SkU 1979/80:25

Skatteutskottets betänkande
1979/80:25

med anledning av motioner om resultatutjämning i vissa fall

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:1105 av Sten Sture Paterson (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring av rådande beskattningsregler att rätt ges till
årlig skattefri avsättning av medel avsedda för reparationer av hyresfastigheter
i privat ägo,

1979/80:1584 av Stig Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till höstriksdagen 1980 om regler av innehåll att
uppfinnare vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt skall kunna
erhålla uppskov med beskattning av inkomst av uppfinnarverksamhet i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i fråga om avsättning till
skogskonto.

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser anses ett beskattningsår i princip utgöra en
sluten enhet, och inkomstberäkningen påverkas inte av resultatet under
andra år. Den skattskyldige har emellertid inom ramen för gällande
bestämmelser möjligheter till såväl förtäckt som öppen resultatutjämning.

Förtäckt resultatutjämning möjliggörs bl. a. genom reglerna för värdering
av varulager, avskrivning av inventarier m. m.

Även öppen resultatutjämning medges, nämligen enligt lagen (1951:763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, enligt
lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst och
enligt särskilda bestämmelser om kontoavsättningar m. m.

Reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst avser att lindra
den progressiva statliga beskattningen för fysisk person, oskift dödsbo och
familjestiftelse, om den skattskyldige åtnjutit inkomst som hänför sig till flera
år. Reglerna innebär att skatten på den ackumulerade inkomsten beräknas
som om inkomsten fördelats på det antal år vartill den hänför sig, dock högst
tio.

Rätt till förlustutjämning infördes år 1960 för skattskyldig vars verksamhet
ett år lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott
av annan förvärvskälla samma år. Underskottet får då utnyttjas såsom
förlustavdrag när som helst vid taxering för de följande sex åren.

Reglerna om skogskonto - skogskontolagen (1954:142) - innebär att den

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 25

SkU 1979/80:25

2

som haft intäkt av skogsbruk kan få uppskov med beskattningen av den del av
intäkten som satts in på sådant konto. Uppskov medges för ett och samma
beskattningsår med högst 60 % av köpeskillingen för rotsåld skog samt 40 %
av köpeskillingen för leveransvirke. För skogsägare som drabbats av
stormskador m. m. har dessa procenttal genom riksdagsbeslut 1979 höjts till
80 resp. 50.

Enligt förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank rätt att göra
avsättning till investeringsfond. Avdrag för avsättning till investeringsfond
för rörelse medges med högst 40 % av årsvinsten före skatt. Fr. o. m. 1981
års taxering får avsättning ske med 50 % av motsvarande belopp.

Möjligheterna för olika kategorier rörelseidkare att bygga upp obeskattade
reserver och att skattemässigt fördela inkomster mellan olika år har
väsentligt utvidgats genom 1979 års företagsskattereform. De nya reglerna
som i huvudsak är tillämpliga fr. o. m. 1981 års taxering innebär bl. a.
följande.

Skattskyldiga som redovisar inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet får
rätt att göra avsättning till resultatutjämningsfond med 20 % av lönekostnaden.
Egenföretagaren får göra en motsvarande avsättning med 15 % av sin
egen inkomst.

Fysisk person bosatt i Sverige och med inkomst av jordbruksfastighet eller
av rörelse kommer att vara berättigad till avdrag för belopp som i
räkenskaperna sätts av till allmän investeringsreserv. Avdraget är maximerat
till högst 50 % av nettointäkten av förvärvskällan före avsättningen och får
medges med lägst 10 000 kr. En förutsättning för att den skattskyldige skall
erhålla avdrag för avsättningen är att han senast den dag han skall lämna
allmän självdeklaration sätter in ett mot avsättningen svarande belopp på ett
särskilt räntebärande konto i bank. De avsatta medlen kan fritt disponeras
för investeringsändamål efter två år från utgången av det år då insättning
senast skall ha verkställts och de skall vara uttagna senast sju år efter samma
tidpunkt.

Lagen om upphovsmannakonto innehåller regler om att kulturarbetare
kan få uppskov med beskattning av den del av inkomsten som sätts in på ett
särskilt konto i bank. Bestämmelserna anknyter tekniskt sett till lagstiftningen
om skogskonto. Uppskovsrätten omfattar enligt förslaget bara rörelseintäkter
som fysisk person erhåller i egenskap av upphovsman enligt lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsmannalagen).
Utanför lagen faller alltså bl. a. upphovsmannainkomst som
uppbärs på grund av anställning.

Som förutsättning för rätt till uppskov gäller att den skattskyldige varit
bosatt i Sverige vid beskattningsårets utgång. Uppskovsbeloppet, som kan
uppgå till lägst 10 000 kr. och avse högst två tredjedelar av nettointäkten före
uppskov och schablonavdrag, skall i sin helhet sättas in på bankkonto senast
vid deklarationstillfället.

SkU 1979/80:25

3

Vad särskilt angår frågan om rätten till inkomstutjämning i förvärvskällan
annan fastighet kan nämnas att en ägare av hyresfastighet, som beskattas
enligt konventionell metod, under vissa förutsättningar har möjlighet att
fördela avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastigheten på
tre år. Han kan fördela reparationskostnaderna även under sådana år då
inkomstredovisningen för fastigheten visar överskott och har härigenom en
viss möjlighet att motverka de progressionseffekter som annars skulle
uppkomma genom att reparationsavdragens storlek växlar.

Pågående utredningsarbete m. m.

Frågan om införande av en kontometod för reparationskostnader har
tidigare prövats av riksdagen i olika sammanhang men avvisats av bl. a.
statsfinansiella och administrativa skäl. Numera är frågan om underhåll av
hyres- och bostadsrättsfastigheter föremål för översyn inom underhållsfondsutredningen.
I direktiven för denna utredning (Dir. 1978:79) ingår att
klarlägga hur avsättning till fonder liksom fonderna själva bör behandlas i
skattehänseende. En utgångspunkt bör enligt direktiven vara att den
nuvarande avdragsrätten avskaffas för sådana underhållsarbeten som har
bekostats med medel ur fonderna, medan avdrag däremot bör medges för
utbetalning eller avsättning som görs till fonderna.

Frågan om avdrag för reserveringar avseende framtida utgifter behandlas
också av den i höstas tillkallade kommittén för översyn av reglerna för
beskattning av statsbidrag m. m. Bland dess uppgifter (Dir. 1979:135) ingår
att utarbeta ett i möjligaste mån generellt system för den skattemässiga
behandlingen av olika former av framtida utgifter.

Aven den i motionen 1584 aktualiserade frågan om inkomstutjämning
för uppfinnare är föremål för särskild prövning inom den kommitté för
utredning om kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter som
tillkallats enligt regeringsbeslut i augusti 1979. I direktiven (1979:115) för
denna kommitté, som har till uppgift att göra en samlad översyn av de olika
regler på skatte- och socialförsäkringsområdena m. m. vilka har betydelse
för kulturarbetare och uppfinnare, har departementschefen anfört bl. a.

Som jag tidigare framhållit kan kulturarbetarnas och uppfinnarnas
inkomster variera starkt från ett år till ett annat. Detta i förening med de små
möjligheterna till resultatutjämning leder till ekonomiska problem för dessa
yrkesutövare. En ojämn inkomstutveckling medför nämligen ofta högre
skatte- och avgiftsbelastning och sämre socialförsäkringsskydd än om
inkomsten är ungefär lika stor varje år.

Av det föregående har framgått att riksdagen nyligen fattat beslut om
ökade möjligheter för egenföretagare att bygga upp skattekrediter och
jämna ut inkomsterna mellan olika år. Vissa av dessa regler, t. ex.
bestämmelserna om resultatutjämningsfond och allmän investeringsreserv,
kan tillämpas av samtliga kategorier av egenföretagare. Andra bestämmelser

SkU 1979/80:25

4

tar direkt sikte på kulturarbetare och uppfinnare. Som exempel kan nämnas
lagen om upphovsmannakonto och bestämmelsen i 8 § lagen om allmän
investeringsreserv om att reserven får tas i anspråk för forsknings- och
utvecklingsarbete. Kommittén bör belysa hur de nya regelsystemen fungerar
och lägga fram de förslag till ändringar som kan vara motiverade. I detta
sammanhang bör kommittén bl. a. ta ställning till om intäkter av uppfinnarverksamhet
kan behandlas på likartat sätt som upphovsmannaintäkter.

De nya reglerna om inkomstutjämning m. m. syftar - i likhet med lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst - i
första hand till att begränsa olägenheterna av kraftiga variationer på
intäktssidan. Med hänsyn till kulturarbetarnas och uppfinnarnas inkomstförhållanden
torde detta vara en fråga av primärt intresse. Kommittén bör dock
även i övrigt ur olika aspekter undersöka behovet av ändrade principer för
inkomstberäkningen för fria yrkesutövare.

Utskottet

I de förevarande motionerna behandlas vissa frågor avseende möjligheterna
att utjämna inkomster mellan olika beskattningsår.

Sten Sture Paterson (m) framhåller i motionen 1105 att det för såväl
hyresgäster som fastighetsägare är av väsentlig betydelse att man tar till vara
alla möjligheter att sänka kostnaderna för reparation och underhåll av
hyresfastigheter. En möjlighet att avsätta obeskattade medel till en fond för
större reparationsarbeten skulle enligt motionärens mening vara särskilt
betydelsefull för kostnadsutvecklingen. Motionären begär därför sådan
ändring av beskattningsreglerna att avdrag kan medges för årliga avsättningar
av medel avsedda för reparation av hyresfastighet i privat ägo.

Stig Josefson m. fl. (c) anser att de åtgärder på beskattningsområdet som
hittills vidtagits för att stimulera den tekniska utvecklingen i Sverige inte är
tillräckliga och begär i motionen 1584 att regeringen, i avvaktan på resultatet
av pågående utredningsarbete i ämnet, skall lägga fram förslag till
provisoriska regler om rätt för uppfinnare att vid taxeringarna till statlig och
till kommunal inkomstskatt erhålla uppskov med beskattning av inkomst av
uppfinnarverksamhet.

De i motionerna aktualiserade resultatutjämningsfrågorna är, som framgår
av redogörelsen i inledningen till detta betänkande, redan föremål för
uppmärksamhet. Sålunda behandlar underhållsfondsutredningen frågan om
formerna för avsättning till underhåll av hyresfastigheter. I utredningsuppdraget
ingår att klarlägga hur avsättning till fonder bör behandlas i
skattehänseende. En utgångspunkt för utredningen bör enligt direktiven
därvid vara bl. a. att utbetalning eller avsättning som görs till fonderna skall
vara avdragsgill vid taxeringen. Frågan om inkomstutjämning för uppfinnare
skall prövas av den kommitté för översyn av kulturarbetares och uppfinnares
skatter och avgifter som tillkallats enligt regeringsbeslut i augusti förra året
och som skall hålla sitt första sammanträde inom kort. Departementschefen
framhåller i direktiven för denna kommitté att en fråga av primärt intresse

SkU 1979/80:25

5

bör vara att begränsa olägenheterna av de kraftiga variationerna i bl. a.
uppfinnarnas inkomstförhållanden och att kommittén bör ta ställning till om
intäkter av uppfinnarverksamhet kan behandlas på likartat sätt som
upphovsmannaintäkter.

Underhållsfondsutredningens arbete skall, enligt vad utskottet inhämtat,
vara slutfört inom ett år. I avvaktan på resultatet av utredningens arbete är
någon åtgärd med anledning av motionen 1105 enligt utskottets mening inte
erforderlig. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till denna motion.

En uppfinnare kan bedriva sin verksamhet antingen som fri yrkesutövare
eller som anställd. Frågan under vilka förutsättningar en uppfinnarverksamhet,
som inte utgör ett naturligt led i annan näringsverksamhet, kan hänföras
till inkomstslaget rörelse eller tjänst har inte reglerats. I rättspraxis anses
verksamheten ha karaktär av förvärvskälla först när intäkter börjar inflyta i
verksamheten, vilket bl. a. har till följd att underskott inte dessförinnan kan
dras av vid inkomsttaxeringen.

Utskottet anser - i likhet med motionärerna - att frågan om möj ligheter för
uppfinnare att utjämna inkomster mellan olika beskattningsår bör lösas så
snart som möjligt. En ojämn inkomstutveckling medför ofta högre skatteoch
avgiftsbelastning och sämre socialförsäkringsskydd än om inkomsten är
mera jämnt fördelad över åren. Om man vill främja svensk industris framtida
utveckling och konkurrenskraft är det därför angeläget att man på olika sätt
söker mildra marginaleffekterna vid beskattningen. Även från rättvisesynpunkt
är det angeläget att inkomsttagare med starkt varierande inkomster
kan få en någorlunda likartad behandling i skattehänseende.

Utskottet är medvetet om att en lösning av den i motionen aktualiserade
frågan, inte minst med hänsyn till svårigheten att definiera begreppet
uppfinnarinkomst, är förenad med problem som kräver ingående överväganden.
Med hänsyn härtill är utskottet inte berett biträda motionärernas
yrkanden om att riksdagen redan i höst skall föreläggas förslag till lagstiftning
i frågan. Utskottet anser sig däremot böra förorda att frågan om inkomstutjämning
för uppfinnare behandlas med förtur av kommittén.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1584 bör ges regeringen
till känna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1105,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1584 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 februari 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1979/80:25

6

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c)*, Bo Forslund (s).
Wilhelm Gustafsson (fp). Bengt Wittbom (m) och Olle Grahn (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 64628 Stockholm 1980