SkU 1979/80:20

Skatteutskottets betänkande
1979/80:20

med anledning av propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:58
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,

8. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsningar av skatt i vissa
fall,

9. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

10. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Det under 7 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
kommundepartementet, och de under 9 och 10 upptagna förslagen i samråd
med chefen för socialdepartementet.

1 propositionen lämnas förslag om en fortsatt reformering av inkomstskatten.
 Marginalskattesänkningar föreslås för 1980 års inkomster mellan
ca 35 000 kr. och 116000 kr. Den största sänkningen, med 4 procentenheter,
 genomförs i skikten mellan 58 000 kr. och 75000 kr. Vidare föreslås att
en marginalskattespärr införs, enligt vilken den sammanlagda statliga och
kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna föreslås
utgöra 80% i inkomstskikt upp till 30 basenheter - 174000 kr. år 1980
- och 85% för inkomstdelar därutöver. Den gällande regeln om begränsning
av det totala skatteuttaget, den s.k. 80/85-procentregeln, föreslås
anpassad till marginalskattetaket.

I propositionen redovisas den lagtekniska regleringen av den reform av
det kommunala skatteunderlaget som utgjorde ett led i propositionen om
den kommunala ekonomin (prop. 1978/79:95). Grundavdraget vid den
kommunala inkomsttaxeringen föreslås i det sammanhanget höjt från 4 500
kr. till 6 000 kr., medan det statliga grundavdraget föreslås slopat. Den
särskilda skattereduktionens storlek anpassas till de nya reglerna för
grundavdragen, och en teknisk anpassning av den statliga inkomstskatteskalan
genomförs.

I Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

2

Även utformningen av folkpensionärernas skattelättnader behandlas i
propositionen. För år 1980 föreslås en höjning av det extra avdraget.
Vidare läggs förslag fram om deklarationspliktsgränsen för folkpensionärer
vid 1980 års taxering.

Slutligen föreslås i propositionen att avgift för arbetslöshetsförsäkring,
som tidigare har varit avdragsgill endast inom ramen för det s.k. kapitalförsäkringsavdraget,
 skall få dras av från inkomsten i förvärvskällan.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Författningsförslagen har följande lydelse.

SkU 1979/80:20

3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 dels

att 8§, 9§ 2 och 3 morn.. 10§ I mom. samt 11 § 1 mom. skall ha nedan
angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 10 a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §*

Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
 äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt
grundavdrag, varvid 48§ 2 och 3
mom. samt 49 § kommunalskattelagen
skola äga motsvarande tilllämpning.

Förening, som är hänförlig under 53 § I mom. första stycket e) kommunalskattelagen,
 äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag
med 2 000 kronor.

9 §

2 morn.3 För skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, utgöres den
beskattningsbara inkomsten av den
taxerade inkomsten, minskad med
det statliga grundavdrag, vartill
den skattskyldige är berättigad.

Den beskattningsbara inkomsten
skall angivas i helt hundratal kronor,
 så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt
av anledning, varom i 50 § 2
mom. andra, tredje eller fjärde
stycket kommunalskattelagen
(1928: 370)förmäles. må efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, läns 1

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

3 Senaste lydelse 1977: 573.

3 Senaste lydelse 1979: 171.

2 mom. Har skattskyldig varit
bosatt här i riket under hela eller
någon del av beskattningsåret och
har skatteförmågan varit väsentligen
nedsatt av sådan anledning.
som anges i 50§ 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
(1928: 370), får - efter
taxeringsnämndens eller, om
besvär anförts eller om särskild
framställning därom gjorts senast
den 30 juni året näst efter taxeringsåret,
 länsrättens prövning - den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas med avdrag enligt bestämmelserna
i nämnda lagrum. Vad
härefter återstår avrundas nedåt till
helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar
inkomst.

SkU 1979/80:20

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättens beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas,
förutom med statligt grundavdrag,
med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna
i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas
nedåt till helt hundratal kronor och
utgör för skattskyldig. sam nu
nämnts, beskattningsbar inkomst.

För förening som äger rätt till grundavdrag enligt 8§. utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt
grundavdrag.

3 mani.4 Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och
under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad inkomst,
skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem
båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen,
 samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige
varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med Binkomst
förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres
av det sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges A-inkomst
minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag,
 grundavdrag och sådant
avdrag utöver grundavdrag
som avses i 2 mom. andra stycket.

Beskattningsbar A-inkomst avrundas
nedåt till helt hundratal kronor,
så att överskjutande belopp, som
icke uppgår till helt hundratal kronor,
 bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres
av skillnaden mellan den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst.
 beräknad enligt 2 morn.,
och den beskattningsbara A-inkomsten.

Nuvarande lydelse
10 §

/ morn.5 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av
nedan angivna grundbelopp.

4 Senaste lydelse 1970:163.

5 Senaste lydelse 1978:912.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs
av det sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges A-inkomst
minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag
och sådant avdrag som
avses i 2 mom./örsta stycket. Beskattningsbar
A-inkomst avrundas
nedåt till helt hundratal kronor, så
att överskjutande belopp, som icke
uppgår till helt hundratal kronor,
bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgörs
av skillnaden mellan den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst,
 beräknad enligt 2 eller 4
morn., och den beskattningsbara
A-inkomsten.

SkU 1979/80:20

5

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt: 2

procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

3

men icke 5 basenheter

grundbeloppet för 3 basenheter och

4% av återstoden

5

,. ., 6

5

8 9c "

6

., .. 7

6

13 7c "

7

., .. 8

7

16 9c "

8

., ., 9

s

20 9c "

9

" " 10

9

25 c/c ”

10

" " II

10

29 7c "

II

., ,, /2

II

33 9,f "

12

.. .. /3

!2

35 9c "

13

14

13

409c "

14

" ” 16

14

45 9c "

16

" " 20

16

49 9c "

20

., „ J0

20

53 9c "

30

basenheter

30

58 9c "

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs.
 vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse
10 §

/ moni. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger / basenhet enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt: I

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

1 men icke

4 basenheter

grundbeloppet för / basenhet och

2 9c av återstoden

4

5

4 basenheter och

4 9c ”

5 "

6

5

5 9c "

6 "

7

6

8 9c "

7 '■

8

7

II 9c, "

8 " '•

9

8

14 9c "

y

10

9

20 9c ”

10 " "

II

10

22 9c "

II ..

12

II

26 9c "

12 " "

13

12

30 9c "

13 .. ..

14

13

34 9c "

14 "

15

14

39 9c "

15 '• "

16

15

449c "

16 "

17

16

45 9c "

I? ■■ ••

20

17

48 9c "

20 " "

30

20

53 9c "

30 basenheter

30

589c "

SkU 1979/80:20

6

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
 vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

Vid beräkning av statlig inkomstskatt
gäller följande i fråga om fysisk
person, som varit bosatt här i
riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, och för oskiftat
dödsbo efter den som vid sin död
var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i
den mån den tillsammans med
kommunal inkomstskatt överstiger
80 procent av någon del av den beskattningsbara
inkomsten upp till
30 basenheter och 85 procent av
någon del av den beskattningsbara
inkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som
enligt kommunalskattelagen 0928:
370) beskattas i annan kommun än
hemortskommunen anses inkomst i
hemortskommunen utgöra den
högsta delen av den sammanlagda
inkomsten. Har skattskyldig inkomst
i två eller flera kommuner
utom hemortskommunen skall den
största av dessa inkomster anses
utgöra den högsta delen av den
sammanlagda inkomsten i nämnda
kommuner. Uppgår inkomst i två
eller flera kommuner till samma belopp
skall inkomst i den kommun
som har den högsta skattesatsen,
anses utgöra den högsta delen av
den sammanlagda inkomsten.
Motsvarande skall gälla vid sådan
fördelning som avses i 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas
samman enligt II § I mom. beräknas
statlig inkomstskatt med utgångspunkt
i de regler som enligt
tredje stycket ovan gäller för make

SkU 1979/80:20

7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har den högsta A-inkomsten.
Bestämmelserna tillämpas därvid
som om denne make var skattskyldig
även för andra makens Binkomst.
 Har makarna skilda hemortskommuner
anses hemortskommunen
för maken med den högsta
A-inkomsten vara makarnas gemensamma.
 Är makarnas inkomster
lika stora skall den kommun där
skattesatsen är högst anses som
hemortskommun.

11 §

I morn.6 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § I mom. förmäles, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas
å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom. andra
stycket sägs. beräknas för vardera
maken för sig, varvid bestämmelserna
i 52 § 1 mom. fjärde och femte
styckena kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande tilllämpning.

Avdrag, som i 9 § 2 mom./örs/a
stycket sägs, beräknas för vardera
maken för sig, varvid bestämmelserna
i 52 § 1 mom. fjärde och femte
styckena kommunalskattelagen
(1928: 370) tillämpas.

I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten
på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
sjätte— nionde styckena.

Har båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
sjätte -åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar
B-inkomst, beräknas skatten
på det sammanlagda beloppet
av dessa inkomster och fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
de beskattningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskattningsbar
B-inkomst hos make,

Beskattningsbar B-inkomst hos
make, som har den lägsta beskattningsbara
A-inkomsten, sammanläggs
med andra makens beskattningsbara
inkomst. Därefter beräknas
skatt med tillämpning av 10 § 1
mom. på summan av nämnda Binkomst
och andra makens beskatt -

6 Senaste lydelse 1976:68.

SkU 1979/80:20

8

Nuvarande lydelse

som har den lägsta beskattningsbara
A-inkomsten, med andra makens
beskattningsbara inkomst. Därefter
beräknas skatt med tillämpning av
10 § I mom. på summan av nämnda
B-inkomst och andra makens beskattningsbara
inkomst. Skatten på
makamas B-inkomster utgör skillnaden
mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten.
Skatten på B-inkomst fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara B-inkomster.
 Bestämmelserna i 10 § 3 mom.
skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet
av makars B-inkomster icke överstiger
2 000 kronor, skola dessa inkomster
vid tillämpning av detta
moment anses som A-inkomst.

Föreslagen lydelse

ningsbara inkomst. Skatten på makamas
B-inkomster utgör skillnaden
mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten.
Skatten på B-inkomst fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara B-inkomster.
 Bestämmelserna i 10§ 3 mom.
skall därvid iakttas.

Vid tillämpning av detta moment
skall, om det sammanlagda beloppet
av makars B-inkomster inte
överstiger 2 000 kronor, dessa inkomster
anses som A-inkomst.
Vidare skall minst 4500 kronor av
vardera makens beskattningsbara
inkomst anses som beskattningsbar
A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst
och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången
vid 1981 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)
dels att 19§, 46§ 2 morn., 48§ 2 och 3 morn., 53§ 1 morn., punkt 1 av
anvisningarna till 20§, punkt 14 av anvisningarna till 21 §, punkt 2 av
anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av
anvisningarna till 28§, punkt 9 av anvinsningama till 29§, punkt 12 av
anvisningarna till 32 § samt punkt 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i anvisningarna till 33 § skall införas en ny punkt, 6, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §>

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller
vad som förvärvats genom arv, testamente, fordel av oskift bo eller gåva; -

1 Senaste lydelse 1978:944.

SkU 1979/80:20

9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses
i 35 § 3 eller 4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor:

ersättning, som på grund av försäkringjämlikt
lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade, om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 4500 kronor eller
högre belopp för år eller utgör föräldrapenning,
 så ock sådan ersättning
enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes
än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som
avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977: 267) om krigsskadeersättning
till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av
4500 kronor eller högre belopp för
år, ävensom ersättning, vilken vid
sjukdom eller olycksfall tillfallit någon
på grund av annan försäkring,
som icke tagits i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst
räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i
den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning
som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur;

ersättning, som på grund av försäkring
jämlikt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade, om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 6 000 kronor eller
högre belopp för år eller utgör föräldrapenning,
 så ock sådan ersättning
enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes
än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som
avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977: 267) om krigsskadeersättning
till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av
6 000 kronor eller högre belopp för
år, ävensom ersättning, vilken vid
sjukdom eller olycksfall tillfallit någon
på grund av annan försäkring,
som icke tagits i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst
räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i
den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § I eller 2 morn., så ock ersättning
som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor
för dag;

SkU 1979/80:20

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått
på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller
motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av
nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare
om icke ersättningen grundas på
förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller
högre belopp för år;

ersättning jämlikt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare
om icke ersättningen grundas på
förvärvsinkomst a
ler högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad
till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbidrag.
 återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
 och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt:

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag
till barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag
eller förordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbidrag
till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del

SkU 1979/80:20

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig
användning av motorsåg.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller
särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §

2 morn.2 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den
utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna

till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter,
 som skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ägas av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller
hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
 till den del avdrag
för premien ej medges enligt punkt
2 av anvisningarna till 22 § eller
punkt 9 av anvisningarna till 29 §,
arbetslöshetsförsäkring samt sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till sjukkassa
för begravningshjälp, som ej
avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring
enligt 2-4 kap. lagen om
allmän försäkring;

3) för premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas
av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans
omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
 till den del avdrag för
premien ej medges enligt punkt 2 av
anvisningarna till 22 § eller punkt 9
av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring,
 om avdrag ej
medges enligt nyssnämnda lagrum
eller punkt 6 av anvisningarna till
33 §, samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
 därunder inbegripen
avgift till sjukkassa för begravningshjälp,
 som ej avses i 33 § och
som ej utgör sjukförsäkring enligt
2-4 kap. lagen om allmän försäkring; -

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklaration fogat
intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret utgivit för eller
tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet
fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola,
gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med

3 000 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende
annan pensionförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av
arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt,
 skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring

1 Senaste lydelse 1978:913.

SkU 1979/80:20

12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas
allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till
understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i
riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det
belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här
ovan, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock
att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må
åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500
kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast
dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I
fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller
rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt
saknar pensionsrätt i anställning och icke är anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som
avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget
uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den icke
överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret
samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo
men icke trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får
avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans
med A-inkomst enligt föregående mening icke överstiger tjugo
gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje
meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp
motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför
sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst
motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret
eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst
avses inkomst som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även
inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 §
2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse
som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i
anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Sådant avdrag får dock icke beräknas för inkomst som
härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har
sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av
anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk

SkU 1979/80:20

13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag
beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får
i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige
drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år.
Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift
som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som
för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder
driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan
och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till
vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket
i fråga som avses i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har
avdrag för. avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna
i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas
med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger
vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som
avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan
sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga
i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf.
Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen,
 må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i
annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande
fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid
taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den
skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte
beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall
får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna
paragraf åtnjutits.

48 §

2 morn.3 Skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt person, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, äger under hela beskattningsåret, äger

att å den i hemortskommunen taxe- att å den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt rade inkomsten åtnjuta kommunalt

grundavdrag med 4 500 kronor. grundavdrag med 6 000 kronor.

Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan

gottgörelse som utgör skattepliktig gottgörelse som utgör skattepliktig

inkomst enligt lagen (1958: 295) om inkomst enligt lagen (1958: 295) om

sjömansskatt skall grundavdraget sjömansskatt skall grundavdraget

3 Senaste lydelse 1974:769.

SkU 1979/80:20

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

minskas med en tolftedel för varje
period om trettio dagar för vilken
den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning. Det sålunda
beräknade grundavdraget avrundas
uppåt till helt tiotal kronor.

3 m o m.4 Skattskyldig fysisk person,
 som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskattningsåret,
 äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt grundavdrag
som för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han varit
här i riket bosatt, utgör en tolftedel
av 4500 kronor. Härvid gäller bestämmelserna
i 2 mom. andra stycket.
 Det avdragsbelopp, som sålunda
erhålles, avrundas uppåt till
helt tiotal kronor.

minskas med 500 kronor för vatje
period om trettio dagar för vilken
den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning.

3 mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskattningsåret,
 äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt grundavdrag
med 500 kronor för vatje kalendermånad
eller del därav, varunder
han varit här i riket bosatt. Härvid
gäller bestämmelserna i 2 mom.
andra stycket.

53 §

1 mom.5 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på
grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats:
samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan
anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån
och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring till
den del beloppet överstiger 4500
kronor och för annan ersättning enligt
nämnda lag;

för pension enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring till
den del beloppet överstiger 6 000
kronor och för annan ersättning enligt
nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller
svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring,
 om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse; 4

Senaste lydelse 1978:913.

5 Lydelse enligt prop. 1979/80:32.

SkU 1979/80:20

15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning
åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till
någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring
eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973: 349);
för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst
av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda
avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i
den omfattning, som anges i anvisningarna till 41 b §;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt
eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse
eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar
eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avseratt tillgodose statens
egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan
för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som
enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond
som avses i förordningen (1978:504) om överförande av
vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond,
allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföreningar
som inte bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet, pensionsstiftelser
som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m., personalstiftelser som avses i samma lag med ändamål
uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,
stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och
arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare
eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd
eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse
eller rationalisering av företags verksamhet, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna pensionsfonden, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnesfond,
 Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt

SkU 1979/80:20 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samarbete med u-länder. Järnkontoret och SlS-Standardiseringskommissionen
i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel
används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare
eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Skeppsfartens sekundärlånekassa,
 Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum
i övre Norrland, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg,
 Svenska bibelsällskapets bibelfond. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag,
 Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén,
Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Aktiebolaget Tipstjänst:
för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte.
 barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål
att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets
försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda
personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ideella
föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:
för inkomst av fastighet och av rörelse;

0 svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund,
 stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig
verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer.
 dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller
på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om
samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet
eller regleringssamfällighet, samtliga här under 0 avsedda bolag.
 verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under
punkterna d) och e):
för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
g) utländska bolag:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara,
 att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning
av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i
första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det
föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

SkU 1979/80:20

17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 20 *

1.® Till skattskyldigs levnadskostnader,
 för vilka avdrag enligt
denna paragraf ej medgives, räknas
bland annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter till
kassor, föreningar och andra sammanslutningar,
 i vilka den skattskyldige
är medlem. Att i vissa speciella
fall avdrag dock får göras för
dylika premier och avgifter, framgår
av stadgandena i 25§ 1 morn.,
33 § och 46 § 2 mom. samt punkt 2
av anvisningarna till 22 § och punkt
9 av anvisningarna till 29 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader,
 för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland
annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter till kassor,
föreningar och andra sammanslutningar,
 i vilka den skattskyldige är
medlem. Avdrag får dock göras för
sådana premier och avgifter i den
omfattning som anges i 25 § 1
morn., 33§ och 46§ 2 mom. samt
punkt 2 av anvisningarna till 22 §,
punkt 9 av anvisningarna till 29 §
och punkt 6 av anvisningarna till

33 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål äro att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubileum för företaget,
 invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning
eller jämförliga händelser eller då utgifterna äro att hänföra till
personalvård. Avdrag må i det enskilda fallet icke åtnjutas med större
belopp än som kan anses skäligt.

till 21 §

14.7 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet
om sjukpenningen grundas på
inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet
och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 4500
kronor eller högre belopp för år.
Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

14. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet
om sjukpenningen grundas på
inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet
och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 6 000
kronor eller högre belopp för år.
Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

6 Senaste lydelse 1976: 1094.

7 Senaste lydelse 1977:279.

2 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 22 §

2.8 Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till del
allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skattei
fä icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i
anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna
till 29 § om avdrag för
premie för grupplivförsäkring äger
motsvarande tillämpning beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna
till 29 § om avdrag för
premie för grupplivförsäkring och i
punkt 6 av anvisningarna till 33 §
om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa
gäller också beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

till

9.9 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av annan fastighet
om sjukpenningen grundas på inkomst.
 som hänför sig till annan
fastighet och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till4500 kronor
eller högre belopp för år. Till
intäkt av annan fastighet hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare.

till

9.10 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av rörelse om sjuk 8

Senaste lydelse 1976:1094.

8 Senaste lydelse 1977: 279.

10 Senaste lydelse 1977:279.

4 §

9. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av annan fastighet
om sjukpenningen grundas på inkomst,
 som hänför sig till annan
fastighet och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 6 000 kronor
eller högre belopp för år. Till
intäkt av annan fastighet hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare.

28 §

9. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av rörelse om sjuk -

SkU 1979/80:20

19

Nuvarande lydelse

penningen grundas på inkomst,
som hänför sig till rörelse och för
sig eller tillsammans med annan
sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till 4500 kronor eller högre
belopp för år. Till intäkt av rörelse
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

Föreslagen lydelse

penningen grundas på inkomst,
som hänför sig till rörelse och för
sig eller tillsammans med annan
sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till 6 000 kronor eller högre
belopp för år. Till intäkt av rörelse
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare
.

till 29 §

9.11 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det
allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och
hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas
(se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i
anvisningarna till 41 b§.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen.
 Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen,
 utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring
för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av
premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för
nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del
av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles
allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna
till 33 § om avdrag för
avgift till erkänd arbetslöshetskassa
gäller också beträffande inkomst
av rörelse.

till 32 §

12.12 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av tjänst om sjukpenningen
grundas på inkomst,
som hänför sig till tjänst och för sig
eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår

11 Senaste lydelse 1976: 1094.

12 Senaste lydelse 1977:279.

12. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
 lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av tjänst om sjukpenningen
grundas på inkomst,
som hänför sig till tjänst och för sig
eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår

SkU 1979/80:20

20

Nuvarande lydelse

till 4500 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av tjänst hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare
samt annan lag eller författning.
 som utgått annorledes än på
grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

Föreslagen lydelse

till 6000 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av tjänst hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare
samt annan lag eller författning,
 som utgått annorledes än på
grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra
skattepliktig intäkt av tjänst.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973: 349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid
grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen
eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare
i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

till 33 §

6. Avdrag medges för avgift till
erkänd arbetslöshetskassa. Kan sådant
avdrag ifrågakomma i flera
förvärvskällor skall det i första
hand hänföras till den förvärvskälla
där bruttointäkten är störst.

till 50 §

2.13 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke
barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under
ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen
icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den
skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida
folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig
del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den
mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare
föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

13 Senaste lydelse 1978:913.

SkU 1979/80:20

21

Nuvarande lydelse

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst icke visst högsta belopp,
 skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
icke skall påföras statligt
beskattningsbar inkomst. Detta
högsta inkomstbelopp motsvarar
taxerad inkomst för skattskyldig,
som under beskattningsåret icke
haft annan inkomst än ålderspension
enligt 6 kap. 2 § första stycket
lagen (1962: 381) om allmän försäkring
och därutöver skattepliktiga intäkter
av tjänst om sammanlagt
3600 kronor samt åtnjutit avdrag
endast med 100 kronor enligt 33 § 2
mom. första stycket. Förgift skattskyldig,
 som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet
med utgångspunkt från en pension
utgörande 77,5 procent av basbeloppet.
 För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från
en pension utgörande 95 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift
skattskyldig under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

Föreslagen lydelse

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst icke visst högsta belopp,
 skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
icke skall påföras högre
statligt beskattningsbar inkomst än
6 000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig, som under beskattningsåret
icke haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6
kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och därutöver skattepliktiga intäkter
av tjänst om sammanlagt
5200 kronor samt åtnjutit avdrag
endast med 100 kronor enligt 33 § 2
mom. första stycket. För gift skattskyldig,
 som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet
med utgångspunkt från en pension
utgörande 77,5 procent av basbeloppet.
 För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från
en pension utgörande 95 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift
skattskyldig under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75000
kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 125000 kronor, skall avdrag
icke medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. denria
lag och jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål
skall inräknas i förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyl -

SkU 1979/80:20

22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dige eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna
enbart en fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande
bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda
omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i
52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången
vid 1981 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956:623)1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

3 morn.2 Skattskyldig, som upp- 3 mom. Skattskyldig, som uppburit
folkpension, är med undantag burit folkpension, är med undantag

som anges i andra stycket skyldig som anges i andra stycket skyldig

att utan anmaning avlämna själv- att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans brut- deklaration endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvs- tointäkt av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst källor under året uppgått till minst

16000 kronor, eller, om hans make 17500 kronor, eller, om hans make

uppburit folkpension, till minst uppburit folkpension, till minst

13800 kronor. Med folkpension 15200 kronor. Med folkpension

avses folkpension i form av ålders- avses folkpension i form av ålderspension,
 förtidspension, änkepen- pension, förtidspension, änkepension
och hustrutilllägg. Som folk- sion och hustrutilllägg. Som folkpension
räknas icke barnpension el- pension räknas icke barnpension eller
vårdbidrag. ler vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make
är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldige
har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret, om han har
skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om
garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för
honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket
såvitt avser förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

1 Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste lydelse 1978:914.

SkU 1979/80:20

23

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2§ 1, 4 och 5 mom. samt 4§ uppbördslagen
(1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 morn.2 Där beteckningar, som
användas i kommunalskattelagen,
lagen om statlig inkomstskatt, lagen
om statlig förmögenhetsskatt eller
taxeringslagen, begagnas i denna
lag, hava de, såvida ej annat angives
eller av sammanhanget framgår,
 samma innebörd som i nämnda
författningar.

1 mom. Beteckningar som används
i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
eller taxeringslagen
(1956:623) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten,
 om inte annat framgår av omständigheterna.

4 morn.3 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år. och av
gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor.

av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 4500 kronor,
med 40 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 4 500
kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig
till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
 som understiger 4500 kronor,
 åtnjutes skattereduktion endast
av den som har den högsta
taxerade inkomsten. Äro de taxerade
inkomsterna lika stora, tillkommer
skattereduktion den äldre av
de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första
stycket åtnjutes endast av skattskyldig.
 som varit bosatt här i riket
under någon del av beskattningsåret.
 För gift skattskyldig gäller
dessutom följande. För att skattereduktion
skall få åtnjutas, skall
maken ha varit bosatt här i riket un -

av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 6000 kronor,
med 30 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 6 000
kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig
till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.
 som understiger 6 06*0 kronor.
 åtnjutes skattereduktion endast
av den som har den högsta
taxerade inkomsten. Är de taxerade
inkomsterna lika stora, tillkommer
skattereduktion den äldre av
de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första
stycket åtnjutes endast av skattskyldig.
 som varit bosatt här i riket
under någon del av beskattningsåret.
 För gift skattskyldig gäller
dessutom följande. För att skattereduktion
skall få åtnjutas, skall
maken ha varit bosatt här i riket un -

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Senaste lydelse 1979: 174.

3 Senaste lydelse 1979: 88.

SkU 1979/80:20

24

Nuvarande lydelse

der någon del av beskattningsåret.
Avser makens bosättning här i riket
större delen av beskattningsåret,
sker skattereduktionen enligt första
stycket. Avser makens bosättning
här i riket endast en mindre del av
beskattningsåret, åtnjuter den
skattskyldige skattereduktion, om
maken saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt,
med 900 kronor, och om maken har
taxerad inkomst enligt nämnda lag
som understiger 2250 kronor, med
40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2250 kronor
och den taxerade inkomsten.

Föreslagen lydelse

der någon del av beskattningsåret.
Avser makens bosättning här i riket
större delen av beskattningsåret,
sker skattereduktionen enligt första
stycket. Avser makens bosättning
här i riket endast en mindre del av
beskattningsåret, åtnjuter den
skattskyldige skattereduktion, om
maken saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt,
med 900 kronor, och om maken har
taxerad inkomst enligt nämnda lag
som understiger 3 000 kronor, med
30 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 3 000 kronor
och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena
skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen
beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som
tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, socio
(försäkringsavgift till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
 arbetsskadeförsäk ringsavgift,

delpensionsförsäk ringsavgift,

arbetsgivaravgift, allmän
arbetsgivaravgift, avgift för
sjöfolks pensionering och förseningsavgift
enligt taxeringslagen
samt annuitet å avdikningslän.

Skattereduktion sker endast i
fråga om statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift
och skattetillägg enligt
taxeringslagen (1956:623).

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öietal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller.

5 mom.4 Skattskyldig fysisk
person, som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med
det belopp varmed 0.4 basenheter,
enligt lagen (1977:1071) om basen4
Senaste lydelse 1978:915.

5 mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med
det belopp varmed 0,4 basenheter
enligt lagen (1977:1071) om basen -

SkU 1979/80:20

Nuvarande lydelse

het enligt 10 § I mom. lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt,
överstiger I 600 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion
äga bestämmelserna i 4 mom.
fjärde, femte och sjätte styckena
motsvarande tillämpning.

4

1 morn.5 Har lokal skattemyndighet
ej annorledes förordnat,
skall, då inkomst av tjänst hänför
sig till arbetsanställning som är avsedd
att vara kortare tid än en vecka
eller då inkomsten eljest avser
bestämd tidsperiod och uppbäres
vid regelbundet återkommande tillfällen,
 preliminär A-skatt utgår med
belopp, som angivas i skattetabeller.
 Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
för varje inkomstår sådana
tabeller.

Skattetabellerna skola för olika
inkomstbelopp, beräknade för vecka
eller den längre tid som bestäms
av regeringen eller den myndighet
regeringen utser, angiva därå belöpande
preliminär skatt. Tabellerna
skola grundas på följande förutsättningar,
 nämligen
att inkomsten samt grundavdraget
äro oförändrade under
inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer
att taxeras för annan inkomst
än som i tabellen angives, ej heller
för garantibelopp för fastighet eller
för förmögenhet.

att den skattskyldige icke har
att erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen enligt 19
kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring, tilläggspensionsavgift
eller sjukförsäkringsavgift,
att skattskyldig, som avses i 2
mom. första stycket 2) och 4) erhåller
skattereduktion, samt

25

Föreslagen lydelse

het enligt 10 § 1 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt
överstiger2 000 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion
tillämpas bestämmelserna i 4
mom. fjärde, femte och sjätte
styckena.

§

1 mom. För inkomst av tjänst
som hänför sig till bestämd tidsperiod
och uppbärs vid regelbundet
återkommande tillfällen eller till arbetsanställning
som är avsedd att
vara kortare tid än en vecka skall
preliminär A-skatt utgå med belopp,
 som anges i skattetabeller,
om inte lokal skattemyndighet har
bestämt annat. Skattetabellerna
skall ange den preliminära skatt
som belöper på olika inkomstbelopp,
 beräknade för månad eller
den kortare tid som anges i tabellerna.
 Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer fastställer
för varje inkomstår sådana
tabeller.

Tabellerna skall grundas på följande
förutsättningar, nämligen
a 11 inkomsten är oförändrad under
inkomståret,
att den skattskyldige endast
kommer att taxeras för den inkomst
som anges i tabellen,

att den skattskyldige inte skall
erlägga annan skatt eller avgift som
avses i denna lag än statlig inkomstskatt
och kommunal inkomstskatt,

att skattskyldig som avses i 2
mom. första stycket 2 och 4 erhåller
skattereduktion,
att den skattskyldige vid taxering
för inkomsten inte erhåller
andra avdrag än grundavdrag och,
såvitt gäller skattskyldig som avses
i 2 mom. första stycket 3 och 4,
förvärvsavdrag.

5 Senaste lydelse 1977: 1075.

SkU 1979/80:20

Nuvarande lydelse

26

Föreslagen lydelse

att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels grundavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig,
 avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
.

2 m o m. I skattetabellerna skola i
särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av
skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomstagare, som icke
avses under 4), och gift inkomsttagare,
 vars make har en sammanräknad
nettoinkomst på minst tvåtusen
kronor;

2) gift inkomstagare, vars make
saknar sammanräknad nettoinkomst
eller har sådan inkomst understigande
tvåtusen kronor;

3) gift inkomsttagare, som är berättigad
till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen;

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad
till avdrag enligt 46 § 3
morn. kommunalskattelagen.

Ogift inkomsttagare, som har
hemmavarande barn och som icke
är hänförlig till under 4) upptagen
grupp av skattskyldiga, skall likställas
med inkomsttagare som under
2) avses.

3 morn.6 Skattetabellerna skola
angiva den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet,
 som bestämts för inkomståret
samt att det sammanlagda beloppet
av kommunal inkomstskatt
och landstingsmedel beräknas för
skattekrona och skatteöre till vissa
i hela krontal bestämda belopp,
vilka regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
för varje inkomstår.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer må dock beträffande
Stockholm, Göteborg eller
Malmö, efter framställning av
6 Senaste lydelse 1974:771.

2 mom. I skattetabellerna skall i
särskilda kolumner tas upp skattebelopp
för följande grupper av
skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomsttagare, som inte
avses under 4, och gift inkomsttagare,
 vars make har en sammanräknad
nettoinkomst på minst 3 000
kronor,

2) gift inkomstagare, vars make
saknar sammanräknad nettoinkomst
eller har sådan inkomst understigande
3 000 kronor,

3) gift inkomsttagare, som är berättigad
till förvärvsavdrag,

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad
till förvärsavdrag.

Ogift inkomsttagare, som är berättigad
till skattereduktion men
inte till förvärvsavdrag skall jämställas
med inkomsttagare som
avses under 2.

3 mom. Skattetabellerna skall
ange den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning av
det procenttal av grundbeloppet,
som har bestämts för inkomståret
samt att kommunal inkomstskatt
beräknas för skattekrona och skatteöre
till vissa i hela krontal bestämda
belopp, som regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får dock beträffande
Stockholm, Göteborg eller
Malmö, efter framställning av

SkU 1979/80:20

27

Nuvarande lydelse

vederbörande kommun, upprätta
särskild tabell för inom kommunen
skattskyldiga, avseende en utdebitering
för kommunalt ändamål i
femtiotal ören, samt meddela de
närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av tabellen.
Den merkostnad, som kan uppkomma
för upprättandet av sådan tabell,
 skall gäldas av vederbörande
kommun.

4 mom. I skattetabellerna skall
därjämte intagas en särskild kolumn,
 vari angives det belopp varmed
preliminär A-skatt skall beräknas
å inkomst för dag av sådan anställning
som är avsedd vara kortare
tid än en vecka. För samtliga
skattetabeller skola enahanda belopp
angivas i den särskilda kolumnen
att tillämpas oberoende av arbetstagarens
civilstånd och annan i
2 mom. angiven omständighet.
Skattebeloppen skola be räknas på
grundval av beräknelig genomsnittlig
sysselsättning under året och av
den utdebitering till kommunal inkomstskatt
och landstingsmedel,
som riksskatteverket bestämmer
för varje år. Den särskilda skattekolumnen
skall avse en lägsta
dagsinkomst av tio kronor. I övrigt
skall vad ovan i denna paragraf sägs
i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens
beräkning.

Föreslagen lydelse

vederbörande kommun, upprätta
särskild tabell för inom kommunen
skattskyldiga, avseende en skattesats
för kommunalt ändamål i femtiotal
ören, samt meddela de närmare
föreskrifter, som kan behövas
för tillämpning av tabellen. Den
merkostnad, som kan uppkomma
för upprättandet av sådan tabell,
skall betalas av vederbörande kommun.

4 mom. I skattetabellerna skall
också tas in en särskild kolumn,
vari anges det belopp varmed preliminär
A-skatt skall beräknas på inkomst
för dag av sådan anställning
som är avsedd vara kortare tid än
en vecka. För samtliga skattetabeller
skall samma belopp anges i
den särskilda kolumnen att tillämpas
oberoende av arbetstagarens civilstånd
och annan i 2 mom. angiven
omständighet. Skattebeloppen
skall beräknas på grundval av beräknelig
genomsnittlig sysselsättning
under året och med ledning av
för riket genomsnittlig skattesats
till kommunal inkomstskatt föregående
år. I övrigt skall vad ovan i
denna paragraf sägs i tillämpliga delar
gälla vid skattebeloppens beräkning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt
på grund av 1981 års taxering.

SkU 1979/80:20

28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 12 § samt de tabeller som
avses i 7 § 1 mom. och 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 12 §2

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 Jämkning i fall som avses i 12 § !
mom. vid e) må för år räknat med- mom. vid e)får för år räknat medgi givas

med högst ett belopp, som vas med högst ett belopp, som

motsvarar summan av icke utnytt- motsvarar summan av 6 000 kronor

ja t grundavdrag och det belopp. och det belopp, med vilket avdrag

med vilket avdrag för väsentligen för väsentligen nedsatt skatteför nedsatt

skatteförmåga högst skulle måga högst skulle ha kunnat medgi hava

kunnat medgivas vid taxering vas vid taxering till statlig inkomsttill
statlig inkomstskatt. skatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt
enligt 7 §. må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas till
sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen
med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava
kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid
nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans
make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman
skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt
anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

1 Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

2 Senaste lydelse 1978:916.

SkU 1979/80:20

29

Nuvarande lydelse
Tabeller för beräkning av sjömansskatt3

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

1 710— 1 800

10,20

+ 32,0 %

1 800— 2 400

39

+ 32,0%

2 400— 3 000

231

+ 36,5%

3 000— 3 600

450

+ 42,0 %

3 600— 4 200

702

+ 47,0 %

4 200— 4 800

984

+ 53,0 %

4 800— 5 400

1 302

+ 59,0 %

5 400— 6 000

1 656

+ 62,0 %

6 000— 6 600

2 028

+ 68,5 %

6 600— 7 200

2 439

+ 73,0 %

7 200— 7 800

2 877

+ 75,5 %

7 800— 8 400

3 330

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 792

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 254

+ 80,0 %

9 600—10 000

4 734

+ 81,0 %

10 000—13 800

5 058

+ 81,0 %

13 800—

8 136

+ 86,0 %

Tabell F kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2 200— 2 400

11,00

+ 32,0 %

2 400— 3 000

75

+ 36,5 %

3 000— 3 600

294

+ 42,0 %

3 600— 4 200

546

+ 46,5 %

4 200— 4 800

825

+ 53,0 %

4 800— 5 400

1 143

+ 58,5 %

5 400— 6 000

1 494

+ 62,5 %

6 000— 6 600

1 869

+ 68,0 %

6 600— 7 200

2 277

+ 73,0 %

7 200— 7 800

2715

+ 75,5 %

7 800— 8 400

3 168

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 630

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 092

+ 79,5 %

9 600—10 000

4 569

+ 81,0 %

10 000—13 800

4 893

+ 81,0 %

13 800—

7 971

+ 86,0%

3 Senaste lydelse 1978: 916.

SkU 1979/80:20

30

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

2 370— 2 400

12,40

+ 32,0%

2 400— 3 000

22

+ 34,5 %

3 000— 3 600

229

+ 40,5 %

3 600— 4 200

472

+ 45,5 %

4 200— 4 800

745

+ 51,0 %

4 800— 5 400

1051

+ 57,0%

5 400— 6 000

1 393

+ 61,5 %

6 000— 6 600

1 762

+ 66,5 %

6 600— 7 200

2 161

+ 72,0%

7 200— 7 800

2 593

+ 74,5 %

7 800— 8 400

3 040

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 502

+ 77,0 %

9 000— 9 600

3 964

+ 78,5 %

9 600—10 000

4 435

+ 81,0 %

10 000—14 000

4 759

+ 81,0 %

14 000—

7 999

+ 86,0 %

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1 790— 2 400

10,05

+ 9,5%

2 400— 3 000

68

+ 32,5 %

3 000— 3 600

263

+ 38,0 %

3 600— 4 200

491

+ 42,0 %

4 200— 4 800

743

+ 47,5 %

4 800— 5 400

1028

+ 53,0 %

5 400— 6 000

1 346

+ 56,0%

6 000— 6 600

1 682

+ 61,0 %

6 600— 7 200

2 048

+ 66,0 %

7 200— 7 800

2 444

+ 68,0%

7 800— 8 400

2 852

+ 69,0%

8 400— 9 000

3 266

+ 69,5 %

9 000— 9 600

3 683

+ 71,5 %

9 600—10 000

4 112

+ 73,0 %

10 000—13 800

4 404

+ 73,0 %

13 800—

7 178

+ 77,5%

SkU 1979/80:20

31

Nuvarande lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

810— 1 200

12,00

+ 30,0 %

1200— 1800

129

+ 31,5%

1 800— 2 400

318

+ 32,5 %

2 400— 3 000

513

+ 38,5%

3 000— 3 600

744

+ 43,0 %

3 600— 4 200

1 002

+ 48,5 %

4 200— 4 800

1293

+ 55,0%

4 800— 5 400

1623

+ 59,5 %

5 400— 6 000

1 980

+ 64,0 %

6 000— 6 600

2 364

+ 70,5 %

6 600— 7 200

2 787

+ 73,0 %

7 200— 7 800

3 225

+ 76,5 %

7 800— 8 400

3 684

+ 77,0 %

8 400— 9 000

4 146

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 608

+ 81,0 %

9 600—10 000

5 094

+ 81,0%

10 000—13 600

5 418

+ 81,0%

13 600—

8 334

+ 86,0 %

Tabell N kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1 330— 1 800

11,60

+ 32,0

1 800— 2 400

162

+ 32,5

2 400— 3 000

357

+ 38,0

3 000— 3 600

585

+ 43,0

3 600— 4 200

843

+ 48,5

4 200— 4 800

1 134

+ 55,0

4 800— 5 400

1 464

+ 59,5

5 400— 6 000

1 821

+ 63,5

6 000— 6 600

2 202

+ 70,5

6 600— 7 200

2 625

+ 73,0

7 200— 7 800

3 063

+ 76,5

7 800— 8 400

3 522

+ 77,0

8 400— 9 000

3 984

+ 77,0

9 000— 9 600

4 446

+ 80,5

9 600—10 000

4 929

+ 81,0

10 000—13 600

5 253

+ 81,0

13 600-

8 169

+ 86,0

SkU 1979/80:20

32

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

1490— 1800

10,35

+ 31,5 %

1 800— 2 400

108

+ 32,0 %

2 400— 3 000

300

+ 36,5 %

3 000— 3 600

519

+ 42,0 %

3 600— 4 200

771

+ 46,5 %

4 200— 4 800

1 050

+ 53,0%

4 800— 5 400

1 368

+ 58,5 %

5 400— 6 000

1 719

+ 62,5%

6 000— 6 600

2 094

+ 68,0 %

6 600— 7 200

2 502

+ 73,0 %

7 200— 7 800

2 940

+ 75,5%

7 800— 8 400

3 393

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 855

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 317

+ 79,5 %

9 600—10 000

4 794

+ 81,0 %

10 000—13 800

5 118

+ 81,0%

13 800—

8 196

+ 86,0 %

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

830— 1 200

10,70

+19,0 %

1 200— 1 800

81

+19,5 %

1 800— 2 400

198

+ 20,5 %

2 400— 3 000

321

+ 34,5 %

3 000— 3 600

528

+ 38,5%

3 600— 4 200

759

+ 43,5 %

4 200— 4 800

1 020

+ 49,5 %

4 800— 5 400

1 317

+ 53,5%

5 400— 6 000

1 638

+ 57,5 %

6 000— 6 600

1 983

+ 63,0 %

6 600— 7 200

2 361

+ 66,0 %

7 200— 7 800

2 757

+ 69,0 %

7 800— 8 400

3 171

+ 69,0%

8 400— 9 000

3 585

+ 69,5 %

9 000— 9 600

4 002

+ 72,5 %

9 600—10 000

4 437

+ 73,0 %

10 000—13 600

4 729

+ 73,0 %

13 600—

7 357

+ 77,5 %

SkU 1979/80:20

33

Föreslagen lydelse
Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

1770- 1800

12.40

+ 32,0%

1800 - 2400

22

+ 32,5%

2400- 3000

217

+ 34,0%

3000- 3600

421

+ 38,0%

3600- 4200

649

+ 42,0%

4200- 4 800

901

+ 48,5%

4800- 5400

1 192

+ 51,5%

5400- 6000

1501

+ 56,5%

6000- 6600

1840

+ 61,5%

6600 - 7200

2 209

+ 68,0%

7 200- 7800

2617

+ 72,5%

7800- 8400

3052

+ 74,5%

8400 - 9000

3 499

+76.0%

9000- 9600

3955

+77,0%

9600-10000

4417

+ 81,0%

10000-14 400

4741

+ 80,0%

14400-

8261

+ 85,0%

Tabell F kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2250- 2400

11,25

+ 32,5%

2400- 3000

60

+ 34,5%

3000- 3600

267

+ 37,5%

3600- 4200

492

+ 42,0%

4200- 4800

744

+ 48,0%

4800 - 5400

1 032

+ 52,0%

5400- 6000

1 344

+ 56,0%

6000 - 6600

1680

+ 61,5%

6600- 7200

2049

+ 67,5%

7200- 7800

2454

+ 72,5%

7800- 8400

2 889

+ 75,0%

8400- 9000

3 339

+ 76,0%

9000- 9600

3795

+ 76,5%

9600-10000

4 254

+ 81,0%

10000-14400

4 578

+ 80,0%

14400-

8098

+ 85,0%

3 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

Föreslagen lydelse

34

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

2420- 3000

11.70

+ 33,5%

3000- 3600

206

+ 37,0%

3 600- 4 200

428

+ 40,5%

4 200- 4 800

671

+46,5%

4 800 - 5 400

950

+ 50,5%

5 400- 6000

1253

+ 55,0%

6000 - 6600

1583

+ 60.5%

6600— 7 200

1 946

+ 65.5%

7 200- 7800

2 339

+ 71,5%

7800 - 8400

2 768

+ 74,0%

8400 - 9000

3212

+ 76,0%

9000 - 9600

3668

+ 76.0 %

9600- 10000

4 124

+ 80,0%

10000-14600

4 444

+ 80.0%

14 600-

8 124

+ 85,0%

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1850- 2400

10,00

+ 8.0%

2400- 3000

54

+ 31.0%

3000- 3600

240

+ 34,0%

3600- 4200

444

+ 37.5%

4 200- 4 800

669

+ 43,5%

4800- 5400

930

+ 46,5%

5400 - 6000

1 209

+ 50.5%

6000 - 6600

1512

+ 55,0%

6600 - 7200

1842

+ 61,0%

7200- 7 800

2 208

+ 65,5%

7 800 - 8400

2601

+ 67.0%

8400- 9000

3 003

+ 68,5%

9000 - 9600

3414

+ 69.0%

9600- 10000

3 828

+ 73,0%

10000-14400

4 120

+ 72.0%

14400-

7 288

+ 76.5%

SkU 1979/80:20

35

Föreslagen lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

850- 1200

11,00

+ 30,0%

1 200- 1 800

116

+ 31,0%

1800- 2400

302

+ 32.5%

2400- 3000

497

+ 35,0%

3000- 3600

707

+ 39,0%

3600- 4200

941

+ 44,0%

4 200 - 4 800

1205

+ 49,0%

4800- 5 400

1499

+ 53,0%

5 400- 6000

1 817

+ 58,0%

6000 - 6600

2 165

+ 63,5%

6600- 7200

2 546

+ 69,5%

7200- 7 800

2 963

+ 72,5%

7 800- 8400

3 398

+ 75,5%

8400 - 9000

3 851

+ 76,0%

9000- 9600

4 307

+ 78,5%

9600— 10000

4 778

+ 80,5%

10000-14200

5 100

+80,0%

14 200-

8460

+ 85,0%

Tabell N kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1370- 1 800

11,70

+ 31.0%

1800- 2 400

145

+ 32,5%

2400- 3000

340

+ 35,0%

3000- 3600

550

+ 39,0%

3600- 4 200

784

+ 44,0%

4 200- 4 800

1048

+ 49,0%

4 800 - 5 400

1342

+ 52,5%

5 400- 6000

1657

+ 58,0%

6000 - 6 600

2005

+ 63,0%

6600 - 7200

2 383

+ 69,5%

7 200- 7 800

2 800

+ 72,5%

7 800 - 8400

3235

+ 75,5 %

8400- 9000

3 688

+ 76,0%

9000 - 9600

4 144

+ 78,5%

9600- 10000

4615

+ 80.5%

10000- 14 200

4937

+ 80,0%

14 200-

8297

+ 85,0%

SkU 1979/80:20

36

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst
vid skiktets nedre
gräns, kr.

Skatt på inkomst
utöver skiktets
nedre gräns

1 530- 1800

11,00

+ 30,0%

1 800 - 2 400

92

+ 32,0%

2400- 3000

284

+ 34,5%

3000- 3600

491

+ 38,0%

3600- 4 200

719

+ 41,5%

4 200- 4 800

968

+ 48,5%

4800- 5400

1259

+ 51,5%.

5 400- 6000

1 568

+ 56,5%

6000- 6600

1907

+ 61,0%

6600- 7 200

2273

+ 68,0%

7 200- 7 800

2681

+ 72,0%

7 800 - 8 400

3 113

+ 75,0%

8400- 9000

3 563

+ 76,0%

9000 - 9600

4019

+ 76,5%

9600-10000

4478

+ 81,0%

1004)0— 14400

4 802

+ 80,0%

14400-

8 322

+85.0%

Tabell N kolumn 11

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

870- 1 200

10,95

+ 18,5%

1200- 1800

72

+ 19,0%

1 800 - 2 400

186

+ 20,0%

2400- 3000

306

+ 31,5%

3000- 3600

495

+ 35.0%

3 600 - 4 200

705

+ 39,5%

4 200 - 4 800

942

+ 44.0%

4800 - 5400

1 206

+47,5%

5 400- 6000

1 491

+ 52,0%

6000 - 6600

1 803

+ 57,0%

6600 - 7200

2 145

+ 62.5%

7 200 - 7800

2 520

+ 65,5%

7 800 - 8 400

2913

+ 68,0%

8400 - 9000

3321

+ 68,0%

9000 - 9600

3729

+ 70,5%

9600- 10000

4 152

+ 73,0%

10000- 14200

4444

+72,0%

14 200-

7468

+76,5%

SkU 1979/80:20

37

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

De nya tabellerna tillämpas från och med ikraftträdandet vid redares
avräkning med sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst.
Äldre lydelse av tabellerna gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt
som har avräknats eller hade bort avräknats från beskattningsbar inkomst
före ikraftträdandet av denna lag.

SkU 1979/80:20

38

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.1
dels att 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1.3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
I §2

Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
 som enligt länsstyrelsens
beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, ökat
med det antal skattekronor, som
staten uppskattas skola tillskjuta
enligt lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag.

Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
 som enligt länsstyrelsens
beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, justerat
enligt 2 § och ökat med det antal
skattekronor, som staten uppskattas
skola tillskjuta enligt lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag
och med bidragsunderlag enligt
bestämmelserna om skattebortfallsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) annan
skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts tidigare, skall den nya
skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor
och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas.

3 §3

Länsstyrelsen skall senast den 10
september varje år lämna kommun,
landstingskommun och församling
uppgift om det skatteunderlag, som
enligt 2 § skall beaktas vid bestämmande
av utdebitering.

Länsstyrelsen skall senast den 10
september varje år lämna kommun,
landstingskommun och församling
uppgift om det beräknade antalet
skattekronor och skatteören som
avses i I # första stycket.

1 Lagen omtryckt 1973:437
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1977: 191

2 § 1977:1076.

2 Senaste lydelse 1979:392.

3 Senaste lydelse 1976: 198.

SkU 1979/80:20

39

Nuvarande lydelse

Kommun är berättigad att under
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i kommunen vid det
föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för året före
taxeringsåret. Vid beräkningen av
antalet skattekronor och skatteören
beaktas bestämmelserna i 2 §.

Föreslagen lydelse

Kommun är berättigad att under
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i kommunen vid det
föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för året före
taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten
såsom förskott uppbära det belopp
som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år (taxeringsår)
rörande taxering till kommunal
inkomstskatt har beslutats till utdebitering
för det kommande året.
Vid beräkningen av förskottsbeloppet
justeras antalet skattekronor
och skatteören enligt 2 §. Vad som
har beslutats till utdebitering ingår i
kommunens fordran hos staten vid
ingången av året näst efter det år,
då beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt,
som kommunen har rätt att uppbära
av staten på grundval av taxeringen
under året efter det år, då förskottet
utanordnas enligt bestämmelserna i
femte stycket.

Kommun är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som
har beslutats för året och det anta!
skattekronor och skatteören, som
enligt taxeringsnämnds beslut rörande
det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt
har påförts de skattskyldiga. Det
nu nämnda beloppet ingår i kommunens
fordran hos staten vid ingången
av året näst efter det år, då
beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt, som
kommunen har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen
under året efter det år, då förskottet
utanordnas enligt bestämmelserna
i femte stvcket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen
vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid
mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt
tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal
mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens
fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall
senast den 10 september lämna kommunen uppgift om det invånarantal
och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören,
som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

4 Senaste lydelse 1979: 392.

SkU 1979/80:20

40

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till
kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna
januari, mars, maj, juli, september och november. Är kommunens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle
utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det
föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock
förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som
utbetalades i januari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens
fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det belopp,
 som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landstingsskatt. I fråga om församlingsskatt gäller däremot bestämmelserna
i 84 § lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om
bestämmande av utdebitering samt förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt
gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

84 §2

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för året före
taxeringsåret. Vid beräkningen av
antalet skattekronor och skatteören
beaktas bestämmelserna i 2 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt.
Har skattskyldig enligt lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten
för den som inte tillhör
svenska kyrkan åtnjutit lindring
i skattskyldigheten till församlingen,
 skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad att
uppbära av staten, nedsättas i motsvarande
mån.

1 Lagen omtryckt 1976: 500.

2 Senaste lydelse 1979: 391.

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för året före
taxeringsåret. Har skattskyldig enligt
lagen (1951:691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som
inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit
lindring i skattskyldigheten till församlingen,
 skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas
i motsvarande mån.

SkU 1979/80:20

41

Nuvarande lydelse

Församling är berättigad att av
staten såsom förskott uppbära det
belopp, som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år rörande
taxering till kommunal inkomstskatt
beslutats till utdebitering för
nästkommande år. Vid beräkningen
av förskottsbeloppet justeras antalet
skattekronor och skatteören
enligt 2 § lagen med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av
skatt. Vad sålunda beslutats till utdebitering
ingår i församlingens
fordran hos statsverket vid ingången
av året näst efter det, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas mot
den församlingsskatt, som församlingen
äger uppbära av statsverket
på grundval av taxeringen under
året efter det då förskottet enligt
bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos
staten enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år
utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en sjättedel
på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli,
september och november. Är församlingens fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma
belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskilda
skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall
ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad inte
motsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall den jämkning som
föranleds härav ske i fråga om det belopp som utbetalas i mars månad.
Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för
nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande
och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om beräkning
av skatteunderlag gäller fortfarande ifråga om åren 1980 och 1981.

Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp sorn motsvarar
produkten av den skattesats
som har beslutats för året och det
antal skattekronor och skatteören.
som enligt taxeringsnämnds beslut
rörande det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt
har påförts de skattskyldiga. Det
nu nämnda beloppet ingår i församlingens
fordran hos staten vid ingången
av året efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas
mot den församlingsskatt, som församlingen
har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen
under året efter det, då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

SkU 1979/80:20 42

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i
vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med
hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige
enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten
hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten Den beskattningsbara inkomsskall
ten, minskad med 4500 kronor,

skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning,
ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a
av anvisningarna till 22§ och punkt 9a av anvisningarna till 29§ kommunalskattelagen
(1928: 370). samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje
styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara
inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här
angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall
den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten och enligt I § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt
skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst, ökad eller minskad
enligt andra och tredje styckena,
som ej överstiger 200000 kronor
och 85 procent av överskjutande
belopp.

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst, ökad eller minskad
enligt andra och tredje styckena,
som ej överstigeriö basenheter enligt
lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10 § I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och 85 procent av överskjutande
belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om skatt som påförs på grund av 1981 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1976:109?

SkU 1979/80:20

43

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 S lagen (1962: 381) om allmän försäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Hos allmän försäkringskassa inskriven
försäkrad äger enligt vad
nedan sägs rätt till sjukpenning, om
hans sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till minst fyratusenfemhundra
kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän
försäkringskassa men som
icke har sjukpenninggrundande inkomst
uppgående till fyratusenfemhundra
kronor, skall ändå vara berättigad
till sjukpenning enligt vad
nedan sägs, förutsatt att han är gift
och stadigvarande sammanbor med
sin make eller, i annat fall, stadigvarande
sammanbor med barn under
sexton år till honom eller hans
make eller med någon, med vilken
han varit gift eller har eller har haft
barn.

§

Hos allmän försäkringskassa inskriven
försäkrad äger enligt vad
nedan sägs rätt till sjukpenning, om
hans sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till minst sextusen
kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän
försäkringskassa men som
icke har sjukpenninggrundande inkomst
uppgående till sextusen kronor,
 skall ändå vara berättigad till
sjukpenning enligt vad nedan sägs.
förutsatt att han är gift och stadigvarande
sammanbor med sin make
eller, i annat fall, stadigvarande
sammanbor med barn under sexton
år till honom eller hans make eller
med någon, med vilken han varit
gift eller har eller har haft barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Den som vid utgången av år 1979 är inskriven vid allmän försäkringskassa,
 men vars sjukpenninggrundande inkomst då icke uppgår till sextusen
kronor, skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligt äldre bestämmelser
så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till fyratusenfemhundra
kronor men ej till sextusen kronor.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SkU 1979/80:20

44

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ och 4 kap. 6§ lagen (1976: 380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2§ nämnda lag.

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2§
nämnda lag. om han hade varit
sjukpenningförsäkrad. dock lägst
4500 kronor.

den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2§
nämnda lag. om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst
6 000 kronor.

3. för försäkrad som avses i I kap. 1 § andra stycket eller som i annat fall
genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:
hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelserna i 4 kap. 8§ äger motsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget får ej beräknas till högre belopp
än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap.
6§ lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap.

6 §

För den som ej är sjukpenningförsäkrad
enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av förvärvsarbete
utgöres livränteunderlaget
av den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2§
nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad. dock lägst
4500 kronor.

För den som ej är sjukpenningförsäkrad
enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av förvärvsarbete
utgöres livränteunderlaget
av den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2§
nämnda lag. om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst
6 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Beträffande sjukpenning till skadad vars sjukpenningunderlag vid utgången
av år 1979 ej uppgår till 6000 kronor skall äldre bestämmelser alltjämt
äga tillämpning.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SkU 1979/80:20

45

Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:129 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på punkten 1 i propositionen antar följande förslag till lag
om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
10 §

1 morn.2 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av
nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke

5 basenheter

grundbeloppet för 3 basenheter och

4% av återstoden

5 • •

6

5

8% ”

6 "

7

6

13% ”

7 "

g

7

16% ”

g "

V

8

20% "

y

10

9

25%"

It) '■

II

10

29% "

II '•

12

II

33 % ”

12 '•

13

12

35 % "

13 •'

14

13

40% ”

14

16

14

45% "

16 "

20

16

49% ”

2t) " •

30

20

53% "

30 basenheter

30

58% ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
 vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1978:912.

SkU 1979/80:20

46

Föreslagen lydelse
10 §

/ mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 16200 kr.:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

16200 men icke 27000 kr.

grundbeloppet för 16200 kr. och 4 % av återstoden

27000 ”

” 32400 ”

” 27000 ”

” 8% ”

32400 ”

” 37800 "

” 32400 "

” 13% ”

37800 ”

” 43200 "

" 37800 ”

” 16% ”

43200 ”

” 48600 ”

” 43200 "

” 19% ”

48600 ”

” 54000 ”

” 48600 "

” 22% ”

54000 ”

” 59400 "

" 54000 ”

” 26% ”

59400 "

" 64800 "

” 59400 ”

” 30% ”

64800 "

" 70200 "

” 64800 "

” 35% ”

70200 ”

” 75600 ”

" 70200 ”

” 40% ”

75600 ”

” 86400 ”

” 75600 ”

” 45% ”

86400 ”

” 108000 "

” 86400 ”

” 49% ”

108000 "

” 162000 ”

” 108000 "

” 53% ”

162000 kr.

” 162000 ”

” 58 % ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon den av del beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
 vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om 1981 års taxering.

2. avslår det i propositionen punkten 2 framlagda förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. avslår det i propositionen punkten 3 framlagda förslaget till lag om
ändring av taxeringslagen (1956:623),

4. med avslag på punkten 4 i propositionen antar följande,

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

5 mom. Skattskyldig fysisk per- 5 mom. Skattskyldig fysisk person,
 som varit bosatt eller stadigva- son, som varit bosatt eller stadigva -

SkU 1979/80:20

47

Nuvarande lydelse

rande vistats här i riket under någon
del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med det
belopp varmed 0,4 basenheter, enligt
lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10 § 1 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt,
överstiger 1 600 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. fjärde,
femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1980 samt slutlig och tillkommande skatt på
grund av 1981 års taxering.

5. avslår det i propositionen punkten 5 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. avslår det i propositionen punkten 6 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt,

7. avslår det i propositionen punkten 7 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyreise,

8. avslår det i propositionen punkten 8 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

9. avslår det i propositionen punkten 9 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. avslår det i propositionen punkten 10 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

11. hos regeringen hemställer att bruttoskattekommitténs arbete snarast
slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen
för beslut under innevarande riksmöte,

1979/80: 130 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande av
indexregleringen i skattesystemet,

2. att avslå regeringens förslag till sänkning av marginalskattesatsema
för år 1980,

3. att avslå regeringens förslag om marginalskattespärrar, m. m.,

4. att hos regeringen hemställa om förslag i enlighet med vad i motionen
anförts rörande folkpensionärernas beskattning med innebörden att folkpension
och pensionstillskott jämte en sidoinkomst om 1 000 kronor skall
vara befriade från beskattning,

5. att slopa hela momseffekten på livsmedel,

Föreslagen lydelse

rande vistats här i riket under någon
del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med belopp
motsvarande tio procent av
påförd kommunalskatt — dock
lägst 700 och högst 2 400 kronor.

SkU 1979/80:20

48

6. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en extra
skattereduktion om 1 000 kronor vid beskattningsbara inkomster mellan
30000 kronor och 80000 kronor samt med avtrappning i övriga inkomstskikt
enligt i motionen angivna regler,

7. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50%,

8. att höja skatten på stora förmögenheter enligt i motionen angiven
skala,

9. att slopa 80/85-procentsregeln,

10. att höja skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50%,

11. att hemställa hos regeringen om skyndsam utredning av de samlade
marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar,
 vilken bör följas av skyndsamt förslag i frågan,

dels motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) till den del den överlämnats
av finansutskottet till skatteutskottet, nämligen såvitt avser yrkandena
2 och 3 (delvis) att riksdagen

2. hos regeringen anhåller om ett skyndsamt förslag till skatteomläggning
för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämmer med vad
som i motionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu
förestående avtalsrörelsen,

3. hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att
stimulera industriinvesteringarna bl. a. genom ett extra skatteavdrag i samband
med att vissa fondmedel tas i anspråk,

dels de vid riksmötet 1978/79 väckta motionerna

1978/79:307 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för en radikal förändring av avdragssystemet i beskattningen
och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen,
innebärande

1. slopande av sparavdraget,

2. slopande av representationsavdraget,

3. slopande av rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla
från inkomsten i en annan förvärvskälla,

4. begränsning av ränteavdragen så att sådana medges för räntor på ett
skuldbelopp om maximalt 200000 kr., men ej däröver,

5. begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för upprustning
och ombyggnad av hyresfastigheter,

6. höjning av schablonavdraget under inkomst av tjänst,

7. förändring av avdragsreglerna, så att medgivet avdrag ej sker som nu
från inkomsten utan från skatten med viss procentuell andel av beloppet,

1978/79:1141 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen begära att en snabb utredning görs om olika inkomsttagares
levnadsnivå som är att hänföra till skattesystemet och att
förslag till lagändringar enligt de riktlinjer som anges i motionen snarast
föreläggs riksdagen,

SkU 1979/80:20

49

1978/79:1629 yrkandet 2 av Olof Palme m.fl. (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att framlägga
förslag om en reformering av avdragssystemet i enlighet med de riktlinjer
som angetts i motionen,

1978/79:1724 av Oskar Lindkvist (s) och Per Bergman (s) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild
utredning om avdragsreglema vid beskattningen bör tillsättas, vars huvuduppgift
bör vara att från avdragsrätt undanta vissa konsumtionskrediter

o. d. på sätt som angetts i motionen,

1978/79:1728 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning om ett skattesystem som bygger på målsättningar
om jämlikhet, hushållning, sysselsättning och regional balans i
enlighet med de i motionen framförda riktlinjerna,

1978/79:1739 av Per Stjernström (c) vari hemställs att riksdagen uttalar
att regeringen i sina överväganden om utformningen av ett nytt skattesystem
även bör pröva möjligheten att åstadkomma marginalskattesänkningar
i kombination med lönestopp för högre inkomsttagare.

Yttrande

Skatteutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen.
 Yttrandet är fogat vid detta betänkande som bilaga 2.

Utskottet

Skatten på 1980 års inkomster m. m.

I propositionen 1978/79: 160 till föregående riksmöte, som behandlades
av riksdagen under våren, lade den dåvarande regeringen fram förslag om
marginalskattelättnader för 1980 års inkomster. Propositionen innehöll
förslag om bl. a. marginalskattesänkningar och en marginalskattespärr. I
propositionen redovisades också den lagtekniska regleringen av de ändringar
av det kommunala skatteunderlaget som förordades i propositionen
1978/79:95 om den kommunala ekonomin.

Skatteutskottets majoritet avstyrkte bifall till propositionen 160 såvitt
avsåg de nu redovisade förslagen. Därvid hänvisade utskottet bl. a. till att
skatteomläggningen borde totalfinansieras och till att det vid ett bifall till
propositionen återstod ett finansieringsbehov av 2600 milj. kr. Enligt
uttalande av departemenstchefen i propositionen borde valet av finansieringskälla
för att täcka denna kostnad anstå till nu i höst. Skatteutskottet
däremot ansåg att frågan om skatteskalans närmare utformning hade så -

4 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

50

dant samband med finansieringen av skatteomläggningen att dessa båda
frågor lämpligen borde prövas i ett sammanhang. Utskottet begärde därför
att nytt förslag skulle föreläggas riksdagen för beslut nu i höst. Detta
förslag borde enligt utskottets mening vara så utformat att det dämpade
marginaleffekterna i ett brett skikt av inkomstskalan och att särskilt de
lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammades. Riksdagen biföll utskottets
hemställan. En konsekvens av riksdagens ställningstagande var
att beslut i frågan om förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget
inte heller fattades under våren.

I den proposition som regeringen nu lagt fram återkommer förslagen om
en marginalskattespärr och om en förenklad beräkning av det kommunala
skatteunderlaget oförändrade. I fråga om skatteskalornas utformning innebär
det föreliggande förslaget marginalskattesänkningar i inkomstskikten
mellan 6 basenheter (f. n. 34800 kr.) och 20 basenheter (f. n. 116000 kr.).
Den största sänkningen, med fyra procentenheter, genomförs i skikten
mellan 10 basenheter (58000 kr.) och 13 basenheter (75400 kr.). Jämfört
med den tidigare propositionen blir marginalskattelättnaderna en procentenhet
större i de lägsta skikten och en procentenhet lägre i flertalet övriga
inkomstskikt som berörs av förslaget.

Enligt marginalskattespärren lår den sammanlagda statliga och kommunala
marginalskatten inte överstiga 80 procent i inkomstskikt upp till ett
belopp motsvarande 30 basenheter — eller för beskattningsåret 1980
174000 kr. - och 85 procent för inkomstdelar däröver.

Den omläggning av det kommunala skatteunderlaget som förslås innebär
bl. a. att ett flertal skattepliktiga förmåner exempelvis sjukpenning, föräldrapenning
och arbetslöshetsersättning i fortsättningen skall inräknas i det
kommunala skatteunderlaget. I gengäld slopas den kompensation som med
anledning av 1970 och 1974 års skattereformer utgått till kommunerna.
Nettoeffekten av dessa åtgärder blir en icke oväsentlig ökning av det
kommunala skatteunderlaget. För att balansera detta föreslås i propositionen
en höjning av grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen
från 4 500 till 6 000 kr. I det sammanhanget föreslås också att det statliga
grundavdraget slopas och att den statliga inkomstskatteskalan ändras i
enlighet härmed. Beloppet av den särskilda skattereduktionen har avpassats
med utgångspunkt i att det statliga grundavdraget skall upphöra och
det kommunala räknas upp med 1 500 kr.

Yrkandena i partimotionen 1979/80: 129 från s innebär bl. a. att indexregleringen
av skatteskalan slopas liksom den föreslagna marginalskattespärren
och att fysiska personer - i stället för skattereduktion - skall ha rätt
till särskilt avdrag från slutskatten med ett belopp motsvarande tio procent
av den påförda kommunalskatten, dock lägst 700 och högst 2 400 kr. Sförslaget
medför något större sänkningar av totalskatten än enligt propositionen
för inkomster upp till drygt 70000 kr. men mindre för inkomster
däröver.

SkU 1979/80:20

51

Motionärerna uttalar i fråga om indexregleringen att den är fördelningspolitiskt
orättvis, att den leder till en ytterligare försvagning av statsfinanserna
med 1 000 milj. kr. och att den genom de stigande oljepriserna, som
samhällsekonomiskt innebär en ökad kostnad för folkhushållet, automatiskt
kommer att medföra ytterligare skattelättnader för främst höginkomsttagare.
 Mot den föreslagna marginal skattespärren uttalar motionärerna
bl. a. den kritiken att höginkomsttagarna i de flesta av landets kommuner
genom spärren kommer att befrias från verkningarna av de kommunalskattehöjningar
som kan bli aktuella i framtiden. Motionärerna förkastar
också förslaget till beräkning av det kommunala skatteunderlaget
med åberopande bl. a. av att det knappast framstår som rimligt att en
omläggning av skattesystemet, som i sak inte berör kommunerna, skall ge
upphov till att de på sikt får en ökning av sina skatteinkomster till priset av
en motsvarande belastning på den statliga budgeten. Med hänsyn till att
det enligt motionärernas mening likväl finns skäl att förenkla sättet att
betäkna det kommunala skatteunderlaget begär motionärerna nytt förslag
till lösning av denna fråga. I konsekvens med att motionärerna yrkar
oförändrade regler i fråga om statligt och kommunalt grundavdrag yrkar de
också avslag på alla de förslag till nya beloppsgränser, gällande bl. a.
skattepliktig sjukpenning och den nedre gränsen för tillhörighet till sjukpenning-
och arbetsskadeförsäkringarna, som läggs fram i propositionen
liksom på de bestämmelser som reglerar det kommunala skatteunderlaget.

Motionärerna begär vidare att bruttoskattekommitténs arbete snarast
slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen
för beslut under innevarande riksmöte. I motionen 1979/80:4, också
från s och väckt vid riksmötets början, har begärts (yrkandet 2) skyndsamt
förslag om en skatteomläggning för år 1980 i syfte att underlätta avtalsrörelsen.
 Yrkandet, som innebär en förskjutning från direkt till indirekt
beskattning (proms), sänkt marginalskatt, begränsningar av avdragsrätten
vid beskattningen, skärpt skatt på realisationsvinster samt åtgärder mot
skatteflykt får - mot bakgrund av att motionärerna i motionen
1979/80: 129 säger sig ha för avsikt att under den allmänna motionstiden
återkomma med mer specificerade krav i dessa frågor - numera anses ha
förfallit.

I vpk-motionen 1979/80: 130av Lars Wemerm. fl. yrkas avslag på propositionen
i vad den avser sänkt marginalskatt och marginalskattespärr.
Motionärerna begär i stället förslag från regeringen om slopande av indexregleringen,
 av 80/85-procentsregeln och av momseffekten på livsmedel,
om införande av en extra skattereduktion om 1 000 kr. för den som har
beskattningsbar inkomst på mellan 30000 och 80000 kr. och om en skyndsam
utredning av de samlade marginaleffekterna. Skattelättnaderna bör
enligt motionärerna finansieras bl. a. genom höjd bolagsskatt och skärpt
skatt på arv och förmögenhet.

I motionen 1978/79: 1739 av Per Stjernström (c) slutligen begärs ett

SkU 1979/80:20

52

riksdagsuttalande om att regeringen i sina överväganden om utformningen
av ett nytt skattesystem även bör pröva möjligheten att åstadkomma
marginalskattelättnader i kombination med lönestopp för höginkomsttagare.

Som tidigare nämnts innebär gällande regler att det kommunala skatteunderlaget
f. n. måste justeras med hänsyn till att kommunerna är berättigade
till skattebortfallsbidrag eller annan kompensation med anledning av
1970 och 1974 års skattereformer. När underlaget fastställs måste också
beaktas att vissa skattepliktiga förmåner f. n. inte ingår i underlaget. Dessa
justeringar gör beräkningen av det kommunala skatteunderlaget komplicerad
och svåröverskådlig.

Propositionen, som i denna del bygger på ett förslag av 1976 års kommunalekonomiska
utredning, innebär enligt utskottets uppfattning en välkommen
förenkling. Administrativt betungande rutiner försvinner och
kommunerna får större möjligheter att bedöma skatteunderlagets utveckling.
 Utskottet biträder därför förslaget om en omläggning av beräkningsgrunderna
för det kommunala skatteunderlaget och att i samband därmed
det kommunala grundavdraget höjs till 6000 kr. och det statliga grundavdraget
slopas. Med anledning av vad som anförts i s-motionen 129 om att
förslaget kan medföra en växande inkomstöverföring till kommunsektorn
vill utskottet understryka departementschefens uttalanden om att det kan
bli aktuellt med en ny anpassning av det kommunala grundavdraget resp.
den särskilda skattereduktionen, om i framtiden de skattepliktiga förmånernas
omfattning ökar mer markant.

Utskottet biträder således propositionen i denna del liksom de ändringar
i övrigt som i propositionen föreslås i fråga om beloppsgränser med anknytning
till grundavdragets storlek.

Som utskottet har uttalat tidigare framstår en sänkning av marginalskatterna
som mer angelägen än någonsin tidigare. Denna uppfattning skall
bl. a. ses mot bakgrund av de stegringar som de kommunala utdebiteringarna
genomgått under senare år. Kommunalskatten uppgår f. n. till genomsnittligt
ca 29 % och i vissa kommuner till 33 %. Den fortgående inflationen
har också medfört att allt större grupper kommit upp i de inkomstskikt
där marginalskatten är kännbar. Till dessa förhållanden kommer de betydande
problem särskilt för barnfamiljerna som avtrappningen av olika
sociala förmåner innebär. Möjligheterna att genom egna insatser öka den
disponibla inkomsten har därigenom försvårats. Av propositionen framgår
att den svenska inkomstbeskattningen vid en internationell jämförelse ter
sig unik framför allt genom den starka progressiviteten redan i normala
inkomstlägen och att det inte finns något land med så hög marginalskatt
som Sverige för inkomster motsvarande den genomsnittlige industriarbetarens
eller något däröver. En nödvändig förutsättning för att Sverige skall
kunna hävda sin internationella konkurrenskraft är, som framhålls i propositionen,
 att söka dämpa takten i kostnadsökningarna och nå en snabbare

SkU 1979/80:20

53

produktivitetsförbättring än andra med Sverige jämförbara länder.

Det är givetvis av vikt att den överenskommelse som träffats mellan
regeringen och kommunförbunden om en fortsatt dämpning av den kommunala
expansionen följs, så att man framdeles kan undvika kommunala
skattehöjningar, och att strävandena om en utjämning av de ekonomiska
villkoren för olika kommuner fortsätter. Även om en sådan utjämning är
ägnad att på sikt medföra önskvärda marginalskattelättnader, torde det
knappast vara möjligt att på detta sätt nu åstadkomma generella skattelättnader.
 När det gäller barnfamiljerna är de marginaleffekter som ligger i
utformningen av det ekonomiska stödet förenat med särskilda problem
som enligt vad som framhålls i propositionen f. n. är under utredning.
Utskottet instämmer därför i departementschefens uppfattning att vad man
nu kan sträva efter är att genom successiva marginalskattesänkningar
komma ned till en nivå där den sammanlagda marginaleffekten inte längre
blir extremt hög. Den väg som kan beträdas för att uppnå detta syfte är att
sänka den statliga inkomstskatten, och det i propositionen framlagda förslaget
är att se som ett led i en sådan successiv sänkning.

Den nya skatteskalan är så utformad att marginalskatten sänks mest
eller med 4 procentenheter i inkomstskikten 58000- 75000 kr., dvs. de
inkomstskikt i vilka de stora löntagargrupperna befinner sig. Utskottet
noterar också att de synpunkter utskottet framförde i våras på utformningen
av skatteskalorna beaktats. Skillnaden mellan de skatteskalor som
föreslås i propositionen och dem som presenteras av s beror främst på att
regeringens skatteskala är indexreglerad och försedd med en marginalskattespärr.
 S och vpk har gjort gällande att dessa båda komponenter i skalan i
första hand gynnar höginkomsttagarna. Utskottet delar inte denna uppfattning.
 Indexregleringen tillkom för att motverka de effekter som inflationen
tidigare hade på skatteuttaget i form av skärpt beskattning trots oförändrade
skatteregler. Man ville skapa garantier för att de fördelningspolitiska
avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om skatteskalan skulle
bli bestående tills beslut fattades om ändrad avvägning för att därigenom
kunna bryta den årliga sammankopplingen av löneförhandlingar och skattejusteringsbeslut
och ge skatteskalan en varaktighet som möjliggjorde
även fleråriga avtal. En indexreglering är enligt utskottets mening - bättre
än ett system med fast skatteskala - ägnad att underlätta avtalsförhandlingarna
på arbetsmarknaden och åstadkomma den rimliga reallöneutveckling
utan starkt kostnadsuppdrivande effekter som är en av förutsättningarna
för att kunna framgångsrikt bekämpa inflationen. Härigenom kan man
bättre försvara Sveriges konkurrenskraft gentemot utlandet och motverka
de negativa fördelningspolitiska effekterna av en hög inflationstakt. Utskottet
anser därför att skatteskalan bör vara inflationsskyddad även i
fortsättningen. Vad särskilt angår frågan om en marginalskattespärr anser
utskottet det vara rimligt att en skattskyldig alltid skall kunna få behålla en
viss minsta del av en inkomstökning. Genom marginalskattespärren skapar

SkU 1979/80:20

54

man en garanti för att den skattskyldige alltid får behålla en viss minsta del
av en inkomstökning. Denna del motsvarar enligt förslaget 20 procent i
inkomstskikt upp till 30 basenheter (f. n. 174000) och 15 procent för inkomstdelar
däröver. Med hänsyn till att en marginalskattespärr på inkomster
är en nyhet i skattelagstiftningen får förslaget om en 80- respektive 85-procentig spärr i nuläget anses innebära en skälig avvägning.

Riksdagen har nyligen beslutat höja skatterna på alkoholhaltiga drycker
och tobak samt på energi. Effekterna av dessa höjningar kan enligt propositionen
vid oförändrad konsumtionsvolym väntas bli en inkomstökning
för staten om ca 4 300 milj. kr., medan de föreslagna marginalskattesänkningarna
och marginalskattespärren beräknas medföra ett inkomstbortfall
om ca 2 730 milj. kr. Inkomstförstärkningarna täcker således väl kostnaderna
för skatteomläggningen även om skattehöjningarna leder till en
önskvärd konsumtionsminskning.

Med hänsyn härtill och till vad utskottet tidigare anfört tillstyrker utskottet
bifall till propositionen såvitt avser förslagen om sänkta marginalskatter
för inkomståret 1980 och om marginalskattespärr. Utskottets ställningstagande
innebär i denna del avslag på motionen 1979/80: 129 och på motionen
1979/80: 130 i vad den innehåller yrkanden om annan beräkning av
inkomstskatten för beskattningsåret 1980. Utskottet avstyrker också de
yrkanden i sistnämnda motion som innebär slopande av momseffekten på
mat och skärpt beskattning av bolagsinkomster, stora formögenheter, arv
och gåva. Vad särskilt angår den i motionen 1978/79: 1739 aktualiserade
frågan om marginalskattesänkningar i kombination med lönestopp för
skattskyldiga med högre inkomster bör, som utskottet tidigare anfört, ett
system med indexreglerade skatteskalor vid en successiv sänkning av
marginalskatterna vara ägnat att underlätta avtalsförhandlingarna och
åstadkomma en rimlig reallöneutveckling för samtliga inkomsttagare. Eftersom
yrkandet i motionen berör en avtalsfråga är utskottet inte berett att
förorda ett uttalande av den innebörd motionären avser. Utskottet anser
sig inte heller ha anledning medverka till den utredning av de samlade
marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar
varom yrkande framställts i motionen 1979/80: 130. Frågor av denna art
ligger inom ramen för det arbete som bedrivs inom familjeekonomiska
kommittén och kommer, såvitt avser folkpensionärema, också att prövas
av den nyligen tillsatta utredningen angående pensionärernas skattefrågor.
Utskottet avstyrker därför bifall även till detta yrkande i motionen 1979/
80: 130.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1979/80: 129 avseende bruttobeskattning
vill utskottet erinra om att bruttoskattekommittén i september
i år lämnat ett delbetänkande med en preliminär redovisning av olika
alternativ i fråga om sådan beskattning. Detta betänkande är efter remissbehandling
föremål för överväganden inom regeringens kansli. Med hänsyn
härtill anser utskottet sig sakna anledning att i detta sammanhang
pröva frågan om en bruttobeskattning.

SkU 1979/80:20

55

Investeringsstimulerande åtgärder m.m.

I den vid riksmötets början väckta s-motionen 1979/80: 4 har yrkats
åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Finansutskottet
har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU
1979/80: 10. Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga,
 nämligen förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20 % av
sina vinster för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda
investeringskonton i riksbanken. När medlen sedan tas i anspråk för vissa
slag av investeringar skall ett extra skatteavdrag medges med 10 procent
av investeringskostnaden.

Förslaget är i sistnämnda del identiskt med det förslag motionärerna lade
fram i våras i motionen 1978/79: 2693 och som utgjorde ett alternativ till de
avsättningar till särskilda konton för likviditetsutjämning varom regeringen
lämnade förslag i propositionen 1978/79: 150. Riksdagen biföll regeringens
och avslog motionärernas förslag (FiU 1978/79: 40). På de sålunda inrättade
likviditetskontona har intill den 25 november i år satts in sammanlagt
2,4 miljarder kronor. Att vid sidan härav bygga upp ytterligare ett system
som har till primärt syfte att föra över företagens likvida medel till konton
för senare investeringar bör, som finansutskottet anfört i sitt yttrande, inte
ske. Utskottet avstyrker det ifrågavarande förslaget.

Folkpensionärernas beskattning

En folkpensionär som inte har annat än en inkomst som uppgår till
miniminivån för ålderspension får enligt gällande regler extra avdrag med
så stort belopp att inkomsten blir helt skattebefriad. För den som själv eller
tillsammans med sin make har en skattepliktig förmögenhet överstigande
75 000 kr. gäller särskilda regler. Det extra avdraget bestäms så, att den
som endast har grundpension och en sidoinkomst på f. n. högst 3600 kr.
inkl. pensionstillskott inte påförs beskattningsbar inkomst. Tillsammans
med reglerna om särskild skattereduktion innebär detta att en folkpensionär
vid sidan av grundpensionen kan ha en inkomst på ca 4900 kr. utan att
beskattas. Om sidoinkomsten är högre än 3600 kr. reduceras det extra
avdraget med 40 % av det överstigande beloppet, så att skattelättnaderna
helt upphör när inkomsten uppgår till ca 37000-45000 kr.

Som framgår av tidigare års riksdagsbehandling och av vad som nu
anförs i propositionen är frågan om folkpensionärernas ställning i skattehänseende
förknippad med vissa problem när det gäller den tekniska
utformningen av reglerna och avvägningen av de skattelättnader som bör
komma i fråga. Avsikten är att en särskild kommitté skall utreda dessa
frågor. Denna kommitté har numera tillsatts. Utgångspunkten för dess
arbete skall enligt direktiven vara att även för framtiden ett särskilt stöd
skall ges åt de grupper för vilka folkpensionen är den helt dominerande
inkomsten. Utredningen skall bl. a. pröva några av de förslag som skisserades
av 1972 års skatteutredning, t. ex. möjligheten att medge avdrag från

SkU 1979/80:20

56

den uträknade skatten i stället för som nu i form av ett extra avdrag.

I direktiven framhålls också att skattelättnadernas utformning i större
eller mindre omfattning kan inverka på en pensionärs intresse att behålla
eller skaffa ett lämpligt arbete. En möjlighet som bör undersökas av
kommittén är om en särskild och förmånligare avtrappningsregel vid beskattningen
skulle kunna införas för just arbetsinkomster. Kommittén bör
vidare undersöka i vad mån det är möjligt att ersätta speciella skattelättnader
med bidrag i någon form.

I avvaktan på resultatet av det kommande utredningsarbetet föreslås i
propositionen vissa tekniska ändringar i nuvarande regler för att minimipensionsnivån
liksom hittills skall gå fri från skatt. Ändringarna föranleds
av de ändrade reglerna om grundavdrag m. m. och de höjningar av pensionstillskotten
som skall ske den 1 juli 1980. Den nya beloppsgränsen för
sidoinkomst inklusive pensionstillskott blir med hänsyn härtill 5 200 kr.
och skattelättnaderna kommer då att upphöra helt vid en inkomst av ca
40000-50000 kr. Samtidigt föreslås att deklarationspliktsgränsen vid 1980
års taxering skall vara 17500 kr. eller - om den skattskyldiges make
uppburit folkpension - 15200 kr. mot 16 000 respektive 13 800 kr. vid 1979
års taxering. Innebörden av gällande regler och förslaget i propositionen
framgår av bilaga 1.

I vpk-motionen 1979/80: 130 av Lars Wemer m. fl. yrkas att en inkomst
som endast består av folkpension och en sidoinkomst på 1 000 kr. utöver
pensionstillskott skall vara befriad från beskattning.

De yrkanden som framställs i s-motionen 1979/80: 129 av Olof Palme
m. fl. innebär formellt avslag på propositionen även i denna del. Avslagsyrkandet
torde emellertid ha sin grund i att motionärerna vill behålla nu
gällande regler i fråga om det kommunala skatteunderlaget oförändrade
och därigenom också de nuvarande beloppsgränsema för det kommunala
och det statliga grundavdraget. I sak torde motionärernas yrkanden inte
avse någon ändring i förhållande till propositionen.

Som redan nämnts har en kommitté numera tillsatts för att utreda frågan
om folkpensionärernas beskattning. Direktiven för utredningsarbetet är
omfattande och avser i första hand att skapa ett bättre system av mer
bestående natur än det nuvarande. I avvaktan på utredningsresultatet bör
några principiella ändringar i reglerna enligt utskottets mening inte vidtas.
Utgångspunkt bör således tills vidare liksom nu vara att en folkpensionär
med enbart ålderspension och pensionstillskott inte skall påföras vare sig
preliminär eller slutlig skatt. De i propositionen framlagda förslagen har
denna innebörd. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen och
avstyrker motionerna 1979/80: 129 och 130 i denna del.

Arbetslöshetsförsäkring

Premie för arbetslöshetsförsäkring är f. n. avdragsgill endast om den
ryms inom kapitalförsäkringsavdraget, 250 kr. för ensamstående och 500

SkU 1979/80:20

57

kr. för makar. Efter en omläggning av principerna för beskattning av
sjukförsäkringsförmåner m. m. skall emellertid belopp som utfaller på
grund av arbetslöshetsförsäkringar beskattas.

I propositionen föreslås att premie för arbetslöshetsförsäkring blir avdragsgill
i förvärvskällan utan beloppsmässiga begränsningar.

S-motionen 1979/80: 129 av Olof Palme m. fl. innefattar formellt yrkande
om avslag på propositionen även i denna del. Vad som anförs i motionen
ger emellertid inte stöd för antagande att motionärerna har något att erinra
mot en reglering av denna detaljfråga på sätt som föreslås i propositionen.

Utskottet finner att förslaget överensstämmer med de principer som bör
gälla på detta område och med utskottets tidigare ställningstagande i denna
fråga. Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionen och avstyrker
motionen 1979/80: 129 i denna del. Utskottet vill i sammanhanget understryka
att det nya avdraget inte är ett schablonavdrag. Taxeringsmyndigheterna
bör således kontrollera riktigheten av gjorda avdrag. Detta bör
kunna ske med hjälp av den förteckning över erkända arbetslöshetskassor
som årligen utges av arbetsmarknadsstyrelsen och som innehåller uppgift
om samtliga erkända arbetslöshetskassor jämte års-, kvartals- och månadsavgifter.

Vissa u t red ning sfrågor m. m.

I några motioner som väckts vid förra riksmötet tar motionärerna upp
olika frågor rörande avdragsreglerna vid beskattningen. I vpk-motionen
1978/79: 307 av Lars Werner m. fl. återkommer motionärerna med yrkanden
om långtgående förändringar av innebörd att vissa avdrag — sparavdraget,
 representationsavdraget och avdraget för underskott i förvärvskälla
- slopas helt, att gäldränteavdraget begränsas till skulder på högst
200000 kr. och att avdrag skall medges från den statliga skatten och inte
vid inkomstberäkningen. Motionärerna yrkar också att schablonavdraget i
inkomstslaget tjänst höjs. Vidare begärs i motionen 1978/79: 1629 av Olof
Palme m. fl. (s) utredning om en etappvis begränsning av möjligheterna till
avdrag för räntor och underskott m.m., kombinerat med en successiv
sänkning av marginalskatterna. Oscar Lindkvist och Per Bergman (båda s)
begär i motionen 1978/79: 1724 en utredning med syfte i första hand att från
avdragsrätt undanta vissa underskottsavdrag och räntor på konsumtionskrediter
m. m. Även det i motionen 1978/79: 1141 av Stig Gustafsson m. fl.
(s) framställda utredningsyrkandet om olika inkomsttagares levnadsnivå
syftar till att få en begränsning av avdragsmöjlighetema för vissa kostnader
av privat natur, för underskott m. m.

Utskottet har vid tidigare behandling av liknande frågor (SkU 1978/
79: 19) uttalat att en särskild utredning, i enlighet med 1972 års skatteutrednings
förslag, bör tillsättas för att pröva avdragsreglerna vid beskattningen
och framhållit att en sådan utredning bör kunna ta upp avdragsfrågor av
samma eller liknande innebörd som de i de nu förevarande motionerna. 1

SkU 1979/80:20

58

sitt nyligen avgivna betänkande 1979/80: 17 har utskottet hemställt att
riksdagen begär en allmän och förutsättningslös utredning om möjligheterna
att förhindra ett icke avsett utnyttjande av underskottsavdrag i enlighet
med de riktlinjer som angetts av skatteutredningen. Mot denna bakgrund
finner utskottet inte anledning att nu gå närmare in på de aktuella yrkandena.
 De frågor motionärerna tagit upp torde således komma att prövas
utan förnyade ställningstaganden från riksdagens sida. Med det anförda
avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena.

Krav på utredning om ett skattesystem som bygger på målsättningar om
jämlikhet, hushållning, sysselsättning och regional balans framställs i motionen
1978/79: 1728 av Karl Erik Olsson m.fl (c). Motionärerna anser att
man bör kunna styra samhällsutvecklingen i en mer gynnsam riktning
genom långtgående omläggningar av beskattningen, bl. a. genom att successivt
gå över till utgiftsskatt och indirekt skatt bl. a. i form av produktionsfaktorskatt.

Utskottet instämmer i uppfattningen att man vid en bedömning av långsiktiga
frågor om beskattningens framtida utformning givetvis bör beakta
synpunkter av den art som framförs i motionen. Så har också skett i det
omfattande utredningsarbete som under senare år bedrivits på skatteområdet.
 Utvecklingen går f. n. mot en gradvis sänkning av marginalskatterna
och samtidigt har den indirekta beskattningen i olika former fått större
betydelse. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den belysning av
möjliga handlingsalternativ som kommer att ske inom ramen för bruttoskattekommitténs
pågående utredningsarbete. Strävandena att åstadkomma
regional balans har också ägnats allmän uppmärksamhet, som bl. a.
tagit sig uttryck i en rad åtgärder på beskattningsområdet, inte minst
genom en omfattande bidragsgivning till kommunerna inom ramen för
skatteutjämningssystemet. Utskottet finner för sin del några åtgärder inte
påkallade med anledning av motionen och avstyrker därför densamma i
den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet anfört.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet förordar emellertid en redaktionell ändring av 10 a § i förslaget
till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det kommunala skatteunderlaget

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 129 i denna del
bifaller propositionen 1979/80: 58 i motsvarande del;

2. beträffande skatten på 1980 års inkomster och marginalskattespärr -

SkU 1979/80:20

59

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:4 yrkandet 2,
motionen 1979/80: 129 i denna del och på motionen 1979/80: 130
yrkandena 1—3 bifaller propositionen i motsvarande del;

3. beträffande bruttoskatt

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 129 i denna del;

4. beträffande industriinvesteringar

att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 yrkandet 3 i motsvarande
del;

5. beträffande moms på mat

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandet 5;

6. beträffande extra skattereduktion m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandet 6;

7. beträffande skärpt bolagsskatt och skärpt skatt på förmögenhet,
arv och gåva

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandena 7-10;

8. beträffande marginalskatte spärr i kombination med lönestopp i
vissa fall

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1739;

9. beträffande utredning om marginalskatteeffekter

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandet 11;

10. beträffande folkpensionärernas beskattning

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 129 i denna del
och på motionen 1979/80: 130 yrkandet 4 bifaller propositionen i
motsvarande del;

11. beträffande avdrag för premie för arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 129 i denna del
bifaller propositionen i motsvarande del;

12. beträffande vissa utredningsfrågor m.m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 307,

b. motionen 1978/79:1141,

c. motionen 1978/79: 1629 yrkandet 2,

d. motionen 1978/79: 1724,

e. motionen 1978/79: 1728;

13. beträffandeförfattningsförslagen

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt med
den ändringen att 10 a § erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

SkU 1979/80:20

60

Regeringens förslag Utskottets förslag

10 a §

Vid beräkning bosatt här.

Statlig inkomstskatt inkomsten därutöver.

Har skattskyldig 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas Skall makars inkomster läggas
samman enligt 11 § 1 mom. beräk- samman enligt 11 § 1 mom. beräknas
statlig inkomstskatt med ut- nas statlig inkomstskatt med utgångspunkt
i de regler som enligt gångspunkt i de regler som enligt

tredje stycket ovan gäller för make tredje stycket ovan gäller för make

som har den högsta A-inkomsten. som har den högsta beskattnings Bestämmelserna

tillämpas därvid bara A-inkomsten. Bestämmelserna

som om denne make var skattskyl- tillämpas därvid som om denne

dig även för andra makens B-in- make var skattskyldig även för and komst.

Har makarna skilda hem- ra makens beskattningsbara B-in ortskommuner

anses hemortskom- komst. Har makarna skilda hem munen

för maken med den högsta ortskommuner anses hemortskom A-inkomsten

vara makarnas ge- munen för maken med den högsta

mensamma. Är makarnas inkoms- beskattningsbara A-inkomsten

ter lika stora skall den kommun där vara makarnas gemensamma. Är

skattesatsen är högst anses som makarnas beskattningsbara A-in hemortskommun.

komster lika stora skall den kommun
där skattesatsen är högst anses

som hemortskommun.

b. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

c. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

d. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

e. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

f. lag om ändring i lagen (1956:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

g. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

h. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i

vissa fall,

i. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

j. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Stockholm den 6 december 1979
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark* (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s), Bo Södersten (s), Bengt Wittbom*
(m), Olle Grahn (fp) och Ulla Orring (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:20

61

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Hagar Normark, Bo Forslund, Egon
Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 51 med ”Motionärerna
uttalar” och slutar på s. 56 med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

I motionen 1979/80: 129 (s) framförs hård kritik mot det nuvarande
skattesystemet. Detta uppfyller enligt motionärerna inte i tillräcklig omfattning
de grundläggande kraven på effektivitet och rättvisa. Ett direkt
uttryck för dess oförmåga att finansiera det offentligas utgifter är det
nuvarande, mycket stora underskottet i den statliga budgeten. Detta underskott
uppgår f. n. till ca 50 miljarder kr. Till en del är detta underskott
ett resultat av att de borgerliga regeringarna inte haft en tillräcklig kontroll
över den statliga utgiftsexpansionen. Men det är också ett uttryck för att
skattesystemet i sin nuvarande utformning inte förmår finansiera de offentliga
utgifterna.

Inte heller det fördelningspolitiska målet kan enligt motionärerna anses
vara tillgodosett. En alltför stor del av den totala skattebördan faller på
arbetsinkomster, medan kapitalinkomster och spekulationsvinster i stor
utsträckning drabbas av en lägre skatt eller i vissa fall helt undandras
beskattning. Vidare urholkas progressiviteten i den statliga skatteskalan
till följd av höginkomsttagarnas alltmer omfattande avdragskonstruktioner
och skatteflyktsdispositioner. Man kan också peka på den växande klyftan
mellan beskattningen av anställd arbetskraft och av egenföretagare.

Motionärerna hävdar mot denna bakgrund att det är nödvändigt att
genomföra en omfattande skattereform som återställer rättvisa och effektivitet
i systemet och som inleder det långa arbetet med att sanera statens
finanser. Grundlinjerna för den reform av skattepolitiken som motionärerna
önskar genomföra är följande:

- Skatteuttaget bör förskjutas från en beskattning av hushållens inkomster
till en indirekt beskattning.

- Detta bör ske genom införande av en allmän produktionsskatt.

- Inkomstskattens nivå bör sänkas och marginalskatterna minskas.

- Rätten till avdrag från inkomsterna bör begränsas.

- Skatten på realisationsvinster bör skärpas.

- En lag mot skatteflykt bör införas och skattekontrollen förstärkas.
Yrkandena i motionen 1979/80: 129 innebär bl. a. att indexregleringen av

skatteskalan slopas och ett avvisande av den föreslagna marginalskattespärren.
 I stället för de i propositionen förordade marginalskattesänkningarna
förordas att den statliga inkomstskatten sänks med ett belopp som
motsvarar 10 procent av kommunalskatten, dock lägst 700 och högst 2400
kr. Vidare föreslås vissa ytterligare sänkningar av marginalskatterna i
vanliga inkomstskikt.

SkU 1979/80:20

62

Motionärerna begär — (=majoriteten s. 51) — ha förfallit. Motionärerna
vidhåller sitt tidigare i motionen 1978/79:2433 framförda förslag om att
införa en produktionsskatt. Eftersom detta numera, genom regeringens
hantering av frågan, av administrativa skäl inte är möjligt att göra redan
från den 1 januari 1980, begär motionärerna att bruttoskattekommitténs
arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som
underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte. I motionen
1979/80:4, också från s och väckt vid riksmötets början, har begärts
(yrkandet 2) skyndsamt förslag om en skatteomläggning för 1980 i syfte att
underlätta avtalsrörelsen. Yrkandet innebär en förskjutning från direkt till
indirekt beskattning (produktionsskatt), sänkta marginalskatter, begränsningar
av avdragsrätten vid beskattningen, skärpt skatt på realisationsvinster
samt åtgärder mot skatteflykt.

I vpk-motionen --- (=majoriteten s. 51) — höginkomsttagare.

Utskottet vill med anledning av de framförda förslagen anföra följande.

Regeringen har valt att stycka sönder behandlingen av skattepolitiken
genom att lägga fram tre propositioner vid skilda tillfällen och därmed
omöjliggöra en samlad bedömning från riksdagens sida. I sin första proposition
föreslog regeringen höjda skatter på tobak, sprit, vin, öl och läskedrycker.
 Riksdagen stödde, av främst alkoholpolitiska skäl, förslagen
utom det som gällde höjd skatt på läskedrycker. I en annan proposition har
regeringen föreslagit att skatterna på el, olja och bensin skall höjas från den
21 december i år. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.

I den nu aktuella propositionen har regeringen lagt fram sin tredje
proposition på skatteområdet med förslag om en sänkning av inkomsskatten
för 1980. Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med det tidigare
mittenförslaget från september och även med folkpartiförslaget från mars,
såväl vad avser ett bibehållande av indexregleringen som i fråga om sänkningar
av marginalskatterna och införande av en marginalskattespärr för
höginkomsttagarna.

I ett viktigt avseende har emellertid förutsättningarna sedan i våras
förändrats. Konsumentpriserna har till följd av såväl ett högt inhemskt
inflationstryck som de stora oljeprisstegringarna sedan i somras stigit
väsentligt snabbare än vad folkpartiregeringen räknade med i våras. Till
följd härav blir skattesänkningen genom indexregleringen ca 1 000 milj. kr.
större för 1980 än vad folkpartiregeringen förutsatte i våras, dvs. totalt ca
4000 milj. kr. Tekniskt innebär detta att den s.k. basenheten, dvs. den
enhet som skatteskikten uttrycks i, höjs från 5 400 kr. till 5 800 kr. i stället
för till 5 700 kr. som man tidigare trodde. Detta leder till ytterligare skattesänkningar
som fördelar sig på följande sätt i olika inkomstlagen.

Taxerad inkomst, kr. Ytterligare skattesänkning, kr.

50000 117

70000 278

90000 437

120000 561

200000 734

SkU 1979/80:20

63

Denna ytterligare skattesänkning, som till en betydande del beror på
oljeprisstegringen, fördelar sig således mycket ojämnt. Den som t. ex.
tjänar 90 000 kr. får en kompensation som är nära fyra gånger så stor som
den som tillfaller personer med en inkomst på 50000 kr.

Detta ger en god illustration till bristerna hos indexregleringen. För det
första är den fördelningspolitiskt orättvis. För det andra uppkommer, på
ett helt planlöst sätt, en ytterligare försvagning av statsfinanserna med
1 000 milj. kr. För det tredje kommer de stigande oljepriserna, som samhällsekonomiskt
innebär en ökad kostnad för folkhushållet, att automatiskt
medföra ytterligare skattelättnader för främst höginkomsttagarna.

Fördelningsprofilen av det nu föreliggande regeringsförslaget framgår av
nedanstående tablå.

Taxerad

Skattesänk-

Ökning av disp

komst, kr.

ning, kr.

inkomst, %

40000

442

1,5

50000

875

2,6

60000

1372

3,5

70000

2066

4,8

90000

3152

6,5

120000

3 802

6,9

200000

5737

8,5

500000

11737

11,2

Det bör understrykas att denna tablå ger den totala effekten av regeringens
skatteförslag. Regeringen har i sin proposition, liksom i andra sammanhang,
 valt att presentera tabeller där effekterna av marginalskattespärren
genomgående har utelämnats.

Härigenom har ett intryck skapats av att skattesänkningarna för höginkomsttagarna
är mycket mindre än vad som faktiskt är fallet. Detta tyder
på att man även inom regeringen är medveten om problemen att hos
allmänna opinionen vinna stöd för en skattesänkning med denna utmanande
fördelningsprofil. Marginalskattespärren innebär för övrigt att höginkomsttagarna
i de allra flesta av landets kommuner befrias från verkningarna
av de kommunalskattehöjningar som kan komma att genomföras i
framtiden. Enligt utskottets mening kan en skattesänkning med denna
fördelningsprofil inte lägga en god grund för avtalsrörelsen. Det skulle
behövas avsevärda lönepåslag för låg- och normalinkomsttagarna enbart
för att återställa de inkomstrelationer som råder f. n. Regeringens skatteförslag
verkar härigenom inflationsdrivande.

Det är utskottets mening att det är önskvärt med en relativt omfattande
nedjustering av marginalskatterna. Detta bör dock, som framhålls i motionen
1979/80: 129, förenas med en avdragsreform som syftar till att begränsa
avdragen och att göra dem mera rättvisa. En annan möjlighet som också
kan övervägas är att, så som förespråkas i motionen 1978/79: 1739, kombinera
marginalskattelättnader med vissa lönepolitiska åtgärder. Utskottet
ser dock ingen anledning att nu göra ett sådant uttalande som förordas i
motionen.

SkU 1979/80:20

64

Kostnaden för de av regeringen föreslagna marginalskattesänkningama
m.m. beräknas till nära 2800 milj. kr., vartill kommer kostnaderna för
indexregleringen, dvs. totalt ca 6800 milj. kr. Skattehöjningarna på alkohol,
 tobak och energi kan inte finansiera denna kostnad mer än till en
mindre del - allra helst som dessa har förordats med hänvisning till deras
efterfrågedämpande effekter. Ju större efterfrågedämpningen blir, vilket
regeringen har förklarat vara önskvärt, desto mindre blir inkomsterna för
staten. Regeringens skatteförslag leder alltså till en kraftig försvagning av
statsfinanserna 1980. Det kan för övrigt nämnas att skattehöjningarna på
alkohol, tobak och energi genom sin prisuppdrivande verkan via indexregleringen
kommer att medföra ytterligare skattesänkningar och därmed
försvagningar av statsinkomsterna med ca 500 milj. kr. under 1981. Det bör
vidare påpekas att kostnaden för den skattesänkning som förordas i motionen
1979/80: 129 uppgår till 5 300 milj. kr., vilket innebär en besparing med
1 500 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de i propositionen föreslagna
skattesänkningarna och biträder i stället motsvarande förslag i motionen
1979/80: 129. Utskottets ställningstagande innebär också ett avslag på motionen
1979/80: 130 till den del förslagen i denna avseende 1980 års skatter
avviker från förslagen i motionen 1979/80: 129.

Vad gäller den av regeringen förordade omläggningen av beräkningen av
det kommunala skatteunderlaget ansluter utskottet sig till den bedömning
som görs i motionen 1979/80: 129. Utskottet avstyrker således regeringens
förslag och hemställer om ett nytt förslag till lösning av denna fråga i syfte
att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från förmånerna.

Utskottet anser sig inte ha anledning medverka till den utredning av de
samlade marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar
varom yrkande framställts i motionen 1979/80:130. Frågor
av denna art ligger inom ramen för det arbete som bedrivs inom familjeekonomiska
kommittén och kommer, såvitt avser folkpensionärerna, också
att prövas av den nyligen tillsatta utredningen angående pensionärernas
skattefrågor. Utskottet avstyrker därför bifall även till detta yrkande i
motionen 1979/80: 130.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1979/80: 129 avseende bruttobeskattning
vill utskottet instämma i detta. Utskottet anser således att bruttoskattekommitténs
arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag
som underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.

Investeringsstimulerande åtgärder m. m.

I den (=majoriteten s. 55) av investeringskostnaden.

Förslaget överensstämmer med det förslag som lades fram i våras i
motionen 1978/79: 2693. Mot bakgrund av den fortsatt ogynnsamma investeringsutvecklingen
i näringslivet och en fortsatt överlikviditet hos många
företag anser utskottet att det finns starka skäl som talar för att bifalla
motionens yrkande.

SkU 1979/80:20

65

Folkpensionärernas beskattning

En folkpensionär -- (=majoriteten s. 55-56) — denna del. Vad utskottet
anfört ovan beträffande grundavdrag m. m. föranleder dock vissa tekniskajusteringar
av den i propositionen föreslagna författningstexten.

dels att utskottets hemställan i 1 — 4, 10 och 13 mom. bort ha följande
lydelse:

1 och 2 moni. beträffande det kommunala skatteunderlaget, skatten
på 1980 års inkomster och marginalskattespärr
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:129 i dessa delar och
motionen 1979/80: 130 yrkandena 1-3 samt med anledning av
motionen 1979/80: 4 yrkandet 2 avslår propositionen 1979/80: 50 i
motsvarande delar;

3 mom. beträffande bruttoskatt

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 129 i denna del hos
regeringen begär att bruttoskattekommitténs arbete snarast slutförs
och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen
för beslut under innevarande riksmöte;

4 mom. beträffande industriinvesteringar

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:4 yrkandet 3 i motsvarande
del hos regeringen begär skyndsamt förslag till åtgärder för att
stimulera industriinvesteringarna bl. a. genom ett extra skatteavdrag
i samband med att vissa fondmedel tas i anspråk i enlighet med
vad som anförs i motionen;

10 mom. beträffande folkpensionärernas beskattning
att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80: 129 i denna del och
1979/80: 130 yrkandet 4 samt med anledning av propositionen beslutar
i enlighet med vad utskottet anfört;

13 mom. beträffande författningsförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och hemställt 1.

med avslag på det i propositionen punkten 1 angivna förslaget
antar följande

5 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

66

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

/ mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 16200 kr.:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

16200

men icke 27000 kr.

: grundbeloppet för 16200

kr. och 4% av återstoden

27000

32400 ”

: ” ” 27000

” ” 8% ” ”

32400

” ” 37800 ”

: ” ” 32400

” ” 13% ” ”

37800

” ” 43200 ”

: " ” 37800

” ” 16% ” ”

43200

” ” 48600 "

: ” ” 43200

” ” 19% ” ”

48600

54000 ”

: ” ” 48600

” ” 22% " ”

54000

59400 ”

: ” ” 54000

” ” 26% " ”

59400

” ” 64800 ”

: ” ” 59400

” ” 30% " "

64800

70200 ”

: ” ” 64800

” ” 35% ” ”

70200

” ” 75600 ”

: ” ” 70200

” ” 40% ” ”

75600

86400 "

: " ” 75600

” ” 45% ” ”

86400

” ” 108000 "

: ” ” 86400

” ” 49% ” ”

108000

” ” 162000 ”

: ” ” 108000

” ” 53% ” ”

162000

kr.

” 162000

” ” 58% ” ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
 vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om 1981 års taxering. I samband med ikraftträdandet upphör lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt att gälla.

2. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar att dels 19, 48
och 53 §§ och anvisningarna till 21, 24 och 32 §§ utgår ur förslaget,
dels punkt 2 av anvisningarna till 50 § erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:20

67

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Anvisningar

till 50 §

2. Vid bedömningen av pensionstillskott.

Regeringen eller angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst icke visst högsta belopp,
 skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
icke skall påföras högre
statlig beskattningsbar inkomst än
6000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig, som under beskattningsåret
icke haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6
kap. 2§ första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och därutöver skattepliktiga intäkter
av tjänst om sammanlagt
5200 kronor samt åtnjutit avdrag
endast med 100 kronor enligt 33 § 2
mom. första stycket. För gift skattskyldig,
 som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet
med utgångspunkt från en pension
utgörande 77,5 procent av basbeloppet.
 För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från
en pension utgörande 95 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift
skattskyldig under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst icke visst högsta belopp,
 skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
icke skall påföras statligt
beskattningsbar inkomst. Detta
högsta inkomstbelopp motsvarar
taxerad inkomst för skattskyldig,
som under beskattningsåret icke
haft annan inkomst än ålderspension
enligt 6 kap. 2 § första stycket
lagen (1962: 381) om allmän försäkring
och därutöver skattepliktiga intäkter
av tjänst om sammanlagt
4300 kronor samt åtnjutit avdrag
endast med 100 kronor enligt 33 § 2
mom. första stycket. För gift skattskyldig,
 som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet
med utgångspunkt i en pension utgörande
77,5 procent av basbeloppet.
 För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt i en pension
utgörande 95 procent av basbeloppet.
 Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift skattskyldig
under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension, och under
återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

SkU 1979/80:20

68

Om skattskyldigs taxerades inkomst.

Det avdrag den skattskyldige.

Här ovan föranleda det.

Vid beräkning sista stycket.

3. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623);

4. med avslag på det i propositionen punkten 4 angivna förslaget
antar följande

SkU 1979/80:20

69

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2§ 5 mom. uppbördslagen (1953:272)1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Regeringens förslag

2

5 mom. Skattskyldig fysisk person,
 som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under någon
del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med det
belopp varmed 0.4 basenheter enligt
lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10§ I mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, överstiger
2000 kronor.

I fråga sjätte styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt
på grund av 1981 års taxering.

5. avslår de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

b. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

c. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,

d. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa

fall,

e. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

f. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Reservanternas förslag

§

5 mom. Skattskyldig fysisk person,
 som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under någon
del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med belopp
motsvarande tio procent av
påförd kommunalskatt — dock
lägst 700 och högst 2400 kronor.

6 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

Skatteeffekter för pensionärer 1979 och 1980

70

Bilaga I

grundpension

pensionstillskott

summa

taxerad inkomst vid vilken högsta
extra avdrag utgår
högsta extra avdrag (bortsett från
kostnader för sjukdom m. m.)
taxerad inkomst där det extra
avdraget är helt avtrappat
högsta obeskattade sidoinkomst
utöver grundpension utdebitering d:o

utöver grundpension och pensionstillskott
utdebitering

1979 1980

gift ogift inflation 8 % inflation 9 %

gift ogift gift ogift

10409

4706

15115

12761
4 706
17467

11 189
5641
16830

13715

5641

19356

11254

5671

16925

13 800
5671
19471

13900

16200

16200

18800

16300

18900

9400

11700

10200

12800

10300

12900

37400

45450

41700

50800

42050

51 150

29:-

4990

4938

5810

5 884

5845

5899

33:-

4 840

4 788

5710

5 784

5745

5799

29: —

284

232

169

243

174

228

33:-

134

82

69

143

74

128

SkU 1979/80:20

71

Bilaga 2

Finansutskottets yttrande
1979/80: 2 y

över propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
 m. m., jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 22 november 1979 berett finansutskottet tillfälle
att avge yttrande över propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av
inkomstskatten, m. m., samt motioner som väckts med anledning av propositionen.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1979/80: 129 av
Olof Palme m. fl. (s) och 1979/80: 130 av Lars Werner m. fl. (vpk).
Utskottet vill anföra följande.

Den samhällsekonomiska bakgrunden

Finansutskottet har i sitt betänkande 1979/80: 10 diskuterat den samhällsekonomiska
bakgrund som tecknas i propositionen 58 inför de nu
erforderliga ekonomisk-politiska besluten. Finansutskottet anförde därvid
bl. a.

Det bör betonas att vi för närvarande har en splittrad bild i vad gäller de
ekonomiska utsikterna.

Å ena sidan finns fortfarande betydande styrka i den inhemska konjunkturutvecklingen.
 Exporten har fortsatt att stiga i ganska snabb takt. En
kraftig acceleration har skett i fråga om den interna efterfrågans utveckling.
 Härtill har främst lagerinvesteringar, privat konsumtion och offentlig
verksamhet verksamt bidragit. Den samlade produktionen bedöms enligt
konjunkturinstitutet öka med drygt 4% 1979. Sysselsättningen har stigit
och nu även inom industrin. Företagens driftöverskott har väsentligt förbättrats
även om räntabiliteten fortfarande ligger på en otillfredsställande
nivå.

Å andra sidan finns i det längre perspektivet mörka inslag i bilden.
Utvecklingen på oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt
på flera sätt. Den leder med största säkerhet till en avmattning i den
internationella konjunkturen med försämrade exportutsikter för svenska
företag som följd. Oljeprisstegringarna leder, genom både direkta och
indirekta effekter till ett markant ökat inflationstryck i vår ekonomi. Vidare
leder de höjda oljepriserna till kraftiga försvagningar av handels- och
bytesbalans.

SkU 1979/80:20

72

Även på andra områden än de nämnda kvarstår betydande problem i vår
ekonomi. Genom den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan ökar
import volymen starkt, vilket ytterligare accentuerar de ökade problem
som följer av den fördyrade oljeimporten. Exporten ökar visserligen alltjämt
i relativt snabb takt, men svenska företag har inte kunnat återvinna
marknadsandelar i den omfattning som tidigare förväntats. Investeringsutvecklingen
utgör fortfarande ett bekymmer. Konjunkturinstitutets höstrapport
innebär en nedrevidering av de samlade bruttoinvesteringarnas
ökningstakt med ett par procentenheter jämfört med bedömningen i årets
reviderade finansplan. Den största nedjusteringen gäller
bostadsinvesteringarna som nu inte alls beräknas öka mellan 1978 och
1979. Den förbättrade sysselsättningsutvecklingen hindrar inte att det fortfarande
kvarstår problem på arbetsmarknaden, särskilt, vad gäller ungdomsarbetslösheten.
 Slutligen bör nämnas att priserna utvecklas ogynnsamt.
 Vi riskerar nu en prisstegring för 1979 på närmare 10%, vilket klart
överstiger de prognoser som gjordes under våren.

Den här beskrivna utvecklingen har förvisso ökat svårigheterna att
återställa balansen i den svenska ekonomin. Däremot behöver det förändrade
läget enligt utskottets mening inte föranleda någon genomgripande
omprövning av den ekonomiska politikens huvudsakliga inriktning. Den
ekonomiska politiken har alltsedan regeringsskiftet 1976 syftat till att på
sikt återställa den externa balansen. Ett viktigt medel har därvid varit att
stärka den svenska industrins konkurrenskraft för att öka exporten och
dämpa importstegringen. Härvid erfordas att vi skapar goda förutsättningar
för en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektom i vår ekonomi.
Motiven för en politik med denna inriktning har vunnit ytterligare tyngd
genom den senaste tidens utveckling.

Skatteomläggningen

Den syn på de ekonomiska problemens karaktär som utskottet här gett
uttryck för innebär att den ekonomiska politiken för år 1980 konsekvent
måste inriktas mot att fullfölja den relativa förbättring av den svenska
industrins kostnadsläge och konkurrensförmåga som ägt rum de senaste
åren. Samtidigt är det nödvändigt att industrins investeringar bringas att
öka ytterligare för att möjliggöra de kraftiga ökningar i den svenska exportvolymen
som behövs för att minska underskottet i vår bytesbalans.

I en politik med denna inriktning har en skatteomläggning för år 1980 sin
givna plats. Rätt avvägd ger den de stora löntagargrupperna en avsevärd
höjning av den disponibla inkomsten efter skatt och kan därigenom skapa
förutsättningar för en avtalsuppgörelse, där lönehöjningarna stannar vid en
nivå som bevarar och stärker den svenska industrins konkurrensförmåga.

Den avvägning man står inför vid utformningen av skattepolitiken inför
år 1980 är emellertid inte enkel. Av produktionsökningen under kommande
år måste, som framgått av det föregående, en inte obetydlig andel sättas av

SkU 1979/80:20

73

för att förbättra vår externa balans. Av återstoden är pensionärerna tillförsäkrade
en viss andel till följd av lämnade garantier om en årlig real
standardförbättring. Vidare tillförs barnfamiljerna ökad köpkraft genom
den redan beslutade förbättringen av bostadsbidragen och genom höjda
barnbidrag fr. o. m. den 1 januari 1980, om riksdagen bifaller förslagen
härom. Vad som därefter återstår för höjd privat konsumtion är, som
understryks i propositionen, en mycket begränsad del.

För löntagarna är det utfallet totalt sett som räknas, dvs. den behållna
köpkraften efter lönepåslag, skatteförändringar, inkomstöverföringar och
prisförändringar. Det är således av stor betydelse i sammanhanget att
prisutvecklingen kan hållas inom begränsade ramar. Utskottet har i betänkandet
1979/80:9 tillstyrkt att prisregleringslagen får fortsatt tillämpning
under ett års tid. Det bör understrykas att det svenska folket solidariskt
måste bära de merkostnader som de höjda oljepriserna förorsakar.

Utskottet noterar att regeringens förslag till ny skatteskala har lagts fram
efter kontakter med de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Den
nya skatteskalan har fått en sådan utformning att marginalskatten sjunker
inte obetydligt i inkomstskikten 58000-75000 kr. Utskottet hälsar detta
med tillfredsställelse. I dessa skikt — liksom längre upp i skatteskalan —
nås också betydande sänkningar av den direkta skatten i absoluta tal,
förutsatt att kommunalskatten ligger stilla.

Det förslag till skatteomläggning som förs fram i den socialdemokratiska
partimotionen 1979/80: 129 skiljer sig markant från förslaget i propositionen.
 Förslaget är uppbyggt utifrån den förutsättningen att gällande indexreglering
av skatteskalan upphör. Enligt utskottets mening bör så icke ske.

I partimotionen 1979/80: 130 från vänsterpartiet kommunisterna återkommer
förslag som riksdagen vid flera tidigare tillfällen granskat och
avvisat. Några omständigheter som gör förslagen mer aktuella nu än tidigare
föreligger enligt utskottets mening inte.

Med det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter en skatteomläggning
med den huvudsakliga inriktning som föreslås i propositionen
och avstyrker de omläggningar som föreslås i motionerna 129 (s) och 130
(vpk).

Budgeteffekter

I propositionen beräknas de föreslagna marginalskattesänkningarna
m. m. medföra ett inkomstbortfall för staten år 1980 om ca 2 650 milj. kr.
Skattebortfallet till följd av att en marginalskattespärr införs beräknas till
ca 80 milj. kr. och avdragsrätten för avgift till arbetslöshetskassa till ca 50
milj. kr. Den sammantagna effekten skulle sålunda bli ca 2780 milj. kr.

Föredraganden erinrar om att budgeten emellertid påverkas också av de
redan beslutade höjningarna av skatten på alkoholhaltiga drycker och
tobak och att förslag vidare lagts fram om höjd energiskatt (prop. 1979/
80: 30). Vid oförändrad förbrukning medför enligt departementschefens

SkU 1979/80:20

74

beräkningar skattehöjningarna en inkomstförstärkning om drygt 1400
resp. ca 2900 milj. kr. sett över helt år.

Utskottet noterar att vid oförändrad förbrukning framöver av energi och
av sprit/tobak blir inkomstökningen till följd av de höjda skatterna för
dessa varor sålunda avsevärt större än inkomstbortfallet till följd av skatteomläggningen.
 Det bör emellertid erinras om att de höjda skatterna på
energi och sprit/tobak har till syfte att begränsa förbrukningen, varvid
ökningen av skatteinkomsterna skulle bli lägre än de i det föregående
redovisade talen. Även om det blir en skillnad mellan inkomsttillskott och
inkomstbortfall finns det emellertid inte anledning anta att detta i sig
skapar något utrymme för skattesänkningar som går längre än de som
föreslås i propositionen 58. Med indexreglering av skatteskalan blir statens
inkomstökning från den direkta beskattningen av personer begränsad, och
ökningen av intäkterna från mervärdeskatten m. m. motsvarar inte de
automatiska utgiftsökningar som drabbar budgeten. Enligt utskottets uppfattning
måste sålunda skattesänkningen ha ungefär den omfattning föredraganden
föreslagit. Att mycket stor sparsamhet med statens utgifter
samtidigt måste iakttas behöver knappast sägas.

Det kommunala skatteunderlaget

Enligt 2§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., inräknas inte i det
kommunala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl. a.
fallet med sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL.
Reglerna om detta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973: 49, SkU
1973:30, rskr 1973:199, SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m.fl.
liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var att staten,
som skulle finansiera de ökade kostnaderna för sjukpenningreformen,
skulle ges kompensation härför i samband med avräkningen av kommunalskattemedel
mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan
kommit till användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar.

Det kommunala skatteunderlaget skall f. n. även ändras med hänsyn till
vissa bidrag. Så skall enligt 1 § nyssnämnda lag underlaget ökas med
skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform; förordningen
(1972: I40)om skattebortfallsbidrag. Även i anledning av 1974års skattereform
tillförsäkrades kommunerna kompensation och bestämmelser om
detta togs in i den tidigare angivna 2 § (prop. 1975/76: 147, FiU 1975/76: 30,
rskr 1975/76:258, SFS 1976: 198).

Dessa olika justeringar gör f. n. beräkningen av det kommunala skatteunderlaget
komplicerad och svåröverskådlig. I propositionen föreslås
därför, på grundval av förslag från 1976 års kommunalekonomiska utredning
(KEU 76), en förenkling, varigenom å ena sidan särbehandlingen av
skatteunderlaget från de nämnda förmånerna upphör och å andra sidan
skattebortfallsbidraget och kompensationen i anledning av 1974 års skatte -

SkU 1979/80:20

75

reform slopas. Nettoeffekten av dessa åtgärder innebär emellertid en betydande
omedelbar ökning av det kommunala skatteunderlaget och en motsvarande
ökad kostnad för staten. För att övergången till de nya reglerna
skall bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
föreslås i propositionen att grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen
höjs från 4500 kr. till 6000 kr. samtidigt som den av staten
finansierade särskilda skattereduktionen minskas i motsvarande mån.
Denna minskning föreslås motsvara genomsnittlig kommunalskatt på mellanskillnaden
1 500 kr., dvs. 435 kr. Genom en sådan omläggning minskar
det kommunala skatteunderlaget medan statens skatteinkomster ökar.

På sikt innebär den förenklade skatteunderlagsberäkningen enligt prognoser
som redovisats i propositionen 1978/79:95 om den kommunala
ekonomin en växande inkomstöverföring till kommunsektorn. I propositionen
58 anförs att detta förhållande får beaktas i de överläggningar om
den kommunala ekonomin som regelbundet skall hållas i fortsättningen
mellan regeringen och företrädare för kommunförbunden.

I motionen 129 (s) yrkas avslag på den föreslagna omläggningen av
beräkningen av det kommunala skatteunderlaget. Eftersom det finns skäl
att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från förmånsinkomsterna,
 bör riksdagen enligt motionärerna hos regeringen hemställa att
ett nytt förslag till lösning av denna fråga framläggs. Denna lösning bör då
uppfylla kravet att vara kostnadsmässigt neutral mellan stat och kommun
inte bara för det år då omläggningen sker utan även — så långt detta är
möjligt att bedöma - under de följande åren. Skulle det finnas skäl framöver
att förstärka kommunernas ekonomi och förändra kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun, bör detta enligt motionärerna ske genom
särskilda beslut och inte byggas in som en automatiskt verkande effekt vid
beräkningen av det kommunala skatteunderlaget.

Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Starka skäl talar enligt
utskottets mening för att en förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget
nu kommer till stånd. Utskottet kan därför från sina utgångspunkter
tillstyrka regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna
omläggningen medför dock en successivt ökad inkomstöverföring från
staten till den kommunala sektorn som redan 1985 skulle uppgå till ca 1
miljard kr. Enligt utskottets mening finns f. n. inga skäl som talar för ökade
överföringar från stat till kommun utöver vad riksdagen redan beslutat. I
samband med att beslut om en omläggning tas bör riksdagen därför kraftigt
understryka att beslutet inte innebär något åtagande vad gäller ökade
transfereringar till kommuner och landsting. Tekniskt kan, som framhålls i
propositionen, detta lösas genom nya anpassningar av det kommunala
grundavdraget resp. den särskilda skattereduktionen.

Investeringsstimulerande åtgärder m.m.

I den vid riksmötets öppnande väckta motionen 4 (s) har påyrkats

SkU 1979/80:20

76

åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Utskottet
har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10.
Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen
förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20% av sina vinster
för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton
i risbanken. När medlen sedan får tas i anspråk för vissa slag av
investeringar skall ett extra skatteavdrag medges om 10% av investeringen.

Förslaget är identiskt med det förslag motionärerna lade fram i våras i
motionen 1978/79: 2693 och utgjorde ett alternativ till de avsättningar till
särskilda konton för likviditetsutjämning som regeringen föreslog skulle
kunna ske (prop. 1978/79: 150). Riksdagen biföll regeringens förslag och
avslog motionärernas förslag (FiU 1978/79:40). På de sålunda inrättade
likviditetskontona har intill den 25 november satts in sammanlagt 2,4
miljarder kr. Att vid sidan härav bygga upp ytterligare ett system som har
till primärt syfte att föra över företagens likvida medel till konton för
senare investeringar bör enligt utskottets mening inte ske. Finansutskottet
avstyrker för sitt vidkommande således ifrågavarande förslag i motionen 4.

Stockholm den 6 december 1979
På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Bo Siegbahn
(m), Arne Gadd (s), Rolf Rämgård (c), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin
(s), Roland Sundgren (s), Mona S:t Cyr (m) och Hadar Cars (fp).

SkU 1979/80:20

77

Avvikande mening

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel
Nilsson, Anita Gradin och Roland Sundgren (alla s) anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

Den samhällsekonomiska bakgrunden

I betänkandet 1979/80:10 har finansutskottet - äntligen - tagit ställning
till de krav om ekonomisk-politiska åtgärder som från socialdemokratiskt
håll väcktes redan vid riksmötets början. Utskottets socialdemokratiska
ledamöter har i en reservation tecknat en enligt utskottets mening korrekt
bild av den samhällsekonmiska bakgrunden till det skattebeslut vi nu står
inför. Av vad som anförs framgår bl. a. att de under hösten kraftigt förändrade
förutsättningarna för svensk ekonomi hade motiverat att regeringen
förelagt riksdagen en revidering av de bedömningar från i våras på vilka
den ekonomiska politiken då grundades. De synpunkter som nu redovisas i
propositionen 58 är enligt utskottets mening inte tillräckliga som grund ens
för de beslut som nu måste tas i fråga om 1980 års skatter.

Skatteomläggningen

Det är uppenbart att den skattepolitik varom riksdagen nu skall fatta
beslut får stora verkningar för avtalsrörelsen. Rätt avvägd kan skatteomläggningen
skapa förutsättningar för en avtalsrörelse som ger viktiga bidrag
till strävandena att nå samhällsekonomsk balans genom att hålla
tillbaka pris- och kostnadsstegringarna i samhället. Illa avvägd kan skatteomläggningen
förvärra de nuvarande balansproblemen. Med hänsyn till
det begränsade utrymme som står till förfogande för ökad privat konsumtion
är det desto viktigare att skatteomläggningen får en sådan utformning
att den underlättar avtalsförhandlingarna.

Den dåvarande folkpartiregeringen presenterade i mars i år ett förslag till
sänkta inkomstskatter för 1980. Förslaget innebar bl. a. vissa marginalskattesänkningar
och införande av en s. k. marginalskattespärr för höginkomsttagarna,
 enligt vilken marginalskatten sattes till högst 80 % vid inkomstskikt
upp till 30 basenheter och högst 85 % vid inkomstdelar därutöver.
Dessa skatteförändringar lades då ovanpå dem som följde av den indexreglering
som beslutats redan tidigare.

Det förslaget utsattes för mycket hård kritik i riksdagen. I yttrande till
skatteutskottet över förslaget (FiU 1978/79: 1 y) anförde finansutskottets
majoritet av centerpartister och socialdemokrater att förslaget med dess
fördelningsprofil inte skulle lägga en god grund för en lugn avtalsrörelse.
Utskottet anförde bl. a. följande.

En sänkning av de direkta skatterna för hushållen utgör enligt utskottets
mening ett ofrånkomligt led i en politik som syftar till fortsatt balanserad
ekonomisk tillväxt. Genom en väl avpassad skatteomläggning kan vi skapa

SkU 1979/80:20

78

förutsättningar för att den kommande avtalsrörelsen skall ge ett resultat
som bidrar till en sådan balanserad uppgång i vår ekonomi. Genom skattesänkningar
kan löntagarna tillförsäkras en viss ökning av sina disponibla
inkomster utan att detta behöver leda till så stora avtalsmässiga löneökningar
att vår internationella konkurrenskraft försvagas. Man kan dessutom
genom sänkningar av direktskatten minska de nu så betydande
marginaleffekterna i skattesystemet. En förutsättning för att en skatteomläggning
skall ha dessa effekter på avtalsrörelsen är emellertid att den ges
en sådan fördelning att den verkligen underlättar parternas arbete. Utskottet
nödgas konstatera att den fördelning av skattesänkningarna som följer
av förslaget i propositionen inte har denna effekt.

Regeringen uppmanades att komma tillbaka med ett nytt förslag. Riktpunkterna
vid utarbetande av ett sådant borde vara en sänkning av de
direkta skatterna som ges en sådan profil att den verkligen underlättar
avtalsrörelsen. Förslaget borde sikta till att dämpa marginalskatterna i ett
brett skikt av inkomstskalan och göra det på ett sådant sätt att särskilt de
lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammas. En annan utgångspunkt
för arbetet med det nya förslaget till skatteomläggning borde vara att det
totalfinansieras.

Riksdagen avslog regeringsförslaget och begärde nytt förslag (SkU
1978/79: 55, rskr 1978/79: 334).

Det nya förslag till skatteomläggning som presenterats riksdagen uppfyller
inte de krav finansutskottets majoritet ställde. Även om vissa smärre
förändringar har gjorts i skatteskalorna överensstämmer det i allt väsentligt
med folkpartiförslaget från mars, såväl vad avser ett bibehållande av
indexregleringen som i fråga om sänkningar av marginalskatterna och
införande av en marginalskattespärr för höginkomsttagarna. Enligt finansutskottets
mening bör därför det nu föreliggande förslaget till skatteomläggning
avvisas av riksdagen.

I stället bör en omläggning ske i enlighet med förslaget i motionen
1979/80: 129 (s). De största skillnaderna mellan det socialdemokratiska och
det borgerliga skatteförslaget föreligger i fråga om de högsta inkomsterna,
vilket återspeglar motionärernas strävan att även i ett kärvt ekonomiskt
läge föra en rättvis fördelningspolitik. Det avgörande är dock att motionäerna
står för en skattepolitik med annan långsiktig och principiell inriktning.

I partimotionen 1979/80: 130 från vänsterpartiet kommunisterna återkommer
förslag som riksdagen vid flera tidigare tillfällen granskat och
avvisat. Några omständigheter som gör förslagen mer aktuella nu än tidigare
föreliger enligt utskottets mening inte.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet från sina utgångspunkter en
skatteomläggning med den huvudsakliga inriktning som föreslås i motionen
129 (s) och avstyrker de omläggningar som föreslås i propositionen och
i motionen 130 (vpk).

SkU 1979/80:20

79

Budgeteffekter

Kostnaden för de av regeringen föreslagna marginalskattesänkningarna
m. m. beräknas till nära 2800 milj. kr., vartill kommer kostnaderna för
indexregleringen, dvs. totalt ca 6 800 milj. kr. Skattehöjningarna på alkohol,
 tobak och energi kan inte finansiera denna kostnad mer än till en
mindre del — allrahelst som dessa har förordats med hänvisning till deras
efterfrågedämpande effekter. Ju större efterfrågedämpningen blir, desto
mindre blir inkomsterna för staten. Regeringens skatteförslag leder alltså
till en kraftig försvagning av statsfinanserna 1980.

Det kommer att ta tid att finna vägar ut ur den statsfinansiella kris som
den borgerliga politiken fört vårt land in i. Desto angelägnare är det enligt
utskottets mening att, som understryks i motionen 129 (s), arbetet rörande
införande av produktionsskatt intensifieras. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att produktionsskatten bör införas snarst, som ett led i en
önskvärd förskjutning av skatteuttaget från direkt till indirekt skatt och
som ett led i en nödvändig sanering av statsfinanserna.

Det kommunala skatteunderlaget

I propositionen 1979/80: 58 föreslås att kommunerna får tillgodoräkna
sig skatteunderlaget på förmånsinkomsterna fr.o.m. inkomståret 1980.
Detta skulle innebära att kommunerna fick tillgodoräkna sig ett ytterligare
skatteunderlag på inemot 20 miljarder kr., motsvarande en kommunal
inkomstskatt på ca 6 miljarder kr. Den statliga budgeten skulle som en
konsekvens av enbart denna reform då försvagas med samma belopp. För
att neutralisera denna effekt föreslås i propositionen ett borttagande av
skattebortfallsbidraget samt kompensationen för 1974 års skattereform.
Men detta räcker inte till för att åstadkomma kostnadsneutralitet utan
dessutom föreslås även att grundavdraget vid den kommunala taxeringen
ökas från 4 500 kr. till 6000 kr.

Genom dessa olika förändringar uppnår man i stort sett en kostnadsmässig
neutralitet för taxeringsåret 1981. Åren därefter kommer däremot kommunerna
att vinna på den föreslagna omläggningen. Detta beror bl. a. på
att den motpost som utgörs av höjningen av grundavdraget beloppsmässigt
sett blir i stort sett oförändrad samtidigt som det tillkommande skatteunderlaget
i form av förmånsinkomsterna växer med i varje fall samma takt
som den totala inkomstsumman. Stigande löner medför nämligen också
ökade ersättningar i t. ex. sjukförsäkringssystemet. Men betalningsmässigt
sett faller ansvaret för detta tillkommande skatteunderlag helt på den
statliga sektorn, som sedan genom skatter och avgifter får finansiera dessa
ökade kostnader. För 1985 beräknar man att den av regeringen föreslagna
omläggningen skulle leda till en merbelastning för staten om ca 1 miljard
kr. Den föreslagna omläggningen åstadkommer med andra ord neutralitet
mellan statens och kommunernas ekonomier endast under det år omläggningen
sker - därefter förorsakar den staten en ständig merbelastning.

SkU 1979/80:20

80

Med hänsyn härtill bör den av regeringen föreslagna omläggningen av
beräkningen av det kommunala skatteunderlaget avvisas. Eftersom det
likväl finns skäl att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från
förmånsinkomsterna, bör riksdagen hemställa hos regeringen att ett nytt
förslag till lösning av denna fråga framläggs. Denna lösning bör då uppfylla
kravet att vara kostnadsmässigt neutral mellan stat och kommun inte bara
för det år då omläggningen sker utan även - så långt detta är möjligt att
bedöma - under de följande åren. Skulle det finnas skäl framöver att
förstärka kommunernas ekonomi och förändra kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun, bör detta ske genom särskilda beslut och inte byggas
in som en automatiskt verkande effekt vid beräkningen av det kommunala
skatteunderlaget.

Investeringsstimulande åtgärder m.m.

I den vid riksmötets öppnande väckta motionen 4 (s) har påyrkats
åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Utskottet
har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10.
Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen
förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20 % av sina vinster
för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton
i riksbanken. När medlen sedan får tas i anspråk för vissa slag av
investeringar skall ett extra skatteavdrag medges om 10 % av investeringen.

Det förslag motionerna förordar fördes fram redan i motionen
1978/79: 2693 i våras i anslutning till behandlingen av kompletteringspropositionen.
 Utskottet delar den mening som de socialdemokratiska reservanterna
i finansutskottt gav uttryck för vid behandlingen av förslaget (FiU
1978/79:40). Den skepsis gentemot effektiviteten i ett system med frivilliga
insättningar på särskilda likviditetskonton som då uttrycktes torde ha
bekräftats. Intill den 25 november hade endast ca 2,4 miljarder kronor satts
in på sådana konton. Genom en avsättning av det slag motionäerna förordar
skulle man däremot uppnå den dubbla effekten av att temporärt sterilisera
en del av företagssektorns likviditet samtidigt som man skapar ett
förstärkt incitament för investeringar. Det skulle också tillföra regionalpolitiken
ett effektivt instrument.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet för sitt vidkommande ifrågavarande
förslag i motionen 4. I fråga om lagstiftningens utformning hänvisas
till det till den ovannämnda reservationen fogade förslaget, varvid
lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980.

SkU 1979/80:20 81

Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen

1 Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt 3

2 Lag om ändring i kommunalskattelagen 8

3 Lag om ändring i taxeringslagen 22

4 Lag om ändring i uppbördslagen 23

5 Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt 28

6 Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m 38

7 Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse 40

8 Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa

fall 42

9 Lag om ändring i lagen (1962: 328) om allmän försäkring 43

10 Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring .... 44

Motionerna 45

Skrivelse 49

Utskottet

Skatter på 1980 års inkomster m. m 49

Investeringsstimulerande åtgärder 55

Folkpensionärernas beskattning 55

Arbetslöshetsförsäkring 56

Vissa utredningsfrågor m 57

Hemställan 58

Reservation 61

Tabell 70

Yttrande från finansutskottet 71

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

V