SkU 1979/80:42

Skatteutskottets betänkande
1979/80:42

med anledning av motioner om avdragsreglerna för periodiska
understöd m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:468 av Bengt Silfverstrand (s) och Egon Jacobsson (s) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande
bestämmelser för beskattning av livräntor i samband med egendomsförvärv,

1979/80:787 av Wiggo Komstedt m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring av reglerna för avdrag för periodiskt
understöd så att givaren endast medges avdrag för understöd till olika
personer med ett sammanlagt högsta belopp på 5 000 kr. per år,

1979/80:790 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c) vari hemställs
att riksdagen antar följande:

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 42

SkU 1979/80:42

2

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 5 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna såsom motionärernas förslag
betecknade lydelse.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Anvisningar till 46 §

5. Som förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt gäller att
understödet icke utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om icke
understödet utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare
vars utbildning icke är avslutad.

Avdrag medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar
till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem
emellan reglerats;
till tidigare anställd;

som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för
mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller
för förlorat underhåll;

som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av
egendom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång;
på grund av föreskrift i testamente;
från juridisk person.

För annat periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning medgives avdrag med
högst 5 000 kronor för varje mottagare.
Har givaren under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med sin make, får sådant avdrag
åtnjutas för dem båda gemensamt
med 5 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid
1982 års taxering.

1979/80:1598 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till lagstiftning i syfte att förhindra att icke
avsedda skattelättnader kan uppnås genom användande av livränta vid
överlåtelser av vissa tillgångar.

SkU 1979/80:42

3

Gällande bestämmelser m. m.

Olika huvudprinciper gäller för avdrag för kostnader för underhåll av
hemmavarande familjemedlemmar, för underhållsbidrag till ej hemmavarande
barn och för andra periodiska understöd eller därmed jämförliga
periodiska utbetalningar.

Kostnader för underhåll av hemmavarande familjemedlemmar beaktas
endast i mycket begränsad omfattning. Den som är gift och vars make saknar
inkomst eller endast har låg inkomst är berättigad till skattereduktion med
högst 1 800 kr. Skattereduktion med 1 800 kr. tillkommer också den som är
ogift och har hemmavarande barn under 18 år. Kostnader för barn kan också
beaktas i form av förvärvsavdrag med högst 2 000 kr., ett avdrag som dock i
viss mån har viss karaktär av omkostnadsavdrag, t. ex. för makar som båda
förvärvsarbetar. I övrigt får kostnader för medlemmar i ett gemensamt
hushåll beaktas endast i den begränsade utsträckning som gäller för avdrag
för väsentligen nedsatt skatteförmåga.

I fråga om underhållsbidrag till icke hemmavarande barn under 18 år - i
vissa fall 21 år - gäller särskilda regler. För sådana underhållsbidrag medges
avdrag med högst 3 000 kr. per barn, och bidraget är inte skattepliktigt för
barnet eller vårdnadshavaren.

Periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar i
andra fall till mottagare som inte tillhör givarens hushåll är under vissa
förutsättningar avdragsgilla för givaren.

Utbetalningarna skall å andra sidan beskattas hos mottagaren i den
utsträckning som givaren är berättigad till avdrag härför (19 §, 31 §, 32 § 1
morn., 41 § 2 mom. första stycket och punkt 5 av anvisningarna till 46 §
kommunalskattelagen 1928:370 - KL). Reglerna omfattar periodiska
utbetalningar av vitt skilda slag och kan indelas i två olika grupper.

Den ena gruppen omfattar underhållsbidrag till make eller förutvarande
make, tidigare anställda, vissa peiodiska skadestånd, livräntor eller därmed
jämförliga periodiska vederlag i samband med köp e. d., periodiska
understöd o. d. på grund av föreskrift i testamente och periodiska
utbetalningar från juridiska personer. För sådana utbetalningar är givaren -under vissa förutsättningar som i princip är gemensamma för båda grupperna
- berättigad till avdrag med utgivet belopp, utan begränsningar.

Den andra gruppen omfattar övriga periodiska understöd eller därmed
jämförliga periodiska utbetalningar. Hit hör framför allt mer eller mindre
frivilliga understöd till släktingar eller andra närstående personer. För denna
grupp är avdragsrätten begränsad till 5 000 kr. per mottagare. För makar
gäller avdragsgränsen för dem båda gemensamt.

Avdrag medges endast om givaren och mottagaren saknar gemensamt
hushåll. Vidare fordras att mottagaren har fyllt 18 år och har avslutat sin
utbildning. För periodiska skadestånd gäller endast den förstnämnda av
dessa begränsningar.

1 * Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 42

SkU 1979/80:42

4

Kravet på periodicitet växlar mellan olika typer av utbetalningar. Ofta
räcker det att en utbetalning utgått vid några tillfällen under ett år för att den ,
skall anses som periodisk. Beträffande livräntor och därmed jämförliga
periodiska vederlag i samband med köp o. d. krävs däremot att utbetalningarna
skall utgå antingen under livstid eller under förhållandevis lång tid för
att kravet på periodicitet skall kunna anses uppfyllt. I regel torde
utbetalningar som skall utgå i mindre än 10 år anses som ej avdragsgilla
kapitalavbetalningar, medan utbetalningar under 20 år eller mer godtas som
livränta. För tidsperioden mellan 10 och 20 år är bedömningen mera osäker
(prop. 1973:181 s. 38).

Beloppsgränsen 5 000 kr. per mottagare i fråga om avdrag för de s. k.
frivilliga understöden genomfördes 1973 med verkan fr. o. m. 1975 års
taxering (prop. 1973:181, SkU 68). Samtidigt ändrades reglerna så att
avdragsförbudet för understöd till undervisning eller uppfostran blir effektivt
för samtliga periodiska utbetalningar och således även för egendomslivräntor
m. m. För att begränsningarna i avdragsrätten inte skall kunna kringgås
infördes också en ny regel i 53 § 4 mom. KL. Om någon överlåter sin rätt till
periodiskt understöd o. d. till annan person skall han enligt denna regel trots
överlåtelsen fortfarande vara skattskyldig för de belopp som utfaller, om han
inte skulle ha haft rätt till avdrag för motsvarande utbetalning till
mottagaren.

Den utredning som föregick de nya reglerna hade i sitt betänkande bl. a.
föreslagit att livräntor o. d. i samband med köp skulle behandlas som
köpeskilling vid beskattningen, om inte en livränta från allmän synpunkt
kunde anses motiverad. Utredningen konstaterade att behovet av livränta
koncentrerade sig till överlåtelser av mindre företag i form av rörelse eller
jordbruk eller aktier i fåmansbolag. Syftet med livränta i stället för
köpeskilling kunde här vara att behålla företaget inom familjen eller att
undvika en uppsplittring av ägandeförhållandena. Därtill kom att livräntan
kunde utgöra pension för säljaren. För dessa fall föreslogs ingen större
ändring av reglerna. För livräntor som grundade sig på avtal om överlåtelse
av lätt realiserbara tillgångar - t. ex. aktier eller annan fastighet än
jordbruksfastighet - föreslog utredningen att utbetalningarna skulle behandlas
enligt samma principer som kontant köpeskilling. Om utbetalningarna
skulle utgå under livstid eller minst 10 år innebar förslaget emellertid att
deras värde skulle beräknas enligt kapitaliseringstabellerna för förmögenhetsvärderingen.
Räntedelen av årsbeloppen skulle enligt utredningen vara
avdragsgill resp. skattepliktig.

Beträffande dessa egendomslivräntor framhöll departementschefen följande
(prop. 1973:181 s. 55-56):

Egendomslivräntorna erbjuder åtskilliga svårbemästrade tekniska

problem. Dessa rör emellertid företrädesvis andra områden än dem som är
aktuella för de periodiska understödens vidkommande. Utredningen har

SkU 1979/80:42

5

också tagit upp frågan närmast för att komplettera sina förslag beträffande
avdragsrättens begränsning. Försäljningar av t. ex. rörelse eller jordbruk
mot periodiskt vederlag förekommer främst mellan närstående. Ofta kan en
sådan överlåtelse anses vara en godtagbar form för att underlätta generationsväxlingar.
Frågor i detta hänseende faller inom ramen för företagsskatteberedningens
uppdrag. Dessa fall torde också komma att övervägas inom
livförsäkringsskattekommittén i den mån överlåtelsen har skett i förevarande
form för att bereda den tidigare innehavaren pension. Frågor om egendomslivräntorna
har vidare samband med realisationsvinstbeskattningen varför
överväganden härom torde böra ske också inom ramen för realisationsvinstreglerna.
Realisationsvinstkommittén kommer, enligt vad jag inhämtat, att
uppmärksamma dessa problem i sitt fortsatta arbete.

Som jag förut framhållit vill jag i detta sammanhang föreslå sådana
begränsningar i avdragsrätten för periodiskt understöd att missbruk hindras.
En mera allmän översyn av avdragsrätten ankommer på 1972 års skatteutredning
och de andra utredningar vars uppdrag berörs av denna fråga. De
förslag jag nu lägger fram innebär enligt min mening tillräckliga garantier
mot missbruk. Jag tar därför nu upp frågan om egendomslivräntorna bara
såvitt gäller periodiska utbetalningar på grund av föreskrifter i gåvobrev. För
att hindra ett kringgående av den föreslagna begränsningen av avdragsrätten
till 5 000 kr. bör fullt avdrag inte medges för sådana utbetalningar. Jag
föreslår därför att reglerna för frivilliga understöd skall gälla även för
utbetalningar i sådana gåvofall. En bestämmelse härom bör tas in i punkt 5 av
anvisningarna till 46 § KL.

1972 års skatteutredning föreslog i sitt slutbetänkande översyn av
skattesystemet (SOLI 1977:91) att avdragsrätten för de frivilliga understöden
skulle slopas. Utredningen anförde bl. a. följande (s. 190-191):

Redan när skatteprogressionen ännu var relativt låg uttalades farhågor för
att skattskyldig med högre inkomst skulle vara benägen att i rent
skatteundanhållande syfte utge underhållsbidrag till anhörig med ingen eller
lägre inkomst. Den statistiska undersökning som verkställts av skatteutredningen
om periodiskt understöd har också givit visst belägg för antagandet,
att möjligheterna till skatteflykt genom avdrag för periodiskt understöd
utnyttjats i ej obetydlig omfattning, även om antalet klara skatteflyktsfall i
statistiken sagts vara något mindre än väntat.

Genom att avdragsrätten numera är begränsad till 5 000 kr. per år är
självfallet möjligheterna till skatteflykt i motsvarande mån mindre. Oavsett
hur det förhåller sig med möjligheterna att uppnå skatteförmåner finns det
enligt vår mening numera skäl att se de företagna utbetalningarna på annat
sätt än tidigare. Som vi tidigare framhållit i samband med famil jebeskattningen
bör samhällets stöd till olika typer av barnfamiljer i första hand ges på
annat sätt än genom förmåner vid beskattningen. Detta resonemang har
naturligtvis ännu större tyngd när man kommer över på ett område där den
skattskyldige själv avgör vilka kostnader han vill ta på sig. I och för sig skulle
det kunna övervägas att behålla en avdragsrätt i sådana fall där mottagaren
hade ett verkligt behov av understödet. En sådan begränsning har diskuterats
tidigare men utan att leda till lagstiftning.

Att låta avdragsrätten bero på en behovsprövning är således knappast
någon lämplig metod. Enligt vår mening återstår då bara två möjligheter.

SkU 1979/80:42

6

Antingen slopar man helt avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd
eller sänker man beloppsgränsen ytterligare, exempelvis till 2 000 kr. per år
och mottagare. Därtill skulle man kunna införa en ny begränsning
innebärande att givaren endast medges avdrag för understöd till olika
personer med ett sammanlagt högsta belopp, t. ex. 5 000 kr. per år.

De skäl som från början motiverade att avdragsrätten infördes har som vi
nyss antytt med tiden förlorat i styrka. Samhällsutvecklingen i stort liksom
förändringar på skattelagstiftningens område talar för att man i dag måste se
de periodiska understöden på ett helt annat sätt än tidigare. Allmänt sett kan
behovet av att genom skattelättnader främja frivilliga understöd sägas vara
betydligt mindre nu än vid tiden för gällande reglers tillkomst. Såsom redan
tidigare framhållits av bl. a. skattelagssakkunniga och skatteutredningen om
periodiskt understöd, kan avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd
knappast längre motiveras av skatteförmågeprincipen utan får i själva verket
åtminstone delvis anses strida mot denna princip. Enligt vår mening är vidare
de sociala skälen, som alltjämt anförs som grund för avdragsrätten, numera
inte så starka. Såsom framhållits från olika håll kan det i och för sig
fortfarande finnas socialt godtagbara behov av understöd till anhöriga.
Behovet av att via skattepolitiken understödja denna form av inkomstöverföring
har dock kraftigt minskat med utbyggnaden av den sociala välfärdspolitiken.
Vi är medvetna om att sociala skäl för avdragsrätt ibland kan väga
tyngre beträffande understöd till utlandet. Andra skäl, bl.a. rättvise-,
kontroll- och förenklingsskäl, talar dock för att det vore olyckligt att införa
särbestämmelser beträffande sådana understöd.

Vi anser således att den socialpolitiska utvecklingen i Sverige har medfört
att de sociala skäl som tidigare talat för avdragsrätt för periodiska understöd
alltmer har försvagats och numera inte längre motiverar att det allmänna
genom skattelättnader subventionerar frivilliga understöd. Vi föreslår därför
att avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd upphävs. Härigenom
uppnår man såväl ett minskat skattebortfall i storleksordningen 100 milj. kr.
som betydande administrativa fördelar vid taxeringen.

Egendomslivräntor och understöd från familjestiftelser erbjöd enligt
utredningen särskilda svårigheter som har belysts av skatteutredningen om
periodiskt understöd samt även i prop. 1973:181. Utredningen konstaterade
att vissa justeringar av avdragsreglerna för egendomslivräntor gjordes i
anledning av propositionen samt anförde att åtskilligt av denna svårbemästrade
problematik föll inom ramen för företagsskatteberedningens uppdrag
och att de civilrättsliga reglerna om stiftelser var föremål för utredning.
Utredningen avstod därför från att föreslå några ändringar i dessa
avseenden.

Frågan om de frivilliga understöden behandlades i propositionen 1978/
79:160 (s. 39^10), men utredningsförslaget föranledde inte någon ändring i
lagstiftningen. Departementschefen anförde följande:

I fråga om de periodiska understöden innebär utredningens förslag bl. a.
att avdrag för framtiden inte skulle medges för frivilliga sådana. Förslaget
fick ett tämligen blandat mottagande av remissinstanserna. En del ansåg att
det fanns goda skäl för att genomföra utredningsförslaget, andra var
tveksamma och menade att det alltjämt kunde finnas sociala skäl för att

SkU 1979/80:42

7

tillåta avdrag. Olika tekniska svårigheter anfördes också som skäl mot
utredningsförslaget. För egen del anser jag att den nuvarande avdragsrätten
för frivilliga periodiska understöd kan ifrågasättas från vissa utgångspunkter,
främst därför att den kan inbjuda till missbruk. Å andra sidan är det knappast
möjligt att bestrida att motiv i vissa fall ändå kan finnas för understöd i denna
form. En del remissinstanser har också påpekat, att ett slopande av
avdragsrätten skulle kunna leda till olika kringgåendeförsök av inte sällan
svårbemästrad natur. Mot denna bakgrund är jag f. n. inte beredd att lägga
fram förslag om längre gående begränsningar än de som finns sedan år
1974.

Utskottet

Reglerna om allmänt avdrag för periodiskt understöd och andra därmed
jämförliga periodiska utbetalningar fick sin nuvarande utformning 1973.
Reglerna innebär att avdrag under vissa förutsättningar medges för den
periodiska utbetalningen med utgivet belopp. I fråga om s. k. frivilliga
understöd är avdragsrätten dock begränsad till högst 5 000 kr. per mottagare.
Denna beloppsgräns för avdraget gäller för makar gemensamt. Reglerna
innebär också att mottagaren skall beskattas i den utsträckning som givaren
är berättigad till avdrag. Här bortses från de särskilda regler som gäller för
underhållsbidrag till barn under 18 år och som - trots den underhållsskyldiges
begränsade avdragsrätt - inte är skattepliktiga för mottagaren.

Den beloppsmässigt obegränsade avdragsrätten gäller - som framgår av
den tidigare redogörelsen - bl. a. för underhållsbidrag till make eller
förutvarande make och för utbetalningar i vissa speciella fall, bl. a. i fråga om
s. k. egendomslivräntor. 5 000-kronorsgränsen gäller i första hand för mer
eller mindre frivilliga utbetalningar till släktingar och andra närstående
personer, men också i fråga om understöd av detta slag som iklätts en
juridiskt bindande form. Som en allmän förutsättning för avdragsrätt gäller
att understödet inte utgått till någon som tillhör givarens hushåll, till barn
under 18 år eller till mottagare vars utbildning inte är avslutad.

Frivilliga understöd

I motionen 790 yrkas att avdragsrätten för frivilliga understöd slopas i
överensstämmelse med 1972 års skatteutrednings förslag (SOU 1977:91). I
motionen 787 tar motionärerna upp en annan tanke från skatteutredningen
nämligen att begränsa avdragsrätten till sammanlagt 5 000 kr., oavsett
antalet mottagare.

Den kritik som sedan lång tid tillbaka riktats mot reglerna om avdrag för
frivilliga periodiska understöd har bl. a. byggt på att de sociala skäl som
tidigare talat för en avdragsrätt för utbetalningar av detta slag alltmer
försvagats. Reglerna kan också utnyttjas för att uppnå skattelättnader som
inte framstår som motiverade vare sig med hänsyn till givarens ekonomiska
situation eller mottagarens behov.

SkU 1979/80:42

8

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i denna kritik men vill inte bortse
från att det - som vissa remissinstanser uttalat i sin kritik mot utredningsförslaget
- fortfarande kan finnas skäl att tillåta ett avdrag. Avdragsmöjligheterna
bör emellertid generellt begränsas till ett visst maximibelopp, oavsett
antalet mottagare, bl. a. för att hindra alltför långtgående skattelättnader i
enskilda fall. Enligt utskottets uppfattning är förslaget i motionen 787 om en
sådan utformning av reglerna väl avvägt.

Motionärerna begär inte omedelbar lagstiftning utan ett förslag i frågan
från regeringen. Utskottet, som utgår från att ett sådant förslag kan läggas
fram utan dröjsmål, anser att vissa detaljfrågor rörande ikraftträdandet kan
behöva övervägas ytterligare. I samband med de år 1973 beslutade
begränsningarna i avdragsrätten föreskrevs att äldre bestämmelser skulle
gälla i fråga om periodiska utbetalningar enligt bindande förpliktelser som
redan träffats. Flera skäl talar emellertid för att de nu diskuterade
begränsningarna, som i motsats till tidigare endast gäller för de s. k. frivilliga
understöden, bör gälla samtliga utbetalningar som omfattas av beloppsspärren.
Utskottet är medvetet om att olika uppfattningar kan råda även i denna
fråga, som alltså kan förtjäna ytterligare överväganden.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen 787 och avstyrker
motionen 790 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Egendomslivräntor o. d.

I motionen 1598 begär motionärerna förslag från regeringen om lagstiftning
i syfte att förhindra icke avsedda skattelättnader genom att livränta
används i stället för annat vederlag vid överlåtelse av vissa tillgångar.
Yrkandet i motionen 468 har samma syfte, men motionärerna begränsar sig
här till att begära en översyn av reglerna.

I samband med överlåtelse av företag och ibland även vid överlåtelse av
andra tillgångar förekommer det att en normal köpeskilling ersätts med en
livränta eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning som skall utgå
under en lång följd av år. Sådana utbetalningar kan betraktas som en med
periodiskt understöd jämförlig periodisk utbetalning, för vilken köparen blir
berättigad till avdrag i den takt som utbetalningarna sker och för vilken
säljaren i princip skall beskattas. Avtal med denna innebörd kan utgöra en
form för pensionering i samband med försäljningen. Reglerna kan emellertid
också utnyttjas för att uppnå ej avsedda skattelättnader. Genom att använda
denna form av vederlag kan säljaren undgå en omedelbar beskattning av
inkomst vid försäljningar, och även andra skattelättnader kan uppkomma
både för säljaren och köparen.

Den kritik som riktats mot reglerna har delvis tillgodosetts genom
uttryckliga regler mot inkomstöverföringar till barn. Även om förbättringar
således har genomförts är utskottet medvetet om att vissa invändningar mot
reglerna fortfarande kvarstår.

SkU 1979/80:42

9

Som 1972 års skatteutredning konstaterade i sitt slutbetänkande erbjuder
egendomslivräntorna särskilda svårigheter som har belysts i tidigare utredningsarbete
och även i den proposition som låg till grund för de ändringar i
lagstiftningen som genomfördes 1973. Svårigheterna består bl. a. i att erhålla
en tillfredsställande gränsdragning mellan å ena sidan livräntor som kan
anses motiverade av skäl som bör godtas även vid beskattningen och å andra
sidan övriga utbetalningar i denna form. Det är också svårt att för det
begränsade antal fall som bör hänföras till den sistnämnda kategorin utforma
praktiska regler som inte alltför lätt kan kringgås.

Samtidigt kan framhållas att motionerna berör frågor som delvis ingår i
den pågående översynen (B 1980:33) av beskattningsreglerna för familjeföretag.

Utskottet som inte kan tillstyrka motionerna utgår från att regeringen
uppmärksamt följer utvecklingen på detta område och omprövar reglerna
om de praktiska erfarenheterna kan anses motivera detta. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna bör ges till känna för regeringen.

Utskottet hemställer

1. beträffande frivilliga understöd
att riksdagen

a) med bifall till motionen 1979/80:787 hos regeringen begär
förslag om ändring av beloppsgränsen för avdrag för frivilliga
periodiska understöd i enlighet med vad som anförts i
motionen,

b) avslår motionen 1979/80:790 i den mån den inte är tillgodosedd
genom vad utskottet hemställt ovan,

2. beträffande egendomslivräntor o. d.

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:468 och
1598 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Rune Carlstein
(s). Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s), Anita
Johansson (s), Bernt Ekinge (fp), Bo Södersten (s), Bengt Wittbom (m),
Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Ewy Möller (m).

SkU 1979/80:42

10

Reservation

av Erik Wärnberg, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Bo Forslund,
Egon Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Den
kritik” och slutar på s. 9 med ”för regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet är medvetet om de brister som det nuvarande systemet
innehåller. Redan 1972 års skatteutredning och utredningen om periodiskt
understöd vid beskattningen (SOU 1972:87) konstaterade att det finns ett
påtagligt intresse för att utnyttja de skattemässiga fördelarna av livräntor.
Skattelättnaderna kan i många fall vara avsevärda.

Sedan beskattningen av inkomst vid försäljning av rörelse, fastighet och
aktier byggts ut har detta förhållande fått större betydelse än tidigare.
Eftersom livräntan betraktas som inkomst av tjänst av speciell karaktär,
undgår en säljare som bosätter sig utomlands helt beskattning i Sverige. De
pensioneringssyften som till en del kan ligga bakom livräntor av detta slag bör
givetvis kunna tillgodoses. Detta kan emellertid ske på annat sätt, t. ex.
genom att teckna en pensionsförsäkring i samband med överlåtelsen. De
vidsträckta möjligheter som numera finns till avdrag för försäkringspremier i
sådana fall måste enligt utskottets uppfattning i allmänhet anses som
tillräckliga. Mycket starka skäl talar därför enligt utskottets mening för att
genomföra begränsningar i enlighet med syftet i motionerna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:468 och
1598 hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att
förhindra att icke avsedda skattelättnader kan uppnås genom
användande av livränta vid överlåtelser av vissa tillgångar.

GOTAB 65028 Stockholm 1980