lagen (1973:981) om frihet från införselavgift,

1 Riksdagen 1979/80. 6 samt. Nr 9

SkU 1979/80:9

4. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område,

5. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

6. lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

och att riksdagen får tillfälle att ta del av vad som anförs i propositionen om
de förenklingar som redan har genomförts, om vissa pågående utredningar
samt om åtgärder i övrigt mot krångel och onödig byråkrati.

Författningsförslagen har följande lydelse

SkU 1979/80:9

Bilaga 7

Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 1 morn., 25, 51 och 68 §§ samt 69 § 1 mom.
taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

I mom.2 Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet
i 3 morn., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna
deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse,
fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om

han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret och under denna beskattningsåret och under denna

tid icke erlagt sjömansskatt, till tid icke erlagt sjömansskatt, till

sammanlagt minst 4 500 kronor och sammanlagt minst 6 000 kronor och

eljest till sammanlagt minst 100 eljest till sammanlagt minst 100

kronor, kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives i
3 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång
haft ett värde överstigande 200 000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk
person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda lag, 15 000 kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet
enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller
förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig
enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt eller
lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

3 Senaste lydelse 1978:928.

1* Riksdagen 1979/80. 6 sand. Nr 9

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

hänsyn till makarnas och boets sammanlagtia inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för
förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid
deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos
utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation
eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets
betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses
ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt
barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos
honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts
härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller
konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan
persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos
honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen
av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke ha varit här i riket
bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig, som
avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den
avlidne.

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret
ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk
person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig,
som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift
om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i
vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av
den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit
fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels
ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattnings -

Allmän självdeklaration
skall upptaga:

I mom. Allmän självdeklaration
skall, om icke annai sägs
i 2 mom., upptaga:

•'Senaste lydelse 1976:86.

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

året eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång lid eller till
vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,
dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) icke
behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen
såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om
och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för
året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den
skattskyldige i dennes hemortskommun,

8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående
persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall
aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika
röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående
person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed
jämförligt förhållande med företaget.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för
särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida
inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom.
nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Harskattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva
sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken
förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra
maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall
taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om
sådan förmögenhet.

2 mom. Fysisk person, som skall
avge allmän självdeklaration enligt
24 § 3 morn., får lämna sådan i
förenklad Jorm under förutsättning
att

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1) han linder beskattningsåret har
haft kontant intäkt av tjänst dock ej
periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt enligt 31 §
kommunalskattelagen (1028:3 70),

2) han vid taxeringen inte önskar
åtnjuta annat avdrag än avdrag från
intäkt av tjänst med 100 kronor och
sådant extra avdrag som avses i 50 sv 2
mom. fjärde stycket kommunalskattelagen
och som inte gäller speciella
kostnader,

3) han under beskattningsåret har
haft intäkt av kapital på högst 800
kronor eller, om han under beskattningsåret
har varit gift och har levt
tillsammans med andra maken, har
haft kapitalintäkt som tillsammans
med makens intäkt av samma slag har
uppgått till högst I 600 kronor,

4) han vid utgången av beskattningsåret
har haft skattepliktiga tillgångar
enligt lagen (1047:577) om
statlig förmögenhetsskatt på högst
75 000 kronor eller, om han under
beskattningsåret har varit gift och har
levt tillsammans med maken, makarnas
sammanlagda tillgångar har uppgått
till högst detta belopp, och om
sambeskattning skall ske enligt 12 $ /
mom. andra och tredje styckena
nämnda lag, de sammanlagda tillgångarna
har uppgått till högst
200000 kronor.

Allmän självdeklaration i förenklad
Jorm får inte avges av person sorn avses
i 30 § 3 morn., av person som under
beskattningsåret har hafi intäkt av
jordbruksfastighet, annan fastighet,
rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet,
eller av petson som under beskattningsåret
har haft beskattningsbar

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse

Belopp, som upptagas i självdeklaration,
skola utföras i hela krontal, så
att överskjutande öretal bortfalla.

Anmaning som avses i 22 § 2
morn., 24 § 2 morn., 31 S 2 morn., 33
och 36 §§, 39 5 1 mom. samt 45 § får
utfärdas av chef för taxeringsenhet,
revisionsenhet eller lokal skattemyndighet,
taxeringsnämnd, taxeringsintendent
samt tjänsteman
som biträder taxeringsnämnden.
Samma rätt tillkommer den, som
verkställer taxeringsrevision, dock
att han icke får anmana någon att
avlämna självdeklaration.

Föreslagen lydelse

inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt.

Efter anmaning är den som har
avgett allmän självdeklaration i förenklad
form skyldig avge allmän självdeklaration
i den Jorm som gäller
enligt I mom.

Allmän självdeklaration i förenklad
Jorm skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och
postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes,
personnummer, beträffande utlänning
nationalitet, samt beträffande skattskyldig,
som endast under någon del av
beskattningsåret varit i riket bosatt,
uppgift om den tid, han sålunda haft
bostad härstädes,

2) uppgift om förhållanden som
avses i första stycket I), 3) och 4) samt
andra stycket.

3 mom . Belopp, som upptagas i
självdeklaration, skola utföras i hela
krontal, så att överskjutande öretal
bortfalla.

§4

Anmaning som avses i 22 § 2
morn., 24 § 2 morn., 25 § 2 morn.,
31 § 2 morn., 33 och 36 §§, 39 § 1
mom. samt 45 § får utfärdas av chef
för taxeringsenhet, revisionsenhet
eller lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd,
taxeringsintendent
samt tjänsteman som biträder taxeringsnämnden.
Samma rätt tillkommer
den, som verkställer taxeringsrevision,
dock att han icke får
anmana någon att avlämna självdeklaration.

4 Senaste lydelse 1978:316.

1** Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 9

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärd as av skattechefen i det län, där
den uppgiftsskyldige är bosatt eller, efter skattechefens förordnande, av
annan tjänsteman.

I de fall som avses i 39 § 3 moni., 41 $ samt 42 S 2 mom. får anmaning
utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet,
taxeringsintendent samt den som får meddela beslut om taxeringsrevision.

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och jörmögenhetslängd.
vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med
angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

1 inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med
angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 $ 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst
eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke
avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 $ lagen (1958:295) om sjömansskatt
och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal
perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst
under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning
enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt,
dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 5 4
och 5 mom. uppbördslagen (1953:272),
dels beslut, som avser förutsättning försparskattereduktion enligt 2 5 lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå
skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt lagen om statlig Uppgår den enligt lagen om statlig

inkomstskatt beräknade taxerade inkomstskatt beräknade taxerade

inkomsten till minst 4 500 kronor för inkomsten till minst 6 000 kronor för

ensamstående och till sammanlagt ensamstående och till sammanlagt

minst 4 500 kronor för makar, som minst 6 000 kronor för makar, som

varit gifta vid ingången av beskatt- varit gifta vid ingången av beskatt -

5 Senaste lydelse 1978:425.

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ningsåret och under detta år levt
tillsammans, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas, även
om beskattningsbar inkomst icke
uppkommer.

ningsåret och under detta år levt
tillsammans, skall den beräknade
taxerade inkomsten inforas, även
om beskattningsbar inkomst icke
uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga
och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare.
Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens
beslut.

69 §

I morn.6 Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen
förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till
den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen
har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till omprövning
enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från
annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller
upplysning.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke
avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den
skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i
fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till
fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp
för fastigheten.

Har taxering åsatts skattskyldig sorn
har avgivit allmän självdeklaration i
förenklad form enligt 25I 2 mom.
skall underrättelse om taxeringen
sändas till den skattskyldige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979 och tillämpas första gången vid 1980
års taxering.

6 Senaste lydelse 1978:316.

SkU 1979/80:9

Bilaga 10

1 Förslag till

l ag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 20 och 20 a SS lullagen (1973:670) skall ha nedan
angivna lydelse.

X liva ra ihle lydelse Föreslagen lydelse

20 S1

Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall betalas

1. på grund av omtulltaxering eller cftcrtulltaxering.

2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten.

3. i fall som avses i 20 S första eller tredje stycket tullförordningen

(1973:979).

Ilar tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts med lägre
belopp än sorn slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Raula enligt Första eller andra
stycket utgör dock ej pä belopp sorn för
dras av vid redovisning av skatt enligt
lagen (1068:430) ont mervärdeskatt.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av att den som tagit
hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till
förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.

20 a

Ränta enligt 20 i; utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser
som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 i; I mom. andra stycket
uppbördslagen (1953:272). För tid sorn infaller efter utgången av det år då
införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats som gäller för
det året. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra stycket gäller att ränta
utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till
förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat
avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

1 Senaste lydelse 1974 982
- Senaste lydelse 1974:982.

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riinia enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som
avses i 20 § första stycket 3.

Ränta enligt 20$ tredje stycket Ränta enligt 20 $ fjärde stycket
utgår för den tid fördröjningen utgår för den tid fördröjningen

omfattar. omfattar.

I lar beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle
ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta
göras och tor mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår ej på räntebelopp
sorn tullskyldig ålägges betala enligt 20 $ utöver tidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger
motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2 Förslag till

I.ag om ändring i tullförordningen (1973:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullförordningen (1973:979)’
dels att i 9 $ orden "tulltaxan (1971:920)" skall bytas ut mot "tulltaxan
(1977:975)”.

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5a $

Regeringen eller, elier regeringens
bemyndigande. generaltullstyrelsen
får Föreskriva att tull inte skall las ut
för vari/försändelse, när tullen och
övriga inlörselavgilter för /örsändelsen
sammanlagt understiger visst Mopp.

Denna lag träder i kraft den I juli 1979.

1 Senaste lydelse av 9 $ 1975:94.

SkU 1979/80:9

3 Förslag till

Lag ont ändring i lagen (1973:981) om frihet från införselavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1973:98Dom frihet från införselavgift4
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §5

Sker förtullning av vara under Sker fortullning av vara under
sådana omständigheter som för sådana omständigheter som för

tullpliktig vara medför tullfrihet tullpliktig vara medför tullfrihet

enligt 7,8, II eller 12 §,13 § leiler 14 enligt 5 a, 7, 8, 11 eller 12 §, 13 § 1

§ tullförordningen (1973:979) skall, i eller 14 § tullförordningen (1973:979)

den mån regeringen förordnar, ej skall, i den mån regeringen förord heller

utgå skatt eller annan införsel- nar, ej heller utgå skatt eller annan

avgift för varan. införselavgift för varan.

Bestämmelserom frihet från införselavgift som avses i lagen (l973:37)om
avgift på vissa dryckesförpackningar finns i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den I juli 1979.

4 Förslag till

I.ag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område6 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift som avses i 14 § erlägges
icke, när vara föres in under sådana
omständigheter som för tillståndspliktig
vara medför rätt till införsel
utan tillstånd enligt 3 § första stycket.

Föreslagen lydelse
§

Avgift som avses i 14 § erlägges
icke, när vara föres in under sådana
omständigheter som för tillståndspliktig
vara medför rätt till införsel
utan tillstånd enligt 3 § första stycket,
Sådan avgift erlägges inte heller när
vara föres in under sådana omständig -

4 Senaste lydelse av lagens rubrik 1978:70.

5 Senaste lydelse 1978:70.

6 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.

SkU 1979/80:9

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

heler som för ndlpliklig vara medför
befrielse frän lull enligt 5 a § tullförordningen
(1073:979).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

12 §

För import fisk skall erläggas inforselavgift. I fråga om sådan avgift äger 11 §
motsvarande tillämpning.

Införselavgift utgår ej, om varan
införes under sådana omständigheter
som för tillståndspliktig vara
medför rätt till införsel utan tillstånd
enligt 3 §. Schlan avgift utgår inte
heller om vara fores in under sadana
omständigheter som medfir befrielse
från tull enligt 5 a § tullförordningen
(1973:979).

Införselavgift utgår ej, om varan
införes under sådana omständigheter
som för tillståndspliktig vara
medför rätt till införsel utan tillstånd
enligt 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

SkU 1979/80:9

6 Förslag lill

Lag om ändring i lagen (1973:37)om avgift på vissa dryckesförpackningar Härigenom

föreskrivs att 4 8 lagen (i973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar7
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 8'

Avgifisskyldighet föreligger icke

1. när förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till landet av
avgiftsskyldig som avses i 3 §,

2. när förpackning införes till landel
under omständigheter som medför
tullfrihet enligt 7, 8, II eller 12 5
tullförordningcn (1973:979) eller förordningen
(1966:394) om rätt för
resande m. fl. att införa varor tu11 -och skattefritt.

2. när förpackning införes till landet
under omständigheter som medför
tullfrihet enligt 3 a. 7. 8, 11 eller
12 8 tullförordningen (1973:979)eller
förordningen (1966:394) om rätt för
resande m. II. att införa varor tu 11 -och skattefritt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:144.
8 Senaste lydelse 1975:144.

SkU 1979/80:9

Motionerna

I detta sammanhang behandlas

dels de med anledning av propositionen 1978/79:111 väckta motionerna

1978/79:2459 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till
motionen 1978/79:2458 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om
förslag om ytterligare förenklingar av deklarationsförfarandet i enlighet med
vad som i motionen anförts,

1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under yrkandet 8 hemställs 8.

att riksdagen uttalar sig för

a) införande av en progressiv statskommunal enhetsskatt,

b) en stegvis övergång från inkomstbeskattning till produktionsbeskattning,

1978/79:2469 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. avslår det i propositionen 1978/79:111 i bilaga 7 framlagda förslaget till
lag om ändring i taxeringslagen i vad gäller förenklat deklarationsförfarande,

2. hos regeringen begär förslag om åtgärder för förenklat deklarationsförfarande,
varvid särskilt bör uppmärksammas behovet av att förenkla
deklarationen för personer vilkas inkomster enbart består av pensionsförmåner,

dels den vid riksmötet 1978/79 väckta motionen

1978/79:1714 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari
hemställs att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att införa en
ny, förenklad deklarationsblankett.

Yttranden

Utskottet har beträffande budgetdepartementets förslag inhämtat yttranden
från riksskatteverket och kammarrätten i Stockholm. Yttrandena fogas
som bilagor till betänkandet.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis uttala sitt stöd för strävandena att minska
krångel och byråkrati. Samtidigt anser utskottet sig kunna konstatera att
åtskilliga frågor på skatteområdet är av sådan natur att alltför långtgående
förenklingar torde vara svåra att genomföra om man vill upprätthålla kravet
på en effektiv skattekontroll och därmed tillgodose medborgarnas berättigade
krav på en rättvis och likformig taxering och på samma gång beakta

SkU 1979/80:9

rättssäkerhetssynpunkterna. Utskottet är emellertid berett att positivt pröva
alla rimliga förslag till förenklingar.

Budgetdepartementets förslag

På budgetdepartementets område läggs fram två förslag om förenklingar
avseende dels en höjning av deklarationspliktsgränsen från 4 500 kr. till 6 000
kr. dels införandet av ett förenklat deklarationsförfarande i vissa fall.

Enligt förslaget skall den förenklade självdeklarationen i huvudsak bygga
på de av arbetsgivaren lämnade kontrolluppgifterna och på skatteregistrens
personuppgifter. Sådan deklaration skall få lämnas av fysisk person med
intäkt av tjänst, dock ej periodiskt understöd eller därmed jämförlig intäkt.
Ytterligare förutsättningar är att den skattskyldige endast är berättigad till
avdrag med schablonbeloppet 100 kr. Vidare får inkomsten av kapital inte
överstiga gränserna för sparavdraget (800 kr. för ogift 1 600 kr. för makar
gemensamt) och förmögenhetstillgångarna uppgå till högst 75 000 kr. eller
vid sambeskattning mellan föräldrar och barn 200 000 kr.

Förslaget om förenklat deklarationsförfarande har utsatts för kritik från
olika håll. 1 motionen 1978/79:2459 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas att
riksdagen skall begära förslag om ytterligare förenklingar med hänsyn till den
begränsade räckvidd som det förenklade förfarandet får enligt förslaget i
propositionen. En delvis motsatt ståndpunkt intar motionärerna i motionen
1978/79:2469 av Erik Wärnberg m. fl. (s) som yrkar avslag på propositionen i
denna del och begär nytt förslag, varvid särskilt bör uppmärksammas behovet
att förenkla deklarationen för dem som enbart har pensionsförmåner. I
motionen 1978/79:1714 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)
begärs en förenklad deklarationsblankett för deklaranter med okomplicerade
inkomstförhållanden och i motion 1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk)
begärs - som ett led i kampen mot samhällets byråkratisering - ett
riksdagsuttalande om införande av en progressiv statskommunal enhetsskatt
och om en successiv övergång från inkomstbeskattning till produktionsbeskattning.

Med beaktande av de motionsvis framförda invändningarna och med
hänsyn till att förslagen inte varit föremål för remissbehandling har utskottet
inhämtat yttrande över budgetdepartementets författningsförslag från riksskatteverket
(RSV) och kammarrätten i Stockholm.

Båda remissinstanserna tillstyrker den föreslagna höjningen av deklarationspliktsgränsen
men avstyrker förslaget om förenklat deklarationsförfarande.
Som skäl försitt avstyrkande anför RSV bl. a. att förslaget bygger på att
arbetsgivaren lämnar korrekta och fullständiga kontrolluppgifter, ett krav
som alltför många arbetsgivare enligt verkets erfarenhet inte uppfyller.
Verket understryker vidare att förslaget inte bör genomföras så länge ansvaret
för att taxeringsunderlaget är riktigt åvilar den skattskyldige och menar också
att förslaget inte innebär några förenklingar för den som vill räkna ut sin

SkU 1979/80:9

slutliga skatt eller göra fyllnadsinbetalning för att undgå kvarskatt. Slutligen
menar verket att den föreslagna förenklingen skulle medföra svårigheter vid
tillhandahållandet av sådana deklarationsblanketter som delvis ifylls av
taxeringsmyndigheterna. För skattemyndigheterna skulle det nya systemet -särskilt om det genomförs innan taxeringsarbetet i första instans fungerar
enligt planerna för RS-projektet - medföra stora administrativa och kontrolltekniska
problem.

Kammarrätten i Stockholm anför liknande principiella synpunkter och
anser att den skattskyldige genom det aktualiserade deklarationsförfarandet
lätt kan bibringas den felaktiga uppfattningen att han är befriad från en
uppgiftsskyldighet som aktualiseras i ett senare skede, då han i god tro kan ha
gjort sig av med deklarationsunderlaget. Kammarrätten menar att en
förenkling av deklarationsblanketterna främst bör ske genom en vidareutveckling
av systemet med delvis ifyllda deklarationsblanketter.

Skatteutskottet kan i huvudsak ansluta sig till de synpunkter som kommit
till uttryck i remissyttrandena. Detta innebär att utskottet tillstyrker den
höjda deklarationspliktsgränsen men inte finner att de åsyftade förenklingarna
av deklarationen kan anses uppväga de nackdelar som de skulle
medföra. Utskottet anser inte att det enbart av forenklingsskäl finns
anledning att frånträda principen att den skattskyldige bör ha huvudansvaret
för deklarationens riktighet. Som RSV framhållit är också tidpunkten för
genomförandet av förslaget illa vald med hänsyn till den pågående omläggningen
av taxeringen i första instans.

I enlighet härmed avstyrker utskottet det i propositionen framlagda
förslaget om förenklat deklarationsforfarande. Utskottet anser det emellertid
angeläget att fortsatta ansträngningar görs för att i möjligaste mån förenkla
deklarationerna på ett sätt som inte strider mot de grundläggande principerna
för deklarationssystemet. Utan att ta ställning till frågan hur utvecklingsarbetet
på detta område skall bedrivas förutsätter utskottet att regeringen och de
närmast ansvariga myndigheterna fullföljer dessa strävanden. Med det
anförda anser utskottet sig ha besvarat de här behandlade motionerna, som
utskottet avstyrker till den del de inte härigenom kan anses vara tillgodosedda.

Handelsdepartementets förslag

På handelsdepartementets område läggs fram två ändringsförslag av
begränsad räckvidd som innebär vissa lättnader i samband med införsel.
Sålunda föreslås att respitränta inte skall tas ut på mervärdeskatt som kan
dras av inom ramen för mervärdeskatteredovisningen och att ett system med
förenklad tullklarering av småförsändelser införs. I fråga om småförsändelserna
innebär förslaget en fullmakt för regeringen eller efter regeringens
bemyndigande generaltullstyrelsen att föreskriva att tull inte skall tas ut för
varuförsändelse, närtullen och övriga införselavgifter sammanlagt understi -

SkU 1979/80:9

ger visst belopp. Beloppsgränsen bör enligt tullstyrelsens förslag f. n. sättas till
50 kr.

Båda förslagen har tillstyrkts av flertalet remissinstanser men i fråga om
småförsändelserna har från vissa håll uttalats oro för att bestämmelserna
skulle kunna medföra konkurrenssnedvridning. Det förutsätts emellertid i
propositionen att systemet får omprövas om det skulle leda till en besvärlig
konkurrenssituation för den reguljära handeln.

Utskottet, som finner de föreslagna åtgärderna medföra vissa förenklingar,
tillstyrker propositionen i denna del.

Vad som i propositionen anförts om redan genomförda eller aktualiserade
förenklingar m. m. motiverar enligt utskottets mening inte något särskilt
uttalande av riksdagen.

Utskottet hemställer

A. i fråga om budgetdepartementets verksamhetsområde

1. att riksdagen med bifall av motionen 1978/79:2469 yrkandet 1
avslår det i propositionen 1978/79:111 bilaga 7 framlagda
förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) till den
del förslaget avser införande av ett förenklat deklarationsförfarande; 2.

att riksdagen antar det under A 1 angivna författningsförslaget i
vad det avser föreslagen lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § tredje
stycket taxeringslagen (1956:623), till följd varav ingressen och
ikraftträdandebestämmelserna får följande lydelse:

Härigenom föreskrivs att 22 § 1 mom. och 68 § tredje stycket taxeringslagen
(1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid
1980 års taxering.

3. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1714

b) motionen 1978/79:2459

c) motionen 1978/79:2467, yrkandet 8

d) motionen 1978/79:2469, yrkandet 2

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad
utskottet anfört;

B. i fråga om handelsdepartementets verksamhetsområde
att riksdagen beträffande de i propositionen 1978/79:111 bilaga 10
framlagda förslagen till

1. lag om ändring i tullagen (1973:670),

2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),

3. lag om ändring i lagen (1973:981) om frihet från införselav gift,

4. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbru kets

område,

SkU 1979/80:9

5. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område,

6. lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

antar förslagen med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna
får följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Stockholm den 13 november 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c). Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Bo Forslund (s), Wilhelm
Gustafsson (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av Knut Wachtmeister, Ingegerd Troedsson och Bo Lundgren (alla m):

Skatteutskottets majoritet har beslutat uppskjuta behandlingen av propositionen
1978/79:111 till den del förslaget berör ändring i lagen om handel
med drycker.

Propositionen 1978/79:111 lades i februari i år och den del som berörde
skatteutskottet uppsköt utskottet till hösten. Ett ytterligare uppskov med
behandlingen av lagförslagen om handel med drycker ter sig för oss varken
lämpligt eller meningsfullt och vi beklagar att så skett.

SkU 1979/80:9

Bilaga 1

Riksskatteverket

Yttrande över regeringens proposition (1978/79:111) Åtgärder mot krångel
och onödig byråkrati m.m.

Genom remiss den 14 juni 1979 har riksskatteverket (RSV) anmodats att
avge yttrande över bilaga 7 till rubricerade proposition såvitt avser ändring i
taxeringslagen (1956:623).

RSV biträder förslaget att deklarationspliktsgränsen höjs från 4 500 till
6 000 kr. men finner förslaget om förenklat deklarationsförfarande ha sådana
uppenbara nackdelar att det inte bör genomföras.

RSV vill till stöd för sin ståndpunkt i sistnämnda hänseende anföra
följande.

1. Allmänt om förslaget

RSV har i tidigare remissyttrande framhållit att det är angeläget att
deklarationsförfarandet förenklas för många skattskyldiga med homogena
inkomst- och avdragsförhållanden. Samtidigt har RSV understrukit att en
förutsättning för ett förenklat deklarationsförfarande är att taxeringsarbetet
förbättras.

Från 1979 års taxering har en ny skatteadministration genomförts i syfte att
reformera organisations- och arbetsformer i första instans. Den nya taxeringsorganisationen
avser bl. a. att underlätta och effektivisera den manuella
granskningen av deklarationer. Ett led häri består av att utnyttja ADB för att
bearbeta kontrolluppgifter. I samband med registrering av deklarationer sker
sedan vissa maskinella kontroller mellan registrerade uppgifter enligt deklaration
och registrerade uppgifter enligt kontrolluppgifter.

I propositionen framhålls att det är detta förfarande som ger möjligheter till
förenkling av de skattskyldigas uppgiftslämnande. Utgångspunkten för det
förenklade deklarationsförfarandet bör nämligen vara den att en förenklad
självdeklaration innefattar så få upplysningar som möjligt från den skattskyldige
och att deklarationen kompletteras med arbetsgivarens uppgifter.

En taxering på grundval av arbetsgivarens kontrolluppgifter bygger på att
kontrolluppgifterna lämnas i föreskriven ordning och innehåller korrekta och
fullständiga upplysningar om de skattskyldiga. RSV:s erfarenheter visar att
alltför många arbetsgivare inte tillfredsställande uppfyller dessa krav. Någon
ändring i detta avseende har inte heller konstaterats vid årets taxeringsarbete.
I många fall överensstämmer inte namnuppgifter i deklarationen med dem
som förekommer på kontrolluppgiften. Enda möjligheten för skattemyndigheten
i en sådan situation att maskinellt hänföra kontrolluppgiften till rätt
deklaration är att jämföra de belopp som är angivna i deklarationen med dem

SkU 1979/80:9

som förekommer på kontrolluppgiften. Också denna möjlighet till identifiering
skulle vara utesluten om deklarationen inte innehöll uppgift om
intäkternas belopp.

För att tillräcklig effektivitet skall nås genom den maskinella granskningen
måste således efterlevnaden av kontrolluppgiftsskyldigheten avsevärt förbättras.
RSV anser att en bättring efter hand kan åstadkommas genom att det
i ökad utsträckning utförs kontrolluppgiftsrevision hos arbetsgivare samt
genom att ytterligare informera arbetsgivarna om kontrolluppgifternas
betydelse. När dessa åtgärder kan anses ge avsedd effekt kan inte anges. Så
länge den maskinella granskningen inte tillfredsställande fungerar innebär ett
genomförande av regeringens förslag stora administrativa olägenheter för
skattemyndigheterna. Samtidigt skulle många skattskyldiga inte få några
fördelar med att deklarera förenklat. På grund av bristerna i kontrollsystemet
skulle skattemyndigheterna vid eftergranskning av deklarationerna bli
tvungna att inhämta kompletterande uppgifter från de skattskyldiga. RSV
anser därför att ett genomförande av förslaget redan av detta skäl inte bör ske
nu.

Enligt 20 § taxeringslagen är den skattskyldige skyldig att föra anteckningar
m. m. som underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens
fullgörande. Uppgifter från den skattskyldiges arbetsgivare har normalt
endast karaktären att vara en kontroll av den skattskyldiges uppgifter.
Utgångspunkten vid taxeringsarbetet är således den skattskyldiges i självdeklarationen
lämnade uppgifter. Den skattskyldige redovisar sina intäkter och
kostnader under straffansvar och med risk att drabbas av skattetillägg.
Förslaget innebär att denna princip skulle genombrytas genom att den
skattskyldige befrias från uppgiften att ange storleken av intäkterna. Detta
medför i sin tur att en skillnad skulle komma att göras mellan olika löntagare.
RSV anser att ansvaret för att taxeringsunderlaget blir riktigt i första hand bör
åvila den skattskyldige och i annat fall arbetsgivaren. En ändrad ansvarsfördelning
kan dock inte genomföras utan att man först närmare undersökt vilka
problem som hänger samman därmed. Förslaget bör så länge ansvaret åvilar
den skattskyldige inte genomföras.

I 69 § taxeringslagen föreslås ett nytt stycke tillagt om skyldighet för
skattemyndigheterna att sända en underrättelse till den skattskyldige med
uppgift om åsatt taxering. Avsikten med bestämmelsen synes vara att den
skattskyldige skall ges möjlighet att kontrollera sin taxering samt att kunna
räkna ut sin slutliga skatt. För att kontrollen skall bli meningsfull krävs att
underrättelsen innehåller flera uppgifter. För en skattskyldig som vill utföra
en sådan kontroll, vilket han bör göra, innebär lättnaden att belopp inte
behöver anges i en förenklad deklaration endast att problemet med att räkna
ut den taxerade inkomsten uppskjuts till tiden för erhållandet av underrättelsen.
Dessa omständigheter utgör, enligt RSVs mening, ytterligare skäl för
att inte genomföra det framlagda förslaget.

Det bör vidare erinras om att det inte är uteslutet att skattskyldiga, som det

SkU 1979/80:9

förenklade deklarationsförfarandet är avsett för, kan behöva räkna ut sin
skatt på ett tidigt stadium för att kunna bedöma om de bör göra fyllnadsinbetalning.
Om sådana skattskyldiga inte fått den avsedda underrättelsen före
den 30 april taxeringsåret, tvingas de - för att kunna räkna ut den slutliga
skatten - för egen del göra en vanlig deklaration.

Ett av skälen till förslaget är önskemål om en enklare deklarationsblankett.
En ny blankett skulle utformas som ett alternativ till den nuvarande
deklarationsblanketten, blankett 1.

För fysiska personer upptagna i skattebandet förtrycker RSV en deklarationsblankett,
som jämte kopia sänds till de skattskyldiga under januari
månad taxeringsåret. Denna åtgärd ses som en stor och viktig servicefunktion.
Sorteringsarbetet på lokala skattemyndigheten underlättas avsevärt om
den förtryckta blanketten används. Åtgärden har även medfört att ett större
antal skattskyldiga än tidigare lämnar sin deklaration utan att forst anmanas.
Regeringens förslag skulle innebära att RSV måste antingen sända två
blanketter (en förenklad och en vanlig) till samtliga skattskyldiga eller också
enbart en vanlig blankett. Det är inte möjligt att på maskinell väg sortera ut
sådana skattskyldiga som kan tänkas uppfylla kraven på att få lämna
förenklad deklaration.

Det skulle uppstå svårigheter för den enskilde att välja blankett om han
tillställs båda. Skattemyndigheterna skulle åsamkas merarbete och vidare
skulle större kostnader uppkomma om två förtryckta blanketter måste tas
fram för varje person. Att skicka endast den vanliga blanketten skulle
förmodligen medföra att endast ett ringa antal skattskyldiga skulle lämna det
förenklade formuläret som de då själva måste hämta på utlämningsställena.
De administrativa problem som blir följden av att tillskapa en ny blankett
skulle delvis undvikas om möjligheten att deklarera förenklat i stället införs
på en modifierad blankett 1. Mot bakgrund av den ståndpunkt RSV tagit till
förslaget saknas anledning att närmare beröra detta alternativ.

2. Synpunkter på lagförslagen m. m.

2.1. 25 § 2 mom. första stycket 1) taxeringslagen jämfört med 25 § 2 mom. fjärde
stycket 2) samma lag

1 fjärde stycket 2) stadgas att allmän självdeklaration i förenklad form skall
upptaga uppgift om förhållanden som avses i första stycket 1) dvs. den
skattskyldige skall ange sina kontanta intäkter av tjänst. Då i 25 § 1 mom.
med intäkt avses en till beloppet känd storhet bör det i 2 mom. särskilt anges
att undantag härifrån medges.

2.2. 25 § 2 mom. andra stycket taxeringslagen

Bestämmelsen är oklar. RSV föreslår att stadgandet får följande lydelse.

Allmän självdeklaration i förneklad form får utöver vad sorn föijer av första

SkU 1979/80:9

slyckei inte heller avges av person som avses i 30 § 3 morn., av person som
under beskattningsåret har haft intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet,
rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet, eller av person som under beskattningsåret
har haft beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt.

2.3. RSV vill också framhålla att skattetillägg enligt gällande lagstiftning bör
utgå även i andra fall än de som redovisats i propositionen t. ex. när oriktig
uppgift lämnas om förekomst av periodiskt understöd eller intäkt av
rörelse.

RSV finnér sig inte övertygat av det framlagda argumentet varför personer
som berörs av de särskilda reglerna om beskattning av fåmansföretag och
deras ägare skulle undantas från att omfattas av det förenklade deklarationsförfarandet.
Om den avsedda gruppen av personer inte har mer komplicerade
inkomst- och förmögenhetsförhållanden än att de uppfyller förutsättningarna
för att tå deklarera förenklat bör de få åtnjuta denna förmån. Dessa
personer har nämligen i övrigt skyldighet att till skattemyndigheterna
redovisa sina ekonomiska förhållanden. Någon ändring härvidlag bör inte
ske. Fåmansföretagen har också en utökad kontrolluppgiftsskyldighet. Det
saknas därför skäl att från kontrollsynpunkt särbehandla denna kategori av
skattskyldiga.

3. A vslutande synpunkter

RSV anser att det är angeläget att åstadkomma ett förenklat deklarationsförfarande
för så stora grupper av skattskyldiga som möjligt. Med nuvarande
regler får ett förenklat förfarande emellertid inte innebära ett avsteg från
principen att ansvaret för att taxeringsunderlaget blir riktigt alltid bör v:!a på
den skattskyldige. Idén med två olika deklarationsblanketter innebär vidare
inte någon förenkling (jfr 1948 års taxering då ett system med två blanketter
prövades). För skattemyndigheterna medför förslaget - särskilt om det
genomförs nu - stora administrativa och kontrolltekniska problem. Detta
leder i sin tur till att fördelarna med reformen för de skattskyldiga blir mindre
än vad som kunnat förväntas. Starka skäl talar sålunda för att inte genomföra
någon form av förenklat deklarationsförfarande förrän taxeringsarbetet i
första instans fungerar enligt de planer som dragits upp inom RSprojektet.

Beslut i detta ärende har fattats av - förutom undertecknad ordförande -styrelseledamöterna Andersson, Borell, Bäckström, Erlansson, Hallman,
Helmers, Lindstam, Rönquist, Troedsson och Wastesson. Vid den slutliga
handläggningen har i övrigt närvarit skattedirektörema Nilsson och Berglöf,
bitr. skattedirektören Lindberg samt byrådirektören André, föredragande.

Gösta Ekman

Peder André

SkU 1979/80:9

Bilaga 2

Kammarrätten i Stockholm

Yttrande över prop. 1978/79:111 bilaga 7 såvitt avser ändring i taxeringslagen
(1956:623)

Genom remiss den 14 juni 1979 har utskottet anhållit att kammarrätten
yttrar sig över ovannämnda ändringsförslag.

Kammarrätten får i anledning härav anföra följande.

Den föreslagna ändringen av beloppsgränsen närdet gäller skyldigheten för
fysisk person att avlämna självdeklaration synes välmotiverad och ger inte
anledning till erinran.

Förslaget om förenklat deklarationsförfarande för skattskyldiga med
okomplicerade inkomstförhållanden ter sig däremot för kammarrätten
tveksamt. Syftet med förslaget är förvisso beaktningsvärt. Om detta åter
uppnås och om konsekvenserna i allo tillräckligt övervägts kan dock
ifrågasättas.

En ny deklarationsblankett - det är beklagligt att inte ens en skiss härtill
företetts, något som kunnat underlätta ett bedömande - måste tas fram. Varje
löntagare (pensionär) ställs då inför frågan om den förenklade blanketten kan
användas av honom eller om någon omständighet, kanske för honom inte
alltid lättbedömd, förpliktigar honom att använda den mer omfattande
blanketten. Systemet med delvis förtryckta deklarationsblanketter - en med
rätta uppskattad ordning som riksskatteverket sedan några år infört - är
möjligen inte helt välförenlig med förslaget. Antingen skall förtrycket
appliceras på såväl de konventionella som de förenklade blanketterna,
varefter det överlämnas åt den skattskyldige att begrunda vilken av
blanketterna han skall använda, eller också sänds endast en av de alternativa
blanketterna ut med ”förtrycket” varvid valet av blankett skett utifrån något
tidigare års inkomstförhållanden som kanske ej längre är aktuella. Den
skattskyldige kan komma att använda fel blankett.

Tanken bakom förslaget är att man i de ”enkla” fallen skall vid
deklarationsgranskningen och taxeringen hålla sig till de av arbetsgivarna
lämnade löneuppgifterna. Den skattskyldige behöver inte på deklarationsblanketten
uppge storleken av mottagna belopp. Självfallet kan han därigenom
bibringas uppfattningen att han över huvud taget är befriad från
uppgiftsplikt i nämnda hänseenden och att beloppsangivningen helt ankommer
på myndigheterna.

1 förslaget har emellertid inte gjorts något undantag från den generella
föreskriften i 20 § taxeringslagen att envar är skyldig att i skälig omfattning
genom räkenskaper, anteckningar o. d. sörja för att underlag finns för en
komplett och korrekt självdeklaration. Man har tvärtom direkt föreskrivit att
den som deklarerat på det förenklade sättet är skyldig att efter anmaning avge
fullständig deklaration.

SkU 1979/80:9

Om den skattskyldige alltså måste hålla reda på sådant som de från
arbetsgivarna uppburna beloppen, kan man fråga sig om han inte lika gärna
kan lämna uppgifterna därom vid deklarationstillfället. Det synes knappast
uppenbart att den tänkta förenklingen uppväger den nackdel som ligger i att
den skattskyldige lätt bibringas den felaktiga uppfattningen att han är befriad
från en uppgiftsskyldighet som kan aktualiseras i ett senare skede. Han kan
då, även om han i god tro gjort sig av med deklarationsunderlaget, riskera
sanktioner av olika slag (skönstaxering, skattetillägg etc.).

1 sammanhanget vill kammarrätten erinra om följande uttalande av 1950
års skattelagssakkunniga (SOU 1954:24 s. 126) beträffande möjligheten att
helt slopa deklarationsplikten för viss kategori skattskyldiga.

Att helt slopa deklarationsplikten för den kategori skattskyldiga, för vilken
den föreslagna enklare deklarationsblaketten är avsedd, torde icke för
närvarande vara genomförbart. Om så skedde, skulle taxeringsmyndigheterna
icke ha annat underlag för taxeringens åsättande än arbetsgivarnas
kontrolluppgifter rörande utbetalda löner, vilket i sin tur skulle tvinga till en
besvärlig och svårbemästrad kontroll över fullgörandet av denna uppgiftsskyldighet.
Grunden till att taxeringen av tjänsteinkomst för närvarande
fungerar i stort sett tillfredsställande är utan tvivel den, att inkomsten både
skall deklareras av den, som mottagit ett belopp, och för kontroll av
deklarationen uppgivas av den som utbetalt beloppet. Den skattskyldiges
plikt att vid straffansvar uppgiva sina inkomster möjliggör i sin tur tillsyn
över att arbetsgivare fullgör sin uppgiftsskyldighet och sin skyldighet att
verkställa skatteavdrag å lön.

Enligt kammarrättens mening är skattelagssakkunnigas citerade uttalande
alltjämt beaktansvärt.

Följande må tilläggas. En förenklad löntagarbeskattning har tidigare
ingående diskuterats. Därvid har bl. a. det uppslaget övervägts att taxeringsmyndigheterna
med stöd av datatekniken sammanställer tillgängliga uppgifter,
från arbetsgivare och andra, i ett utkast till självdeklaration. Detta tillställs
den skattskyldige för ev. komplettering och bestyrkande på heder och
samvete och under ansvar som nu gäller. Enligt kammarrättens mening är
det främst efter en sådan linje som lösningen bör sökas när det gäller att
förenkla deklarationsbestyret för dem med mer okomplicerade inkomstförhållanden.

1 handläggningen av detta ärende, däri skiljaktig mening inte förekommit,
har deltagit undertecknad president, kammarrättslagmannen Lagergren och
tillförordnade kammarrättsrådet Westling, föredragande.

G. Hedborg

Klas Westling