SkU 1979/80:43

Skatteutskottets betänkande
1979/80:43

med anledning av motioner rörande arvs- och gåvobeskattningen

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:610 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar om ändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen när det gäller
värdering av bostadsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen,
innebärande att värdet skall tas upp till belopp som motsvarar andelen i
föreningens behållna förmögenhet,

1979/80:1109 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandet 10 vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen som innebär
att skatten på arv och gåvor höjs med i genomsnitt 50 procent,

1979/80:1588 av Oskar Lindkvist (s) och Per Olof Håkansson (s) vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
översyn bör göras av arvs- och gåvobeskattningen så att värdet av bostäder
som innehas med bostadsrätt resp. äganderätt uppskattas efter i princip
samma grunder.

Gällande bestämmelser m. m.

Värdet av en andel i en bostadsrättsförening (bostadsrättslägenhet) skall i
princip tas upp till det allmänna saluvärdet (3 § 1 mom. d och 4 § lagen
1947:577 om statlig förmögenhetsskatt och 23 § lagen 1941:416 om arvs- och
gåvoskatt). Vid förmögenhetsbeskattningen har man dock i praktiken tillåtit
att bostadsrätt tas upp till ett belopp som motsvarar antingen medlemmens
grundavgift ökad med gjorda amorteringar eller till medlemmens andel i
föreningens förmögenhet, beräknat med hänsyn till taxeringsvärdet på
fastigheten med avdrag för skulder (prop. 1978/79:209). Bostadsföreningen
skall enligt 42 8 3 mom. taxeringslagen (1956:623) årligen underrätta
medlemmen om dennes kapitaltillskott till föreningen m. m. och om värdet
av andelen i föreningens behållna förmögenhet. Detta värde ligger också till
grund för de nya regler som gäller fr. o. m. 1981 års taxering beträffande
inkomstbeskattningen av delägare i bostadsrättsföreningar (prop. 1978/
79:209, SkU 1979/80:11). Vid arvsbeskattningen däremot torde beskattningsmyndigheten
- dvs. i detta fall tingsrätten - i regel påfordra att ett
värderingsintyg inges till ledning för bedömning av saluvärdet.

Som en jämförelse kan nämnas att värdet av en fastighet skall tas upp till
taxeringsvärdet, såväl vid förmögenhetstaxeringen som vid arvs- och
1 Riksdagen 1979180. 6 sand. Nr 43

SkU 1979/80:43

gåvobeskattningen. Taxeringsvärdet bestäms vid allmän fastighetstaxering,
som skall ske vart femte år, och taxeringsvärdets nivå skall vara 75 % av
marknadsvärdet under andra året från taxeringsåret.

Även i fråga om s. k. andelshus, dvs. fastigheter som förvärvats av flera
personer för bostadsändamål, gäller att den del av taxeringsvärdet som
belöper på andelen skall redovisas som förmögenhetstillgång, om fastigheten
innehas med samäganderätt eller i enkelt bolag. Om andelshuset har
inregistrerats såsom handelsbolag skall däremot andelen i bolaget redovisas
såsom förmögenhetstillgång. Värdet av andelen i ett sådant handelsbolag
skall i princip tas upp till det allmänna saluvärdet.

Skatteskalorna m. m.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningen gjordes senast år 1970
(prop. 1970:71, BeU 1970:41). Béskattningen omfördelades då så att skatten
sänktes för de små och medelstora förmögenheterna och arven och höjdes för
de större. Vid denna omläggning fick skatteskalorna sin nuvarande
utformning.

Till grund för arvsbeskattningen ligger en bouppteckning, som bl. a.
innehåller en specifikation och värdering av den avlidnes samtliga tillgångar
och skulder. Även vissa försäkringar skall redovisas, och bohag och annat
s. k. inre lösöre utgör - i motsats till vad som gäller vid förmögenhetsbeskattningen
- skattepliktiga tillgångar. I likhet med vad som gäller vid
förmögenhetsbeskattningen skall kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk i
princip tas upp till 30 % av substansvärdet, dock inte lägre belopp än som
motsvarar taxeringsvärdet för fastighet sorn ingår i förvärvskällan.

Behållningen enligt bouppteckningen är utgångspunkten för arvsbeskattningen,
och arvingar och testamentstagare arvsbeskattas i allmänhet enligt
ett s. k. schematiskt arvskifte.

Skattetarifferna är baserade på en uppdelning av arvtagare och testamentstagare
i tre olika klasser.

Till klass I hör efterlevande make, barn, avkomlingar till barn samt make
eller efterlevande make till barn. Med makar jämställs de samlevnadsfall som
nämns i 65 § KL. Med barn förstås även utomäktenskapliga barn, styvbarn,
adoptivbarn och fosterbarn.

Till klass II hör annan arvinge eller testamentstagare än som avses i klass I
eller III.

I klass III återfinns vissa allmännyttiga stiftelser och föreningar m. fl.
juridiska personer som är befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt.

Ett skattefritt grundavdrag medges med 30 000 kr. för efterlevande make,
15 000 kr. för annan mottagare i klass I och 3 000 kr. för mottagare som hör
till klass II eller III. Har barn eller avkomling till avlidet barn inte fyllt 18 år
vid skattskyldighetens inträde medges ytterligare avdrag med 3 000 kr. för
varje år som återstår till dess sagda ålder uppnås.

SkU 1979/80:43

Gåvobeskattningen är i allt väsentligt utformad efter samma regler som
arvsskatten. Vid gåva förekommer emellertid bara ett enhetligt grundavdrag
på 2 000 kr. Skattefrihet föreligger vid gåva av lösöre för personligt bruk upp
till ett årligt värde av 10 000 kr.

Skatten beräknas enligt följande skalor:

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt kr.

Klass I

25 000-50 000-75 000-100 000-150 000-250 000-350 000-500 000-1
1 000 000-2
2 000 000-5
5 000 000-

25 000
50 000
75 000
100 000
150 000
250 000
350 000
500 000
000 000
000 000
000 000

5 %

1 250+10 %
3 750+15%
7 500+22 %
13 000+28%
27 000+33 %
60 000+38 %
98 000 +44 %
164 000+49 %
409 000+53 %
939 000 +58 %
2 679 000+65 %

inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet
incm skiktet
inom skiktet
inom skiktet
inom skiktet

Klass II

10 000-20 000-30 000-50 000-70 000-100 000-150 000-200 000-500 000-1
1 000 000-

10 000
20 000
30 000
50 000
70 000
100 000
150 000
200 000
500 000
000 000

8%
800+16 %
2 400+24 %
4 800+32%
11 200+40%
19 200+ 45 %
32 700 + 50 %
57 700+56 %
85 700 +61 %
268 700+67 %
603 700+72 %

inom

skiktet

Klass III

- 10 000
10 000- 20 000
20 000- 30 000
30 000-

8 % inom skiktet
800+ 16 % inom skiktet
2 400+24 % inom skiktet
4 800+30 % inom skiktet

Utskottet har vid sin återkommande behandling av vissa motionsyrkanden
om skärpningar av kapitalbeskattningen framhållit att det utrymme som år
1970 ansågs föreligga för beskattning av större förmögenheter och arv
intecknades fullt ut vid den då genomförda höjningen av kapitalbeskattningen,
och att penningvärdeutvecklingen därefter har medfört avsevärda
skärpningar av denna beskattning. Utskottet har också framhållit att
förhållandena under senare år därutöver medfört särskilda påfrestningar för
de betydande förmögenhetsvärden som lagts ned i aktier och andra
produktionstillgångar och avstyrkt de framställda yrkandena (SkU 1978/
79:39 och 55).

SkU 1979/80:43

Utskottet

Andel i bostadsrättsförening

I motionen 610 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas att värdet av en
andel i en bostadsrättsförening vid arvsbeskattningen skall tas upp till ett
belopp som motsvarar andelen i föreningens behållna förmögenhet. F. n.
skall värdet tas upptill det allmänna saluvärdet. Motionärerna anför bl. a. att
deras förslag överensstämmer med vad som tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen.

Samma värderingsfråga tas upp av Oskar Lindkvist och Per Olof
Håkansson (båda s) som i motionen 1588 yrkar att värdet av bostäder i
princip skall uppskattas efter samma grunder vid arvsbeskattningen, oavsett
om bostaden innehas med äganderätt eller bostadsrätt. Motionärerna anser
att bostadsrättens värde bör tas upp till ett belopp som har samma relation till
marknadsvärdet som taxeringsvärdet har till fastighetens marknadsvärde.

Enligt utskottets uppfattning bör bostäder av olika slag såvitt möjligt
behandlas lika och på samma sätt som andra tillgångar vid arvsbeskattningen.
När det gäller bostäder som innehas med äganderätt, dvs. i allmänhet
enfamiljsvillor, skall värdet tas upp till taxeringsvärdet året före dödsfallet,
dvs. till ett värde som i princip motsvarar 75 % av det allmänna saluvärdet.
Bostadsrättslägenheter skall man däremot - på samma sätt som i allmänhet
gäller för dödsboets tillgångar - redovisa med ett belopp som motsvarar det
allmänna saluvärdet vid tiden för dödsfallet. Utskottet vill inte bestrida att
detta - särskilt med hänsyn till den snabba prisutvecklingen på bostäder inom
vissa områden - kan innebära vissa nackdelar för bostadsrättshavarna
jämfört med villaägarna. Å andra sidan saknar värdet på bostadsrättslägenheter
anknytning till taxeringsvärdet på huset och växlar ofta på kort tid med
hänsyn till den aktuella tillgången och efterfrågan på bostäder, varför det är
svårt att göra en rättvisande jämförelse.

Det bör också framhållas att de försäljningsvärden som läggs till grund för
uppskattningen av dödsboets tillgångar i allmänhet är försiktigt beräknade
och att värdenivån för bostadsrättslägenheter inte generellt kan sägas vara
oskäligt hög i förhållande till vad som gäller för villor.

Det ligger också nära till hands att jämföra värderingen av bostadsrättslägenheter
och av lägenheter i andelshus. Lägenhetshavaren i ett andelshus
äger antingen en andel i huset, som skall tas upp till taxeringsvärdet, eller en
andel i ett handelsbolag, som i princip skall tas upp till allmänna saluvärdet.
Som framgår av propositionen 1979/80:143, som f. n. behandlas av lagutskottet,
är avsikten att handelsbolagsformen skall få ett ökat användningsområde.
En lagstiftning av denna innebörd är givetvis ägnad att åstadkomma
en bättre likformighet på detta område, och utskottet utgår från att vissa
frågor av den art som tas upp i motionerna kommer att beaktas i lämpligt
sammanhang. Det får också förutsättas att regeringen i övrigt har sin

SkU 1979/80:43

uppmärksamhet riktad på problemen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1979/80:610 och 1588.

Skatteskalor m. m.

I motionen 1979/80:1109 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas bl. a. förslag
från regeringen om en uppräkning av skatten på arv och gåvor med i
genomsnitt 50 %. Yrkandet utgör ett led i de genomgripande reformer som
motionärerna kräver inom skattesystemet.

Som utskottet framhållit vid tidigare års behandling av motsvarande
yrkanden intecknades det utrymme fullt ut som år 1970 ansågs föreligga för
skärpningar av beskattningen av de större arven, och penningvärdeutvecklingen
därefter har medfört en betydande stegring av arvsskatten. Det bör
också framhållas att motionärernas förslag i det närmaste innebär en
konfiskation av dessa arv. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen 1979/80:1109 yrkandet 10.

Utskottet hemställer

1. beträffande andelar i bostadsrättsföreningar
att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:610,

b) motionen 1979/80:1588,

2. beträffande skatteskalor m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1109 yrkandet 10.

Stockholm den 29 april 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s)*, Olle Grahn
(fp) och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 65063 Stockholm

1980