SkU 1979/80:27

Skatteutskottets betänkande
1979/80:27

med anledning av motioner om skattepolitikens inriktning m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:466 av Esse Petersson (fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om en statskommunal enhetsskatt med
generell ramfördelning av skattemedel till kommuner och landsting i enlighet
med vad som framförts i motionen,

1979/80:611 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsätts för
att utreda frågan om övergång till en progressiv statskommunal enhetsskatt,

1979/80:789 av Björn Körlof (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att
sparavdraget bör höjas i takt med inflationsutvecklingen,

1979/80:1102 av Erik Olsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande bl. a. att sparavdraget och schablonavdraget
för försäkringspremie justeras så att de motsvarar samma reella
värde som när resp. nominella belopp fastställdes,

1979/80:1104 av Olof Palme m. fl. (s) vari under punkterna 1-3 och 7
hemställs att riksdagen

1. beslutar anta de allmänna riktlinjer för reformeringen av skattesystemet
som anförts i motionen,

2. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen om arbetet i bruttoskattekommittén,

3. beslutar hemställa hos regeringen om att i samband med de aviserade
utredningarna på skatteområdet även utreda

a) hur egenföretagarnas avdrag skall fördelas på rörelsen och den privata
ekonomin,

b) hur den nuvarande rätten att dra av underskott i en förvärvskälla från
inkomsten i en annan skall begränsas,

c) hur man skall kunna begränsa själva förvärvskällebegreppet så att t. ex.
hobbyliknande verksamheter skiljs bort,

7. beslutar hemställa hos regeringen att den växande klyftan mellan
löntagare och egenföretagare uppmärksammas och åtgärdas i det fortsatta
utredningsarbetet på skatteområdet.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 27

SkU 1979/80:27

1979/80:1109 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under punkterna 1-3, 8, 9
och 11 hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
framförts beträffande avdragssystemet i beskattningen och att detta tillförs
direktiven till den av regeringen aviserade utredningen angående underskottsavdragen,

2. att upphäva inflationsskyddet på skatteskalorna,

3. att beträffande marginalskattespärr anta följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980. Äldre bestämmelse skall
fortfarande gälla i fråga om 1980 års taxering och om eftertaxering för år
1980.

8. att beträffande höjning av förmögenhetsbeskattningen anta följande.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse:

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskiftat dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275 000 kr.: två
procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger
200 000 kr.;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

275 000 men icke 400 000 kr. 1 500 kr. för 275 000 kr. och 2,5 % av återstoden;
400 000 men icke 1 000 000 kr. 4 625 kr. för 400 000 kr. och i % av återstoden;

1 000 000 men icke 2 000 000 kr.22 625 kr. för 1 000 000 kr. och 3,5 % av återstoden;

2 000 000 5 7 625 kr. för 2 000 000 kr. och 4 % av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid
1982 års taxering.

9. att beträffande 80/85-procentsregeln anta följande

SkU 1979/80:27

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om 1980 års taxering och om eftertaxering för år 1980
och tidigare år.

11. att hos regeringen begära att förslag föreläggs riksdagen som innebär
att skattefriheten för vissa stiftelser upphör i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1979/80:1579 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam utredning och förslag om en begränsning av
rätten till avdrag för underskott i förvärvskälla,

1979/80:1583 av Gunnel Jonäng (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att avdrag för skuldräntor enbart får avse den faktiska
räntan under inkomståret,

1979/80:1597 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om tilläggsdirektiv för bruttoskatteutredningen
i enlighet med de i motionen framförda synpunkterna,

2. att riksdagen beslutar höja den statliga bostadsskatten med 10
procentenheter till 50 %,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om skyndsam utredning av
möjligheterna för en demokratisering av besluten om obeskattade reserveringar
inom företagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen upphäver förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning, den s. k. Annell-iagen, med verkan från den 1 juli
1980,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till begränsning av
möjligheterna till skattefria fonderingar inom företagen via avskrivnings- och
nedskrivningsmöjligheter samt begränsning av driftkostnadsbegreppet i
enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hemställer hos regeringen om utredning av utdelningsbeskattningen
i skärpande syfte, i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1854 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under punkterna 1 och 3 -med hänvisning till motionen 1979/80:1853 - hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen hemställa om förslag till slopad mervärdeskatteeffekt
på livsmedel,

3. att hos regeringen hemställa om förslag till införande av en arbetsgivaravgift,
med undantag för kommuner och landsting, beräknad på

1* Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 27

SkU 1979/80:27

företagens omsättning så att den till statskassan inbringar minst 6 000 000 000
kronor.

Motionerna 1102, 1104, 1109 och 1854 behandlas i detta betänkande
endast såvitt avser ovan angivna yrkanden. Motionerna i övrigt behandlar
utskottet i andra sammanhang.

Gällande rätt, frågornas tidigare behandling m. m.

Underskottsavdrag m. m.

Svensk inkomstbeskattning är utformad som en nettobeskattning. Detta
innebär bl. a. att till grund för beskattningen skall läggas det samlade
överskott som uppkommer sedan en skattskyldigs alla intäkter av skattepliktig
natur och avdragsgilla kostnader beaktas. I korthet är systemet utformat
på följande sätt.

Först beräknas resultatet inom varje särskild förvärvskälla. Därvid
sammanläggs enligt 20 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, samtliga
intäkter i förvärvskällan och avräknas alla omkostnader för att förvärva eller
behålla intäkterna. Summan av överskotten från olika förvärvskällor utgör
den skattskyldiges sammanräknade inkomst.

Denna sammanläggning av inkomsterna från olika förvärvskällor är av
grundläggande betydelse för skattesystemet. Med en progressiv skatteskala
skulle nämligen skatten på lika stora totala inkomster kunna bli högst
varierande om de skilda inkomsterna inte lades ihop utan beskattades
separat. Sammanläggningen ger uttryck för tanken att de olika inkomsttyperna
ger samma bidrag till skatteförmågan.

Om de avdragsgilla kostnaderna överstiger intäkterna i en förvärvskälla
uppstår underskott. Huvudprincipen är att sådana underskott anses reducera
skatteförmågan det år de uppstår, dvs. att nettoinkomster bestäms med
hänsyn tagen till dem. Underskott i förvärvskälla får således enligt
46 § 1 mom. KL och 4§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
avräknas från den sammanräknade inkomsten. Vad som sedan återstår utgör
den sammanräknade nettoinkomsten.

Vissa begränsningar finns i fråga om avdragsrätten för underskott. Sedan
länge har realisationsförluster i princip bara kunnat avräknas från realisationsvinster.
Av äldre datum är de begränsningar av avdragsrätten som följer
av reglerna om beskattningsort. Dessa har betydelse endast vid den
kommunala inkomstbeskattningen och innebär att underskott får dras av
bara från sådana inkomster som är hänförliga till samma kommun som
underskottet. En tredje begränsning infördes genom lagstiftning år 1973 för
att hindra viss skatteflykt och tar sikte på underskott i rederi- eller
luftfartsrörelse. Här gäller i huvudsak att underskott som uppkommer
genom kontrakts- eller överavskrivning på fartyg bara får kvittas mot
eventuella överskott av annan rederi- eller luftfartsrörelse.

SkU 1979/80:27

Om underskott inte kan utnyttjas ett år, har den skattskyldige i regel rätt
att dra av dem mot inkomster som uppkommer under senare år, s. k.
förlustavdrag. De begränsningar som nyss nämnts gäller emellertid även i
sådana fall.

Underskottsavdragen har successivt fått en allt större omfattning. Vid 1960
års taxering uppgick underskottsavdragen till ca 400 milj. kr. eller ca 1,0 %
av de sammanräknade inkomsterna. Vid 1970 års taxering motsvarade
avdragssumman ca 2,4 % av inkomststsumman och vid 1975 års taxering ca
3,7 %. Den senaste taxering för vilken definitiv statistik föreligger är 1978
års. Då uppgick underskottsavdragen till drygt 12 miljarder kr., vilket
motsvarade ca 5 % av de sammanräknade inkomsterna.

Den beloppsmässigt dominerande delen av underskottsavdragen uppkommer
till följd av avdragsrätten för räntor på lån som nedlagts i egnahem. De
samlade underskotten från villor och radhus uppgick vid 1978 års taxering till
drygt 8 miljarder kr., och fritidshusen bidrog med ytterligare ca 0,5 miljarder
kr. Underskotten från hyreshus uppgick till ca 0,6 miljarder kr., varför
sammanlagt drygt 9 miljarder kr. av underskottsavdragen - ca 75 % -härrörde från inkomstslaget annan fastighet.

Antalet skattskyldiga som redovisade underskottsavdrag var närmare 2,2
miljoner vid 1978 års taxering, vilket motsvarade drygt var tredje inkomsttagare.
I de flesta fall var underskotten små, i över hälften av fallen understeg
de 2 500 kr. Underskottsavdrag om 10 000 kr. eller mer redovisades av ca
400 000 inkomsttagare, och genomsnittet för alla med underskott var ca 5 500
kr.

Både den andel skattskyldiga som redovisade något underskott och
underskottens genomsnittliga storlek ökade vid 1978 års taxering systematiskt
med de skattskyldigas inkomst. I skiktet 30 000-35 000 kr. sammanräknad
inkomst hade ca 32 % underskott, och avdraget uppgick till i genomsnitt
ca 2 500 kr. Av personer med över 150 000 kr. sammanräknad inkomst
redovisade 84 % ett underskott som uppgick genomsnittligt till ca 30 800 kr.
Dessa genomsnittsvärden för avdragsbeloppen rymmer dock stora individuella
variationer. Så hade t. ex. ca 60 % av de personer som redovisade
underskott på 20 000 kr. eller däröver sammanräknade inkomster understigande
100 000 kr.

Underskottsavdragens omfattning hos de juridiska personerna visar inte
någon systematisk tillväxt liknande den som skett hos de fysiska personerna
utan synes återspegla mer konjunkturmässiga lönsamhetsförändringar i olika
delar av näringslivet m. m.

I åtskilliga sammanhang har kritik framförts mot den i huvudsak
obegränsade rätten till avdrag för underskott. I sitt slutbetänkande (SOU
1977:91) Översyn av skattesystemet diskuterade sålunda 1972 års skatteutredning
underskottsavdragen. Utredningen anförde att åtskillig kritik kunde
riktas mot nuvarande förhållanden men framhöll också att frågan om att
införa begränsningar i avdragsrätten var komplicerad och att det inte hade

SkU 1979/80:27

visat sig möjligt att inom den tid utredningen haft till sitt förfogande utforma
konkreta förslag till ändrad lagstiftning. Ett fortsatt specialinriktat utredningsarbete
var därför enligt utredningens mening påkallat.

I propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten
uttalade chefen för budgetdepartementet att han delade skatteutredningens
uppfattning och avsåg att ta initiativ till ett sådant utredningsarbete. Därefter
har frågan aktualiserats i riksdagen vid behandlingen av förslaget till ny
fastighetstaxeringslag (prop. 1979/80:40), varvid riksdagen i enlighet med
skatteutskottets hemställan i betänkandet SkU 1979/80:17 beslutat att hos
regeringen begära utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett
utnyttjande av underskottsavdrag i förvärvskälla. Skatteutskottet framhöll i
det sammanhanget att ett sådant utredningsarbete borde bedrivas enligt de
riktlinjer som angetts av 1972 års skatteutredning.

Skatteutskottet avstyrkte senast i höstas motionsyrkanden om en anpassning
av sparavdraget till penningvärdeutvecklingen och om en uppräkning av
schablonavdraget för försäkringar. Utskottet erinrade i samband därmed om
att riksdagen 1978 antagit en lag om skattelättnader för vissa sparformer
enligt vilken skattskyldig som insätter visst belopp - lägst 75 och högst 400 kr.
i månaden - på ett särskilt lönesparkonto i bank medges sparskattereduktion
med 20 % av det insatta beloppet. Utskottet hänvisade också till att
sparavdraget fördubblats fr. o. m. 1976 års taxering och till att vinstmöjligheten
för lönsparandet successivt förbättrats under senare år. I fråga om
försäkringsavdraget erinrade utskottet om de försäkringsförmåner som
anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare
fr. o. m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier i
grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större än för befattningshavare i
statlig tjänst.

Skatteskalan

Fr. o. m. 1979 års taxering gäller i inkomstskattesystemet ett automatiskt
verkande inflationsskydd genom att skiktgränserna i den statliga inkomstskatteskalan
är anknutna till penningvärdeutvecklingen. Den beskattningsbara
inkomsten uttrycks i basenheter. Basenheten, som fastställts av
regeringen före utgången av september månad varje år med utgångspunkt i
statistiska centralbyråns beräkningar av penningvärdeutvecklingen, utgör
f. n. 5 800 kr. Riksdagens beslut om inflationsskyddad statsskatt tillkom mot
bakgrund av de effekter inflationen hade på skatteuttaget. Man ville skapa
garantier för att de fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom
riksdagens beslut om skatteskalan skulle bli bestående tills beslut fattades om
ändrad avvägning för att därigenom kunna bryta den årliga sammankopplingen
av löneförhandlingar och skattejusteringsbeslut och ge skatteskalan
en varaktighet som möjliggjorde även fleråriga löneavtal.

Skatteskalan är fr. o.m inkomståret 1980 eller 1981 års taxering också

SkU 1979/80:27

försedd med en marginalskattespärr som innebär att statlig och kommunal
inkomstskatt inte får tas ut med mer än 80 % i inkomstskikt upp till 30
basenheter (f. n. 174 000 kr.) och 85 % i inkomstskikt däröver. 1 den
proposition (1979/80:58) som innehöll förslaget om marginalskattespärr
framhöll chefen för budgetdepartementet att det enligt hans mening
framstod som rimligt att en skattskyldig alltid fick behålla en viss minsta del
av en inkomstökning. Han hade svårt att se det berättigade i att löneökningar
som var en följd av befordran eller en extra arbetsinsats träffades av en
extremt hög marginalbeskattning. Inte heller ansåg han det i fråga om t. ex.
upphovsmän eller uppfinnare rimligt att praktiskt taget hela ersättningen för
en framgång skulle gå bort i skatt.

Skatteutskottet avstyrkte senast i höstas motionsyrkanden om upphävande
av indexregleringen och av marginalskattespärren med åberopande bl. a.
av de skäl som legat till grund för införandet av dessa komponenter i
skatteskalan.

Produkdonsbeskattning m. m.

Frågan om beskattning av produktionsfaktorer berördes såväl av 1952 års
kommitté för indirekta skatter (SOU 1957:13) som av företagsskatteberedningen
(SOU 1977:86). En redogörelse för de uppfattningar som kommit till
uttryck i dessa betänkanden lämnas i skatteutskottets betänkande SkU
1978/79:29 s. 2 ff.

Bruttoskattekommittén har i en i september 1979 dagtecknad departementspromemoria
(Ds B 1979:3) Bruttoskatter lämnat en preliminär
redovisning av sitt arbete. Kommittén koncentrerar sina överväganden till en
allmän produktionsfaktorsskatt. För den tekniska utformningen av en sådan
skatt redovisas två alternativ, som kommittén anser likvärdiga. I princip
leder de fram till samma skatteunderlag, men de kan sägas utgå från två olika
synsätt. Det ena alternativet, som tekniskt utgår från arbetsgivaravgifterna
och inkomstskatten, innebär att underlaget bestäms som summan av
lönekostnaderna och nettovinsten i rörelse, jordbruk och ej schablontaxerade
andra fastigheter. Till inkomsten av förvärvskällan vid inkomstbeskattningen
skall läggas bokslutsdispositioner och stimulansavdrag. Denna
metod kallas additionsmetoden. Den andra metoden utgår från mervärdeskatten
men har en vidare krets av skattskyldiga. Underlaget utgörs här av
försäljningsintäkterna samt ränte- och utdelningsinkomster i verksamheten
minskade med utgifter för material och investeringar samt kostnadsräntor.
Nuvarande undantag från beskattningsområdet vid mervärdeskatten bortfaller.
Denna metod kallas av kommittén subtraktionsmetoden. 1 båda
metoderna skall aktiebolag och ekonomiska föreningar få vara berättigade
till avdrag för sin egen utdelning.

Frågan om en bruttobeskattning övervägs f. n. inom regeringens kansli.

Motionsyrkanden om införande av produktionsbeskattning har avvisats av

SkU 1979/80:27

riksdagen upprepade gånger under de senaste två åren. Det har i huvudsak
skett med hänvisning till bruttoskattekommitténs arbete.

Även motionsyrkanden om en statskommunal enhetsskatt, om skärpning
av bolags- och förmögenhetsskatten, företagsbeskattningen och skatten för
vissa stiftelser, om begränsningar av möjligheterna till lagernedskrivningar
och värdeminskningsavdrag och om upphävande av mervärdeskatteeffekten
på livsmedel har under senare år vid upprepade tillfällen i enlighet med
skatteutskottets hemställan avvisats av riksdagen (jfr SkU 1978/79:19, 55 och
57 samt 1979/80:20). Skatteutskottet har därvid bl. a. hänvisat till att
betydelsefulla områden av beskattningen är under utredning och att
riksdagen kommer att föreläggas förslag om en generalklausul mot
skatteflykt.

Utskottet

Inledning

Riksdagen antog i höstas en proposition (1979/80:58) med förslag om
fortsatt reformering av inkomstskatten. Reformen innebar marginalskattesänkningar
i inkomstskikten mellan ca 35 000 kr. och 116 000 kr. och att en
marginalskattespärr infördes, enligt vilken den sammanlagda statliga och
kommunala inkomstskatten inte får överstiga en viss gräns, 80 % i
inkomstskikt upp till 174 000 kr. och 85 % för inkomstdelar däröver.
Riksdagsbeslutet innebar vidare att beräkningsgrunderna för det kommunala
skatteunderlaget lades om. I samband därmed höjdes det kommunala
grundavdraget till 6 000 kr., och det statliga grundavdraget slopades.
Kostnaderna för marginalskattesänkningarna och marginalskattespärren
beräknades medföra ett inkomstbortfall för staten om ca 2 730 milj. kr.
Detta inkomstbortfall har täckts genom av riksdagen beslutade höjningar av
skatterna på alkoholhaltiga drycker, tobak och energi.

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande innehåller yrkanden
om mer eller mindre långtgående ändringar av gällande beskattningsregler
och är i huvudsak av samma eller liknande innebörd som motioner vilka
utskottet behandlat i anslutning till skattereformer bl. a. under 1978 och
1979.

Skattepolitikens allmänna inriktning m. m.

I motionerna 466 av Esse Petersson (fp) och 611 av Lars Werner m. fl.
(vpk) begär motionärerna utredning av frågan om övergång till statskommunal
enhetsskatt. Esse Petersson pekar på kostnadsutvecklingen för
kommuner och landsting och menar att den statliga och den kommunala
beskattningen bör samordnas. I motionen 611 framhålls att kommuner och
landsting under lång tid ålagts nya uppgifter och att detta lett till att en allt

SkU 1979/80:27

större del av samhällsuppgifterna numera finansieras via proportionell
kommunalskatt i stället för via progressiv statsskatt. Motionärerna anser att
man genom en progressiv statskommunal enhetsskatt bör möjliggöra en
nödvändig utbyggnad av den kommunala servicen.

1 två motioner tar motionärerna upp frågan om produktionsbeskattning.
Sålunda yrkar Olof Palme m. fl. (s) i motionen 1104 att arbetet i
bruttoskattekommittén skall återupptas med sikte på en slutlig redovisning
av utredningsmaterialet i sådan tid att riksdagen, efter sedvanligt remissförfarande.
kan ta ställning till ett förslag i ämnet under hösten 1980. Lars
Werner m. fl. (vpk) begär i motionen 1597 att bruttoskattekommittén genom
tilläggsdirektiv skall få i uppdrag att utforma en produktionsbeskattning,
som har företagens omsättning, råvaru- och energiförbrukning m. m. som
bas och som kan differentieras med hänsyn till bl. a. produktionens nytta. En
produktionsfaktorsskattereform bör enligt motionärerna också kunna vara
så utformad att den innebär en ökning av företagens relativa andel av det
nuvarande skatteuttaget.

I vpk-motionen 1597 begär motionärerna också att bolagsskatten höjs från
40 till 50 %, att Annellagen upphävs med verkan fr. o. m. den 1 juli i år, att
möjligheterna till skattefria fonderingar i form av avskrivning och nedskrivning
begränsas, att driftkostnadsbegreppet ges en snävare innebörd och att
beskattningen av utdelningar skärps genom en egenavgift på utdelade
vinster. Motionärerna anser också att beslutade reserveringar skall ha
godkänts av de fackliga organisationerna för att kunna beaktas vid
taxeringen.

I en annan partimotion från vpk, 1109, yrkas att skatteuttaget i den statliga
förmögenhetsskatten fr. o.m. 1982 års taxering höjs med en procentenhet i
vart och ett av de nuvarande skikten och att skalan skall löpa från 2 till 4
procent i stället för som nu från 1 till 2,5 procent. I samma motion yrkas att
80/85-procentsregeln slopas liksom den partiella skattefrihet som vissa
stiftelser f. n. åtnjuter. 1 motionen 1854 slutligen-också den från vpk - yrkas
att mervärdeskatteeffekten på livsmedel slopas och att riksdagen föreläggs
förslag om en arbetsgivaravgift, som skall utgå på företagens omsättning och
vara så avvägd att den kan beräknas ge staten minst 6 miljarder kr. i ökade
inkomster.

Yrkanden av nu angiven art har under senare år vid upprepade tillfällen på
skatteutskottets hemställan avvisats av riksdagen. När utskottet vid förra
riksmötet i anslutning till propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten behandlade motionsyrkanden om bl. a. införande av
statskommunal enhetsskatt och produktionsfaktorsskatt framhöll utskottet
att betydelsefulla områden av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen var
eller skulle bli föremål för prövning inom pågående eller aviserade
utredningar. Som exempel nämnde utskottet frågor avseende progressiv
utgiftsskatt, bruttoskatter, underskottsavdrag samt kontroll av ränteinkomster,
kapitalbehållning, obligationsinnehav m. m. Utskottet ansåg det inte

SkU 1979/80:27

motiverat att, innan ett ställningstagande till detta och annat redan slutfört
utredningsarbete förelåg, medverka till de motionsvis framförda förslagen
om ändringar i beskattningssystemet. Dessa skäl kan enligt utskottets
mening i lika hög grad göras gällande i fråga om de yrkanden som utskottet
nu redovisat. Vad särskilt angår frågan om en statskommunal enhetsskatt vill
Utskottet erinra om att kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) i sitt
betänkande (SOU 1977:78) Kommunerna Utbyggnad Utjämning Finansiering
avvisade tanken på en lagstiftning om det kommunala skatteuttagets
höjd med hänsyn till den kommunala självstyrelsen. Utredningen förordade i
stället en vidareutveckling av det system med frivilliga överenskommelser
mellan stat och kommun som har vuxit fram under senare år. Utredningens
uppfattning på denna punkt delades av flertalet remissinstanser och av
departementschefen. Frågan om ett lagstadgat kommunalt skattetak har
också tagits upp i motioner till detta riksmöte. Dessa har hänvisats till
finansutskottet och kommer att behandlas av riksdagen senare i vår.

I fråga om den i motionerna 1104 och 1597 aktualiserade frågan om
produktionsbeskattning kan nämnas att bruttoskattekommittén i ett i
september 1979 avlämnat betänkande (Ds B 1979:39) Bruttoskatter lämnat
en preliminär redovisning av sina överväganden angående en allmän
produktionsfaktorsskatt. Betänkandet är föremål för överväganden inom
regeringskansliet.

Riksdagen antog förra våren ändrade regler för beskattning av företag. De
nya bestämmelserna reglerar bl. a. möjligheten för olika kategorier rörelseinnehavare
att bygga upp obeskattade reserver och att fördela inkomster
mellan olika år samt frågor rörande s. k. kedjebeskattning inom bolagssektorn
och koncernbeskattning. Även det s. k. Annellavdraget berörs av de
nya bestämmelserna, som i sina huvuddelar träder i kraft först vid 1981 års
taxering. Någon anledning att nu ompröva dessa bestämmelser finns enligt
utskottets mening inte. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen i
en proposition som föreläggs riksdagen senare i år att ta upp frågan om
avskrivning av byggnader, maskiner och inventarier i inkomstkällan rörelse.
Vad särskilt angår frågan om mervärdeskatteeffekten på livsmedel anser
utskottet att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och således av
skattetekniska skäl och med hänsyn till de åtgärder som vidtagits för att
motverka prishöjningar på livsmedel avslå motionen 1109 i denna del.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga i detta
avsnitt behandlade motionsyrkanden.

Indexreglering av skattesystemet m. m.

SkU 1979/80:27

regeringen före utgången av september månad varje år med utgångspunkt i
statistiska centralbyråns beräkningar av penningvärdeutvecklingen, utgör
f. n. 5 800 kr. Skatteskalan är, som tidigare nämnts, också försedd med en
marginalskattespärr, som innebär att den statliga och den kommunala
skatten sammanlagt inte får överstiga 80 procent, i vissa högre inkomstskikt
85 procent.

I s-motionen 1104 kritiserar motionärerna indexregleringen, som enligt
deras mening skapar fördelningspolitiska orättvisor. De anser att inflationens
effekter bör neutraliseras genom återkommande sänkningar av
marginalskatterna, och dessa sänkningar bör då samordnas med kommande
skattereformer. Liknande synpunkter framförs i motionen 1109 av Lars
Werner m. fl., som anser att sänkningar av statsskatteuttaget bör ske i form
av skattereduktion och med likartade krontalsbelopp för de breda inkomsttagargrupperna.
Motionärerna menar också att marginalskattespärren bör
upphävas.

Som utskottet tidigare vid upprepade tillfällen och senast i höstas
framhållit vid behandling av motionsyrkanden av motsvarande innebörd har
indexregleringen av skatteskalan tillkommit för att motverka de effekter som
inflationen tidigare hade på skatteuttaget i form av skärpt beskattning trots
oförändrade skatteregler. Enligt utskottets mening är det rimligt att de
fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om
skatteskalan - oavsett penningvärdeförändringar - skall vara bestående tills
beslut fattas om ändrad avvägning, och något skäl för riksdagen att nu
ompröva sitt ställningstagande från i höstas föreligger enligt utskottet mening
inte. Inte heller finns det anledning att upphäva den marginalskattespärr som
innebär en garanti för att ingen skattskyldig behöver avstå mer än 85 procent
av en inkomstökning i skatt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motionerna 1104 och 1109 även i nu behandlade delar.

Avdragsfrågor m. m.

I åtskilliga motioner behandlas frågor avseende rätten till avdrag vid
beskattningen. Yrkanden har framställts såväl om långtgående begränsningar
av avdragsrätten som om anpassning av avdragen till penningvärdeutvecklingen.
I partimotionen 1104 från s presenteras - efter förebild av ett inom
det norska arbetarpartiet utarbetat förslag - en ny modell för att begränsa
värdet av avdragsrätten för höginkomsttagare. Förslaget går ut på att
hushållens nettoinkomster - dvs. inkomsterna efter avdrag - upp till en nivå
motsvarande 110 000 norska kronor beläggs med en proportionell kommunalskatt
på drygt 30 procent. För större inkomster utgår en statlig progressiv
skatt med bruttoinkomsten som bas. Denna skall tas ut i det första skiktet
med 20 procent och i det andra, som börjar vid 140 000 kr., med 30 procent.
Enligt motionärerna bryter man med ett sådant system allt samband mellan
avdrag och skatteprogression. Avdragen blir lika värda för alla, eftersom de

SkU 1979/80:27

endast får göras i de inkomstskikt som beskattas proportionellt, och
höginkomsttagarna kommer följaktligen inte ha något intresse av att skaffa
sig extra stora avdrag. Motionärerna anser också att rätten att göra avdrag för
underskott i en förvärvskälla från överskott i en annan bör begränsas. I
enlighet härmed anser de att hobbyliknande verksamhet bör utmönstras ur
förvärvskällebegreppet.

En viktig utgångspunkt för ett reformarbete på detta område bör enligt
motionärerna vara att avdragsrätten inte skapar nya orättvisor mellan
löntagare och egenföretagare. En effektiv begränsning av avdragsrätten
förutsätter - menar de - att man har möjligheter att vid taxeringen skilja ut
avdrag som hänför sig till företagarens privata ekonomi från de avdrag som
skall göras i den affärsmässiga verksamheten. Motionärerna föreslår att den
av riksdagen begärda utredningen om avdrag för underskott i förvärvskälla
också får i uppdrag att lägga fram förslag hur en sådan uppdelning av
kostnaderna skall utformas. Samma utredning bör enligt motionärernas
mening föreslå begränsningar i rätten till avdrag för underskott i en
förvärvskälla från överskott i en annan. Motionärerna anser slutligen att
regeringen bör uppmärksamma och åtgärda den växande klyftan mellan
löntagare och egenföretagare.

Även i partimotionen 1109 från vpk begär motionärerna en reformering av
avdragssysHknet. De vill att ränteavdraget skall utgå på ett visst högsta
skuldbelopp och att avdraget skall ske från den slutliga skatten och inte, som
nu, från inkomsten. Även kapitalförsäkringsavdraget bör - menar de - göras
från den slutliga skatten. I fråga om underskottsavdragen presenterar
motionärerna ett system som innebär att intäkterna i olika förvärvskällor
fastställs brutto, dvs. utan avdrag för omkostnader. Från detta brutto skall
medges grundavdrag och, i förekommande fall, extra avdrag. För utgifter i de
olika förvärvskällorna medges därefter avdrag med viss procent som dras
från den för förvärvskällorna beräknade skatten. Underskott i rörelse som
bedrivs som enskild firma eller som handels- eller kommanditbolag bör enligt
motionärernas uppfattning inte få räknas av från övriga inkomster.

Även motionen 1579 av Anna Eliasson m. fl. (c) syftar till en begränsning
av rätten till avdrag för underskott i förvärvskälla. Motionärerna anser det
från jämlikhetssynpunkt angeläget att man söker inrikta skatte- och
avdragssystemet på huvudprincipen att varje förvärvskälla skall beskattas för
sig.

1972 års skatteutredning. som i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91)
Översyn av skattesystemet diskuterade underskottsavdragen, var kritisk till
avdragsreglerna i deras nuvarande utformning. Utredningen ansåg sig, med
hänsyn bl. a. till den begränsade tid den haft till sitt förfogande, inte böra
utarbeta några konkreta ändringsförslag men menade att ett fortsatt
specialinriktat utredningsarbete var påkallat för att eliminera åtminstone de
mera stötande effekterna av nuvarande regler.

Underskottsavdragen har under senare år kommit att tilldra sig ett allt

SkU 1979/80:27

större intresse i skattedebatten. Anledningen härtill torde främst vara att
söka i den relativt snabba inflationstakten under 1970-talet och den höga
räntenivån. Också de höga marginalskatterna har medfört att underskottsavdragen
kommit att få stor ekonomisk betydelse för många inkomsttagare.

Åtskillig kritik har framförts mot de nuvarande bestämmelserna. Det har
gjorts gällande bl. a. att vissa skattskyldiga till följd av underskottsavdragen
betalar en skatt som inte står i rimlig proportion till deras livsföring och
ekonomi i övrigt och att de genom en lånefinansierad konsumtion kan få
avdrag för utgifter som egentligen utgör levnadskostnader.

Skatteutskottet har vid sin prövning av motionsyrkanden om genomgripande
förändringar i gällande avdragssystem hänvisat till 1972 års skatteutrednings
uttalanden och framhållit att avdragsreglerna - i enlighet med
denna utrednings förslag och de riktlinjer utredningen angett - bör bli
föremål för fortsatt specialinriktat utredningsarbete. Utskottet har också i
sitt betänkande 1979/80:17, som godkänts av riksdagen, hemställt att frågan
om underskottsavdrag i förvärvskälla blir föremål för en allmän förutsättningslös
översyn. En utredning om underskottsavdragen kommer enligt vad
utskottet inhämtat att tillsättas inom kort. Utskottet vill också erinra om att
chefen för budgetdepartementet tillkallat en särskilt kommitté för att se över
beskattningsreglerna för familjeföretag och att en av denna kommittés
uppgifter är att uppmärksamma delägares nuvarande rätt att avräkna
underskott i bolagets verksamhet mot egna inkomster. Nämnas bör även att
den s. k. realbeskattningsutredningen f. n. studerar möjligheterna att genom
en övergång till real beskattning av räntor och kapitalvinster undanröja eller
motverka de effekter av nuvarande avdragssystem som innebär att låntagare
till följd av inflationen gynnas medan sparare missgynnas i beskattningshänseende.

Av det anförda framgår att de frågor om begränsningar i avdragssystemet
som aktualiserats i motionerna är eller kommer att bli föremål för särskild
prövning. Enligt utskottets mening måste det förutsättas att denna prövning
också kommer att avse de frågor om begränsning av förvärvskällebegreppet
och om egenföretagarnas beskattning som tagits upp i motionen 1104. Det
yrkande om omläggning av hela avdragssystemet som framställts i denna
motion och som innebär att man efter en norsk utredningsmodell i Sverige
bör ha två parallella beskattningssystem, ett med proportionell nettobeskattning
och ett med progressiv bruttobeskattning, anser utskottet sig inte kunna
biträda. I avvaktan på pågående eller aviserat utredningsarbete avstyrker
utskottet således bifall till samtliga nu behandlade motionsyrkanden, dvs.
motionerna 1104, yrkandet 1 i denna del 3 a-c och 7 samt 1109 yrkandet

Gunnel Jonäng (c) tar i motionen 1583 upp en . jioid fråga gällande
avdrag för skuldräntor. Hon framhåller att det f. n. är möjligt att med bistånd
av bl. a. banker fördela en inkomst på flera år och därmed få en väsentligt
lägre skatt än som varit avsett enligt skattelagstiftningen. En skattskyldig kan

SkU 1979/80:27

enligt motionären ta ett banklån med exempelvis tre års löptid och
omedelbart sätta in ett mot lånesumman svarande belopp på bank. Genom
att betala skuldräntan det första året kan vederbörande minska progressionseffekten
av en hög inkomst detta år. medan inlåningsräntan i beskattningshänseende
fördelas på de år vartill den hänför sig. Motionären anser att
transaktioner av anfört slag bör förbjudas genom en bestämmelse av
innebörd att avdrag för skuldräntor endast får avse den ”faktiska räntan
under beskattningsåret”.

Enligt vad utskottet erfarit är transaktioner av den art motionären
beskrivit i motionen sällan förekommande. Anledningen härtill torde vara
att det från ekonomisk synpunkt inte kan vara fördelaktigt att sätta in lånade
pengar på bank, eftersom utlåningsräntan alltid är högre än inlåningsräntan.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen ägnar den i motionen behandlade frågan
uppmärksamhet och - om det skulle visa sig nödvändigt för att förhindra ett
mer allmänt missbruk av den av motionären påtalade möjligheten till
inkomstutjämning- föreslår de ändringar av gällande bestämmelser som kan
vara erforderliga.

Vad slutligen angår yrkandena i motionerna 789 av Björn Körlof (m) och
1102 av Erik Olsson m. fl. (m) om indexreglering av sparavdrag och av
schablonavdraget för försäkringspremier vill utskottet nu liksom tidigare år
erinra om de möjligheter till skattelättnader för vissa sparformer som erbjuds
genom en av riksdagen 1978 antagen lag om sådana skattelättnader och som i
proposition till detta riksmöte föreslås bli utvidgade. Utskottet hänvisar
också till att sparavdraget fr. o. m. 1976 års taxering fördubblats och till att
vinstmöjligheterna för lönsparandet successivt förbättrats under senare år. I
fråga om försäkringsavdraget bör erinras om de försäkringsförmåner som
anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare
fr. o. m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier för
grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större än för befattningshavare i
statlig tjänst. Utskottet är därför inte berett att nu föreslå ytterligare
lättnader i fråga om vare sig sparavdrag eller försäkringsavdrag utan
avstyrker bifall till motionerna 789 och 1102, sistnämnda motion i denna
del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statskommunal enhetsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:466 och 1979/80:611,

2. beträffande indexregleringen av skattesystemet och marginalskattespärren att

riksdagen avslår motionerna 1979/80:1104 yrkandet 1 i
motsvarande del och 1979/80:1109 yrkandena 2 och 3.

SkU 1979/80:27

3. beträffande reformering av avdragssystemet m. m.
att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:1104 yrkandet 1 i motsvarande del samt
yrkandena 3 a-c och 7,

b) motionen 1979/80:1109 yrkandet 1.

c) motionen 1979/80:1579,

4. beträffande viss begränsning av ränteavdrag
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1583,

5. beträffande sparavdraget

att riksdagen avslår motionen 1979/80:789 och motionen
1979/80:1102 i motsvarande del,

6. beträffande försäkringsavdraget

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1102 i motsvarande
del,

7. beträffande produktionsbeskattning

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1104 yrkandet 2 och
1979/80:1597 yrkandet 1,

8. beträffande skärpt bolagsskatt, förmögenhetsskatt m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1109 yrkandena 8, 9
och 11 samt motionen 1979/80:1597 yrkandet 2,

9. beträffande företagsbeskattning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1597 yrkandena 3, 4, 5
och 6,

10. beträffande slopande av mervärdeskatteeffekt pä livsmedel och
införande av en allmän arbetsgivaravgift
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1854 yrkandena 1 och

Stockholm den 18 mars 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s)*. förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s). Tage Sundkvist (c). Hagar
Normark (s)*, Bo Lundgren (m)*, Bo Forslund (s)*. Wilhelm Gustafsson
(fp). Anita Johansson (s). Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn
(fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:27

Reservationer

Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark, Bo Forslund och Anita Johansson (samtliga s) har
lämnat följande tre reservationer.

1. Indexreglering av skattesystemet och marginalskattespärr

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med "behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det en rad argument som talar för att
inflationens effekter på skatteuttaget bör neutraliseras genom återkommande
sänkningar av marginalskatterna och inte genom en indexreglering av
skatteskalan. Den erfarenhet man hittills har av indexregleringen visar klart
att systemet leder till orättvisor mellan hög- och låginkomsttagare. Indexregleringen
tar nämligen inte någon hänsyn till att inflationen slår betydligt
hårdare mot skattskyldiga med lägre inkomster eller till att högre inkomsttagare
har större möjligheter att genom exempelvis värdesäkert sparande
skydda sig mot inflationens verkningar. Det måste därför antas att
indexregleringen kommer att på ett avgörande sätt försvåra avtalsrörelsen.
Härtill kommer att indexregleringen uppenbarligen bidrar till att påskynda
inflationen och på sikt försvaga statsfinanserna.

Inte minst rättviseskäl talar således enligt utskottets mening för att
systemet med indexregleringen bör upphöra och ersättas med regelbundet
återkommande justeringar av marginalskatterna. Dessa justeringar bör
samordnas med de skattereformer i övrigt som enligt all sannolikhet kommer
att bli nödvändiga under åtskilliga år framdeles.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1104 yrkandet 1 i
motsvarande del och med anledning av motionen 1979/80:1109
yrkandet 2 samt med avslag på motionen 1979/80:1109 yrkandet
3 ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
indexreglering av den statliga inkomstskatteskalan,

2. Reformering av avdragssystemet m. m.

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "1
åtskilliga” och slutar på s. 13 med "yrkandet 1” bort ha följande lydelse:

Av den redogörelse som utskottet lämnat i inledningen till detta
betänkande framgår att underskottsavdragen under senare år kommit att få

SkU 1979/80:27

en allt större omfattning. De uppgick vid 1978 års taxering till drygt 12
miljarder kronor, motsvarande ca 5 procent av de sammanräknade
inkomsterna. Tillgänglig statistik utvisar också att såväl andelen skattskyldiga
vilka redovisar underskott som underskottens genomsnittliga storlek
systematiskt ökar med de skattskyldigas inkomster. Det finns enligt
utskottets mening skäl att anta att underskottsavdragen används för att
komma i åtnjutande av icke avsedda förmåner vid beskattningen. En viktig
uppgift måste därför vara att åstadkomma ett rättvisare system för
behandling av bl. a. dessa avdrag.

Den modell för att bryta sambandet mellan avdrag och progressivitet som
anvisats i motionen 1104 finner utskottet värd beaktande. Genom att man
medger avdrag endast från inkomster intill en viss nivå och i högre
inkomstskikt sätter in en beskattning som har bruttoinkomsten som bas gör
man avdragen lika värda för alla. Man sänker också de samlade marginalskatterna
till en lägre nivå än nu utan att ge höginkomsttagarna omotiverade
skattelättnader. Utskottet finner således att det av motionärerna anvisade
systemet, som f. ö. har en motsvarighet i England, bör prövas också i
Sverige. Därvid bör, som motionärerna påpekar, lämpligen övervägas om
det nya systemet kan kombineras med någon form av definitiv källskatt för
flertalet löntagare.

Begränsningen av avdragsrätten måste - om man vill undvika nya
orättvisor mellan löntagare och egenföretagare - omfatta egenföretagarnas
privata ekonomi och bygga på att man har möjligheter att vid taxeringen
skilja ut avdrag som hänför sig till företagarens privata ekonomi från de
avdrag som skall göras i den affärsmässiga verksamheten.

Det bör ankomma på den av regeringen aviserade utredningen om rätten
att tillgodogöra sig avdrag för underskott i förvärvskälla att framlägga förslag
i berörda hänseenden. Denna utredning bör också föreslå regler om hur den
nuvarande rätten att dra av underskott i en förvärvskälla från överskott i en
annan skall begränsas och om hur exempelvis hobbyliknande verksamhet bör
utmönstras ur förvärvskällebegreppet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1104 i nu
behandlade delar. De riktlinjer för en reformering av inkomstskatterna som
förordas i motionen bör godkännas av riksdagen.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1104 yrkandet 1 i
motsvarande del och yrkandena 3 a-c och 7 samt med anledning
av motionerna 1979/80:1109 yrkandet 1 och 1979/80:1579
beslutar godkänna de riktlinjer för en reformering av inkomstskatten
som förordas i motionen 1979/80:1104.

SkU 1979/80:27

3. Produktionsbeskattning

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Yrkanden av” och slutar på s. 10 med "behandlade motionsyrkanden" bort
ha följande lydelse:

Av ett väl fungerande skattesystem bör kunna krävas att det av
medborgarna upplevs som rättvist. Det måste kunna finansiera det
allmännas utgifter, bidra till att skapa en jämnare fördelning av de disponibla
inkomsterna och samtidigt effektivt motverka skatteflykt och skattefusk. Det
bör vara utformat så att det uppmuntrar till arbete och sparande och inte
gynnar spekulation och improduktiva placeringar.

Det svenska skattesystemet uppfyller enligt utskottets mening inte dessa
grundläggande krav på rättvisa och effektivitet. En alltför stor del av den
totala skattebördan faller på arbetsinkomster, medan kapitalinkomster och
spekulationsvinster i stor utsträckning drabbas av lägre skatt eller helt
undandras beskattning. Avdragssystemet urholkar progressionen i den
statliga skatteskalan och skapar i kombination med en snabb inflation och en
ofullständig realisationsvinstbeskattning omotiverade favörer i skattehänseende
för personer som vill och kan utnyttja avdragsmöjligheterna.

Ytterligare ett problem med det nuvarande skattesystemet är den växande
klyftan mellan löntagare och egenföretagare. Statistiska undersökningar
visar att den reella levnadsstandarden hos betydande egenföretagargrupper
trots en lägre skattebelastning ligger på en högre nivå än hos motsvarande
löntagargrupper.

Enligt utskottets mening bör man genom en omfattande skattereform söka
återställa rättvisan i systemet och successivt nedbringa det nuvarande mycket
betydande budgetunderskottet. Som ett led i en sådan successiv skattereform
bör som motionärerna framhåller skatteuttaget förskjutas från en direkt
beskattning av hushållens inkomster till indirekt beskattning. Enligt utskottets
mening är den av motionärerna aktualiserade produktionsfaktorsskatten
förenad med uppenbara fördelar genom att den mera neutralt fördelar
kostnaderna mellan olika faktorer i produktionsprocessen. Genom att i ökad
omfattning ta ut skatt på produktionen innan resultatet av denna fördelats på
löner resp. kapitalinkomster bör man enligt utskottets mening kunna
förenkla skattesystemet och göra skatteuppbörden effektivare och mer
rättvis. Man slipper ifrån en del av de komplikationer som avdragen
förorsakar och minskar därigenom riskerna för skattefusk. Genom att
skatten skall tas ut innan inkomsterna delas ut till hushållen bör den leda till
lägre prisstegringar och därmed till lägre inflation än en motsvarande höjning
av mervärdeskatten. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1104 i
denna del. Utskottet anser således i likhet med motionärerna att arbetet i
bruttoskattekommittén bör återupptas snarast och bedrivas med sikte på en
slutlig redovisning i sådan tid att riksdagen - efter sedvanligt remissförfa -

SkU 1979/80:27

rande - kan ta ställning till ett förslag om produktionsfaktorsskatt under
hösten 1980 i enlighet med vad i motionen anförts. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna. Härigenom får också yrkandet 1 i motionen 1597
anses besvarat.

Vad härefter angår frågan om en statskommunal enhetsskatt vill utskottet
erinra om att kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) i sitt betänkande
(SOU 1977:78) Kommunerna Utbyggnad Utjämning Finansiering avvisade
tanken på en lagstiftning om det kommunala skatteuttagets höjd med hänsyn
till den kommunala självstyrelsen. Utredningen förordade i stället en
vidareutveckling av det system med frivilliga överenskommelser mellan stat
och kommun som har vuxit fram under senare år. Utredningens uppfattning
på denna punkt delades av flertalet remissinstanser och av departementschefen.
Frågan om ett lagstadgat kommunalt skattetak har också tagits upp i
motioner till detta riksmöte. Dessa har hänvisats till finansutskottet och
kommer att behandlas av riksdagen senare i vår. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna 466 och 611.

De i motionerna 1109 och 1597 aktualiserade frågorna om skärpning av
bolags- och förmögenhetsskatterna har under senare år vid upprepade
tillfällen prövats av riksdagen. Motionsyrkanden av sådan innebörd har
avvisats med hänvisning bl. a. till att betydelsefulla områden av inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen var eller skulle bli föremål för prövning inom
pågående eller aviserade utredningar. Som exempel nämnde utskottet frågor
avseende progressiv utgiftsskatt, bruttoskatter, underskottsavdrag samt
kontroll av ränteinkomster, kapitalbehållning, obligationsinnehav m. m.
Utskottet ansåg det inte motiverat att. innan ett ställningstagande till detta
och annat redan slutfört utredningsarbete förelåg, medverka till de
motionsvis framförda förslagen om ändringar i beskattningssystemet.

Riksdagen antog förra våren ändrade regler för beskattning av företag. De
nya bestämmelserna reglerar bl. a. möjligheten för olika kategorier rörelseinnehavare
att bygga upp obeskattade reserver och att fördela inkomster
mellan olika år samt frågor rörande s. k. kedjebeskattning inom bolagssektorn
och koncernbeskattning. Även det s. k. Annellavdraget berörs av de
nya bestämmelserna, som i sina huvuddelar träder i kraft först vid 1981 års
taxering. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen i en proposition
som föreläggs riksdagen senare i år att ta upp vissa frågor avseende
företagsbeskattningen. Någon anledning att nu gå närmare in på dessa frågor
finns därför inte. Vad särskilt angår frågan om mervärdeskatteeffekten på
livsmedel anser utskottet att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning
och således av skattetekniska skäl och med hänsyn till de åtgärder som
vidtagits för att motverka prishöjningar på livsmedel avslå motionen 1109 i
denna del.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall också till motionen
1109 yrkandena 8, 9 och 11 samt motionen 1597 yrkandena 2-6.

SkU 1979/80:27

dels att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1104 yrkandet 2 och
med avslag på motionen 1979/80:1597 yrkandet 1 beslutar som
sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga
om produktionsfaktorsskatt.

GOTAB 64812 Stockholm 198(1