SfU 1979/80:16

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:16

med anledning av propositionen 1979/80:128 om ställföreträdares
ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga
pensionsförsäkringen, m. m., jämte motioner

Propositionen

I propositionen föreslås att ett ställföreträdaransvar införs för juridiska
personers arbetsgivaravgifter. Har en företrädare för en juridisk person
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in avgifter i rätt tid
och ordning skall han vara solidariskt ansvarig med den juridiska personen
för de obetalda avgifterna. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller i
fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt.

Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

I propositionen läggs också fram förslag om att debitering av arbetsgivaravgifter
i samband med debiteringen av slutlig skatt skall ersättas av ett
enhetligt debiteringssystem fr. o. m. 1980 års debitering.

Vidare föreslås att möjligheten att göra inbetalningar till den frivilliga
pensionsförsäkringen inom den allmänna försäkringen upphör i och med
utgången av år 1980.

Bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet föreslås kunna tillämpas
även på arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.

Det föreslås också att kvinnor som genomgår militär grundutbildning skall
behandlas på samma sätt som värnpliktiga som genomgår grundutbildning
när det gäller rätt till sjukpenning m. m. under utbildningstiden.

Vidare föreslås att bestämmelserna i den allmänna försäkringen anpassas
till den nya organisationen för yrkesinriktad rehabilitering. Utbildningsbidrag
som utgår under den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås bli
pensionsgrundande.

I propositionen föreslås också att avgiftsskvldigheten för vissa bidrag till
konstnärer m. fl. begränsas till enbart ATP-avgiften.

I övrigt föreslås bl. a. vissa mindre ändringar i reglerna om överklagande
av beslut i socialförsäkringsärenden.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1979180. 11 sami. Nr 16

SfU 1979/80:16

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 18, 19, 30, 36 och 51 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 30 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Arbetsgivaravgift uppgående till
högst ettusen kronor skall, därest
riksförsäkringsverket icke annat bestämmer,
påföras såsom slutlig avgift
i samband med slutlig skatt i enlighet
med vad som stadgas i uppbördslagen.
Vad nyss sagts skall även gälla
arbetsgivaravgift överstigande nämnda
belopp, därest verket finner skäl
därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna
uppgift om de arbetsgivaravgifter
som skola påföras i samband med
slutlig skatt.

18 §

Annan arbetsgivaravgift än som Arbetsgivaravgifterna skall uppbäavses
i 17 § uppbäres av riksförsäk- ras av riksförsäkringsverket,
ringsverket.

19 §

Preliminär avgift skall erläggas Den preliminära avgiften skall

under utgiftsåret enligt debitering. erläggas under utgiftsåret enligt

debitering. Beräknas arbetsgivaravgiften
uppgå till högst ettusen kronor
skall preliminär avgift debiteras
endast om riksförsäkringsverket finner
skäl till det eller om arbetsgivaren
begär det.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgiften debiteras i en gemensam post, vilken avrundas till närmast lägre
hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet
inbetalningstillfällen.

Preliminär avgift skall inbetalas
med lika belopp senast den 18 i envar
av månaderna februari, april, juni,
augusti, oktober och december eller,
vid debitering under utgiftsåret, i de
av nämnda månader som infalla
under återstoden av året.

Aven utan debitering må preliminär
avgift, för vinnande av bättre
överensstämmelse med den beräknade
slutliga avgiften, erläggas
under utgiftsåret eller efter utgången
därav.

Den preliminära avgiften skall
inbetalas med lika belopp senast den
18 i envar av månaderna februari,
april, juni, augusti, oktober och
december eller, vid debitering under
utgiftsåret, i de av dessa månader
som infaller under återstoden av
året.

Även utan debitering får preliminär
avgift, för att nå bättre överensstämmelse
med den beräknade slutliga
avgiften, erläggas under utgiftsåret
eller efter utgången därav.

30 §

Vad i uppbördslagen och föreskrifter
angående tillämpningen av
nämnda lag stadgas om restavgift,
indrivning och redovisning av restförd
skatt, avkortning och avskrivning
av skatt, antagande av ackordsförslag
som rör skatt samt upprättande
av balanslängd skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om avgiftsbelopp
som avses i 29 §; dock skall
befogenhet, som enligt 58 § 2 mom.
angivna lag tillkommer länsstyrelse
eller riksrevisionsverket, i stället
utövas av riksförsäkringsverket. Angående
efterkrav och preskription
skall vad i 70 och 71 §§ uppbördslagen
stadgas äga motsvarande tillämpning,
dock att vad i 70 § 2 mom.
nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse
i stället skall gälla riksförsäkringsverket.

Vad i uppbördslagen (1953:272)
och föreskrifter angående tillämpningen
av nämnda lag stadgas om
restavgift, indrivning och redovisning
av restförd skatt, avkortning
och avskrivning av skatt, antagande
av ackordsförslag som rör skatt samt
upprättande av balanslängd skall
tillämpas också i fråga om avgiftsbelopp
som avses i 29 §; dock skall
befogenhet, som enligt 58 § 2 mom.
angivna lag tillkommer länsstyrelse
eller riksrevisionsverket, i stället
utövas av riksförsäkringsverket. /
fråga om efterkrav och preskription
tillämpas föreskrifterna i 70 och 71 §§
uppbördslagen, dock att vad i 70 § 2
mom. nämnda lag sägs beträffande
länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsverket.

Införsel enligt införsellagen
(1968:621) får äga rum vid indrivning
av avgifter som debiteras enligt
denna lag.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 a §

Har någon, i egenskap av företrädare
för arbetsgivare som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala in
arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning,
är han tillsammans med arbetsgivaren
betalningsskyldig för avgiftsbeloppet
och den restavgift som belöper
på detta. Betalningsskyldigheten
får jämkas eller efterges om det föreligger
särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet
enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas och åtgärd för indrivning
inte vidtas sedan arbetsgivarens
ansvarighet för avgiftsbeloppet har
bortfallit på grund av preskription.
En dom på betalningsskyldighet får
dock verkställas inom två år från
utgången av det kalenderår då domen
vann laga kraft. Hos den som har
blivit ålagd betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning som
gäller för arbetsgivaravgift.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet
för arbetsgivaravgift eller
restavgift enligt första stycket får söka
beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 76 §
uppbördslagen (1953:272).

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift
påförts honom obehörigen
eller med oriktigt belopp, äger
han söka rättelse hos riksförsäkringsverket
inom ett år efter det han
erhållit vederbörlig debetsedel eller
räkning. Då fråga är om storleken av
avgiftsunderlag skall vad nu sagts

Har en arbetsgivaravgift påförts
arbetsgivaren obehörigen eller med
oriktigt belopp, får han söka rättelse
hos riksförsäkringsverket inom ett år
efter det han erhållit vederbörlig
räkning. Då fråga är om storleken av
avgiftsunderlaget skall vad nu sagts
icke gälla, om arbetsgivaren erhållit

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse

icke gälla, om arbetsgivaren erhållit
underrättelse som avses i 15 §.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig
skatt må ansökningen om rättelse
ingivas till den lokala skattemyndighet,
som verkställt debiteringen av
skatten. Myndigheten har att med
eget yttrande översända ansökningen
till riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket äger för
varje år från vederbörlig inkomsttitel
å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp
motsvarande skillnaden mellan summan
av de arbetsgivaravgifter, som
enligt vad i 17 § andra stycket sägs
under äret anmälts för påföring i
samband med slutlig skatt, och vad
som av dessa avgifter kan enligt av
regeringen fastställda grunder beräknas
bliva avskrivet pä grund av bristande
betalning. Beloppet skall fördelas
mellan avgifter, som avses i 1 §,
i samma proportion som gäller enligt
bestämmelserna i 28 §.

Avgiftsbelopp som avses i 29 §
skola i den mån de inflyta av vederbörande
länsstyrelse redovisas till
riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket må i samma
ordning som i första stycket sägs
varje år tillgodoföra sig ett belopp
motsvarande summan av de under
nästföregående år debiterade tillläggspensionsavgifterna
minskad
med summan av de avgifter som
under samma år avkortats eller restituerats.

Föreslagen lydelse

sådan underrättelse som avses i
15 §.

De avgiftsbelopp som avses i 29 §
skall i den mån de betalas in redovisas
till riksförsäkringsverket av länsstyrelsen.

Riksförsäkringsverket får varje år
från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten
tillgodoföra sig ett belopp
som motsvarar summan av de under
nästföregående år debiterade tillläggspensionsavgifterna
minskad
med summan av de avgifter som
under samma år avkortats eller restituerats.

1* Riksdagen 1979/80. 11 sami. Nr 16

SfU 1979/80:16

Denna lag träder såvitt avser 30 a § i kraft den 1 juli 1980 och i övrigt två
veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i 18,19,36 och 51 §§ skall tillämpas första gången i
fråga om avgift för utgiftsåret 1979.

Bestämmelserna i 30 a § gäller inte i fråga om arbetsgivaravgift som
förfaller till betalning före den 1 juli 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels

att 22 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 5 och 15 §§, 11 kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap.
10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad
besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I
fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall
framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till
anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden
undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek,

b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir giltigt
eller upphör att äga giltighet,

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, samt

d) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio dagar
efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring
skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:505.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av
att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift
eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter
dödsfallet.

Under tid då försäkrad bedriver
studier för vilka han uppbär särskilt
vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller utbildningsbidrag
för doktorander enligt förordningen
(1976:536) om utbildningsbidrag
för doktorander, eller
då han efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet
eller arbetsvårdsorgan
hos kommun eller landstingskommun
undergår arbetsprövning,
yrkesutbildning eller arbetsträning,
skall fastställd sjukpenninggrundande
inkomst ej sänkas, med
mindre sådant fall är för handen som
avses i första stycket b), c) eller d)
eller, vad angår arbetsträning, denna
pågått sex månader.

Under tid, då den försäkrade
bedriver studier för vilka han uppbär
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller utbildningsbidrag
för doktorander enligt
förordningen (1976:536) om
utbildningsbidrag för doktorander,
eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut
eller efter förmedling
av en arbetsmarknadsmyndighet
genomgår yrkesutbildning, skall den
fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten ej sänkas. Sänkning får
dock ske i sådana fall som avses i
första stycket b), c) eller d). Vidare
får sänkning ske när någon undergår
arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut,
under förutsättning att arbetsträningen
pågått sex månader.

15 §3

Sjukpenning utgår ej för tid då
försäkrad '

a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genomgår
bistånds- och katastrofutbildning;

Sjukpenning utgår ej för tid då den
försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genomgår
militär grundutbildning för kvinnor
eller bistånds- och katastrofutbildning; b)

är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola; c)

är häktad eller intagen i kriminalvårds- eller arbetsanstalt;

d) i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak än sjukdom tagits om
hand på det allmännas bekostnad.

För dag då försäkrad är intagen i vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall
sjukpenning minskas på sätt som framgår av bestämmelserna i 4 § andra
stycket.

3 Senaste lydelse 1979:505.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses
under b och c vid sjukdom som inträffar under tid då han vårdas eller eljest
får vistas utom skola eller anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

11 kap.

2 §4

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått
till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under ar- f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning
i form av betsmarknadsutbildning och yrkes dagpenning

och stimulansbidrag, inriktad rehabilitering i form av dag penning

och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagen h) delpension enligt lagarna
(1975:380) om delpensionsförsäk- (1975:380) och (1979:84) om delpen ring,

sionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i
bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning, frivilliga som
genomgå utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom
värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt
civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag.

4 Senaste lydelse 1979:650.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i
dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller
annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för
tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare,
vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk
medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

18 kap.

5 §

Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande bedriva
annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser, som
utfärdats med stöd av densamma.

I den mån regeringen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig att
biträda vid handhavandet av annan verksamhet ävensom att tillställa
socialregister behövliga uppgifter.

Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myndighet,
försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysningar,
i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande
olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som handhar
arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av
allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 den mån regeringen så föreskriver
gäller bestämmelserna om arkiv
hos statlig myndighet även arkiv hos
allmänna försäkringskassor.

19 kap.

1§5

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för
tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av
vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan
ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det
vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid
skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid,
räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd
i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar
per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av
regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet
arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill,
må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i
huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till
arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller
sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans
räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt
utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i
vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall

5 Senaste lydelse 1979:650.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom
inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3
kap. 16 § eller 4 kap. 12 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare
utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning för vilken
bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter.

Bidrag som avses i 11 kap. 2§ Den som har utgivit ett bidrag som

första stycket m) skall vid beräkning avses i 11 kap. 2 § första stycket m)

av avgift enligt denna paragraf anses skall erlägga avgift till försäkringen

som lön. Den som utgivit bidraget för tilläggspension som om bidraget

skall anses som arbetsgivare. Vid hade utgjort lön från honom som
beräkning av avgift till försäkringen arbetsgivare. Vid beräkningen av

för tilläggspension skall den som avgiften skall den som fått bidraget

uppburit bidraget anses som arbets- anses som en arbetstagare som under

tagare, som under hela året varit hela året varit anställd med full

anställd med full arbetstid. arbetstid.

20 kap.

10 §6

Allmän försäkringskassa skall ändra beslut i ärende angående försäkring
enligt denna lag, som har fattats av kassan och ej har prövats av
försäkringsrätt,

1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Ändring får underlåtas om den oriktighet som vidlåder beslutet är av ringa
betydelse.

Beslut får ej ändras till försäkrads nackdel såvitt gäller förmån som har
förfallit till betalning och ej heller i annat fall om synnerliga skäl äro
däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp sedan mer än två år

6 Senaste lydelse 1978:30.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även
efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att
beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller
om annat synnerligt skäl föreligger.

Bestämmelserna i första-fjårde
styckena ha motsvarande tillämpning
på beslut som har överprövats av
försäkringsdomstol. Därvid skall
fråga om ändring bedömas av den
domstol som senast har prövat
målet.

13 §7

Besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts den domstol,
som har att pröva besvären, riksförsäkringsverket
eller allmän försäkringskassa
utgör ej hinder för besvärens
upptagande till prövning, därest
handlingen inkommit före besvärstidens
utgång.

Har besvärshandlingen före besvärstidens
utgång kommit in till en
försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket
eller en allmän försäkringskassa,
som ej är rätt myndighet enligt
första stycket, skall besvärshandlingen
översändas till den rätta myndigheten
och anses inkommen i rätt

tid.

Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående försäkring enligt denna
lag skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag
då klaganden erhöll del av beslutet eller, om besvären anförts av
riksförsäkringsverket, inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts
beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet
eller bestämmes av domstol som har att pröva beslutet.

22 kap.

1§

Genom frivilliga avgifter skall försäkrad
under de förutsättningar och
på de villkor regeringen bestämmer
kunna hos riksförsäkringsverket försäkra
sig för erhållande av pension.

7 Senaste lydelse 1978:30.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §8

Försäkringstekniska grunder för
den frivilliga pensionsförsäkringen
fastställas av regeringen, varvid
bestämmelserna i 264 § 1 mom. lagen
om försäkringsrörelse skola äga tillämpning.

De erlagda avgifterna ingå till en
fond, benämnd fonden för den
frivilliga pensionsförsäkringen,
vilken förvaltas och användes
enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

Om regelbundet återkommande
försäkringsteknisk undersökning av
den frivilliga pensionsförsäkringen
förordnar regeringen.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 §§,11 kap. 2 §, 18 kap.
5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 §§, två veckor efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i
övrigt den 1 januari 1981.

De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.

De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 § tillämpas första gången på
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980.

De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig pensionsförsäkring skall
alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången
av år 1980.

8 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1979/80:16

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 §, 27 § 1 mom. och 49 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1§2

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana
socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen
och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter
enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
delpensionsförsäkringsavgifter
enligt 21 § andra stycket
lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
socialavgifter enligt 16 §
lagen (1976:381) om barnomsorg,
sådana arbetsgivaravgifter enligt lagen
om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring,
m. m., avgifter enligt lagen om allmän
arbetsgivaravgift och enligt
lagen om avgift för sjöfolks pensionering
vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket,
skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringslagen,
ävensom annuitet å avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva
att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än
sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke
annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1979:361.

Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana
socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen
och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
sjukförsäkringsavgifter enligt
19 kap. 2 § sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter
enligt 7
kap. 2 § tredje stycket lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
, delpensionsförsäkringsavgifter
enligt 21 § andra stycket lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,
socialavgifter enligt 16 § lagen
(1976:381) om barnomsorg, skattetillägg
eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen, ävensom annuitet å
avdikningslån.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

1 mom ,3 Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som har fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken
skall avräknas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som
för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid
öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt
krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 § lagen (1946:324)
om skogsvårdsavgift;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, varvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av
lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att i 1 § nämnd sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden
som lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av
bestämmelserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän
försäkring;

att i 1 § nämnd arbetsskadeförsäkringsavgift debiteras med ledning av
bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; att

i 1 § nämnd delpensionsförsäkringsavgift debiteras med ledning av
bestämmelserna i 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring; att

i 1 § nämnd socialavgift debite- att i 1 § nämnd socialavgift debiteras
med ledning av bestämmelserna i ras med ledning av bestämmelserna i

16 § lagen (1976:381) om barnom- 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg;
sorg; samt

att i 1 § nämnda arbetsgivaravgifter
debiteras i en gemensam post;
samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal
bortfaller.

3 Senaste lydelse 1979:489.

SfU 1979/80:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §

1 mom.4 Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas
anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1) om taxeringsintendenten har anfört besvär över taxeringen med
yrkande om ändring till den skattskyldiges förmån: till det belopp som
betingas härav,

2) om den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut
om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären
eller ansökan om anstånd eller det - utan att yttrande har inhämtats från

taxeringsintendenten - kan med skäl antas att besvären kommer att bifallas

helt eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3) om den skattskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts
beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt
besvären eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav,

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning
eller annat uppenbart förbiseende: till det belopp som betingas av
förbiseendet,

5) om den skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomst,
garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot
ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av
taxeringen,

6) om avgiftsunderlag för egenav- 6) om avgiftsunderlag för egenavgift
som avses i anvisningarna till gift som avses i anvisningarna till

41 b § kommunalskattelagen (1928: 41 b § kommunalskattelagen (1928:

370) eller avgiftsunderlag för avgift 370) har bestämts till för högt

enligt 17 § lagen (1959:552) om upp- belopp: till det belopp som betingas

börd av vissa avgifter enligt lagen om av felaktigheten.

allmän försäkring, m. m., har bestämts
till för högt belopp: till det
belopp som betingas av felaktigheten,

7) om skatt har påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av
fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i
debiteringen,

8) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas den
skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli
avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt

1 Senaste lydelse 1979:999.

SfU 1979/80:16

bestämmelserna i 45 § 1 mom. sista stycket: till så stor del av skatten som kan
antas bli avkortad.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första
gången i fråga om debitering av slutlig skatt på grund av 1980 års taxering. De
äldre bestämmelserna skall tillämpas i fråga om slutlig skatt som debiteras på
grund av taxering år 1979 eller tidigare år eller eftertaxering för år 1978 eller
tidigare år.

Skall enligt lagen (1978:434) om upphävande av lagen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift fortfarande erläggas egenavgift enligt 4 § sistnämnda
lag, tillämpas uppbördslagen i dess äldre lydelse.

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1979/80

I motionen 1979/80:362 av Hugo Bengtsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär ändringar i nuvarande
bestämmelser och rutiner för registrering, kontroll och inbetalning av
arbetsgivaravgifter och skatter så att möjligheter till oegentligheter minime ras.

I motionen 1979/80:836 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
och Knut Wachtmeister (m) hemställs att riksdagen beslutar att överskott
inom inkomstslaget jordbruk får kvittas mot underskott inom inkomstslaget
rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter.

I motionen 1979/80:1016 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
hemställs att riksdagen beslutar att i de i motionen nämnda fallen
socialförsäkringsavgifterna skall beräknas först sedan hänsyn tagits till
förlustavdraget.

I motionen 1979/80:1152 av Görel Bohlin (m) och Nils Carlshamre (m)
hemställs att riksdagen beslutar att sista stycket i 20 kap. 10 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall utgå.

I motionen 1979/80:1161 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att uttala sig för den gränsdragning beträffande arbetstagare,
uppdragstagare och rörelseidkare som angivits i motionen.

I motionen 1979/80:1171 av Joakim Ollén (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att möjligheterna att åstadkomma bättre överensstämmelse
mellan avgiftsbestämmelser och förmånsbestämmelser än f. n. inom
socialförsäkringssystemet utreds.

I motionen 1979/80:1181 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
sådana ändringar i lagen om allmän försäkring och kommunalskattelagen
som åsyftas med motionen.

SfU 1979/80:16

Utskottet

Förslagen i propositionen

Arbetsgivaravgifterna till bl. a. socialförsäkringarna debiteras och uppbärs
enligt bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Avgifterna beräknas och
uppbärs av riksförsäkringsverket. Uppgår avgift till högst 1 000 kr. skattedebiteras
normalt avgiften enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272), dvs.
avgiften påförs i samband med debiteringen av slutlig skatt. Denna
skattedebitering av arbetsgivaravgifter föreslås slopad i den föreliggande
propositionen. Samtliga arbetsgivaravgifter kommer därför att beräknas och
uppbäras efter debitering på särskild räkning från riksförsäkringsverket, s. k.
räkningsdebitering.

Arbetsgivare skall erlägga preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen
under det år som avgifterna avser, utgiftsåret. Den preliminära avgiften för
ett visst år uppgår i princip till samma belopp som den slutliga avgift som
arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret. Vid bestämmande av den
preliminära avgiften skall dock hänsyn tas till ändringar i de procentsatser
som avgifterna utgår med och andra likartade ändringar.

Enligt propositionen har det nuvarande debiterings- och uppbördssystemet
utsatts för kritik i flera avseenden. Som exempel nämns att underuttag av
avgifter förekommer bl. a. på grund av att den preliminära avgiften debiteras
på ett två år gammalt avgiftsunderlag och på att arbetsgivare sällan begär
jämkning när avgiftsunderlaget ökar. Vidare nämns att nytillkommande
arbetsgivare kan undandra sig att betala preliminära arbetsgivaravgifter
under de första verksamhetsåren genom att underlåta att göra anmälan till
riksförsäkringsverket. När sedan avgifter slutligt debiteras är företaget inte
sällan upplöst eller utan tillgångar.

I propositionen anförs att det finns möjlighet att - utan att avvakta en
revision av hela avgiftssystemet - omedelbart införa bestämmelser om
ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter. Förslaget innebär att den som
företräder en juridisk person och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
har underlåtit att betala påförd arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning är
solidariskt ansvarig med den juridiska personen för arbetsgivaravgiften
jämte restavgift. En ställföreträdare som har fullgjort sin betalningsskyldighet
har regressrätt mot den juridiska personen. Införsel får äga rum vid
indrivning av avgifter som debiteras enligt AVGL. Bestämmelserna om
ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter har utformats efter mönster från
vad som redan gäller i fråga om bl. a. inkomstskatt och mervärdeskatt enligt
regler i bl. a. 77 a § uppbördslagen och 48 a § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. Enligt propositionen är det en allmän uppfattning att dessa
sistnämnda bestämmelser verksamt har bidragit till en förbättring av
uppbörden av skattemedel.

I betänkandets inledning har under rubriken Propositionen i korthet

SfU 1979/80:16

redogjorts för vissa andra förslag som läggs fram i propositionen. En av de
föreslagna ändringarna i reglerna om överklagande av beslut i socialförsäkringsärenden
innebär att en besvärshandling skall anses ha kommit in i rätt
tid även om den inom besvärstiden har getts in till annan försäkringsdomstol
än den som skall pröva besvären. Sistnämnda förslag har sin grund i ett
riksdagsuttalande vid föregående års riksmöte (SfU 1978/79:17, rskr 227).

Den andra ändringen i reglerna om besvärsprocessen inom socialförsäkringen
tar sikte på bestämmelserna om omprövning av försäkringsdomstols
beslut. Enligt nuvarande bestämmelser kan försäkringskassa, försäkringsrätt
och försäkringsöverdomstol i vissa fall ompröva sina egna beslut. Sålunda
kan ändring ske i ett beslut som på grund av skrivfel, räknefel eller annat
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet liksom i beslut som har
blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag eller grundas på uppenbart felaktig rättstillämpning
eller annan liknande orsak. I propositionen föreslås att omprövningsinstitutet
slopas såvitt gäller förfarandet hos försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen.
Det erinras om att förvaltningsprocesslagens (1971:291)
bestämmelse om rättelse av förbiseendefel samt resningsinstitutet alltjämt
står till buds för den som vill ha rättelse i försäkringsdomstolarnas beslut när
möjligheten till besvär i vanlig ordning är uttömd.

Förslaget överensstämmer med yrkandet i den under den allmänna
motionstiden i år väckta motionen 1152 av Görel Bohlin och Nils
Carlshamre.

Förslagen i propositionen har inte föranlett några motionsyrkanden och
utskottet biträder desamma. Motionen 1152 blir härigenom tillgodosedd.

Motioner rörande vissa avgiftsfrägor

Utskottet behandlar i det följande vissa motioner om avgiftsfrägor m. m.
som har väckts under den allmänna motionstiden i år.

I motionen 362 av Hugo Bengtsson och Bengt Silfverstrand begär
motionärerna ändringar i nuvarande bestämmelser och rutiner för registrering,
kontroll och inbetalning av arbetsgivaravgifter och skatter så att
möjligheter till oegentligheter minimeras. Som exempel på oegentligheter
och på hur nuvarande bestämmelser kan kringgås och missbrukas nämner
motionärerna att det inte är ovanligt att nystartade företag underlåter att
sända in anmälan för erhållande av preliminär arbetsgivaravgift. Andra sätt
som arbetsgivare enligt motionärerna kan använda sig av är att enbart lämna
in kontrolluppgift till taxeringen eller att på arbetsgivaruppgiften ange att
verksamheten skall upphöra under nästkommande år.

Motionen 836 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Knut
Wachtmeister innehåller ett yrkande om att riksdagen skall besluta att
överskott inom förvärvskällan jordbruk får kvittas mot underskott inom
förvärvskällan rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter.

SfU 1979/80:16

Likartade frågor om egenavgifter tas upp i motionen 1016 av förste vice
talmannen Ingegerd Troedsson och i motionen 1181 av samma motionär
m. fl. moderata riksdagsledamöter.

I motionen 1016 menar motionären att bestämmelserna om beräkning av
socialförsäkringsavgifter bör ändras när det gäller förlustavdrag vid övergång
från aktiebolag till annan företagsform. Då ett aktiebolag avvecklas och dess
förlustavdrag övertas av en enskild rörelseidkare kan enligt motionären den
situationen uppkomma att avgifter får erläggas på rörelseinkomsten utan
avdrag för förlustavdraget. Detta avdrag redovisas nämligen som ett allmänt
avdrag. Om nu också lön har tagits ut från aktiebolaget under förluståret kan
resultatet enligt motionären bli att socialförsäkringsavgifter kommer att
betalas två gånger. Motionären begär därför att avgifter skall beräknas först
sedan hänsyn har tagits till förlustavdraget.

Motionärerna i motionen 1181 vill att lagen om allmän försäkring och
kommunalskattelagen ändras så att det 30-procentiga tillägg som görs när
investeringsreserv återförs till beskattning inte skall medräknas när det gäller
beräkningen av förmåner och avgifter inom socialförsäkringarna för
egenföretagare.

Också motionären i motionen 1171, Joakim Ollén, syftar till att
åstadkomma bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter, särskilt
såvitt gäller egenföretagare. Motionären tar finansieringen av ATP som
exempel på hur avgiftssystemet borde tillämpas också för andra förmåner
som ger ersättning för inkomster under det nuvarande ”taket”, 7,5 gånger
basbeloppet. Som exempel på inkonsekvenser i systemet nämner motionären
att en företagare med inkomst av såväl anställning som rörelse kan få
betala avgift till sjukförsäkringen på rörelseinkomster över ”taket” trots att
han har begärt undantagande från ATP och sjukförsäkringen.

Motionen 1161 av Stig Josefson m. fl. berör gränsdragningen mellan
arbetstagare, uppdragstagare och rörelseidkare. Motionärerna anför att det
ofta inte är möjligt för en person som vill anlita en företagare att få reda på
om priset för arbetet i fråga är det mellan honom och företagaren
överenskomna. I vissa fall kan nämligen uppdragsgivaren - oberoende av
överenskommelsen mellan honom och företagaren - bli skyldig att betala
sociala avgifter på det utgivna beloppet. Motionärerna begär ett riksdagsbeslut
av innebörd att om en arbetsuppgift utförs till fast pris, vilket
inkluderar arbets- och materialkostnader, skall entreprenören betala också
de sociala avgifterna.

Vid föregående års riksmöte behandlade utskottet i betänkandet SfU
1978/79:25 ett antal motioner om avgiftsfrågor. I betänkandet lämnas
utförliga redogörelser för avslutade och pågående utredningsarbeten m. m.
som rör skatte- och avgiftssystemen. Här kan i korthet nämnas följande.

Pensionskommittén lade år 1977 fram förslag om enhetligare regler för
avgiftsberäkning (SOU 1977:46, Pensionsfrågor m. m.). Förslaget innebär
att avgifterna i praktiken kommer att beräknas på samma underlag. Bl. a.

SfU 1979/80:16

föreslås att basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av
ATP-avgift. Vid remissbehandlingen av förslaget begärdes från flera
instanser en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom
socialförsäkringarna och skattelagstiftningen. Kommitténs förslag är föremål
för beredning i socialdepartementet.

I anslutning till behandlingen av en motion med begäran om förslag till
samordning av reglerna om pensionsgrundande inkomst inom socialförsäkringen
och reglerna om A- och B-inkomst vid beskattningen uttalade
utskottet (SfU 1978/79:25, s. 36) att tillämpningen av de nuvarande reglerna
på skatte- och socialförsäkringsområdena kan ge upphov till sammantagna
effekter som i vissa situationer inte är tillfredsställande och medför att
inkomster som endast till liten del härrör från förvärvsarbete grundar rätt till
tilläggspension. Utskottet anförde vidare att de synpunkter som kommit
fram vid remissbehandlingen av pensionskommitténs betänkande visar att
det kan finnas behov av en mer allmän översyn av tilläggspensioneringens
och sjukförsäkringens inkomstbegrepp från bl. a. samordningssynpunkt och
att det kan finnas anledning att särskilt se över reglerna för beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Utskottet erinrade om att socialpolitiska
samordningsutredningen avsåg att redovisa sina principiella synpunkter på
bl. a. de olika inkomstbegrepp som finns inom bidragssystemet och att
sjukpenningkommittén har i uppdrag att undersöka tillämpningen och
verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande inkomst för
egenföretagare. Slutligen ansåg sig utskottet ha anledning förutsätta att de
samordningsfrågor som berörts i motionen skulle uppmärksammas inom de
nämnda utredningarna eller inom regeringskansliet, inte minst mot bakgrund
av de önskemål som framförts vid remissbehandlingen av pensionskommitténs
betänkande.

Socialpolitiska samordningsutredningen har nyligen avgett betänkandet
(SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring, vilket f. n. är föremål för
remissbehandling.

Utskottet redogjorde i betänkandet SfU 1978/79:25 också bl. a. för det
arbete som bedrivits inom statskontoret och riksskatteverket för att
rationalisera skatteadministrationen (RS-projektet). I RS-utredningens
delrapport (1977:4) Uppbörd av direkt skatt - arbetsformer m. m. anförs att
utredningen inte finner det meningsfullt att med dagens komplicerade
materiella regler för avgiftsdebitering söka nå någon högre grad av
samordning mellan skatte- och avgiftsområdet. Utredningen menade bl. a.
att resultatet av pensionskommitténs överväganden om enhetligare avgiftsregler
borde avvaktas innan frågan prövas ytterligare.

I det ovan nämnda utskottsbetänkandet redovisas också den s. k.
DEMA-utredningens principförslag. Förslaget, som är utarbetat inom
riksförsäkringsverket av utredningen för decentralisering av de manuella
funktionerna inom arbetsgivaravgiftssystemet, innebär att riksförsäkringsverkets
nuvarande verksamhet med att fastställa avgiftsunderlag och

SfU 1979/80:16

debitera arbetsgivaravgifter skall överföras till de lokala skattemyndigheterna
och verkets uppbördsverksamhet flyttas över på länsstyrelserna. Också
DEMA-utredningen hänvisar till de ökade möjligheter till samordning av
avgifts- och skattesystemen som ett genomförande av pensionskommitténs
förslag skulle medföra. DEM A-utredningens förslag bereds f. n. i socialdepartementet.

De förevarande motionerna behandlar skilda problemställningar inom
avgiftssystemen för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Vissa
frågor har som nämnts varit föremål för behandling tidigare eller tangerar
spörsmål som utskottet har tagit ställning till i olika sammanhang.

Vad särskilt gäller motionen 362 med begäran om ändringar i nuvarande
bestämmelser för att minska möjligheterna till missbruk inför bl. a.
debitering av arbetsgivaravgifter vill utskottet framhålla att förslaget i den
föreliggande propositionen om ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter
kan bidra till att lösa en del av de problem som tas upp i motionen. Utskottet
vill också peka på att riksdagen i december 1979 beslutade om en ändring i
AVGL som gör det möjligt för riksförsäkringsverket att fastställa den
preliminära avgiften genom en uppskattning av avgiftsunderlaget i de fall då
en arbetsgivare inte har lämnat begärda uppgifter till verket (prop.
1979/80:29, SfU 1979/80:9, rskr 102).

I anslutning till yrkandet i motionen 836 om kvittning av överskott inom
förvärvskällan jordbruk mot underskott inom förvärvskällan rörelse och
tvärtom vid beräkning av egenavgifter vill utskottet erinra om att frågan har
behandlats av pensionskommittén som avvisade tanken på en sådan
kvittning. Kommittén anförde bl. a. att med nuvarande bestämmelser kan
pensionspoäng tillgodoräknas den som deklarerar överskott av rörelse men
samtidigt brukat en jordbruksfastighet som uppvisar underskott. Skulle
kvittning få ske kan resultatet enligt kommittén bli att försäkringsskyddet
från ATP reduceras eller försvinner, något som kommittén inte kunde
medverka till.

Mot bakgrund av den lämnade redogörelsen för innehållet i vissa delar av
betänkandet SfU 1978/79:25 och med hänvisning främst till de olika förslag
som f. n. är föremål för beredning inom regeringskansliet anser utskottet att
det nu inte finns skäl för riksdagen att göra nägra särskilda uttalanden med
anledning av de föreliggande motionerna. Enligt utskottets mening finns det,
i likhet med vad utskottet anförde i betänkandet 1978/79:25. anledning
förutsätta att problemställningar som tas upp i motionerna blir uppmärksammade
i pågående utredningsarbete eller vid beredningen inom regeringskansliet.
Utskottet, som anser att resultatet härav bör avvaktas, avstyrker
således bifall till motionerna 362. 836. 1016. 1161. 117] och 1181.

SfU 1979/80:16

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter m. m.
med bifall till propositionen 1979/80:128 och till motionen
1979/80:1152 antar de i propositionen framlagda förslagen
till

a) lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.(

b) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2. beträffande bestämmelser för kontroll m. m. av arbetsgivaravgifter
avslår motionen 1979/80:362,

3. beträffande överskott och underskott vid beräkning av egenavgifter
avslår motionen 1979/80:836,

4. beträffande förlustavdrag vid beräkning av avgifter avslår
motionen 1979/80:1016,

5. beträffande avdrag för tillägg till investeringsreserv avslår
motionen 1979/80:1181,

6. beträffande överensstämmelse mellan avgifter och förmåner
avslår motionen 1979/80:1171,

7. beträffande gränsdragning mellan arbetstagare, uppdragstagare
och rörelseidkare avslår motionen 1979/80:1161.

Stockholm den 22 april 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Helge Karlsson (s),
Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Gösta
Andersson (c). Ralf Lindström (s). Gullan Lindblad (m). Elis Andersson (c),
Arne Lindberg’* (c). Arne Andersson i Falun (c), Nils-Olof Gustafsson* (s),
Ingegerd Elm (s) och Ulla Johansson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 64947 Stockholm 1980