SfU 1979/80:2

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:2

med anledning av motion om rätt till ersättning från den allmänna
försäkringen för medicinsk-kosmetologisk behandling

Motionen

I motionen 1978/79:703 av Anita Gradin m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning av frågan om ersättning från den
allmänna försäkringen för medicinsk-kosmetologisk behandling.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen och
Landstingsförbundet.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) är sjukförsäkringsförmånerna -frånsett dem som utgår i samband med havandeskap - begränsade till att avse
ersättning vid sjukdom. Enligt 2 kap. 2 § samma lag utgår sålunda ersättning
för utgifter för läkarvård endast vid sjukdom som enligt läkares utsago kräver
sådan vård. Ersättning för sjukhusvård utgår enligt 4 § samma kapitel endast
om vården är erforderlig på grund av sjukdom och ersättning för annan
behandling endast om denna utförts med anledning av sjukdom (2 kap. 6 §).
Ombesörjs vården av annan än sjukvårdshuvudman ersätts vården - såvitt
gäller läkarvård - endast om den ges av läkare som är uppförd på
försäkringskassas förteckning och - såvitt gäller sjukvårdande behandlingar -endast om den ges av läkare eller sjukgymnast som är uppförd på sådan
förteckning.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen anser i sitt remissyttrande att behandlingar av patienter med
onormal hårväxt bör utföras vid hudklinik eller plastkirurgisk klinik, i de fall
de är betingade av medicinska inklusive psykiatriska indikationer. Styrelsen
framhåller emellertid att resurserna för behandlingar av detta slag är starkt
begränsade, i synnerhet inom det plastikkirurgiska verksamhetsområdet.
Detta medför en prioriteringssituation, i vilken för verksamheten ansvarig
överläkare har att - eventuellt i samråd med sjukvårdshuvudmannen -avgöra vilka fall som kan beredas tillgång till behandling. Den kosmetologiskabehandlingsverksamhet
som avses i motionen är enligt socialstyrelsens
mening inte helt dokumenterad beträffande behandlingsresultatet, säkerhetsaspekter
rörande patienter och personal etc. Styrelsen erinrar om att
regeringen tillkallat en särskild utredare för att behandla vissa frågor rörande

1 Riksdagen 1979/80. II sami. Nr 2

SfU 1979/80:2

2

användningen av apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg och
ultraljud m. m. (Dir 1978:104). Enligt styrelsen synes det lämpligt att
motionen överlämnas till utredaren med uppmaning att närmare pröva
gängse metoders effektivitet och säkerhet m. m. Först därefter kan enligt
styrelsens mening frågan om ersättning från den allmänna försäkringen tas
upp till prövning.

Landstingsförbundet framhåller i sitt remissyttrande att frågan om i vilken
utsträckning medicinsk-kosmetologiska åtgärder förekommer inom den
offentliga hälso- och sjukvården inte är närmare dokumenterad. Förbundet
har emellertid haft förfrågningar rörande ersättningsförhållandena vid medicinsk-kosmetologiska
åtgärder. I aktuella fall har samråd i ersättningsfrågan
alltid ägt rum med riksförsäkringsverket. Sålunda har, anför förbundet,
riksförsäkringsverket i fråga om försäkrads utgifter för exempelvis medicinska
åtgärder vid könsbyte-t. ex. hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp
i könsorganen - uttalat att sådana utgifter ersätts av sjukförsäkringen på
samma sätt som utgifter för annan läkar- eller sjukhusvård på grund av
sjukdom. Enligt verket torde vidare om läkaren i samband med nämnda
åtgärder utför behandling för avlägsnande av skäggväxt även sådan behandling
vara ersättningsberättigande.

Förbundet framhåller vidare att, i de fall medicinsk-kosmetologisk
behandling sker som ett led i behandlingen av viss sjukdom, de formella
förutsättningarna för ersättning enligt lagen om allmän försäkring synes
föreligga. Erfarenheten säger emellertid att viss oklarhet råder om vilka fall
och behandlingsformer m. m. som omfattas av tillämpningen. Förbundets
styrelse har mot angiven bakgrund inte något att erinra mot att nämnda frågor
blir föremål för närmare överväganden och preciseringar.

Utskottet

Motionen behandlar frågan om ersättning från den allmänna försäkringen
för medicinsk-kosmetologisk behandling med s. k. diatermi. Behandlingsmetoden
används bl. a. för att avlägsna onormal hårväxt i ansiktet hos
kvinnor till följd av vissa sjukliga förändringar i kroppens inre organ.
Motionärerna anför att behandlingen ges på kosmetologiska salonger och att
det finns exempel på att kostnaderna för behandlingen kan uppgå till mellan
15 000 och 30 000 kr. utan att behandlingsresultatet blir tillfredsställande.
Behandlingen bör i stället, framhåller motionärerna, kunna utföras på
hudklinik. Härigenom skulle man få en garanti för att behandlingen blir
riktigt utförd. Samtidigt borde behandlingen kunna grunda rätt till ersättning
från försäkringen på samma sätt som plastikkirurgisk behandling.

En grundförutsättning för rätt till ersättning från sjukförsäkringen är att de
kostnader för vilka ersättning begärs föranletts av sjukdom. Har sjukdomen
medfört vård eller behandling inom den offentliga vården ersätter försäkringen
kostnaden, oavsett om läkare eller annan vårdgivare utfört behand -

SfU 1979/80:2

3

lingen. Även kostnader för vård och behandling som lämnas av privatpraktiserande
vårdgivare som har avtal med sjukvårdshuvudmannen ersätts.
Vård eller behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare i övrigt
ersätts om vårdgivaren är läkare och uppförd på förteckning hos försäkringskassa.
Även behandling som utförs av privatpraktiserande sjukgymnast kan
grunda rätt till ersättning.

Gällande bestämmelser medger sålunda att ersättning utgår för medicinskkosmetologisk
behandling i de fall denna är ett led i behandlingen av viss
sjukdom och behandlingen utförts inom den offentliga vården eller av
privatpraktiserande läkare som är ansluten till sjukförsäkringen. Någon
anledning förorda att ersättningsrätten för medicinsk-kosmetologisk behandling
utvidgas till att avse även sådana fall där behandlingen utförs av annan
privat vårdgivare anser utskottet inte föreligga.

De problem som berörs i motionen synes, såsom framgår av socialstyrelsens
yttrande, främst vara föranledda av att sjukvårdshuvudmännens
resurser inom det plastikkirurgiska området är starkt begränsade och att det
sker en prioritering av vilka fall som kan beredas tillgång till behandling. Då
det i första hand är sjukvårdshuvudmännen själva som har att avgöra de
viktiga prioriteringsfrågorna och också en utbyggnad av sjukvårdsresurserna
bör riksdagen enligt utskottets mening inte vidta någon åtgärd i anledning av
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:703.

Stockholm den 16 oktober 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Margareta
Andrén (fp), Doris Håvik (s)*, Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta
Andersson (c), Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c),
Lars-Åke Larsson (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark (m) och Ulla
Johansson (s).