SfU 1979/80:14
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:14
med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser anslag för
budgetåret 1980/81 till bidrag till sjukförsäkringen, jämte motioner
Propositionen
Regeringen har i propositionen 1979/80:100, bilaga 8 (socialdepartementet),
under litt. B. Allmän försäkring, punkten B 8. Bidrag till sjukförsäkringen
(s. 59-61) föreslagit riksdagen att till Bidrag till sjukförsäkringen för
budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 3 630 000 000 kr.
Motionerna
I motionen 1979/80:833 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tandvårdsförsäkringen.
I motionen 1979/80:1153 av Bertil Dahlén (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att tandvårdstaxans nuvarande beloppsgräns för ersättningsnivån
75 % får fortsätta att gälla för diabetiker och andra sjukdomsgrupper med
liknande problem.
I motionen 1979/80:1636 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
olämpligheten att ändra på den allmänna tandvårdsförsäkringens ersättningsnivå
i vad gäller förebyggande åtgärder.
I motionen 1979/80:1642 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om en höjning av beloppsgränsen
för tandvårdsförsäkringen.
Utskottet
I sjukförsäkringen ingår sedan den 1 januari 1974 en allmän tandvårdsförsäkring.
Tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade över 19 år
medan landstingens folktandvård skall svara för tandvården för barn och
ungdomar under nämnda ålder. I avvaktan på att folktandvården skall bli
tillräckligt utbyggd har ungdomar i åldern 17-19 år övergångsvis rätt till
ersättning för tandvårdskostnader från försäkringen.
Tandvårdsförsäkringen ersätter den försäkrades kostnader för tandvård
enligt den av regeringen utfärdade tandvårdstaxan med 50 % av arvodet för
vården upp till 1 500 kr. och med 75 % av arvodet över detta belopp. Arvodet
för förebyggande åtgärder och för behandling med avtagbar hel överkäks
1
Riksdagen 1979180. 11 sami. Nr 14
SfU 1979/80:14
2
eller underkäksprotes eller helprotes ersätts dock alltid med 75 %. Vidare
ersätts hela kostnaden för ädla metaller och annat material som används i
tandtekniskt arbete och som finns upptaget på en av riksförsäkringsverket
utfärdad prislista.
1 propositionen förutskickas att regeringen avser att höja beloppsgränsen
vid vilken ersättning utgår med 75 % till 2 500 kr. Denna beloppsgräns avses i
fortsättningen gälla arvodet för all tandvård som lämnas under en behandlingsperiod
från och med den 1 juli 1980, vilket innebär att arvodet för
förebyggande vård och vissa protesarbeten i fortsättningen ersätts efter
samma regler som övrig tandvård.
Olof Palme m. fl. kritiserar i motionen 833 de föreslagna förändringarna
av ersättningsreglerna ur såväl fördelningspolitiska som tandvårdspolitiska
synpunkter. Motionärerna anför att framför allt de patienter som har det
största vårdbehovet kommer att drabbas eftersom dessa samtidigt har det
största behovet av förebyggande insatser. En annan grupp som drabbas är
pensionärerna, vilkas kostnader för protesarbeten kommer att ersättas med
lägre belopp. Motionärerna anser att det är viktigare att ha kvar en hög
ersättningsnivå för förebyggande insatser och protesarbeten än att framdeles
betala hela ersättningen för ädla metaller. De menar också att en något lägre
ersättning för ädla metaller bör vara till fördel från kontrollsynpunkt.
Motionärerna föreslår därför att ersättningsreglerna konstrueras på följande
sätt. Tandvårdsförsäkringen bör liksom nu alltid ersätta 75 % av arvodet för
förebyggande åtgärder och vissa protesarbeten m. m. Samma procentsats
bör gälla i fråga om kostnader för ädla metaller, förankringselement och
prefabricerade tänder. För övrig tandvård bör 2 000 kr. fastställas som
beloppsgräns för ersättningsandelen 75%.
Även motionärerna i motionen 1153 av Bertil Dahlén och motionen 1636
av Blenda Littmarck m. fl. vänder sig mot att ersättningsnivån för
förebyggande åtgärder ändras. I motionen 1153 vill motionären att den
nuvarande ersättningsnivån för förebyggande vård skall behållas för
personer som p. g. a. diabetes och andra sjukdomar förorsakas höga
tandvårdskostnader. Motionärerna i motionen 1636 framhåller att den
nuvarande ersättningsnivån, 75 %, är motiverad av strikta tandvårdsskäl,
nämligen strävan att på sikt minska behovet av reparativa åtgärder hos
patienterna. Den kortsiktiga och ekonomiskt negligerbara besparing en lägre
ersättningsnivå för den förebyggande vården innebär måste enligt motionärerna
vägas mot den långsiktiga aspekten på tandstatus och vårdkostnadsutveckling.
Vid en sådan vägning anser motionärerna att ändringen av
ersättningsnivån för den förebyggande vården är olycklig och bör undvikas.
Motionärerna i motionen 1642 av Lars Werner m. fl. anser att nuvarande
beloppsgräns vid vilken ersättning utgår med 75 % bör bibehållas. Motionärerna
anför att det finns oerhört eftersatta behov beträffande tandhälsan,
inte minst hos de äldre i samhället, och att förslaget kommer att drabba redan
SfU 1979/80:14
3
hårt ansatta människor.
De aviserade förändringarna av ersättningsreglerna för tandvård är enligt
propositionen bl. a. motiverade av kostnadsutvecklingen. Förändringarna
innebären utgiftsbesparing för statsbudgeten om ca 120 milj. kr. Vad särskilt
angår den förebyggande vården hör åtgärderna inom denna till de för den
enskilde patienten minst kostnadskrävande. Mot bakgrunden av nuvarande
kärva budgetläge kan utskottet acceptera att ersättningsreglerna ändras i
enlighet med vad som anförts i propositionen. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att 1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01) prövar
frågan om tandvårdsförsäkringens framtida ersättningsnivå. I utredningens
uppdrag ingår bl. a. att utreda såväl möjligheterna att avgränsa de olika
patientgrupper vilka genom handikapp eller sin allmänsjukdom åsamkas
tandskador på ett direkt eller indirekt sätt, som behovet av särskilda
ersättningsregler inom tandvårdsförsäkringen för dessa grupper.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna 833,1153,
1636 och 1642.
Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna medelsanvisningen till
sjukförsäkringen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. beträffande tandvårdsförsäkringens ersättningsregler avslår
motionerna 1979/80:833, 1979/80:1153, 1979/80:1636 och 1979/
80:1642,
2. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 3 630 000 000 kr.
Stockholm den 25 mars 1980
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s). NilsCarlshamre (m). Maj Pehrsson (c). Helge
Karlsson (s). Margareta Andrén (fp). Allan Åkerlind (m). Börje Nilsson (s).
Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m). Lars-Åke Larsson (s). Elis
Andersson (c). Martin Segerstedt (s). Arne Lindberg (c). Arne Andersson i
Falun (c) och Ulla Johansson (s).
SfU 1979/80:14
4
Reservation
Tandvårdsförsäkringens ersättningsregler
Sven Aspling, Helge Karlsson, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Ulla Johansson (alla s) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”De aviserade”
och slutar ”och 1642” bort ha följande lydelse:
Ur fördelningspolitisk och tandvårdspolitisk synpunkt får de ändringar i
ersättningsreglerna som regeringen ämnar vidta effekter som enligt utskottets
mening inte kan accepteras. Den minskade ersättningen för arvoden för
förebyggande vård och vissa protesarbeten kommer främst att drabba
patienter med stort behov av tandvård - och därmed stort behov av
förebyggande vård - samt pensionärer. En minskad stimulans till förebyggande
vård kan också på sikt komma att öka behovet av reparativa åtgärder
och därmed kostnaderna såväl för försäkringen som för den enskilde.
Utskottet delar därför uppfattningen i motionen 833 att det är viktigare att ha
kvar en hög ersättningsnivå för förebyggande insatser och protesarbeten än
att ersätta hela kostnaden för ädla metaller o. d. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen
kan utskottet acceptera en höjning av den gräns över vilken
arvodet för övrig tandvård ersätts med 75 %. Gränsen bör dock inte sättas
högre än 2 000 kr. Utskottet anser sålunda att förslaget i motionen bör
genomföras vilket innebär att arvodet för förebyggande åtgärder och vissa
proteser även fortsättningsvis skall ersättas med 75 %, att arvodet för övrig
tandvård skall ersättas med 50 % upp till en kostnad på 2 000 kr. och med
75 % över denna gräns samt att kostnaderna för ädla metaller m. m. skall
ersättas med 75 %. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande tandvårdsförsäkringens ersättningsregler med
bifall till motionen 1979/80:833 och med anledning av motionerna
1979/80:1153, 1979/80:1636 och 1979/80:1642 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
GOTAB 64822 Stockholm 198(1