SkU 1979/80:57
Skatteutskottets betänkande
1979/80:57
med anledning av propositionen 1979/80:151 om ändring i förordningen
(1923:116) angående skatt för hundar jämte motion
Propositionen
Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:151
att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
förordningen (1923:116) angående skatt för hundar.
I propositionen föreslås att den nuvarande begränsningen i kommunernas
rätt att bestämma hundskattens storlek slopas. Vidare föreslås att en
kommun får rätt att bestämma skattens storlek till olika belopp i olika delar
av kommunen och att ytterligare skatt inte skall utgå när en hund flyttas inom
en kommun eller mellan kommuner. De nya bestämmelserna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1981.
Författningsförslaget har följande lydelse
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 57
SkU 1979/80:57
2
Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1923: 116) angående skatt för hundar
Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1923: 116) angående skatt
för hundar
dels att 12 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till förordningen. 2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 8§ skall
ha nedan angivna lydelse.
Lag om hundskatt
Nuvarande lydelse
2 mom. Har skatt för hund erlagts
till en kommun, skall skatt för
samma hund för det året ej erläggas
till annan kommun, med mindre
den ärli fia skattesatsen för hunden i
den senare kommunen är högre än
det belopp, sorn för året redan erlagts
i skatt för hunden.
3 mom. Skatteplikt inom viss
kommun förfaller, om hunden dör
innan den tid gått till ända. då anmälningsplikt
jämlikt 5 § senast
kunnat fullgöras, eller skatteplikt
inom den tid inträder till annan
kommun.
Skatt skall ej erläggas, därest
förhållande, som eljest skolat föranleda
skatteplikt, inträder efter
september månads utgång.
Skatten skall av kommunen bestämmas
till ett för varje hund lika
belopp, lägst tio högst etthundra
kronor för kalenderår.
I fall. som avses i 2§ 2 morn.,
skall eljest belöpande skatt minskas
med vad den skattskyldige styrker
hava för året erlagts i skatt för hunden
till toman kommun.
Föreslagen lydelse
2 mom. Har skatt för en hund
erlagts enligt denna lag till en kommun
skall ytterligare skatt för samma
hund för det året inte erläggas.
3 mom. Skatteplikten för viss
hund förfaller, om hunden dör innan
anmälan enligt 5 § senast skall
göras.
Inträder skatteplikt för viss hund
efter utgången av september månad,
skall skatt för det året inte erläggas.
Varje kommun skall bestämma
hundskattens störlek i kommunen.
Kommunen får därvid bestämma
skatten till olika belopp i olika delar
av kommunen. Det skattebelopp
som bestäms skall gälla för alla
hundar i kommunen eller
kommundelen.
'Senaste lydelse 1969:718.
SkU 1979/80:57
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §2
Till böter, högst femhundra kronor,
dömes den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet
enligt 5§,
2. genom oriktig uppgift söker
undandraga sig skattskyldighet,
om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken, eller
3. bryter mot 8 §.
Har skatteplikt för hund inom
viss kommun under löpande år inträtt
ifall, som avses i 2 § 2 morn.,
dömes dock till ansvar enligt första
stycket 1 endast om den skattskyldige
av kommunen erhållit anmaning
att fullgöra anmälningsskyldighet
enligt 5 §.
Dömes någon enligt första
stycket I eller 2, skall han därjämte
erlägga dubbel hundskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Motionen
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1979/80:349 av Bertil
Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
innebärande att hundskatten betalas genom att beloppet påförs den slutliga
skattsedeln i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Hundskatten har under årens lopp varit föremål för åtskilliga ändringsförslag
och en särskild utredning men hittills i huvudsak kvarstått oförändrad.
De ändringar som nu föreslås i propositionen innebär inte någon mera
väsentlig reform av detta specifika beskattningsområde, som ju i första hand
alltid varit en kommunal angelägenhet. Mot denna bakgrund finner utskottet
det följdriktigt att förslaget ger en kommun rätt att utan beloppsgränser
bestämma skattens storlek och att differentiera skatten i olika delar av
kommunen. I övrigt föreslås att vissa beskattningsregler i fråga om en hund
Till böter, högst femhundra kronor,
döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet
enligt 5 §,
2. genom oriktig uppgift söker
undandra sig skattskyldighet, om
inte gärningen är belagd med straff i
brottsbalken, eller
3. bryter mot 8 §.
2 Senaste lydelse 1969:718.
SkU 1979/80:57
4
som flyttas inom eller mellan kommuner liksom straffpåföljden dubbel
hundskatt slopas. Föredragande departementschefen utgår från att ett
slopande av den nuvarande maximigränsen på 100 kr. inte kommer att leda
till en mer allmän höjning av hundskatten, eftersom flertalet kommuner f. n.
inte tar ut maximibeloppet. Han framhåller emellertid att åtgärden ger
kommunerna ökade möjligheter att lämna finansiellt stöd åt hundorganisationer,
djursjukhus m. m. men betonar att det ankommer på kommunerna
att avgöra hur hundskattemedlen skall användas. I samband därmed avvisar
han efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vissa krav som
framställts av Svenska djursjukhusföreningen om en specialdestination av
hundskattemedel till den regionala djursjukvården. Beträffande sistnämnda
fråga har företrädare för det regionala djursjukhuset i Helsingborg för
utskottet framhållit angelägenheten av att ytterligare medel kommer denna
sjukvård till del och ansett att riksdagen bör uttala sig för att kommunerna
prioriterar ett finansiellt stöd till sådan verksamhet.
Utskottet vill med anledning härav ansluta sig till departementschefens
uppfattning att användningen av hundskattemedlen bör anses vara en rent
kommunal angelägenhet. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att
lämna kommunerna några rekommendationer beträffande medelsanvändningen.
De kommunala bidragen till den regionala djursjukvården synes i
åtskilliga fall ha bestämts med utgångspunkt i hundbeståndets storlek inom
kommunen. När invånarna i vissa kommuner utnyttjar dessa tjänster utan att
kommunen lämnar något ekonomiskt stöd till verksamheten bör den
regionala djursjukvården inte ha några svårigheter att påvisa att ett sådant
agerande är osolidariskt av kommunen och att det i sista hand kan leda till att
kommunens invånare berövas möjligheterna till denna vård. Det kan även
konstateras att djursjukvården kan hjälpa kommunerna till en förbättrad
hundskatteuppbörd genom att antingen ta ut förhöjda taxor av de hundägare
som inte erlagt hundskatt eller vägra att behandla oanmälda hundar i de fall
djurskyddsbestämmelserna inte hindrar detta. Ett sådant system har redan
med framgång tillämpats vid ett av de regionala djursjukhusen. Utskottet har
med dessa synpunkter endast velat understryka att kommunerna i många fall
kan anses ha ett eget intresse av att stödja den regionala djursjukvården som
enligt utskottets mening bedriver en viktig och värdefull verksamhet. I den
mån den regionala djursjukvården behöver statligt stöd i samband med nyeller
ombyggnad av djursjukhus är detta en fråga som faller utanför
utskottets kompetensområde och som alltså får prövas i andra sammanhang.
Kraven på en differentiering av hundskatten hänger samman med
kommunindelningsreformen. Denna medförde att kommuner med låg
tätortsgrad och låg hundskatt slogs samman med kommuner med hög
tätortsgrad och hög sådan skatt, vilket oftast ledde till att den högre skatten
fastställdes för hela den nya storkommunen. Utskottet, som tidigare ställt sig
SkU 1979/80:57
5
bakom önskemålen om en skattedifferentiering, anser förslaget i denna del
väl motiverat.
I propositionen föreslås upphävande av bestämmelsen om att dubbel
hundskatt skall utgå när någon döms för underlåtenhet att fullgöra viss
anmälningsskyldighet. I samband därmed avvisar föredraganden vissa
önskemål som framförts om att minska polisväsendets arbetsbelastning på
hundskatteområdet. Han anser att dessa önskemål bör kunna tillgodoses
genom att kommunerna begränsar sina anmälningar till polisen.
Enligt utskottets mening är det angeläget att polisen och domstolarna
såvitt möjligt befrias från bagatellartade ärenden i samband med hundskatteuppbörden.
Utskottet förordar därför att i de fall en hundägare uraktlåter
att anmäla hundinnehavet kommunen i administrativ ordning skall kunna
påföra dubbel hundskatt. Systemet skulle alltså kunna sägas motsvara
skattetilläggen vid övrig beskattning men bör bygga på ett skriftligt
erkännande av hundägaren. I de fall hundägaren nekar till förseelsen bör
kommunen kunna anmäla honom till åtal, och påföljden bör då vara
dagsböter i stället för de nu maximerade penningböterna. Den normala
åtgärden vid uraktlåtenhet att anmäla hundinnehav skall således bli att
kommunen påför dubbel hundskatt. Åtal för sådan uraktlåtenhet bör endast
få väckas efter anmälan av kommunen. I åtalsfallen, som alltså blir relativt
sällsynta, bör domstolarna ha möjlighet att vid upprepad tredska eller mera
omfattande brott döma ut dagsböter. Utskottet finner att en sådan ordning
bör kunna medföra besparingar för det allmänna och möjligheter till enklare
och effektivare kommunala insatser mot skattesmitare. Med den här angivna
ändringen tillstyrker utskottet bifall till propositionen.
Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen också motionen
1979/80:349 av Bertil Jonasson (c) som anser att hundskatten skall påföras
slutskattesedeln på grundval av uppgifter i självdeklarationen om hundinnehav.
Motionären menar att en sådan åtgärd skulle bidra till en bättre
hundskatteuppbörd. Han anser att allmänhetens respekt för den nuvarande
anmälningsskyldigheten i fråga om hundinnehav är skrämmande dålig.
Motionsyrkandet förutsätter att hundskattelagens bestämmelser förs in i
kommunalskattelagen, vilket från skilda synpunkter måste anses vara
olämpligt. Vidare förutsätter ett bifall till motionen ett särskilt system för
överföring av hundskattemedlen till kommunerna, där de skilda skattesatserna
inom olika kommundelar måste beaktas. Med hänsyn till de
förhållandevis ringa inkomster som hundskatten ger synes en sådan
omläggning knappast vara motiverad. Det förefaller utskottet inte sannolikt
att den hundägare som nu medvetet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet
till hundskatt skulle vara mera benägen att kryssa för en ruta om
hundinnehav i självdeklarationen enbart av det skälet att deklarationen
undertecknas ”på heder och samvete”. En förbättrad hundskatteuppbörd
förutsätter enligt utskottets mening en effektivare kontroll. Kommunerna
SkU 1979/80:57
6
bör därför få bättre möjligheter att med enkla medel ingripa mot försumliga
hundägare, och detta krav anser utskottet sig ha tillgodosett genom det
tidigare redovisade administrativa sanktionssystemet med dubbel hundskatt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
349.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:151 antar
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
förordningen (1923:116) angående skatt för hundar med den
ändringen att ingressen, en tillkommande 8 a § och 9 § skall ha
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om
förordningen (1923:116) angående
skatt för hundar
dels att 12 § skall upphöra att
gälla,
dels att rubriken till förordningen,
2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 §§
skall ha nedan angivna lydelse.
8
Till böter, högst femhundra kronor,
döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet
enligt 5 §,
2. genom oriktig uppgift söker
undandra sig skattskyldighet, om
inte gärningen är belagd med straff i
brottsbalken, eller
Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om
förordningen (1923:116) angående
skatt för hundar
dels att 12 § skall upphöra att
gälla,
dels att rubriken till förordningen.
2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 §§
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas
en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna
lydelse.
i§
Medger skattskyldig att han för
visst år har underlåtit att fullgöra
anmälningsskyldighet enligt 5 § får
kommunen påföra dubbel hundskatt.
§
Till böter döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet
enligt 5 §,
2. genom oriktig uppgift söker
undandra sig skattskyldighet, om
inte gärningen är belagd med straff i
brottsbalken, eller
SkU 1979/80:57
7
Regeringens förslag
3. bryter mot 8 §.
Utskottets förslag
3. bryter mot 8 8.
Allmänt åtal får endast väckas efter
anmälan av kommun.
2. att riksdagen avslår motion 1979/80:349.
Stockholm den 8 maj 1980
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Kr.ut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren
(m). Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s). Wilhelm
Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s) och Olle Grahn (fp).
GOTAB 65087 Stockholm 1980