SkU 1979/80:46

Skatteutskottets betänkande
1979/80:46

med anledning av propositionen 1979/80:86 om taxering av industribyggnader
jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:86 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

I propositionen föreslås nya regler för taxering av industribyggnader.
Förslagen utgör kompletteringar av den nyligen genomförda lagstiftningen
om allmän fastighetstaxering som antogs av riksdagen under hösten 1979.

Förslagen innebär att värmekraftsanläggningar liksom hittills skall värderas
enligt en produktionskostnadsmetod. I fråga om vattenkraften, där enligt
den nyligen antagna fastighetstaxeringslagen en övergång skall ske till
värdering enligt en avkastningsmetod, skall en jämkningsregel tillämpas. I
fråga om andra industribyggnader föreslås två olika metoder. Industribyggnader
som är av mer ordinär typ skall värderas enligt en avkastningsmetod
medan den nyss nämnda produktionskostnadsmetoden skall tillämpas för
övriga slag av industribyggnader. Vidare föreslås vissa regler om besvär över
fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 46

SkU 1979/80:46

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

dels att 4 kap. 5 §, 5 kap. 6 §, 6kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7 § samt 20
kap. 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt kapitel, 21 kap., av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad, övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader,
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4.

täktmark och industribyggnad 4. täktmark samtindustribyggnad

på sådan mark (industrienhet) och övrig byggnad på sådan mark

(industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet)

6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)

7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment
(lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i
anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark
och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna
behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter
under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i
lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den
tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig
mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har
samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som
består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.

SkU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap

6 §

Det tekniska nuvärdet skall bestämmas
genom att återanskaffningskostnaden
för byggnad eller
markanläggning multipliceras med
en nedräkningsfaktor. Denna faktor
skall bestämmas så att man därigenom
beaktar den värdeminskning
som har uppkommit mellan det år då
anläggningen togs i drift (nybyggnadsåret)
och andra året före taxeringsåret.

Det tekniska nuvärdet skall bestämmas
genom att återanskaffningskostnaden
för byggnad eller
markanläggning multipliceras med
en nedräkningsfaktor. Denna faktor
skall bestämmas så att man därigenom
beaktar den värdeminskning
som har uppkommit mellan det år då
anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret)
och andra året före
taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under
andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden
kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter
om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av
den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor
skall bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad
mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

6 kap.

2 §

Varje småhus med värde av minst
10 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet.

Varje industribyggnad och övrig
byggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden
samt varje
småhus med värde av minst 10 000
kronor skall utgöra en värderingsenhet.

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet
som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår Industribyggnader och övriga

till 10 000 kronor, skall ingå i samma byggnader värderade enligt produk -

värderingsenhet som den mest värdefulla
byggnaden inom samma
tomt. Uppgår den mest värdefulla
byggnadens värde inte till 10 000
kronor skall samtliga byggnader
inom tomten utgöra en värderingsenhet.

tionskostnadsmetoden samt småhus,
vilkas värde inte uppgår "ill 10 000
kronor, skall ingå i samma värderingsenhet
som den mest värdefulla
byggnaden inom samma tomt. Uppgår
den mest värdefulla byggnadens
värde inte till 10 000 kronor skall
samtliga byggnader inom tomten
utgöra en värderingsenhet.

SkU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

Varje hyreshusenhet skall utgöra
en värderingsenhet. Uppdelning i
två eller flera värderingsenheter får
dock ske om det väsentligt underlättar
värderingen.

Föreslagen lydelse

Varje hyreshusenhet och industrienhet
värderad enligt avkastningsmetoden
skall utgöra en värderingsenhet.
Uppdelning i två eller flera
värderingsenheter får dock ske om
det väsentligt underlättar värderingen.

Nuvarande lydelse
11 kap.

Föreslagen lydelse
11 kap.

1§

Industribyggnad och övrig byggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden.
Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål
än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader,
andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion
samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall
dock värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

För värdering av industribyggnad och övrig byggnad på vattenfallsenhet
gäller särskilda regler i 15 kap. Industribyggnad eller övrig byggnad som utgör
växthus eller djurstall värderas enligt reglerna i 10 kap.

Avkastningsmetoden

2§

Värdet av en industribyggnad bestäms som skillnaden mellan värdet av en
värderingsenhet bestående av industribyggnaden och tillhörande mark och
värdet av den värderingsenhet eller de värderingsenheter som avser marken.
På motsvarande sätt bestäms värdet av övrig byggnad.

Riktvärde för en värderingsenhet som består av en industribyggnad eller en
övrig byggnad och tillhörande tomtmark skall anges som produkten av en
bruttokapitaliseringsfaktor och total ärlig värderingshyra.

3§

Värderingshyra för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad
eller en övrig byggnad av viss lokaltyp och med normal standard,
uppförd under perioden 1975-1979, får anges endast med värden i en fastställd
värdeserie.

SkU 1979/80:46

Föreslagen lydelse

4§

Inom varje värdeområde skall värderingshyran bestämmas för skilda

förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna
bestäms med hänsyn till byggnadens nybyggnadsår,
omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten
för dessa.

Åldersklassen för en industribyggnad eller en övrig
byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år får avse
högst 10 är.

L.okaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till det ändamål lokalen är

inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper
skall endast ske om delarna överstiger 10 procent av
byggnadens totala lokalyta eller om de överstiger 250
kvadratmeter lokalyta.

För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minst tre klasser.

Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp bestäms med hänsyn

till lokalytans utförande och utrustning.

För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klas -

5§

Med bruttokapitaliseringsfaktor avses förhållandet mellan taxeringsvärdet
av industrienheten och dess totala årliga värderingshyra. Bruttokapitaliseringsfaktor
för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad
eller en övrig byggnad, uppförd under perioden 1975-1979 och med ett
normalt förhållande mellan värderingsenhetens taxerade markvärde och dess
totala årliga värderingshyra, får anges endast med värden i en fastställd
värdeserie.

6§

Inom varje värdeområde skall bruttokapitaliseringsfaktorer bestämmas för
skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna
bestäms för byggnad med lång återstående livslängd med
hänsyn till byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av
till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värde -

SkU 1979/80:46

Föreslagen lydelse

ringsenhetens taxerade markvärde och dess totala ärliga
värderingshyra.

För en industribyggnad eller en övrig byggnad skall för
värdefaktorn markvärdeandel finnas minst två klasser.

Produktionskostnadsmetoden

7§

För en industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas enligt
produktionskostnadsmetoden skall riktvärdet anges genom en nedräkningsfaktor.
Med nedräkningsfaktor avses den faktor varmed byggnadens återanskaffningskostnad,
beräknad enligt 5 kap. 6 §, skall multipliceras för att
byggnadens tekniska nuvärde skall erhållas.

Byggnadsvärdet utgör 75 procent av det tekniska nuvärdet.

8§

Inom varje värdeområde skall nedräkningsf aktörer bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligt 6 §.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses industribyggnadens eller
övriga byggnadens karaktär och konstruktion.

För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre
klasser.

Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till industribyggnadens

eller övriga byggnadens läge i förhållande till tätort.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

7 §

Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet
skall bestämmas till det tekniska
nuvärdet av de byggnader som
hör till taxeringsenheten. Värderingen
skall ske enligt 5 kap. 6 §. Vid
denna beräkning får dock 75 procent
av återanskaffningskostnaden inte
överstiga det totala värde som har
beräknats enligt 2-6 §§.

Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet
skall bestämmas till det tekniska
nuvärdet av de byggnader som
hör till taxeringsenheten. Värderingen
skall ske enligt II kap. 7 och
8 §§. Vid denna beräkning får dock
75 procent av återanskaffningskostnaden
inte överstiga det totala värde
som har beräknats enligt 2-6 §§.

Byggnadsvärdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande
skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §.

SkU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §

I fastighetstaxeringsnämnds beslut
skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet och andra
uppgifter enligt punkterna 4-6, nämligen 1.

fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,

I fastighetstaxeringsnämnds beslut
skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet enligt punkterna
4-7, nämligen

4. storleken av värdefaktor, och
riktvärde samt

5. säreget förhållande som har
föranlett justering av riktvärde.

4. storleken av sådan värdefaktor
som särskilt anges i 8-15 kap.,

5. storleken av riktvärde,

6. storleken av värderingshyra enligt
11 kap. 4 §, bruttokapitaliseringsfaktor
enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor
enligt 12 kap. 6 §, brytningsfaktor
och värdet per kubikmeter
brytvärd fyndighet enligt 12 kap.
8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnyttjandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och
återanskaffnings kostnad enligt
11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

7. säreget förhållande som har
föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental
kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

21 kap. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut

1 §

Besvär av ägare av fastighet skall
ha inkommit senast den 15 september
under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras
före utgången av oktober månad
under taxeringsåret.

SkU 1979/80:46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Taxeringsintendent har rätt att
anföra besvär intill utgången av
november månad under taxeringsåret.
Han skall inom samma tid ange
yrkanden och grunder för besvärstalan,
om inte med hänsyn till utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga
skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av
fastighet efter den i första stycket
angivna tiden men före utgången av
november månad under taxeringsåret,
får länsrätten pröva besvären
om taxeringsintendenten helt eller
delvis biträder besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över
viss taxering, får besvär inte anföras
hos länsrätten rörande samma taxering.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas
första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981.

SkU 1979/80:46

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 159 § taxeringslagen (1956:623)' skall upphöra
att gälla dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit
från trycket i Svensk författningssamling. Den upphävda paragrafen gäller
dock fortfarande i fråga om allmän fastighetstaxering år 1975.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna

1979/80:1920 av Curt Boström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar avslå den i propositionen 1979/80:86 föreslagna jämkningsregeln
mellan vattenkraftverk och övriga kraftverk,

1979/80:1921 av Per Petersson m. fl. (m, fp) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att, såsom också följer av vad som anförts i
propositionen, vattenkraftsanläggningarna skall taxeras enligt en renodlad
avkastningsmetod,

2. att riksdagen uttalar att värmekraftsanläggningarna skall taxeras med
utgångspunkt i de historiska anläggningskostnaderna i syfte att ge vattenkraftsanläggningarna
en rättvisande andel av sammanlagda värdet för
vattenkraft och värmekraft ävensom att för den praktiska bestämningen,
såväl vid utfärdandet av tillämpningsföreskrifter som vid därpå följande
taxeringsarbete, erhålla fasta normer.

Utskottet

1 enlighet med förslag i propositionen 1979/80:40 antog riksdagen i höstas
nya regler för allmän fastighetstaxering. I samband därmed behandlades
flertalet av de materiella och formella fastighetstaxeringsregler som avser
taxeringen i första instans, däribland regler angående värdering av vattenfallsfastigheter.
Dessa fastigheter, som tidigare taxerats enligt en kombinerad
produktionskostnads- och avkastningsmetod. skall i fortsättningen
åsättas värden med ledning av avkastningen. Metoden innebär i stora drag att
den s. k. taxeringseffekten, dvs. en kraftstations beräknade effekt i kilowatt,
skall multipliceras med ett riktvärde som bestäms med hänsyn till kraftstationens
lönsamhet.

Förslagen i propositionen bygger på ett betänkande av 1976 års fastighets -

1 Lagen omtryckt 1971:399.
Senaste lydelse av 159 § 1979:175
lagens rubrik 1974:773

SkU 1979/80:46

taxeringskommitté (Industribyggnader, SOU 1979:81) och utgör kompletteringar
av den lagstiftning som genomfördes under hösten. Förslagen innebär
att värmekraftsanläggningar, liksom hittills, skall värderas enligt en produktionskostnadsmetod.
I fråga om övriga industribyggnader föreslås två olika
metoder, en avkastningsmetod för värdering av byggnader av mer ordinär
typ och en produktionskostnadsmetod för värdering av s. k. skräddarsydda
byggnader, dvs. byggnader med begränsad användbarhet för annat ändamål
än det för vilket de utnyttjas.

Avkastningsmetoden är utformad som en bruttokapitaliseringsmetod.
Detta innebär att totalvärdet skall bestämmas genom att den årliga hyran
multipliceras med en bruttokapitaliseringsfaktor. Produktionskostnadsmetoden
innebär att byggnadens värde bestäms genom en uppskattning av
återanskaffningskostnaden. Denna räknas sedan ned med hänsyn till
byggnadens ålder, användbarhet och skick. Återanskaffningskostnaden skall
enligt propositionen i första hand bestämmas utifrån särskilda erfarenhetstal
för vad det kostar att uppföra en ny byggnad och i andra hand utifrån en
uppräkning av den historiska byggnadskostnaden.

Som tidigare nämnts skall vattenkraftsanläggningar enligt beslut av
riksdagen i höstas värderas enligt en avkastningsmetod. Enligt förslaget i
propositionen skall värmekraftsanläggningar däremot åsättas värden enligt
produktionskostnadsmetoden. De skall alltså i första hand värderas med
utgångspunkt i anläggningskostnaden, dvs. återanskaffningskostnaden, och
med hänsyn tagen till den värdeminskning som anläggningarna undergått
fram till taxeringstillfället.

En strikt värdering av vattenkraften enligt en avkastningsmetod och av
värmekraften enligt en produktionskostnadsmetod skulle enligt propositionen
leda till att de samlade elkraftstillgångarna åsattes ett för högt värde. För
att skapa en rimlig nivå när det gäller värderingen av de samlade
elkraftstillgångarna bör enligt propositionen finnas en jämkningsregel.
Denna innebär att vattenkraftens avkastningsvärde skall justeras med hjälp
av en omräkningsfaktor så, att det sammanlagda värdet av vattenkraften och
värmekraften motsvarar det avkastningsvärde som erhålls om landets
samlade krafttillgångar värderas med ledning av gällande eltariffer.

Fastighetstaxeringskommitténs förslag har mottagits i huvudsak positivt av
remissinstanserna. Även utskottet anser att de föreslagna reglerna är
förenade med betydande fördelar för såväl de tillämpande myndigheterna
som fastighetsägarna. Den större formbundenheten i värderingen bör enligt
utskottets mening kunna leda till ökad likformighet och rättvisa vid
taxeringen av industribyggnader. Med hänsyn härtill och då förslaget även i
övrigt är ägnat att förbättra kvaliteten på fastighetstaxeringen tillstyrker
utskottet i princip bifall till propositionen.

Curt Boström m. fl. (s) framhåller i motionen 1920 att den i propositionen
föreslagna regeln om jämkning av vattenkraftens avkastningsvärde innebär
en överföring av beskattningsrätten från kommuner med vikande skatteun -

SkU 1979/80:46

derlag till kommuner med bättre skatteunderlag. De menar att vattenkraften
och värmekraften bör värderas var för sig enligt de metoder som föreslås i
propositionen och utan någon jämkning av vattenkraftens avkastningsvärde.
Även i motionen 1921 av Per Petersson m. fl. (m, fp) yrkas, med en liknande
motivering, att vattenkraftsanläggningarna skall värderas enligt en renodlad
avkastningsmetod.

Av propositionen framgår att en ren avkastningsvärdering av vattenkraften
med utgångspunkt i gällande tariffer ger för höga taxeringsnivåer och att
en tillämpning av avkastningsmetoden också på värmekraftsanläggningarna
- trots att dessa representerar betydande värden - skulle kunna leda till
negativa taxeringsvärden, främst på grund av de höga driftkostnaderna.

Med hänsyn härtill och till de skäl som i övrigt åberopas i propositionen
anser utskottet sig böra biträda förslaget om att en jämkningsregel bör
finnas. Som departementschefen framhåller får emellertid en sådan regel
inte innebära att vattenkraftsanläggningarna åsätts värden som framstår som
för låga med tanke på deras lönsamhet. Inte minst för kommuner där
garantibeskattningen av vattenkraften är av avgörande betydelse för
skatteunderlaget torde - åtminstone på sikt - den sammanvägning av hela
elkraftsproduktionen som enligt propositionen skall ske vid värderingen av
landets kraftanläggningar kunna leda till ofördelaktiga resultat.

Utskottet anser det angeläget att vattenkraftskommunerna tillförsäkras
den andel av det samlade värdet av vattenkraftsanläggningarna som framstår
som skälig med hänsyn till anläggningarnas lönsamhet. Inom utskottet har
prövats olika vägar att söka tillgodose detta syfte. En möjlighet skulle vara
att sänka den kapitaliseringsränta om fem procent som enligt propositionen
skall användas vid avkastningsvärderingen av kraftproduktionen som helhet.
Med hänsyn till att den samlade elkraften härigenom sannolikt skulle komma
att åsättas ett för högt värde har utskottet inte ansett sig kunna förorda en
sådan lösning. Däremot bör vattenkraften garanteras en viss minsta andel av
elkraftens totalvärde. Denna andel bör enligt utskottets mening ligga mellan
75 och 80 procent. Utskottet biträder således syftet med de förevarande
motionsyrkandena. Ställningstagandet innebär att man vid fördelningen av
det kapitaliserade avkastningsvärdet av den samlade elkraften i landet på
vattenkraft och värme kraft bör lägga lägst 75 procent på vattenkraften.
Härigenom får berörda yrkanden i motionerna anses vara i huvudsak
tillgodosedda. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motionärerna i motionen 1921 tar också upp frågan om värderingen av
värmekraftsanläggningar. De ifrågasätter riktigheten av att dessa skall
åsättas värden med ledning av nybyggnadskostnaderna och menar att den
historiska anskaffningskostnaden skulle leda till en riktigare taxering.
Därmed skulle man enligt motionärerna ge vattenkraftsanläggningarna en
rättvisande andel av det sammanlagda värdet för vattenkraft och värmekraft.

SkU 1979/80:46

Som framhålls i propositionen torde en värdering med ledning av den
historiska anskaffningskostnaden vara behäftad med vissa brister bl. a. med
hänsyn till svårigheten att i efterhand kontrollera vad som ingår i densamma.
En uppskattning med ledning av nybyggnadskostnaderna bör ofta kunna
leda till en riktigare bedömning av återanskaffningskostnaden och därmed
till riktigare värden än en värdering med ledning av den historiska kostnaden.
Utskottet vill särskilt erinra om att departementschefen i propositionen
framhåller att den historiska kostnaden bör kunna användas inte bara som
självständig modell utan också för att belysa det värde man får fram med
ledning av nybyggnadskostnaderna. Möjlighet finns också att justera värdet
på grund av säregna förhållanden. På grund av det anförda och då utskottets
ställningstagande i fråga om värderingen av vattenkraftsanläggningarna
innebär en garanti för att dessa kommer att påföras en skälig andel av
elkraftens totalvärde tillstyrker utskottet propositionen. Utskottet avstyrker
således bifall till motionen 1921 i denna del. 1 sammanhanget vill utskottet
dock understryka angelägenheten av att man vid fastighetstaxeringen så
långt det är möjligt tillämpar enhetliga metoder för samma typer av
anläggningar.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte behandlat särskilt har
utskottet inte funnit anledning till erinran.

Den föreliggande propositionen kommer att kunna behandlas av riksdagen
tidigast den 30 april i år. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra
förorda vissa formella ändringar i övergångsbestämmelserna till den i höstas
antagna fastighetstaxeringslagen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1920 och
motionen 1979/80:1921 yrkandet 1 samt med avslag på motionen
1979/80:1921 yrkandet 2 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i fråga om värdering av vattenfallsfastigheter
och i övrigt godkänner vad departmentschefen anfört i propositionen
1979/80:86,

2. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till

a. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) med
det tillägget att ingressen i förslaget och punkterna 3 och 4 av
övergångsbestämmelserna till lagen erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:46

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
dels att 4 kap. 5 §, 5 kap. 6 §, 6
kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7 §
samt 20 kap. 12 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt
kapitel, 21 kap., av nedan angivna
lydelse.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
dels att 4 kap. 5 §, 5 kap. 6 §, 6
kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7 §,
20 kap. 12 § samt punkterna 3 och 4
av övergångsbestämmelserna skall
ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt
kapitel, 21 kap., av nedan angivna
lydelse.

Övergångsbestämmelserna

Gällande lydelse

3. Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering
skall föreskrifter enligt
19 kap. 1 § första stycket fastställas
och förslag till föreskrifter enligt 19
kap. 1 § andra stycket såvitt avser
småhus och tomtmark lämnas senast
den 15 januari 1980.

4. Förslag till föreskrifter enligt
19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser
industrienheter skall inför 1981 års
allmänna fastighetstaxering utfärdas
senast den 30 april 1980.

Utskottets förslag

Föreskrifter enligt 19 kap. I § första
stycket såvitt avser vattenfallsenheter
och industrienheter skall inför
1981 års allmänna fastighetstaxering
fastställas senast den 30 maj 1980.

4. Förslag till föreskrifter enligt
19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser
vattenfallsenheter och industrienheter
skall inför 1981 års allmänna
fastighetstaxering utfärdas senast
den 30 maj 1980.

b. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 22 april 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1979/80:46

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Rune Ångström (fp),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle
Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Curt
Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson
(fp), Anita Johansson (s), Bengt Wittbom (m) och Kerstin Andersson i
Hjärtum.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 64968