SkU 1979/80:1

Skatteutskottets betänkande
1979/80:1

med anledning av motion om båtaccis m. m.

Motionen

I motionen 1978/79:2109 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till lagstiftning för
båtaccis samt garanti- och realisationsbeskattning i enlighet med vad som
anförts i motionen 1978/79:2108.

1 den sistnämnda motionen anförs i fråga om de angivna beskattningsåtgärderna
följande.

Alla fritidsbåtar med ett inköpspris över t. ex. 30 000 kr. bör beläggas med
en accis på 20 % av inköpssumman. En båtaccis kan motiveras av att ägare av
större båtar bör bära en del av de samhällsekonomiska kostnader som
båtinnehavet medför. Båtinköp kan jämföras med inköp av bil, där accis
beräknas efter bilens tjänstevikt. Införandet av avgifter och skatter blev för
samhället ett naturligt sätt att finansiera en del av de kostnader bilinnehavet
medför. Då en del båtar inköps utan utrustning och tillbehör bör accisen vara
utformad så att accisen erläggs vid beräkning av både inköpspris och
kostnader för kompletterande tillbehör.

Alla fritidsbåtar med ett inköpspris över 30 000 kr. och/eller med
övernattningsmöjligheterbörgarantibeskattas. Detta kan jämställas med den
garantibeskattning som sker av fritidshus. Försäkringsbeloppet bör utgöra
beräkningsgrund för garantibeskattning.

Realisationsvinstbeskattning bör införas vid försäljning av fritidsbåt över
ett försäljningspris av 30 000 kr. Principerna bör vara desamma vid försäljning
av fritidsbåt som vid försäljning av fritidshus. Alternativt kan man tänka
sig att kommunalskattelagen 35 § 4 mom. kan tillämpas vid avyttring av
fritidsbåt i och med att registrering införs.

Frågans tidigare behandling

I fritidsbåtutredningens betänkande Båtliv - samhället och fritidsbåtarna
(SOU 1974:95) och i det av utredningen (Jo 1976:01) om registrering av
fritidsbåtar avgivna betänkandet Båtliv 2 - registerfrågan (SOU 177:25) har
registrerings- och avgiftsfrågan för fritidsbåtar ingående behandlats.

Beträffande registreringsfrågan kan följande återges ur sammanfattningen
i Båtliv 2:

Antalet fritidsbåtar i Sverige hösten 1976 kan enligt utredningen uppskattas
till ca 700 000. Det årliga nettotillskottet har under senare år uppgått till ca
40 000 båtar. Antalet uttjänta båtar uppskattas till drygt 10 000 per år. Under

1 Riksdagen 1979/80. 6 sand. Nr I

SkU 1979/80:1

perioden 1975-1980 torde försäljningen komma att uppgå till ca 200 000
enheter.

Utredningen har, när det gäller registrering av fritidsbåtar, utformat tre
alternativ. Alternativen medger en behovsanpassad stegvis utveckling av
samhällets åtgärder. Samtliga alternativ tillgodoser främst följande behov,
men i olika hög grad och med olika medel.

O Planeringsunderlag för samhällets myndigheter.

O Identifiering av fritidsbåt vid sjöräddning, sjöfynd, m. m.

O Uppbörd av båtavgift och kontroll av att denna erlagts.

Alternativ 1 skall ses som ett grundalternativ. Enligt detta erfordras inte
något register över fritidsbåtar utan endast ett enkelt adressregister för
avgiftsavisering, om båtavgift skall erläggas.

I alternativ 2 tillkommer ett enkelt datorbaserat fritidsbåtregister. Detta ger
möjlighet att i begränsad utsträckning ta fram statistik beträffande de båtar
och båtägare som registrerats.

1 alternativ 3 används ett avancerat datorsystem. Detta möjliggör bl. a.
lagring av fler uppgifter om båtarna än i alternativ 2. Härigenom blir det
möjligt att - beroende av registrets omfattning och innehåll - ta fram
ytterligare statistik beträffande de båtar och båtägare som registrerats.
Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter i bilregistersystemet.
Detta förutsätts även kunna utnyttjas för uppläggning och drift av ett
fritidsbåtregister.

Engångskostnaderna för alternativen 1,2 och 3 varierar mellan ca 30 och ca
55 kr. per båt, räknat per 100 000 båtar. För 400 000 båtar blir motsvarande
kostnad 10-30 kr. per båt.

Den årliga driftkostnaden beräknas i alternativ 1 till 3-4 kr., i alternativ 2 till
8-9 kr. och i alternativ 3 till 12-14 kr. per båt, beroende på det totala antalet
båtar som omfattas av registreringen. 1 dessa kostnader ingår inte kostnader
för samhällets kontroll av efterlevnaden av utfärdade bestämmelser.

Om det beslutas att båtavgift skall erläggas, erfordras en metod för
avgiftsuppbörd och för kontroll av att avgiften erlagts. Enligt alternativ 1
försäljs ett märke, som anbringas synligt på båten. Detta märke erfordras i
samtliga alternativ.

Metodiken för uppbörd av avgift och kontroll av att denna erlagts, föreslås
bli följande.

Den myndighet som har att handlägga fritidsbåtfrågor lämnar information
om avgiftens syfte och om erforderliga åtgärder i detta sammanhang.

Informationen upprepas i erforderlig omfattning.

Avgiften erläggs på posten före den 1 maj varje år. Som kvitto erhålls ett
särskilt märke.

Märket, som är självhäftande, anbringas väl synligt på båtens vänstra sida
(babord), så att det kan observeras på håll under färd men också vid
stillaliggande i hamn.

Kontroll av att avgift erlagts sker i samband med trafikkontroller o. d.

Den tidigare fritidsbåtutredningen, som avlämnade sitt betänkande år
1974, föreslog att en årlig grundavgift (20 kr.) skulle erläggas av alla båtar som
framdrivs med motor eller segel. En tilläggsavgift (30 kr.) skulle erläggas av
alla båtar med minst 10 hästkrafters motor eller 10 kvadratmeters segel. Om
fritidsbåtutredningens förslag genomförs skulle grundavgift f. n. erläggas av
ca 420 000 båtar. Tilläggsavgift skulle erläggas av ca 170 000 båtar.

Utredningen om registrering av fritidsbåtar föreslår, om båtavgift skall

SkU 1979/80:1

erläggas i huvudsaklig överensstämmelse med fritidsbåtutredningens förslag,
att alternativ 1 skall tillämpas. Detta innebär, att något register över
fritidsbåtar inte behöver läggas upp. För avgiftsavisering inrättas ett enkelt
adressregister i likhet med vad som gäller för jaktkort.

Om det för vissa fritidsbåtar beslutas om en årlig avgift som är avsevärt
högre än den som angavs av fritidsbåtutredningen, bör dessa båtar registreras.
En registrering bördå begränsas till båtkategorier som i första hand används i
kustfarvatten och de större insjöarna. I annat fall måste en betydande
utbyggnad ske av övervakningsresurserna.

Ett sådant register bör därför i ett första skede endast omfatta alla
motorbåtar med minst 20 hästkrafters motorstyrka och alla segelbåtar med
minst 10 kvadratmeters segelyta (krysställ). Registret bör utformas enligt
alternativ 3, dvs. på samma sätt som bilregistret. Det skulle komma att
omfatta ca 100 000 båtar i nuläget.

Vissa båtar bör kunna befrias från en båtavgift om en sådan införs, t. ex.
båtar som ägs av samer, fiskare och bofast skärgårdsbefolkning eller som
används i organiserad ungdoms- eller idrottsverksamhet.

Då frågan om särbeskattning av fritidsbåtar behandlades av riksdagen 1978
med anledning av olika motioner härom anförde skatteutskottet (SkU
1977/78:47) bl. a. följande:

Av vad utskottet här tidigare anfört framgår att registrering av fritidsbåtar
eller deras ägare är den primära förutsättningen för att avgift eller skatt skall
kunna tas ut av båtägarna. Det förtjänar i detta sammanhang också att
diskuteras vilka förutsättningar som gäller för att ett sådant uttag skall
betecknas som skatt och när det kan anses vara avgift. Fritidsbåtutredningen
använder begreppet avgift och anser tydligen detta motiverat med hänsyn till
att avgiften är avsedd att gå till en särskild fond till båtlivets fromma. Vill man
dra paralleller i detta sammanhang har man närmast att jämföra med
vägtrafikbeskattningen, där uttagen även av de till vägväsendet specialdestinerade
medlen ansetts vara skatter. Den särskilda bilregisteravgiften, som
endast skall täcka statsverkets utgifter för registerhållningen, är däremot en
avgift och den fastställs därför av regeringen. Från dessa utgångspunkter
anser utskottet att de i motionerna framförda yrkandena måste ses som
skattefrågor. Oavsett vilken ställning man tar till dessa yrkanden i övrigt kan
en registrering av fritidsbåtarna vara av värde av åtskilliga skäl som
fritidsbåtutredningen redovisat. Detta gäller bl. a. beträffande identifiering,
ansvar för överträdelser av olika bestämmelser, vid destruktion av uttjänta
båtar och i samband med sjöräddning.

Enligt vad utskottet erfarit förbereds registreringsfrågan f. n. inom jordbruksdepartementet,
och en proposition i ärendet kan väntas till nästa
riksmöte. Utskottet förutsätter att frågan om en avgifts storlek och utformning
i övrigt därvid också kommer att prövas. Med hänsyn till registreringsfrågans
avgörande betydelse för en eventuell beskattning av fritidsbåtarna
anser utskottet sig inte böra pröva beskattningsfrågorna i motionerna, innan
riksdagen tagit ställning till ett regeringsförslag beträffande registreringen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de här behandlade motionsyrkandena
i den mån de inte därigenom kan anses tillgodosedda.

När lagutskottet under våren 1979 behandlade den inledningsvis nämnda
motionen 1978/79:2108 avstyrkte detta utskott (LU 1978/79:20) bifall till
motionen med bl. a. följande motivering:

SkU 1979/80:1

I motionen anförs att en obligatorisk registrering av fritidsbåtar bör införas.
Registreringen bör ske enligt alternativ 3. Registreringen kan lämpligen
omfatta båtar med en motorstyrka med minst 10 hästkrafter och/eller de
båtar som har övernattningsmöjligheter. För de båtar som blir föremål för
registrering bör ansvarsförsäkring vara obligatorisk. Med hänvisning till det
anförda yrkar motionärerna att en obligatorisk registrering av fritidsbåtar
införs fr. o. m. den 1 januari 1980 samt att ansvarsförsäkring blir obligatorisk
för fritidsbåtar som registreras.

Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för någon form av
registrering av fritidsbåtar. Som framgår av det anförda råder emellertid hos
remissinstanserna mycket delade meningar om hur ett sådant register skall
utformas. Med anledning härav har arbetet på en proposition i ämnet tagit en
betydande tid. Enligt vad utskottet inhämtat avsesen proposition med förslag
till registrering av fritidsbåtar bli förelagd riksdagen under hösten 1979. Något
initiativ av riksdagen med anledning av motionen är således inte erforderligt.

När det gäller frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring har denna som
motionärerna också påpekar ett nära samband med registerfrågan. Något
uttalande av riksdagen om sådan försäkring bör därför inte göras f. n.

Utskottet

I motionen begär motionärerna förslag om en särskild båtaccis och om
införande av garanti- och realisationsvinstbeskattning av båtar enligt i
huvudsak de regler som gäller för fritidshus. Beskattningsåtgärderna skulle
avse båtar med ett värde av minst 30 000 kr. Motiveringen till förslaget har
utvecklats i motionen 1978/79:2108 där samma motionärer begär lagstiftning
om obligatorisk registrering och ansvarsförsäkring för fritidsbåtar. Den
sistnämnda motionen har avslagits av riksdagen vid föregående riksmöte på
lagutskottets hemställan. Lagutskottet hänvisade därvid till att utskottet
inhämtat att en proposition med förslag om registrering av fritidsbåtar var
avsedd att föreläggas riksdagen under hösten 1979.

När skatteutskottet under våren 1978 behandlade motionsyrkanden om
beskattning av fritidsbåtar underströk utskottet registreringsfrågans avgörande
betydelse för en eventuell sådan beskattning. Med hänsyn till att
registreringsfrågan då inte var löst ansåg utskottet sig inte böra pröva de i
motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna.

Eftersom registreringsfrågan kvarstår olöst saknas anledning att ta upp de
nu framförda beskattningsförslagen till närmare granskning. I registreringsfrågan,
som faller utanför utskottets kompetensområde, har upplysts att det
är föga sannolikt att någon proposition i ämnet kommer att föreläggas
riksdagen under innevarande höst. Utskottet anser att det är angeläget att
frågan snarast blir föremål för fortsatta överväganden inom regeringen.

Utskottet finner således att det saknas förutsättningar för att nu begära

SkU 1979/80:1

förslag om beskattning av fritidsbåtar, varför utskottet avstyrker bifall till
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2109.

Stockholm den 23 oktober 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s)*, Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo
Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Egon Jacobsson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 62710 Stockholm 1979