SkU 1979/80:32

Skatteutskottets betänkande
1979/80:32

med anledning av motioner om familjebeskattning m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:207 av Rune Torwald (c) och Christina Rogestam (c) vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
en översyn av de regler som gäller beträffande beskattning m. m. för
fosterföräldrar;

1979/80:270 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vari
hemställs

1. att riksdagen - i avvaktan på utredning om en mer individuell
beskattning av makars förmögenhet och B-inkomster - beslutar om en sådan
ändring av lagen om statlig inkomstskatt att makes B-inkomst till den del den
understiger 5 000 kr. alltid särbeskattas,

2. att riksdagen som en följd härav beslutar att stadgandet i 11 § 1 mom. SI
om att ”minst 4 500 kronor av vardera makens beskattningsbara inkomst
anses som beskattningsbar A-inkomst” samtidigt upphör att gälla;

1979/80:348 av Sven Johansson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om regler som medger rätt att göra avdrag vid
inkomstskattetaxeringen för kostnader för privat barntillsyn;

1979/80:351 av Ingrid Sundberg (m) och förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till lag om
ändring i lagen (147:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Till staten givna

Angående taxeringsmyndigheter -Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande
tillämpning. Beskattningsår
är dock alltid det kalenderår som
närmast föregått taxeringsåret. I den
mån bestämmelserna i kommunal -

1§

bestämmelser.

i taxeringslagen.

Vid taxeringen *•'.1 förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 §§, 64 8 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande
tillämpning, dock att med
barn här avses endast egna barn och
styvbarn. Beskattningsår är dock
alltid det kalenderår som närmast

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 32

SkU 1979/80:32

Nuvarande lydelse

skattelagen eller i denna lag meddelade,
med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser
äga tillämpning vid taxeringen till
förmögenhetsskatt, skola likaledes
anvisningarna till kommunalskattelagen
i motsvarande delar lända till
efterrättelse.

Föreslagen lydelse

föregått taxeringsåret. I den mån
bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna lag meddelade,
med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser äga
tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt,
skola likaledes anvisningarna
till kommunalskattelagen
i motsvarande delar lända till
efterrättelse.

Denna lag tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

1979/80:411 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) vari
hemställs att riksdagen beslutar att i de fall då föräldrars och barns
förmögenheter skall samtaxeras, skulder som helt eller delvis ej täcks av
motsvarande tillgångar hos någon av föräldrarna eller barnen får avräknas
från de andra berörda familjemedlemmarnas förmögenheter,

1979/80:1081 av Bonnie Bernström (fp) och Olle Wästberg i Stockholm
(fp) vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen lägger fram förslag
om ändringar i skatte- och bidragssystemet i syfte att göra "gifta" kvinnors
förvärvsinsatser lika lönsamma som männens,

1979/80:1089 av Göthe Knutson (m) och Gullan Lindblad (m) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till
ensamförälderkommittén för beaktande i det fortsatta utredningsarbetet,

1979/80:1102 av Erik Olsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande bl. a att den frigräns om 2 000 kr. som
f. n. gäller vid fastställande av B-inkomst justeras så att beloppet motsvarar
samma reella värde som när det fastställdes,

1979/80:1524 av Tage Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
uttala

1. att barnbidrag och bostadsbidrag förvandlas till avdrag på den direkta
skatten,

2. att i det fall summan av barnbidrag och bostadsbidrag som i dag utgår är
större än skatteavdraget mellanskillnaden betalas ut av samhället som
hittills,

3. att besparingar föranledda av dessa åtgärder kommer medborgarna till
godo i form av sänkning av den direkta skatten,

1979/80:1858 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös utredning syftande till

SkU 1979/80:32

ett nytt, rättvist skatte- och bidragssystem i enlighet med vad i motionen
anförts.

Motionen 1102 behandlas i detta betänkande endast såvitt avser ovannämnda
yrkande. Motionen i övrigt har behandlats i betänkandet SkU
1979/80:27.

Gällande rätt och frågornas tidigare behandling

Individuell beskattning av B-inkomster

Makar skall taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen
gäller dock i vissa hänseenden speciella regler för makar, exempelvis för
beräknande av förvärvsavdrag. Om makar levt tillsammans under beskattningsåret
gäller att endera maken har rätt att tillgodogöra sig allmänna
avdrag - och efter medgivande av andra maken - förlustavdrag som denne
inte kunnat utnyttja.

Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller att vardera maken
beskattas individuellt för arbetsinkomst (A-inkomst), medan sidoinkomst
(B-inkomst) sambeskattas. Med A-inkomst menas inkomst av tjänst med
undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk intäkt
samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den skattskyldige varit
verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst än
A-inkomst utgör B-inkomst. Om det sammanlagda beloppet av makarnas
B-inkomster inte överstiger 2 000 kr., skall dessa inkomster anses som
A-inkomst. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas
sammanlagda B-inkomst beskattas på toppen av den största A-inkomsten.

Enligt en särskild spärregel som gäller fr. o. m. 1981 års taxering skall vid
skatteberäkningen minst 4 500 kr. av vardera makens inkomst behandlas
som A-inkomst. Regeln har tillkommit för att förhindra skärpt beskattning
till följd av att det statliga grundavdraget borttagits med utgången av
inkomståret 1979.

Reglerna om särbeskattning av makars inkomst tillkom av rättviseskäl.
Även arbetsmarknadspolitiska motiv låg bakom bestämmelserna. Att
sambeskattningen av kapitalinkomster och därmed jämförliga inkomster
bibehölls berodde på att en särbeskattning av sådana inkomster befarades
kunna leda till att makarna skulle dela upp förmögenheten sinsemellan för att
få största möjliga lindring i progressionen vid den statliga beskattningen.
Bestämmelsen om att B-inkomster till ett sammanlagt belopp av 2 000 kr.
skall hänföras till A-inkomst tillkom av administrativa skäl för att förenkla
skatteberäkningen.

1972 års skatteutredning diskuterade i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91)
Översyn av skattesystemet skäl för och emot en övergång till helt individuell

1* Riksdagen 1979/80. 6 sami Nr 32

SkU 1979/80:32

beskattning. Utredningen kom till den slutsatsen att det av principiella skäl
skulle vara önskvärt att införa helt individuell beskattning. Av praktiska skäl
- främst av skatteflyktsnatur - fann utredningen det emellertid inte möjligt
eller lämpligt att föreslå en sådan förändring. Frågan var dock - menade
utredningen - av så stor principiell betydelse att den borde aktualiseras inom
en nära framtid, dock tidigast i samband med de överväganden angående
äktenskapets ekonomiska och civilrättsliga verkningar som utredningsarbetet
inom familjelagssakkunniga kunde förväntas leda till.

Chefen för budgetdepartementet framhöll i propositionen 1978/79:160
med förslag till fortsatt reformering av inkomstskatten att man enligt hans
mening närmare borde undersöka möjligheterna att ge de civilrättsliga
reglerna en sådan form att en övergång till helt individuell beskattning
underlättades.

Skatteutskottet, som vid flera tillfällen avstyrkt bifall till motionsyrkanden
om uppräkning av den gräns vid vilken makars B-inkomst skall särbeskattas,
framhöll med anledning av motioner med liknande yrkanden vid förra
riksmötet (SkU 1978/79:55) att utskottet förutsatte att en sådan undersökning
skulle komma till stånd. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna med
åberopande bl. a. av departementschefens och 1972 års skatteutrednings
uttalanden.

Underhållsbidrag till barn

Enligt gällande bestämmelser föreligger rätt till allmänt avdrag för belopp,
som skattskyldig utgivit för underhåll av icke hemmavarande barn under 18
år, eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder.
Avdraget ärfr. o. m. 1979 års taxering maximerat till 3 000 kr. för varje barn.
Bestämmelserna utgör ett undantag från regeln att avdrag inte medges för
vad som utgått till mottagarens undervisning eller uppfostran och skiljer sig
från vad som gäller för andra understöd i det avseendet att mottagaren inte
beskattas för bidraget.

Frågan om uppräkning av högsta avdragsgilla belopp för underhållsbidrag
har tidigare prövats av riksdagen. Senast vid förra riksmötet avvisades i
enlighet med skatteutskottets hemställan (SkU 1978/79:55) en motion om att
avdraget för underhållsbidrag skulle höjas till belopp motsvarande det för
året gällande bidragsförskottet. Skatteutskottet erinrade i sitt betänkande
om att avdraget så sent som i december 1978 räknats upp från 2 500 till 3 000
kr. per barn och år och att i samband därmed också vidtagits vissa ändringar
av företrädesvis teknisk natur, innebärande bl. a. att avdrag även medges för
belopp som tillgodoräknats den underhållsskyldige på grund av att barnet
vistats hos honom. Utskottet hänvisade också till att frågan om samhällets
stöd till ensamstående föräldrar f. n. är föremål för särskild utredning inom
ensamförälderkommittén.

SkU 1979/80:32

Föräldrar och barns förmögenhet

Vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt beräknas den beskattningsbara
förmögenheten gemensamt för makar. Skatt utgår för beskattningsbar
förmögenhet över 200 000 kr. efter samma skala för gifta och ogifta.

Föräldrar beskattas för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet, om
barnet inte har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Barn som
har beskattningsbar inkomst sambeskattas med föräldrarna för sin förmögenhet.
Sambeskattningsregeln för barn som har beskattningsbar inkomst
infördes år 1969 (prop. 1969:92, BeU 1969:40) i syfte att förhindra
omotiverade skattelättnader genom överföring av förmögenhet till barn.
Samtidigt konstaterades att någon samtaxering av barns inkomster med
föräldrarna inte existerade. Beträffande barns kapitalinkomster kunde det
enligt departementschefen ifrågasättas om gällande bestämmelser i detta
hänseende var tillfredsställande från rättvisesynpunkt. Departementschefen
anförde emellertid att han inte var beredd att lägga fram ändringsförslag i
denna fråga, som var av tämligen komplicerad natur, och att frågan krävde
ytterligare överväganden.

Vid beräkning av förmögenhetsskatt skall med barn avses inte endast egna
barn utan också styvbarn och fosterbarn.

Utskottet har vid upprepade tillfällen avstyrkt bifall till motionsyrkanden
om att fosterbarn inte skall jämställas med egna barn vid beräkning av
förmögenhetsskatt. Senast skedde det vid förra riksmötet. Utskottet
åberopade därvid att det var medvetet om att en sambeskattning av
fosterföräldrar och fosterbarn endast i sällsynta fall kunde anses motiverad
men att motionärerna enligt utskottets mening inte hade påvisat att
sambeskattningen i dessa fall medförde sådana olägenheter att omedelbar
lagstiftning borde tillgripas. Utskottet hänvisade till att fosterbarn före 1972 i
beskattningshänseende inte beskattades som jämställda med egna barn,
adoptivbarn eller styvbarn. I propositionen 1970:70 föreslogs dock att
fosterbarn fr. o. m. 1972 års taxering skulle jämställas med sådana barn i
inkomst- och förmögenhetshänseende i de fall då fosterlega eller viss annan
ersättning inte utgått. Anledningen till att riksdagen på förslag av bevillningsutskottet
ändrade detta förslag till full jämställdhet var att skattskyldig
med barn, för vilket utgått bl. a. fosterlega, vid ett bifall till propositionen
inte skulle ha blivit berättigad till förvärvsavdrag. Utskottet pekade också på
att fosterbarn i arvsskattehänseende, utan någon begränsning, var jämställda
med egna barn. Enligt utskottets mening fanns det skäl som talade för att
man borde anlägga samma synpunkter när det gällde förmögenhetsskatten.

SkU 1979/80:32

Föräldraförsäkring, barnomsorg m. m.

Föräldraförsäkringen infördes år 1974 och har sedan dess successivt byggts
ut och förbättrats. Försäkringen ger alla föräldrar ett ekonomiskt skydd i
samband med barns födelse och sjukdom. Den ger också föräldrarna
ekonomiska möjligheter att vara hemma hos sina barn under viss tid fram till
och med barnets första skolår.

Försäkringens föräldrapenning utgår fr. o. m. den 1 juli 1980 med en
garantinivå på 37 kr. per dag under sex månader i anslutning till barns födelse
eller adoptivbarns ankomst till familjen. Härutöver utgår särskild föräldrapenning
under ytterligare sex månader. För dem som har sjukpenning över
garantinivån utgår föräldrapenningen med samma belopp som sjukpenningen,
dvs. med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Under de tre
sista månaderna av den särskilda föräldrapenningen utgår dock ersättning
enligt garantinivån 37 kr. för alla.

Förvärvsarbetande förälder som tillfälligt behöver stanna hemma och ta
vård om barn i samband med sjukdom och liknande har rätt till föräldrapenning
utöver de tider som nämnts i det föregående. Föräldrapenning för
tillfällig vård av barn kan utgå när barnet eller dess ordinarie vårdare är sjuk
eller i samband med besök i den förebyggande barnhälsovården. Fadern har
dessutom rätt till ersättning under 10 dagar i samband med barnets
födelse.

Fr. o. m. den 1 januari 1980 utvidgas denna rätt till föräldrapenning så att
den för barn födda år 1970 och senare utgår under högst 60 dagar per år fram
till dess barnet är tolv år. Föräldrapenningen utgår i dessa fall med samma
belopp som sjukpenningen.

De totala kostnaderna för föräldraförsäkringens förmåner beräknas för
nästa budgetår till ca 3 665 milj. kr. Enligt de finansieringsregler som gäller
täcks 85 % av kostnaderna genom arbetsgivarnas och egenföretagarnas
socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen och 15 % genom statsbidrag,
vilket innebär att ca 550 milj. kr. faller på staten.

Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för
barn vars föräldrar lever åtskilda. Den ekonomiska tryggheten för dessa barn
är därför inte beroende av den underhållsskyldige förälderns förmåga att
betala underhållsbidrag. Bidragsförskott utgår med 40 % av basbeloppet och
omfattar f. n. drygt 220 000 barn.

Barn vars föräldrar avlidit får ett ekonomiskt grundskydd genom
barnpension från folkpensionering och ATP. Barnpensionen från folkpensioneringen
utgår med lägst 25 % av basbeloppet och högst 40 % av
basbeloppet i de fall då inte änkepension eller barnpension från ATP utgår.
Barnpension från folkpensioneringen utgår f. n. till ca 43 000 barn.

Flera utredningar har tillsatts under det senaste året för att se över det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Familjeekonomiska kommittén har i

SkU 1979/80:32

uppdrag att se över det ekonomiska stödsystemet och därvid särskilt beakta
frågan om flerbarnsfamiljernas situation.

Bostadsbidragskommittén - som tillsatts av chefen för bostadsdepartementet
- arbetar med frågan om bostadsbidragets konstruktion, inkomstprövning
och administration.

Ensamförälderkommittén arbetar med att pröva frågor om hur samhällsstödet
till de ensamstående föräldrarna och deras barn skall utformas med
hänsyn till de förändringar som skett i olika avseenden sedan vissa av
stödformerna infördes.

Frågan om efterlevnadsskyddets omfattning och utformning utreds av
pensionskommittén. Kommittén väntas lägga fram förslag i denna fråga
under år 1980.

Barnomsorgens fortsatta utbyggnad intar en central plats när det gäller
samhällets åtgärder för social service och omvårdnad.

Det statliga stödet till kommunernas barnomsorg kan för nästa budgetår
beräknas till sammanlagt 4 612 milj. kr., vilket jämfört med innevarande
budgetår innebär en anslagsökning med 975 milj. kr. Härtill kommer medel
från bostadshuvudtiteln som utgår i form av statliga bostadslån till förskolor
och fritidshem.

Statsbidragssystemet skall enligt riksdagens tidigare beslut finansieras
genom en socialavgift från arbetsgivare och egenföretagare. Den är för år
1980 fastställd till 1,9 % av det löneunderlag som gäller för de allmänna
socialförsäkringsavgifterna. Avgiften föreslås för år 1981 höjd till 2,2 % i
enlighet med det år 1976 angivna finansieringsprogrammet.

Familjestödsutredningen beräknas under första halvåret 1980 lämna ett
slutbetänkande avseende barnomsorgen för de minsta barnen.

Utskottet

I de aktuella motionerna behandlas frågor avseende äkta makars
beskattning och förmögenhetsbeskattningen av föräldrar och barn.

I motionen 270 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m)
uttalar motionärerna den meningen att man så långt möjligt bör övergå till en
individuell beskattning även av B-inkomst och förmögenhet. De pekar på att
den frigräns om 2 000 kr. som f. n. gäller för sambeskattning av makars
B-inkomster varit oförändrad sedan den antogs 1970 och anser att beloppet
bör höjas till 5 000 kr. Samtidigt bör man - menar motionärerna - för att
undanröja orimliga tröskeleffekter och underlätta skatteadministrationen
ersätta den nuvarande konstruktionen med frigräns med ett fribelopp,
innebärande att för make med den lägsta inkomsten B-inkomst på upp till
5 000 kr. alltid skall undantas från sambeskattning. Som en följd härav begär
motionärerna att den spärregel i 11 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt,
som antogs av riksdagen i höstas och som innebär att minst 4 500 kr. av
vardera makens beskattningsbara inkomst skall anses som beskattningsbar

SkU 1979/80:32

A-inkomst, skall upphöra att gälla.

Frågan om en utvidgning av den individuella beskattningen av Binkomster
har, som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, vid
upprepade tillfällen prövats av skatteutskottet. De enligt utskottets mening
vägande skäl som därvid åberopats mot en sådan utvidgning gäller alltjämt.
Även om principiella skäl talar för en individuell beskattning även av
B-inkomster bör enligt utskottets mening en ändring av bestämmelserna
anstå i avvaktan på resultatet av familjelagssakkunnigas arbete. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 270. Genom vad utskottet nu anfört får
också motionen 1102 av Erik Olsson i vad den innehåller yrkande om
uppräkning av frigränsen vid fastställande av B-inkomst anses besvarad.
Utskottet avstyrker således detta yrkande.

Yrkandet i motionen 1089 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda
m) avser en uppräkning av underhållsavdraget. Motionärerna framhåller att
det nu gällande högsta avdragsbeloppet, 3 000 kr., inte står i rimlig
proportion till det belopp om 2 500 kr. som gällde fr. o. m. 1973. De anser
därför att avdraget bör höjas till belopp motsvarande bidragsförskottet, dvs.
40 % av basbeloppet. Vidare menar motionärerna att underhållsbidraget
liksom barnpension bör beskattas hos barnet. De begär att motionen
överlämnas till ensamförälderkommittén för beaktande.

Det nuvarande samhällsstödet till ensamstående föräldrar och deras barn
ses f. n. över av ensamförälderkommittén. Enligt vad utskottet inhämtat går
kommittén vid sin prövning också in på frågor avseende de särskilda
skatteförmåner som tillkommer ensamstående föräldrar. Någon anledning
att överlämna motionen 1089 till ensamförälderkommittén föreligger därför
inte, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till denna motion.

I några motioner tar motionärerna upp barnfamiljernas ekonomiska
situation ur ett vidare perspektiv. Bonnie Bernström och Olle Wästberg i
Stockholm (båda fp) anser att skatte- och bidragssystemet bör ta sikte på
antalet barn i familjen och inte på civilstånd. Motionärerna begär att gällande
bestämmelser ändras så att ”gifta” kvinnors förvärvsinsatser görs lika
lönsamma som männens. Även motionen 1858 av Ann-Cathrine Haglund
m. fl. (m) syftar till ett nytt skatte- och bidragssystem som tar hänsyn till den
enskilda familjens faktiska försörjningsansvar. Motionärerna begär långtgående
ändringar såväl i skattelagstiftningen som av den allmänna försäkringens
bestämmelser. Tage Adolfsson (m) begär i motionen 1524 att man av
administrativa skäl skall omvandla barnbidrag och bostadsbidrag till avdrag
på den direkta skatten och att de besparingar som därigenom uppnås skall
komma medborgarna till godo i form av sänkning av den direkta skatten.
Sven Johansson (c) anser att man genom ett avdrag vid inkomsttaxeringen
för kostnader för privat barntillsyn skulle minska behovet av daghemsplatser
och därigenom åstadkomma besparingar för samhället. Han begär i
motionen 348 förslag om sådant avdrag.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om att flera

SkU 1979/80:32

Utredningar tillsatts under senare år för att se över det ekonomiska stödet till
barnfamiljerna. Bostadsbidragskommittén arbetar med frågor avseende
bostadsbidragets konstruktion, inkomstprövning och administration.
Ensamförälderkommittén prövar frågor hur samhällsstödet till ensamstående
föräldrar och deras barn skall utformas, och pensionskommittén utreder
efterlevandeskyddets omfattning och utformning. 1 enlighet med socialutskottets
hemställan i betänkandet Soli 1978/79:44 har tillkallats en utredning
för översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Denna utredning,
som antagit benämningen familjeekonomiska kommittén, skall göra en
kartläggning av barnfamiljernas ekonomiska situation och därvid särskilt
studera flerbarnsfamiljernas förhållanden. Kommittén skall också överväga
vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att det familjepolitiska stödet bättre
skall tillgodose flerbarnsfamiljernas behov.

Av regeringsförklaringen den 12 oktober 1979 framgår att det är
regeringens avsikt att också utreda den fortsatta utbyggnaden av stödet till
småbarnsfamiljerna och att en utgångspunkt för detta arbete skall vara att
stödet skall skapa rättvisa mellan olika barnfamiljer och underlätta
jämställdhet mellan kvinnor och män. I förklaringen sägs också att ATP-rätt
skall införas för vård i hemmet av små barn och att det är regeringens
ambition att bygga ut föräldraförsäkringen till 18 månader i den takt de
ekonomiska resurserna det medger.

Av det anförda framgår att de frågor som tas upp i motionerna 1081, 1524
och 1858 är eller kommer att bli föremål för överväganden i skilda
sammanhang. Under sådana förhållanden saknar riksdagen anledning att
vidta någon åtgärd med anledning av dessa motioner, och utskottet avstyrker
därför bifall till dem. Eftersom frågan om barnfamiljernas ekonomiska
situation bör lösas inom ramen för familjeekonomiska kommitténs utredningsuppdrag
avstyrker utskottet också bifall till motionen 348.

1 tre motioner har tagits upp frågor som gäller beräkning av föräldrars och
barns förmögenhet.

Föräldrar och barn sambeskattas i förmögenhetshänseende. Om underskott
uppkommer för den ene maken, får den andre maken avdrag härför.
När föräldrarna skall deklarera för barnets förmögenhet - dvs. när barnet
inte har egen beskattningsbar inkomst - medges avdrag för underskott som
uppkommit för föräldrarna. I andra situationer får emellertid underskott inte
kvittas mellan föräldrar och barn. Med barn avses inte bara egna barn och
styvbarn utan också fosterbarn.

Ingegerd Troedsson (m) yrkar i motionen 411 att - i de fall den
beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för föräldrar och
barn - skulder som helt eller delvis inte täcks av motsvarande tillgångar hos
någon av föräldrarna eller barnen skall få avräknas från övriga familjemedlemmars
förmögenheter. I motionen 351 av Ingrid Sundberg och Ingegerd
Troedsson (båda m) yrkas lagstiftning av innebörd att fosterbarn vid
förmögenhetsbeskattningen inte skall jämställas med egna barn. Ett

SkU 1979/80:32

liknande yrkande men begränsat till utredning framställs av Rune Torwald
och Christina Rogestam (båda c) i motionen 207. Motionärerna begär
översyn av bl. a. beskattningsreglerna för fosterföräldrar.

Vad först angår fosterbarn har som framgår av inledningen till detta
betänkande riksdagen tidigare avvisat motionsvis framförda yrkanden om att
de skall särbehandlas i förmögenhetsskattehänseende. Utskottet vidhåller
sin uppfattning att sambeskattningen, när den blir aktuell i dessa fall, inte
medför sådana olägenheter att omedelbar lagstiftning bör tillgripas och
avstyrker därför bifall till motionerna 207 och 351. Beträffande den i
motionen 207 aktualiserade frågan om studiebidrag vill utskottet erinra om
att socialförsäkringsutskottet (SoU 1979/80:12) den 13 mars i år enhälligt
avstyrkt bifall till ett motionsyrkande om undanröjande av fosterbarns
beroende av fosterföräldrarnas ekonomi för erhållande av studiehjälp.

När det slutligen gäller frågan om rätt till kvittning av skulder mellan
föräldrar och barn i vissa fall avstyrker utskottet bifall till motionen 411.
Utskottet vill erinra om att regeln om sambeskattning av föräldrars och barns
förmögenhet tillkommit i syfte att förhindra omotiverade skattelättnader
genom överföring av förmögenhet till barn. En omprövning av de regler
motionären avser kan enligt utskottets mening aktualisera en mer fullständig
omprövning av sambeskattningsreglerna för föräldrar och barn, och de skäl
som framförts i motionen utgör enligt utskottets mening inte motiv för en
sådan omprövning.

Utskottet hemställer

1. beträffande skatte- och bidragssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1081 och 1979/
80:1858,

2. beträffande omvandling av bidrag till avdrag
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1524,

3. beträffande B-inkomst

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:270 och 1979/80:1102,
sistnämnda motion i motsvarande del,

4. beträffande underhållsbidrag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1089,

5. beträffande barntillsyn

att riksdagen avslår motionen 1979/80:348,

6. beträffande fosterföräldrar och fosterbarn

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:207 och 1979/80:351,

SkU 1979/80:32

7. beträffande sambeskattning av förmögenhet
att riksdagen avslår motionen 1979/80:411.

Stockholm den 20 mars 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s)*. förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c). Hagar
Normark (s)*, Bo Lundgren (m)*, Bo Forslund (s)*. Wilhelm Gustafsson
(fp). Anita Johansson (s). Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn

(fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.