SkU 1979/80:51

Skatteutskottets betänkande
1979/80:51

med anledning av en motion om beskattningen av ideella föreningar -

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1979/80:353 av Knut Wachtmeister
m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan som motionärernas förslag betecknade
lydelse.

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

Anvisningar
till 54 §

4. Förening, som är hänförlig
under 53 § 1 mom. e), är frikallad
från skattskyldighet för sådan inkomst
av fastighet och rörelse som
till huvudsaklig del härrör från verksamhet
som har naturlig anknytning
till föreningens allmännyttiga ändamål.
Vad nu sagts gäller även
inkomst av verksamhet som av hävd
utnyttjats som finansieringskälla för
ideellt arbete.

4. Förening, som är hänförlig
under 53 § 1 mom. e), är frikallad
från skattskyldighet för sådan inkomst
av fastighet och rörelse som
till övervägande del härrör från verksamhet
som har naturlig anknytning
till föreningens allmännyttiga ändamål.
Vad nu sagts gäller även
inkomst av verksamhet som av hävd
utnyttjats som finansieringskälla för
ideellt arbete.

Inkomst som —
Till verksamhet

allmännyttiga ändamål.
-- samlingslokaler e. d.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid
1982 års taxering.

Gällande bestämmelser m. m.

Våren 1977 genomfördes nya regler för beskattningen av ideella föreningar
(prop. 1976/77:135, SkU 1976/77:45). Reglerna återfinns i huvudsakliga
delar i 53 § 1 mom. första stycket e). 54 8 första stycket i), punkt 9 av

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 51

SkU 1979/80:51

anvisningarna till 53 § och punkt 4 av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(1928:370- KL) och i 7 § första stycket f) lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. De nya principerna, som tillämpas fr. o. m. 1979 års
taxering, innebär följande.

Vissa föreningar med kvalificerat allmännyttiga ändamål - bl. a. trossamfund
som utövar kyrklig verksamhet - har tidigare varit befriade från
skattskyldighet för vissa inkomster. Detta gäller nu generellt för ideella
föreningar som har ett i vid bemärkelse allmännyttigt ändamål.

Avsikten har varit att skattebefrielsen skall omfatta alla föreningar som
redan varit befriade från gåvoskatt. Härför erfordras att det huvudsakliga
syftet med verksamheten är att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga ändamål
eller att främja andra kulturella ändamål. Bestämmelserna bör enligt
uttalanden i förarbetena få en vidsträckt tillämpning. I propositionen sägs
dock att rena sällskapsföreningar inte omfattas av de nya reglerna. Syftet får
inte heller vara att gynna medlemmarnas eller andra bestämda personers
ekonomiska intressen. Det krävs också att föreningen så gott som
uteslutande driver en verksamhet av allmännyttig karaktär och - i princip -att vem som helst skall kunna få medlemskap i föreningen. Befrielsen
omfattar all inkomst utom vissa rörelse- och fastighetsinkomster. Sådana
inkomster är också befriade från beskattning, om inkomsten till huvudsaklig
del härrör från verksamhet som har ett naturligt samband med föreningens
allmännyttiga ändamål. Inkomst av fastighet beskattas dock endast kommunalt.
Från beskattning har också frikallats inkomst av verksamhet som
traditionellt brukar utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Här
åsyftas bl. a. vissa hyresinkomster, inträdesavgifter m. m. och överskott på
bingo och andra lotterier.

För att undvika beskattning av småbelopp har ett grundavdrag på 2 000 kr.
införts för allmännyttiga föreningar som har skattepliktig inkomst av rörelse
eller fastighet.

Det kan inträffa att en förening bedriver rörelse vars inkomster till en del
är av skattepliktig natur och till en del av sådant slag att skattefrihet kan
komma i fråga. Vidare kan det förekomma att en fastighet delvis används i
den ideella verksamheten och delvis för annat ändamål. En rörelse eller en
fastighet som tillhör en ideell förening skall emellertid alltid behandlas
enhetligt i skattehänseende, så att förvärvskällans inkomst blir antingen
skattepliktig eller fullständigt skattefri. Förvärvskällans huvudsakliga inriktning
bör enligt vad departementschefen uttalade i propositionen i sådana fall
vara avgörande för bedömningen av om inkomsten skall vara skattefri eller
inte.

Någon proportionering av förvärvskällans inkomster på en skattepliktig
och skattefri del skall alltså inte förekomma. Departementschefen uttalade
sammanfattningsvis (prop. 1976/77:135 s. 92) att fastigheter, som tillhör en
allmännyttig ideell förening, skattemässigt alltid kommer att behandlas

SkU 1979/80:51

enhetligt om de ingår i en och samma förvärvskälla. Äger en ideell förening
en fastighet, som delvis används i det ideella arbetet och delvis hyrs ut för
annat ändamål, blir föreningen befriad från skatt för all fastighetsinkomst om
fastigheten huvudsakligen är avsedd för den ideella verksamheten. I annat
fall skall föreningen beskattas för hela sin inkomst av fastighet eller rörelse.
Avsikten har varit att motsvarande skall gälla också i fråga om garantibeskattningen
för fastighetsinnehav. Beträffande denna fråga hänvisas till den
följande framställningen.

De angivna principerna för beskattningen av en allmännyttig ideell
förenings inkomst av fastighet och rörelse har tagits in vid 54 § KL och en ny
punkt 4 av anvisningarna till detta lagrum. Samtidigt har tidigare regler om
fastighetsbeskattningen m. m. fått stå kvar i avvaktan på 1976 års fastighetstaxeringskommittés
förslag. Detta gör att lagstiftningen i fråga om fastigheter
blivit svåröverskådlig och komplicerad. Kommittén har numera lagt fram
sitt förslag som föranlett lagstiftning hösten 1979 (prop. 1979/80:40, SkU
1979/80:17). Denna lagstiftning berör också de nu aktuella frågorna.

Enligt tidigare regler har byggnader som tillhör vissa i hög grad
allmännyttiga stiftelser och föreningar - däribland trossamfund och nykterhetsföreningar
- varit undantagna från skatteplikt enligt bestämmelserna om
fastighetstaxering (5 § 1 mom. KL) och därmed också från garantibeskattningen
(4 och 47 §§ KL). Undantagen från skatteplikt har också gällt för vissa
offentliga byggnader och institutioner m. fl. För att en byggnad skall vara
undantagen från skatteplikt vid fastighetstaxeringen har krävts att den har
varit avsedd för den verksamhet som motiverat skattefriheten. Om
fastigheten även använts för annat ändamål och t. ex. hyrts ut, har skatteplikt
förelegat för en häremot svarande del av fastighetens värde.

De tidigare bestämmelserna har också inneburit att ägaren har varit
frikallad från skattskyldighet för inkomst av en sådan fastighet som avses i 5 §
1 mom. (54 § första stycket d) KL) till den del inkomsten uppkommit genom
användning för ändamål som avses i nämnda moment. För fastigheter med
blandad användning har inkomsten delats upp på en skattepliktig och en icke
skattepliktig del. Eftersom garantibeskattningen är knuten till fastighetstaxeringen,
har garantibelopp utgått endast för den skattepliktiga delen av
fastigheten.

1977 års reform för de ideella föreningarna innebär - som framgått ovan -att beskattningen av föreningarnas fastighets- och rörelseinkomster sker
enligt en huvudsaklighetsprincip. Inkomsten skall enligt denna princip i sin
helhet vara antingen skattepliktig eller skattefri. Bestämmelserna i 5 § 1
mom. och 54 § första stycket d) KL står emellertid kvar oförändrade - med
ett undantag - eftersom det ansågs olämpligt att föregripa 1976 års
fastighetstaxeringskommittés förslag rörande fastighetstaxeringen. Dessa
bestämmelser omfattar enligt sin ordalydelse samtliga allmännyttiga ideella
föreningar, således även dem som omfattas av den nya lagstiftningen. Som

SkU 1979/80:51

framgår av förarbetena och utformningen i övrigt av de nya bestämmelserna
(jfr 54 § första stycket i) punkt 4 av anvisningarna till detta lagrum och 47 §
KL) har emellertid avsikten varit att 5 § 1 mom. e) skall ha samma innebörd
som tidigare och att 54 § första stycket d) inte längre skall avse de
allmännyttiga ideella föreningarna. Omfattningen av deras skattskyldighet
skulle i stället framgå av de nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna
till lagrummet.

När det gäller garantibeskattningen innebar 1977 års ställningstaganden
att en förening som enligt de nya principerna skulle vara frikallad från
beskattning av inkomst av en fastighet inte heller skulle redovisa garantibelopp
för fastigheten (47 § KL). Skulle däremot inkomsten beskattas i sin
helhet skulle också garantibelopp tas upp för hela fastigheten. Samtidigt bör
framhållas att garantibelopp givetvis utgår endast för fastigheter som
behandlats som helt eller delvis skattepliktiga vid fastighetstaxeringen. Hur
dessa och härmed sammanhängande frågor kommer att bedömas vid den
praktiska tillämpningen är oklart.

De ändringar i lagstiftningen som genomfördes hösten 1979 inför 1981 års
allmänna fastighetstaxering återfinns i bihanget till de av riksskatteverket
utgivna skatte- och taxeringsförfattningarna 1980. Den nya fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) - FTL - har trätt i kraft den 29 december 1979 men
skall tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981. 3
kap. innehåller nya bestämmelser om skatteplikt för fastighet. 2 och 3 §§
innebär att vissa offentliga och liknande byggnader med tillhörande mark
undantas från skatteplikt. Motsvarande fråga för fastigheter som ägs av de
ideella föreningarna eller av stiftelser och andra institutioner regleras i 4 §.
Dessa bestämmelser innebär att byggnader med tillhörande mark m. m. skall
undantas från skatteplikt, om fastigheten ägs av en sådan institution och om
den till övervägande del används i dess verksamhet såsom sådan. Skattefriheten
avser endast annan fastighet än jordbruksfastighet. I sammanhanget
kan nämnas att indelningen i taxeringsenheter enligt de nya bestämmelserna
skall göras efter skattepliktsförhållandena. En taxeringsenhet skall inte få
omfatta både skattepliktig och icke skattepliktig egendom.

Till grund för ändringarna 1979 ligger bl. a. uppfattningen att en
huvudsaklighetsprincip bör tillämpas även vid fastighetstaxeringen. I sammanhanget
anförde departementschefen (prop. 1979/80:40 s. 71) att
”huvudsaklighetsprincipen innebär att byggnaden till övervägande del, dvs.
till mer än hälften, skall användas för det ändamål som motiverar
skattefrihet”.

Samtidigt med dessa ändringar upphävdes bl. a. bestämmelserna om
skatteplikt i 5 § KL. Det tillägg som infördes 1977 i 47 § KL för att anpassa
skyldigheten att redovisa garantibelopp till skattskyldigheten för de ideella
föreningarna ansågs inte längre fylla någon funktion (SOU 1979:32) och
slopades. Även dessa ändringar har trätt i kraft den 29 december 1979 och
tillämpas första gången i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering och

SkU 1979/80:51

1982 års inkomsttaxering. Av uttalanden i propositionen (s. 70) framgår att
avsikten varit att ändringarna i fråga om skatteplikt vid fastighetstaxeringen
skall slå igenom även vid inkomstbeskattningen. 54 § första stycket d) KL
kvarstår emellertid fortfarande i sin tidigare lydelse.

Utskottet

I motionen behandlas en detaljfråga rörande de nya regler för beskattningen
av ideella föreningar som antogs 1977 och som har tillämpats fr. o. m.
1979 års taxering. Dessa regler innebär att ideella föreningar som har ett i vid
bemärkelse allmännyttigt ändamål i allmänhet har frikallats från inkomstbeskattning
och förmögenhetsbeskattning. Endast vissa rörelseinkomster
och fastighetsinkomster skall fortfarande beskattas, och i så fall förmögenhetsbeskattas
också det kapital som nedlagts i den skattepliktiga förvärvskällan.

Även inkomst av fastighet och av rörelse frikallas från beskattning, om
inkomsten till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har ett naturligt
samband med föreningens allmännyttiga ändamål. I annat fall skall
inkomsten beskattas i sin helhet. Inkomst av fastighet beskattas dock endast
kommunalt. Traditionella finansieringskällor, t. ex. inträdesavgifter, bingo
m. m., har också frikallats från beskattning.

Det i motionen framställda yrkandet innebär att huvudsaklighetskravet
ändras, så att inkomst av fastighet eller rörelse som till övervägande del har
anknytning till det allmännyttiga ändamålet skall frikallas från beskattning.
Motionärerna vänder sig mot att åtminstone 75 % av en fastighet måste
användas i den ideella verksamheten för att inkomsten av fastigheten skall
vara befriad från skatt. Detta har enligt deras uppfattning lett till icke
förutsedda skatteskärpningar. De åberopar också att de nya fastighetstaxeringsreglerna,
som genomfördes hösten 1979, innebär att en fastighet som
till övervägande del, dvs. till mer än hälften, används för det ideella
ändamålet undantas från skatteplikt.

Nyheterna i förhållade till de regler som har gällt för de kvalificerat
allmännyttiga föreningarna t. o. m. 1978 års taxering-bl. a. för trossamfunden
- är framför allt att föreningarna i motsats till tidigare befrias från
beskattning inte endast för vissa fastighetsinkomster utan också för
rörelseinkomster och att befrielsen omfattar hela inkomsten, även om en
mindre del därav inte har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga
verksamhet. Reglerna innebär å andra sidan att en inkomst, som inte till
huvudsaklig del har en sådan anknytning till den allmännyttiga verksamheten,
skall beskattas i sin helhet. Enligt de nya principerna skall beskattningen
i sådana fall även omfatta exempelvis den del av en fastighet som används i
den egna verksamheten, medan däremot äldre regler innebar att endast den
del av inkomsten som hänförde sig till uthyrning e. d. beskattades.
Motsvarande gäller i viss utsträckning även för garantibeskattningen och

SkU 1979/80:51

förmögenhetsbeskattningen.

Syftet med de nya regierna var att genomföra skattelättnader för de ideella
föreningarna. Även omläggningen av principerna för beskattningen av
fastighets- och rörelseinkomster skulle tjäna detta syfte, men avsikten var för
fastigheternas del främst att åstadkomma förenklingar. När lagstiftningen
genomfördes var man medveten om, att ändringarna i enstaka fall också
kunde medföra skatteskärpningar för vissa föreningars fastighetsinkomster,
och olika åtgärder vidtogs också för att begränsa sådana olägenheter.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har reglerna blivit svåröverskådliga,
och de erbjuder också olika tillämpningsproblem. Problemen gäller
inte minst fastigheter som delvis används i föreningens egen verksamhet och
delvis hyrs ut. Enligt vad utskottet inhämtat har taxeringsnämnderna i
allmänhet krävt att åtminstone 75-80 % av fastigheten använts i den egna
verksamheten för att huvudsaklighetskravet skall anses uppfyllt medan man i
andra fall tillämpat en 50-procentsgräns. Reglerna torde ha medfört
skatteskärpningar i ett betydligt större antal fall än som förutsatts, och
skärpningarna har många gånger varit betydande.

Den i motionen behandlade frågan bör också ses mot bakgrund av de
ändringar av begreppet skattepliktig fastighet som genomförts i den nya
fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Dessa ändringar innebär bl. a. att en
byggnad med tillhörande mark (ej jordbruk), som ägs av en allmännyttig
ideell förening och som till övervägande del - dvs. till mer än 50 % - används i
föreningens verksamhet såsom sådan, skall undantas från skatteplikt
fr. o. m. 1981 års allmänna fastighetstaxering. Motsvarande regler har också
införts för vissa allmännyttiga stiftelser och andra institutioner. Från
skatteplikt undantas även vissa specialbyggnader, oavsett ägandeförhållandena,
och vissa fastigheter av offentlig karaktär.

Avsikten har varit att de nya principerna om skatteplikt vid fastighetstaxeringen
skall slå igenom också vid inkomstbeskattningen. En ändring i denna
riktning skulle enligt utskottets uppfattning innebära att den nuvarande
lagstiftningen för de ideella föreningarna blir lättare att förstå och att de
nackdelar som uppkommit för vissa föreningar jämfört med tidigare i
allmänhet kommer att falla bort. Mot bakgrund av de problem som
uppkommit med reglerna för inkomstbeskattningen förordar utskottet att
denna ändring nu genomförs för föreningarnas vidkommande. Omständigheterna
motiverar att föreningar som begär det skall få tillämpa de nu
föreslagna reglerna retroaktivt fr. o. m. 1979 års taxering. I övrigt bör
ikraftträdandet samordnas med de ändringar som nyligen genomförts med
anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Som framgår av vad utskottet redan anfört bör vissa ändringar i gällande
regler övervägas också beträffande beskattningen av inkomst av andra
fastigheter som undantas från skatteplikt enligt de nya fastighetstaxeringsreglerna.
Denna fråga, som bl. a. berör stiftelserna, bör enligt utskottets
uppfattning övervägas ytterligare mot bakgrund bl. a. av hittillsvarande

SkU 1979/80:51

erfarenheter av reglerna för de ideella föreningarna och av stiftelseutredningens
(Ju 1975:01) pågående arbete. Samtidigt bör framhållas att de nya
fastighetstaxeringsreglerna kommer att slå igenom fr. o. m. beskattningsåret
1981. Utskottet utgår därför från att regeringen skyndsamt behandlar denna
fråga och lägger fram de förslag som aktualiseras av fastighetstaxeringslagstiftningen
senare i år. I denna översyn kan givetvis ytterligare detaljändringar
rörande de ideella föreningarna aktualiseras.

Genom utskottets ställningstagande får yrkandet i motionen anses vara i
huvudsak tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:353 antar följande -

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 54 § skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 54 §

Gällande lydelse

4. Förening, som är hänförlig
under 53 § 1 mom. e), är frikallad
från skattskyldighet för inkomst av
fastighet, som tillhör föreningen och
som använts på sätt som anges i 3
kap. 4 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), samt för sådan inkomst
av fastighet och rörelse som till
huvudsaklig del härrör från verksamhet
som har naturlig anknytning
till föreningens allmännyttiga ändamål.
Vad nu sagts gäller även
inkomst av verksamhet som av hävd
utnyttjats som finansieringskälla för
ideellt arbete. Övriga inkomster av
fastighet eller av rörelse utgör i sin
helhet skattepliktig inkomst för föreningen.

SkU 1979/80:51

Gällande lydelse

Inkomst som

Föreslagen lydelse
allmännyttiga ändamål.

Till verksamhet

samlingslokaler e. d.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1980 och tillämpas första gången i fråga
om beskattningsår för vilket taxering sker i första instans år 1982. För ideell
förening som begär det tillämpas de nya bestämmelserna även i fråga om
1979-1981 års taxeringar. Förening som vid 1979 eller 1980 års taxering
beskattats i vidare omfattning än som följer härav får anföra besvär över
taxeringen enligt 100 § taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 8 maj 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s). Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s), Olle Grahn
(fp) och Ewy Möller (m).

GOTAB 65142

Stockholm 1980