NU 1979/80:61

Näringsutskottets betänkande
1979/80:61

med anledning av motioner om gummiindustrin

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner om gummiindustrin.
Motionsyrkandena avser bl. a.
planeringen för gummiindustrin i dess helhet,
nationalisering av vissa utlandsägda gummifabriker i Sverige,
fortsatt drift vid Tretorn AB i Helsingborg.

Motionerna

Yrkanden
Motionerna är följande:

1979/80:392 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ett ökat statligt engagemang i gummivaruindustrin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ett program för den svenska gummiindustrin,

1979/80:699 av Nils Berndtson (vpk) och Marie-Ann Johansson (vpk), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär en utvecklingsplan för svensk gummiindustri i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. uttalar sig för en nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i
Sverige,

1979/80:1784 av Jörn Svensson (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen

1. att undersöka förutsättningarna för ett statligt övertagande av ägaransvaret
för Tretorn i Helsingborg,

2. att ge Tretorn och dess nya ledning förutsättningar att utveckla
nuvarande och ny produktion,

3. att vidta åtgärder för att sanera importen av gummiskodon.

Motivering

I motionen 1979/80:392 anförs att en svensk gummiindustri är nödvändig
inte minst av sysselsättnings- och försörjningsskäl. För att kapaciteten skall

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 61

NU 1979/80:61

kunna säkras krävs emellertid en bättre samordning av företagen under
sådana former att staten har ett avgörande inflytande. Ett ökat samhällsengagemang
skulle kunna ske bl. a. genom att allmänna pensionsfonden
förvärvar ytterligare aktier i de berörda företagen. För närvarande har
stiftelser och multinationella koncerner dominerande intressen inom
branschen. Motionärerna vill att riksdagen, mot bakgrund av ett utredningsarbete
inom statens industriverk som skall avslutas under år 1980. skall
begära att regeringen senast under riksmötet 1980/81 förelägger riksdagen ett
program för den svenska gummiindustrin.

I motionen 1979/80:699 framhålls att tillverkningen av bildäck i Sverige i
hög grad kontrolleras av multinationella företag. Bl. a. nämns hoten om
nedläggning av Firestones fabriker i Viskafors och Borås och av Goodyears
fabrik i Norrköping. I motionen hävdas att företagsledningarna inte har gjort
nödvändiga investeringar utan i stället förklarat bristande lönsamhet med de
anställdas höga frånvaro. Vidare framhåller motionärerna att det av
Kooperativa förbundet ägda Gislaved AB har uttryckt farhågor för ökad
importkonkurrens om de nämnda företagen lägger ned sin tillverkning i
Sverige. Allt detta skulle tala för att samhället bör överta planeringen av
gummiindustrin och ägandet av de båda företagen.

I motionen 1979/80:1784 hänvisas till att företagsledningen i Tretorn AB
tycks vilja lägga ned driften vid företagets fabrik i Helsingborg med
motiveringen att Tretorns resultatutveckling har varit otillfredsställande.
Enligt motionären är en av orsakerna till det dåliga resultatet att viktig
utrustning och tillverkning medvetet har flyttats utomlands. I Sverige finns
ett behov av produkter med hög kvalitet, säger motionären. Priskonkurrensen
från importerade skodon har emellertid trängt undan de svenska
produkterna. Innan ett beslut om nedläggning av Tretorn fattas borde
möjligheterna att finna alternativa användningsområden för gummimaterial
undersökas. Motionären pekar bl. a. på att gummi kan användas i
arbetsmiljösammanhang som beläggning och skydd samt för stöt- och
ljuddämpning. Staten bör därför, menar han, i samarbete med de anställda
låta undersöka de framtida utsikterna för att utveckla produktionen och
sanera marknaden. Målet bör vara att staten tar över fabriken och att de
anställda engageras i framtidsinriktat utvecklingsarbete. För att undermåliga
importprodukter skall utestängas bör kvalitetskrav uppställas för importen.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Inledning

Begreppet gummivaruindustri i den officiella statistiken innefattar verksamhet
som huvudsakligen består av mekanisk och kemisk bearbetning av
naturligt eller syntetiskt rågummi till gummilösningar, gummidispersioner,
halvfabrikat av gummi och gummivaror. Vidare ingår framställning av

NU 1979/80:61

gummiregenerat (gummi i plastisk form framställt bl. a. ur gummiskrot) och
vidareförädling av detta till halvfabrikat och färdigvaror. 1 gummivaruindustrin
ingår även reparation av gummivaror samt regummering. Inom
branschen produceras huvudsakligen insatsvaror och konsumtionsvaror. De
två största produktgrupperna är gummidäck och industrigummi.

Saluvärdet av gummivaruindustrins produktion uppgick år 1979 enligt den
officiella statistiken till 1 660 milj. kr. Importen av gummivaror uppgick
samma år till 1 392 milj. kr. och exporten till 818 milj. kr. Antalet sysselsatta
inom gummivaruindustrin har minskat under hela 1970-talet. År 1971 var
antalet ca 15 000, medan det år 1979 var omkring 11 000.

I det följande redovisas pågående utrednings- och forskningsarbete samt
det aktuella läget jämte riksdagsdebatter under riksmötet 1979/80 beträffande
de företag som berörs i motionerna.

Utredning om gummivaruindustrin

Regeringen gav i december 1976 statens industriverk (SIND) i uppdrag att
utreda vissa frågor rörande gummivaruindustrin. Enligt riktlinjerna för
uppdraget skall en kartläggning göras av gummivarornas utveckling såväl
totalt som inom de viktigaste förbrukningsområdena.

Riktlinjerna innehåller bl. a. följande. Kartläggningen bör utgöra en
utgångspunkt för bedömning av utvecklingstendenserna inom gummivaruindustrin.
Förutom en redogörelse för nuläget inom branschen bör även dess
situation i stadium 1985/90 skisseras. Effekterna av den förväntade
utvecklingen bör bedömas strukturellt, sysselsättningsmässigt, regionalt och
från miljösynpunkt. Utvecklingens konsekvenser för vår försörjningsberedskap
bör särskilt uppmärksammas. Problemet med lågprisimport av vissa
standardvaror bör i hög grad beaktas bl. a. mot bakgrund av den allvarliga
situationen för tillverkningen av gummistövlar. Även en stor del av
däcktillverkningen kan snabbt komma i samma läge som stöveltillverkningen.
Dessutom beräknas tillverkningen av cykeldäck redan efter ett par år
vara omöjlig att hålla i gång i Sverige. Den tekniska förnyelsen och
materialutvecklingen inom gummivaruindustrin bör också kartläggas av
utredningen. Ett exempel på detta är det gjutna däcket som väntas bli
introducerat på marknaden under 1980-talet.

Utredningens första rapport Gummivaruindustri, lägesrapport (SIND
1978:2) lämnades i mars 1978 och utgjorde en beskrivning av branschens
nuläge samt en precisering av vissa problem och förhållanden av betydelse
för branschens framtida utveckling. Ett förslag till lösning av arbetsmiljöproblemet
vid blandningsenheterna inom gummivaruindustrin har lämnats i
en rapport (SIND 1979:5) i oktober 1979. Utredningsuppdraget beräknas bli
slutfört under år 1980, då en rapport om nuvarande och framtida
konkurrensläge för den svenska industrigummiproduktionen kommer att
publiceras.

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 61

NU 1979/80:61

I den nämnda lägesrapporten sammanfattas problembilden för gummivaruindustrin
på följande sätt:

- Den inhemska däckstillverkningen har problem att hävda sig i den
internationella konkurrensen. Anläggningsstrukturen är i huvudsak mindre
effektiv jämfört med förhållandena i viktiga konkurrentländer. Ett sätt att
minska hotet om nedläggning av hela produktionsenheter skulle kunna vara
produktbyten företagen emellan, för att därigenom erhålla längre serier.
Konkurrensen från låglöneländer kan väntas tilltaga i framtiden.

- För vissa standardprodukter väntas tilltagande svårigheter att vidmakthålla
erforderlig produktionskapacitet för krisberedskap. Förutom vissa
typer av däck och fordonsslang är det gummiskor och då främst stövlar som
kommer att innebära ökande problem i detta avseende.

- Vad gäller industrigummi m. m. väntas tilltagande konkurrens från
andra länder. Möjligheterna att hävda sig för svensk gummivaruindustri
måste emellertid bedömas som goda inom detta område, förutsatt att
företagen satsar tillräckligt på utveckling. Med hänsyn till att många företag
med uppenbar utvecklingspotential de senaste åren haft svag lönsamhet och
sjunkande soliditet finns risk för att nödvändiga offensiva satsningar blir
eftersatta.

- Arbetsmiljöproblemen är svåra vid flera moment i gummivarutillverkningen.
Som exempel kan nämnas gas- och dammproblem, klämrisker m. m.
Åtminstone vad gäller de svåra problemen i samband med blandningsverksamheten
i många företag synes det finnas möjligheter att hitta lösningar.

- Avsaknaden av inhemsk syntetgummitillverkning kan på sikt eventuellt
visa sig bli ett handikapp för svensk gummivaruproduktion och verka
hämmande på branschens utvecklingsmöjligheter. Problemet i dagsläget är
emellertid, då i-världens syntetgummiproducenter dras med allvarliga
lönsamhetsproblem p g a överkapacitet, att en svensk tillverkning ej torde
kunna visa godtagbar företagsekonomisk lönsamhet. Dessutom uppmuntrar
ej dagens strukturproblem inom gummivaruindustrin till investeringar i
råvaruledet.

Inom industriverket pågår även en mindre studie som behandlar den
ökande lågprisimporten av däck, främst från östeuropeiska och sydostasiatiska
länder. Denna undersökning beräknas bli färdig under juni månad
1980.

Forsknings- och utvecklingsarbete

För att främja den tekniska utvecklingen inom svensk gummivaruindustri
tillkom Plast- och gummitekniska institutet i oktober 1977 som ett
branschforskningsinstitut bildat av de mekaniska, kemiska samt plast- och
gummibearbetande industrierna. Verksamheten finansieras till hälften av
medel från styrelsen för teknisk Utveckling (STU). Institutets främsta uppgift
är att bidra till att kunskapsnivån höjs i de industrigrenar som sysslar med
plaster och gummi. Bland åtgärderna märks service, uppdragsverksamhet
samt information och utbildning. Projekt bedrivs f. n. inom områdena
plaster, gummi, kompositer (sammansatta material), produktionsteknik,
miljö och avfall samt information och utbildning. Förutom ett kontor i

NU 1979/80:61

Stockholm finns sedan början av år 1980 en station i Värnamo för
produktionstekniska frågor och en station i Sundsvall för hållfasthetstekniska
frågor.

Förutom vid Plast- och gummitekniska institutet bedrivs gummiteknisk
forskning bl. a. vid de tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg och
Lund samt inom de olika gummiföretagen.

Det aktuella läget samt riksdagsdebatter under riksmötet 1979180 beträffande
vissa företag som berörs i motionerna

Goodyear Gummifabriks AB

Goodyear Gummifabriks AB är ett helägt dotterbolag till Goodyear Tire
and Rubber Co i USA. Fabriken i Norrköping startades år 1938.

Medeltalet anställda år 1979 var 751 i Norrköping, 59 i Stockholm och 36 i
övriga landet. Den fakturerade försäljningen år 1979 uppgick till ca 253 milj.
kr. Resultatet för år 1979 blev ett underskott om 15,3 milj. kr. mot ett
överskott om 3,3 milj. kr. år 1978.

I november 1979 informerade företagsledningen om att man planerade att
lägga ned verksamheten i Norrköping. I mars 1980 inleddes MBLförhandlingar
om nedläggning. I samråd med de anställda tillkallades i
mitten av mars en konsult för att utreda förutsättningarna för fortsatt drift i
någon form i Norrköping. MBL-förhandlingarna har ajournerats i avvaktan
på besked från regeringen beträffande försörjningsberedskapsaspekter på
vissa delar av Goodyears tillverkning. Frågan härom bereds f. n. inom
regeringskansliet.

Sysselsättningen vid Goodyear i Norrköping debatterades i riksdagen den
12 november 1979 (RD 1979/80:26 s. 64), då arbetsmarknadsminister Rolf
Wirtén besvarade en fråga (1979/80:77) av Nils Berndtson (vpk) om ökad
anställningstrygghet i multinationella företag. Frågan gällde om regeringen -mot bakgrund av hotet om nedläggning av Goodyears fabrik i Norrköping
med ca 700 anställda - var beredd att vidta åtgärder i syfte att öka tryggheten
för anställda i multinationella företag.

Situationen vid Goodyears fabrik i Norrköping debatterades i riksdagen
även den 27 mars 1980, då industriminister Nils Åsling besvarade en fråga
(1979/80:372) om arbetsmarknaden i Norrköpingsregionen. I sitt svar
meddelade industriministern bl. a. följande:

Bakgrunden till frågan är att Goodyear nyligen inlett MBL-förhandlingar
med de fackliga organisationerna rörande behovet av en omstrukturering av
verksamheten vid företaget. Enligt vad jag har erfarit har förhandlingar i
denna fråga inletts. De fackliga organisationerna har begärt att en
löntagarkonsult skall utreda företagets situation. En konsult har tillkallats
och påbörjat sitt arbete.

1 samband med att företagsledningen vid Goodyear nyligen informerade
mig om situationen inom företaget uppmanade jag dem att kontakta andra
företag inom gummivaruindustrin för att förutsättningslöst undersöka

NU 1979/80:61

möjligheterna till olika former av samarbete. Enligt vad jag har erfarit pågår
vissa diskussioner med andra företag i denna fråga.

I avvaktan på de pågående MBL-förhandlingarna, löntagarkonsultens
arbete samt de kontakter som förekommer med andra företag är det ännu för
tidigt att bedöma i vilken utsträckning företagets situation kan komma att få
återverkningar på arbetsmarknaden i Norrköpingsregionen.

Industriministern jämförde situationen för Goodyear med den som
Firestone i Borås befunnit sig i. Han uttryckte tillförsikt om att Goodyears
problem skulle kunna lösas genom samma handlingsmönster som tillämpats
för Firestone.

Firestone-Viskafors AB

Firestone-Viskafors AB är Sveriges äldsta gummiföretag. Firman grundades
år 1890 under namnet Skandinaviska Gummi AB. Firestone Tire and
Rubber Co i USA har sedan år 1964 aktiemajoriteten i företaget.
Verksamhetsåret 1978/79 var medeltalet anställda 941. Den fakturerade
försäljningen uppgick då till 191 milj. kr. Detta innebar en ökning med ca
23 %, att jämföras med en ungefär lika stor minskning föregående år.
Rörelsen har de senaste åren resulterat i förlust, 26,6 milj. kr. år 1977/78 och
1,7 milj. kr. år 1978/79.

I november 1979 tillkännagav majoritetsaktieägaren att inga ytterligare
kapitaltillskott skulle komma att lämnas. Mot bakgrund av budgeterade
fortsatta förluster inleddes förhandlingar med de anställda och övriga
intressenter om den fortsatta verksamheten.

I februari 1980 övertogs aktierna av det svenskägda företaget Hexagon
AB. Härigenom kunde tillverkningen i Viskafors fortsätta, medan tillverkningen
i Boråsfabriken skulle upphöra den 31 mars 1980 och all personal
friställas, om man inte dessförinnan kunde hitta någon annan intressent.

Hexagon lyckades inte före utgången av mars 1980 hitta någon köpare till
bildäcksfabriken i Borås. I första hand har möjligheterna att fortsätta som
gummiförelagundersökts, men man har även varit villig att sälja fabriken för
annan tillverkning. Personalen är varslad om uppsägning till mitten av
augusti 1980. Målet är att finna en köpare före denna tidpunkt. Förhandlingar
pågår f. n. med ett antal intressenter.

Sysselsättningsproblemen i Borås och Sjuhäradsbygden debatterades i
riksdagen den 10 december 1979 (RD 1979/80:48 s. 61) med anledning av två
interpellationer (1979/80:64, 1979/80:76) och en fråga (1979/80:127).

Sysselsättningen vid Firestones fabriker i Borås och Viskafors debatterades
i riksdagen även den 10 mars 1980 (RD 1979/80:98 s. 12), då
industriminister Nils Åsling besvarade en interpellation (1979/80:143) i
ämnet. Industriministern beskrev de åtgärder som vidtagits beträffande
fabrikerna i Borås och Viskafors på följande sätt:

Redan när Firestone under senare delen av hösten år 1979 meddelade att
man planerade att upphöra med sin tillverkning i Sverige, tog jag direkt

NU 1979/80:61

kontakt med det amerikanska moderbolaget. Firestone ombads att försöka
finna andra gummiindustriföretag som kunde vara intresserade av att överta
hela eller delar av verksamheten i Borås och Viskafors.

Företrädare för industridepartementet har därefter hållit mycket nära
kontakt med en arbetsgrupp i Borås som har haft till uppgift att finna ny
sysselsättning till Firestones fabriker och i vilken bl. a. de fackliga
organisationerna, länsmyndigheterna och Borås kommun varit företrädda. I
samverkan med den konsult som arbetsgruppen har anlitat har departementets
företrädare medverkat bl. a. genom att ta kontakter med andra företag i
gummibranschen.

Sedan kontakter hade tagits med ett flertal företag, varav några seriöst
övervägde att överta delar av Firestones anläggningar, återstod till sist två
intressenter, Trelleborg AB och Hexagon AB.

I mitten av januari månad i år inledde Firestone förhandlingar med dessa
båda företag .

Såväl Trelleborg som Hexagon hade för avsikt att efter ett övertagande
driva Firestones verksamhet vidare i endast begränsad omfattning. Inget av
de båda företagen hade planer på att fortsätta produktionen av personvagnsdäckiBorås.
Under förhandlingarnas gång framkom att båda företagen hade
för avsikt att på litet längre sikt sysselsätta ungefär hälften av det antal
personer som nu är anställda av Firestone.

Stora ansträngningar gjordes för att undersöka förutsättningarna för
Trelleborg och Hexagon att samtidigt överta var sin del av Firestones
verksamhet. Därigenom skulle större delen av sysselsättningen i Borås och
Viskafors ha kunnat bevaras. Denna tanke måste dock överges, sedan det
visat sig att den skulle leda till betydande negativa konsekvenser för
sysselsättningen i Trelleborg.

I början av februari månad beslöt Firestone att överlåta det svenska
dotterbolaget till Hexagon på de villkor som parterna enats om. Det fanns
enligt min mening vare sig formella möjligheter eller faktisk anledning för
regeringen att försöka förhindra denna uppgörelse mellan Firestone och
Hexagon, som också stöddes helt av de fackliga organisationerna. Trots allt
innebar den att en betydligt större del av sysselsättningen vid Firestones
anläggningar direkt kunde räddas än vad någon hade vågat hoppas ett par
månader tidigare.

I samband med att Hexagon övertog Firestones svenska dotterbolag
lovade bolaget såväl mig som de fackliga organisationerna att göra intensiva
ansträngningar för att finna andra företag och annan verksamhet till
Boråsfabriken så att så stor del av sysselsättningen som möjligt kan
bibehållas. Enligt vad jag har erfarit har Hexagons ledning tillsatt tre
arbetsgrupper inom koncernen vilka sedan en tid tillbaka var för sig arbetar
med att i första hand finna annan gummiindustri, i andra hand annan industri
utanför gummibranschen eller annan verksamhet inom Hexagongruppen
som kan placeras i Boråsfabriken.

Hexagons ansträngningar sker i nära samarbete med den arbetsgrupp i
Borås som hela tiden följt frågan med bistånd av en konsult. Jag räknar med
att inom kort få en rapport från Hexagon och arbetsgruppen om resultaten av
de ansträngningar som hittills har gjorts. Enligt de underhandsupplysningar
som jag hittills har fått finns det för dagen anledning att vara relativt
optimistisk, och jag utgår från att Hexagon skall lyckas med sin uppgift så att
sysselsättningen i Boråsfabriken kan räddas.

NU 1979/80:61

Tretorn AB

Tretorn AB startade sin verksamhet år 1891. Tillverkningen domineras av
gummiskor och tennisbollar.

Tretorngruppens fakturerade försäljning uppgick år 1979 till 318 milj. kr.
Antalet anställda uppgick i augusti 1979 till 1 077, varav 831 i Sverige. Detta
innebar en kraftig minskning från föregående år, då motsvarande antal var
1 675 och 1 314.

Riksdagen behandlade situationen vid Tretorn AB i december 1978 i
samband med frågor om skoförsörjningen (prop. 1978/79:60, NU 1978/
79:18, rskr 1978/79:117). För tryggande av försörjningsberedskapen i fråga
om gummistövlar beslutades för budgetåret 1978/79 om ett ränte- och
amorteringsfritt försörjningsberedskapslån om 8 milj. kr. och en statlig
garanti för ett banklån om 4 milj. kr. Riksdagen godkände ett avtal mellan
Tretorn och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). vilket innebar att
Tretorn under åren 1979-1981 vid sina anläggningar i Helsingborg av
beredskapsskäl skulle upprätthålla en erforderlig produktionskapacitet i
fråga om gummistövlar. För hela avtalsperioden beviljades 19,5 milj. kr. i
försörjningsberedskapslån.

Tretorn AB har även erhållit särskilt sysselsättningsstöd. I ett avtal med
staten förband sig Tretorn AB i februari 1978 att, mot en ersättning av 5,6
milj. kr., förlänga avvecklingsperioden för sådan verksamhet som det då
bedömdes nödvändigt att lägga ner för att möjliggöra fortsatt sysselsättning
inom övrig tillverkning. Behovet av personalminskning beräknades till 250
personer. Företaget gick med på att, mot en ersättning på 2,9 milj. kr., inte
säga upp några anställda med verkan före den 1 januari 1979. Mot en
ersättning på 2,7 milj. kr. lovade företaget att inte avskeda mer än 100
arbetstagare under perioden 1 januari-30 juni 1979. För år 1978 uppfylldes
villkoret. Däremot bedömde man i slutet av år 1978 att villkoret för perioden
1 januari-30 juni 1979 inte skulle kunna uppfyllas. Ett förslag till nytt
sysselsättningsavtal mellan företaget och staten godkändes av riksdagen i
december 1978. Detta förslag innebar att företaget skulle, utöver de 2,9 milj.
kr. som det redan uppfyllt villkoren för enligt det ursprungliga avtalet, få
uppbära ytterligare 2,1 milj. kr. Dessa medel skulle användas för att under
hela år 1979 upprätthålla sysselsättningen för ca 75 anställda vid blandningsoch
bollbeklädnadsenheterna. Dessa personer skulle annars få lämna sina
anställningar vid utgången av april 1979. Företaget förband sig därutöver att
upprätthålla verksamheten för ca 25 personer vid blandningsenheterna till
och med utgången av år 1981.

Under hösten 1979 begärde Tretorn AB en omprövning av sitt avtal med
ÖEF om försörjningsberedskapsstöd för produktion av gummistövlar. ÖEF
fann dock inte skäl att öka detta stöd. Tretorn valde i detta läge att säga upp
avtalet och varsla om nedläggning av tillverkningen vid företaget.

Näringslivsdelegationen i Malmöhus län initierade då en konsultundersökning
i syfte att ta fram förslag som kunde leda till att Tretorn i möjlig

NU 1979/80:61

utsträckning beredde fortsatt sysselsättning åt den varslade personalen.

Resultatet blev att man vid styrelsesammanträde i Tretorn AB den 2 april
1980 beslöt om överlåtelse av två tredjedelar av aktiekapitalet i dotterbolaget
Tretorn Stövel AB. Tretorn AB skulle kvarstå som ägare till den återstående
tredjedelen, medan AB Norrvikens Skofabrik i Skee skulle äga en tredjedel
och enskilda intressenter i Helsingborg en tredjedel. Det nya företaget Stövel
AB Tretorn beräknas komma att sysselsätta ca 270 personer.

Bolaget har ansökt om att få teckna ett avtal med ÖEF om försörjningsberedskapslån
mot att viss stöveltillverkning upprätthålls. ÖEF bereder f. n.
ärendet och väntas kunna fatta beslut under maj 1980. Inriktningen är att få
till stånd ett avtal av samma typ som det mellan ÖEF och Tretorn AB.

Situationen vid Tretorn AB har debatterats vid två tillfällen under
riksmötet 1979/80. Den 17 december 1979 (RD 1979/80:54 s. 24) besvarade
arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén två frågor (1979/80:194, 1979/80:196)
om den framtida sysselsättningen vid Tretorn AB. Arbetsmarknadsministern
redogjorde för de då aktuella förhållandena på följande sätt:

För ett par månader sedan begärde Tretorn AB hos överstyrelsen för
ekonomiskt försvar en uppjustering av nu gällande avtal. Överstyrelsen fann
dock inte skäl att gå med på ökat stöd. Tretorn AB valde då att säga upp
avtalet.

Tretorns förslag till nytt avtal skulle dels innebära en avsevärd personalminskning
under 1980, dels en subvention vad gäller stöveltillverkningen
med 40 000-50 000 kr. per personår.

Regeringen anser inte att det finns anledning att frångå överstyrelsens
bedömning. Det blir nu överstyrelsens sak att överväga alternativa vägar att
upprätthålla försörjningsberedskapen när det gäller gummistövlar. Företaget
har informerats härom.

Mot bakgrund av detta har Tretorn AB beslutat att inleda MBLförhandlingar
om total nedläggning.

Sysselsättningsläget har nu allmänt sett förbättrats. Efterfrågan på
arbetskraft till industrin är relativt god. Men omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder måste ändå sättas in vid en nedläggning av denna
omfattning. Självfallet kommer de reguljära medel som står till buds att
användas. Jag har från arbetsförmedlingen i Helsingborg inhämtat att sådana
insatser planeras. I första hand kommer det att bli aktuellt att, i det relativt
gynnsamma arbetsmarknadsläge som nu råder inom industrin, underlätta
omplaceringar lokalt och regionalt genom intensiva förmedlingsinsatser. Det
kan även bli aktuellt med utbildningsinsatser för att underlätta övergången
till expansiva industrier. På detta sätt kan man långsiktigt trygga sysselsättningen
för dem som drabbas vid en nedläggning av Tretorn AB.

Den 15 februari 1980 (RD 1979/80:86 s. 95) besvarade handelsminister
Staffan Burenstam Linder en fråga (1979/80:294) om åtgärder för att säkra
fortsatt svensk tillverkning av gummistövlar. Handelsministern redovisade
bl. a. de försörjningsmässiga överväganden som regeringen hade gjort och
anförde:

Regeringen har intagit samma ståndpunkt som ÖEF. Inom de begränsade
ekonomiska ramar som det ekonomiska försvaret har till sitt förfogande

NU 1979/80:61

måste en lång rad angelägna behov kunna tillgodoses. Jag vill här peka på
kravet att trots starkt ökade kostnader upprätthålla försörjningsberedskapen
på olje- och tekoområdena. Detta innebär att noggranna överväganden
måste göras både då det gäller vilka varor som skall anses oundgängliga från
försörjningsberedskapssynpunkt och i fråga om valet av metoder för att
tillgodose behoven.

Då det gäller produktion av lättgummiskor vill jag nämna att Tretorns
tillverkning upphörde redan under första halvåret 1979. Någon anledning att
av försörjningsberedskapsskäl stödja en tillverkning av tennisbollar kan inte
föreligga.

Beträffande handelspolitiska åtgärder för att trygga svensk sko- och
gummistöveltillverkning anförde handelsminister Hadar Cars i propositionen
hösten 1978 om skoförsörjningen följande (prop. 1978/79:60 s. 17):

Våra möjligheter att förbättra den svenska industrins läge genom att
ingripa mot importen begränsas av våra internationella åtaganden. För ett
litet, starkt exportberoende land som Sverige finns särskild anledning att slå
vakt om frihandeln och de internationella regler som värnar den. Avsteg från
dessa regler från svensk sida riskerar - något som inte nog starkt kan
understrykas när krav på ökade protektionistiska åtgärder nu förs fram från
olika håll - att mötas av motåtgärder från andra länder. Sådana motåtgärder
skulle kunna bli besvärande och leda till arbetslöshet i andra viktiga
branscher. Vårt bästa skydd mot en tilltagande protektionism är och förblir
det regelsystem som har utvecklats i GATT, det allmänna tull- och
handelsavtalet.

Näringsutskottet gjorde i detta sammanhang inget särskilt uttalande
beträffande importen av gummistövlar. När det gällde importen av läderskor
uttalade utskottet följande (NU 1978/79:18 s. 7):

Utskottet erinrar om att importen från lågprisländer f. n. utgör en ringa
andel av den totala importen av läderskor. Av de skäl som anges i
propositionen är det viktigt att inga importrestriktioner införs. Utskottet vill
emellertid - i likhet med vad som anförs i propositionen - framhålla
betydelsen av att utvecklingen av importen från lågprisländerna noga
följs.

De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig till förmån för ett
uttalande om att regeringen borde vara beredd att vid behov vidta
importreglerande åtgärder för läderskoproduktionen. Riksdagen följde
utskottet.

Utskottet

Gummiindustrin behandlas i tre motioner. Av dessa avser motionen
1979/80:392 och delvis också motionen 1979/80:699 branschen i stort. Den
sistnämnda motionen tar emellertid främst sikte på Goodyears fabrik i
Norrköping och Firestones fabriker i Viskafors och Borås. Den tredje
motionen, 1979/80:1784, gäller Tretorns fabrik i Helsingborg.

I motionen 1979/80:392 anförs att en svensk gummiindustri är nödvändig

NU 1979/80:61

bl. a. av beredskaps-och sysselsättningsskäl. För att kapaciteten skall tryggas
krävs, enligt motionärerna, ett ökat samhällsengagemang både i form av
aktieförvärv t. ex. genom allmänna pensionsfonden och i form av ett
program för svensk gummiindustri.

Ägarförhållandena anges i motionen 1979/80:699 som en bidragande orsak
till de nedläggningshot som har riktats mot Firestones och Goodyears
fabriker. Anläggningarna ägs av multinationella företag och dessa har. säger
motionärerna, inte genomfört de investeringar som är nödvändiga för den
fortsatta verksamheten. Motionärerna begär att riksdagen skall uttala sig för
en nationalisering av fabrikerna. De vill vidare att samhället skall överta
planeringen för den svenska gummiindustrin i dess helhet.

I motionen 1979/80:1784 anförs att det otillfredsställande resultatet vid
Tretorn AB kan förklaras av att företaget medvetet har flyttat ut viktig
utrustning och tillverkning utomlands och av att importerade skodon genom
priskonkurrens har trängt ut dyrare svenska produkter av högre kvalitet.
Motionären anser att staten, i samarbete med de anställda, bör undersöka
möjligheterna att finna alternativa användningsområden för gummimaterial,
så att företagets produktion kan utvecklas mot nya områden. Vidare borde
samhället uppställa kvalitetskrav för importen för att på så sätt utestänga
importprodukter av låg kvalitet.

En kartläggning av den svenska gummivaruindustrin genomförs på
regeringens uppdrag av statens industriverk. Resultatet skall utgöra en
utgångspunkt för bedömning av utvecklingstendenserna inom branschen.
Industriverket skall både redovisa nuläget och beräkna den förväntade
utvecklingens effekter på sysselsättningen i dess helhet och regionalt samt
dess påverkan på miljö och försörjningsberedskap. Vidare skall problemen
med lågprisimport och möjligheterna till teknisk förnyelse och materialutveckling
beaktas. Utredningsarbetet beräknas bli avslutat under år 1980.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att samhället noga följer utvecklingen
inom gummiindustrin. Det utredningsarbete som pågår är ett uttryck
för samhällets vilja att kartlägga problemen för att kunna få den överblick
som är nödvändig. Utskottet förutsätter att regeringen, så snart som möjligt
sedan utredningsarbetet avslutats, tar upp frågan om ett samlat program för
eventuella statliga insatser inom den svenska gummiindustrin.

Beträffande Goodyears fabrik i Norrköping vill utskottet framhålla att
följderna av en eventuell nedläggning av produktionen bör granskas från
beredskapssynpunkt. Detta sker för närvarande inom regeringskansliet,
sedan frågan först behandlats av överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(OEF). Utskottet förutsätter att ÖEF och regeringen gör erforderliga
bedömningar och vidtar de åtgärder som kan vara lämpliga. Sysselsättningen
vid Firestones fabrik i Viskafors har tryggats genom att anläggningen sålts till
Hexagon AB i februari 1980. Hexagon beräknar att genom tillverkning av
industrigummi kunna bereda de anställda fortsatt sysselsättning. För
fabriken i Borås gäller att Hexagon har köpt även denna, men med rätt att

NU 1979/80:61

lägga ned verksamheten om företaget inte funnit en köpare före utgången av
mars 1980. Eftersom detta inte skett har de anställda varslats om uppsägning
till mitten av augusti 1980. Förhandlingar pågår f. n. med ett antal
intressenter, och regeringen följer utvecklingen. Målet är att finna en köpare
som kan överta produktionen innan de anställda sägs upp. Utskottet vill
framhålla det angelägna i att samhället noga följer utvecklingen vid de
nedläggningshotade enheterna och är berett att medverka till en lösning av
sysselsättningsproblemen.

När det gäller Tretorn AB kan anföras att stöveltillverkningen har tryggats
genom tillkomsten av Stövel AB Tretorn, vilket kommer att sysselsätta
omkring 270 personer. Detta bolag, i vilket Tretorn AB äger en tredjedel,
AB Norrvikens Skofabrik en tredjedel och enskilda intressenter i Helsingborg
en tredjedel, har ansökt om att få teckna ett avtal med ÖEF om
försörjningsberedskapslån för gummistöveltillverkning. Ärendet behandlas
f. n. av ÖEF, som beräknas kunna ta ställning till ansökan under maj 1980.
Utskottet finner att sysselsättningen och försörjningsberedskapen vid
Tretorn i Helsingborg f. n. tycks vara tryggad.

Kravet på åtgärder mot import av vissa skoprodukter kan utskottet inte
biträda. Härvidlag hänvisar utskottet till de internationella överenskommelser
rörande utrikeshandeln som Sverige i olika sammanhang har anslutit sig
till. Liksom tidigare i liknande sammanhang (NU 1978/79:18 s. 8) vill
utskottet emellertid framhålla betydelsen av att utvecklingen av importen
från lågprisländerna noga följs.

Utskottet finner mot här angiven bakgrund inte skäl för någon framställning
till regeringen på grundval av motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1979/80:392 (om ett program för svensk gummiindustri
m. m.),

2. motionen 1979/80:699 (om nationalisering av Goodyears och
Firestones fabriker i Sverige m. m.),

3. motionen 1979/80:1784 (om statligt övertagande av Tretorns
fabrik i Helsingborg m. m.).

Stockholm den 14 maj 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Margaretha af
Ugglas (m). Lilly Hansson (s). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c). Rune
Jonsson (s), Ingegärd Oskarsson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sven Munke
(m) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 65208 Stockholm 1980