SkU 1979/80:44

Skatteutskottets betänkande
1979/80:44

med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel
och byråkrati m. m. såvitt avser ändring i lagen om handel med
drycker jämte motioner

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) föreslår i propositionen 1978/79:111
bilaga 4 bl. a. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Författningsförslaget har följande lydelse
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om

Härigenom föreskrivs i fråga om
drycker

dels att 35 § skall upphöra att gälla,

dels att 21, 23, 34, 58, 60 och 76 §§

Nuvarande lydelse

Partihandel med öl får bedrivas av
den som har tillstånd enligt denna
lag till detaljhandel med sådan
dryck. Efter särskilt tillstånd får
partihandel även bedrivas av den
som yrkesmässigt bedriver partihandel
med matvaror eller yrkesmässigt
inför öl till landet.

Den som driver partihandel med öl

Den som enligt lagen (1977:292)
om tillverkning av drycker, m. m.
har tillstånd att tillverka vin eller
starköl får sälja av honom tillverkad
vara för export och till partihandelsbolaget.
Tillverkare av starköl får

handel med drycker

lagen (1977:293) om handel med

skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
§

får även sälja sådant öl för export.

Den som enligt lagen (1977:292)
om tillverkning av drycker, m. m.
har tillstånd att tillverka vin får sälja
av honom tillverkad vara för export
och til) partihandelsbolaget.

Den som har tillstånd att tillverka

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 44

SkU 1979/80:44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

även sälja sådan vara till detaljhandelsbolaget
och till annan tillverkare
av starköl samt till den som har
tillstånd att servera starköl.

starköl får sälja sådan vara för
export, till partihandelsbolaget, till
detaljhandelsbolaget och till annan
tillverkare av starköl samt till den
som har rätt att servera starköl.

Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra
stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin
efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna lag
spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt
starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen.
Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars
visas föreligga.

34 §

Servering av alkoholdrycker får
ske endast om tillstånd har meddelats.
Utan tillstånd får dock alkoholdrycker
serveras i militär mäss
ombord på örlogsfartyg.

Servering av alkoholdrycker får
ske endast om tillstånd har meddelats.
Utan tillstånd får dock alkoholdrycker
serveras i personalmatsal till
slutet sällskap och i militär mäss
ombord på örlogsfartyg.

Öl får utan tillstånd serveras

1. i personalmatsal,

2. i kollektivhusmatsal,

3. vid heminackordering.

35 §

Har tillstånd att servera alkoholdrycker
återkallats, får alkoholfria
drycker ej serveras i rörelsen utan
särskilt medgivande.

58 §

Tillstånd till annan servering av
alkoholdrycker än trafikservering
meddelas av länsstyrelsen i det län
där serveringsstället är beläget.

Tillstånd till annan servering av
alkoholdrycker än trafikservering
meddelas av länsstyrelsen i det län
där serveringsstället är beläget. Detsamma
gäller medgivande till servering
av alkoholfria drycker enligt
35 §.

Tillstånd till trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län. där det

SkU 1979/80:44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

företag som vill bedriva serveringen har sitt säte. Har företaget ej säte inom
landet, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.

60 §

I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 37 8 första
stycket 1 och 2 skall tillståndsmyndigheten alltid inhämta yttranden från
länsnykterhetsnämnd, polismyndighet och kommunfullmäktige i den kommun
där serveringen skall bedrivas.

I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker inom eller invid
militärt område skall tillståndsmyndigheten, utöver vad som sägs i första
stycket, inhämta yttrande från vederbörande militära chef.

Kommunfullmäktige får uppdraga
åt kommunalt organ eller åt
särskilt utsedda personer att i fullmäktiges
ställe avgiva yttrande.

Kommunfullmäktige får uppdraga
åt kommunalt organ eller åt en
eller flera särskilt utsedda personer
att i fullmäktiges ställe avgiva yttrande.

76 8

Den sorn uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker
i strid mot 11 8 till någon som kan antagas ej ha uppnatt föreskriven
ålder eller som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel,
eller vid partihandel underlåter att på sätt föreskrives i 24 8 första stycket
förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan, dömes för
olovlig dryckeshantering till böter.

För olovlig dryckeshantering dö- För olovlig drvckeshantering dömes
också den som serverar alkohol- mes också den sorn försäljer alkoholfria
drycker i strid mot förbud som
meddelats eldigt 65.8, förvarar
drycker i strid mot 55 8 eller tillåter
alkoholförtäring eller förvaring.av
alkoholdrvcker i strid mot 56 8.

fria drycker i strid mot 35 8, förvarar
drycker i strid mot 55 8 eller tillåter
alkoholförtäring eller förvaring av
alkoholdrvcker i strid mot 56 8.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Motionerna

I detta sammanhang behandlas de vid allmänna motionstiden 1979/80
väckta motionerna

1979/80:179 av Margareta Andrén (fp) och Bernt Ekinge (fp) vari
hemställs

att riksdagen beslutar anta nedanstående förslag till ändring av 46 8 första
stycket lagen om handel med drycker (1977:293):

i Riksdagen 1979/tit). (> sand. Xr -i-t

SkU 1979/80:44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Servering av öl får påbörjas tidi- Servering av öl får påbörjas tidigast
klockan 07.00 och servering av gast klockan 07.00 och servering av

andra alkoholhaltiga drycker tidi- andra alkoholhaltiga drycker tidigast
klockan 12.00. Avser tillstånd gast klockan 12.00. Avser tillstånd

servering av enbart öl skall serve- servering av enbart öl skall serveringen
avslutas senast klockan 22.00. ringen avslutas senast klockan 22.00.

I annat fall skall servering av alko- I annat fall skall servering av alkoholdrycker
avslutas senast klockan holdrycker avslutas senast klockan

01.00. Tillståndsmyndighet får dock 01.00. Tillståndsmyndighet får dock

förordna om andra tider för serve- om särskilda skäl föreligger förordna

ringens bedrivande. om andra tider för serveringens

bedrivande.

1979/80:225 av Margareta Andrén (fp) och Esse Petersson (fp) vari
hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att inom några regioner under minst ett
år införs försöksverksamhet med lördagsstängda systembutiker;

1979/80:598 av Torsten Bengtson (c) vari hemställs att riksdagen
befullmäktigar regeringen att på försök besluta om veckor då alkoholdrycker
inte försäljs;

1979/80:601 av Thure Jadestig (s) och Evert Svensson (s) vari hemställs att
riksdagen uttalar att Vin- & Spritcentralen bör slås samman med Systembolaget; 1979/80:1019

av Rune Gustavsson m. fl. (c) vari - med hänvisning till
motionen 1018 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt
förslag till förbud mot försäljning av s. k. snabbvinsatser;

1979/80:1073 av Karin Ahrland (fp) och Bonnie Bernström (fp) vari
hemställs att riksdagen av regeringen begär förslag om obligatorisk
legitimering vid inköp på systembolaget och återinförande av spärrlistorna: 1979/80:1079

av Torsten Bengtson m. fl. (c. m, fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att alkoholdrycker icke får införas tull- och
skattefritt.

2. att riksdagen anhåller att regeringen i de internationella kontakterna
verkar för att den tullfria försäljningen upphör;

1979/80:1080 av Torsten Bengtson m. fl. (c, m. fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar om att förbjuda försäljning av s. k. snabbvinsatser;

1979/80:1100 av Joakim Ollén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

SkU 1979/80:44

beslutar anpassa minimiåldern för inköp på systembolaget till myndighetsåldern: 1979/80:1527

av Karl-Eric Norrby (c) och Bertil Jonasson (c) vari - med
hänvisning till motionen 1526 - hemställs att riksdagen begär att regeringen
prövar ett öppethållande av systembutikerna som försvårar möjligheterna till
langning;

1979/80:1574 av Lars Ahlmark m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en översyn av lagstiftningen rörande drycker i syfte
att underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider;

1979/80:1586 av Erik Larsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till kommunalt inflytande över Systembolagets
öppettider;

1979/80:1596 av Hans Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en prissättning på vin, som bättre än den
nuvarande överensstämmer med vår alkoholpolitik;

1979/80:1599 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att beräknade kostnader för vin och spritdrycker
ej längre bör ingå i underlaget för de beloppsgränser som gäller vid avdrag för
representationsmåltider,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att riksskatteverket ges i uppdrag
att utifrån denna nya beräkningsgrund utarbeta nya beloppsgränser att gälla
fr. o. m. den 1 juli 1980;

1979/80:1860 av Esse Petersson (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen begära utarbetande av årliga förslag till justering av
alkoholbeskattningen i enlighet med motionen.

2. att hos regeringen begära förslag till lagändring så att inga alkoholdrycker
i fortsättningen får införas tullfritt i Sverige.

3. att som sin mening ge regeringen till känna att den skattepliktiga
avdragsrätten för alkoholdrycker i representationskostnaderna bör avskaffas; 1979/80:1879

av Gabriel Romanus (fp) och Kersti Swartz (fp) vari - med
hänvisning till motionen 1878 - hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som har anförts i motionen om förbud mot
försäljning av snabbsatser för hemtillverkning av vin.

SkU 1979/80:44

Inhämtat yttrande

Över förslagen i propositionen har utskottet från socialstyrelsens nämnd
för alkoholfrågor inhämtat yttrande som fogas som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Alkoholpolitiken har under senare år kommit att inta en alltmer
framskjuten plats i samhällsdebatten. Detta hänger självfallet samman med
att kunskaperna om alkoholens skadeverkningar ökat och att följderna av ett
ohämmat alkoholbruk blivit alltmer uppenbara för de flesta. Det ökande
intresset för alkoholfrågorna avspeglas också i de motioner som väckts vid
riksmötets början och som tar upp såväl gamla och välkända frågor som en
del av riksdagen tidigare oprövade förslag. Riksdagen har redan haft en
alkoholpolitisk debatt i vår med anledning av socialutskottets betänkande
1979/80:31 som i huvudsak behandlat anslagsfrågor och riktlinjer för
alkoholpolitiken. Gränsen mellan skatteutskottets och socialutskottets
kompetensområden i fråga om alkoholpolitiken har i huvudsak bestämts så
att socialutskottet behandlar frågor av nyssnämnd art medan skatteutskottet
tar upp förutom rena beskattningsåtgärder också frågor som berör lagarna
om tillverkning av och handel med drycker. Gränsdragningen har inte varit
helt problemfri, vilket torde framgå av det följande där skatteutskottet berör
frågor som till viss del redan behandlats av socialutskottet, exempelvis
prisinstrumentets användning och åtgärder för att begränsa alkoholvarornas
åtkomlighet.

I enlighet med den angivna kompetensfördelningen har till skatteutskottet
remitterats ett förslag till ändring i lagen om handel med drycker i den vid
föregående riksmöte framlagda propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati. Utskottet har inhämtat yttrande i denna fråga
från den till socialstyrelsen knutna nämnden för alkoholfrågor-a-nämnden -som enhälligt avstyrkt förslaget med hänvisning till att det till vissa delar
strider mot tidigare riksdagsbeslut och i övrigt avser oväsentliga ändringar
som bör kunna anstå tills en mera övergripande översyn äger rum. Utskottet
behandlar förslagen i propositionen i anslutning till de ämnesområden de
berör.

Tillverkningsfrågor

Snabbvinsatser

När utskottet 1977 behandlade förslaget till lag om tillverkning av drycker
tillstyrkte utskottet en bestämmelse om förbud mot att använda extrakt eller
koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft vid hemtillverkning av vin.
Syftet med denna bestämmelse var att förhindra försäljning av snabbvinsat -

SkU 1979/80:44

ser. Utskottet ansåg sig inte kunna biträda alltför långt gående ändringar i
den grundläggande vindefinitionen som berör såväl hemtillverkningen som
den fabrikmässiga tillverkningen inom landet och importen. Utskottet fann
att frågan om åtgärder mot mindre önskvärda former av hemtillverkning av
vin borde kunna prövas närmare av a-nämnden innan något definitivt beslut
fattades. Att yrkanden om förbud mot snabbvinsatser nu förs fram i
motionerna 1019 av Rune Gustavsson m. fl. (c), 1080 av Torsten Bengtson
m. fl. (c) och 1879 av Gabriel Romanus och Kersti Swartz (båda fp) skall ses
mot bakgrunden att a-nämnden i skrivelse till regeringen begärt sådant
förbud och därvid åberopat en inom socialstyrelsens alkoholbyrå upprättad
promemoria. Av promemorian framgår att förbudet mot extrakter vid
hemtillverkning av vin inte lett till avsett resultat eftersom tillverkarna av
snabbvinsatser ersatt extrakten med ren fruktsaft. För att stoppa snabbvinsatserna
bör man enligt nämnden därför begränsa rätten till hemtillverkning
av vin till beredningar som i huvudsak bygger på färsk frukt i överensstämmelse
med de regler som tillämpas i Finland. Frågans alkoholpolitiska
betydelse belyses av att den årliga importen av snabbvinsatser tidvis
motsvarat 20 miljoner liter färdigt vin, vilket i sin tur motsvarar en tredjedel
av systembolagets lättvinsförsäljning. Mot saluförandet av snabbvinsatser
kan således åberopas inte enbart den alkoholpolitiska målsättningen att
begränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen utan också statens fiskala
intressen och angelägenheten av att motverka det enskilda vinstintresset
inom alkoholområdet. Utskottet instämmer i motionernas syfte. Med hänsyn
till att regeringen under hösten 1980 väntas lägga fram förslag på grundval av
a-nämndens framställning finner utskottet emellertid att motionerna inte nu
bör föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker bifall till
desamma.

Cider

I motionen 1574 begär Lars Ahlmark m. fl. (m) åtgärder i syfte att
underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider. Frågan om cider är
inte ny för riksdagen, som under 1950-talet och början av 1960-talet prövade
ett flertal motioner med liknande yrkanden. Att dessa så småningom
avfördes från dagordningen sammanhängde med att en kommitté - 1959 års
utskänkningsutredning - fick i uppdrag att pröva ciderfrågan. Utredningen
föreslog att cider skulle få tillverkas och säljas på samma villkor som
maltdrycker men att ciderdryckerna skulle beskattas något lägre än
maltdryckerna med hänsyn till deras högre framställningskostnader. Motivet
för införandet av cider var främst att åtgärden skulle utgöra ett stöd för
fruktodlingen.

När riksdagen 1963 avvisade tanken på att införa ciderdrycker skedde det
med motiveringen att frågan främst borde bedömas från nykterhetspolitiska
synpunkter och att dessa talade mot en sådan åtgärd. Man befarade att

1** Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 44

SkU 1979/80:44

införandet av en ny typ av alkoholdrycker skulle bidra till ökad alkoholkonsumtion
och sprida alkoholvanorna till nya grupper, främst ungdomen.
Åtgärder till stöd för fruktodlingen borde prövas i annat sammanhang.

Såvitt utskottet kan finna har motionärerna inte framfört några nya
argument till stöd för en introduktion av alkoholstarkare ciderdrycker på den
svenska marknaden. Importerad s. k. lättcider finns redan att tillgå.
Alkoholforskningen har visat att nya sorter som regel inte kommer in i stället
för andra utan att de tenderar att utgöra en tilläggskonsumtion. Härtill
kommer att starkare ciderdrycker främst kan antas intressera ungdomliga
konsumentgrupper. Utskottet finner att förslaget framstår som oförenligt
med den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den alltför höga
konsumtionen och avstyrker därför motionen 1574.

Försäljningsfrågor
”Vita veckor”

Till de motionsyrkanden som är nya för utskottet hör förslaget i motionen
598 av Torsten Bengtson (c) om införande av s. k. vita veckor. Motionären
anser att regeringen bör få fullmakt att på försök besluta om veckor då
alkoholdrycker inte försäljs. Syftet skulle bl. a. vara att ge många alkoholkonsumenter
en tankeställare om hur beroende de är av alkoholen samtidigt
som åtgärden skulle vara gynnsam från medicinsk synpunkt. Tanken är i och
för sig inte ny eftersom Systembolaget redan bedrivit propaganda för vita
veckor, men steget är enligt utskottets mening ganska långt från ett frivilligt
avstående från alkoholförtäring till ett temporärt förbud. Utan att gå
närmare in på frågan om de alkoholpolitiska fördelarna med vita veckor
anser utskottet sig kunna konstatera att de praktiska svårigheterna skulle bli
så betydande och möjligheterna att övervaka försäljningsstoppen så begränsade,
att utskottet enbart på denna grund inte anser sig böra tillstyrka
förslaget. Mot den angivna bakgrunden finner utskottet inte motionärens
förslag realistiskt, och utskottet avstyrker således bifall till motionen 598.

Partihandel med öl och starköl

I propositionen 1978/79:111 tas upp ett par detaljfrågor som gäller
partihandeln med öl och starköl. Förslagen innebär att den som förestår ett
nederlag för alkoholfria drycker skall få rätt att bedriva partihandel med öl
och att tillverkare av starköl skall kunna sälja också starköl av annans
tillverkning till restauranger. Frågorna har mycket begränsad praktisk
betydelse och hör till de förslag som a-nämnden ansett böra anstå till ett
senare tillfälle. Utskottet delar i och för sig nämndens bedömning. Med
hänsyn till att förslagen finns på riksdagens bord och några väsentliga
invändningar inte kan riktas mot dem tillstyrker utskottet propositionen i

SkU 1979/80:44

denna del. Ett av skälen för nämndens avstyrkande var att alltför ofta
återkommande lagändringar skulle försvåra möjligheterna att genomföra de
inom socialstyrelsen planerade informationsinsatserna om lagstiftningens
innehåll. Med hänsyn härtill och till att frågorna inte är av brådskande natur
tillstyrker utskottet att dessa ändringar liksom de övriga förslag i propositionen
som utskottet tillstyrker genomförs med verkan från det kommande
årsskiftet. Ikraftträdandet kan då samordnas med de av utskottet tidigare
behandlade lagändringarna för att förhindra försäljning av snabbvinsatser.

Systembutikernas öppethållande

Frågan om alkoholvarornas tillgänglighet har sedan länge spelat en central
roll i den alkoholpolitiska debatten. Svårigheterna att komma till rätta med
det ökande alkoholmissbruket har varit det främsta motivet för att krav nu
åter framförts om inköpsregistrering och ransonering i motioner som
behandlats av socialutskottet. Socialutskottet har därvid funnit det motiverat
att det särskilda samordningsorgan för behandling av alkoholfrågorna som
socialutskottet förordat också bör undersöka förutsättningarna för att
tekniskt genomföra registrering och ransonering av alkoholinköpen. Samordningsorganet
skall även i övrigt behandla restriktionssystemet och bl. a.
gå igenom tillämpning och efterlevnad av gällande bestämmelser.

Åtgärder för att begränsa alkoholvarornas tillgänglighet föreslås också i
vissa av de till skatteutskottet hänvisade motionerna. Yrkandena i dessa
motioner avser emellertid främst lördagsstängning av systembutikerna.
Margareta Andrén och Esse Petersson (båda fp) begär i motionen 225
försöksverksamhet under minst ett år med lördagsstängda systembutiker. I
motionen 1527 föreslår Karl-Eric Norrby och Bertil Jonasson (båda c) att ett
öppethållande som försvårar langning prövas och hänvisar till motiveringen i
sin motion 1526, där lördagsstängning anförs som exempel på en sådan
åtgärd. Yrkandet i motionen 1586 av Erik Larsson m. fl. (c) gäller ett allmänt
kommunalt inflytande över systembolagets öppettider, men syftet synes
enligt motiveringen i motionen vara att en kommun skall kunna stänga
systembutikerna på lördagar.

Utskottet vill i denna fråga erinra om att man i Finland haft viss
försöksverksamhet med lördagsstängda alkoholbutiker. Utvärderingen av
detta försök har visat att det medförde alkoholpolitiska vinster i form av
bättre ordning på gator och torg men att konsumenterna snabbt anpassat sig
till de ändrade inköpsvillkoren. Åtgärden medförde vissa nackdelar i form av
ökad illegal alkoholhantering, däribland langning, och en förflyttning av
konsumtionen från hemmen till serveringarna. Erfarenheterna av försöket
ledde inte till någon generell lördagsstängning. Frågan om lördagsstängning
har också diskuterats inom Systembolaget, där personalorganisationerna
begärt en sådan åtgärd men bolagsledningen med hänsyn bl. a. till risken för

SkU 1979/80:44

ökad langning och till bolagets serviceuppdrag avvisat tanken på ett minskat
öppethållande. Av det anförda framgår att lördagsstängda systembutiker
knappast kan antas försvåra langning, som motionärerna i motionen 1527
förutsätter, utan mera sannolikt bidra till ökad langning. Det torde även
kunna antas att förslaget i motionen 1586 om kommunalt inflytande på
systembutikernas öppethållande på lördagarna skulle möta starka protester
från detaljhandeln med övriga varor i de kommuner där sådan lördagsstängning
infördes. Frågan om systembutikernas öppethållande bör kunna
övervägas av samordningsorganet för alkoholfrågor vid dess granskning av
restriktionssystemet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
225, 1527 och 1586.

Systembolagets försäljningsvillkor

Till de frågor som prövades ingående av den alkoholpolitiska utredningen
- APU - och i samband med 1977 års alkoholpolitiska reform hör
åldersgränsen för inköp i systembutik. Riksdagen beslutade 1977 med stor
majoritet att fastställa inköpsåldern till 20 år. Joakim Ollén m. fl. (m)
återkommer i motionen 1100 med kravet att inköpsåldern skall vara lika med
myndighetsåldern 18 år. Utskottet finner inte någon ytterligare diskussion i
denna fråga påkallad utan avstyrker bifall till motionen 1100.

En annan fråga rörande systembutiksförsäljningen tas upp i motionen 1073
av Karin Ahrland och Bonnie Bernström (båda fp) som yrkar obligatorisk
legitimering och återinförande av spärrlistor. Bakgrunden till yrkandet är att
vissa undersökningar visat att det inte föreligger nämnvärda svårigheter för
ungdomar under 20 år att komma över alkohol.

Som utskottet nämnt ingår det i uppdraget för det särskilda samordningsorganet
att gå igenom tillämpning och efterlevnad av gällande regler i
restriktionssystemet. Åldersgränsens iakttagande och åtgärder för att
motverka langning torde därvid vara frågor som kommer att stå i främsta
rummet. Motionens syfte kan därför anses tillgodosett genom riksdagens
godkännande av socialutskottets alkoholpolitiska betänkande. 1 enlighet
härmed avstyrker utskottet bifall till motionen 1073.

Servering

Ti 11 ståndst vång för servering av alkoholdrycker

Enligt den fr. o. m. 1978 gällande lagen om handel med drycker fordras
länsstyrelsens tillstånd för all servering av alkoholdrycker utom när det gäller
militär mäss på örlogsfartyg. De nya bestämmelserna innebar en skärpning i
två avseenden i förhållande till tidigare bestämmelser, som dels inte fordrade
tillstånd för servering av öl i personalmatsal, kollektivhusmatsal eller vid
heminackordering, dels inte heller hindrade gäster i personalmatsalar att

SkU 1979/80:44

dricka medförda alkoholdrycker i slutet sällskap.

På grund av vissa olyckliga omständigheter kom tillståndstvånget för öl i
personalmatsalar m. m. att medföra ett icke obetydligt administrativt
krångel för dem som avsåg att bedriva sådan servering efter bestämmelsernas
ikraftträdande. När skatteutskottet på våren 1978 behandlade motionsyrkanden
om slopande av tillståndstvånget för ölservering i personalmatsalar
kunde utskottet emellertid konstatera att tillståndsfrågorna var avklarade
och att ett slopande av tillståndstvånget för tillkommande personalmatsalar
närmast vore ägnat att skapa nya gränsdragningsproblem. Utskottet
avstyrkte därför dessa yrkanden. Då frågan återkom i motioner under den
allmänna motionstiden 1979 vidhöll utskottet denna ståndpunkt. Riksdagen
hade därför två gånger på utskottets hemställan avvisat ett slopande av
tillståndstvånget för ölservering i personalmatsalar när den dåvarande
regeringen i syfte att minska krånglet på detta område lade fram förslag
härom i propositionen 1978/79:111.

Såvitt utskottet kan finna gäller alltjämt utskottets tidigare invändningar,
och a-nämnden har i sitt yttrande med hänvisning till de tidigare riksdagsbesluten
avstyrkt ändring av bestämmelserna. Propositionen tar i detta
sammanhang emellertid inte upp enbart ölfrågan utan där läggs också fram
ett förslag om att alla alkoholdrycker skall få serveras i personalmatsal utan
tillstånd. Denna åtgärd går alltså mycket längre än vad den tidigare
lagstiftningen tillät och strider direkt mot den remissopinion som ledde till att
ett motsvarande förslag av APU inte blev framlagt för riksdagen. Enligt
utskottets mening skulle ett bifall till propositionen i denna del kunna leda till
uppkomsten av svårkontrollerade serveringsrörelser som skulle bereda
tillsynsmyndigheterna betydande problem. Myndigheterna måste nämligen
kunna leda i bevis att rörelsen inte skall anses vara personalmatsal eller att
försäljningen inte sker till slutet sällskap innan de kan påfordra tillstånd och
vidta andra erforderliga åtgärder. Utskottet finner därför att de alkoholpolitiska
nackdelarna av förslaget måste anses väga avsevärt tyngre än det
merarbete som tillståndsprövningen kan medföra. Härtill kommer att även i
dessa fall tillståndsfrågorna redan är prövade för flertalet personalmatsalar,
varför ändringen knappast kommer att leda till något minskat krångel.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till propositionen i här
behandlade delar.

I propositionen tas också upp en mer speciell tillståndsfråga gällande de
alkoholfria dryckerna. I lagen om handel med drycker stadgas nämligen att
medgivande att servera alkoholfria drycker fordras om tillstånd att servera
alkoholdrycker återkallats. Bestämmelsen syftar till att förhindra att ett
serveringsställe som förlorat sina alkoholrättigheter fortsätter att under
skenet av alkoholfri servering i verkligheten vara en maskerad lönnkrog.

Bestämmelsen har i praktiken självfallet begränsad tillämpning, och
lagstiftningen erbjuder också andra möjligheter att stoppa all olaga servering

SkU 1979/80:44

av alkoholdrycker. Under sådana förhållanden finner utskottet skäl tillstyrka
bifall till propositionen i denna del.

Tiderna för servering av alkoholdrycker

Enligt bestämmelserna i 46 § lagen om handel med drycker (LHD) skall
servering av alkoholdrycker avslutas senast klockan 01.00 såvida tillstånd
inte avser servering av enbart öl. då serveringen skall avslutas senast klockan
22. Länsstyrelsen får dock förordna om andra tider. Sistnämnda medgivande
har utnyttjats i förhållandevis stor utsträckning. Under sista kvartalet 1979
hade 138 restauranger fått serveringstiden utsträckt till klockan 03.00.
Flertalet "nattklubbstillstånd” avser restauranger i de tre största tätorterna.

I motionen 179 hemställer Margareta Andrén och Bernt Ekinge (båda fp)
att lagstiftningen ändras så att utsträckt tid får medges endast om särskilda
skäl föreligger. Motionärerna åberopar att Svenska kommunförbundet
rekommenderat att alla restauranger skall stänga kl. 01.00. De anser
emellertid att rekommendationen blir utan verkan om alla de redan gällande
tillstånden till utsträckt tid får fortsätta att gälla. Det får därför förutsättas att
motionärerna avser att alla sådana tillstånd skall upphöra att gälla vid viss
tidpunkt och att tillstånd därefter endast får medges om särskilda skäl
föreligger, men dessa skäl preciseras inte i motionen.

Utskottet finner att den i motionen föreslagna lagstiftningen inte
lämpligen kan träda i kraft utan att man närmare preciserar hur man skall
förfara med redan gällande tillstånd till utsträckt tid för alkoholservering och
vilka särskilda skäl som skall kunna åberopas för sådana tillstånd. Är
motionärernas avsikt att Kommunförbundets rekommendation skall genomföras
till punkt och pricka borde de i stället ha föreslagit att möjligheten att
medge förlängd serveringstid slopas. Enligt utskottets mening kan en sådan
reform inte genomföras med kort varsel, och det kan diskuteras om det
föreligger tillräckligt starka alkoholpolitiska motiv för en sådan åtgärd.
Tidigare erfarenheter pekar mot att en generell stängningsregel utan
dispensmöjligheter skulle kunna gynna uppkomsten av illegala nattklubbar,
framför allt i storstäderna.

Utskottet finner således att syftet med motionen i huvudsak kan
tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning under förutsättning att en
generell avveckling av nattklubbsrättigheterna inom en kommun anses
angelägen av alkoholpolitiska skäl. Enligt utskottets mening saknas f. n. skäl
att införa restriktivare regler på detta område. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen 179.

SkU 1979/80:44

Kommunal delegation av yttrande i serverings ärende

I samband med frågorna om servering tillstyrker utskottet en i propositionen
föreslagen ändring i LHD som innebär att kommunfullmäktige skall
kunna uppdra åt en eller flera särskilt utvalda personer att avge dess yttrande
i serveringsfrågor. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse kan sådant
uppdrag inte ges till en särskilt utvald person.

Sammanslagning av de statliga alkoholbolagen

Frågan om inrättande av ett enda statligt alkoholbolag genom en
sammanslagning av detaljhandelsbolaget - Systembolaget - med partihandelsbolaget
- Vin- & Spritcentralen - behandlades av APU. som av bl. a.
företagsekonomiska skäl förordade att de båda bolagen skulle slås samman.
Den särskilda beredningsgrupp som på grundval av remissvaren överarbetade
APU:s förslag ansåg att frågan saknade alkoholpolitisk betydelse och att
en sammanslagning inte skulle medföra några väsentliga fördelar. Budgetministern
anslöt sig till beredningsgruppens uppfattning, och när skatteutskottet
behandlade frågan höjdes inte några röster för en sammanslagning. I
motionen 601 begär Thure Jadestig och Evert Svensson (bådas) att riksdagen
skall uttala sig för en sammanslagning av alkoholbolagen. Motionärerna
anser att Vin- & Spritcentralens verksamhet utgör en viktig lucka i den av
riksdagen fastlagda alkoholpolitiken eftersom verksamheten uteslutande
bedrivs affärsmässigt. De anser att frågan har fått förnyad aktualitet genom
att Spritcentralen gjort nya satsningar på alkoholexport.

Utskottet finner inte de invändningar som motionärerna riktat mot Vin- &
Spritcentralens verksamhet bärande. Även vid en sammanslagning bör
tillverkningen bedrivas affärsmässigt. Om riksdagen vill ändra Vin- &
Spritcentralens tillverknings- och försäljningspolitik är möjligheterna härtill
lika stora även utan en sammanslagning med Systembolaget. Med hänsyn
härtill och då sammanslag.iingsfrågan nyligen varit föremål för ingående
prövning som resulterat i beslut om båda bolagens bibehållande finner
utskottet skäl avstyrka motionen 601.

Beskattningsfrågor

Frågan om i vilken takt alkoholpriserna bör höjas har nyligen behandlats
av riksdagen med anledning av socialutskottets tidigare nämnda alkoholpolitiska
betänkande. Socialutskottet ifrågasatte därvid med anledning av ett
motionsyrkande i frågan om inte den tid som förflutit mellarrde båda senaste
prishöjningarna - maj 1977 och oktober 1979 - varit för lång med hänsyn
bl. a. till den betydande ökning av konsumentprisindex som ägde rum mellan
höjningarna. Socialutskottet ansåg mot denna bakgrund att prissättningen på

SkU 1979/80:44

alkoholdrycker mera aktivt skall användas som ett instrument i konsumtionsbegränsande
syfte.

När Esse Petersson (fp) i yrkandet 1 i den till skatteutskottet remitterade
motionen 1860 begär utarbetande av årliga förslag till justering av
alkoholbeskattningen för att tränga tillbaka alkoholkonsumtionen kan detta
yrkande i huvudsak anses besvarat genom vad socialutskottet uttalat om
prisinstrumentet som i detta fall får anses vara detsamma som beskattningen.
Skatteutskottet kan i huvudsak ansluta sig till socialutskottets uttalande
under förutsättning att det inte efter ordalydelsen skall tolkas så att man
genom skärpt beskattning också skall tränga tillbaka den redan vikande
konsumtionen av vanligt öl. Beskattningsåtgärderna måste dock alltid vägas
mot riskerna för ökning av legala och illegala motåtgärder. Med hänsyn
härtill är utskottet inte berett att tillstyrka motionärens förslag att
höjningarna av alkoholbeskattningen bör vara väsentligt större än vad
konsumentprisutvecklingen motiverar. Utskottet avstyrker alltså motionen
1860 yrkandet 1 i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett genom vad
utskottet anfört.

Beskattningen av lättvin

En mera speciell fråga rörande vinbeskattningen tar Hans Wachtmeister
(m) upp i motionen 1596. Skillnaden vid beskattningen mellan vin och
spritdrycker ligger inte enbart i skattens höjd utan också i den tekniska
utformningen. För spritdrycker är skatten i form av grundavgift direkt
relaterad till alkoholhalten, medan denna avgift utgår med fasta belopp för
grupperna lättvin och starkvin, 3 kr. resp. 9 kr. 50 öre per liter. I fråga om
lättvinerna, som är den varugrupp motionären intresserar sig för, gäller att
alkoholhalten normalt varierar mellan 10 och 15 volymprocent, vilket
innebär att skatten räknat per volymprocent blir lägst för de alkoholstarkaste
vinerna. Motionären anser att detta förhållande strider mot de allmänna
principerna för alkoholpolitiken. I förening med den generella procentavgiften
medför grundavgiften att alkoholsvaga viner av hög kvalitet,
exempelvis vissa bättre tyska viner, missgynnas till förmån för enklare och
alkoholstarkare viner.

När utskottet tidigare behandlat invändningar mot den nuvarande
vinbeskattningen har kritiken främst vänt sig mot att procentavgiften i
samband med höjningar av importpriserna medverkat till att driva upp
priserna på vissa kvalitetsviner och i första hand då bourgogneviner. Som en
möjlig åtgärd har i sådant sammanhang övervägts att ersätta procentavgiften
med en fast avgift. Detta skulle emellertid om man vill bibehålla ett
oförändrat skatteuttag sannolikt medföra högre priser för de enklare vinerna
och prissänkning för kvalitetsvinerna. Utskottet har inte funnit att en sådan
ändring kunde motiveras med alkoholpolitiska skäl och därför avstyrkt de

SkU 1979/80:44

utredningsyrkanden som syftat till lägre beskattning av kvalitetsviner.

Vad som skiljer den här behandlade motionen från de tidigare motionerna
om vinbeskattningen är således att motionären tar upp inte bara procentavgiftens
utan även grundavgiftens verkningar. Vad som motiverat de enhetliga
grundavgifterna för vin torde närmast ha varit praktiska skäl. Vissa mindre
variationer i alkoholhalten kan förekomma hos lättvin som säl js under ett och
samma namn, beroende på exempelvis avdunstning mellan olika tappningstillfällen.
Att små variationer kring en viss alkoholhalt skulle behöva leda till
beskattnings- och prisändringar har under sådana förhållanden inte ansetts
motiverat. Med hänsyn härtill och till grundavgiftens mera begränsade
betydelse för prisbildningen på lättvin finner utskottet inte anledning förorda
att grundavgiften för vin fastställs i relation till alkoholhalten. Utskottet
finner inte heller anledning att nu frånträda sin tidigare uppfattning om
procentavgiften, och utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1596.
Detta bör emellertid inte hindra regeringen från att i samband med
kommande skattehöjningar överväga ändrade former för vinbeskattningen.

Obeskattad resandeinförsel av alkoholdrycker m. m.

I två av de här behandlade motionerna tas upp en fråga som behandlats
åtskilliga gånger av riksdagen men som inte fått någon lösning, nämligen de
resandes skattefria införsel av alkoholdrycker. Torsten Bengtson m. fl. (c.
m. fp) begär i motionen 1079 förbud mot skattefri införsel av alkoholdrycker.
Motionärerna yrkar vidare att regeringen i de internationella kontakterna
bör verka för att den tullfria försäljningen upphör. Esse Petersson (fp) begär i
motionen 1860 yrkandet 2 att den tullfria resandeinförseln av alkoholdrycker
skall stoppas. Rätten till obeskattad införsel omfattar f. n. vid utlandsvistelse
på minst 24 timmar 2 1. starköl, 1 1. vin och 1 1. spritdrycker med högst 60
volymprocents alkoholhalt.

Riksdagen har i flera olika sammanhang uttalat sig för att regeringen bör
söka nå internationella överenskommelser om begränsningar eller avveckling
av den skattefria provianteringen och i samband därmed motsvarande
åtgärder beträffande den obeskattade resandeinförseln. På grund av frågans
komplicerade natur har några resultat härav inte kunnat redovisas. Som
utskottet framhållit i andra sammanhang är den skattefria resandeinförseln
och provianteringen inte enbart en alkoholpolitisk utan också en fiskal fråga,
eftersom denna försäljning svarar mot ett betydande skattebortfall som. om
också skatten på sålunda införda och förbrukade tobaksvaror medräknas,
har uppskattats till omkring 500 milj. kr. om året.

Från rent alkoholpolitiska utgångspunkter kan först och främst hävdas att
resandeinförseln inte kan anses förenlig med den alkoholpolitiska målsättningen
att begränsa den totala konsumtionen utan att den i stället bidrar till
en inte önskvärd konsumtionsökning, som inte kan styras med skatteinstru -

SkU 1979/80:44

mentet. I stället torde förhållandet vara att en skärpning av de inhemska
alkoholskatterna direkt bidrar till en ökning av den obeskattade resandeinförseln.
Vad som under senare år bidragit till en nästan explosionsartad
ökning av resandeinförseln har främst varit utbyggnaden av färjetrafiken,
framför allt mellan Sverige och Finland, där Ålandsfärjorna intar en
särställning. Resorna mellan Stockholm och Mariehamn liksom på vissa
andra linjer till Mariehamn kan i dag sägas vara praktiskt taget avgiftsfria
genom frikostig utdelning av fribiljetter eller billiga säsongskort som
berättigar till obegränsat antal resor under viss tid. Verksamheten, som
lämnar betydande överskott, finansieras således nästan helt genom den
skattefria försäljningen och inkomsterna från de inom landet förbjudna s. k.
enarmade banditerna. Vad som emellertid måste betecknas som särskilt
alarmerande i samband med färjetrafiken är att vissa rederier lagt upp sin
verksamhet så att den direkt inbjuder till smuggling. I dessa fall gör båtarna
dagturer som inte berättigar till skattefri införsel men provianterar och säljer
sprit och tobaksvaror i en omfattning som förutsätter att merparten av
resenärerna övernattat på Åland, vilket uppenbarligen inte varit fallet. En
stor del av resenärerna torde över huvud taget inte lämna båten i
Mariehamn.

Enligt tullstyrelsens undersökningar har en viss färja som gör dagsturer
mellan Stockholm och Mariehamn under 1978 proviantera! 196 000 I
spritdrycker, 107 000 I vin och 33 miljoner cigaretter. Om man räknar med att
hälften insmugglats, skulle skattebortfallet motsvara 27 milj. kr. Ett mera
realistiskt antagande torde vara ett skattebortfall på närmare 40 milj. kr.
genom en enda båt.

Den skattefria provianteringen är alltså förutsättningen för inte bara en
betydande legal införsel av obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror
utan också för en omfattande smuggling av sådana varor.

De frågor som detta ger anledning till är dels hur man effektivast skall
kunna stoppa smugglingen, dels om det finns möjligheter att begränsa eller
stoppa den skattefria resandeinförseln.

För att komma till rätta med smugglingen har tullstyrelsen inlett
överläggningar med närmast motsvarande organ i de nordiska grannländerna
i syfte att nå överenskommelser om begränsningar av den skattefria
provianteringen. Tullstyrelsen har därvid tänkt sig att passagerare på
dagturer inte skall räknas in i underlaget för-provianteringen och att tur- och
returpassagerare skall medräknas endast i den ena färdriktningen. Även så
pass måttliga åtgärder har emellertid mött invändningar med hänsyn till
främst de åländska intressena.

Såvitt utskottet kan finna måste den angivna begränsningen betraktas som
ett minimikrav om man skall kunna uppehålla respekten för lagstiftningen
utan att sätta in betydande personalresurser för att införa en kontinuerlig och
fullständig tullkontroll av alla passagerare. Det torde enligt utskottets
mening vara ett gemensamt nordiskt intresse att de missförhållanden som

SkU 1979/80:44

konstaterats i samband med färjetrafiken undanröjs utan dröjsmål.

När det gäller möjligheterna att avveckla den legala resandeinförseln
uppkommer emellertid ekonomiska problem av en annan art, nämligen
färjerederiernas möjligheter att klara sig utan vinsten på den skattefria
försäljningen. Dessa rederier sysselsätter närmare 6 000 ombordanställda
och drygt 1 300 landanställda eller ca 35 procent av dem som är anställda på
svenska fartyg. I genomsnitt räknas vinsten på den skattefria försäljningen
och serveringen på mat och inkomsterna av spel täcka ungefär 80 procent av
färjornas dagskostnader.

Sjöfartsintressenterna hävdar mot denna bakgrund att en avveckling av
den skattefria provianteringen också skulle medföra att praktiskt taget all
svensk och nordisk färjetrafik fick läggas ned. Vidare hävdas att det redan
föreligger ett hot från öststater, som genom lägre drift- och kapitalkostnader
kan eliminera svensk färjesjöfart. Mot dessa pessimistiska tankegångar talar
dock branschens nybeställningar, som vintern 1979/80 omfattar 10 färjor för
2 500 milj. kr.

Slutsatsen blir alltså att staten genom att låta rederierna överta valda delar
av alkohol- och tobaksbeskattningen i stort sett betalar en färjesjöfart, som i
vissa fall utvecklats till renodlade sprit- och tobaksbutiker utan transportmotivering.
Utskottet finner att alkoholpolitiska och fiskala skäl talar för att
en begränsning av den skattefria resandeinförseln måste komma till stånd
och att vissa kortare turer inte skall medföra rätt till sådan införsel. Det har
varit möjligt att genom nordiska överenskommelser begränsa provianteringen
i Öresundstrafiken, och det bör enligt utskottets mening ankomma på
regeringen att ta de initiativ som fordras för att få till stånd nordiska
samförståndslösningar på de här angivna problemen. Från alkoholpolitiska
utgångspunkter är givetvis flygresenärernas skattefria införsel inte heller
önskvärd men skillnaden mellan flyget och färjorna är att flygpassagerarna
får en skattefri förmån som flygbolaget ofta inte gör någon förtjänst på och
som betyder ekonomiskt ganska litet i förhållande till resekostnaden, medan
för färjorna försäljningen är av avgörande ekonomisk betydelse och i vissa
fall resans ändamål.

Möjligheterna att nå breda internationella överenskommelser om slopande
av den skattefria provianteringen måste tyvärr betecknas som små. Vid
diskussioner härom inom EG har sjöfartsnationerna med Storbritannien i
spetsen bestämt motsatt sig sådana begränsningar.

Rent författningsmässigt är det inte förenat med några svårigheter att
förbjuda skattefri införsel för den som är bosatt i Sverige, och en sådan regel
skulle inte heller strida mot våra internationella åtaganden. Att ett sådant
förbud skulle bedömas mycket negativt av stora befolkningsgrupper är
utskottet medvetet om men det bör inte uteslutas att. om den alkoholpolitiska
situationen ytterligare försämras, det kan framstå som nödvändigt att
tillgripa ytterligare åtgärder som kan begränsa konsumtionen.

Utskottet har med detta förhållandevis utförliga resonemang velat belysa

SkU 1979/80:44

ett problem som enligt utskottets mening måste uppmärksammas. Utvecklingen
får inte gå dithän att rederierna hinner bygga ut färjetrafiken till en
sådan omfattning att varje inskränkning i provianteringsrätten kommer att
medföra betydande sysselsättningsproblem och stor kapitalförstöring. Frågan
berör flera olika departement, och utskottet finner därför anledning
förorda att hithörande problem tas upp med förtur av det särskilda
samordningsorganet för alkoholfrågor. Även om utskottet inte anser sig
kunna tillstyrka bifall till de här behandlade motionsyrkandena anser
utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört i
frågan.

Avdrag för alkoholdrycker vid representation

Till de frågor inom alkoholpolitiken som riksdagen redan tagit ställning till
i år hör serveringen av alkoholdrycker vid statlig representation. Socialutskottet
ansåg i sitt tidigare nämnda alkoholbetänkande att all statlig
representation borde vara spritfri och att staten borde visa stor återhållsamhet
i fråga om användningen av andra alkoholhaltiga drycker i sådant
sammanhang. Beträffande den privata företagsrepresentationen ansåg
socialutskottet det viktigt att åtgärder vidtas för att om möjligt avskaffa den
alkoholtradition som finns på området och hänvisade till att skatteutskottet
senare skulle behandla motionsyrkanden om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen
för alkoholdrycker i samband med representation.

Frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för representation i hela dess
omfattning har ingående behandlats av företagsskatteberedningen. varvid en
majoritet inom beredningen förordat långtgående begränsningar av avdragsrätten
i förening med viss beskattning av de levnadskostnader som kunde
anses ingå i representationskostnaderna. Flera reservationer framfördes mot
förslaget. Regeringen väntas i år på grundval av beredningens överväganden
lägga fram förslag om ändrade regler för representationsavdrag. De frågor
som utskottet tar upp till behandling i detta sammanhang berör endast den
alkoholpolitiska sidan av representationsavdraget, som behandlas i motionen
1599 av Erik Wärnberg m. fl. (s) och i motionen 1860 yrkandet 3 av Esse
Petersson (fp). I den förstnämnda motionen yrkas att kostnader för vin och
sprit inte skall få ingå i beloppsunderlaget för representationsavdrag och att
riksskatteverket skall utarbeta nya beräkningsgrunder för avdraget gällande
fr. o. m. den 1 juli 1980. Esse Petersson begär riksdagsskrivelse om
avskaffande av avdragsrätten för alkoholdrycker. Yrkandena skiljer sig alltså
åt endast i fråga om öl och starköl, som hör till alkoholdryckerna. Till ledning
för bedömning av skäligheten i avdragsbeloppen har RSV för 1980 angivit
160 kr. för middag eller supé och 90 kr. för lunch per person som övre gräns. I
beloppen ingår serveringsavgift men inte mervärdeskatt.

Skatteutskottet kan för sin del ansluta sig till socialutskottets bedömning
att det är angeläget att bryta de alkoholtraditioner som utbildats i anslutning

SkU 1979/80:44

till företagsrepresentationen. Åtgärder i sådant syfte måste anses som
angelägna såväl från alkoholpolitiska utgångspunkter som med hänsyn till att
det gäller en konsumtion som genom avdragsrätten kan sägas vara bekostad
av skattemedel. Det sistnämnda förhållandet i förening med de begränsade
kontrollmöjligheterna talar enligt utskottets mening för att man inför något
hårdare regler för företagsrepresentationen än för den offentliga representationen,
vilket således skulle innebära att avdrag inte medges för vare sig
spritdrycker eller vin.

Yrkandet i motionen 1599 är formulerat så att representationsavdraget bör
sänkas med den del därav som skall anses motsvara konsumtionen av
spritdrycker och vin. Detta skulle innebära att man godtar avdrag för
spritdrycker och vin om beloppet faller inom ramen för vad som medges för
representation. Motionärernas önskemål kan också tillgodoses genom att
man över huvud taget inte medger avdrag för sprit och vin. Då den senare
konstruktionen kan anses innebära en klarare alkoholpolitisk markering av
en strävan att bryta alkoholtraditionerna pä representationsområdet.
förordar utskottet en sådan lösning. Detta fordrar viss ändring av kommunalskattelagens
anvisningar. Med hänsyn till att dessa bestämmelser ändå
skall överses i anslutning till företagsskatteberedningens överväganden anser
utskottet det lämpligast att riksdagen nu fattar ett principbeslut om att
representationsavdrag inte skall medges för spritdrycker och vin från och
med 1981 och begär att regeringen lägger fram förslag härom. Genom en
sådan åtgärd kan syftet med motionen 1599 liksom med yrkandet 3 i
motionen 1860 anses vara i huvudsak tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot snabbvinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1019,1979/80:1080 och
1979/80:1879.

2. beträffande försäljning av ciderdrycker

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1574,

3. beträffande ”vita veckor"

att riksdagen avslår motionen 1979/80:598,

4. beträffande partihandel med öl och starköl

att riksdagen bifaller propositionen 1978/79:111 i denna del.

5. beträffande systembutikernas öppethållande

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:225. 1979/80:1527 och
1979/80:1586,

6. beträffande obligatorisk legitimering och spärrlistor
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1073,

7. beträffande sänkning av inköpsåldern

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1100.

8. beträffande slopande av tillståndstvång för servering av alkoholdrycker
i personalmatsal

SkU 1979/80:44

att riksdagen avslår propositionen i denna del,

9. beträffande slopande av lillståndstvång för servering av öl i
personalmatsal

att riksdagen avslår propositionen i denna del,

10. beträffande slopande av visst tiUståndstvång för servering av
alkoholfria drycker

att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

11. beträffande begränsning av utsträckt tid för servering av
alkoholdrycker

att riksdagen avslår motionen 1979/80:179,

12. beträffande kommunal delegation av yttrande i serveringsärende att

riksdagen bifaller propositionen i denna del,

13. beträffande sammanslagning av de statliga alkoholbolagen
att riksdagen avslår motionen 1979/80:601,

14. beträffande årlig justering av alkoholbeskattningen

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1860 yrkandet 1,

15. beträffande ändrad beskattning av lättvin
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1596,

16. beträffande obeskattad resandeinförsel av alkoholdrycker
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1079 och
1979/80:1860 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

17. beträffande företags rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen av
kostnader för vin och spritdrycker i samband med representation
att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1599 och
1979/80:1860 yrkandet 3 i princip beslutar att företag inte skall
äga rätt till avdrag för kostnader från och med 1981 för vin och
spritdrycker i samband med representation och begär att
regeringen lägger fram förslag härom i överensstämmelse med
vad utskottet anfört,

18. beträffande författningsförslaget

att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker med den
ändringen att den föreslagna lydelsen av 34 § utgår och att
ingressen och ikraftträdandebestämmelserna får följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:44

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
drycker

dels att 35 § skall upphöra att gälla,
dels att 21, 23,34, 58, 60 och 76
skall ha nedan angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1979.

Utskottets förslag

lagen (1977:293) om handel med

dels att 21, 23, 58. 60 och 76 S§
skall ha nedan angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 19X1.

Stockholm den 10 april 1980

På skatteutskottets vägnar:
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s). Rune Ångström (fp). Rune Carlstein (s). förste vice
talmannen Ingegerd Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s). Tage
Sundkvist (c). Hagar Normark (s). Wilhelm Gustafsson (fp)*. Egon
Jacobsson (s). Anita Johansson (s)*. Kerstin Andersson i Hjärtum (c)* och
Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Förbud mot snabbvinsatser (mom. 1 och 1S>

av Rune Ångström (fp), som
dels anför följande:

Utskottet har beträffande motionerna 1019. 1080 och 1879 med yrkanden
om förbud mot försäl jning av s. k. snabbvinsatser instämt i motionernas syfte
men hänvisat till att regeringen under hösten väntas lägga fram förslag om
sådant förbud med anledning av en framställning härom frän socialstyrelsens
a-nämnd. Dessa omständigheter har emellertid lett till att marknadsföringen
av snabbvinsatser intensifierats genom att handeln inför det väntade
förbudet uppmanar till hamstring av vinsatser med hänvisning till deras
lagringsduglighet. Det är enligt min mening därför angeläget att ett sadant
förbud kommer till ständ snarast mö jligt genom en lagändring som bör träda i
kraft den 1 juli 1980 och inte som enligt regeringens väntade förslag vid

SkU 1979/80:44

kommande årsskifte. Förbudet bör kunna genomföras genom att 10 § lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker ändras så att endast färska bär. färsk
frukt eller rabarber får användas som råämnen vid hemtillverkning av vin.
Bestämmelsen bör kompletteras med strafföreskrifter i 28 S.

dels anser att utskottet i 1 mom. bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1019 och
1979/80:1879 och med bifall till motionen 1979/80:1080 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:2921 om tillverkning av drycker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker att 10 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

För tillverkning av vin inom landet För hemtillverkning av vin får

får ej användas extrakt eller koncen- endast användas färska bär, färsk

trat av druvmust eller av annan frukt- frukt elter rabarber,

saft.

Tillståndsmyndigheten får för visst
fall medgiva undantag från bestämmelserna
i denna paragraf såvitt avser
annan tillverkning än hemtillverkning.

28 §

Den som olovligen tillverkar vin. Den som olovligen tillverkar vin.

starköl eller öl dömes till böter eller starköl eller öl eller yrkesmässigt

fängelse i högst sex månader. tillhandahåller för hemtillverkning

av sådana drycker avsedda råämnen
som inte får användas enligt denna
lag dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

SkU 1979/80:44

2. Förbud mot snabbvinsatser (mom. 1-motiveringen)

Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Ewy
Möller (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med
”Frågans alkoholpolitiska” och slutar med ”till densamma” bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till att regeringen under hösten 19<3() väntas lägga fram förslag
med anledning av a-nämndens framställning finner utskottet att motionerna
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker bifall
till desamma.

3. Beträffande försäljning av cider (mom. 2)

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Ewy
Möller (alla m) som

dels anför följande:

Som utskottet redovisat har ciderfrågan varit föremål för åtskilliga
överväganden tidigare utan att dessa lett till några resultat. För närvarande
kan lättcider med en alkoholhalt av högst 1.8 viktprocent importeras eller
tillverkas inom landet medan en cider med högre alkoholhalt betraktas och
beskattas som vin. En sådan produkt får alltså endast säljas av Systembolaget.
Om man behandlar ciderdrvcker pä samma sätt som maltdrycker skulle
en cider med 2,8 viktprocents alkoholhalt få säljas i livsmedelshandeln och
endast starkcider motsvarande starköl av Systembolaget. Enligt vår mening
kan en sådan åtgärd inte väntas medföra några alkoholpolitiska olägenheter
men möjligen bidra till att viss vinkonsumtion kan ersättas av ciderkonsumtion,
vilket står i samklang med såväl de alkoholpolitiska som de handelspolitiska
strävandena. Blir följden också att den svenska fruktodlingen får
bättre avsättningsmöjligheter talar enligt vår mening övervägande skäl för
införande av ciderdrycker.

dels anser att utskottet i 2 mom. bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1574 begär förslag
som möjliggör tillverkning och försäljning av cider pä samma
villkor som gäller för öl och starköl.

4. Beträffande slopande av tillståndstvång för servering av öl i personalmatsal
(mom. 9 och 18)

av Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Tage Sundkvist (c). Wilhelm Gustafsson (fp). Kerstin
Andersson i Hjärtum (c) och Ewy Möller (m) som

dels anför följande:

Utskottet har mot de i propositionen föreslagna lättnaderna för servering

SkU 1979/80:44

av öl i personalmatsal främst invänt att förslag härom redan avvisats tva
gånger av riksdagen och att en ändring närmast skulle skapa nya gränsdragningsproblem.
Vi kan för vår del inte finna att de tillkommande problemen
skulle kunna bli särskilt betydande eftersom man före den nu gällande lagens
tillkomst fick servera öl i personalmatsalar utan tillstånd och att denna rätt
också omfattade mellanölet. När APU föreslog ett generellt tillståndstvång
torde det ha skett delvis mot bakgrund av att utredningen tänkte sig att ett
något alkoholstarkare öl än det nuvarande skulle få säljas i detaljhandeln.
Med hänsyn till dessa förhållanden och till vikten av att alkohollagstiftningen
inte i onödan leder till en pappersexercis som inte fyller någon alkoholpolitisk
uppgift anser vi att utskottet bort tillstyrka propositionen i denna
del.

dels anser att utskottet i mom. 9 och 18 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar
följande som reservanternas förslag betecknade lydelse av 34 §
lagen (1977:293) om handel med drycker:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:293) om handel med
drycker

dels att 25 § skall upphöra att gälla,

dels att 21, 23, 58, 60 och 76 S§ dels att 21. 23,34, 58,60och76§§
skall ha nedan angivna lydelse. skall ha nedan angivna lydelse.

34 §

Servering av på örlogsfartyg.

Öl får utan tillstånd serveras

1. i personalmatsal,

2. i kollektivhusmatsal,

3. vid heminackordering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

5. Beträffande slopande av visst tillståndstvång för servering av alkoholfria
drycker (mom. 10 och 18).

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark, Egon Jacobsson och Anita Johansson (alla s)
som

dels anför följande:

1 propositionen förordas vissa smärre ändringar i lagen om handel med
drycker. Förslagen utgår huvudsakligen från departementala överväganden,
som inte varit föremål för remissbehandling. Hit hör bl. a. förslaget om

SkU 1979/80:44

slopandet av tillståndstvång för alkoholfria drycker i samband med att
tillstånd att servera alkoholdrycker återkallats. Syftet med bestämmelsen är
som utskottet framhållit att helt kunna stoppa en misskött serveringsrörelse.
Vi anser inte att man utan närmare överväganden bör avhända sig denna
möjlighet. Frågan bör enligt vår mening prövas av samordningsorganet för
alkoholfrågor vid den kommande översynen av restriktionssystemet.

dels anser att utskottet i mom. 10 och 18 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del inte slopar
35 § och ej heller godkänner ändringen av 76 § i förslaget till lag
om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

6. Beträffande obeskattad resandeinförsel av alkoholdrycker m. m. (morn.
16)

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Ewy
Möller (alla m) som

dels anför följande:

I två motioner tas frågan om de resandes skattefria införsel av alkoholdrycker
upp till behandling. Torsten Bengtson m. fl. (c. m. fp) begär i
motionen 1079 förbud mot skattefri införsel av alkoholdrycker. Motionärerna
yrkar vidare att regeringen i de internationella kontakterna bör verka för
att den tullfria försäljningen upphör. Esse Petersson (fp) begär i motionen
1860 yrkandet 2 att den tullfria resandeinförseln av alkoholdrycker skall
stoppas. Rätten till obeskattad införsel omfattar f. n. vid utlandsvistelse på
minst 24 timmar 2 liter starköl. 1 liter vin och 1 liter spritdrycker med högst 60
volymprocent alkoholhalt.

Resandeinförseln av alkoholdrycker har ökat mycket kraftilgt under
senare år, främst beroende pä utbyggnaden av färjetrafiken framför allt
mellan Sverige och Finland, där Ålandsfärjorna intar en särställning.
Resorna mellan Stockholm och Mariehamn liksom pä vissa andra linjer till
Mariehamn kan i dag siigas vara praktiskt taget avgiftsfria genom frikostig
utdelning av fribiljetter eller billiga säsongkort. Verksamheten finansieras
således nästan helt genom den skattefria försäljningen och inkomsterna frän
de i Sverige numera förbjudna s. k. enarmade banditerna.

Vad som mäste betraktas som särskilt alarmerande i samband med denna
färjetrafik är att vissa rederier lagt upp sin verksamhet så aft den direkt
inbjuder till smuggling. I dessa fall går båtarna dagturer som inte berättigar
till skattefri införsel men säljer sprit och tobak i en omfattning som
förutsätter att merparten av resenärerna övernattat pä Åland, vilket
uppenbarligen inte varit fallet.

Självfallet är det angeläget att komma till rätta med den illegala införseln
och i den avsikten har tullstyrelsen inlett överläggningar med närmast
motsvarande organ i de nordiska grannländerna. Leder detta inte till

SkU 1979/80:44

erforderligt resultat torde det enligt var mening ankomma pa regeringen att
ta de initiativ som fordras för att få till stand en förbättring.

Möjligheterna att nå internationella överenskommelser om slopande av
den skattefria provianteringen mäste betecknas som små. Vid diskussioner
härom inom EG har sjöfartsnationerna med Storbritannien i spetsen bestämt
motsatt sig sådana begränsningar.

Rent författningsmässigt är det inte förenat med några svårigheter att
förbjuda skattefri införsel för den som är bosatt i Sverige, och en sadan regel
skulle inte heller strida mot vära internationella åtaganden. Vi är medvetna
om att ett sådant förbud skulle bedömas mycket negativt av stora
befolkningsgrupper, utan att man därmed uppnår några betydande effekter
ur nykterhetssynpunkt. Stora ekonomiska problem skulle däremot uppsta
för de svenska färjerederierna, som sysselsätter 7 300 anställda eller ca 35 r'r
av dem som är anställda på svenska fartyg.

Enligt vår mening saknas f. n. skäl att. utöver vad som anförts om illegal
införsel, införa restriktivare regler på dessa områden. Med det anförda
avstyrker vi bifall till motionerna 1079 och 1860 yrkandet 2.

dels anser att utskottet i 16 mom. bort hemställa

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1079 och 1979/80:1860
yrkandet 2 i den man de inte kan anses besvarade genom vad
utskottet anfört.

7. Beträffande företags rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen av kostnader
för vin och spritdrycker i samband med representation (moni. 17)

av Stig Josefson (c). Tage Sundkvist (c). Wilhelm Gustafsson (fp) och Kerstin
Andersson i H järtum som

dels anför följande:

1 likhet med socialutskottet finner vi det angeläget att bryta de
alkoholtraditioner som utbildats i anslutning till företagsrepresentationen.
Med hänsyn till att det här gäller mångåriga sedvanor med anknytning till
internationella umgängesmönster saknas anledning att införa härdare regler
för företagens representation än vad riksdagen nyligen beslutat i fråga om
den offentliga representationen. I enlighet härmed anser vi att avdragsrätten
för spritdrycker bör slopas i samband med företagsrepresentationen. 1 fråga
om övriga alkoholdrycker bör den erforderliga restriktiviteten kunna
åstadkommas genom RSV:s anvisningar.

dels att utskottet i mom. 17 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1599 och
1979/80:1860 yrkandet 3 i princip beslutar att företag inte skall
äga rätt till avdrag för kostnader från och med 1981 för
spritdrycker i samband med representation och begär att

SkU 1979/80:44

regeringen lägger fram förslag härom i överensstämmelse med
vad reservanterna anfört.

8. Beträffande företags rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen av kostnader
för vin och spritdrycker i samband med representation (mom. 17)

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och IIwv
Möller (alla m) som

dels anför följande:

Med hänsyn till de alltmer ökande internationella affärskontakterna synes
det inte vara möjligt att i nämnvärd grad minska ned representationsavdrag
som nu tilläts och som i manga fall inte täcker de verkliga kostnaderna. Om
riksdagen vägrar företagen avdrag för kostnader för spritdrycker och vin i
samband med representation innebär detta inte att företagen mäste avsta
från att bjuda på sådana drycker utan att kostnaderna far bestridas med
beskattade medel. Det av utskottet förordade principbeslutet kan därför inte
väntas ha någon alkoholpolitisk verkan men viii innebära ekonomiska
nackdelar för näringslivet. Frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för
representationen i hela dess omfattning har ingående behandlats av
företagsskatteberedningen. Regeringen väntas senare i ar lägga fram förslag
om ändrade regler för representationsavdrag med anledning av beredningens
överväganden.

Vi förutsätter att regeringen därvid beaktar saväl konsekvenserna för
restaurangnäringen som angelägenheten av att avdragsrätten bör utgå fran
stor återhållsamhet i fråga om alkoholdrycker och anser därför någon
riksdagens åtgärd med anledning av de aktuella motionerna inte pakallad.

dels anser att utskottet i mom. 17 bort hemställa

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1599 och 1979/80:1860
vikandet 5.

SkU 1979/80:44

Bilaga

Socialstyrelsens

nämnd för alkohol)) ägor 1979-119-27

Till

Riksdagens skatteutskott

Yttrande överprop /97<S/79:/// bilaga 4 såvitt avser ändring i lagen t /977:244)
om handel med drycker

Skatteutskottet har anhallit om yttrande fran socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor över ruhr proposition. Nämnden får med anledning härav
anföra följande.

Nämnden har granskat de föreslagna förändringarna bade ur alkoholpolitisk
synpunkt och krängelsvnpunkt.

Socialministern anför att förslagen pä intet sätt innebär ett frångående av
de riktlin jer för alkoholpolitiken som riksdagen fastställde 1977. Nämnden
anser detta vara tveksamt vad gäller förslaget 2.3.3. a och b beträffande
servering i personalmatsalar. Riksdagen har också vid skilda tillfällen avvisat
motioner i samma syfte.

Propositionens övriga förslag förefaller enligt nämnden vara av begränsad
alkoholpolitisk betydelse. Vinsterna ur krängelsvnpunkt har bedömts som
obetydliga. Avgörande för nämndens ställningstagande har därför varit en
annan omständighet.

Lagen om handel med drycker trädde i kraft så sent som den I januari
1978. Arbetet med att utarbeta verkställighetsföreskrifter till lagen har just
avslutats. En n v lagstiftning av LH Ds karaktär kan behöva utvärderas och ses
över efter någon tid för att den utveckling som ständigt pagar skall kunna
beaktas. Härigenom ökar också möjligheterna att lagstiftningen och dess
tillämpning av den större allmänheten upplevs som meningsfull. En sådan
översyn kan komma till ständ inom socialstyrelsen sa snart erforderliga
erfarenheter av lagtillämpningen erhållits. En eventuell lagändring sä kort
tid efter lagens ikraftträdande som nu är tället skulle förmodligen snarare öka
än minska krånglet.

De under sommaren 1979 färdigställda verkställighetsföreskrifterna följs
nu upp genom redan vidtagna och planerade informationsinsatser för att
sprida kännedom om lagstiftningen och dess tillämpning. Även ur informationssynpunkt
vöre det mindre lämpligt att nu vidta förändringar i
lagstiftningen.

Nämnden föreslår därför att utskottet avstvrker propositionen i denna
del.

För socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor
Barbro Westerholm

Rolf .lönsson

GOTAB 64X86 Stockholm 198(1