SfU 1979/80:13

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:13

med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag
för budgetaret 1980/81 till allmän försäkring, jämte motioner

Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionen 1979/80: 100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m. upptagna
anslagen B 1 -7 och B 9.

Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsöverdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens under
punkten B 1 (s. 45-47) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 6558000 kr.

2. Försäkringsrätter. Regeringen har under punkten B 2 (s. 47—49) föreslagit
riksdagen att till Försäkringsrätter för budgetåret 1980/81 anvisa ett
förslagsanslag av 28 363 000 kr.

Motion

I motionen 1979/80: 161 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en ny försäkringsrätt
inrättas i Malmö.

Utskottet

Genom beslut vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:20, SfU 1977/
78: 15, rskr 113) infördes fr. o. m. den 1 januari 1979 en ny besvärsorganisation
inom socialförsäkringen. Tre regionala försäkringsrätter, försäkringsrätten
för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra Sverige och försäkringsrätten
för Norra Sverige, övertog de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets
besvärsavdelning och försäkringsrådet haft.

Försäkringsrätterna är domföra med tre yrkesdomare. Dessutom ingår
två nämndemän vid prövning av vissa besvärsmål. Rätterna är organiserade
i avdelningar. I försäkringsrätten för Mellansverige, som är lokaliserad
till Haninge kommun, finns f. n. fem avdelningar med vardera sex domare.
I försäkringsrätten för Södra Sverige, som är lokaliserad till Jönköpings
kommun, finns tre avdelningar med vardera sju domare. 1 försäkringsrätten
för Norra Sverige slutligen, som är lokaliserad till Umeå kommun,
finns två avdelningar med vardera fem domare. Utöver domarpersonalen
finns på försäkringsrätterna föredragande till ett sammanlagt antal av 28
och biträdande personal till ett sammanlagt antal av 43 personer.

1 Riksdagen 1979180. 11 sami. Nr 13

SfU 1979/80:13

Propositionen 1977/78:20 innehöll vissa antaganden om arbetsbördan
för de olika försäkringsrätterna. Antalet mål i inledningsskedet beräknades
till ca 12000. Härav kunde 6000 mål - varav 2000 övergångsvis - beräknas
falla på försäkringsrätten för Mellansverige, 4000 på försäkringsrätten
för Södra Sverige och 2000 på försäkringsrätten för Norra Sverige. Varje
handläggare (domare eller föredragande) beräknades kunna avverka 135
mål per år i genomsnitt. De olika försäkringsrätternas personalbehov beräknades
från dessa utgångspunkter.

Enligt budgetpropositionen visar de hittillsvarande erfarenheterna att
såväl målbalansen vid starten för försäkringsrätternas verksamhet som den
fortsatta måltillströmningen är högre än de ursprungliga beräkningar som
låg till grund för personalbedömningen och att det inte torde finnas anledning
räkna med att tillströmningen av mål till försäkringsrätterna kommer
att minska under den närmaste tiden. Däremot anses det möjligt att efter
den första igångsättningsperioden nå en viss ökning i avverkningstakten av
mål.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det ofta är fråga om ärenden
av stor betydelse för den enskildes försörjning föreslår departementschefen
att rätterna tillförs medel för tio nya tjänster och ett tjugotal tillfälliga
tjänster. Försäkringsrätterna i Mellansverige och Norra Sverige föreslås få
medel för vardera tre domare, två föredragande och två biträden, samtliga
utom ett biträde vid den senare rätten tillfällig personal. Försäkringsrätten
för Södra Sverige föreslås få medel för inrättande av en fjärde avdelning
med fem domare, två föredragande och två biträden samt medel för tillfällig
personal, motsvarande två domare, två föredragande och två biträden.

Motionärerna i motionen 161, Anna-Greta Skantz m. fl., vill att riksdagen
begär hos regeringen att en ny försäkringsrätt inrättas i Malmö. Motionärerna
framhåller att den ursprungligen beräknade tiden för handläggning
av mål, ett år, inte kunnat hållas och att det inte kan accepteras att de
försäkrade kan tvingas vänta närmare två år på förmåner som utgör deras
enda inkomst. För försäkringskassornas del medför också den långa handläggningstiden
att de måste handlägga och fatta beslut om vissa ärenden
utan ledning av rättspraxis. Den kraftiga ökningen av antalet mål till
försäkringsrätten för Södra Sverige utgör enligt motionärerna tillräckliga
skäl för att förlägga en ny försäkringsrätt till Malmö. Befolkningsunderlaget
enbart i Skåne och Blekinge, ca 1 200000 invånare, är tillräckligt för en
försäkringsrätt. Motionärerna erinrar också om att utredningen angående
översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m. föreslagit
att försäkringsrätten för Södra Sverige skulle lokaliseras till Malmö, ett
förslag som följdes upp i en motion med anledning av propositionen 1977/
78: 20. För en sådan lokalisering talar enligt motionärerna såväl närheten
till juridiska fakulteten i Lund som att det finns unika resurser i MalmöLundområdet
som säkerställer tillgången på kvalificerad medicinsk expertis
inom nära nog samtliga specialiteter och ger förutsättningar för snabba
utredningar.

SfU 1979/80:13

Enligt vad utskottet erfarit uppgick målbalansen vid 1979 års utgång till
16629 mål, medan under året avverkats 7 600 mål. Särskilt för försäkringsrätten
för Södra Sverige har prognoserna för måltillströmning och målavverkning
slagit fel. Några delade meningar om behovet av att förstärka
försäkringsrätternas organisation för att bringa ner de besvärande långa
handläggningstiderna finns inte. Erfarenheterna av hur de nya försäkringsrätterna
kan fungera när igångsättningssvårigheterna övervunnits är emellertid
ännu begränsade. Utskottet anser därför att frågan om inrättande av
ytterligare en försäkringsrätt är för tidigt väckt och att de förstärkningar av
organisationen som behövs bör ske på sätt föreslagits i propositionen.
Utskottet biträder därför propositionens förslag och avstyrker bifall till
motionen 161.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning till försäkringsrätterna.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande inrättande av en försäkringsrätt i Malmö avslår motionen
1979/80:161,

2. med bifall till regeringens under punkten B 2 framlagda förslag
till Försäkringsrätter för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 28 363 000 kr.

3. Riksförsäkringsverket. Regeringen har under punkten B 3 (s. 49-52)
föreslagit riksdagen att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1980/81
anvisa ett förslagsanslag av 118 851 000 kr.

Motion

I motionen 1979/80:1842 (motivering i motionen 1979/80: 1840) av Göthe
Knutson (m) hemställs

1. att riksdagen i samband med behandlingen av anslaget V B 3 Riksförsäkringsverket
som sin mening ger regeringen till känna

a. att den sittande utredningen om riksförsäkringsverkets organisation
även bör pröva frågan om den statistiska verksamhetens överförande till
statistiska centralbyrån,

b. att försäkringskassornas långsiktiga ställning och huvudmannaskap
även bör utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté,

c. att i avvaktan på den sittande ALLFA-utredningens förslag så få
maskin- och programvarumässiga investeringar som möjligt bör förekomma
i verkets nuvarande datasystem,

d. att riksförsäkringsverket skyndsamt bör vidta åtgärder för att upprätthålla
offentlighetsprincipen för datalagrade allmänna handlingar enligt

SfU 1979/80:13

datainspektionens riktlinjer i yttrande över lägesrapport från ALLFAkommittén,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att försäkringsöverdomstolen
och försäkringsrätterna överförs till justitiedepartementets verksamhetsområde.

Utskottet

De i motionen 1842 av Göthe Knutson framställda yrkandena syftar till
en decentralisering inom socialförsäkringen. Motiveringen till motionen
återfinns i motionen 1840 om datapolitiken, där samme motionär tar upp
olika datapolitiska problem inom den statliga sektorn. Såvitt gäller riksförsäkringsverkets
datasystem menar motionären att detta har ansvarsgränser
som helt strider mot myndighetsindelningen mellan försäkringskassorna
och riksförsäkringsverket. Motionären pekar på att kassorna
under senare år fått starkt och väl förankrat stöd för sin självständighet och
anser att dataansvarsgränserna därför måste ändras och anpassas efter
decentraliseringstrenden. I takt med en decentralisering av datasystemet
bör även försäkringens regelsystem, organisation och kontroll decentraliseras
och statens styrning övergå till en mer övergripande målsättning.

En motion med samma syfte väcktes under fjolårets riksmöte med
anledning av propositionen 1978/79:162 om sjukförsäkringsförmåner vid
arbetsmarknadsutbildning och vissa vuxenstudier m. m. och behandlades
av utskottet i betänkandet SfU 1978/79:21. Utskottet erinrade därvid om
det pågående arbetet inom utredningen om ADB inom den allmänna försäkringen
(ALLFA) som bl. a. har inriktats på frågorna om och i så fall i
vilken utsträckning det kan vara lämpligt att dela upp och sprida datorbearbetningarna
och databaserna genom att komplettera riksförsäkringsverkets
centrala datoranläggning med regionala anläggningar eller mindre
datorutrustningar vid försäkringskassornas central- och lokalkontor. Utskottet
fann att flertalet av de frågor motionären tagit upp hade samband
med ALLFA-utredningens arbete.

Utredningen avgav i april 1979 en lägesrapport. Ds S 1979:4, ADB inom
den allmänna försäkringen på 1980-talet och därefter. Av denna framgår att
utredningen beslutat att som huvudalternativ utreda en datadriftstruktur
som innebär en fördelning av sjukförsäkringssystemet till försäkringskassornas
samtliga centralkontor. Som referensalternativ skall utredas en
central drift av samtliga ADB-system. Vidare skall möjligheterna prövas
att i en följande etapp ytterligare decentralisera datordriften till regional
eller lokal nivå. Utredningen anser att investeringar i den nuvarande datordriftorganisationen
för att möjliggöra administrationen av nya tillämpningar
bör undvikas. Blir investeringar nödvändiga före 1983 - då utredningen
räknar med att en ny datordriftorganisation kan tas i bruk - bör man
undersöka möjligheterna att förlägga driften övergångsvis på annan datoranläggning.
Utredningens bedömning i denna fråga överensstämmer sålunda
med motionärens.

SfU 1979/80:13

Datainspektionen har yttrat sig över ALLFA-utredningens lägesrapport
bl. a. beträffande datorskyddet och konstaterat att även om stora insatser
gjorts från riksförsäkringsverkets sida för att förbättra dataskyddet i den
nuvarande organisationen så kan ytterligare krav både behöva ställas och
förverkligas i samband med övergång till en helt ny driftorganisation. Bl. a.
måste i ett nytt system de enskilda personernas möjligheter till insyn enligt
offentlighetsprincipen och till erhållande av registerutdrag enligt datalagen
förbättras. Inspektionen ger i detta sammanhang vissa riktlinjer för konstruktionen
av de nya systemen.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att offentlighetsprincipen
kan upprätthållas för datalagrade handlingar. Vilka åtgärder som måste
vidtas härför är emellertid redan föremål för sådan uppmärksamhet att
det enligt utskottets mening inte finns anledning för riksdagen att göra
något särskilt uttalande härom.

Vad härefter angår frågor om uppgifts- och ansvarsfördelning mellan
riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna är dessa f. n.
föremål för uppmärksamhet såväl inom kommittén för översyn av riksförsäkringsverkets
organisation (S 1979:08) som inom den s.k. RFV-FKFutredningen,
i vilken senare ingår representanter för såväl verket som
kassorna. Vid den pågående översynen av riksförsäkringsverkets organisation
kommer, såsom utskottet erinrade om föregående år, även frågan
om verkets fortsatta statistiska verksamhet att ingå som ett naturligt led i
utredningens arbete.

Utskottet anser att resultatet av dessa båda utredningars arbete bör
avvaktas innan riksdagen tar ställning till behovet av ytterligare utredning
på området.

Något vägande skäl för att överföra den nya besvärsorganisationen inom
socialförsäkringen till justitiedepartementets verksamhetsområde har enligt
utskottets mening inte anförts.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1842.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning till riksförsäkringsverket.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande datasystem m. m. avslår motionen 1979/80: 1842,

2. med bifall till regeringens under punkten B 3 framlagda förslag
till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 118 851 000 kr.

SfU 1979/80:13

4. Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkten B 4 (s. 52—53) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen till Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
265000000 kr.

5. Folkpensioner. Regeringen har under punkten B 5 (s. 53—56) föreslagit
riksdagen att till Folkpensioner för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 29980000000 kr.

Motioner

I motionen 1979/80: 160 av Bengt Kindbom (c) och Tage Sundkvist (c)
hemställs att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till
ändring av lagen om pensionstillskott innebärande att vid beviljande av
pensionstillskott till ålderspensionen skall bortses från makes undantagande
från ATP.

I motionen 1979/80:420 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att med verkan från den 1 juli 1980 anta

1. dels följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till
ändring i 6 kap. 2 § lagen om allmän försäkring:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

6 kap.

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3
och 4§§ sägs, för år räknat nittiofem
procent eller, för gift försäkrad
vars make åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension
enligt 1 § första stycket, sjuttiosju
och en halv procent av basbeloppet.

Böijar ålderspension

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3
och 4 §§ sägs, för år räknat nittionio
procent eller, för gift försäkrad vars
make åtnjuter folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension enligt 1 §
första stycket, åttiofyra och en halv
procent av basbeloppet.

till folkpension.

2. dels följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till
ändring i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring:

SfU 1979/80:13

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

1 kap.

6 §

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av rege- Basbeloppet fastställes av regeringen
för varje månad och utgör ringen för varje månad och utgör

fyratusen kronor multiplicerat med fyratusen kronor multiplicerat med

det tal, vilket angiver förhållandet det tal, vilket angiver förhållandet *

mellan det allmänna prisläget under mellan det allmänna prisläget under

andra månaden före den som bas- andra månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i sep- beloppet avser och prisläget i september
1957. Ändring av nämnda tember 1957. Ändring av nämnda

tal må ej föranleda ändring av bas- tal må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigit el- beloppet, med mindre talet stigit eller
nedgått med minst tre procent ler nedgått med minst två procent

sedan närmast föregående ändring sedan närmast föregående ändring

av basbeloppet vidtogs. Det sålun- av basbeloppet vidtogs. Det sålunda
beräknade basbeloppet avrun- da beräknade basbeloppet avrun das

till närmaste hundratal kronor. das till närmaste hundratal kronor.

I motionen 1979/80: 624 av Lennart Brunander (c) hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen förändrar reglerna för erhållande av ålderspension
och ATP i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1979/80:631 av Maj Pehrsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att ett förslag skyndsamt läggs fram innebärande
en rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande från ATP.

I motionen 1979/80: 835 av Åke Polstam (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag innebärande att lagen om pensionstillskott
ändras, så att 4§ ej skall gälla änkepension till kvinna som ej lämnat
samtycke till undantagande.

I motionen 1979/80: 1183 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

1. begär förnyad översyn av frågan om rätt till pensionstillskott till dem
som på grund av undantagande från ATP efter pensionering kommit att
som enda inkomst uppbära mindre belopp än folkpension och pensionstillskott,

2. begär översyn av frågan om änkors rätt till pensionstillskott när
maken gjort undantagande från ATP.

Uppräkning av folkpensionens grundbelopp och beräkning av basbelopp

Hel ålderspension inom folkpensioneringen utgår med 95 % av basbeloppet
till ensam pensionär och med 155% av basbeloppet till två makar som
båda är pensionärer.

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen har tillkommit för att värdet
av pensionerna skall bibehållas i nivå med prisutvecklingen i samhället.
Basbeloppet bygger därför på konsumentprisindex, vilket beräknas på

SfU 1979/80:13

statistiska uppgifter om prisförändringar. Basbeloppet fastställs vaije månad
och utgör 4 000 multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan
konsumentprisindex under andra månaden före den som basbeloppet avser
och konsumentprisindex i september 1957.

För att man skall undvika alltför täta justeringar av basbeloppet har man
försett regeln om basbeloppets förändringar med en marginalspärr. Denna
är uttryckt så, att en ändring av jämförelsetalet inte skall föranleda ändring
av basbeloppet med mindre än att jämförelsetalet stigit eller gått ned med
tre procent sedan närmast föregående ändring av beloppet vidtogs.

Motionärerna i motionen 420 av Lars Werner m. fl. anser att det finns
starka skäl för en höjning av pensionsförmånerna för att ge pensionärerna
en reell standardhöjning. De föreslår därför att ålderspensionen för ensam
pensionär skall höjas till 99 % av basbeloppet och för gift pensionär till
84,5% av basbeloppet eller tillhopa 169% för makar. Motionärerna föreslår
också att reglerna för inflationsskyddet förändras så att basbeloppet
ändras redan när jämförelsetalet stigit eller gått ner med två procent efter
närmast föregående ändring av beloppet.

Riksdagen har senast föregående år (se SfU 1978/79: 17) avvisat förslag
om höjningar av folkpensionens grundbelopp bl. a. med hänvisning till de
mycket omfattande och kostnadskrävande reformer på pensionsområdet
som genomförts under senäre år. Utskottet har i det nämnda betänkandet
också hänvisat till pensionskommitténs ställningstagande i betänkandet
SOU 1977:46, Pensionsfrågor m.m. Kommittén förordade mot bakgrunden
av den rådande samhällsekonomiska situationen att tillgängliga resurser
för förbättringar för pensionärerna i första hand skulle tas i anspråk
för en utbyggnad av bl. a. långtidssjukvården. En sådan prioritering såvitt
gäller pensionärerna har också förordats i budgetpropositionen och utskottet
delar helt denna uppfattning. Utskottet vill erinra om att pensionärerna
till följd av pensionernas anknytning till basbeloppet bättre än många andra
grupper under senare tid tillförsäkrats en oförändrad standard och att
kostnaderna för endast värdesäkring av pensionerna för nästa budgetår
enligt propositionen beräknas uppgå till 2880 milj. kr.

Också ett motionsyrkande om tätare justering av basbeloppet behandlades
i det förenämnda betänkandet SfU 1978/79: 17. Yrkandet avslogs av
riksdagen på förslag av utskottet under hänvisning till att pensionskommittén
övervägt även denna fråga, men ansett att gällande bestämmelser för
värdesäkring av pensioner ger ett mycket gott inflationsskydd, varför en
ytterligare förfining av värdesäkringssystemet inte framstod som särskilt
angelägen. 1 betänkandet erinrade utskottet om att vissa av kommitténs
förslag, däribland frågan om värdesäkring av pensionerna, var föremål för
beredning i regeringskansliet.

Utskottet anser inte att riksdagen har någon anledning frångå sina tidigare
ståndpunkter i de nu aktuella frågorna och avstyrker följaktligen bifall
till motionen 420.

SfU 1979/80:13

Pensionstillskott vid undantagande från ATP

Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpension rätt
till pensionstillskott. Dessa utgår f. n. med belopp motsvarande för ålderspensionär
37% och för folkpensionär med hel förtidspension 74% av
basbeloppet. Pensionstillskotten räknas upp successivt den 1 juli varje år
med 4 % av basbeloppet för ålderspensionär och med 8 % av basbeloppet
för förtidspensionär fram till den 1 juli 1981. De kommer då, för år räknat,
att utgöra 45% av basbeloppet för ålderspensionär och 90% av samma
belopp för pensionär med förtidspension.

Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Ett undantagande kan medföra att
pensionstillskotten helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten
till pensionstillskott skall nämligen hänsyn tas till den ATP som skulle ha
utgått om undantagande inte hade skett.

I motionen 631 av Maj Pehrsson m. fl. begärs att förslag skyndsamt läggs
fram om att den som begärt undantagande från ATP skall ha rätt till
pensionstillskott. Motionärerna konstaterar att det var olyckligt att inte
redan från början göra anslutningen till ATP obligatorisk och att följden
blivit att många som begärt undantagande från ATP får leva på en oanständigt
låg materiell nivå. Motionärerna pekar också på att de som haft ett
undantagande från ATP under många år betalat högre folkpensionsavgift
än de som anslutit sig till ATP-systemet på grund av att avgiften till ATP är
avdragsgill vid taxeringen. Underlaget för folkpensionsavgiften blir därmed
lägre för ATP-anslutna än för dem som begärt undantagande. Dessa
har således enligt motionärerna under sina aktiva år betalat såväl större
avgifter till folkpensioneringen som högre stats- och kommunalskatt än de
som varit anslutna till ATP.

Även motionärerna i motionen 1183 av förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson m.fl. anser att rätten till pensionstillskott för dem som begärt
undantagande från ATP bör vidgas. Motionärerna erinrar om att många
som begärt undantagande nu lever på inkomster som understiger beloppet
för folkpension och pensionstillskott, och de begär att pensionskommittén
skall få förnyat uppdrag att se över detta problem. Samma motionärer och
motionärerna i motionen 160, Bengt Kindbom och Tage Sundkvist, och i
motionen 835, Åke Polstam, tar upp ett annat problem med anknytning till
pensionstillskotten. Vid bedömningen av änkors rätt till pensionstillskott
beaktas pension som skulle ha utgått om undantagande från ATP inte hade
gällt för den avlidne maken. Denna bedömning kvarstår även sedan änkepensionen
avlösts av ålderspension. Får däremot hustrun ålderspension
innan mannen avlider påverkas hennes rätt till pensionstillskott varken
före eller efter makens död av hans undantagande från ATP. Motionärerna
i motionen 1183 begär en översyn av dessa regler, medan motionärerna i
motionen 160 begär skyndsamt förslag till lagändring så att makes undantagande
inte påverkar en änkas rätt till pensionstillskott när hon får ålders -

SfU 1979/80:13

pension. Också motionären i motionen 835 begär förslag av denna innebörd
såvitt avser kvinnor som ej lämnat samtycke till undantagandet.

Motionsyrkanden med samma syfte prövades av föregående riksmöte
(SfU 1978/79:17). Utskottet erinrade därvid om att pensionskommittén i
betänkandet SOU 1977:76, Pensionsfrågor m. m., bl. a. lagt fram förslag
om att möjligheten att anmäla undantagande från ATP skall slopas och att
kommittén i det sammanhanget prövat frågan om rätten till pensionstillskott
vid undantagande från ATP. Vidare erinrade utskottet om att riksförsäkringsverket
uppmärksammat skillnaderna i villkoren för rätt till pensionstillskott
för änkor och att verkets skrivelse till regeringen i frågan
överlämnats till pensionskommittén för prövning.

Utskottet anser, i likhet med utskottets ställningstagande föregående år,
att beredningen inom regeringskansliet av pensionskommitténs förslag bör
avvaktas innan ställning tas till yrkandena beträffande pensionstillskott till
dem som begärt undantagande från ATP. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen 631 och motionen 1183 i motsvarande del.

Utskottet vidhåller också sitt ställningstagande i frågan om änkors rätt
till pensionstillskott, vilket innebär att yrkandena härom i motionerna 160,
835 och 1183 inte bör föranleda någon åtgärd med hänsyn till de överväganden
i frågan som pågår inom pensionskommittén.

Ansökan om folkpension

Ålderspension utgår fr. o. m. 65 års ålder. Möjlighet finns dock att skjuta
upp uttaget av pensionen till mellan 65 och 70 års ålder, varvid pensionsbeloppet
ökas, eller att ta ut pensionen i förtid fr. o. m. 60 års ålder, varvid
pensionsbeloppet reduceras.

Den som vill ha ålderspensionsförmåner måste i princip göra en skriftlig
ansökan härom hos försäkringskassan. Pensionen kan utgå retroaktivt,
dock längst för tre månader före ingången av den månad under vilken
ansökan gjordes hos försäkringskassan.

Lennart Brunander framhåller i motionen 624 att ålderspensionen bör
kunna utgå automatiskt fr. o. m. den månad man fyller 65 år och att
nuvarande ansökningsförfarande är onödigt byråkratiskt. Han begär att
reglerna för utbetalning av pension ändras så att den pensionsberättigade
tre månader före 65-årsdagen får ett meddelande om att pensionen kommer
att utbetalas med vissa angivna belopp för ålderpension och ATP. Vill den
pensionsberättigade ha pensionsuttaget uppskjutet skall uppgifter härom
anges på en blankett som sänds in till försäkringskassan.

En pensionsansökan innehåller uppgifter om sökandens personliga förhållanden
- make, barn, sammanboende, ekonomi m. m. — som skall
tjäna som underlag för bedömning av storleken av pensionsförmånerna,
skatteberäkning, utbetalningssätt m. m. När utskottet vid föregående riksmöte
(SfU 1978/79:15) behandlade en motion om förenkling av reglerna för
utbetalning av ålderspension erinrade utskottet bl. a. om att ansökningsför -

SfU 1979/80:13

farandet fungerade som en kontroll och kunde för den försäkrade innebära
en impuls till att ta upp frågan om inkomstprövade förmåner i form av
bostadstillägg och hustrutillägg. Utskottet fann det nödvändigt att en ansökan
regelmässigt föregick utbetalning av ålderspension. Utskottet anser att
riksdagen — som delade denna mening — bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt
och avstyrker därför bifall till motionen 624.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande höjning av folkpensionens grundbelopp och värdesäkring
av pensionsförmåner avslår motionen 1979/80:420,

2. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP avslår
motionerna 1979/80: 631 och 1979/80:1183 yrkandet 1,

3. beträffande pensionstillskott till änkepension avslår motionerna
1979/80:160, 1979/80: 835 och 1979/80:1183 yrkandet 2,

4. beträffande utbetalning av pension avslår motionen 1979/80:624,

5. med bifall till regeringens under punkten B 5 framlagda förslag
till Folkpensioner för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 29980000000 kr.

6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. Regeringen har
under punkten B 6 (s. 56-57) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen förordade ändringarna i fråga om hyresgränser
för kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 650000000 kr.

Motioner

1 motionen 1979/80: 628 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om samordning mellan bostadsbidragssystemen.

I motionen 1979/80:1187 (jfr 1979/80: 1011) av Lars Werner m.fl. (vpk)
hemställs att riksdagen beslutar att bostadskostnadsgränserna för statsbidrag
till KBT fr. o. m. den 1 januari 1981 höjs till 775 kr./månad för ogift
pensionär och 900 kr./månad för makar.

Utskottet

Fr. o. m. den 1 januari 1980 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader
för kommunala bostadstillägg till folkpension. Statsbidrag utgår under
förutsättning att kommunen täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp

SfU 1979/80:13

till 700 kr./mån. för ensamstående och 800 kr./mån. för makar. Statsbidrag
utgår med 43% av kommunens kostnader för bostadstillägg upp till
nämnda bostadskostnader per månad (prop. 1978/79:95 bil. 2, FiU 1978/
79: 35, rskr 1978/79: 335).

I konsekvens med vad som föreslagits i budgetpropositionen bil. 16,
Bostadsdepartementet beträffande hyresgränserna för statskommunala
bostadsbidrag förordar chefen för socialdepartementet att bostadskostnadsgränserna
för statsbidrag till kommunala bostadstillägg justeras upp
till 750 kr./mån. för ensamstående och 850 kr./mån. för makar fr. o. m. den
1 januari 1981. Höjningen kommer inte att påverka statsbidragsgivningen
förbudgetåret 1980/81.

Civilutskottet har denna dag (CU 1979/80:16) biträtt regeringens förslag
om en justering av de övre hyresgränserna för statskommunala bostadsbidrag,
vilket innebär att utskottet avstyrkt ett yrkande i motionen 1011 av
Lars Werner m.fl. om en höjning av hyresgränserna till 775 kr./mån. för
ensamstående och 900 kr./mån. för makar. Socialförsäkringsutskottet anser
att överensstämmelse bör föreligga beträffande bostadskostnadsgränserna
inom de båda bostadsbidragssystemen. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till samma motionärers förslag i motionen 1187 om en motsvarande
höjning av hyresgränserna för statsbidrag till kommunala bostadstillägg
och tillstyrker bifall till propositionens förslag.

I motionen 628 av Maj-Lis Landberg m. fl. påtalas att olika regler gäller
för beräkning av kommunalt bostadstillägg och statskommunalt bostadsbidrag
såvitt gäller sammanboende personer. Vid beräkning av kommunalt
bostadstillägg anses pensionär som stadigvarande sammanbor med annan,
med vilken han eller hon varit gift eller har eller har haft barn, som gift
pensionär medan vid beräkningen av statskommunalt bostadsbidrag även
de som utan att fylla de nämnda förutsättningarna har ekonomisk hushållsgemenskap
behandlas som gifta. Motionärerna anser att de båda systemen
bör samordnas och de begär att bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)
skall få i uppdrag att lägga fram förslag i frågan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en bättre samordning mellan
de båda systemen på denna punkt behövs. Problemet har emellertid
redan uppmärksammats av den socialpolitiska samordningsutredningen (S
1975:02) som i sitt betänkande SOU 1979: 94, En allmän socialförsäkring,
ansett det särskilt angeläget att införa enhetliga civilståndsregler för de
olika bostadsbidragen. Utredningen har därvid förordat att man skulle
införa ett utvidgat samboendebegrepp för kommunala bostadstillägg för att
anpassa reglerna till de statskommunala bostadsbidragen. Betänkandet är
för närvarande föremål för remissbehandling. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 628
för närvarande inte är påkallad.

SfU 1979/80:13

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande höjda hyresgränser med bifall till propositionen och
med avslag på motionen 1979/80: 1187 godkänner de i propositionen
förordade ändringarna i fråga om hyresgränser för kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

2. beträffande samordning mellan bostadsbidragssystemen avslår
motionen 1979/80: 628,

3. med bifall till regeringens under punkten B 6 framlagda förslag
till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 650000000 kr.,

7. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkten B 7 (s. 58-59) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 50 500000 kr.

9. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens under
punkten B 9 (s. 61) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 200000 kr.

Stockholm den 13 mars 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c).
Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind
(m). Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s),
Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Siri Häggmark (m). Arne Andersson
i Falun (c) och Ulla Johansson (s).

SfU 1979/80:13

Reservation

Inrättande av en försäkringsrätt i Malmö (punkten 2 mom. I)

Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Börje Nilsson, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Ulla Johansson (alla s) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som böijar med ”Enligt
vad” och slutar med ”motionen 161.” bort ha följande lydelse.

Enligt vad utskottet erfarit uppgick målbalansen för försäkringsrätterna
vid 1979 års utgång till 16629 mål, medan under året avverkats 7600 mål.
Detta innebär att de försäkrade kan få vänta två år på förmåner, som utgör
deras enda inkomst. Försäkringskassan måste också handlägga och fatta
beslut om vissa ärenden utan ledning av rättspraxis. I synnerhet för bedömningen
av ärenden om ersättning från den nya arbetsskadeförsäkringen
är detta allvarligt.

Några delade meningar om nödvändigheten att förstärka försäkringsrätterna
föreligger inte. Propositionens förslag innebär att samtliga försäkringsrätter
tillförs medel för inrättande av nya tjänster, men att försäkringsrätten
för Södra Sverige prioriteras i detta avseende med en helt ny
avdelning. För denna försäkringsrätt har också prognoserna för måltillströmning
och målavverkning slagit mest fel.

I en reservation till utskottets betänkande SfU 1977/78: 15 hemställdes
att försäkringsrätten för Södra Sverige skulle förläggas till Malmö i stället
för till Jönköping. Reservanterna anslöt sig härvid till det förslag som lagts
fram av utredningen angående översyn av besvärsorganisationen och som
motiverats av de fördelar främst ur rekryteringssynpunkt som en lokalisering
till Malmö skulle innebära. I reservationen redogjordes utförligt för de
skäl ur rekryterings- och andra synpunkter som talade för en försäkringsrätt
i Malmö.

Utskottet delar motionärernas i motionen 161 uppfattning att det finns
anledning inrätta en ljärde försäkringsrätt som förläggs till Malmö. Enbart
befolkningen i Skåne och Blekinge, ca 1 200000 personer, utgör tillräckligt
underlag härför. I Malmö-Lundområdet finns mycket goda möjligheter att
rekrytera personal till en försäkringsrätt. Här finns också unika resurser
för att säkerställa den nödvändiga tillgången på kvalificerad medicinsk
expertis inom nära nog samtliga specialiteter och därmed genomföra
snabba utredningar i ärenden av komplicerad natur.

Antalet nya tjänster - inberäknat tillfälliga tjänster — som föreslås i
propositionen motsvarar ungefärligen vad som skulle behövas för att inrätta
en försäkringsrätt i Malmö. Enligt utskottets mening bör man inom
regeringskansliet ha en sådan planering vid utbyggnaden av de befintliga
försäkringsrätterna att man bevarar möjligheterna att föra samman en del
av resurserna inom organisationen till en ny försäkringsrätt i Malmö.
Regeringen bör återkomma med förslag om en sådan försäkringsrätt till
riksdagen vid riksmötet 1980/81. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

SfU 1979/80:13

dels att utskottet vid punkten 2 under moni. 1 bort hemställa

1. beträffande inrättande av en försäkringsrätt i Malmö med bifall
till motionen 1979/80: 161 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Pensionstillskott vid undantagande från ATP (punkten 5 mom. 2 och 3)
Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Allan Åkerlind (m), Gullan
Lindblad (m), Elis Andersson (c), Siri Häggmark (m) och Arne Andersson
i Falun (c) anför:

Bestämmelserna om avräkning av pensionstillskott mot den ATP som
skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen att
en ålderspensionär för sin försöijning endast får grundpensionens belopp,
f. n. 1 179 kr./mån. för ogift pensionär, och i förekommande fall kommunalt
bostadstillägg. Enligt vår mening talar flera omständigheter för att man
snarast bör vidta åtgärder för att ge dessa försäkrade en anständig materiell
standard. De som vid tilläggspensioneringens uppbyggnadsskede anmälde
undantagande från ATP hade inte möjlighet att förutse att de skulle bli
uteslutna från att få del av pensionstillskottens förmåner. Pensionstillskotten
kan inte heller ses som en förmån inom ATP-systemet utan får i princip
anses vara en skattefinansierad låginkomstutfyllnad och standardsäkring.
Härtill kommer att de flesta som uppbär pensionstillskott inte direkt har
bidragit till finansieringen av ATP. Avgifts- och taxeringsbestämmelserna
har också medfört att företagare, som begärt undantagande från ATP,
under sina aktiva år har betalat större avgifter till folkpensioneringen och
högre stats- och kommunalskatt än den som med samma bruttoinkomst av
jordbruk eller rörelse varit ansluten till ATP genom att ATP-avgiften hela
tiden varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen och därmed sänkt underlaget
för beräkning av avgifter och skatter.

Tyvärr måste vi konstatera att pensionskommittén i sitt betänkande
SOU 1977:76 inte föreslagit någon ändring i bestämmelserna om rätt till
pensionstillskott vid undantagande från ATP. Vi menar emellertid att de
ovan anförda argumenten är tillräckligt starka för en ändring av nuvarande
ordning och att det är en väsentlig politisk uppgift att slå vakt om ekonomiskt
eftersatta minoriteters trygghet på så vis att förändringar till dessa
gruppers bästa snabbt och effektivt uppnås. Vi vill därför uttrycka förhoppningen
att regeringen vid beredningen att pensionskommitténs förslag,
oavsett kommitténs restriktiva hållning, beaktar vad som under flera
år anförts i motioner av riksdagsledamöter från centerpartiet och moderata
samlingspartiet och snarast förelägger riksdagen förslag om att undantagande
från ATP inte skall påverka rätten till pensionstillskott.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980