SfU 1979/80:6

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:6

med anledning av motioner om försäkringsskyddet för efterlevande
make

Motionerna

I motionen 1978/79:358 av Iris Mårtensson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av normerna för livränta på
grund av arbetsskada så att livränta utgår oavsett kön.

I motionen 1978/79:1804 av Karl Leuchovius (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär påskyndande av pensionskommitténs arbete med att
utforma förslag, syftande till jämställdhet mellan män och kvinnor inom den
allmänna försäkringen i vad gäller efterlevandeskyddet.

Gällande bestämmelser

Familjepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring består av
änkepension och barnpension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.
Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.

Änkepension från folkpensioneringen utgår under förutsättning att änkan
inte uppbär ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års
ålder vid mannens död och ha varit gift med honom i minst fem år eller ha
vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år som
vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan.

Änkepension från tilläggspensioneringen utgår om äktenskapet har varat
minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. En
ytterligare förutsättning är att den försäkrade vid sin död var berättigad till
förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha
varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för
dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efterlämnar
den försäkrade barn som också är barn till änkan är änkan berättigad till
änkepension även om nyss nämnda förutsättningar inte är uppfyllda.
Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya
äktenskapet innan det har bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå på
nytt efter den förste mannen. Till skillnad från vad som gäller i fråga om
folkpensioneringen krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen
att legalt äktenskap har förelegat.

Om försäkrad avlider till följd av arbetsskada kan livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring utgå till efterlevande änka, med änka
jämställd kvinna, underhållsberättigad frånskild kvinna, barn och förälder.
Med änka jämställd kvinna avses den som vid den försäkrades död

1 Riksdagen 1979/80. 11 sami. Nr 6

SfU 1979/80:6

stadigvarande sammanbodde med honom och hade varit gift med honom
eller hade eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till
honom. Med änka jämställs också kvinna som annars levde tillsammans med
den försäkrade sedan avsevärd tid under äktenskapsliknande förhållanden.
Änkling, frånskild man eller man som har sammanbott med kvinnlig
försäkrad har inte rätt till livränta från arbetsskadeförsäkringen.

Tidigare behandling

År 1974 begärde riksdagen på förslag av utskottet en utredning av frågan
om efterlevandepensioneringens framtida utformning (SfU 1974:24, rskr
293). Utredningsuppdraget lämnades till pensionskommittén.

1 propositionen 1975/76:197 med förslag till lag om arbetsskadeförsäkring
erinrade departementschefen om pensionskommitténs uppdrag. Med hänsyn
till att hela frågan om familjepensioneringens framtida utformning sålunda
skulle behandlas av kommittén var det enligt departementschefens mening
inte möjligt att i det aktuella sammanhanget ta slutlig ställning till
utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Vid
behandlingen av propositionen avvisade riksdagen (SfU 1975/76:40) ett
motionsförslag om att rätt till änklingslivränta och livränta för frånskild man
skulle överföras från lagen om yrkesskadeförsäkring till den nya lagen om
arbetsskadeförsäkring. Därvid hänvisades bl. a. till departementschefens
uttalande.

När utskottet senast behandlade frågan om jämställdhet i pensionshänseende
mellan män och kvinnor anförde utskottet (SfU 1977/78:21) att
pensionskommittén under åren 1974-1977 har lämnat förslag till mycket
betydande och av riksdagen prioriterade reformer på pensionsområdet.
Kommittén har därför ännu inte hunnit slutföra arbetet med efterlevandepensioneringen
men avser att behandla bl. a. denna fråga i ett kommande
betänkande. Mot bakgrund härav fanns det enligt utskottets mening då ingen
anledning att begära att frågan skulle behandlas med förtur av pensionskommittén.
Utskottet avstyrkte bifall till motionsyrkande med denna
innebörd och riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Riksdagen begärde, som inledningsvis nämnts, år 1974 att frågan om hur
ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön kan närmare
utformas borde bli föremål för utredning (SfU 1974:24, rskr 293). Utskottet
anförde därvid att de riktlinjer som angetts av pensionsförsäkringskommittén
i betänkandet (SOU 1971:19)Familjepensionsfrågor m. m. borde ligga till
grund för utredningsarbetet. I betänkandet uttalade pensionsförsäkringskommittén
att änkepensioneringen i en framtid, när kvinnorna i större
utsträckning ännu kunde ägna sig åt förvärvsarbete, borde ersättas dels av en

SfU 1979/80:6

utbyggd barnpensionering, dels av en oberoende av kön utgående försörjarpension
och dels av särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin
ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
Pensionskommittén fick i uppdrag att utreda frågan.

De förevarande motionerna tar upp frågan om ett könsneutralt efterlevandeskydd.
I motionen 358 pekar motionärerna, Iris Mårtensson m. fl., på att
livränta från arbetsskadeförsäkringen inte utgår till man då kvinnan avlider
av arbetsskada. De begär en översyn av bestämmelserna så att livränta kan
utgå oavsett kön. Motionären i motionen 1804, Karl Leuchovius, framhåller
att de svårigheter som det innebär att omforma änkepensionen till en
könsneutral efterlevandepension inte utgör något sakligt grundat motiv för
att låta den orättvisa bestå corn innebär att kvinnors arbetsinsatser inte ger
rätt till efterlevandepension för deras män. Problemet borde, anför motionären,
redan ha varit löst och eftersom ingenting tyder på att pensionskommittén
snart kommer med ett förslag bör kommitténs arbete påskyndas.

Beträffande yrkandet i motionen 358 får utskottet erinra om att utskottet i
annat sammanhang (SfU 1975/76:40) ställt sig bakom departementschefens
ovan angivna uttalande i propositionen 1975/76:197, innebärande att ett
slutligt ställningstagande till utformningen av efterlevandeskyddet inom
arbetsskadeförsäkringen bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionskommitténs
utredningsarbete. Utskottet finner inte anledning att nu frångå sin
tidigare ståndpunkt i frågan.

Till följd av annat betydelsefullt arbete inom pensionskommittén har
utredningsarbetet beträffande efterlevandepensioneringen kunnat bedrivas i
huvudsak först fr. o. m. hösten 1977. Därtill kommer att uppdraget rörande
efterlevandepensioneringen inrymmer komplicerade frågeställningar. Utskottet
har inhämtat att kommittén har för avsikt att inom loppet av nästa år
lägga fram ett betänkande i frågan. Med hänsyn härtill anser utskottet inte det
finns anledning att nu påskynda kommitténs arbete. Utskottet vill dock
understryka vikten av att arbetet slutförs inom den avsedda tiden.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 358 och 1804.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1978/79:358,

2. avslår motionen 1978/79:1804.

Stockholm den 6 november 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1979/80:6

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge
Karlsson (s), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta
Andersson (c), Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c),
Lars-Åke Larsson (s), Arne Lindberg (c), Margareta Andrén (fp) och Ulla
Johansson (s).

GOTAB 62762 Stockholm 1979