SkU 1979/80:17

Skatteutskottets betänkande
1979/80:17

med anledning av propositionen 1979/80:40 om fastighetstaxering,
m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:40 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. fastighetstaxeringslag,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering.

1 propositionen föreslås nya regler för allmän fastighetstaxering. Betydande
formella ändringar föreslås, främst för att anpassa regelsystemet till den nya
regeringsformens krav. De materiella reglerna har däremot i sina huvuddrag
samma innehåll som vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

De grundläggande reglerna om allmän fastighetstaxering samlas i en ny
fastighetstaxeringslag. Dessa regler avses bli kompletterade genom särskilda
verkställighetsföreskrifter och anvisningar som skall utfärdas av regeringen
eller riksskatteverket.

Beträffande indelningen av byggnader och mark föreslås några nyheter. Så
skall t. ex. byggnader, som används på sådant sätt att skattefrihet generellt
anses motiverad, utgöra en särskild byggnadstyp, kallad specialbyggnad.
Beträffande mark införs några nya ägoslag, nämligen exploateringsmark,
täktmark och skogsimpediment.

I fråga om skatteplikten föreslås att en huvudsaklighetsprincip införs. Det
sätt på vilket byggnaden till övervägande del används skall vara avgörande
för om skattefrihet skall medges. Kravet på att en byggnad skall ha viss ägare
för att kunna bli skattefri begränsas i förhållande till gällande rätt.

Utvidgningar föreslås i fråga om skattefriheten. Så skall t. ex. vissa
jordbruk som utnyttjas inom vårdområdet och skolväsendet undantas från
skatteplikt liksom bl. a. byggnader som används för busstrafik. Inskränkning
i nuvarande skattefrihet föreslås för bostadsbyggnader och för hotell-,
restaurang- och administrationsbyggnader som hör till kommunikationsanläggning.

Den tidpunkt, vars prisnivå skall bestämma värdena vid fastighetstaxeringen,
skall vara andra året före taxeringsåret, vilket motsvarar vad som i
praktiken gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Den nuvarande delvärderedovisningen ändras på några punkter. Delvärdena
värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar samt övervärde
föreslås utgå.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

Byggnad eller byggnader inom samma tomt vilkas taxeringsvärde understiger
10 000 kr. skall inte åsättas något värde.

Vid värderingen av skogsmark och växande skog skall endast en metod
tillämpas, den s. k. förenklade metoden.

I fråga om värderingen av vattenfallsfastigheter föreslås en avkastningsmetod.
Vid nuvarande värdering används i huvudsak en produktionskostnadsmetod.
Värderingen av kraftstationer och regleringsanläggningar samordnas.

Förslaget innefattar även viktigare organisations- och förfaranderegler. I
det förstnämnda avseendet kan nämnas införande av nya bestämmelser för
indelning i fastighetstaxeringsdistrikt. Taxeringsdistrikt skall delas in efter
fastighetskategori på sådant sätt att lokal kännedom finns i fastighetstaxeringsnämnden.
I fråga om organisationen i övrigt anpassas denna så långt
möjligt till de regler som gäller för den nya taxeringsorganisationen i första
instans (den s. k. RS-reformen). Vissa förändringar sker också i fråga om
förberedelsearbetet förden allmänna fastighetstaxeringen. Bl. a. skall allmänhetens
medverkan under detta arbete liksom under taxeringen utökas. Detta
sker genom att antalet förtroendevalda ledamöter i nämnderna ökar från 3-6
till 5-8. Dessa ledamöter liksom suppleanter för dem skall ingå i de
arbetsgrupper som under förberedelsearbetet bl. a. skall utföra en provvärdering
för att pröva och utarbeta förslag till riktvärdekartor och riktvärdetabeller
som medför taxeringsvärden som svarar mot den bestämda taxeringsvärdenivån.
Vidare skall förslag till riktvärdekartor m. m. hållas tillgängliga
för allmänheten under viss tid året före taxeringsåret. Vissa ändringar sker i
tidsplanen för förberedelsearbetet och under taxeringen i avsikt att bl. a.
förbättra taxeringarna.

I propositionen föreslås även vissa följdändringar i taxeringslagen och
kom munalskattelagen.

Insamling av uppgifter för kommunal och statlig energiplanering skall ske.
Denna insamling skall göras gemensamt med den av riksdagen redan
beslutade samordnade uppgiftsinsamlingen av uppgifter för 1981 års allmänna
fastighetstaxering och 1980 års folk- och bostadsräkning.

De nya reglerna skall tillämpas första gången vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering.

Författningsförslagen har följande lydelse.

SkU 1979/80:17

1 Förslag till
Fastighetstaxeringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden
och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall beskattningsnatur
och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde
skall dock inte åsättas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från
skatteplikt.

2 § Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir överensstämmande
med föreskrifterna om fastighetstaxering samt likformiga och rättvisa.

3 § Med taxeringsår menas i denna lag det kalenderår för vilket fastighetstaxering
bestäms.

4 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall tillämpas även i fråga om
byggnad som är lös egendom.

Till sådan byggnad skall räknas egendom, som avses i 2 kap. 2 och 3 §§
jordabalken, i den mån den tillhör byggnadens ägare.

5 § Innehavare av fastighet, som enligt 47 § kommunalskattelagen
(1928:370) jämställs med ägare eller är skyldig att i ägarens ställe betala skatt
för garantibelopp för fastigheten, skall i denna lag anses som ägare.

6 § Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets användning och
beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

7 § Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut vid allmän
fastighetstaxering skall, om inte annat föranleds av föreskrifter om särskild
fastighetstaxering, gälla från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering
sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering
sker nästa gång (den löpande taxeringsperioden).

2 kap. Indelning av byggnader och mark

1 § Byggnader skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som
anges i 2-4 §§. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig användning.

SkU 1979/80:17

2 § Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två

familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus
såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Hyreshus

Ekonomibyggnad

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre
familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och
liknande. Byggnad med förrådsutrymme,som ligger i
anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten,
skall utgöra hyreshus.

Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk
och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom
djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin
och växthus.

Industribyggnad

Specialbyggnad

Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet.

Med specialbyggnad avses

För- Byggnad som används för försvarsända svars-

mål eller ekonomisk försvarsberedskap,

bygg- om byggnaden inte är en fristående indunad
striell anläggning. Även mässbyggnad

skall utgöra försvarsbyggnad.

Kommu- Garage, hangar, lokstall, terminal, sta nika-

tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänt tions-

hall, godsmagasin, reparationsverkstad

byggnad och liknande, om byggnaden används för

allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets,
statens järnvägars, luftfartsverkets,
Sveriges Radio Aktiebolags och
dess dotterbolags verksamhet.

Distri- Byggnad som ingår i överförings- eller dis butions-

tributionsnätet för gas, värme eller elek byggnad

tricitet.

SkU 1979/80:17

Renings anlägg ning Vård byggnad -

Bad-,
sportoch
idrottsanläggning Skol byggnad -

Kultur byggnad Ecklesia stikbygg nad -

Allmän

byggnad

Vattenverk, avloppsreningsverk, sopstation
och liknande samt pumpstation som
hör till sådan anläggning.

Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård,
narkomanvård, barnavård,
kriminalvård, arbetsvärd, åldringsvård eller
omsorg om psykiskt utvecklingsstörda.
Annan byggnad än som nu har nämnts
skall utgöra vårdbyggnad, om den
används som hem åt personer som behöver
institutionell vård eller tillsyn.

Byggnad som används för bad, sport,
idrott och liknande, om allmänheten har
tillträde till anläggningen.

Byggnad som används för undervisning
eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag
och

skola vars undervisning står under statlig
tillsyn.

Byggnad som används som elevhem eller
skolhem för elever vid sådana skolor.

Byggnad som används för kulturellt ändamål
såsom teater, biograf, museum och
liknande.

Kyrka eller annan byggnad som används
för religiös verksamhet.

Prästgård som avses i lagen (1970:939) om
förvaltning av kyrklig jord.

Bårhus, krematorium och byggnad som
används för skötsel av begravningsplats.

Byggnad som tillhör staten, kommun
eller annan menighet och som används
för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård,
ordning eller säkerhet samt fritidsgård
och byggnad med likartad användning.
Som allmän byggnad skall inte anses
byggnad som används för statens affarsdrivande
verksamhet.

SkU 1979/80:17

Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare

byggnad nämnda byggnadstyperna.

3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till
övervägande del används på.

Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, industribyggnad
eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad.

Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomibyggnad,
skall indelas som ekonomibyggnad.

4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad).

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribygg nad,

specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård,
parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme
m. m., som ligger i anslutning till
sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus,
hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig
byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om
fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal
som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej
gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras
tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4
kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark
till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål
under de senaste två åren. Har fastigheten
bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra
tomtmark endast om det är uppenbart att den får
bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som
tomtmark endast om det finns giltigt byggnadslov
enligt byggnadslagen (1947:385).

Obebyggd mark som ingår i fastställd stadsplan eller
byggnadsplan och som till någon del är avsedd att
användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla,
om marken skall indelas som tomtmark eller om det

Exploaterings mark -

SkU 1979/80:17

Täktmark

Åkermark

Betesmark

Skogsmark

Skogsimpediment
Övrig mark

är uppenbart att exploatering ej kommer att genomföras
eller kommer att avsevärt fördröjas.

Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
(1964:822) eller vattenlagen (1918:523).
Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt.
Byggnad på täktområde förtäktens utnyttjande hindrar
inte att marken indelas som täktmark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till
bete och som inte är lämplig att plöjas.

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som
inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål.
Mark där det bör finnas skog till skydd mot sandeller
jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall
dock inte anses som skogsmark, om den på grund av
särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för
virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om
den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera
i genomsnitt minst en kubikmeter virke om
året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra
impediment i anslutning till skogsmark.

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare
nämnda ägoslagen.

3 kap. Skatteplikt

1 § Fastighet är skattepliktig, om inte annat anges i 2-4 {

2 § Från skatteplikt skall undantas specialbyggnad, sådan byggnad under
uppförande samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden. Från
skatteplikt skall också undantas markanläggning som hör till fastigheten.
Från skatteplikt undantas även nationalparker.

SkU 1979/80:17

3 § Från skatteplikt skall undantas ekonomibyggnad, åkermark, betesmark,
skogsmark, skogsimpediment och övrig mark samt markanläggning som hör
till fastigheten, om denna till övervägande del används för

1. sådan vård eller omsorgsverksamhet som bedrivs i vårdbyggnad

2. undervisning eller forskning som bedrivs vid sådan skola som nämns
vid skolbyggnad.

4 § Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt
markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om
fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande
del används i deras verksamhet såsom sådana

1. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och ideella föreningar
som avses i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928:370)

2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m. m., stiftelsen Sveriges sjömanshus

3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor,
i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbetsorgan
för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som
ankommer på sammanslutningarna och

4. främmande makts beskickningar.

Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 11 § skall ha
beskattningsnaturen annan fastighet.

4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur

1 § Taxeringsenhet är vad som skall taxeras för sig. Fastighet skall utgöra
taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.

2 § Har skilda delar av en fastighet olika ägare skall fastigheten uppdelas i
taxeringsenheter enligt ägarförhållandena.

3 § För bildande av taxeringsenheter skall fastigheter och fastighetsdelar
med samma ägare inom samma kommun föras samman. Den sammanförda
egendomen skall utgöra en taxeringsenhet, om inte annat sägs i 4-9 §§.

4 § Taxeringsenhet skall omfatta antingen skattepliktig eller skattefri egendom.

5 § Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad, övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader,

SkU 1979/80:17

vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4.

täktmark och industribyggnad på sådan mark (industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet)

6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)

7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment
(lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i
anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark
och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna
behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter
under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i
lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den
tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig
mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har
samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som
består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till
övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande
del utanför sådan ort.

6 § I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall
endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk
enhet.

7 § Ligger exploateringsmark inom olika tätorter eller planområden skall
mark inom varje tätort eller planområde utgöra en taxeringsenhet.

Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra
en taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt naturvårdslagen
(1964:822) skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

8 § Taxeringsenhet skall omfatta ekonomibyggnad, åkermark, betesmark,
skogsmark, skogsimpediment eller övrig mark som ingår i en brukningsenhet.

9 § Fastighet, som tillhör staten och som förvaltas av skilda myndigheter, får
uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltningsområden.

10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet,
om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som
uteslutande är en- eller tvåfamiljsfastigheter som avses i 24 § 2 mom. första
stycket kommunalskattelagen (1928:370). Detta gäller inte heller samfällig -

SkU 1979/80:17

het, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt
värde.

11 § Lantbruksenhet skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Vidare skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet om följande förutsättningar är uppfyllda

1. småhusenheten eller hyreshusenheten är belägen i anslutning till
lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark och skogsmark 2.

småhusenheten eller hyreshusenheten ägs av arrendator till lantbruksenheten
eller, om lantbruksenheten är skattefri, av ägaren till densamma

3. byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för arrendatorn,
ägaren eller deras arbetskraft.

Övriga taxeringsenheter skall ha beskattningsnaturen annan fastighet.

5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde

Grunder för taxeringen m. m.

1 § Taxeringsvärde skall bestämmas för varje skattepliktig taxeringsenhet.

2 § Taxeringsvärde skall bestämmas till det belopp som motsvarar 75
procent av taxeringsenhetens marknadsvärde.

3 § Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den
sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.

Vid värderingen skall inte beaktas andra privaträttsliga förpliktelser än
sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt
gäller om markens utnyttjande.

Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt gäller
för likartade fastigheter.

Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en
taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras marknadsvärde
bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.

4 § Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga
prisläget under andra året före taxeringsåret.

5 § Marknadsvärdet skall i första hand bestämmas med ledning av fastighetsförsäljningar
i orten (ortsprismetoden). Härvid skall inte beaktas sådana
försäljningar om vilka man kan anta att ovidkommande omständigheter har
inverkat på priset.

Då fastighetsförsäljningar inte ger den ledning som behövs kan marknads -

SkU 1979/80:17

värdet beräknas med ledning av en avkastningskalkyl. Till grund för kalkylen
läggs bl. a. byggnads återstående varaktighetstid och den förräntning av
insatt kapital, som man allmänt räknar med vid köp av fastigheter av
ifrågavarande slag (avkastningsmetoden).

Ger inte heller avkastningskalkylen den ledning som behövs kan marknadsvärdet
uppskattas med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet (produktionskostnadsmetoden).

6 § Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden
för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor.
Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den
värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen togs i
drift (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under
andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden
kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om
byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den
faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall
bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad
mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

Delvärden m. m.

7 § Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.

För småhus-, hyreshus-, industri- och exploateringsenhet:

1. Byggnadsvärde

Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.

2. Markvärde

Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark, exploateringsmark,
täktmark och markanläggningar.

För lantbruksenhet:

1. Bostadsbyggnadsvärde

Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus och hyreshus som hör till
taxeringsenheten.

2. Ekonomibyggnadsvärde

Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till
taxeringsenheten.

3. Tomtmarksvärde

Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.

4. Jordbruksvärde

Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och
markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.

SkU 1979/80:17

5. Skogsbruksvärde

Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande
skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk.

6. Skogsimpedimentsvärde

Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till
taxeringsenheten.

8 § Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2-5 §§
angivna grunder.

Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

Tillhör delar av en taxeringsenhet olika församlingar skall anges hur stor
del av taxeringsvärdet och delvärdena som skäligen belöper på varje sådan del
av taxeringsenheten.

6 kap. Värderingsenhet

1 § Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En
värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet.

2 § Varje småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en
värderingsenhet.

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet
som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår till 10 000 kronor, skall ingå i samma
värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt.
Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall
samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

3 § Varje hyreshusenhet skall utgöra en värderingsenhet. Uppdelning i två
eller flera värderingsenheter får dock ske om det väsentligt underlättar
värderingen.

4 § Varje modern ekonomibyggnad och annan ekonomibyggnad av större
värde skall utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader skall i regel
sammanföras till en värderingsenhet. Sådan byggnad får dock utgöra en
värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

5 § Är en byggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får den indelas i två
eller flera värderingsenheter om det underlättar värderingen.

6 § Utan hinder av vad som tidigare har sagts i detta kapitel skall
saneringsbyggnad och annan byggnad för vilken värde inte har bestämts

SkU 1979/80:17

utgöra en värderingsenhet, om byggnaden helt eller delvis används som
bostad.

7 § Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i andra
stycket.

Föreligger byggnadsrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje del av
tomten, som omfattas av en byggnadsrätt, utgöra en värderingsenhet. Tomt
för hyreshus skall indelas i två eller flera värderingsenheter om detta på grund
av tomtens användningssätt är nödvändigt för värderingen.

8 § Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i värderingsenheter
med hänsyn till det användningssätt som anges i fastställd
stadsplan eller byggnadsplan.

9 § All täktmark som avser samma slags fyndighet inom en taxeringsenhet
skall utgöra en värderingsenhet.

10 § Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och
skogsimpediment inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet.
Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt
underlättar värderingen.

11 § Markanläggning skall ingå i samma värderingsenhet som den mark den
hör till. Markanläggning skall dock utgöra en värderingsenhet om det
väsentligt underlättar värderingen.

12 § Fastighets andelar i samfälligheter som skall värderas för sig skall
utgöra en värderingsenhet för varje byggnadstyp och ägoslag. Uppdelning får
dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar
värderingen.

13 § Regler om värderingsenheter på vattenfallsenhet finns i 15 kap.

7 kap. Allmänna värderingsregler

Värdefaktorer

1 § Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värdefaktorer
avses egenskaper som är knutna till fastigheten och som har
betydelse för marknadsvärdet.

SkU 1979/80:17

Värdeomräden

2 § Riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag, som skall
värderas med ledning av riktvärden.

Värdeförhållandena inom ett värdeområde skall i allt väsentligt vara
enhetliga. Värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de
värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall
kunna bedömas enligt enhetliga regler.

Riktvärden m. m.

3§ För byggnader och ägoslag som avses i 8-15 kap. skall taxeringsvärde
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för
kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom
värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i
förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet.

Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande,
skall indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

Riktvärde skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt.

4 § Riktvärde skall bestämmas så att det leder till taxeringsvärde som efter
justering som avses i 5 § står i överensstämmelse med bestämmelserna i 5
kap. 2-5 §§.

Avvikelse får dock förekomma, om den föranleds av klassindelning av
värdefaktorer eller anpassning till fastställda tabell- eller värdeserier.

5 § Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdes
bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med
ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för
säregna förhållanden.

Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde
taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan
säregna förhållanden.

6 § Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms skall
först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. I fråga
om skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som eljest skulle ha
ingått i samma taxeringsenhet, får de genomsnittliga förhållandena för denna
skogsmark läggas till grund vid klassindelning av värdefaktorer för taxeringsenheterna
om de ligger inom samma värdeområde.

Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i värdetabell
eller värdeserie inte ske.

SkU 1979/80:17

Sedan det mot riktvärdet svarande värdet har bestämts skall efter en
eventuell justering för säregna förhållanden det däremot svarande taxeringsvärdet
fastställas.

7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall besluta om
närmare föreskrifter om indelning i värdeområden, klassindelning av
värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdetabeller för de
byggnadstyper och ägoslag som anges i 8-15 kap. Mot sådant beslut får talan
ej föras.

Byggnadsvärde

8 § Byggnadsvärde är det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att
den är bebyggd. Värde av byggnad som är lösegendom skall bestämmas som
om byggnadens ägare ägde marken.

Markvärde

9 § Markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruksvärde och
skogsimpedimentsvärde skall bestämmas som om taxeringsenheten var
obebyggd, såvida inte saneringsbyggnad finns på taxeringsenheten.

10 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas
med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan
markanvändning är tillåten enligt fastställd stads- eller byggnadsplan och
marken därigenom får väsentligt högre värde.

11 § Är tomtmarken obebyggd skall vid värderingen rådande byggnadsförbud
och andra föreskrifter angående markens användning beaktas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall, oavsett om
byggnadsförbud föreligger, nybyggnad anses möjlig i den utsträckning
bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet
hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna
delas.

Byggnad under uppförande, byggnadsminne m. m. och saneringsbyggnad

12 § Värde av byggnad under uppförande skall bestämmas till hälften av
nedlagd kostnad. Kostnaden skall omräknas till det genomsnittliga kostnadsläge
som gällde under andra året före taxeringsåret.

13 § Byggnadsvärde för byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen
har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av
byggnaden och tillhörande tomt. Samma skall gälla byggnad som vid

SkU 1979/80:17

fastställande av stadsplan har angetts ha sådant värde ur historisk eller
kulturhistorisk synpunkt att den bör bevaras.

För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något värde.

14 § Finns saneringsbyggnad skall värdet av marken sättas ned med hänsyn
till kostnaden i samband med rivning av byggnaden.

Va ttenfallsenhet

15 § 1 fråga om vattenfallsenheter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för
vad som sägs i 8-14 §§ samt i 11 och 12 kap.

Egendom för vilken värde inte bestäms

16 § För egendom som anges under punkterna 1-4 skall inte bestämmas
något värde

1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets
sammanlagda taxeringsvärde ej skulle uppgå till 10 000 kronor

2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark

3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.

4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

8 kap. Riktvärde för småhus

1 § Riktvärde för småhus skall utgöra värdet av ett småhus med tillhörande
garage, förråd och liknande byggnader.

2 § Som riktvärde för ett småhus som är nybyggt, av normal storlek och
standard, friliggande samt utgör det enda småhuset på en tomt som utgör
självständig fastighet får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden
för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till småhusets

bostadsyta och dennas fördelning på olika våningar.

Storleksklassen för småhus med en storlek som
motsvarar högst 200 kvadratmeter i ett plan får inte
göras större än att den motsvarar 10 kvadratmeter
bostadsyta.

Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstå ende

livslängd. Denna bestäms med hänsyn till
småhusets nybyggnadsår, omfattningen av till- och

SkU 1979/80:17

Standard

Byggnadskategori

Fastighetsrättsliga
förhållanden -

Värdeordning

ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande
högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5
år.

Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial
och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst fem
standardklasser.

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om
småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller
radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal
lägenheter.

Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den
tomtmark som småhuset är beläget på utgöt självständig
fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte
självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten
att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
Med värdeordning avses husets ordningsnummer i
värdehänseende inom tomten.

9 kap. Riktvärde för hyreshus

1 § Värdet av hyreshus bestäms som skillnaden mellan värdet av en
värderingsenhet bestående av hyreshuset och tillhörande mark och värdet av
den eller de värderingsenheter som avser marken.

Riktvärde för en hyreshusenhet bestående av hyreshus och tillhörande
tomtmark skall utgöra sammanlagda värdet av byggnader och mark.

2 § Som riktvärde för en hyreshusenhet med normalt förhållande mellan
värderingsenhetens markvärde och dess hyra, bebyggd med ett modernt
hyreshus, uppfört under åren 1950-1959 och med en hyra av 70 000-74 000
kronor, får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden
för en eller flera av följande värdefaktorer.

Hyra Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder och

marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran skall
bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga
hyresnivån under det andra året före taxeringsåret.
För värderingsenheter med en hyra under 100 000
kronor skall finnas minst 20 hyresklasser och för
värderingsenheter med en hyra mellan 100 000 kronor
och en miljon kronor minst 25 hyresklasser.

2 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

Ålder Åldern ger uttryck för hyreshusets sannolika återstå ende

livslängd. Denna bestäms med hänsyn till
hyreshusets nybyggnadsår, omfattningen av till- och
ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för värderingsenhet med en ålder
motsvarande högst 40 år får inte göras större än att
den motsvarar 10 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till hyreshusets

byggnadsmaterial och utrustning.

För värderingsenhet med en ålder motsvarande högst
40 år skall finnas minst tre standardklasser.
Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värderingsenhetens
markvärde och dess årliga hyra.
För värderingsenhet med en ålder motsvarande minst
20 år skall för värdefaktorn markvärdeandel finnas
minst tre klasser.

10 kap. Riktvärde för ekonomibyggnader

1 § Riktvärde för ekonomibyggnad skall utgöra värdet av en eller flera
ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad.

2 § Som riktvärde för en ekonomibyggnad avseende ett djurstall för
mjölkkor som är byggt efter år 1969, är av normal beskaffenhet och har en
storlek av 301-400 kvadratmeter får endast anges värden i en fastställd
värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhållanden
för en eller flera av följande värdefaktorer.

Byggnadskategori Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål
värderingsenheten huvudsakligen är inrättad
för.

Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till
torkningsförmåga, beträffande silor med hänsyn till
lagringsvolym samt i övriga fall med hänsyn till
byggnadernas yta på marken.

Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika
återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn
till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen
av till- och ombyggnader samt tidpunkten för
dessa.

Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial
och utrustning samt värderingsenhetens
skick.

Storlek

Ålder

Beskaffenhet

SkU 1979/80:17

11 kap. Riktvärde för industribyggnad och övrig byggnad

12 kap. Riktvärde för tomtmark, exploateringsmark och täktmark

Tomi wärk

1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller,
om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.

Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad
skall utgöra värdet av en kvadratmeter byggnadsrätt vid nybebyggelse
eller värdet av en kvadratmeter tomtmark.

2 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan
bebyggas omedelbart.

Som riktvärde får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna
storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda
skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Klassindelningen
av värdefaktorer skall ske så att värdet för klassmitten svarar mot värdena i
värdeserien.

Med de olika värdefaktorerna förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning

avlopp och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och

avlopp.

Fastighetsrättsliga
förhållanden -

Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om tomten
utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken
inte självständig fastighet skall hänsyn även tas
till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Typ av bebyggelse -

Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är
avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus
eller radhus.

Speciell

belägenhet

Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge
inom värdeområdet t. ex. vid strand.

4 § Riktvärden för tomtmark för hyreshus skall inom varje värdeområde
bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn typ av bebyggelse samt,
om särskilda skäl föreligger, typ av våningsplan.

SkU 1979/80:17

Med de olika värdefaktorerna förstås:

Typ av Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyggel bebyggelse

sen på tomtmarken är avsedd för, antingen bostäder

eller lokaler.

Typ av Med typ av våningsplan avses planets utformning och

våningsplan belägenhet inom byggnaden.

5 § Riktvärden för tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad skall
inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn
typ av bebyggelse. Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyggelsen på
tomtmarken är avsedd för, såsom industribyggnad, växthus, bensinstation
eller dylikt.

Exploateringsmark

6 § Riktvärde för exploateringsmark skall bestämmas genom att de riktvärden
som har fastställts för tomtmark för småhus, hyreshus, industribyggnad
eller övrig byggnad multipliceras med en exploateringsfaktor.

7 § Exploateringsfaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande
värdefaktorer

Väntetid

Exploaterings
tid

Täktmark

8 § Riktvärde för täktmark skall beräknas som produkten av en brytningsfaktor
och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag, såsom
sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter vid omedelbar
brytning.

Kubikmetervärdet vid omedelbar brytning skall inom varje värdeområde
bestämmas till marknadsmässigt arrendepris. Som kubikmetervärde får
endast anges värden i en fastställd värdeserie.

9 § Brytningsfaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen kan

beräknas börja.

Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken bryt ningen

kan beräknas pågå.

Med väntetid avses tiden innan exploateringen kan
beräknas börja.

Med exploateringstid avses tiden under vilken
exploatering kan beräknas pågå.

SkU 1979/80:17

13 kap. Riktvärde för åkermark och betesmark

Åkermark

1 § Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per hektar åkermark.

2 § Som riktvärde för åkermark som är tillfredsställande dränerad, av
genomsnittlig godhet och med normala brukningsförhållanden får endast
anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Godhet

Brukningsför hållanden -

Dränering

Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga.

För värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klasser,
där mittklassen svarar mot genomsnittlig godhet
inom värdeområdet.

Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får
uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med
genomsnittlig godhet, dock lägst 500 kronor per
hektar och högst 3 000 kronor per hektar.

För åker skall anges vilken eller vilka godhetsklasser
som i huvudsak förekommer inom olika delar av
värdeområdet.

Med brukningsförhållanden avses åkermarkens läge i
förhållande till annan åker samt dess inre arrondering,
dvs. fältstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder.

För värdefaktorn brukningsförhållanden skall finnas
tre klasser där mittklassen svarar mot normala brukningsförhållanden
inom värdeområdet.
Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får
uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med
normala brukningsförhållanden, dock lägst 500 kronor
per hektar och högst 3 000 kronor per hektar.
För åker skall anges om det inom del av värdeområdet
i särskilt stor utsträckning förekommer annan brukningsklass
än den normala.

Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täckdikningars
beskaffenhet samt av markens behov av
dränering.

För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre
klasser.

SkU 1979/80:17

Betesmark

4 § Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per hektar betesmark och
anges för varje värdeområde för åkermark.

5 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för
skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses
främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden.

För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst tre klasser.

14 kap. Riktvärde för skogsmark med växande skog samt skogsimpediment Skogsmark

med växande skog

1 § Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per hektar
skogsmark.

2 § Som riktvärde för skogsmark med växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav
får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande
skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande
värdefaktorer.

Godhet Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande

förmåga.

Kostnad

Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste
kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet
av virkesproduktionen.

Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges
vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass
för värdeområdet.

Virkesförråd

Med virkesförråd avses virkesförråd per hektar
uttryckt i skogskubikmeter. Därmed avses fast volym
stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark.

För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per
hektar får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.

Trädslag

Trädslagen bestäms med hänsyn till skogens sammansättning.
För värdefaktorn trädslag skall finnas
klasserna barrskog, lövskog och i vissa fall ädel
lövskog (bok och ek).

SkU 1979/80:17

Grovskogs procent -

Med grovskogsprocent avses den andel av barrskogens
virkesförråd som består av träd med en brösthöjdsdiameter
av minst 25 centimeter på bark.

För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst
tio klasser.

Skogsimpediment

4 § Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per hektar och anges
för varje värdeområde för skog.

5 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestämmas
för skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet
avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad
produktion.

15 kap. Värdering av vattenfallsenhet

Allmänt

1 § Vattenfallsenhet är

dels taxeringsenhet med utbyggd kraftstation,

dels taxeringsenhet med regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för
vattenkraftsändamål,
dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart
tillstånd får byggas ut,
dels taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller
ersättningskraft.

Värderingen av vattenfallsenheterna inom ett avrinningsområde skall
samordnas. Vid värderingen bestäms först varje kraftstations och regleringsanläggnings
totala värde i nybyggt skick. Totalvärdet för varje enhet uppdelas
därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms
med beaktande av den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret.

Värde av nybyggd kraftstation och regleringsanläggning

2 § Värdet av nybyggd kraftstation eller regleringsanläggning bestäms som
produkten av kraftstationens eller regleringsanläggningens taxeringseffekt i
kilowatt och av ett riktvärde.

3 § Taxeringseffekt är en effekt som är tillgänglig i Mellansverige under hela
året. Den bestäms för en kraftstation med tillhörande andelar i regleringsanläggningar
genom att den utbyggda effekten i kilowatt multipliceras med tre
faktorer genom vilka beaktas skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid,
regleringsmöjlighet och belägenhet.

SkU 1979/80:17

Utnyttjandetid Utnyttjandetiden är lika med kvoten mellan normal årsproduktionen,

uttryckt i kilowattimmar och den
utbyggda effekten i kilowatt. Minst nio klasser skall
finnas.

Regleringsmöjlighet Regleringsmöjligheten anger den utbyggda effektens
relativa värde med hänsyn till möjligheterna till
årsreglering. Minst fem klasser skall finnas.
Belägenhet Belägenheten anger den utbyggda effektens värde vid

kraftstationen i förhållande till dess värde i Mellansverige.
Minst fem klasser skall finnas.

4 § Taxeringseffekten forén kraftstation med tillhörande andelar i regleringsanläggningar
skall delas upp i en del som avser kraftstationen och i en del som
avser andelarna i regleringsanläggningar. Uppdelningen skall ske enligt de
fördelningstal som bestäms för olika regleringsgrader. Fördelningstalen kan
bestämmas olika för skilda typer av avrinningsområden.

Den taxeringseffekt som har bestämts för en kraftstations andelar i
regleringsanläggningar skall delas upp mellan de regleringsanläggningar, som
ligger uppströms kraftstationen i förhållande till anläggningarnas magasinsvolym.

En regleringsanläggnings taxeringseffekt är summan av de taxeringseffekter,
som beräknats för anläggningen vid dessa uppdelningar.

5 § Riktvärdet för en kraftstation skall utgöra värdet per kilowatt taxeringsefTekt
och bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet.
Genom denna beaktas olikheter i årskostnaderna beroende på varierande
anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt. Minst tre klasser skall
finnas.

Riktvärdet skall utgöra det kapitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot
för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret.
Årsnettot bestäms som skillnaden mellan bruttointäkten, beräknad enligt
statens vattenfallsverks högspänningstariffer för mellansvenska området,
och årskostnad för respektive godhetsklass. I årskostnaden skall inräknas
normala drifts-, underhålls- och förnyelsekostnader.

De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jämkas med hänsyn till
lönsamheten för den totala elproduktionen i landet.

6 § Riktvärdet för en regleringsanläggning är lika med riktvärdet för en
kraftstation med den godhet som är genomsnittlig för riket.

Byggnadsvärde och markvärde för vattenfallsenhet

7 § Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska
nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall

SkU 1979/80:17

ske enligt 5 kap. 6 §. Vid denna beräkning får dock 75 procent av
återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats
enligt 2-6 §§.

Byggnadsvärdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande
skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §.

8 § Markvärdet för en vattenfallsenhet är skillnaden mellan det enligt 2-6 §§
beräknade totala värdet och 75 procent av återanskaffningskostnaden för
taxeringsenhetens byggnader. Om 75 procent av återanskaffningskostnaden
överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll.

Har kraftstationen inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt första
stycket minskas med en tredjedel. För regleringsanläggning som inte har
tagits i bruk skall inte något markvärde bestämmas.

Andels- och ersättningskraft

9 § Värdet av andelskraft skall bestämmas till så stor del av kraftstationens
mark- och byggnadsvärde som motsvarar andelen. Rätt till andelskraft skall i
regel utgöra särskild taxeringsenhet.

Värdet av kraftstation skall minskas med värdet av förekommande
andelskraft.

10 § Ersättningskraft anges i kilowatt taxeringseffekt. Värdet per kilowatt
taxeringseffekt skall för den fastighet som lämnar kraft bestämmas med
beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För
den mottagande fastigheten skall värdet per kilowatt taxeringseffekt bestämmas
utifrån det värde ersättningskraften har för den mottagande fastigheten.

Belastningen av ersättningskraft skall dragas av från kraftstationens
markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnadsvärde. Förmånen
av ersättningskraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till
vilken förmånen hör.

16 kap. Särskild fastighetstaxering

17 kap. Om taxeringsorganisationen m. m.

1 § Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning
eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning.

Under benämningen taxeringsintendent inbegrips, förutom nämnda tjänstemän
samt chef för besvärsenhet och taxeringsintendent, även den, åt vilken
uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankommer på taxeringsintendent.

Om inte annat föreskrivs, får skattechefen uppdra åt chef för taxeringsen -

SkU 1979/80:17

het eller besvärsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt
denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt
sin ställföreträdare.

Med chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet jämställs enligt denna lag
chef för sektion vid sådan enhet i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län.

2 § Län indelas i fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhus-, lantbruks-,
hyreshus- och industrienheter. 1 distrikt för industrienheter taxeras
även special- och exploateringsenheter.

Taxeringsenhet får utan hinder av vad som sägs i första stycket hänföras till
annat fastighetstaxeringsdistrikt om det erfordras med hänsyn till behovet av
lokalkännedom i nämnden eller eljest för taxeringsarbetet.

Alla taxeringsenheter, som bildas av samma fastighet, hänförs till samma
fastighetstaxeringsdistrikt.

3 § Fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhusenheter omfattar
kommun eller del av kommun.

Fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av lantbruks-, hyreshus- och
industrienheter omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner.

Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt.

4 § För varje fastighetstaxeringsdistrikt skall finnas en fastighetstaxeringsnämnd,
som inom distriktet verkställer taxering av de enheter distriktet
avser.

5 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
indelning i fastighetstaxeringsdistrikt.

6 § Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen senast
den 15 september två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
Därvid gäller vad som sägs i första stycket.

7 § Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem
utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter förrättas före utgången av
december månad två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas av
kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en kommun
förrättas dock valet av landstinget, eller, om itlistriktet finns kommun som ej
ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den
fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.

SkU 1979/80:17

Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter
som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter
delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett
brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

8 § Antalet valda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd skall vara minst fem
och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om
ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsstyrelsen.

För varje vald ledamot skall väljas en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta
länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de valda.

9§ Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd och av länsstyrelse förordnad
ledamot skall vara myndig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år
eller vara i konkurstillstånd.

10 § Valbar till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd är myndig
svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller
suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i
fastighetstaxeringsdistriktet.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de
fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på fastighetstaxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att
mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

11 § Fastighetstaxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet.
Talan mot fastighetstaxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos
länsstyrelsen.

12 § Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot
eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om han ej
uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, förfaller
uppdraget.

När ledighet uppkommer utses ny ledamot eller suppleant för den tid som
återstår.

13 § Av länsstyrelsen meddelat förordnande som ordförande eller som
ledamot i fastighetstaxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger.

Är ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förhindrad att leda sammanträ -

SkU 1979/80:17

de med nämnden, förordnar länsstyrelsen, om det behövs, annan att vara
ordförande för den tid hindret varar.

14 § Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 7,8 eller
12 § anförs hos länsstyrelsen. I fråga om överklagandet skall i övrigt
bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av
kommunfullmäktige tillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt första stycket får talan ej föras. Talan får ej
heller föras mot beslut enligt 5 § eller mot länsstyrelsens beslut enligt 6-8 och
11-13 §§.

15 § Länsstyrelsen förordnar senast den 15 september två år före det år, då
allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer med sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) att
biträda fastighetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Konsulent får ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd som han
biträder.

Kommunstyrelsen får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen
godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet
får när som helst återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får talan ej föras.

16 § Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag
annars anges, huvudsakligen ha till uppgift att planera och leda nämndens
arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i den
utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering och vid
behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra
ärende i nämnden.

Ordföranden skall avge yttranden i besvärsmål. Han får för sådant ändamål
rådgöra med ledamot av fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden får även
för ändamålet kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att
nämndens arbete i övrigt är avslutat.

Ordföranden får anlita skrivbiträde som tillkallas av honom.

17 § Konsulent för fastighetstaxering skall enligt skattechefens bestämmande
medverka vid förberedelsearbetet inför den allmänna fastighetstaxeringen.
Han skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra handlingar som
nämnden för sådant ändamål överlämnar till honom.

Konsulenten skall efter erforderlig utredning avge skriftliga utlåtanden till
ledning vid taxeringen. Han skall, i den omfattning nämndens ordförande
finnér påkallat, i nämnden föredra ärenden i vilka han har avgivit utlåtande.

18 § Lokal skattemyndighet skall granska fastighetsdeklarationer och i

SkU 1979/80:17

övrigt åt fastighetstaxeringsnäm nden bereda ärenden och ombesörja göromål
av expeditionell art. Den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla
föredragande i ärende som myndigheten granskat.

19 § Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i fastighetstaxeringsfrågor
och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han leder och
ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll vid fastighetstaxeringen.
Han skall även ansvara för att taxeringarna granskas i den
omfattning som behövs, varvid särskilt skall uppmärksammas ojämnheter
mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

20 § Skattechefen får anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som
kräver särskild sakkunskap.

Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av
fastighetstaxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.

Skattechefen får kalla även den som av statens lantmäteriverk beordrats
biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 §, konsulent för fastighetstaxering i länet
och andra i fastighetsvärdering kunniga personer för att erhålla upplysningar
av dem.

21 § Fastighetstaxeringsnämnden får, efter samråd med skattechefen, anlita
biträde av sakkunnig med insikt och erfarenhet på det område frågan rör.
Sådant samråd skall ske även vid behov av tolk.

22 § Ordförande, av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
och konsulent för fastighetstaxering får ersättning av statsmedel.

Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer om ersättning enligt första
stycket.

23 § Kostnad för sakkunnig eller tolk betalas av statsmedel med belopp, som
bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

24 § Person, som skattechefen kallat med stöd av 20 § samt person, som
kallats till instruktionssammanträde, som anordnats av riksskatteverket,
statens lantmäteriverk eller länsstyrelse får för inställelsen betalt av statsmedel
enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.

25 § Ersättning till vald ledamot och suppleant i fastighetstaxeringsnämnd för
resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode och
andra ekonomiska förmåner betalas av kommunala och landstingskommunala
medel.

Fullmäktige i kommun och landstingskommun meddelar beslut enligt

SkU 1979/80:17

första stycket efter grunder som föreskrivs i 3 kap. 16 § kommunallagen
(1977:179).

Ersättning fördeltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 19
kap. 2 §, betalas efter i första och andra styckena nämnda grunder.

18 kap. Om allmän fastighetsdeklaration, m. m.

1 § Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall ägaren utan anmaning
lämna deklaration (allmän fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Deklaration
skall dock inte lämnas för staten tillhörig försvarsfastighet som enligt 3
kap. 2 § är undantagen från skatteplikt. Deklaration skall inte heller lämnas
för fastighet för allmänna kommunikationsändamål som enligt 3 kap. 2 § är
undantagen från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens
värde understiger 10 000 kronor. Finns på sådan kommunikationsfastighet
som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommunikationsändamål
skall dock deklaration lämnas. Deklarationsskyldighet gäller
också för byggnad på annans mark om den används som stadigvarande
bostad eller om dess bostadsyta överstiger tio kvadratmeter.

Efter anmaning är också den som inte på grund av första stycket har
deklarationsskyldighet, skyldig att avge fastighetsdeklaration.

2 § Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag,
skall fullgöras

1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18 kap.
1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har
under sin förvaltning

2. för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller 4 §
föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning 3.

för dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutör, som har att
förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning
av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten 4.

för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för
dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom

5. för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och
dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller
ombud samt

6. för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av
den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

3 § Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt
formulär.

SkU 1979/80:17

Blanketter till deklarationer, för vilka formulär fastställs, tillhandahålls
kostnadsfritt.

4§ Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla
uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person,
organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där
fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning
samt fastighetens officiella beteckning.

I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om
fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och
därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och
förpliktelser som hör till fastigheten. 1 deklarationen skall även i övrigt
lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de
värdefaktorer som taxeringen enligt bl. a. 8-15 kap. skall grunda sig på.

Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om
sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika
ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt.
Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som senast betalats för
fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det år allmän
fastighetstaxering äger rum.

5 § Allmän fastighetsdeklaration i förenklad form får där så är lämpligt
lämnas för sådan skattefri fastighet som bestäms av regeringen eller
myndighet som regeringen förordnar. Deklarationen skall innehålla uppgifter
enligt 4 § i den omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt.

6 § Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar som
är av betydelse för taxering av fastigheten.

Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens
taxering lämna upplysningar också om andra förhållanden än dem, som
anges i deklarationsformuläret. Upplysningarna skall lämnas skriftligen om
annat inte har sagts i anmaningen.

7 § Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete alla handlingar som
behövs för kontroll av egen fastighetsdeklaration såsom skogsbruksplan eller
annan uppskattningshandling som avser skog på fastigheten, byggnadsritningar
eller köpeavtal.

8 § Besiktning av fastighet får företas vid förfarande enligt 19 kap. 3 § och vid
taxering om fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller tjänsteman som
biträder nämnden kommer överens med fastighetsägaren om sådan besiktning.

SkU 1979/80:17

9 § Allmän fastighetsdeklaration, som skall avges utan anmaning, skall vara
lämnad senast den 18 september året före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum.

Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

Länsstyrelse får efter samråd med kommun bestämma att det inom
kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer, som skall
lämnas till ledning för taxering inom länet.

10 § Överlåts fastighet efter det att allmän fastighetsdeklaration har lämnats
men före taxeringsårets ingång, är såväl den förutvarande som den nye
ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om överlåtelsen till
fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller till länsstyrelsen.

Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall överlåtelsehandlingen
företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

11 § Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna den lokala
skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet,
som avses med beviljade byggnadslov.

Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter
utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under
kvartalet.

Lantbruksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om
sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

12 § Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid
allmän fastighetstaxering lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader,
som är hos anstalten försäkrade mot brandskada.

13 § För taxering erforderlig, i denna lag inte särskilt nämnd handling eller
uppgift skall, när det begärs för taxeringskontroll, tillhandahållas av statligt
eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

Vad nu har sagts gäller ej handling, som avses i 1-4 §§ samt 31 och 33 §§
lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar och som ej får utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad
därom är stadgat ej får utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs, av
beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, får handlingen eller uppgiften
tillhandahållas allenast efter framställning av skattechef.

Finnes vid prövning av sådan framställning att handlingens eller uppgiftens
tillhandahållande skulle, för det allmänna eller med hänsyn till enskilds

SkU 1979/80:17

befogade intressen, lända till synnerligt men, får framställningen lämnas utan
bifall.

Efter ansökan av skattechef får regeringen förordna, att handling eller
uppgift skall tillhandahållas honom utan hinder av vad som stadgas i andra
och tredje styckena.

14 § Uppgiftspliktig, från vilken allmän fastighetsdeklaration eller annan
uppgift inte har inkommit inom föreskriven tid, får anmanas att lämna sådan
deklaration eller uppgift.

Är deklaration eller uppgift ej upprättad i enlighet med denna lag, får den
uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.

15 § Allmän fastighetsdeklaration och annan uppgift eller upplysning till
ledning vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning, skall
lämnas inom den tid, som anges i anmaningen. Skyldighet föreligger dock ej
att på grund av anmaning lämna deklaration eller uppgift på tidigare dag än
handlingen skulle ha lämnats utan anmaning.

16 § Granskning av fastighetsdeklarationer och uppgifter, som lämnats till
ledning vid allmän fastighetstaxering, får verkställas endast av

tjänsteman, som utför granskning enligt denna lag eller som annars utövar
taxerings- eller skattekontroll,
ordförande, ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd,
konsulent för fastighetstaxering,

tjänsteman som av statens lantmäteriverk beordrats biträda arbetsgrupp
enligt 19 kap. 2 § samt
domstol, som skall bedöma innehållet i fastighetsdeklaration.
Tjänsteman, som avses i 17 kap. 15 § tredje stycket, får ta del av
fastighetsdeklaration i den omfattning som behövs för arbetets utförande.

Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration, för vars behandling hans
biträde påkallas.

17 § För innehållet i fastighetsdeklaration får ej inom fastighetstaxeringsnämnd
lämnas vidare redogörelse än som behövs för taxeringen.

Fastighetsdeklaration får ej tas in i fastighetstaxeringsnämnds protokoll i
vidare mån än som oundgängligen behövs.

18 § Fastighetsdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och
för sin verksamhet bör erhålla del därav.

Fastighetsdeklaration får, på sätt regeringen förordnar, för statistisk
bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken
regeringen ger uppdraget att utföra sådan bearbetning.

19 § Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om

3 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

viss fastighet äger ta del av allmän fastighetsdeklaration, som skolat ligga till
grund för taxeringen.

Utöver vad som har sagts i forsta stycket och i 16-18 §§ får fastighetsdeklaration,
om ej annat foijer av lag, inte vara för någon tillgänglig, utan att
den, som har avgett deklarationen, lämnat skriftligt medgivande.

20 § Fastighetsdeklarationer skall förvaras hos länsstyrelsen, om ej denna
förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit efter
taxeringsårets utgång, skall deklarationerna förstöras, om inte regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat.

21 § Vad i 16-20 §§ är sagt om fastighetsdeklaration gäller även beträffande
andra uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering och
beträffande av myndighet vid taxeringskontroll upprättade handlingar.

22 § Anmaning får utfärdas av chef för taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet,
fastighetstaxeringsnämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman eller
konsulent för fastighetstaxering som biträder fastighetstaxeringsnämnden.
Konsulent för fastighetstaxering får dock ej anmana någon att lämna allmän
fastighetsdeklaration.

23 § Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att lämna
fastighetsdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den som utfärdat
anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar
efter mottagandet. Vidare skall anmaningen innehålla uppgift om postadress
för den som utfärdat anmaningen.

24 § I anmaning, som utfärdas av chef för taxeringsenhet eller lokal
skattemyndighet, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsintendent, får vite
föreläggas utom i fall som sägs i 7 §.

25 § Finner man beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd
handling att det är av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer
deklarationsskyldig eller annan till handa, skall handlingen delges honom,
om det ej är känt att han inte kan anträffas.

26 § Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delges den som avses
med föreläggandet.

27 § Vite, som föreläggs enligt denna lag, bestäms till belopp, som med
hänsyn till den uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna
i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst till
500 kronor.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller
ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

SkU 1979/80:17

28 § Om uttagande av vite förordnar länsrätt efter anmälan av skattechefen
eller chef för lokal skattemyndighet.

Finner man, då fråga uppkommer att döma ut vite, att ändamålet med vitet
har förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först sedan
anmälan enligt första stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet inte
anses ha förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också bedömas fråga,
huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

Över beslut, varigenom vite förelagts, får talan ej föras.

29 § Innehållet i deklaration för, utom i de fall som anges i 19 §, inte yppas
för annan än den som själv får ta del av deklarationen i fråga.

Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats
vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd.

30 § Den som till ledning vid allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom
föranleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän
fastighetsdeklaration dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

19 kap. Om förberedande åtgärder

1 § Senast den 15 december två år före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och
tomtmark förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 15
mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar
riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de
föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.

Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas
statens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

2 § Under förberedelsearbetet skall i varje fastighetstaxeringsdistrikt finnas
en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden.
Suppleanterna får delta i arbetsgruppens sammanträden i samma omfattning
som vid taxeringen.

3 § Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller
för småhus, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas
inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet. Förslag härom skall upprättas.
Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor
för tomtmark inom distriktet.

Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva att en
tillämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra stycket leder till

SkU 1979/80:17

taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §.
Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och
riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.

4 § Förslag till riktvärdekartor och riktvärdetabeller m. m. skall hållas
tillgängligt för allmänheten under två veckor i maj året före taxeringsåret i
lokaler som kommun skall tillhandahålla. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer lämnar närmare föreskrifter om detta förfarande.

5 § Arbetsgruppen skall senast den 15 juni året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till skattechefen överlämna förslag till riktvärdekartor
för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus. På samma gång skall
arbetsgruppen föreslå ändringar i de förslag till föreskrifter som avses i 1 §
andra stycket.

6 § På grundval av arbetsgruppernas förslag samt de upplysningar som i
övrigt kan vinnas skall skattechefen senast den 1 augusti året före det år då
allmän fastighetstaxering äger rum till regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer avge yttrande över de enligt 1 § andra stycket lämnade
förslagen till föreskrifter. Senast nämnda dag skall skattechefen till regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer lämna förslag till
riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus.

7 § Senast den 10 september året före det år då allmän fastighetstaxering äger
rum skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta
sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.

20 kap. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.

1 § Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats som bestäms
av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna
om sammanträdena. Finns det behov av medverkan av konsulent för
fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första
sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Skattechefen och
statens lantmäteriverk skall i god tid underrättas om tid och plats för
sammanträdena.

2 § Är ledamot förhindrad att komma till sammanträde, skall han i sitt ställe
kalla sin suppleant och även underrätta ordföranden härom.

3 § Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas inom stängda
dörrar.

Föredragande tjänsteman och konsulent för fastighetstaxering samt suppleant
som inte har trätt i ledamots ställe får delta i nämndens överläggningar

SkU 1979/80:17

men ej i dess beslut.

Sakkunnig samt tjänsteman som av statens lantmäteriverk har beordrats
biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 §, får företräda inför nämnden för att
lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne har beordrat,
får närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men har rätt att
närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det.

5 § Ägare av fastighet är berättigad att företräda inför fastighetstaxeringsnämnd
för att meddela upplysningar till ledning för taxering av fastigheten.

6 § Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två
eller, i fastighetstaxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun,
minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot har
att avträda vid behandling av visst ärende, inte utgöra hinder mot att beslut
fattas rörande detta ärende.

7 § Om det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av
fullsutten nämnd, är fastighetstaxeringsnämnd beslutför med ordföranden
ensam vid

1. beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak

2. beslut om fördelning av taxeringsvärde enligt 15 §

3. beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel
eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

8 § Är ordförande i fastighetstaxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom
sig viss ledamot att föra ordet vid ärendets behandling.

9 § Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på
avgörande av fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin
mening först.

Skiljaktig mening hos ledamot, föredragande tjänsteman eller konsulent
för fastighetstaxering skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter
sammanträdet.

Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndighet om skiljaktig mening i
den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

10 § Fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall äga rum senast
den 5 oktober året före taxeringsåret. Vid sammanträdet skall ordföranden
lämna noggrann redogörelse för de föreskrifter och anvisningar angående
taxeringen som berör distriktet.

11 § Fastighetstaxeringsnämnden skall senast den 31 januari under taxeringsåret
meddela beslut om taxering av fastighet, som ingår i distriktet.

12 § I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet och andra uppgifter
enligt punkterna 4-6, nämligen

SkU 1979/80:17

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av värdefaktor och riktvärde,

5. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde samt

6. nybyggnadsår och storlek för varje byggnad som utgör egen värderingsenhet.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental
kronor, faller bort.

13 § I beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala, enskilt innehavda
landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och
för övriga enheter i kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera
värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av
arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som
understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.

För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl
hektar som kvadratmeter.

14 § Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars under taxeringsåret
underrätta ägare av fastighet om

1. innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering,

2. att ägaren senast den 10 april till fastighetstaxeringsnämndens ordförande
får avge skriftliga erinringar mot beslutet,

3. att ny underrättelse kommer att sändas ut endast om ägaren har avgett
erinringar mot beslutet eller fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar
har avgetts, har beslutat åsätta annan taxering än som framgår av 11 § eller
annars har frångått sådant beslut,

4. väd som skall iakttas av den som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens
beslut om fastighetstaxering,

5. innehållet i skiljaktig mening.

15 § Ingår i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter skall
fastighetstaxeringsnämnden efter ansökan ange hur stor del av taxeringsvärdet
och i 5 kap. 7 § nämnda delvärden som belöper på fastighet eller
fastighetsdel. Ansökan skall göras hos fastighetstaxeringsnämnden och får
lämnas av ägare, arrendator, taxeringsintendent eller besvärsberättigad
kommun.

16 § Fastighetstaxeringsnämnden skall ompröva beslut när fastighetsägaren
avger erinringar eller skäl annars föreligger. Fråga om nytt beslut får inte
prövas av nämnden efter den 5 maj under taxeringsåret.

SkU 1979/80:17

17 § Fastighetstaxeringsnämndens arbete beträffande fastighetstaxeringen
skall vara avslutat senast den 5 maj under taxeringsåret.

18 § Lokal skattemyndighet skall senast den 15 juni under taxeringsåret till
ägare av fastighet sända underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens
avgörande enligt 16 §. Vidare skall lokal skattemyndighet senast samma dag
sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet
enligt 15 §.

Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den
som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering
samt om innehållet i skiljaktig mening.

Underrättelse skall sändas till ägare som före utgången av mars månad
under taxeringsåret inte erhållit underrättelse enligt 14 §. Ägaren skall senast
den 25 april under taxeringsåret anmäla att han önskar underrättelse om
innehållet i beslut om fastighetstaxering.

19 § Underrättelser enligt 14 och 18 §§ skall sändas till ägare av fastighet i
vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delges
ägaren.

20 § Fastighetstaxeringsnämndens beslut enligt 11 § skall föras in i stomme
till fastighetslängd. Besluten skall med de ändringar som gjorts med stöd av
16 § föras in i fastighetslängd.

Nämndens beslut om byggnad på annans mark med värde under 10 000
kronor skall dock ej föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan
längd.

Annan än staten tillhörig försvarsbyggnad, som enligt 3 kap. 2 § är
undantagen från skatteplikt, skall inte föras in i fastighetslängd eller stomme
till sådan längd.

Närmare föreskrifter om fastighetslängd meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

21 § Stomme till fastighetslängd skall under en tid av minst 10 dagar före
den 10 april hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition. Lokal
skattemyndighet skall senast den 15 mars utfärda kungörelse härom.

22 § Fastighetslängden skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst sex
veckor före den 15 augusti under taxeringsåret finnas offentligen framlagd
inom kommunen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

23 § Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd
inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för
annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt
eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala
skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd

SkU 1979/80:17

1. uppenbar felräkning, eller

2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den
allmänna fastighetsdeklarationen,

får den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att
länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Efter den 1 december under taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf
beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan
hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas
från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter,
fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt,
inom två veckor tillställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga
om rättelse i den ordning som avses i 19 § samt underrätta skattechefen och
vederbörande kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf får ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen får även i den del beslutet avser föras i den
ordning som gäller för besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

1. Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall
tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981. I fråga
om lantbruksenhet skall vid 1981 års allmänna fastighetstaxering marknadsvärdet
bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under tredje
året före taxeringsåret.

2. Förordnande av ordförande och ledamot enligt 17 kap. 6§ samt
konsulent enligt 17 kap. 15 § skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering
ske före utgången av år 1979.

3. Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering skall föreskrifter enligt 19
kap. 1 § första stycket fastställas och förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser småhus och tomtmark lämnas senast den 15 januari
1980.

4. Förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser
industrienheter skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering utfärdas
senast den 30 april 1980.

5. Den som vid ingången av år 1980 ägde hyreshusenhet, som förvärvats
under något av åren 1976-1979, är efter anfordran av länsstyrelse skyldig att
till ledning för provvärderingen inför 1981 års allmänna fastighetstaxering
lämna uppgift om de hyror som uppburits under år 1979.

6. Genom lagen upphävs skogsvärderingsinstruktionen (1973:1100).
Bestämmelserna skall dock alltjämt tillämpas i fråga om fastighetstaxering år
1980 och tidigare.

SkU 1979/80:17

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)’
dels att 131, 133, 135-145,147-156 och 170-173 §§ skall upphöra att gälla
och att rubrikerna närmast före 131, 136, 143, 147, 170 och 172 §§ skall
utgå,

dels att 2 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1 mom? I denna lag förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig
inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;
allmän fastighetstaxe- allmän fastighetstaxering:
sådan taxering av fastighet, ring: sådan taxering av fastighet,

som enligt 12 § kommunalskattelagen som enligt / kap. 7 § fastighetstax skall

verkställas vart femte år; eringslagen (1979:000) skall verkstäl samt

las vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas
de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Lagen omtryckt 1971:399.	150 § 1 mom. 1973:1106
Senaste lydelse av	150 § 2 mom. 1974:773
131 § 1973:1106	150 § 3 mom. 1973:1106
133 § 1973:1106	151 § 1974:773
135 § 1973:1106	152 § 1973:1106
135 a § 1974:773	153 § 1973:1106
136 § 1 mom. 1974:773	154 § 1 mom. 1973:1106
136 § 2 mom. 1973:1106	154 § 2 mom. 1974:773
137 § 1973:1106	155 § 1974:773
138 § 1969:709	156 § 1979:175
139 § 1973:1106	170 § 1975:707
141 § 1974:773	172 § 1973:1106
142 § 1973:1106	173 § 1 mom. 1974:773
143 § 1973:1106	173 § 2 mom. 1973:1106
143 a § 1973:1106	173 § 3 mom. 1974:773
144 §1973:1106	173 § 4 mom. 1974:773
145 § 1973:1106	173 § 5 mom. 1973:1106
147 § 1979:175	lagens rubrik 1974:773
148 § 1 mom. 1973:1106	rubriken närmast före 170 § 1975:707
148 § 2 mom. 1969:709
148 § 3 mom. 1973:1106	2 Senaste lydelse 1979:490.
149 § 1973:1106

SkU 1979/80:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering
innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den årliga taxeringen hänförs också vad som enligt 68 § skall antecknas
i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller formögenhetstaxering.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten,
om inte annat framgår av omständigheterna.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

SkU 1979/80:17

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'
dels att 5 och 7-13 §§ samt anvisningarna till 5, 7-10 och 13 §§ skall
upphöra att gälla och att rubriken till 2 kap. samt rubrikerna närmast före 4,5,
9 och 12 §§ skall utgå,
dels att 4 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
4 §2

Nuvarande lydelse

Underlag för beräkning av kommunal
inkomstskatt såvitt gäller fastighet
bestämmes vid fastighetstaxering,
om ej annat föreskrives. Därvid
beslutas även om och i vad man
fastighet skall vara skattepliktig.
Skatteplikt för fastighet innebär
att garantibelopp enligt 47 § skall
beräknas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om
fastighet äga motsvarande tillämpning
i fråga om byggnad, som är lös
egendom, om ej annat föreskrives.

Underlag för beräkning av kommunal
inkomstskatt såvitt gäller fastighet
bestäms vid fastighetstaxering,
om inte annat föreskrivs. Därvid
beslutas även om fastighet skall vara
skattepliktig. Skatteplikt för
fastighet innebär att garantibelopp
enligt 47 § skall beräknas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om
fastighet skall också tillämpas i fråga
om byggnad, som är lös egendom,
om inte annatföreskrivs. Samma skall
gälla beträffande sådana tillbehör till

1 Senaste lydelse av

5 § 1 mom. 1974:266
5 § 4 mom. 1965:120
5 § 5 mom. 1973:1099

7 § 1973:1099

8 § 1973:1099

9 § 1973:1099

10 § 1973:1099

11 § 1973:1099

12 § 1972:169

13 § 1 mom. 1976:844
13 § 2 mom. 1972:169
anvisningarna till 5 § punkt 2 1953:400
anvisningarna till 5 § punkt 5 1954:44
anvisningarna till 5 § punkt 6 1953:400
anvisningarna till 5 § punkt 8 1973:1099
anvisningarna till 7 § punkt 1 1973:1099
anvisningarna till 8 § punkt 1 1973:1099
anvisningarna till 8 § punkt 2 1973:1099
anvisningarna till 8 § punkt 3 1973:1099

2 Senaste lydelse 1973:1099.

anvisningarna till 8 § punkt 4 1973:1099
anvisningarna till 8 § punkt 5 1973:1099
anvisningarna till 9 § punkt 1 1973:1099
anvisningarna till 9 § punkt 2 1973:1099
anvisningarna till 9§ punkt 3 1974:1057
anvisningarna till 9§ punkt 6 1973:1099
anvisningarna till 10 § punkt 1 1973:1099
anvisningarna till 10 § punkt 2 1973:1099
anvisningarna till 10 § punkt 3 1973:1099
anvisningarna till 10 § punkt 4 1973:1099
anvisningarna till 13 § punkt 2 1972:169
anvisningarna till 13 § punkt 3 1972:169
anvisningarna till 13 § punkt 4 1972:169
anvisningarna till 13 § punkt 5 1972:169
anvisningarna till 13 § punkt 6 1972:169
rubriken till 2 kap. 1973:1099
rubriken närmast före 4 § 1973:1099
rubriken närmast före 5 § 1973:1099
rubriken närmast före 9 § 1973:1099

SkU 1979/80:17

Nuvarande lydelse

Fastighetstaxeringen skall, med
iakttagande av 9,12 och 13 §§, ske på
grundval av fastighets beskaffenhet vid
taxeringsårets ingång.

Föreslagen lydelse

byggnaden som avses i 2 kap. 2 och
3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör
byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering
finns i fastighetstaxeringslagen
(1979:000).

47 §3

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år.
Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen,
såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl
den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag
besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i
stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med
vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest
innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till kanalbolag
eller till kommun eller annan menighet;

c) innehavare av publikt boställe
eller på lön anslagen jord;

d) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 53 § 1
mom. första stycket 0är skattskyldig
för inkomst; samt

e) nyttjanderättshavare till täktmark
som avses i 2 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen
(1979:000), om nyttjanderätten
har förvärvats mot engängsvederlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses
den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten
eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe
som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande
pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller
c)omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller

c) innehavare av publikt boställe
eller på lön anslagen jord jamt

d) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 53 § 1
mom. första stycket 0 är skattskyldig
för inkomst.

3 Senaste lydelse 1977:572.

SkU 1979/80:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår
fastighetens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med
ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt
icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten,
skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet
ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn
härtill.

Garantibelopp beräknas icke för
fastighet, som ägs av ideell förening,
om föreningen jämlikt punkt 4 av
anvisningarna till54 § är frikalladfrän
skattskyldighet för inkomst av den
förvärvskälla vari fastigheten ingär.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången i fråga om 4 och 47 §§ på beskattningsår för vilket taxering sker i första
instans år 1982 och i övrigt i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

SkU 1979/80:17

4 Förslag till

Lag om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering Härigenom

föreskrivs följande.

1 § För kommunal och statlig energiplanering skall ägare av byggnadstyperna
småhus, hyreshus och övriga byggnadstyper som innehåller bostäder
lämna uppgifter enligt denna lag.

2 § Uppgifter skall lämnas om byggnads uppvärmningssätt, isolering och
därmed jämförlig omständighet som har betydelse för kommunal och statlig
energiplanering.

3 § Uppgifter enligt 2§ skall lämnas senast den 18 september 1980 på
blanketten för allmän fastighetsdeklaration.

4 § För kommunal och statlig energiplanering och annan därmed jämförlig
planering får kommun och statlig myndighet från länsstyrelsens register över
fastighetstaxeringen, förutom de uppgifter som avses i 2 §, inhämta uppgifter
om byggnads standard.

5 § Den som tagit befattning med uppgifter som avses i denna lag får inte
obehörigen yppa deras innehåll.

6 § Anvisningar om förfarandet vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna
lämnas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1979/80:17

Motionerna

I detta sammanhang behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:111 av Rune Torwald (c) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
villkoren för när vissa mindre fastigheter skall taxeras såsom jordbruksfastighet,

1979/80:119 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin Göthberg (c)
vari hemställs

1. att riksdagen beslutar en särskild bestämmelse med innebörden att
upplåten avverkningsrätt till skog, som ännu inte avverkats vid fastighetstaxeringstillfället,
skall borträknas vid åsättande av skogsbruksvärde,

2. att riksdagen beaktar vad som anförts i motionen beträffande beskattningen
av nyttjanderätt till täkt,

1979/80:120 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin Göthberg (c)
vari hemställs att riksdagen beslutar att till underlag för fastighetsprisstatistiken
skall ena halvan utgöras av släktköp,

1979/80:121 av Bertil Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen med
anledning av propositionen 1979/80:40 om fastighetstaxering beslutar att
taxeringen av skog och skogsmark sker i enlighet med de principer som anges
i motionen,

1979/80:122 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändrade regler för arvs- och gåvobeskattningen i
enlighet med vad som anförs i motionen,

1979/80:123 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av kortare intervall mellan de allmänna fastighetstaxeringarna,

2. hos regeringen begär utredning om möjligheterna att förhindra ett icke
avsett utnyttjande av underskottsavdragen på jordbruksfastigheter,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av längre tid för val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna,

dels de vid riksmötet 1978/79 väckta motionerna

1978/79:832 av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ändrade bestämmelser syftande till att skatt till kommuner
med anläggningar för produktion av vattenkraft skall erläggas med hänsyn till
avkastningsvärdet samt att vid kommande fastighetstaxering nämnda
anläggningar skall värderas efter avkastningsvärdet,

SkU 1979/80:17

1978/79:1134 av Torsten Bengtson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att åtgärder vidtas så att taxeringsnämnderna får möjlighet
att klassificera kulturbyggnader så att de kan beskattas på annat sätt än som
bostad.

Utskottet

Inledning

Reglerna om taxering av fastighet har successivt reformerats under den
senaste tioårsperioden. Reformerna har gällt i stort sett alla områden inom
fastighetstaxeringen och inneburit bl. a. nyreglering av fastighetsbegreppet i
skatterätten, modernisering av reglerna om taxeringsenhet och beskattningsnatur
samt ändring av värderingsgrunderna.

Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering föreslås i propositionen betydande
formella ändringar i fastighetstaxeringens regelsystem, bl. a. i syfte att
anpassa detta till den nya regeringsformens krav. De materiella reglerna har
däremot i sina huvuddrag samma innehåll som vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering. Propositionen, som bygger på ett av 1976 års fastighetstaxeringskommitté
avlämnat delbetänkande (SOU 1979:32) Fastighetstaxering
81, innebär bl. a. att de grundläggande reglerna om allmän fastighetstaxering
samlas i en ny fastighetstaxeringslag (FTL). Denna behandlar
allmänna taxerings- och värderingsfrågor samt frågor om fastighetstaxeringens
organisation och förfarandet vid allmän fastighetstaxering. FTL kompletteras
genom särskilda verkställighetsföreskrifter och anvisningar. Dessa
skall utfärdas av regeringen och riksskatteverket.

I fråga om mark införs nya ägoslag, exploateringsmark, täktmark och
skogsimpediment. Byggnader som används på sådant sätt att skattefrihet
generellt kan anses motiverad skall utgöra en särskild byggnadstyp, benämnd
specialbyggnad. I fråga om skattefrihet införs en huvudsaklighetsprincip som
innebär att det sätt på vilket byggnaden till övervägande del, dvs. till mer än
hälften, används blir avgörande för om skattefrihet skall medges. 1 övrigt
innebär förslaget såväl utvidgningar som inskränkningar i nu gällande
skattefrihet. Sålunda undantas vissa jordbruk som utnyttjas inom vårdområdet
och skolväsendet från skatteplikt och detsamma gäller byggnader som
används i samband med busstrafik. Däremot upphör den nuvarande
skattefriheten för hotell och restaurangbyggnader som tillhör järnväg samt
för administrationsbyggnader för kommunikationsändamål.

Taxeringsvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i den genomsnittliga
prisnivån två år före taxeringsåret. I fråga om jordbruks- och skogsbruksfastigheter
skall emellertid taxeringsvärdenivån vid 1981 års taxering grundas
på den genomsnittliga prisnivån 1978.

Bland viktigare organisatoriska förändringar kan nämnas att indelningen i
taxeringsdistrikt föreslås ske efter fastighetskategori och på sådant sätt att

SkU 1979/80:17

man får en lämplig geografisk omfattning av varje distrikt med hänsyn till
kravet på lokalkännedom. Om det är nödvändigt, t. ex. för att göra det möjligt
att få den lokalkännedom som behövs inom taxeringsnämnden skall
fastigheter av flera kategorier - främst lantbruk och småhus - kunna föras
samman till ett distrikt. Utanför de större tätorterna bör enligt förslaget
småhus med fördel kunna bilda distrikt tillsammans med lantbruk. Fastighetstaxeringsorganisationen
anpassas så långt det är möjligt till den nya
taxeringsorganisationen i första instans.

1 syfte att förbättra kvalitén på förberedelsearbetet föreslås också utsträckt
tid för och ökade möjligheter för allmänheten att medverka i detta arbete.

Förslagen i propositionen innebär enligt utskottets mening påtagliga
förbättringar av den allmänna fastighetstaxeringen såväl i materiellt som i
formellt hänseende. Utskottet anser sig kunna i princip biträda de framlagda
förslagen, men kommer i det följande att föreslå vissa mindre ändringar som
aktualiserats i motioner och i en skrivelse från Lantbrukarnas skattedelegation.
Dessförinnan tar utskottet emellertid upp en fråga som aktualiserats i
samband med utskottsbehandlingen av propositionen.

En mycket väsentlig förändring i arbetet med inkomsttaxeringen som
genomförts i samband med den nya taxeringsorganisationen är den s. k.
tjänstemannagranskningen. Tjänstemän hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet
skall biträda alla taxeringsnämnder med bl. a. granskning av
deklarationer och andra beredande åtgärder. Enligt propositionen skall också
granskningen av fastighetsdeklarationer utföras av tjänstemän. Vid 1981 års
allmänna fastighetstaxering skall tjänstemannagranskningen med hänsyn till
tillgängliga resurser omfatta endast 10 % av fastighetsbeståndet och inriktas
på huvudsakligen småhus. RSV har beräknat den totala resursåtgången vid
lokal skattemyndighet för den allmänna fastighetstaxeringen till 240 årsarbetskrafter
för riket i dess helhet.

Vid en uppvaktning inför företrädare för utskottet har representanter för
TCO-S och SACO/SR samt den lokala skattemyndigheten i Uppsala och
länsstyrelsen i Uppsala län begärt att 1981 års fastighetstaxering uppskjuts ett
år. Därvid har gjorts gällande att det bl. a. av resursskäl inte är möjligt att på
den tid som återstår vidta de förberedande åtgärder som behövs för att 1981
års allmänna fastighetstaxering skall kunna genomföras.

Departementschefen har i propositionen utförligt motiverat varför han
anser att nästa allmänna fastighetstaxering inte bör skjutas framåt i tiden.
Han pekar bl. a. på att taxeringen redan uppskjutits ett år och att en
engångsinsats av det slag en allmän fastighetstaxering innebär alltid måste
betyda en påfrestning på de administrativa resurserna.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, anser att endast
mycket tungt vägande skäl kan motivera uppskov med fastighetstaxeringen
ytterligare ett år. Några sådana skäl föreligger enligt utskottets mening inte.
En grundförutsättning för att fastighetstaxeringen skall kunna genomföras på
ett för allmänheten och taxeringsmyndigheter godtagbart sätt är givetvis att

4 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

regeringen ställer erforderliga medel till förfogande. Utskottet förutsätter att
så kommer att ske.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionerna och i samband
därmed de delar av propositionen som berörs i dem och i två skrivelser.

Tidpunkt för allmän fastighetstaxering

Enligt 1 kap. 7 § FTL skall allmän fastighetstaxering äga rum vart femte

år.

1 motionen 1979/80:123 framhåller Erik Wärnberg m. fl. (s)att den snabba
inflationen och de kraftiga värdestegringarna på reala tillgångar pekar på att
1981 års fastighetstaxering kommer att medföra kraftigt höjda taxeringsvärden
i stora delar av landet. Detta i sin tur understryker enligt motionärernas
uppfattning behovet att under perioder med snabb inflation förkorta tiderna
mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. 1 motionen begärs ett riksdagsuttalande
av innehåll att arbetet inom 1976 års fastighetstaxeringskommitté
bör inriktas på ett system med kortare intervaller mellan fastighetstaxeringarna
än de som förekommit under senare tid.

Av propositionen framgår att frågan om s. k. rullande taxeringar är föremål
för prövning inom fastighetstaxeringskommittén och att kommittén räknar
med att lämna förslag i frågan under 1980. Utskottet förutsätter att de i
motionen aktualiserade frågorna kommer att noggrant prövas. I avvaktan på
resultatet av kommitténs arbete, som bör bedrivas förutsättningslöst, bör
riksdagen enligt utskottets mening inte göra något uttalande i den av
motionärerna angivna riktningen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motionen i denna del.

Beskattningsnatur

Enligt 4 kap. 11 § FTL skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet under bl. a. den förutsättningen att enheten
är belägen i anslutning till lantbruksenhet med minst fem ha åkermark,
betesmark och skogsmark. Departementschefen framhåller i propositionen
att en förutsättning för tillämpning av denna bestämmelse bör vara att den
produktiva marken ligger i omedelbar anslutning till byggnaden.

Rune Torwald (c) framhåller i motionen 1979/80:111 - med hänvisning
särskilt till förhållanden i Göteborg med omnejd - att det förekommer
fastighetsbildningar och brukningssituationer som kan bereda taxeringsmyndigheterna
problem. Såväl kommunerna som byggmästare förvärvade under
1960-talet ett stort antal jordbruksfastigheter. I samband därmed undan togs
för de tidigare ägarnas räkning en avstyckning som i vissa fall inrymde
fastighetens samtliga byggnader, i andra fall bara bostadsbyggnaden. Till följd
härav finns stora jordbruksarealer, som antingen är obebyggda eller saknar
bostadsbyggnad, eftersom brukaren bor på någon av de avstyckningar som

SkU 1979/80:17

gjorts i samband med försäljningen.

Motionären anser det med hänsyn till innehållet i 4 kap. 11 § FTL
uppenbart att berörda avstyckningar bör taxeras som jordbruksfastighet om
de bebos av arrendator som brukar enhet med minst 5 ha åker-, betes- och
skogsmark. Han begär därför ett riksdagsuttalande av sådan innebörd.

Enligt utskottets mening bör byggnad jämte tomtmark kunna klassificeras
som jordbruksfastighet om marken har sådant samband med produktiv mark
att denna och tomtmarken utgör en naturlig brukningsenhet. Sådant
samband kan - som motionären framhåller - föreligga också då den
produktiva marken inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmarken.
Utskottet anser således, i likhet med motionären, att uttrycket ”i anslutning
till” bör kunna ges en vidare tolkning än som anges i propositionen. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom får motionen
1978/79:111 anses besvarad i motsvarande del.

I sammanhanget vill utskottet understryka att bedömningen av en
fastighets beskattningsnatur också bör påverkas av om till fastigheten hör
andel i samfällighet eller servitut och att hänsyn därvid bör tas till
samfällighetens resp. servitutets karaktär. Detsamma bör gälla om samfälligheten
utgör särskild taxeringsenhet.

Den geografiska gränsen för bildande av taxeringsenheter utgör enligt
förslaget i propositionen kommungränsen. En fastighetsägare med flera
fastigheter eller fastighetsandelar inom samma kommun får dessa sammanförda
till en taxeringsenhet förutsatt att marken ingår i samma brukningsenhet.
Detta innebär att ägaren inte behöver ha flera mycket små taxeringsenheter
med beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

I nyssnämnda motion av Rune Torwald uttalas den meningen att
taxeringsmyndigheterna bör ha möjlighet att taxera mindre fastigheter som
jordbruksfastigheter även i det fall vissa brukningsarealer ligger i en
angränsande kommun. När det gäller att söka komplettera mindre jordbruk
med annan lämpligt belägen mark saknar - menar motionären - kommungränserna
reell betydelse. De fall då en fastighetsägare har brukningsmark i
mer än en kommun torde för fastighetstaxeringsnämndens ledamöter vara så
välkända att de enligt motionären inte bör bereda några svårigheter i
taxeringsarbetet.

Utskottet, som tidigare gett uttryck åt den uppfattningen att bostadsfastighet
bör ha samma beskattningsnatur som produktiv mark med vilken den
har ett naturligt samband, anser i likhet med motionären att fastigheter eller
fastighetsdelar i olika kommuner bör klassificeras som jordbruksfastighet om
de ingår i samma brukningsenhet. Utskottet föreslår därför att i 4 kap. 11 §
FTL tas in en bestämmelse av innebörd att två eller flera fastigheter i olika
kommuner, som skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de legat i samma
kommun, skall klassificeras som om detta varit förhållandet. Utskottets
ställningstagande innebär ett bifall till motionen 1979/80:111 även i denna
del.

SkU 1979/80:17

Värderingsregler

Marknadsvärdenivå

Enligt 5 kap. 2 § FTL skall taxeringsvärdet bestämmas till ett belopp
motsvarande 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Sistnämnda värde
skall i första hand bestämmas enligt ortsprismetoden. Härvid skall inte
beaktas sådana försäljningar om vilka man kan anta att ovidkommande
omständigheter har inverkat på priset. Departementschefen erinrar i propositionen
om att riksdagen, innan den fattade beslut om reglerna för 1975 års
taxering, ingående prövade frågor avseende marknadsvärdets bestämmande
och därvid intog den ståndpunkten att släktköp inte skulle ingå i den
fastighetsprisstatistik som ligger till grund för marknadsvärdena. Departementschefen
anser att sådana köp inte heller skall ingå i statistiken inför 1981
års taxering och åberopar till stöd härför statistiska centralbyråns (SCB)
prisstatistik för bebyggda jordbruksfastigheter som sålts under 1976 och 1977.
Av denna framgår att den genomsnittliga köpeskillingskoefficienten (= relationen
mellan köpeskilling och taxeringsvärde) för år 1977 utgjorde 1,73 för
släktköp och 3,78 för icke släktköp. Motsvarande procenttal var i 1976 års
prisstatistik 1,54 för släktköp och 3,42 för icke släktköp.

Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg (båda c) anser att man
för att få en riktigare bedömning av fastighetsvärdena bör ta med hälften av
släktköpen i prisstatistiken och yrkar i motionen 1979/80:120 riksdagsbeslut
av den innebörden. Motionärerna framhåller att släktköpen i regel är mer
representativa för en realistisk bedömning av avkastningen, i synnerhet om
försäljningen sker till en av flera släktingar. De fria köpen kommer att hänföra
sig till perioden 1976-1978, dvs. innan den nya jordförvärvslagen trädde i
kraft. De ofta höga priser som då betalades för jordbruksfastigheter bör enligt
motionärernas mening inte påverka taxeringsvärdena.

Frågan om marknadsvärdet på skogsfastigheter tas upp i motionen
1979/80:121 av Bertil Jonasson (c) och i en skrivelse från Lantbrukarnas
skattedelegation. Berti I Jonasson framhåller att en alltför okritisk användning
av köpeskillingsstatistiken kan leda till en för skogsägarna mycket besvärande
höjning av taxeringsvärdena. Lönsamhetsutvecklingen i skogsbruket kan
enligt motionären f. n. inte bedömas bli särskilt positiv. Det förhållandet att
det svenska skogsbruket är underkastat världskonjunkturens kraftiga växlingar
bör, menar han, återspeglas i särskilda säkerhetsmarginaler vid
taxeringen av skog och skogsmark, något som också skett vid de allmänna
fastighetstaxeringarna alltsedan 1952. Motionären anser att köpeskillingsstatistiken
är bristfällig och att marknadsvärdenivån för skog och skogsmark
därför bör bestämmas till två tredjedelar av den nivå som framkommer via
prisstatistiken. Riktvärdena bör sedan anpassas till 75 % av denna nedjusterade
nivå. Med en liknande motivering som i motionen 1979/80:121 begär
Lantbrukarnas skattedelegation ett uttalande om att köpeskillingsstatistiken
efter skälighetsprövning bör kraftigt nedjusteras. Delegationen pekar på att

SkU 1979/80:17

priserna på skogsfastigheter enligt tillgänglig statistik stagnerat eller i vissa
områden t. o. m. gått ned. Som orsak härtill anges bl. a. den nya jordförvärvslagstiftningen
och den nya skogspolitiska lagstiftningen.

Bestämmelsen om att taxeringsvärdenivån skall utgöra 75 % av taxeringsenhetens
marknadsvärde tillkom genom lagstiftning inför 1975 års allmänna
fastighetstaxering. Valet av denna taxeringsvärdenivå ansågs innefatta den
säkerhetsmarginal som av försiktighetsskäl bedömdes lämplig vid fastighetstaxeringen.
Någon särskild sådan marginal skulle därför inte användas vid
bestämmande av marknadsvärdenivån.

Av departementschefens uttalanden i propositionen framgår att en viss -dämpning av prisutvecklingen för jordbruks- och skogsbruksfastigheter kan
antas komma att ske under 1979 och att omsättningen av sådana fastigheter
kan komma att minska. Samtidigt torde det vara ställt utom tvivel att 1981 års
fastighetstaxering kommer att medföra betydande höjningar av taxeringsvärdena
och att detta särskilt gäller i fråga om skogsfastigheter. SCB:s
köpeskillingsstatistik avseende 1977 omfattar endast 1 108 försäljningar av
bebyggda jordbruksfastigheter. Vid de provtaxeringar som under 1980 skall
företas av fastighetstaxeringsnämnderna kommer dessa att ha tillgång till
statistik avseende 8 000 försäljningar från 1975 och framåt. Av de 1 108
försäljningar under 1977 avseende icke släktköp som redovisas i SCB:s
prisstatistik ligger köpeskillingskoefficienten i en femtedel av fallen mellan 5
och 20, dvs. på en nivå mellan 5 och 20 gånger taxeringsvärdena.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av vad som anförts av
motionärerna och av Lantbrukarnas skattedelegation anledning att gå fram
med viss försiktighet när det gäller att använda köpeskillingsstatistiken som
underlag vid bestämningen av marknadsvärde för skog och skogsmark.

Som utskottet har uppmärksammat i olika sammanhang har på grund av
särskilda förhållanden efterfrågan på jordbruksfastigheter under senare år
avsevärt överstigit tillgången på sådana fastigheter, och prisutvecklingen har
på vissa håll legat avsevärt högre än som kan anses motiverat av fastighetens
avkastningsförmåga. Även prisstatistiken för skogsfastigheter omfattar i viss
utsträckning försäljningar till uppenbara överpriser. Utskottet instämmer
därför i motionärernas uppfattning att statistiken bör bedömas med en viss
försiktighet. Vid en närmare granskning finner man att prisnivån sänks med
ca 10 % om man ur statistiken rensar bort den femtedel av det totala antalet
försäljningar till utomstående som uppvisar de relativt sett högsta priserna.
Samma resultat får man om man i underlaget tar med ca 15 % av
släktförsäljningarna. Mot denna bakgrund anser utskottet sig böra förorda att
man vid 1981 års fastighetstaxering utgår från den marknadsvärdenivå för
lantbruksenheterna som erhålls om köpeskillingarna vid försäljningar till
utomstående reduceras med 10 %. Vad utskottet anfört borges regeringen till
känna. Genom sitt ställningstagande anser utskottet sig ha besvarat motionerna
1979/80:120 och 121 samt skrivelsen från Lantbrukarnas skattedelegation
i denna del.

SkU 1979/80:17

Undantag från marknadsvärdeprincipen m. m.

Grundläggande för värderingen vid fastighetstaxeringen är, som tidigare
nämnts, marknadsvärdet. I gällande lagstiftning görs vissa undantag från
marknadsvärdeprincipen, bl. a. därigenom att upplåten avverkningsrätt till
skog inte beaktas vid värderingen. Däremot beaktas privaträttsliga förpliktelser
på grund av servitut eller liknande vid värderingen av såväl den
fastighet som belastas av servitutet som den fastighet till vars förmån
servitutet gäller.

Propositionen innebär ingen annan ändring i detta avseende än att
förpliktelser enligt tomträttskontrakt angående markens utnyttjande också
skall beaktas vid värderingen.

Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg (båda c) pekar i
motionen 1979/80:119 på att upplåtelse av avverkningsrätt till skog som inte
avverkats vid fastighetstaxeringstillfället enligt gällande regler inräknas i
skogsbruksvärdet och att till följd härav värdet av den upplåtna skogen måste
dubbelredovisas i förmögenhetshänseende. Som förmögenhetstil Igång skall
nämligen tas upp både fastighetens taxeringsvärde, vari den upplåtna skogen
ingår, och köpeskillingen för skogen. Motionärerna begär att värdet av
avverkningsrätt till skog som ännu inte avverkats vid taxeringstillfallet skall
borträknas när skogsbruksvärde åsätts. Lantbrukarnas skattedelegation
förordar en bestämmelse av motsvarande innehåll.

I samband med att riksdagen vid 1975/76 års riksmöte behandlade
motionsyrkanden av liknande innebörd som det nu aktuella begärde
riksdagen i enlighet med skatteutskottets hemställan (SkU 1975/76:44)
förslag till sådana ändringar av bestämmelserna om fastighetstaxering att
dubbelbeskattning av värdet av upplåten avverkningsrätt undanröjdes.

Fastighetstaxeringskommittén ansåg någon ändring av gällande ordning i
fråga om upplåtna avverkningsrätter inte påkallad. Kommittén menade att
den tid som skog till vilken avverkningsrätt upplåtits kvarstod oavverkad
regelmässigt var begränsad. Vidare hade fastighetsägaren efter avverkningen
möjlighet att begära ny taxering av fastigheten. Kommittén pekade också på
att värdet av upplåtna avverkningsrätter kunde beaktas genom reglerna om
förmögenhetsskattelättnader för småföretagare.

Utskottet vill inte bestrida att den av motionärerna och Lantbrukarnas
skattedelegation påtalade dubbelbeskattningseffekten kan uppfattas som
orättvis av dem som berörs därav. Man kan emellertid inte bortse från att ett
undantag från marknadsvärdeprincipen i fråga om upplåten avverkningsrätt
till skog kan användas i skatteundandragande syfte. Särskilt med hänsyn
härtill måste enligt utskottets mening skälen mot att vid fastighetstaxeringen
hänföra upplåtna avverkningsrätter till skog till sådana privaträttsliga
förpliktelser som skall beaktas vid fastighetstaxeringen anses väga tyngre än
den av motionärerna påtalade dubbelbeskattningseffekten. Utskottet anser
sig därför böra avstyrka bifall till motionen 1979/80:119 yrkandet 1 och till
skattedelegationens framställning i denna del.

SkU 1979/80:17

Markområde där täkt pågår av vissa fyndigheter eller som omfattas av
täkttillstånd skall enligt förslaget i propositionen klassificeras som täktmark
och bilda särskild taxeringsenhet. Den som mot engångsvederlag förvärvat
nyttjanderätt till område som omfattar täkt skall ta upp garantibelopp som
skattepliktig inkomst i stället för ägaren.

1 motionen 1979/80:119 av Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin
Göthberg framhåller motionärerna att det förekommer ett inte ringa antal fall
där upplåtelser av nyttjanderätt till grustäkt m. m. skett till mycket låga
arrendepriser och utan index. Nyttjanderättsavtalen gäller vanligen för längre
tid och nyttjanderättshavaren har rätt att ta ut grus i den takt han önskar.
Motionärerna anser att det skall vara möjligt att vid fastighetstaxeringen
beakta upplåtelser av förevarande slag som säregna förhållanden och att till
följd härav värdet bör nedsättas till skäligt belopp.

Liknande synpunkter har framförts av Lantbrukarnas skattedelegation.
Enligt delegationens uppfattning bör även avtal om upplåtelse av nyttjanderätt
till grustäkt mot periodisk ersättning kunna beaktas vid fastighetstaxeringen
genom en justering för säregna förhållanden. Delegationen pekar på
ett inte ringa antal fall avseende betydande fyndigheter där avtalen mestadels
ingåtts långt tillbaka i tiden och där ersättningsbeloppen är låga och utan
index.

Nyttjanderättsupplåtelse till grustäkt utgör sådan privaträttslig förpliktelse
som hittills inte kunnat beaktas vid beräkning av en fastighets marknadsvärde.
Regeln att privaträttsliga förpliktelser i allmänhet inte skall beaktas vid
fastighetstaxeringen innebär ett avsteg från principen om marknadsvärdering.
Skälet till denna specialregel är bl. a. svårigheterna att få kännedom om
sådana förpliktelser som kan påverka marknadsvärdet och till de möjligheter
som skulle öppnas att disponera över fastigheternas marknadsvärden om
undantagsregeln slopas.

Utskottet vill inte bestrida att en upplåtelse av nyttjanderätt till grustäkt i
vissa fall kan vara av den beskaffenheten att den bör påverka en taxeringsenhets
marknadsvärde. Som framhållits av Lantbrukarnas skattedelegation
torde det finnas avtal om nyttjanderättsupplåtelse mot periodisk ersättning
som med hänsyn till giltighetstid och eljest ligger nära servitutet.

Motionärerna i likhet med skattedelegationen anser att nyttjanderättsupplåtelse
av grustäkt i vissa fall bör kunna jämställas med sådan värdefaktor
som vid värderingen bör föranleda justering för säregna förhållanden.
Utskottet har viss förståelse för denna uppfattning. Därför anser utskottet
den i motionen och skrivelsen aktualiserade frågan vara värd att närmare
prövas inom ramen för den bestämmelse i 5 kap. 3 § FTL som anger vilka
privaträttsliga förpliktelser som skall kunna beaktas i samband med fastighetsvärdering.
En sådan prövning kan lämpligen ske inom ramen för
fastighetstaxeringskommitténs utredningsuppdrag. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna. Med sitt ställningstagande anser utskottet sig ha

SkU 1979/80:17

besvarat motionen 1979/80:119 yrkandet 2 och skrive'sen från skattedelegationen
i denna del.

Justering för säregna förhållanden m. m.

Värderingen av en fastighet skall i fortsättningen, liksom hittills, ske
individuellt. Klassificering av egendom sker i enlighet med de regler som i
allmänhet gäller för värderingsenheten i fråga, varefter kontrolleras om det
föreligger några värdefaktorer som inte har beaktats i riktvärdet och om dessa
bör föranleda en justering av riktvärdet.

Fastighetstaxeringskommittén har inte ansett det lämpligt att i föreskrifter
närmare precisera vilka värdefaktorer som skall anses som säregna förhållanden
för en taxeringsenhet, endast lämnat exempel på olika omständigheter
som kan utgöra sådana förhållanden och vilka av dessa som kan bedömas bli
mer vanligt förekommande. Enligt kommitténs uppfattning, som delas av
departementschefen, bör RSV eller skattechefen utfärda rekommendationer
om vilka omständigheter som inom olika områden kan aktualisera en
justering för säregna förhållanden och om den inverkan på marknadsvärdet
som de omständigheterna kan ha.

Förslaget i propositionen innebär vidare att en fastighet liksom f. n. skall
vara skattepliktig om den inte särskilt undantas från skatteplikt. Byggnader
som används på sådant sätt att skattefrihet generellt anses motiverad skall
utgöra en särskild byggnadstyp, benämnd specialbyggnad. Till specialbyggnad
hänförs i propositionen kulturbyggnader. Hit hänförs biograf-, teater- och
museibyggnad samt annan liknande byggnad. I förenklingssyfte skall gälla en
huvudsaklighetsprincip i fråga om skatteplikten. En fastighet skall således
antingen vara skattepliktig eiler skattefri och således inte delas upp i två delar.
Huvudsaklighetsprincipen innebär att byggnaden till övervägande del, dvs.
till mer än hälften, skall användas för det ändamål som motiverar skattefrihet.
Används byggnaden för flera ändamål får det ändamål som dominerar
vara avgörande.

Torsten Bengtson (c) tar i motionen 1978/79:834 upp frågan om taxeringen
av slott. Han framhåller att slotten representerar kulturvärden väl värda att
bevaras. Underhållet av dem är emellertid mycket betungande för många av
ägarna. Ett sätt att underlätta svårigheterna skulle enligt motionärens mening
vara att vid fastighetstaxeringen klassificera slotten som kulturbyggnader.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att byggnader som till mer än
hälften används för vissa särskilt prioriterade ändamål enligt propositionen
generellt undantas från skatteplikt. En slottsbyggnad som till mer än hälften

SkU 1979/80:17

används som museum eller liknande blir således i sin helhet skattefri.

Som tidigare nämnts gäller som huvudprincip vid värderingen av en
fastighet, nu och i fortsättningen, att värderingen skall vara individuell för
varje taxeringsenhet och att taxeringsvärdet skall åsättas under hänsynstagande
till de säregna förhållanden som kan råda i enskilda fall. Vid taxeringen
skall sålunda skälig hänsyn tas till sådana förhållanden som att en byggnad
har en onormalt stor bostadsyta, att den kräver omfattande underhåll och
liknande omständigheter. Generellt sett torde fastigheter med otidsenliga
byggnader anses ha ett lågt marknadsvärde och därför åsättas låga taxeringsvärden,
något som f. ö. bestyrks av kammarrättens praxis när det gäller
värdering av kulturbyggnader.

Av det anförda framgår att utskottet anser syftet med motionen väl kunna
tillgodoses inom ramen för FTL. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Värdering av vattenfallsenhet

Vattenfallsfastigheter har sedan länge varit taxerade efter en blandad
produktions- och avkastningsmetod.

I propositionen föreslås regler för värdering av vattenfal Isenheter som
grundas på en avkastningsmetod. Denna i sin tur bygger på en kapitalisering
av den framtida produktionens nettovärde. Totalvärdet av en nybyggd
anläggning beräknas så att enhetens s. k. taxeringseffekt, varmed förstås dess
på föreskrivet sätt beräknade effekt i kilowatt, multipliceras med ett riktvärde
som bestäms med utgångspunkt i kraftstationens lönsamhet. Enhetens
markvärde utgör skillnaden mellan totalvärdet och 75 procent av kostnaderna
för att uppföra en anläggning (återanskaffningskostnaden).

Per Petersson m. fl. (m) begär i motionen 1978/79:832 sådan ändring av
gällande bestämmelser att skatt till kommuner med anläggningar för
produktion av vattenkraft skall erläggas med hänsyn till avkastningsvärdet
och att vid kommande fastighetstaxering sådana anläggningar skall värderas
med utgångspunkt i ett sådant värde.

Av vad utskottet anfört framgår att syftet med motionen genom propositionen
blivit tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Underskottsavdrag

Som huvudregel gäller f. n. att taxeringsenheter med bostadsbyggnader
skall taxeras som jordbruksfastighet om den produktiva arealen uppgår till
minst 5 ha. En motsvarande bestämmelse har intagits i FTL.

Erik Wärnberg m. fl. (s) framhåller i motionen 1979/80:123 att små
jordbruksfastigheter erfarenhetsmässigt kommit att i allt större utsträckning
fungera som objekt för utnyttjande av underskottsavdrag vid beskattningen

5 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

och att jord- och skogsbruket fått en allt mindre betydelse. Motionärerna
anser att åtgärder bör vidtas för att motverka en fortsatt utveckling i denna
riktning och begär en utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett
utnyttjande av avdrag för underskott på jordbruksfastighet. Ett sätt att lösa
problemet med dessa avdrag skulle - menar motionärerna - vara att höja den
arealgräns vid vilken fastighet skall klassificeras som jordbruksfastighet. En
annan av motionärerna anvisad lösning är att göra rätten till avdrag för
underskott i annan förvärvskälla beroende av att ägaren är stadigvarande
bosatt på fastigheten och har sin huvudsakliga försörjning av denna. En
kompletterande möjlighet skulle enligt motionärerna vara att beskatta
bostaden särskilt enligt schablonmetoden.

Frågan om den i motionen aktualiserade arealgränsen har prövats av
fastighetstaxeringskommittén. Kommittén uttalar den meningen att ett jordeller
skogsbruk, för att vara någorlunda bärkraftigt, normalt kräver en större
areal mark än som nu gäller som nedre arealgräns för åker alternativt
produktiv mark vid bestämmande av beskattningsnaturen jordbruksfastighet.
Samtidigt konstaterar kommittén att varje höjning av gränsen, som inte
endast är ringa, skulle medföra att ett ganska stort antal bostadsbyggnader på
taxeringsenheter som nu är jordbruksfastigheter skulle få byta beskattningsnatur.
Även om sålunda en mindre höjning av arealgränsen skulle få den
effekten att vissa bostadsbyggnader på fastigheten som ägs av s. k. fritidsjordbrukare
skulle få beskattningsnaturen annan fastighet, får man enligt
kommittén räkna med att även mindre fastigheter för många har sitt största
värde som just jordbruksfastigheter. En höjning av arealgränserna skulle
därför kunna få mindre önskvärda effekter för dessa jordbrukare.

Vad särskilt angår den i motionen aktualiserade frågan om schablontaxering
av bostäder på jordbruksfastighet innebär det i propositionen framlagda
förslaget att en sådan beskattning genomförs för jordbruksfastigheter med en
areal understigande 5 ha. När det gäller större jordbruksfastigheter visar
remissutfallet av bostadsskattekommitténs betänkande att det är förenat med
betydande tekniska och andra problem att ändra nuvarande regler.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening frågan om en
begränsning av rätten till underskottsavdrag i förvärvskällan jordbruksfastighet
lösas på annat sätt än genom en höjning av den arealgräns vid vilken en
fastighet skall klassificeras som jordbruksfastighet eller genom en generell
schablontaxering av bostadsdelen på sådan fastighet. Utskottet vill erinra om
att 1972 års skatteutredning i sitt slutbetänkande (1977:91) uttalade den
meningen att åtskillig kritik kunde riktas mot underskottsavdragen i deras
nuvarande utformning. Utredningen ansåg sig, med hänsyn till de allvarliga
erinringar som kunde riktas mot olika former av generella inskränkningar i
rätten till avdrag för underskott och till den begränsade tid den haft till sitt
förfogande, inte böra utarbeta några konkreta ändringsförslag men menade
att ett fortsatt specialinriktat utredningsarbete var påkallat för att eliminera
åtminstone de mera stötande effekterna av nuvarande regler. Någon

SkU 1979/80:17

utredning har ännu inte kommit till stånd.

Det torde inte kunna bestridas att rätten till avdrag för underskott i vissa
fall utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett vid lagstiftningens tillkomst och
att detta även gäller i fråga om förvärvskällan jordbruksfastighet. 1 likhet med
motionärerna och 1972 års skatteutredning anser utskottet att möjligheterna
att förhindra ett otillbörligt utnyttjande av avdragsrätten för underskott bör
prövas närmare. Utredningsarbetet bör dock enligt utskottets mening inte
begränsas till att avse uteslutande förvärvskällan jordbruksfastighet utan
bedrivas enligt de riktlinjer som angetts av 1972 års skatteutredning.

Utskottet föreslår att frågan om underskottsavdrag - med beaktande av
vad ovan anförts - blir föremål för en allmän förutsättningslös utredning.
Utskottets ställningstagande innebär bifall till yrkandet 2 i motionen 1978/
79:123.

Val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd m. m.

Enligt 17 kap. 7 § FTL skall val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd
förrättas före utgången av december månad två år före det år
då allmän fastighetstaxering äger rum.

I motionen 1979/80:123 av Erik Wärnberg m. fl. (s) framhålls att tidsperioden
förval till fastighetstaxeringsnämnd vid 1981 års fastighetstaxering, då
valen skall ha skett före utgången av 1979, avsevärt förkortats och att detta
medfört svårigheter att på sedvanligt sätt klara nomineringsprocessen.
Motionärerna begär ett riksdagsuttalande om att tidsperioden för val av
ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd görs längre så att i fortsättningen ett
sedvanligt nomineringsarbete hinner slutföras.

Förslaget i propositionen innebär att val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
skall ha skett före utgången av december månad under andra året före
det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Bestämmelsen tillgodoser enligt
utskottets mening syftet med motionen och utskottet avstyrker därför
motionen i denna del. Med hänsyn till att riksdagsbeslut i fråga om 1981 års
fastighetstaxering kan meddelas först under december månad 1979 bör
tidsperioden för val till fastighetstaxeringsnämnd vid denna taxering förlängas
till utgången av januari månad 1980. Detta föranleder en ändring av
punkt 2 i övergångsbestämmelserna. Utskottet vill emellertid framhålla det
angelägna i att valet sker snarast möjligt för att undvika att förberedelsearbetet
fördröjs. I förtydligande syfte föreslår utskottet också en redaktionell
ändring av de författningsrum i FTL (17 kap. 6, 7 och 15 §§) som reglerar
frågan om tillsättande av ordförande, ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd
och av fastighetstaxeringskonsulenter. En motsvarande
ändring föreslås i fråga om 19 kap. 1 §.

Utskottet anser också att ytterligare ett tillägg bör göras till de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Det avser att underlätta en likformig taxering av
de industrienheter för vilka värderingen grundas på hyresavkastningen. För

SkU 1979/80:17

sådana industrienheter bör samma regel gälla om insamling av uppgifter om
uppburen hyra som föreslagits i punkt 5 av övergångsbestämmelserna.

Effekter av 1981 års fastighetstaxering

Av propositionen framgår att departementschefen nyligen tillkallat en
kommitté för att se över beskattningsreglerna för familjeföretagen. Kommittén
har enligt sina direktiv också att behandla frågan om de höjda
taxeringsvärdenas inverkan på kapitalbeskattningen. Dessutom har fastighetstaxeringskommittén
fått tilläggsdirektiv om att utarbeta förslag till
ändrad villaschablon för att upphäva socialt oacceptabla effekter av höjda
taxeringsvärden.

I motionen 1979/80:122 framhåller Bo Lundgren m. fl (m) att 1981 års
fastighetstaxering kommer att kunna leda till kraftiga skärpningar av arvsoch
gåvoskatterna på grund av dessa skatters starkt progressiva karaktär.
Motionärerna begär därför förslag om ändrade regler för arvs- och gåvobeskattningen
i syfte att undanröja orimliga effekter av denna beskattning till
följd av höjda taxeringsvärden.

Lantbrukarnas skattedelegation tar i sin skrivelse upp frågan om fastighetstaxeringens
följdeffekter i fråga om såväl kapital- som inkomstbeskattning
och anser att skatteutskottet bör göra ett uttalande om att utredningsarbetet
skall bedrivas skyndsamt så att riksdagsbeslut kan meddelas under år
1980.

Av tidigare redovisade uttalanden i propositionen framgår att frågan om
fastighetstaxeringens effekter när det gäller kapitalbeskattningen i sin helhet,
således även arvs- och gåvoskatterna, f. n. är föremål för särskild prövning.
Med hänsyn härtill och då det måste förutsättas att pågående utredningsarbete
för att tillgodose sitt syfte kommer att bedrivas skyndsamt anser
utskottet att ytterligare åtgärder inte behöver vidtas. Utskottet avstyrker
därför bifall såväl till motionen 1979/80:122 som till skattedelegationens
framställning i denna del.

Övriga frågor

Enligt 8 kap. 3 § FTL skall riktvärden för småhus bestämmas med hänsyn
bl. a. till husets bostadsyta och dennas fördelning på olika våningar.

Bostadsstyrelsen, statens planverk och statistiska centralbyrån har i en
gemensam skrivelse till skatteutskottet framhållit att begreppet primär
bruksarea är fastlagt genom svensk standard. Avsikten är att denna term i nya
författningar, föreskrifter och avtal successivt skall ersätta det äldre begreppet
bostadsyta som beteckning för en ytas storlek. Det är därför - menar
myndigheterna - olyckligt att i FTL ersätta termen primär bruksarea med
termen bostadsyta.

Enligt utskottets mening kan det knappast anses lämpligt att i en svensk
författning ersätta ordet bostadsyta med ett så föga lättillgängligt begrepp som

SkU 1979/80:17

primär bruksarea. Utskottet anser därför att framställningen inte bör
föranleda någon åtgärd.

I samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering skall ske en samordnad
insamling av uppgifter för fastighetstaxeringen, för 1980 års folk- och
bostadsräkning och för kommunal och statlig energiplanering.

Departementschefen har föreslagit att frågor om utlämning av uppgifter för
energiplanering m. m. skall regleras i en särskild lag om uppgifter för
kommunal och statlig planering. Genom denna lag bör enligt departementschefen
kommuner och statliga myndigheter för främst sin energiplanering få
del av - förutom de uppgifter som anges i fastighetslängden om beslutet och
beslutets grunder m. m. - också de uppgifter om standard, variabler och
uppgifter för energiplaneringen som skall registreras i fastighetstaxeringsregistret.
Departementschefen understryker att detta register inte innehåller
någon annan personinformation än personnummer, namn och adress på
fastighetens ägare. Dessa uppgifter är emellertid redan offentliga i fastighetslängderna
och något hinder för att låta kommun eller statlig myndighet för sin
planering ta del av nämnda uppgifter anser departementschefen inte
föreligga. Han understryker emellertid att detta inte innebär en rätt att
upprätta dataregister. Utskottet anser det angeläget att kommunerna får
tillgång till de uppgifter som erfordras för energiplaneringen men vill erinra
om att kommun som vill upprätta ett eget dataregister måste ansöka härom
hos datainspektionen.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet föreslår
som tidigare nämnts vissa ändringar i FTL. Utöver dessa föreslår utskottet
ändringar i 18 kap. 16 §, 19 kap., 1, 2 och 6 §§ och 20 kap. 12 §.

Ändringen i 18 kap. 16 § motiveras av att de deklarationer och uppgifter,
som avses i författningsrummet och som behövs för den allmänna fastighetstaxeringen
hänför sig till inte bara den allmänna fastighetstaxeringen
utan också särskild fastighetstaxering. 119 kap. 1 § andra stycket FTL föreslås
- med hänsyn till det tidsschema som visat sig behövas för förberedelsearbetet
- att senaste dag för RSV att lämna föreskrifter enligt 7 kap. skall vara
den 1 mars året före taxeringsåret.

Av propositionen (s. 166) framgår att den arbetsgrupp som - tillsammans
med lokala skattemyndigheten - har att upprätta förslag till riktvärdekarta för
tomtmark m. m. skall bestå av samtliga ledamöter och suppleanter i
fastighetstaxeringsnämnden. 1 enlighet härmed föreslås att ordet ”får” i
19 kap. 2 § FTL byts ut mot "skall”.

Föreskriften 19 kap. 6§ sista meningen bör utgå. Riktvärdekartor för
tomtmark och riktvärdetabeller får i stället meddelas i form av anvisningar för
taxeringen.

I 20 kap. 12 § FTL lämnas föreskrifter om vad fastighetstaxeringsnämnds
beslut skall innehålla. Av specialmotiveringen (s. 213) framgår att omfattningen
av beslutsinnehållet bestämts med ledning av 73 § taxeringskungö -

SkU 1979/80:17

reisen som innehåller bestämmelser om vad som skall föras in i fastighetstaxeringslängden.
I beslutet om fastighetstaxeringen bör emellertid endast
redovisas de uppgifter som avser själva beslutet - dvs. indelningen i
taxeringsenhet, beskattningsnatur, skatteplikt och värderingen - samt grunderna
för det beslutet. Vilka övriga uppgifter som skall registreras bör
bestämmas av riksskatteverket.

Enligt sista stycket i samma paragraf skall värdet av enskild värderingsenhet
anges i fulla tusental kronor och avrundning ske så att överstigande
belopp som inte uppgår till fullt tusental faller bort. Enligt utskottets mening
bör regeringen eller RSV kunna föreskriva att avjämning kan ske även enligt
annan grund så att större värden anges med en noggrannhet som svarar mot
noggrannheten i värderingen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidpunkt för allmän fastighetstaxering

att riksdagen avslår motionen 1979/80:123 yrkandet 1;

2. beträffande klassificering av byggnad jämte tomtmark i vissa
fall

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:40 och
motionen 1979/80:111 i motsvarande del ger regeringen till
känna vad utskottet anfört;

3. beträffande klassificering av fastigheter i skilda kommuner

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:111 i motsvarande
del och med anledning av propositionen antar den i
propositionen föreslagna lydelsen av 4 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen
med den ändringen att lagrummet erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

Utskottets förslag

4 kap.

11 §

Föreslagen lydelse

11 § Lantbruksenhet skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet.

Vidare skall småhusenhet och
hyreshusenhet ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet om följande
förutsättningar är uppfyllda

1. småhusenheten eller hyreshusenheten
är belägen i anslutning till
lantbruksenhet med minst fem hek -

11 § Lantbruksenhet skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet.

Vidare skall småhusenhet och
hyreshusenhet ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet om följande
förutsättningar är uppfyllda

1. småhusenheten eller hyreshusenheten
är belägen i anslutning till
lantbruksenhet med minst fem hek -

SkU 1979/80:17

Föreslagen lydelse Utskottets förslag

tar åkermark, betesmark och skogs- tar åkermark, betesmark och skogsmark
mark

2. småhusenheten eller hyreshus- 2. småhusenheten eller hyreshusenheten
ägs av arrendator till lant- enheten ägs av arrendator till lantbruksenheten
eller, om lantbruksen- bruksenheten eller, om lantbruksenheten
är skattefri, av ägaren till den- heten är skattefri, av ägaren till densamma
samma

3. byggnaden eller byggnaderna 3. byggnaden eller byggnaderna

behövs som bostad för arrendatorn, behövs som bostad för arrendatorn,

ägaren eller deras arbetskraft. ägaren eller deras arbetskraft.

Om två eller flera fastigheter i olika
kommuner skulle ha utgjort en taxeringsenhet
om de hade legat i samma
kommun, skall deras beskattningsnatur
bestämmas som om detta hade
varit förhållandet.

Övriga taxeringsenheter skall ha Övriga taxeringsenheter skall ha
beskattningsnaturen annan fastig- beskattningsnaturen annan fastighet.
het.

4. beträffande marknadsvärdenivå

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:120 och
1979/80:121 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

5. beträffande undantag från marknadsvärdeprincipen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80:119 yrkandet 1 antar den i propositionen
föreslagna lydelsen av 5 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen;

6. beträffande upplåtelse av nyttjanderätt till grustäkt

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:119 yrkandet
2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

7. beträffande kulturbyggnader

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1134;

8. beträffande värdering av vattenfallsenhet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:832;

9. beträffande underskottsavdrag

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:123 yrkandet 2
hos regeringen begär utredning om möjligheterna att förhindra
ett icke avsett utnyttjande av underskottsavdrag i enlighet med
vad utskottet anfört;

10. beträffande val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd m. m.
att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:123 yrkandet
3 och propositionen antar den i propositionen föreslagna
lydelsen av punkt 2 övergångsbestämmelserna till fastighets -

SkU 1979/80:17

taxeringslagen med den ändringen att författningsrummet
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse

2. Förordnande av ordförande
och ledamot enligt 17 kap. 6 § samt
konsulent enligt 17 kap. 15 § skall
inför 1981 års allmänna fastighetstaxering
ske före utgången av år
1979.

Utskottets förslag

2. Förordnande av ordförande
och ledamot enligt 17 kap. 6 §, val av
ledamot och suppleant enligt 17 kap.
7 § samt förordnande av konsulent
enligt 17 kap. 15 § skall inför 1981 års
allmänna fastighetstaxering ske före
utgången av januari månad 1980.

11. beträffande effekter av 1981 års fastighetstaxering
att riksdagen avslår motionen 1979/80:122;

12. att riksdagen antar

A. de delar av det i propositionen framlagda förslaget till
fastighetstaxeringslag som inte behandlats under 3, 5 och 10
ovan med de ändringar att 17 kap. 6, 7 och 15 §§, 18 kap. 16 §,
19 kap. 1,2 och 6 §§, 20 kap. 12 § samt punkt 5 av övergångsbestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse

6 § Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
förordnas av länsstyrelsen
senast den 15 september två år
före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare
en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
Därvid gäller vad som
sägs i första stycket.

Utskottets förslag
kap.

6§ Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
förordnas av länsstyrelsen
senast den 15 september andra
året före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare
en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
Därvid gäller vad som
sägs i första stycket.

7 § Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
och suppleanter för
dem utses genom val. Val av ledamöter
och suppleanter förrättas före
utgången av december månad tvä år
före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i
fastighetstaxeringsnämnd förrättas
av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt
mer än en

7 § Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
och suppleanter för
dem utses genom val. Val av ledamöter
och suppleanter förrättas före
utgången av december månad andra
året före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i
fastighetstaxeringsnämnd förrättas
av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt
mer än en

SkU 1979/80:17

Föreslagen lydelse

kommun förrättas dock valet av
landstinget, eller, om i distriktet
finns kommun som ej ingår i landstingskommun,
av landstinget och
kommunfullmäktige med den fördelning
dem emellan som länsstyrelsen
bestämmer efter befolkningstalen.

Val skall vara proportionellt, om
det begärs av minst så många ledamöter
som motsvarar den kvot, vilken
erhålls om antalet närvarande
ledamöter delas med det antal personer
som valet avser, ökat med 1. Om
kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas till närmast högre tal. Om
förfarandet vid sådant proportionellt
val finns bestämmelser i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

15 § Länsstyrelsen förordnar senast
den 15 september två dr före det år,
då allmän fastighetstaxering äger
rum, erforderligt antal personer med
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering
(konsulenter för fastighetstaxering)
att biträda fastighetstaxeringsnämnd
vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Konsulent för ej vara ledamot av
fastighetstaxeringsnämnd som han
biträder.

Kommunstyrelsen för förordna
tjänsteman hos kommunen som
länsstyrelsen godkänner att granska
deklarationer och andra handlingar.
Godkännandet får när som helst
återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt
denna paragraf får talan ej föras.

Utskottets förslag

Val skall vara proportionellt, om
det begärs av minst så många ledamöter
som motsvarar den kvot, vilken
erhålls om antalet närvarande
ledamöter delas med det antal personer
som valet avser, ökat med 1. Om
kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas till närmast högre tal. Om
förfarandet vid sådant proportionellt
val finns bestämmelser i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

15 § Länsstyrelsen förordnar senast
den 15 september andra året före det
år då allmän fastighetstaxering äger
rum erforderligt antal personer med
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering
(konsulenter för fastighetstaxering)
att biträda fastighetstaxeringsnämnd
vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Konsulent får ej vara ledamot av
fastighetstaxeringsnämnd som han
biträder.

Kommunstyrelsen får förordna
tjänsteman hos kommunen som
länsstyrelsen godkänner att granska
deklarationer och andra handlingar.
Godkännandet får när som helst
återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt
denna paragraf får talan ej föras.

SkU 1979/80:17

Föreslagen lydelse Utskottets förslag

18 kap.

16 § Granskning av fastighetsdeklarationer
och uppgifter, som lämnats
till ledning vid allmän fastighetstaxering,
får verkställas endast av
tjänsteman, som utför granskning
enligt denna lag eller som annars
utövar taxerings- eller skattekontroll,

ordförande, ledamöter och suppleanter
i fastighetstaxeringsnämnd,
konsulent för fastighetstaxering,
tjänsteman som av statens lantmäteriverk
beordrats biträda arbetsgrupp
enligt 19 kap. 2 § samt
domstol, som skall bedöma innehållet
i fastighetsdeklaration.

Tjänsteman, som avses i 17 kap.
15 § tredje stycket, får ta del av
fastighetsdeklaration i den omfattning
som behövs för arbetets utförande.

Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration,
för vars behandling
hans biträde påkallas.

16 § Granskning av fastighetsdeklarationer
och uppgifter, som lämnats
till ledning vid fastighetstaxering, får
verkställas endast av
tjänsteman, som utför granskning
enligt denna lag eller som annars
utövar taxerings- eller skattekontroll,

ordförande, ledamöter och suppleanter
i fastighetstaxeringsnämnd,
konsulent för fastighetstaxering,
tjänsteman, som av statens lantmäteriverk
beordats biträda arbetsgrupp
enligt 19 kap. 2 §, samt
domstol, som skall bedöma innehållet
i fastighetsdeklaration.

Tjänsteman, som avses i 17 kap.
15 § tredje stycket, får ta del av
fastighetsdeklaration i den omfattning
som behövs för arbetets utförande.

Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration,
för vars behandling
hans biträde påkallas.

19 kap.

1 § Senast den 15 december två år
före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum, skall regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket
beträffande småhus och
tomtmark förslag till sådana föreskrifter
som avses i 7 kap. 7 §. Senast
den 15 mars året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum lämnar
riksskatteverket beträffande övriga
byggnadstyper och ägoslag förslag
till de föreskrifter som avses i 7 kap.
7 §.

1 § Senast den 15 december andra
året före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum skall regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer besluta föreskrifter för
förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket
beträffande småhus och
tomtmark förslag till sådana föreskrifter
som avses i 7 kap. 7 §. Senast
den 1 mars året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum lämnar
riksskatteverket beträffande övriga
byggnadstyper och ägoslag förslag
till de föreskrifter som avses i 7 kap.

75-

SkU 1979/80:17

Föreslagen lydelse

Sådana föreskrifter och förslag till
föreskrifter skall omedelbart tillställas
statens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

2 § Under förberedelsearbetet skall i
varje fastighetstaxeringsdistrikt finnas
en arbetsgrupp bestående av
ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden.
Suppleanterna får delta i
arbetsgruppens sammanträden i
samma omfattning som vid taxeringen.

6 § På grundval av arbetsgruppernas
förslag samt de upplysningar som i
övrigt kan vinnas skall skattechefen
senast den 1 augusti året före det år
då allmän fastighetstaxering äger
rum till regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer avge
yttrande över de enligt 1 § andra
stycket lämnade förslagen till föreskrifter.
Senast nämnda dag skall
skattechefen till regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer
lämna förslag till riktvärdekartor för
tomtmark och riktvärdetabeller för
småhus.

Utskottets förslag

Sådana föreskrifter och förslag till
föreskrifter skall omedelbart tillställas
statens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

2§ Under förberedelsearbetet skall i
varje fastighetstaxeringsdistrikt finnas
en arbetsgrupp bestående av
ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden.
Suppleanterna skall delta i
arbetsgruppens sammanträden i
samma omfattning som vid taxeringen.

20 kap.

12 § I fastighetstaxeringsnämnds
beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet och andra
uppgifter enligt punkterna 4-6. nämligen 1.

fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur
och skattepliktsförhållande,

12 § I fastighetstaxeringsnämnds
beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet enligt punkterna
4 och 5. nämligen

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur
och skattepliktsförhållande.

SkU 1979/80:17

Föreslagen lydelse

Utskottets förslag

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde
och däri ingående delvärde
samt värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av värdefaktor och
riktvärde,

5. säreget förhållande som har
föranlett justering av riktvärde
samt

6. nybyggnadsår och storlek för
varje byggnad som utgör egen värderingsenhet.

Värdet av en enskild värderingsenhet
anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande
belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort.

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde
och däri ingående delvärde
samt värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av värdefaktor och
riktvärde samt

5. säreget förhållande som har
föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet
anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande
belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva om de ytterligare
avrundningsregler som behövs.

Övergångsbestämmelserna

5. Den som vid ingången av år 1980
ägde hyreshusenhet, som förvärvats
under något av åren 1976-1979, är
efter anfordran av länsstyrelse skyldig
att till ledning för provvärderingen
inför 1981 års allmänna fastighetstaxering
lämna uppgift om de
hyror som uppburits under år 1979.

5. Den som vid ingången av år 1980
ägde hyreshusenhet och industrienhet,
som förvärvats under något av
åren 1976-1979, är efter anfordran av
länsstyrelse skyldig att till ledning
för provvärderingen inför 1981 års
allmänna fastighetstaxering lämna
uppgift om de hyror som uppburits
under år 1979.

B. de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b. lag om ändring i kommunalskattelagen,

c. lag om insamling av uppgifter för kommunal och statlig
planering.

Stockholm den 6 december 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1979/80:17

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s)*, förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s)*, Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m)*, Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo
Forslund (s). Olle Grahn (fp) och Ulla Orring (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:17

Innehåll

Propositionen 1

Lagförslag

1 Förslag till fastighetstaxeringslag 3

2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 41

3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 43

4 Förslag till lag om insamling av uppgifter för kommunal

och statlig planering 46

Motionerna 47

Utskottet

Inledning 48

Tidpunkt för allmän fastighetstaxering 50

Beskattningsnatur 50

Värderingsregler

Marknadsvärdenivå 52

Undantag från marknadsvärdeprincipen m. m 54

Justering för säregna förhållanden 56

Värdering av vattenfallsenhet 57

Underskottsavdrag 57

Val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd m. m 59

Effekter av 1981 års fastighetstaxering 60

Övriga frågor 60

Hemställan 62

GOT AB Stockholm 1979