SkU 1979/80:39
Skatteutskottets betänkande
1979/80:39
med anledning av motioner om kostnader för arbetsresor m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1979/80:152 av Börje Hörnlund (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om att riksdagen snarast föreläggs förslag om att avdrag
för arbetsresor får göras på slutlig skatt,
1979/80:469 av Rune Torwald (c) och Karl-Eric Norrby (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att åstadkomma
en rättvisare beskattning av uppburna traktamenten m. m. så att ersättningar
som inte överensstämmer med riksskatteverkets normer redovisas som
vanlig inkomst,
1979/80:781 av Ivar Franzén (c) vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen utreder möjligheterna att genom att schablonisera reseavdragen
stimulera till ett mera energisnålt och miljövänligt resande,
1979/80:782 av Filip Fridolfsson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen anhålla om åtgärder i syfte att genomföra enhetliga
värderingsgrunder för bilresekostnader,
1979/80:783 av Kerstin Göthberg (c) och Kerstin Andersson i Hjärtum (c)
vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av avdragsbestämmelserna
för resekostnader med inriktning på vad i motionen anförts,
nämligen att stimulera samåkning för att spara bensin.
1979/80:1078 av Gunilla André (c) vari hemställs att riksdagen begär, att
regeringen utarbetar förslag till ändring i kommunalskattelagen med syfte att
ge svenska medborgare, som flyttar hem efter en utlandsvistelse, avdrag för
ökade levnadskostnader på samma villkor som gäller för familjer bosatta i
Sverige,
1979/80:1094 av andre vice talmannen Thorsten Larsson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
önskvärdheten av att grunderna för avdraget för resor mellan bostad och
arbetsplats ändras i enlighet med de principer som angetts i motionen och
som innebär att avdragsmöjligheterna begränsas,
1979/80:1538 av Bertil Jonasson m. fl. (c) vari - med hänvisning till
motionen 1537 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i sistnämnda motion anförts beträffande ändrade avdragsregler
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 39
SkU 1979/80:39
2
vid inkomstbeskattningen för den som samåker vid arbetspendling med bil,
nämligen att reglerna bör utformas så att de bl. a. stimulerar samåkning,
1979/80:1541 av Olof Palme m. fl. (s) vari - med hänvisning till motionen
1540 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
sistnämnda motion anförts om avdrag för arbetsresor, nämligen att frågan
om reglernas utformning i syfte att främja energihushållningen bör
utredas,
1979/80:1591 av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär översyn av reglerna om avdragsrätt för bilresor mellan
arbetsplats och bostad på sätt som angetts i motionen i syfte att utvidga
avdragsmöjligheterna för dem som har långa körsträckor.
Gällande bestämmelser
Okade levnadskostnader
Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har enligt
33 § och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370)
- KL - i regel rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för
ökade levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader för
måltider m. m. Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte
enbart på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den
där han har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar
anställning på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om
anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser
eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till
arbetsorten. Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med
tanke på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad
eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen
skall flytta till den skattskyldiges bostadsort.
Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda regler som är olika för statlig
och enskild tjänst (32 § 3 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 32 § KL).
Statlig kostnadsersättning skall i regel inte tas upp som inkomst. Avdrag får å
andra sidan inte göras för motsvarande kostnader, även om dessa överstiger
ersättningen. I fråga om enskild tjänst är principen däremot att ersättningen
skall tas upp som inkomst och avdrag medges för omkostnaderna.
Med statlig kostnadsersättning jämställs motsvarande ersättning från
kommuner, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Även ersättning
från andra offentliga institutioner än de nu nämnda kan förklaras jämställd
med statliga traktamenten. Enligt uttryckliga bestämmelser i punkt 5 av
anvisningarna till 32 § KL förstås med statlig resekostnads- och traktamentsersättning
vad som enligt resereglementet med flera författningar eller
särskilt av regeringen eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår
SkU 1979/80:39
3
såsom resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens
ärenden på annan ort än bostads- eller stationsorten.
Beträffande resekostnadsersättning i form av traktamente i enskild tjänst
gäller särskilda bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 33 S KL. Dessa
bestämmelser innebär att de ökade levnadskostnaderna vid tjänsteresor
utanför den vanliga verksamhetsorten utan närmare utredning skall anses ha
uppgått till belopp motsvarande traktamentet, dock högst till ett s. k.
normalbelopp som motsvarar högsta dygnstraktamente enligt statens allmänna
resereglemente. Normalbeloppet fastställs av riksskatteverket (RSV)
för varje kalenderår.
Statlig eller kommunal myndighet är inte skyldig att lämna kontrolluppgift
beträffande icke skattepliktig kostnadsersättning. Enskild arbetsgivare skall
däremot i kontrolluppgift ge specificerade upplysningar om samtliga
förrättningar som arbetstagaren haft under året och de traktamentsbelopp
som utgått. Traktamenten som inte överstiger 500 kr. eller inte avser mer än
24 förrättningsdagar per år får dock redovisas genom kryssmarkering, och
detsamma gäller om dispens medgetts från uppgiftsskyldigheten.
Normalbeloppen för kalenderåret 1980 framgår av följande uppställning
(RSV Dt 1980:2).
Förrättningens art Avdrag Avdragets fördelning
medges
med Bo- Kost Diverse
stad småut gifter -
Korttidsförrättningsamt första 15 |
165 |
55 |
105 |
5 |
Långtidsförrättning fr. o. m. 16 |
99 |
33 |
63 |
3 |
Endagsförrättning som varat mer |
33 |
33 |
||
Endagsförrättning som varat mer |
66 |
- |
66 |
- |
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) har i början av 1978 fått i
uppdrag att göra en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för
traktamenten och resekostnadsersättningar. Hit hör även rätten till avdrag
för kostnader i samband med resor utom verksamhetsorten då traktamente
inte utgått. Det finns också en del närliggande frågor som kommittén bör
vara oförhindrad att ta upp. En sådan fråga gäller möjligheterna att få avdrag
för ökade levnadskostnader i sådana fall. där skattskyldig har arbete på
annan ort än där han och familjen är bosatt. Kommittén skall även pröva
frågan om beskattning av olika slags reseförmåner som medges utan att fråga
är om tjänsteresor i vanlig mening.
1* Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 39
SkU 1979/80:39
4
Utskottet har vid senare års behandling av hithörande frågor avstyrkt
framställda motionsyrkanden med hänvisning till pågående eller planerat
utredningsarbete, senast i sitt betänkande SkU 1978/79:37.
Bilresor mellan bostad och arbetsplats
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill
levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges
emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen.
Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda föreskrifter om detta avdrag. I
fråga om bilresor till och från arbetet grundas dessa föreskrifter på följande
principer, som antogs år 1969 (prop. 1969:29, BeU 1969:31). Avdraget skall
beräknas enligt en schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för
mindre bil. Hänsyn tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan
(milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna
kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil
fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med
hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av
1 000 mil och privat 1 300 mil. I enlighet härmed beräknas avdraget för de
årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för
varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast
till milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300
mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000
mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna
hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt
proportionering mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets föreskrifter i ämnet för 1980 års taxering (RSV Dt
1979:14) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för
resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige
använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om
vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna
klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel
regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme
sammanlagt för fram- och återresan.
Vid beräkning av tidsvinsten bör hänsyn tas även till den tid, som går åt för
att uppsöka parkeringsplats och gå till och från parkeringsplatsen samt till
den trafikintensitet som råder vid den tid då resan företas. Däremot beaktas
inte tidsvinst som beror på att den skattskyldige, i syfte att undvika körning
under rusningstid, kommer till eller lämnar arbetsplatsen (arbetsorten) vid
annan tidpunkt än vad som är motiverat med hänsyn till arbetstidens
förläggning. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera
arbetspass per dygn är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom att
använda bil mellan bostad och arbetsplats som avses.
SkU 1979/80:39
5
Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt föreskrifterna
medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostad och den fasta
arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.
Om allmänt kommunikationsmedel saknas gäller bl. a. att skäligt avdrag
för bilkostnader medges oavsett tidsvinsten, om avståndet mellan bostaden
och arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.
Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag -6:10 kr.
för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 3:80 kr. per
mil. Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande skall detta
beaktas.
Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges
avdrag för bilkostnader oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så
fall - om det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska
bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen.
Avdragsbeloppet 6:10 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil grundar sig som redan
nämnts på kostnadsberäkningen för mindre bil vid en total körsträcka av
2 300 mil, varav 1 000 mil för resor till och från arbetsplatsen. Som jämförelse
kan nämnas att förmånen av fri bil i tjänsten vid motsvarande körsträcka,
2 300 mil, enligt riksskatteverkets föreskrifter (RSV Dt 1979:13) utgör 11 760
kr. i billigaste prisklass, motsvarande ca 5 kr. per mil eller - i fråga om äldre
bilar än 1977 års modell - 11 560 kr. resp. ca 5:03 kr. per mil.
Utskottet avstyrkte vid förra riksmötet en motion med yrkande om
översyn av reglerna om rätt till avdrag för resor med bil mellan arbetsplats
och bostad i syfte att nå kompensation för de högre bilkostnaderna i de fyra
nordligaste länen. Utskottet framhöll därvid (SkU 1978/79:37) att schablonen
för beräkning av bilreseavdrag innebär att de genomsnittliga kostnaderna
för mindre bil i sin helhet anses avdragsgilla till den del de beror på körd
vägsträcka till och från arbetsplatsen och att avdrag också medges för den del
av övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader) som enligt schablonen
belöper på körning till och från arbetet. Utskottet erinrade bl. a. om att det
vid tidigare års behandling av liknande frågor rått bred enighet inom
utskottet om att schablonen tar vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor.
De skillnader i fråga om driftkostnader som kunde påvisas mellan
Norrlandslänen och landet i övrigt borde enligt utskottets mening i första
hand angripas på annat sätt än genom geografiskt differentierade avdragsregler.
Även ett motionsyrkande om enhetliga värderingsgrunder för bilkostnader
och bilförmåner avstyrktes av utskottet vid förra riksmötet. Utskottet
hänvisade därvid till att det då gällande avdraget, 5:60 kr. per mil, hade
beräknats för en total körsträcka för resor till och från arbetet och för andra
resor om sammanlagt 2 300 mil, och att förmånsvärdet för en bil i lägsta
prisklassen vid motsvarande körsträcka enligt RSV:s föreskrifter utgjorde
4:50-4:75 kr. per mil. Utskottet erinrade också om att frågan om den
skattemässiga behandlingen av resekostnadsersättningar ingick i trakta
-
SkU 1979/80:39
6
mentsbeskattningssakkunnigas utredningsuppdrag.
Av 1972 års skatteutrednings slutbetänkande Översyn av skattesystemet
(SOU 1977:91 s. 223-225) framgår att det inkomståret 1972 fanns nästan en
miljon inkomsttagare som hade avdrag för resor till och från arbetet med
egen bil. Av dessa hade nära 58 % avdrag överstigande 1 000 kr.
Avdragsbeloppet för sådana bilresor uppgick då till 1 674 milj. kr. Av
inkomsttagare med dessa bilavdrag hade 57,6 % en total körsträcka
understigande 500 mil och 85,9 %en körsträcka understigande 1 000 mil. För
år 1979 beräknades 1 200 000 inkomsttagare yrka avdrag med 3 600 milj.
kr.
Utredningen, som inte lade fram något förslag om ändring av reglerna,
anförde bl. a. följande:
Före år 1920 fanns ingen lagstadgad avdragsrätt för resa mellan bostad och
arbetsplats. Sådan kostnad ansågs i allmänhet utgöra privat levnadskostnad.
Alltsedan avdragsrätten infördes har det debatterats livligt om avdragets
berättigande. Det har ofta framhållits att denna kostnad skulle utgöra ett
slags boendekostnad och att avdrag för resekostnader bara borde medges om
det av olika skäl inte var möjligt att bosätta sig närmare arbetsplatsen.
De olika åsikterna huruvida resekostnaderna skall anses utgöra kostnader
för fullgörande av tjänsten eller levnadskostnader beror naturligtvis huvudsakligen
på att man försöker göra en allmängiltig klassificering av kostnader
som, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, rätteligen borde
höra till den ena eller andra gruppen. Ofta kan dock antas att dessa kostnader
ligger levnadskostnader mycket nära och även i viss mån är att hänföra dit.
Detta gäller i ännu högre grad när resorna företas med bil. Man har därför
också varit angelägen om att inte medge avdrag med större belopp än som
kan anses skäligt.
Kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats är således redan
till sin natur sådana att någon exakt rättvisa och likformighet vid beskattningen
inte går att upprätthålla. Det har därför också varit en naturlig följd
att man i förenklingssyfte infört en schablonberäkning.
När denna schablonmetod infördes fanns det fortfarande många familjer
som inte hade tillgång till egen bil» Utvecklingen har dock gått mycket fort i
detta avseende. Det kan därför med fog antas att det stora antalet
skattskyldiga, med avdrag för kostnader för bilresor mellan arbete och
bostad, oberoende av arbetet, ändå skulle innehaft bil. Det kan därför
ifrågasättas om inte numera de årsbundna bilkostnaderna nästan uteslutande
bör anses utgöra privata levnadskostnader. Avdrag skulle således bara
medges för milbundna kostnader. Möjligen skulle denna åtgärd kunna
kombineras med en något frikostigare beräkning av dessa kostnader.
För år 1979 skulle en sådan reform beräknas innebära att avdrag för de
första 1 000 milen medgesmed 3:90 kr. i stället för 6:00 kr. per mil. Det totala
bilavdraget skulle beräknas minska med 1 150 milj. kr. från 3 600 till 2 450
milj. kr.
Reformen skulle sålunda medföra betydande skatteintäkter. Å andra
sidan skulle en sådan reform särskilt drabba skattskyldiga i glesbygd, vilka
måste använda bil för att kunna ta sig till arbetet. Vidare skulle skillnaden
mellan avdrag för kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till
och från arbetet öka betydligt. Gränsdragningen mellan dessa reseformer
kan ibland vara relativt svävande. Enligt vår mening vore det därför mindre
SkU 1979/80:39
7
lyckligt om skillnaderna i avdragshänseende ökade ytterligare. På dessa
grunder anser vi att reglerna om avdrag för kostnader för bilresor mellan
bostad och arbetsplats f. n. inte bör ändras.
Utskottet
1 de nu aktuella motionerna behandlas frågor om ökade levnadskostnader
och om kostnader för arbetsresor, främst resor mellan bostad och arbetsplats.
Rune Torwald och Karl-Eric Norrby (båda c) framhåller i motionen 469 att
vanlig lön numera i betydande omfattning utgår i form av traktamenten, och
detta gäller även statlig och kommunal tjänst. Staten och kommunerna
betalar i allt större omfattning ut traktamenten även vid arbete på den vanliga
verksamhetsorten. Dessa traktamenten beskattas inte, och någon kontrolluppgift
lämnas inte heller. Motionärerna anser av rättviseskäl att även
statliga och kommunala arbetsgivare senast fr. o. m. inkomståret 1981 bör
åläggas att redovisa utbetalade traktamenten på samma sätt som andra
arbetsgivare och att alla traktamenten, som inte avser tjänstgöring utom den
vanliga verksamhetsorten, bör - vare sig de utgår i offentlig eller enskild
tjänst - redovisas som skattepliktig ersättning, för vilken källskatt skall dras
och arbetsgivaravgifter erläggas.
Gunilla André (c) framhåller i motionen 1078 att svensk medborgare som
efter några års utlandstjänstgöring i annat än nordiskt land flyttar tillbaka till
Sverige före sin familj vägrats avdrag för ökade levnadskostnader trots att
omständigheterna varit sådana att en familj bosatt i Sverige skulle ha haft rätt
till sådant avdrag. Motionären begär förslag till sådan ändring av reglerna att
svensk medborgare som flyttar hem efter utlandsvistelse kan erhålla avdrag
på samma villkor som gäller för skattskyldig i Sverige.
Som framgår av den redogörelse för gällande rätt som utskottet lämnat i
inledningen till detta betänkande medges i allmänhet inte avdrag för ökade
levnadskostnader om en skattskyldig har tagit arbete på annan ort än där han
är bosatt. Avdrag kan dock medges bl. a. om anställningen avser en kortare
tid eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att den skattskyldige
skall flytta till arbetsorten. Även vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag
under vissa förutsättningar medges. Dessa bestämmelser gäller alla skattskyldiga
och således också i fråga om en utlandssvensk som tar anställning i
Sverige.
Utskottet vill erinra om att en genomgripande översyn av beskattningsreglerna
för traktamenten och resekostnadsersättningar f. n. pågår inom
traktamentsbeskattningssakkunniga. Denna översyn innefattar även frågor
som hänger samman med tjänsteförrättningar utomlands. Av direktiven för
utredningen framgår att reglerna i denna del bör utformas så att de så långt
möjligt överensstämmer med dem som gäller vid förrättningar inom riket. En
utgångspunkt för utredningens arbete bör vara att skattereglerna skall vara
neutrala i den meningen att beskattningen blir densamma vid olika slag av
SkU 1979/80:39
8
tjänsteresor och att reglerna leder till rättvisa och likformiga resultat.
Av det anförda framgår att de frågor som tas upp i motionerna 469 och
1078 bör prövas inom ramen för traktamentsbeskattningssakkunnigas
arbete, och någon åtgärd med anledning av motionerna är enligt utskottets
mening inte påkallad innan resultatet av utredningsarbetet föreligger.
Utskottet avstyrker därför bifall till dessa motioner.
I de motioner som behandlar frågor om arbetsresor kritiseras nu gällande
regler om avdrag från skilda utgångspunkter. Olof Palme m. fl. (s) anser att
de avdrag för arbetsresor som i dag medges är dåligt anpassade till
målsättningen att få fler människor att åka kollektivt i tätortsområden med
goda kommunikationer och föreslår i motionen 1541 en utredning av frågan
hur rätten till avdrag för arbetsresor bör utformas för att främja energihushållningen.
Ivar Franzén (c) begär i motionen 781 att regeringen skall utreda
möjligheterna att genom en schablonisering av reseavdragen vid kortare
pendelavstånd stimulera till ett energisnålare och miljövänligare resande.
Aven andre vice talmannen Thorsten Larsson (c) anser att avdragsreglerna
bör ändras så att de blir mer anpassade till tidsläget och yrkar i motionen 1094
att riksdagen skall begära en begränsning av avdraget vid kortare färdsträckor
mellan bostad och arbetsplats.
Kerstin Göthberg och Kerstin Andersson i Hjärtum (båda c) i motionen
783 och Bertil Jonasson m. fl. (c) i motionen 1538 begär åtgärder ägnade att
stimulera samåkning mellan bostad och arbetsplats. Per Petersson (m) anser
att de högre bilkostnaderna i Norrlandslänen bör slå igenom i ett högre
avdrag för kostnader för resor till arbetsplatsen och begär i motionen 1591
översyn av reglerna i sådant syfte. Börje Hörnlund (c) anser att avdrag för
kostnader för arbetsresor bör ske från den slutliga skatten och inte - som nu -från inkomsten och begär i motionen 152 att regeringen snarast skall
förelägga riksdagen förslag till bestämmelser av sådant innehåll. Yrkandet
har motiverats med att skattskyldiga med högre inkomster enligt gällande
regler får en väsentligt större fördel genom avdraget än andra. Filip
Fridolfsson (m) slutligen yrkar i motionen 782 att regeringen skall vidta
åtgärder som syftar till införande av enhetliga värderingsgrunder i fråga om
bilresekostnader.
Av vad som anförts i motionerna framgår att kritik från olika utgångspunkter
har riktats mot reglerna om avdrag för resor till och från arbetet. Av
den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att också 1972 års
skatteutredning var kritisk mot reseavdraget i dess nuvarande utformning.
Utskottet förutsätter att frågor av den art som aktualiserats i motionerna
kommer att prövas antingen av traktamentsbeskattningssakkunniga eller
inom ramen för den av regeringen aviserade utredningen om underskottsavdrag.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
SkU 1979/80:39
9
Utskottet hemställer
1. beträffande traktamentsbeskattningen m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:469 och 1979/
80:1078,
2. beträffande avdrag för arbetsresor
att riksdagen med anledning av följande motioner, nämligen
a. 1979/80:152,
b. 1979/80:781,
c. 1979/80:782,
d. 1979/80:783,
e. 1979/80:1094,
f. 1979/80:1538,
g. 1979/80:1541,
h. 1979/80:1591
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 mars 1980
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s), Wilhelm Gustafsson (fp). Egon Jacobsson (s). Anita Johansson
(s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Olle Grahn (fp) och Ewy Möller
(m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 64851 Stockholm 198(1