SkU 1979/80:50

Skatteutskottets betänkande
1979/80:50

med anledning av propositionen 1979/80:137 om beskattning vid
uthyrning av fritidshus samt om vissa ändringar i taxeringslagen
(1956:623) jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:137
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)- KL,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

I propositionen föreslås en ändring i villabeskattningen för att underlätta
uthyrning för främst fritidsändamål. F. n. bryts schablonbeskattningen vid
sådan uthyrning om intäkten överstiger såväl 2 % av taxeringsvärdet som
2 400 kr. Det sistnämnda beloppet föreslås höjt till 4 000 kr. Vidare föreslås
några smärre ändringar i taxeringslagen (1956:623), bl. a. rörande barns
deklarationsskyldighet i vissa fall. De nya reglerna avses bli tillämpliga första
gången vid 1981 års taxering.

Författningsförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 50

SkU 1979/80:50

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 24 §

6.1 De i 24 § 2 mom. första och
andra styckena meddelade bestämmelserna
om upptagande av intäkt
efter särskild grund äro tillämpliga
även om fastigheten eller fastighetsdelen,
utöver utrymmen för bostad
åt en eller två familjer, innehåller
något enstaka rum för uthyrning
eller i ringa omfattning kan användas
för annat ändamål än såsom
bostad.

Till fastighet, som i 24 § 2 mom.
avses, är att hänföra även fastighet
som nyttjas endast viss del av året
eller tillfälligt, såsom sommarvilla,
sportstuga eller jaktstuga, eller som
utan att användas står till ägarens
förfogande.

Frän tillämpningen av bestämmelserna
i 24 § 2 mom. första och andra
styckena bliva genom regeln i 2
mom. sista stycket första punkten,
under där angivna förutsättningar,
undantagna exempelvis fastigheter
som under somrarna bruka uthyras
till sommargäster men i övrigt bebos
av ägarna, sommarstugor som regelbundet
uthyras under somrarna, fastigheter
vilka till viss del upplåtas för
upplagsplats, för rörelse el. dyl.
samt fastigheter vilka utnyttjas för
odling eller tillgodogörande av alster
eller naturtillgångar från fastighe -

6. Bestämmelserna i 24 § 2 mom.
första och andra styckena om särskild
intäktsberäkning tillämpas även
om fastigheten eller fastighetsdelen,
förutom utrymmen för bostad åt en
eller två familjer, innehåller något
enstaka rum för uthyrning eller i
ringa omfattning kan användas för
annat ändamål än som bostad.

Till fastighet, som avses i 24 § 2
morn., hänförs även fastighet som
används endast viss del av året eller
tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga
eller jaktstuga, eller som utan
att användas står till ägarens förfogande.

Genom regeln i 24 § 2 mom. sista
stycket första punkten undantas,
under de förutsättningar som anges
där, från tillämpning av bestämmelserna
i 2 mom. första och andra
styckena exempelvis fastigheter som
under somrarna brukar hyras ut till
sommargäster men i övrigt bebos av
ägarna, sommarstugor som regelbundet
hyrs ut under somrarna, fastigheter
som till viss del upplåts för
upplagsplats, för rörelse eller dylikt
samt fastigheter som utnyttjas för
odling eller tillgodogörande av alster
eller naturtillgångar från fastighe -

1 Senaste lydelse 1975:259.

SkU 1979/80:50

Nuvarande lydelse

ten. En fastighet bör anses i allenast
ringa omfattning utnyttjad för sådant
ändamål, som här avses, om
den därigenom förvärvade årliga
bruttointäkten uppgår till högst 2 400
kronor eller överstiger nämnda
belopp men icke 2 procent av fastighetens
taxeringsvärde. I bruttointäkten
skall dock härvid icke inräknas
intäkt på grund av del i samfällighet.

Fråga huruvida fastighet skall
anses inrättad till bostad åt en eller
två familjer skall bedömas med hänsyn
till de förhållanden, som rätt vid
beskattningsårets utgång.

Föreslagen lydelse

ten. En fastighet bör anses i endast
ringa omfattning utnyttjad för sådant
ändamål, som avses här, om
den årliga bruttointäkt som förvärvas
■ därvid uppgår till högst 4 000 kronor
eller överstiger detta belopp men inte
2 procent av fastighetens taxeringsvärde.
I den bruttointäkt, som det här
är fråga om, skall dock inte räknas in
intäkt på grund av del i samfällighet.

Frågan huruvida fastighet skall
anses inrättad till bostad åt högst tvä
familjer skall bedömas med hänsyn
till de förhållanden, som rådde vid
beskattningsårets utgång.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1981 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid
1981 års taxering om den skattskyldige begär det.

SkU 1979/80:50

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels att i 25, 99, 116 d och 116 m §§ ordet ”debetsedel” skall bytas ut mot
”skattsedel”,

dels att i lil § ordet ”taxeringslängd” skall bytas ut mot ”skattelängd”,

dels att i rubriken närmast före 96 § ordet ”skatterätts” skall bytas ut mot
”länsrätts”,

dels att 22 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

1 morn.2 Nedannämnda skattskyldiga
äro, där ej annat följer av
stadgandet i 3 morn., skyldiga att
utan anmaning till ledning för egen
taxering avlämna deklaration
(självdeklaration), nämligen: 1)

aktiebolag, ekonomisk förening
och aktiefond ävensom sådan
stiftelse, fond eller inrättning som
har till huvudsakligt ändamål att
tillgodose viss familjs, vissa familjers
eller bestämda personers ekonomiska
intressen,

2) annan juridisk person, om dess
bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av

25 § 1976:86
99 § 1979:175
lil § 1979:175
116 d § 1979:175
116 m § 1979:175
lagens rubrik 1974:773

2 Senaste lydelse 1979:1080.

1 m o m . Följande skattskyldiga är
skyldiga att utan anmaning avlämna
deklaration till ledning för egen taxering
(självdeklaration),
om inte annat följer av 3 mom.

1) aktiebolag, ekonomisk förening
och aktiefond samt sådan stiftelse,
fond eller inrättning som har
till huvudsakligt ändamål att tillgodose
viss familjs, vissa familjers eller
bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, vars
bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret
har uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor,

3) fysisk person, vars bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret har uppgått,

SkU 1979/80:50

Nuvarande lydelse

han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna
tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt
minst 6 000 kronor och eljest
till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. lagen om statlig
förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 200 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
lag, 15 000 kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för
vilken garantibelopp för fastighet
skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller
juridisk persons deklarationsskyldighet
enligt punkterna 2)—4) skall
hänsyn icke tagas till sådan inkomst
eller förmögenhet, för vilken den
fysiska eller juridiska personen icke
är skattskyldig enligt kommunalskattelagen,
lagen om statlig inkomstskatt
eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap
före ingången av beskattningsåret
och levt tillsammans under större
delen därav, var för sig haft
inkomst eller förmögenhet, skall
vardera makens deklarationsskyldighet
bedömas med hänsyn till
makarnas och boets sammanlagda
inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om
statlig förmögenhetsskatt taxeras för
förmögenhet, som tillhör barn eller

Föreslagen lydelse

om han har varit bosatt här i riket
under hela beskattningsåret och
under denna tid inte har erlagt sjömansskatt,
till sammanlagt minst
6 000 kronor, och annars till sammanlagt
minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vars
tillgångar av den art, som anges i 3 §

1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång har haft ett värde
överstigande 200 000 kronor eller, i
fråga om sådan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag,
15 000 kronor,

5) fysisk eller juridisk person, för
vilken garantibelopp för fastighet
skall tas upp som skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller
juridisk persons deklarationsskyldighet
enligt punkterna 2-4 skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst
eller förmögenhet, för vilken den
fysiska eller juridiska personen inte
är skattskyldig enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Om makar, som har ingått äktenskap
före beskattningsårets ingång
och levt tillsammans under större
delen av detta, var för sig har haft
inkomst eller förmögenhet, skall
vardera makens deklarationsskyldighet
bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda inkomst
och förmögenhet.

Om skattskyldig enligt lagen om
statlig förmögenhetsskatt skall taxeras
för förmögenhet, som tillhör

SkU 1979/80:50

Nuvarande lydelse

annan, skall hänsyn därtill tagas vid
deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första
stycket vid 3) är stadgat, skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret
tillhört svensk beskickning
hos utländsk makt, svensk permanent
delegation hos mellanstatlig
organisation eller lönat svenskt konsulat
eller beskickningens, delegationens
eller konsulatets betjäning
och som på grund av sin tjänst varit
bosatt utomlands, anses ha varit
bosatt här i riket. Detsamma skall
gälla sådan persons make samt barn
under 18 år, om de har varit svenska
medborgare och har bott hos
honom. Person, som under beskattningsåret
tillhört främmande makts
härvarande beskickning eller lönade
konsulat eller beskickningens eller
konsulatets betjäning och som icke
varit svensk medborgare, så ock
sådan persons make, barn under 18
år och enskilda tjänare, om de har
bott hos honom och icke har varit
svenska medborgare, anses däremot
vid tillämpningen av vad i första
stycket vid 3) är stadgat icke ha varit
här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet

Föreslagen lydelse

barn eller annan, skall deklarationsskyldigheten
bedömas med hänsyn
till detta. För barn under 18 år, vars
till statlig inkomstskatt beräknade
beskattningsbara inkomst uppgår till
minst 100 kronor, bedöms deklarationsskyldigheten
med hänsyn även
till sådan annan tillhörig förmögenhet
som enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall sammanläggas
med barnets vid gemensam beräkning
av beskattningsbar förmögenhet.

Vid tillämpning av vad som sägs i
första stycket punkt 3 skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret
har tillhört svensk beskickning
hos utländsk makt, svensk permanent
delegation hos mellanstatlig
organisation eller lönat svenskt konsulat
eller beskickningens, delegationens
eller konsulatets betjäning
och som på grund av sin tjänst har
varit bosatt utomlands, anses ha
varit bosatt här i riket. Detsamma
skall gälla sådan persons make samt
barn under 18 år, om de har varit
svenska medborgare och har bott
hos honom. Person, som under
beskattningsåret har tillhört främmande
makts beskickning eller
lönade konsulat här i riket eller
beskickningens eller konsulatets betjäning
och som inte har varit svensk
medborgare, samt sådan persons
make, barn under 18 år och enskilda
tjänare, om de har bott hos honom
och inte har varit svenska medborgare,
anses däremot vid tillämpningen
av vad som sägs i första stycket punkt
3 inte ha varit bosatta här i riket.

I fråga om deklarationsskyldighet

SkU 1979/80:50

Nuvarande lydelse

för oskift dödsbo efter skattskyldig,
sorn avlidit under beskattningsåret,
skall tillämpas vad som skolat gälla
för den avlidne.

Föreslagen lydelse

för dödsbo efter skattskyldig, som
har avlidit under beskattningsåret,
skall tillämpas vad som skulle ha gällt
för den avlidne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980 och tillämpas första gången vid 1981
års taxering.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner, nämligen

1979/80:350 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg
(s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring
av KL att nuvarande inkonsekvenser vid beskattningen i fråga om
räntebidrag och avdrag för motsvarande räntekostnader upphävs,

1979/80:609 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vari
hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av punkt 6 fjärde stycket
av anvisningarna till 24 § KL att

1. en- och tvåfamiljsfastigheter schablonbeskattas så länge den årliga
bruttointäkten av uthyrning för annat ändamål än stadigvarande bostad
uppgår till högst 4 200 kr. eller överstiger detta belopp men inte 2 % av
taxeringsvärdet,

2. begreppet ”stadigvarande bostad” bättre klarläggs i enlighet med vad i
motionen anförts,

1979/80:1585 av Göthe Knutson m. fl. (m,c,fp) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till en väsentlig höjning av det skattefria
beloppet för hyresinkomst av fritidshus samt att nya regler utformas så att de
stimulerar till uthyrning även under längre tidsperioder.

Utskottet

I propositionen och i två av de motioner som utskottet behandlar i detta
betänkande föreslås vissa ändringar i de regler som gäller vid beskattningen i
fråga om uthyrning av villor för fritidsändamål. I anslutning härtill behandlar
utskottet en motion om ändrade bestämmelser om räntebidrag m. m., en
fråga som närmast har betydelse för villaschablonen. Propositionen innehåller
också ett förslag om deklarationsskyldigheten för barns förmögenhet. Till
detta förslag återkommer utskottet senare.

Inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter sker i allmänhet
enligt en schablonmetod. Denna metod innebär att man som intäkt endast

SkU 1979/80:50

skall redovisa en viss procent av fastighetens taxeringsvärde enligt en
progressiv skala. Från detta belopp medges avdrag för ränteutgifter och
tomträttsavgäld. För den som själv är bosatt på fastigheten tillkommer
dessutom ett s. k. extra avdrag på högst 1 000 kr.

Schablonmetoden skall användas om fastigheten uteslutande utnyttjas
såsom bostad åt ägaren - stadigvarande eller såsom sommarnöje - eller också
såsom stadigvarande bostad åt annan. Om fastigheten brukar användas även
för annat ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir schablonreglerna
tillämpliga endast om bruttointäkterna härav uppgår till mindre betydande
belopp. Om de årliga intäkterna av denna uthyrning överstiger 2 400 kr. och
också överstiger 2 % av fastighetens taxeringsvärde, skall inkomstberäkningen
ske enligt de vanliga regler som gäller för hyresfastigheter, vilket
bl. a. innebär att de faktiska intäkterna - dvs. erhållna hyror m. m. och
hyresvärdet för den egna bostaden - skall redovisas och att avdrag medges för
samtliga omkostnader för fastigheten.

I propositionen föreslås att beloppsgränsen 2 400 kr., som fastställdes
1974, höjs till 4 000 kr. Som skäl härför åberopas penningvärdeutvecklingen
sedan 1974 och önskemålet att öka intresset för uthyrning av fritidsbostäder.
Av liknande skäl yrkas i motionen 609 (yrkandet 1) att beloppsgränsen höjs
till 4 200 kr. Motionärerna i motionen 1585 begär en väsentlig höjning av
beloppsgränsen, utan närmare precisering, och yrkar också ett förslag från
regeringen om nya regler som stimulerar till uthyrning under längre
tidsperioder. De anför bl. a. att den som hyr ut ett fritidshus kan bli utsatt för
dubbel beskattning, eftersom han förutom för hyresintäkter som ligger över
beloppsgränsen skall deklarera för förmånsvärdet av den egna bostaden.

Till grund för nuvarande regler ligger uppfattningen att merinkomster
genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker
regelbundet och inte är av alltför obetydlig omfattning. Som skäl härför har
bl. a. åberopats att sådan uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än
uthyrning till stadigvarande bostad. I detta sammanhang har också beaktats
att ägare till jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid beskattas även för
intäkt genom uthyrning av sommarnöjen, och att en obegränsad skattefrihet
för sådan verksamhet då det gäller villor inte skulle överensstämma med
kravet på en rättvis beskattning. Med anledning av vad som anförs i den
sistnämnda motionen vill utskottet framhålla att uthyrningen i vissa fall kan
medföra ett intrång i den egna bostaden, något som givetvis bör beaktas vid
uppskattningen av förmånsvärdet.

Utskottet har inte något att erinra mot att beloppsgränsen nu uppräknas
med hänsyn till penningvärdeförändringarna, dvs. i runda tal till 4 000 kr.
Med hänsyn till de skäl som ligger till grund för nuvarande regler är utskottet
emellertid inte berett att medverka till mer långtgående förändringar i de
principer som ligger till grund för bestämmelserna. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker motionerna 609 yrkandet 1 och 1585 i
den mån de inte är tillgodosedda genom propositionen.

SkU 1979/80:50

I motionen 609 yrkas också (yrkandet 2) att begreppet ”stadigvarande
bostad” klarläggs. Motionärerna anför att många torp och andra bostadhus
som inte längre används i lantbruket omtaxerats till annan fastighet för att
kunna schablontaxeras. Om sådana eller andra villor hyrs ut till stadigvarande
bostad för en familj, som också är mantalsskriven på fastigheten, är det
enligt motionärerna uppenbart att fastigheten skall schablonbeskattas. Om
familjen sedan flyttar och i fortsättningen utnyttjar fastigheten som
fritidsbostad är det - framhåller motionärerna - oklart för många om
schablonmetoden eller den konventionella metoden skall användas.

Enligt utskottets uppfattning kan det i vissa fall anses mindre lämpligt att
frågan hur hyresgästens närmare bostadsförhållanden bör bedömas kan bli
avgörande för hur hyresvärden skall beskattas. Utskottet är också medvetet
om att den aktuella frågan kan vara svår att bedöma i den praktiska
tillämpningen. Samtidigt bör framhållas att detaljutformningen av schablonen
även i övrigt kan erbjuda vissa gränsdragningsproblem. Som exempel
kan nämnas att det givetvis inte är lämpligt om den skattskyldige under vissa
förutsättningar kan välja mellan schablonmetoden och den konventionella
metoden och därigenom uppnå ej avsedda fördelar vid beskattningen.
Osäkerheten i bedömningen av olika gränsfall kan givetvis också medföra att
den skattskyldige i enskilda fall kan drabbas av ej förutsedda skatteskärpningar.
Utskottet är för sin del inte berett att ta ställning till frågan om
reglerna kan förtydligas eller förbättras. Utskottet utgår emellertid från att
regeringen uppmärksammar dessa frågor i sina fortsatta överväganden om
villabeskattningen och vidtar de åtgärder som kan anses motiverade av de
praktiska erfarenheterna av reglerna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 609 även i denna del, i den mån den inte är tillgodosedd.

En annan fråga som har nära samband med villabeskattningen tas upp i
motionen 350, nämligen konsekvenserna i vissa fall av reglerna om
ränteavdrag och räntebidrag. Enligt gällande bestämmelser skall de räntebidrag
som utgår inom ramen för den statliga bostadsfinansieringen inte
anses såsom skattepliktig intäkt av fastigheten. Motsvarande gäller även för
andra statliga räntesubventioner. Å andra sidan får avdrag göras för ränta på
lånat, i fastigheten nedlagt kapital endast med belopp som överstiger
ränteeftergiften eller bidraget. Ränteutgifterna skall alltså i princip kvittas
mot räntebidraget innan avdrag medges för det överskjutande räntebeloppet.

I motionen framhålls att reglerna inte fungerar på detta sätt, om en annan
person än fastighetsägaren sätts in som låntagare. Denne låntagares
ränteutgifter skall redovisas i förvärvskällan kapital, och några motsvarande
begränsningar i avdragsrätten har inte införts i de bestämmelser som gäller
för denna förvärvskälla. Effekten härav kan enligt motionärerna bli att
låntagaren får avdrag för hela räntekostnaden, trots att avsevärda räntesubventioner
utgått för lånet. Motionärerna anser att detta utgör en allvarlig
brist i skattelagstiftningen och begär därför förslag från regeringen om sådan.

SkU 1979/80:50

ändring av bestämmelserna att den som är berättigad till avdrag för räntorna
också skall ta upp räntebidragen till beskattning.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att de angivna inkonsekvenserna
i systemet bör rättas till. Enligt utskottets uppfattning bör man
emellertid undersöka om inte andra lösningar kan finnas på problemet än
den som motionärerna föreslagit. Av praktiska skäl bör man nämligen
undvika att villabeskattningen kompliceras med skattepliktiga intäkter
utöver den nuvarande schablonen. Utan att nu förorda någon speciell lösning
vill utskottet peka på möjligheten att lösa frågan genom att utbetala
räntebidragen direkt till långivaren eller genom att införa begränsningar i
avdragsrätten även i förvärvskällan kapital.

Enligt vad utskottet erfarit har frågan redan uppmärksammats inom
budgetdepartementet. Utskottet anser sig därför kunna utgå från att
regeringen utan särskild framställning från riksdagen snarast - om möjligt
redan i år - lägger fram det förslag som erfordras för att undanröja
ifrågavarande missförhållande. Eftersom någon åtgärd således inte erfordras
med anledning av motionen 350 avstyrker utskottet densamma.

Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat om slopande av
grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt och om en höjd
deklarationspliktsgräns. Detta motiverar vissa följdändringar som nu tas upp
i propositionen beträffande redovisningen av barns förmögenhet (22 § 1
mom. taxeringslagen 1956:623 - TL).

Den som har hemmavarande barn under 18 år skall taxeras även för
barnets förmögenhet, om barnets till statlig inkomstskatt beräknade
beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 100 kr. Om barnets
inkomster är högre skall barnet självt taxeras för sin förmögenhet. Den
beskattningsbara förmögenheten beräknas då gemensamt för föräldrar och
barn, och förmögenhetsskatten fördelas sedan på familjemedlemmarna efter
den förmögenhet som var och en har taxerats för.

Som framgår av propositionen är fysiska personer i regel deklarationsskyldiga
utan särskild anmaning om de har bruttointäkter på minst 6 000 kr., en
förmögenhet över 200 000 kr. eller garantibelopp för fastighet att redovisa.
För makar bedöms deklarationsskyldigheten med hänsyn till deras gemensamma
inkomst och förmögenhet. För den som skall taxeras för barns eller
annans förmögenhet bedöms deklarationsskyldigheten även med hänsyn till
detta. Motsvarande regler saknas emellertid i andra fall för föräldrar och
barn som inte har inkomster och tillgångar som uppgår till nyssnämnda
belopp men som gemensamt har en förmögenhet över 200 000 kr.

I propositionen framhålls att detta innebär att den som skall taxeras för
förmögenhet och påföras förmögenhetsskatt i vissa fall ändå inte är skyldig
att avge deklaration enligt nuvarande regler. Mot denna bakgrund föreslås
nu att deklarationsskyldigheten för barn skall bedömas med hänsyn till
familjens sammanlagda förmögenhet.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller i en skrivelse till utskottet att den i

SkU 1979/80:50

propositionen föreslagna lösningen innebär att barn i väsentligt större
utsträckning än tidigare blir skyldiga att avlämna självdeklaration för mindre
betydande förmögenhetsinnehav och att antalet fall där föräldrarna skall
redovisa barnets förmögenhet kommer att minska i motsvarande grad.
Länsstyrelsen uppger bl. a. att taxeringsorganisationen i betydande omfattning
skulle komma att belastas med ytterligare ärenden - bl. a. på grund av
att det statliga grundavdraget har slopats fr. o. m. 1981 års taxering - och att
de tillkommande ärendena, som f. n. är enkla att handlägga, kommer in
under ett tämligen komplicerat beslutsförfarande. Mot denna bakgrund
föreslår länsstyrelsen att frågan i stället löses genom att ändra reglerna i
förmögenhetsskattelagen så att föräldrarna skall beskattas för barnets
förmögenhet om barnets beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst
6 000 kr.

Länsstyrelsens förslag ansluter nära till den innebörd som reglerna har vid
1980 års taxering för skattskyldiga i olika inkomst- och förmögenhetslägen.
Utskottet delar länsstyrelsens bedömning att denna lösning är lättare att
hantera för skattemyndigheterna. Förslaget innebär också förenklingar för
de skattskyldiga och tillgodoser samtidigt - såvitt utskottet kan bedöma -syftet med propositionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att 8 § och 12 § 1 mom.
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt ändras på sätt som framgår av
utskottets hemställan och att det i propositionen framlagda förslaget
beträffande taxeringslagen avslås.

Det sistnämnda förslaget innehåller även vissa redaktionella ändringar
som bör kunna anstå till ett senare tillfälle.

Utskottet hemställer

1. beträffande beloppsgränsen för villaschablonen

att riksdagen bifaller propositionen 1979/80:137 i denna del och
avslår motionerna 1979/80:609 yrkandet 1 och 1979/80:1585 i
den mån de inte är tillgodosedda,

2. beträffande övriga frågor rörande villaschablonen

att riksdagen avslår motionen 1979/80:609 yrkandet 2 i den mån
det inte är tillgodosett genom vad utskottet anfört,

3. beträffande räntebidrag m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80:350 i dén mån den inte är
tillgodosedd genom vad utskottet anfört,

4. beträffande författningsförslagen
att riksdagen

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i taxeringslagen (1956:623) och i stället antar följande -

SkU 1979/80:50

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 8 § och 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande lydelse Utskottets förslag

Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 18 år, skall,
därest barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara
inkomst icke uppgår till minst 100
kronor, den skattskyldige taxeras
jämväl för barnets förmögenhet. I
den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet
inbegripes i sådant fall
jämväl barnets förmögenhet.

1 mom. För äkta makar, som
under beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga
förmögenheten för makarna var för
sig. Har därvid skuld, som i 5 §
avses, helt eller delvis ej kunnat
utnyttjas å den därtill närmast berättigade
makens förmögenhet, må
bristen avräknas å den andra makens
förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande
barn, .rom icke fyllt 18 år, och uppgår
barnets till statlig inkomstskatt beräknade
beskattningsbara inkomst
till minst 100 kronor, beräknas den
skattepliktiga förmögenheten för
den skattskyldige och barnet var för
sig.

Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för makarna
och i fall som avses i andra stycket
gemensamt för föräldrar och barn.

Skattskyldig med hemmavarande
barn under 18 år taxeras även för
barnets förmögenhet, om barnets till
statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara
inkomst inte uppgår
till minst 6 000 kronor. Barnets förmögenhet
räknas då in i den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet.

1 mom. För makar som levt
tillsammans under beskattningsåret
beräknas den skattepliktiga förmögenheten
för makarna var för sig.
Brist som uppkommer vid beräkningen
av den ena makens förmögenhet,
får avräknas från den andres
förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande
barn under 18 år, vars till statlig
inkomstskatt beräknade beskattningsbara
inkomst uppgår till minst
6 000 kronor, beräknas den skattepliktiga
förmögenheten för den
skattskyldige och barnet var för
sig.

Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för makarna
och i fall som avses i andra stycket
gemensamt för föräldrar och barn.

SkU 1979/80:50

Gällande lydelse

Frågan om skatteplikt enligt 10 §
bedömes med hänsyn till den sålunda
gemensamt bestämda beskattningsbara
förmögenheten. Skatt beräknas
likaledes efter nämnda förmögenhet
och fördelas på envar efter hans
skattepliktiga förmögenhet. Vad i
11 § 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna lag träder i kraft den första juli 1980 och tillämpas första gången vid
1981 års taxering.

Stockholm den 24 april 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c). Rune Ångström (fp)*,
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle
Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s)*, Ingemar Hallenius (c), Bo
Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s), Bo Södersten
(s), Bengt Wittbom (m), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Ewy Möller
(m).

Utskottets förslag

Frågan om skatteplikt enligt 10 §
bedöms med hänsyn till den gemensamma
beskattningsbara förmögenheten.
Skatten beräknas med hänsyn
till denna förmögenhet och fördelas
på var och en efter hans skattepliktiga
förmögenhet. Därvid skall 11 § 3
mom. iakttas.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■

■ ■ .

■

•• ;

- ■: ; : ...... .

: ■ /, .. ! .. •• .. .

' - ■■ ■ . , ■ .. ..... ..

GOTAB 64913 Stockholm 1980