SkU 1979/80:41

Skatteutskottets betänkande
1979/80:41

med anledning av motioner om avdraget för nedsatt skatteförmåga

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:206 av Rune Torwald (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att
upphäva samtaxeringsregeln för äkta makar när det gäller rätten till extra
avdrag,

1979/80:266 av Bertil Danielsson (m) och Rune Rydén (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att avdragsmöjligheterna för kostnaderna
för inköp av särskild kost för diabetiker vidgas,

1979/80:1083 av Bertil Dahlén (fp) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att frågan om skattereduktion för
diabetikers merkostnader bör bli föremål för utredning,

1979/80:1577 av Lennart Blom (m) och Ewy Möller (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar att vid beräkning av det extra avdraget för nedsatt
skatteförmåga för folkpensionärer vardera maken av två gifta pensionärer
skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) - KL -har den. som fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,
för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag, eller annan jämförlig omständighet,
möjlighet att erhålla extra avdrag med högst 10 000 kr.

Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande
det extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av
sjukdom m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering.
Dessa anvisningar har därefter omarbetats och innebär i sin senaste lydelse
(RSV Dt 1979:21) i korthet följande.

Anvisningarna gäller företrädesvis för handikappade och personer med
kronisk sjukdom. Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande
merkostnader på grund av sjukdom m. m. bör extra avdrag normalt medges
vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr. bör i
regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar
såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli
beroende av en bedömning i varje enskilt fall. Det framhålls också att utgifter

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 41

SkU 1979/80:41

för läkemedel, resor, kostnader för ledarhund etc. får medräknas endast till
den del som inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs. att endast
nettokostnaden får beaktas.

För makar sker bedömningen med hänsyn till deras gemensamma inkomst
och förmögenhet och deras sammanlagda sjukdomskostnader.

Även utgifter för sjuka eller handikappade barn får beaktas. I så fall
beräknas avdraget med föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och
förmögenhetsförhållanden.

Beträffande ökade utgifter, som diabetiker m. fl. har för inköp av särskild
kost och som kan vara svåra att styrka, har anvisningarna schablonbelopp
som uppgår till 1 700 kr. för diabetiker, till 1 500 kr. för den som behöver
glutenfri kost och till 3 500 kr. vid en speciell form av handikapp.
Schablonbeloppen gäller inte om handikappersättning eller annan skattefri
ersättning utgått för att täcka merutgifterna. Det framhålls också att den som
i;.,,burit vårdbidrag enligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring
regelmässigt kan anses ha betydande merutgifter.

Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande
tabell.

Ensamstående skattskyldig
Om inkomsten uppgår till	Extra avdrag medges normalt med belopp motsvarande
högst 30 000 kr.	2 ggr beräknade merutgifter
mer än 30 000 men inte över 40 000 kr.	beräknade merutgifter
mer än 40 000 kr. men inte över 45 000 kr.	hälften av beräknade merutgifter
över 45 000 kr.	hälften av den del av beräknade merut-gifter som överstiger 1/10 av inkomsten
Gift skattskyldig
Om makarnas sammanlagda inkomster uppgår till	Extra avdrag medges normalt med belopp motsvarande
högst 45 000 kr.	2 ggr beräknade merutgifter
mer än 45 000 kr. men inte över 55 000 kr.	beräknade merutgifter
mer än 55 000 kr. men inte över 65 000 kr.	hälften av beräknade merutgifter
över 65 000 kr.	hälften av den del av beräknade merut-gifter som överstiger 1/20 av inkomsten

SkU 1979/80:41

Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med
varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.

Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser ökas med 6 000 kr. för varje barn.

Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s
anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer (RSV
Dt 1979:25), vilket innebär att avdraget trappas ner om förmögenheten
uppgår till 75 100 kr. eller mer för att helt försvinna om den överstiger
125 000 kr.

Vid sin behandling förra året av olika motionsyrkanden om utvidgad
avdragsrätt för nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom och handikapp
anförde utskottet (SkU 1978/79:35) följande.

Som utskottet framhållit vid sin behandling av motsvarande frågor tidigare
år bör de krav som framställs på ändringar av avdragsreglerna bedömas mot
bakgrund av det sociala stöd i olika former som utgår vid sjukdom och annat
handikapp. Detta stöd har fortlöpande byggts ut, och utskottet förutsätter att
denna utbyggnad fortsätter i den takt som tillgängliga resurser medger.
Utskottet har tidigare år också framhållit att väsentliga förbättringar torde
kunna åstadkommas redan genom en bättre samordning av olika stödformer,
en fråga som uppmärksammas inom socialpolitiska samordningsutredningen
(S 1970:02).

Utskottet vidhåller sin uppfattning att syftet med de i motionerna
framförda kraven på förbättringar för dem som drabbas av kostnader för
sjukdom och handikapp på ett bättre och enklare sätt tillgodoses genom
åtgärder på det sociala området än med en svårbedömbar avdragsrätt vid
beskattningen. Utskottet förutsätter också att möjligheterna till förbättringar
så långt möjligt tas till vara i det fortsatta reformarbetet. Mot denna
bakgrund bör enligt utskottets uppfattning avdrag för kostnader för sjukdom
och handikapp hos den skattskyldige själv eller hans familj även i framtiden
medges endast inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga, och avdrag
bör komma i fråga endast om skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt.
RSV:s anvisningar tillgodoser inom ramen för gällande bestämmelser så
långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös bedömning av
möjligheterna till sådant avdrag, och dessa anvisningar kommer givetvis att
ses över mot bakgrund av penningvärdeutvecklingen och erfarenheterna från
den praktiska tillämpningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna.

Extra avdrag för folkpensionärer

För den som uppburit folkpension gäller särskilda regler om extra avdrag
(50 § 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvisningarna till detta lagrum
samt 52 § 1 mom. sista stycket KL). Reglerna innebär kort uttryckt att den
som endast har vanlig grundpension och pensionstillskott inte påförs någon
skatt. För den som har högre inkomst reduceras det extra avdraget med 40 %
av det överstigande beloppet. Avdraget skall också reduceras om den
skattskyldige har förmögenhet som överstiger 75 000 kr.

SkU 1979/80:41

Vid beräkning av extra avdrag för gift folkpensionär tas inte hänsyn till
andra makens inkomst men väl till andra makens förmögenhet. Det extra
avdraget jämkas således om värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga
förmögenhet överstiger 75 000 kr. och upphör helt då den sammanlagda
förmögenheten överstiger 125 000 kr. Förmögenhetsgränsen är densamma
förgifta och ogifta. I förmögenheten inräknas värdet av en villafastighet eller
liknande fastighet som utnyttjas som stadigvarande bostad endast med
skäligt belopp.

RSV har med ledning av dessa bestämmelser meddelat särskilda föreskrifter
om beräkningen av det extra avdraget för folkpensionärer (RSV Dt
1979:25).

Frågan om en individuell behandling av makar med förmögenhet prövades
av skatteutskottet senast våren 1979.1 sitt betänkande SkU 1978/79:55 (s. 61)
åberopade utskottet ett tidigare uttalande från utskottets sida i denna fråga.
Enligt detta uttalande skulle en individuell förmögenhetsprövning kunna
leda till en avsevärt förmånligare behandling i fråga om extra avdrag inte bara
i förhållande till gällande regler utan också jämfört med ensamstående
pensionärer, och konsekvenserna av förmögenhetsinnehavet borde också
bedömas med hänsyn till att bostadsfastighet i detta sammanhang i princip tas
upp till endast 10 procent av taxeringsvärdet. Med hänvisning härtill
avstyrkte utskottet det då föreliggande motionsyrkandet i frågan. Utskottet
ansåg sig böra vidhålla denna av riksdagen godkända ståndpunkt och
erinrade samtidigt om den planerade utredningen om folkpensionärernas
beskattning.

Utskottet

Avdrag för kostnader för sjukdom eller handikapp medges endast i
begränsad utsträckning vid beskattningen i form av extra avdrag för
väsentligen nedsatt skatteförmåga. Till ledning för taxeringsmyndigheternas
bedömning har RSV - som framgår av den tidigare redogörelsen - utfärdat
anvisningar med särskilda beräkningsgrunder för olika inkomstlägen.
Innebörden av anvisningarna är bl. a. att den som har låg inkomst kan få
avdrag med ett belopp som motsvarar eller överstiger merkostnaderna för
sjukdomen, medan däremot fulltidsarbetande i vanliga inkomstlägen normalt
kan få avdrag endast om merkostnaderna överstiger 10 % av
inkomsten, eller för makar 20 % av deras gemensamma inkomst. För det fall
att den skattskyldige inte kan göra sannolikt hur stora utgifterna varit för
särskilt kosthåll på grund av sjukdom anger anvisningarna vissa normalbelopp,
som t. ex. för diabetiker uppgår till 1 700 kr.

Frågan om diabetikers möjligheter till extra avdrag vid beskattningen tas
upp i motionerna 266 av Bertil Danielsson och Rune Rydén (båda m) och
1083 av Bertil Dahlén (fp). Motionärerna anser att de avdrag som medges
enligt RSV:s anvisningar är otillräckliga. I den förstnämnda motionen

SkU 1979/80:41

föreslås att de som genom läkarintyg kan styrka att de har större
merkostnader för sin diet skall få avdrag för de verkliga merkostnaderna och
att avdraget skall trappas av i långsammare takt vid stigande inkomst än f. n.

1 den sistnämnda motionen ifrågasätter motionären om avdraget inte bör
omformas till en skattereduktion och göras lika stor för alla som har
diabetes.

Enligt utskottets uppfattning bör kostnader för diabetes bedömas på
samma sätt vid beskattningen som andra kostnader för sjukdom eller
handikapp, och reglerna tillämpas också på detta sätt. Utskottet har vid
tidigare års behandling av liknande motionsyrkanden motsatt sig att
möjligheterna till avdrag för kostnader av detta slag utvidgas. Bakgrunden
härtill är att syftet att förbättra för dem som drabbas av kostnader för
sjukdom och handikapp enligt utskottets uppfattning på ett bättre och
enklare sätt kan tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än med en
svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen. Det bör också framhållas att
anvisningarna fortlöpande ses över med hänsyn till penningvärdeutvecklingen
och erfarenheterna från den praktiska tillämpningen. Utskottet utgår från
att RSV kommer att höja de normalbelopp som f. n. tillämpas om det visar
sig att dessa i allmänhet är otillräckliga. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 266 och 1083.

Den som endast har folkpension är i allmänhet berättigad till extra avdrag
med så stort belopp att någon skatt inte utgår. För den som även har andra
inkomster reduceras det extra avdraget. Detsamma gäller om den skattskyldige
själv eller tillsammans med sin make har förmögenhet över 75 000 kr.
Det extra avdraget upphör helt om förmögenheten överstiger 125 000 kr.
Förmögenhetsgränserna är desamma för gifta gemensamt och för ogifta.

I motionen 206 av Rune Torwald (c) yrkas att samtaxeringsregeln i fråga
om makars förmögenhet upphävs när det gäller rätten till extra avdrag. Ett
likartat yrkande framställs i motionen 1577 av Lennart Blom och Ewy Möller
(båda m). Enligt dessa motionärer bör två gifta pensionärer vardera anses
inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. Motionärerna anför att
makarnas förmögenhetsinnehav leder till en dubbel avtrappning av det extra
avdraget och anser att det inte kan anses acceptabelt att bibehålla denna form
av sambeskattning.

Utskottet utgår från att motionärernas förslag kommer att prövas av den
nu pågående utredningen om folkpensionärernas beskattning. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet de nu föreliggande motionerna 206 och
1577.

Utskottet hemställer

1. beträffande kostnader för diabetes

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:266 och 1083,

SkU 1979/80:41

2. beträffande beskattningen av folkpensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:206 och 1577.

Stockholm den 10 april 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), Olle
Westberg i Hofors (s), T åge Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp)*,
Anita Johansson (s)* och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.