SkU 1979/80:58
Skatteutskottets betänkande
1979/80:58
med anledning av proposition 1979/80:173 om tillfälliga regler för
insättning på skogskonto jämte motioner
Propositionen
Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1979/80:173 att
riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om tillfälliga regler
för insättning på skogskonto.
I propositionen lämnas följande sammanfattning av förslaget.
Bristen på virkesråvara gör att skogsindustrin f. n. inte fullt ut kan dra
fördel av en stark internationell efterfrågan. Obalansen på den svenska
virkesmarknaden leder till förlorade exportintäkter, höga virkespriser och i
vissa fall svårigheter att upprätthålla sysselsättningen inom skogsindustrin.
I propositionen föreslås en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning
på skogskonto. Förslaget syftar till att stimulera enskilda skogsägare till
ökade avverkningar. Enligt förslaget skall det högsta insättningsbeloppet
höjas från 60 % till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 %
till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna
skogsprodukter. De höjda procentsatserna är avsedda att tillämpas vid 1981
och 1982 års taxeringar och gälla skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1
januari 1980-den 30 juni 1981.
Författningsförslaget har följande lydelse.
Förslag till
Lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
Härigenom föreskrivs följande.
I fråga om intäkt av skogsbruk som hänför sig till perioden den 1 januari
1980-den 30 juni 1981 gäller - i stället för bestämmelserna i 2 § första-tredje
styckena skogskontolagen (1954:142) - vid 1981 och 1982 års taxeringar att
uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av
1. åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
2. sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter samt
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 58
SkU 1979/80:58
2
3. sextio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
har uttagits för förädling i egen rörelse.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:
1979/80:2047 av Bertil Jonasson (c) och Karl-Eric Norrby (c) vari hemställs
att riksdagen begär att regeringen prövar lämpligheten av förlängd insättning
på skogskonto till 30 år i de fall skogen har angripits eller hotats av
skadeinsekter,
1979/80:2048 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen,
1979/80:2050 av Bengt Wittbom (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att den maximala löptiden för skogskonto förlängs från 10 till 15 år,
1979/80:2051 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen.
Utskottet
I avsikt att stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar
föreslås i propositionen att möjligheterna till insättning på skogskonto
utvidgas tillfälligt.
Reglerna om skogskonto omfattar enskilda personer, dödsbon och
familjestiftelser, med undantag för delägare i handelsbolag och i sådana
dödsbon som behandlas som handelsbolag vid beskattningen. Reglerna
innebär att uppskov medges med beskattningen av de belopp som sätts in på
ett skogskonto. Normalt medges uppskov med högst 60 % av köpeskillingen
för sålda rotposter och 40 % av köpeskillingen för leveransvirke och värdet
av uttag till egen rörelse. Om avverkningarna gjorts på grund av skador på
skogen får insättning ske med högst 80 % resp. 50 %. Uppskovsmöjligheterna
är också begränsade till ett belopp som motsvarar den beräknade
nettointäkten av förvärvskällan. Beskattning av insatta medel med ränta sker
vid uttag från kontot. Medlen skall tas ut och beskattas senast efter tio
år.
Förslaget i propositionen innebär att uppskovsmöjligheterna vidgas från
60 % till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 % till 60 % av
köpeskillingen för leveransvirke och saluvärdet äv uttagna skogsprodukter.
De höjda procentsatserna skall tillämpas vid 1981 och 1982 års taxeringar för
skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1 januari 1980-den 30 juni
1981.
SkU 1979/80:58
3
I motionerna 2048 och 2051 yrkas avslag på propositionen. Enligt
motionärernas uppfattning innebär förslaget att man inför nya skattelättnader
för skogsägarna trots att det är osäkert i vilken utsträckning åtgärden
kommer att medföra ökade avverkningar. I den förstnämnda motionen
anförs bl. a. att avverkningarna i nuvarande läge borde styras till marginalskog
men att förslaget innebär att det blir mest lönande att avverka skog med
högt saluvärde. I motion 2051 anförs bl. a. att de skattelättnader som
genomfördes för skogsägarna våren 1979 inte medfört en förbättring av
virkesförsörjningen och att det inte kan anses godtagbart att nu genomföra
ytterligare skattelättnader. De hänvisar i stället till det förslag som från deras
håll framförts i motion 1027 om en beredskapslag för att trygga virkesförsörjningen.
Som framgår av propositionen har skogsavverkningarna alltsedan 1978
legat på en alltför låg nivå i förhållande till den årliga tillväxten och till
skogsindustrins behov. Om avverkningarna inte ökar väsentligt kan bortfallet
av exportintäkter enligt departementschefen uppskattas till flera miljarder
kronor för år 1980, vartill kommer att bristen på råvaror kan leda till
friställningar och driftsinskränkningar inom skogsindustrin. Förslaget i
propositionen skall också ses mot bakgrund av att den nuvarande starka
skogskonjunkturen väntas bli svagare tidigast i början av 1981. Allmän
enighet torde även råda om det angelägna i att få fram snara ökningar av
avverkningarna och att dessa ökningar måste komma till stånd inom det
enskilda skogsbruket. Det bör också framhållas att åtgärder som ensidigt
inriktar sig på den mindre lönsamma delen av skogstillgångarna inte i
nuvarande situation kan anses tillräckliga.
Det ankommer givetvis inte i första hand på skatteutskottet att bedöma
vilka styrmedel av olika slag som bör tillgripas. Hithörande frågor prövas
inom virkesförsörjningskommittén och av jordbruksutskottet och näringsutskottet.
Enligt utskottets uppfattning kan emellertid skattesystemet fortfarande
ha vissa avverkningshämmande effekter. Med anledning av vad som
anförs i motion 2051 bör framhållas att den omläggning av skogsbeskattningen
som genomfördes våren 1979 med verkan fr. o. m. årsskiftet 1979/80
framför allt innebar en omläggning av det tidigare avdragssystemet för
värdeminskning av skog. De nya reglerna har vissa inslag som för en del
skogsägare är ägnade att befrämja ökade avverkningar under en övergångsperiod,
men det är givetvis för tidigt att bedöma vilka verkningar detta
kommer att få redan innevarande år. För många skogsägare har reglerna
dock en annan innebörd. Så t. ex. saknar de som har anskaffningsvärden som
hänför sig till år 1952 eller tidigare - en inte oväsentlig grupp - möjligheter till
värdeminskningsavdrag enligt de nya reglerna. I sådana och liknande fall kan
nuvarande regler utgöra ett direkt hinder mot att öka skogsuttagen. Att vidga
möjligheterna till insättning på skogskonto innebär att detta hinder
åtminstone delvis kan undanröjas. För dessa grupper kan härigenom
förslaget i propositionen medföra en väsentlig stimulans till ökade avverkningar.
SkU 1979/80:58
4
Skogskontoreglerna innebär - som redan anförts - att skogsägaren får
uppskov med beskattningen av en viss del av bruttoinkomsterna av
skogsuttagen, under förutsättning att motsvarande belopp har satts in på
skogskonto. Reglerna medför således att motsvarande del av skogsintäkterna
- och den med uppskovet förenade temporära skattelättnaden - inte
kommer att tillföra skogsägaren likvida medel så länge uppskovet varar. Det
anförda gäller givetvis också om avverkningarna redan skett under innevarande
år. Med hänvisning härtill och till att propositionen bygger på principer
som allmänt godtagits sedan lång tid tillbaka, finner utskottet att motionärernas
invändningar mot det framlagda förslaget inte är motiverade.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
2048 och 2051.
I syfte att kompensera och förstärka det i propositionen framlagda
förslaget föreslås i motion 2050 att den maximala löptiden för skogskontot
förlängs från 10 till 15 år. Motionärerna bakom motion 2047 anser att
uppskovstiden bör förlängas till 30 år i sådana fall då skogsavverkningar sker i
samband med stora barkborreangrepp. Enligt deras mening innebär
nuvarande regler ett hinder mot de omfattande avverkningar som är
nödvändiga i sådana situationer.
Enligt utskottets uppfattning är en tioårsperiod normalt tillräcklig för att
tillgodose syftet med reglerna. Utskottet vill emellertid inte bestrida att
stormfällningar, insektsangrepp och liknande händelser motiverar så stora
avverkningar att en inkomstutjämning över mer än tio år ter sig rimlig, och
att skäl kan tala för en förlängning av uppskovstiden i katastroffallen. En
förlängning aktualiserar emellertid flera frågor av principiell natur, och
utskottet är inte berett att i detta sammanhang ta ställning härtill. Utskottet
utgår emellertid från att regeringen i sina fortsatta överväganden angående
skogsbeskattningen uppmärksammar problemet och prövar lämpligheten av
särskilda regler i katastroffallen. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida
med anledning av dessa motioner är enligt utskottets mening inte motiverad.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:2048 och 2051
och med bifall till proposition 1979/80:173 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om tillfälliga regler för
insättning på skogskonto,
2. att riksdagen avslår
a) motion 1979/80:2047,
b) motion 1979/80:2050.
Stockholm den 22 maj 1980
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
SkU 1979/80:58
5
Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Curt Boström (s),
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Olle
Grahn (fp) och Ewy Möller (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (alla s), som
anser
dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 3 med ”1
motionerna 2048” och slutar på s. 4 med ”mening inte motiverad” bort ha
följande lydelse:
I motion 2051 anförs att bristen på virkesråvara har blivit alltmer
oroväckande, vilket gör att företagen inte fullt ut kan utnyttja den f. n. starka
internationella efterfrågan på skogsindustrins produkter. Härigenom går
Sverige miste om värdefulla exportinkomster samtidigt som driften vid flera
anläggningar hotas med åtföljande risker för arbetslöshet. Härtill kommer
att den rådande obalansen tenderar att driva upp virkespriserna på ett sätt
som hotar den svenska skogsindustrins konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.
Råvarubristen har varit påtaglig under en längre tid och har vid upprepade
tillfällen föranlett socialdemokratiska krav på åtgärder för att säkra
virkesförsörjningen. Så skedde senast i januari i år i motion 1979/80:1027 om
åtgärder för skogsnäringen.
Regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten har emellertid förhållit
sig anmärkningsvärt passiva. Det står helt klart att de skattelättnader för
skogsägarna som de borgerliga partierna genomdrev våren 1979 inte har
medfört en förbättring av virkesförsörjningen. Kostnaderna för staten av
dessa skattesänkningar kan lågt räknat anges till 700 milj. kr. per år.
Sedan värdefull tid gått till spillo har regeringen emellertid i proposition
1979/80:173 föreslagit att de enskilda skogsägarna skall stimuleras till ökade
avverkningar genom en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning på
skogskonto. Förslaget innebär att det högsta insättningsbeloppet höjs från 60
till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 till 60 % av
köpeskillingen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna skogsprodukter.
De höjda procentsatserna skall tillämpas vid 1981 och 1982 års taxeringar och
avses gälla skogsintäkter som hänför sig retroaktivt från den 1 januari 1980
t. o. m. den 30 juni 1981.
Regeringens förslag är av flera skäl mycket olämpligt. Det är mycket
SkU 1979/80:58
6
osäkert huruvida de föreslagna åtgärderna kommer att få den åsyftade
verkan. Det ter sig också anmärkningsvärt att regeringen har utformat ett
förslag med retroaktiv verkan, vilket i praktiken innebär att skattelättnader
ges för avverkning som redan ägt rum. dvs. i sådana fall där skattelättnaderna
inte kan ha någon som helst stimulanseffekt. Eftersom den tillfälliga
ökningen av insättningsmöjligheterna sträcker sig ända fram t. o. m. den 30
juni 1981, erhålls inga garantier för att den avverkningsökning som ev. kan
åstadkommas kommer till stånd under den närmaste tiden, trots att detta i
hög grad vore önskvärt.
Mot bakgrund av att effekterna på avverkningen av de föreslagna
åtgärderna är så pass osäkra är det för utskottet helt oacceptabelt att nu
bevilja ytterligare skattelättnader åt skogsägarna. Detta är särskilt stötande
med tanke på de åtstramningar och standardförsämringar som regeringen
har aviserat för de breda löntagargrupperna. Regeringens proposition med
förslag om en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning på skogskonto
bör därför, i enlighet med yrkandena i motionerna 1979/80:2048 och
1979/80:2051, avslås.
I motion 1979/80:2050 föreslås att den maximala löptiden för skogskontot
förlängs från 10 till 15 år. Motionärerna bakom motion 1979/80:2047 anser att
uppskovstiden bör förlängas till 30 år i sådana fall då skogsavverkningar sker i
samband med stora barkborreangrepp. Dessa förslag innebär enligt utskottets
mening en ytterligare accentuering av orättvisorna i det i propositionen
framlagda förslaget och bör därför avslås.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:2048 och
1979/80:2051 avslår proposition 1979/80:173.