NU 1979/80:51

Näringsutskottets betänkande
1979/80:51

med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad gäller anslag
avseende SSAB Svenskt Stål AB samt motioner om stålindustrin
m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna
G 5 och G 6 (anslag till SSAB Svenskt Stål AB, m. m.),
dels tio motioner från allmänna motionstiden rörande bl. a.

- handelsstålsindustrin, inkl. SSAB Svenskt Stål AB,

- specialstålsindustrin,

- järn- och stålgjuteriindustrierna.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Företrädare för SKF Steel Hofors har inför utskottet lämnat upplysningar
om SKF Steels plasmaprojekt (jfr nedan s. 14).

Samtidigt med detta betänkande avlämnas betänkanden om mineralförsörjning
m. m. (NU 1979/80:49) och om gruvindustrin (NU 1979/80:50).

En översikt av utskottets behandling av de förslag rörande mineralförsörjning
m. m., gruvindustri och stålindustri m. m. som tas upp i betänkandena
NU 1979/80:49, 1979/80:50 och 1979/80:51 återges som bilaga till detta
betänkande (s. 42).

Propositionen 1979/80:100

Under angivna punkter i propositionen 1979/80:100 bilaga 17 föreslås
följande:

G 5. Betalning av ränta och amortering på statens
skulder till Statsföretag AB och ett nytt handelsstålbol
a g (s. 327 f.)

att riksdagen till Betalning av ränta och amortering på statens skulder till
Statsföretag AB och ett nytt handelsstålbolag för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 63 000 000 kr.

G 6. Lån till ett nytt handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål
(s. 328)
att riksdagen till Lån till ett nytt handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000
kr.

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 51

NU 1979/80:51

Motionerna

De motioner som behandlas i detta betänkande är

1979/80:711 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar att Dala Invest AB tillförsäkras sådana successiva resurser som
förutsattes i riksdagens beslut i anslutning till propositionen 1978/79:126,

1979/80:970 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att riksdagen 1.

begär att regeringen snarast lägger fram förslag för riksdagen om en
utvecklingsplan för SS AB Svenskt Stål AB, i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. som sin mening uttalar att investeringen i profilerings- och distributionsanläggning
samt kontor för Plannja AB i Luleå bör igångsättas
snarast,

3. begär att regeringen tar initiativ till en förändring av ägarfördelningen i
SS AB Svenskt Stål AB i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående en fortsatt samordning inom svensk handelsstålsindustri,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
utvecklingen av nya råjärnsprocesser,

6. begär att regeringen framlägger förslag till en struktur-, investeringsoch
sysselsättningsplan för specialstålsindustrin i enlighet med vad som
anförts i motionen,

8. begär att regeringen omedelbart tar initiativ för att på sätt som angivits i
motionen trygga den svenska specialstålsindustrins råjärnsförsörjning,

9. begär att regeringen tillkallar en utredning av stålindustrins skrotförsörjning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. begär att regeringen för riksdagen presenterar ett samlat program för
järn- och stålgjuteriernas utveckling,

1979/80:973 av Gudrun Sundström (s) och Yngve Nyquist (s), vari
hemställs att riksdagen begär att regeringen tillser att SSAB:s ledning följer
den strukturplan för företagets utveckling som riksdagen antog den 23 maj
1979,

1979/80:974 av Sten-Ove Sundström (s) och Ingvar Svanberg (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de [i
motionen] uppräknade åtgärderna för att fullfölja satsningarna vid järnverket
i Luleå snarast bör komma till stånd och att regeringen beaktar detta i sina
insatser för fullföljande av utvecklingsinsatserna vid SS AB,

1979/80:1025 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan (3) att
riksdagen anmodar regeringen att snarast för riksdagen redovisa resultatet av
den av riksdagen begärda utredningen rörande vissa projekt i Grängesberg,

NU 1979/80:51

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt avser hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt
tryggad sysselsättning [till den del hemställan avser stålindustrin],

1979/80:1414 av Bengt Gustavsson (s) och Anita Persson (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
sägs om nödvändiga åtgärder för en utveckling av SSAB i Oxelösund med
sikte på att tillgodose sysselsättningskraven,

1979/80:1416 av Lars-Ove Hagberg m. f,. (vpk), vari hemställs

A) att riksdagen anhåller att regeringen förhindrar genomförandet av
SSAB:s åtgärdsprogram,

B) att riksdagen hemställer hos regeringen om att skyndsamt framlägga
förslag om

1. att de privata intressena i SSAB - Stora Kopparberg och Gränges -bortkopplas från ägande och SSAB helt nationaliseras,

2. att en samhällsekonomisk sysselsättnings- och strukturplan för SSAB
utarbetas enligt följande huvudpunkter:

a) samhällsekonomisk strukturplan med hög förädling, ny teknik, forskning
och utveckling mot alternativ produktion,

b) järnverken i Luleå, Domnarvet och Oxelösund byggs på integrerad
produktion från metallurgi till färdigprodukter och knyts till utvecklingsprogram
inom bl. a. verkstadsindustrin inom varje region,

c) Grängesgruvan kompletteras med ett sinterverk,

d) sysselsättningen inom SSAB:s enheter skall ligga på minst samma nivå
som vid bildandet av SSAB,

e) åtgärder mot import som hotar att slå ut svenskt handelsstål vidtas,

3. att uppföra ett ELRED-verk i Domnarvet inom SSAB:s ram och att
malmmetallurgin i Domnarvet fortsättningsvis är i drift tills nya processer
kan ersätta dessa,

4. att inga nedläggningar av gruvor inom SSAB får ske och att gruvan i
Grängesberg tillförs ett sinterverk,

5. att investeringar sker i Luleå för högt driven förädling, med valsningsenheter
och manufakturering enligt de riktlinjer för en ny stålpolitik som
redovisas i motionen,

1979/80:1449 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser hemställan att
riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande

1. att alla avskedanden eller personalminskningar inom stål- och gruvindustrin
förbjuds,

2. att handelsståls-, specialståls- och gruvindustrin nationaliseras med
följande utvecklingsinriktning:

a) samhällsekonomiska intressen skall vara vägledande,

b) satsning på ny teknik och nya produkter bör göras; program utarbetas
för högt driven förädling enligt vad som i motionen anförs,

NU 1979/80:51

c) samordning av stål- och gruvindustrin med verkstadsindustrin där
planer fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och
drabbade bruksorter,

d) nya marknader erövras och långsiktiga avtal tecknas med de krisfria
planekonomierna,

e) de anställda får ett avgörande inflytande genom vetorätt över viktigare
beslut,

3. att till SSAB överföra den kraftförsörjning som vid bolagsbildningen
ställdes utanför SSAB,

4. att SSAB utvecklas enligt vad som anförs i motionen,

6. att de mindre handelsstålverken samordnas och överförs till ett SSAB
med utgångspunkter som anförs i motionen och att full sysselsättning skall
bibehållas vid varje företag,

7. att inom gruv- och stålsektorn genomförs en samhällsägd och styrd
forskning och utveckling i enlighet med vad som anförs i motionen,

8. att utveckling av gruvteknik, processteknik och teknik för vidareförädling
görs med sikte på bibehållet svenskt kunnande och med sikte på svenska
leveranser till stålverken,

1979/80:1785 av Oswald Söderqvist (vpk), såvitt avser hemställan

3. att riksdagen uttalar att strukturomvandlingar i specialstålindustrin inte
får medföra nedläggning av verken i Söderfors eller Österby,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att gruvan i Dannemora
befrias från kravet på internrekrytering,

1979/80:1903 av Hans Lindblad (fp) - med motivering i motionen
1979/80:1902-, såvitt avser hemställan att riksdagen uttalar att utvecklingen i
Hofors tillmäts betydande vikt inför regeringsbeslut kring plasmametoden
för järnframställning.

Uppgifter i anslutning till vissa av de aktuella förslagen
Stålindustrin i Sverige

Handelsstålsutredningen har i betänkandet (SOU 1977:15) Handelsstålsindustrin
inför 1980-talet publicerat vidstående karta över stålindustrin i
Sverige år 1976. Av de på kartan angivna verken är Horndal numera
nedlagt.

SSAB Svenskt Stål AB

Våren 1978 beslöt riksdagen om en finansiell medverkan av staten vid
bildandet av det nya handelsstålsbolaget SSAB Svenskt Stål AB (prop.
1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr 1977/78:198). I bolaget ingår de tidigare stål -

NU 1979/80:51

Stålindustrin i Sverige 1976

0 Handelsstålverk
O Specialstålverk

LULEA

DOMNARVET

• Hofors

Sandvikens
)o Forsbacka

, Långshyttan© ©Söderfors

! CMCnY«TFÄX.tt,n’ »HORNDAL

/ SMEDJEBACKEN # fS Avesta oOsterby

; Hagfors C ) _ .

' w © Lesjöfors f’"') 0 Spännarhyttan

"Munkfors© '^Fagersta

Hällefors© °Bangbro

Storfors© oGuldsmeds
^ hyttan

O Bofors
, © Degerfors

•GULLSPÅNG

QVARNS

HAMMAR

•BOXHOLM

HALMSTAD

KALLINGE ,

Q Surahammar
P Hallstahammar
H A L LSTA H AM MAR

oxelösund

Källa: SOU 1977:15 (s. 20)

och gruvrörelserna i Gränges AB, Norrbottens Järnverk AB (NJA) och
Stora Kopparbergs Bergslags AB samt Gränges tidigare järnvägsrörelse
(TGOJ). Aktiekapitalet i bolaget är fördelat med 50 % på Statsföretag AB
och 25 % på vardera av Gränges och Stora Kopparberg. I detta sammanhang
kan nämnas att Eletrolux AB under våren 1980 har lämnat ett anbud på att ta
över aktierna i Gränges AB.

Det avtal mellan parterna som ligger till grund för bildandet av SSAB är för

NU 1979/80:51

sin giltighet beroende av en betydande finansiell insats av staten. Riksdagsbeslutet
år 1978 innebär bl. a. att staten har tillförsäkrat Statsföretag
möjligheter att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet. I beslutet ingår att
SSAB under en femårig rekonstruktionsperiod kan få statliga lån med högst

3 100 milj. kr. Av detta belopp hänför sig högst 1 800 milj. kr. till ett s. k.
rekonstruktionslån med villkorlig återbetalning och 1 300 milj. kr. till ett
strukturlån för finansiering av investeringar.

Inom ramen för dessa belopp har riksdagen åren 1978 och 1979 (prop.
1978/79:100 bil. 17 punkterna V:16 och V:17, NU 1978/79:43, rskr 1978/
79:369) anslagit sammanlagt 1 300 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål
och sammanlagt 900 milj. kr. som lån för investeringsändamål. Totalt
har sålunda hittills 2 100 milj. kr. av ovannämnda 3 100 milj. kr. anslagits
som lån till SSAB. I budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17
punkten G 6) föreslås att ytterligare 300 milj. kr. anvisas som lån för
rekonstruktionsändamål.

Under våren 1979 beslöt riksdagen också om ytterligare lån till SSAB
(prop. 1978/79:126, NU 1978/79:43, rskr 1978/79:369). Medlen är avsedda
för tidigareläggning av vissa investeringar så att sysselsättningssvårigheter
som eljest uppstår vid ett genomförande av SSAB:s s. k. strukturplan kan
överbryggas. Sammanlagt anslogs med denna motivering 850 milj. kr. som
lån för strukturändamål och 255 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål.
- Av dessa belopp har SSAB hittills hos regeringen anhållit att få
disponera en del av rekonstruktionslånet, 21,3 milj. kr. Medlen är avsedda
för viss verksamhet i Stråssa och Söderfors (jfr s. 8).

Antalet anställda i SSAB var vid bolagets start i början av år 1978 ca
17 800. Vid denna tidpunkt bedömdes personalen behöva minskas med ca

4 000 personer under den närmaste femårsperioden till följd av förändringar i
produktionsinriktningen och ökad effektivitet.

I maj 1978 fastställde styrelsen för SSAB en övergripande strukturplan för
utvecklingen av företagets egentliga stålrörelse under perioden 1978-1987.
Strukturplanen anger inriktningen för bolagets olika divisioner i ett antal inte
tidsangivna åtgärder i form av nedläggningar, omfördelning av produktionen
och investeringar. Verksamheten skall enligt planen förändras på följande
sätt:

- Domnarvet utvecklas till centrum för band- och plåttillverkning samt
förädling av dessa produkter. Till Domnarvet koncentreras vidare SSAB:s
skrotbaserade metallurgi liksom tillverkning av armeringsstål och valstråd.

- Oxelösund bibehålls som centrum för grov- och industriplåt. Tillverkningen
utvecklas mot industriplåt och mot ett högre kvalitetsregister.

- Till Luleå koncentreras SSAB:s produktion av grova och medelgrova
profiler.

- Både Luleås och Oxelösunds metallurgiska basresurser utnyttjas för
ämnestillverkning. Anläggningarna i Luleå och Oxelösund kompletteras

NU 1979/80:51

omgående för tillverkning av ämnen för Domnarvet. En metallurgisk
koncentration till Luleå blir på sikt naturlig om ämnesförsörjningen skall
baseras på svensk malm.

- SSAB:s manufakturverksamhet utvecklas vidare på samtliga huvudorter.
Insatserna i manufakturledet skall ökas för att höja lönsamheten och
samtidigt motverka de negativa sysselsättningskonsekvenserna av strukturförändringarna.

- SSAB:s gruvrörelse anpassas till malmförsörjning i Mellansverige och
möjlig exportförsäljning. Särskilda ansträngningar skall göras för att
upprätthålla och utveckla exportförsäljningen.

- TGOJ liksom övrig serviceverksamhet skall anpassas till efterfrågan inom
SS AB och från externa kunder. TGOJ kan därutöver utgöra ett instrument
för näringspolitiska insatser för stål- och gruvrörelsen i Bergslagen.

I följande tabell sammanfattas de i planen beräknade personalförändringarna
mellan åren 1978 och 1987.

	Bortfall	Beräknat tillskott	Netto- förändring
Luleå	- 800	+ 350	- 450
Domnarvet	-1 7(X)	+ 1 200	- 500
Oxelösund	- 200	+ 300	+ 100
Gruvor	- 800	0	- 800
Ovrig verksamhet	- 50	+ 150	+ 100
	-3 550	+2 000	-1 550

Mot bakgrund av de i strukturplanen angivna personalförändringarna
uppdrog industriministern i juni 1978 åt generaldirektör Bertil Rehnberg att
undersöka möjligheterna till tidigareläggning av projekt som ingår i
strukturplanen och som skulle medföra att nya arbetstillfällen erhålls
snabbare än vad som annars skulle bli fallet. Utredningsuppdraget omfattade
också en undersökning av möjligheterna att fördröja nedläggandet av
anläggningar för att ge rådrum för sådana åtgärder som kunde ge nya
arbetstillfällen. Rehnberg redovisade i december 1978 resultatet av sitt
uppdrag i rapporten Tidigareläggningar m. m. av investeringar inom Svenskt
Stål AB.

I rapporten föreslogs att SSAB skulle få ett ytterligare strukturlån på 1 058
milj. kr. för att bl. a. tidigarelägga investeringar som finns upptagna i
bolagets strukturplan. Vidare föreslogs ett rekonstruktionslån på 263
milj. kr., avsett att användas av SSAB för att övergångsvis upprätthålla viss
verksamhet som enligt strukturplanen skall avvecklas samt för att genomföra
vissa andra åtgärder.

Styrelsen för SSAB fastställde i december 1978 den s. k. Plan 81. I denna
del upptogs de investeringar i strukturplanen som SSAB avsåg att genomföra
under perioden 1978-1981.

I syfte att trygga sysselsättningen vid företagets anläggningar i Luleå,
Borlänge och Ludvika lade de fackliga organisationerna vid SSAB i januari

NU 1979/80:51

1979 fram krav på ytterligare investeringar och andra åtgärder utöver
strukturplanen och Rehnbergs förslag. Organisationernas krav innebar
ökade statliga insatser med ca 700 milj. kr.

Förslagen i propositionen 1978/79:126 utgjorde regeringens ställningstaganden
till Rehnbergs förslag.

En redogörelse för det inbördes sambandet mellan SSAB:s strukturplan,
Plan 81, Rehnbergs förslag, förslagen i propositionen 1978/79:126 och de
fackliga organisationernas krav finns som bilaga till utskottets betänkande
NU 1978/79:43 (s. 44-48).

På förslag av utskottet anslog riksdagen våren 1979 medel för de åtgärder
som hade föreslagits i propositionen 1978/79:126 och som sammanfattas i
nedanstående tablå.

		Milj. kr.
	Strukturlån	Rekonstruk- tionslån
Borlänge (Domnarvet)
Värmningsugn i bredbandverk	170
Kvalitetsinvesteringar i d:o	365
Femte valspar i kallvalsverk	56
Elektrostålverk	40
Stålmanufaktur	35
Lindesberg (Stråssa)
Håkansbodamalmen, utredningsarbete		5
Järnsvamptillverkning, utvecklingsarbete		3,6
Mekanisk ugn, försöksverksamhet		14,9
Ludvika (Grängesberg)
Datacentral	15
Särskilda insatser i gruvdivisionen Luleå		50
Förpar i universalverk	50
Ugn i universalverk	85
Stålmanufaktur	17
Tubexpress, försöksanläggning Oxelösund		20
Sinterband		157
Stålmanufaktur	13
Tierp (Söderfors)
Stora Element AB, särskilda åtgärder		4.5
Summa	846	255

Vidare anvisade riksdagen ytterligare 4 milj. kr. som strukturlån till
SSAB. Dessa medel var avsedda att täcka SSAB:s kostnader för ”i första
hand marknadsundersökningar” som grund för ställningstaganden till planer
på ett nytt mediumvalsverk i Luleå (se s. 9). Sammanlagt anvisades sålunda
till SSAB vid detta tillfälle som strukturlån 850 milj. kr. och som
rekonstruktionslån 255 milj. kr.

NU 1979/80:51

Riksdagen uppmanade i anslutning härtill regeringen att ”snarast” för
riksdagen presentera en utvecklingsplan för SS AB. I denna plan skulle ingå
ett antal förslag som utskottet hade uttalat sig för (NU 1978/79:43 s. 23).

Innebörden av dessa förslag är att strukturplanen bör genomföras med de
ändringar och tillägg som föranleds dels av att förslagen i propositionen
1978/79:126 bifölls, dels av vissa övriga uttalanden som riksdagen gjorde med
anledning av utskottets hemställan i betänkandet NU 1978/79:43.

De åsyftade uttalandena av riksdagen innebar sammanfattningsvis följande: Se

NU
1978/79:43

Borlänge (Domnarvet)

- Medel bör ställas till SSAB:s förfogande för ombygg- s. 14
nåd av plastbeläggningslinje i Domnarvet.

- Medel bör ställas till SSAB:s förfogande för att s. 15
möjliggöra att den malmbaserade metallurgin vid
Domnarvet kan behållas ca ett år längre än vad som
förutsatts i SSAB:s strukturplan, dvs. längst till
utgången av år 1982.

Luleå

Medel bör ställas till SSAB:s förfogande för att
företaget skall kunna delta i arbetet med att utveckla
ELRED -processen.

Riksdagen ”anser det betydelsefullt att marknadsundersökningar
kommer till stånd innan ställning tas till
planerna på ett nytt mediumvalsverk i Luleå”. Undersökningarna
bör "genomföras i samverkan mellan
SS AB och berörda svenska mindre handelsstålverk. I
detta sammanhang vill utskottet erinra om sitt uttalande
i betänkandet NU 1977/78:45 (s. 21) om det
angelägna i att de mindre handelsstålverken även i
framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Utskottet
anförde därvid att åtgärder som SSAB vidtar som ett
led i sin strukturomvandling inte får utformas så, att de
leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken.
Det statliga engagemanget inom handelsstålsindustrin
i form av SSAB får alltså inte medföra att mindre
handelsstålverk slås ut och problemen sålunda flyttas
från en ort till en annan.” På förslag av utskottet
gjorde riksdagen ett uttalande av denna innebörd och
anvisade 4 milj. kr. som strukturlån ”för i första hand
marknadsundersökningar. Endast om dessa marknadsundersökningar
ger ett positivt resultat bör förprojektering
få äga rum och medlen sålunda få tas i
anspråk i sin helhet.”

s. 19

s. 37 f.

Anm.
Riksdagen
beslöt enligt
reservationen
8 (c* fp)

NU 1979/80:51

Riksdagen gjorde också vissa uttalanden rörande gruvprojekt inom SSAB.
En redogörelse för dessa uttalanden lämnas i det följande (s. 12).

I reservationer till utskottets betänkande fördes ytterligare förslag fram.
Dessa avslogs dock av riksdagen. Vidare kan nämnas att riksdagen på förslag
av utskottet avstyrkte vissa motionsförslag med motivering att önskemålen
redan var tillgodosedda i sak. Här avses bl. a. åtgärder för byggande av
kraftvärmeverk i Luleå och anläggningar för SSAB:s dotterbolag Plannja
AB i Luleå.

I den budget för år 1980 som under hösten 1979 utarbetades inom SSAB
förutsågs en betydande förlust. Mot bakgrund härav gav styrelsen den 13
december 1979 fullmakt åt verkställande direktören att inleda MBLförhandlingar
med de anställdas organisationer rörande ett åtgärdsprogram
för företaget.

Avsikten med åtgärdsprogrammet är att genomföra strukturplanen
snabbare än vad som ursprungligen avsågs. Bland väsentligare komponenter
i det i december 1979 offentliggjorda åtgärdsprogrammet märks följande.

Metallurgi

Avveckling av malmmetallurgin i Domnarvet i november 1980.

Ombyggnad av sträng 2 i Oxelösund och nedläggning av götvalsverket.

Nedläggning av götverket i Luleå.

Grovplåt

Begränsning av produktionsvolymen av grovplåt i Oxelösund.
Profiler

Ändring av skiftgången i universalverket i Luleå.

Diverse

Sekundahantering av plåt i Domnarvet.

Nedläggning av planetvalsverk i Luleå.

Nedläggning av klippsträcka i Luleå.

Åtgärdsprogrammet kompletteras med ett personalpolitiskt program, vars
innebörd enligt SSAB är följande:

Det personalpolitiska programmet i SSAB är att uppkommen
övertalighet skall lösas inom en tvåårsperiod, under vilken tid inga
avskedanden görs. Emellertid har det nu aktualiserade åtgärdsprogrammet,
som i stort följer strukturplanen (avvikelser gäller endast
några mindre enheter) föranlett vissa särskilda, kompletterande
personalpolitiska åtgärder. Dessa är i korthet:

Förtidspensionering, frivillig för samtliga anställda. Erbjudandet är
beroende av åldersstrukturen vid resp. anläggning. Lägsta ålder är 58
år.

NU 1979/80:51

Omställningslån, 30 000 kr., som avskrivs under en 5-årsperiod.
Villkor för lånet är att den anställde erhållit fast anställning utanför
SS AB. Erbjudande lämnas endast de sex första månaderna efter
förändringen. Vid återanställning i SSAB blir lånet återbetalningspliktigt.

Både förtidspension och omställningslån blir endast aktuella om
övertaligheten inte kan lösas genom naturlig avgång per ort och
avtalsområde. De fackliga organisationerna har accepterat dessa
kompletteringar. Lokala överenskommelser om tillämpningen skall
ingås för varje ort och avtalsområde.

SSAB har den 8 april 1980 till utskottet lämnat följande uppgifter rörande
genomförandet av åtgärdsprogrammet:

Vid lokala och centrala MBL-förhandlingar har enighet uppnåtts
om följande strukturella åtgärder:

- Ombyggnad av stränggjutning samt nedläggning av götvalsverk i
Oxelösund. Avses genomfört under våren 1981.

- Nedläggning av götvalsning i Luleå. Avses genomfört den 31 mars
1981.

- Förvärv av Tibnor samt avveckling av Stålcenters svenska verksamhet.
Avvecklingen avses genomförd den 1 maj 1980.

- Nedläggning av planetvalsverket i Luleå den 30 juni 1980.

SS AB :s styrelse har den 7 februari och 27 mars 1980 fattat beslut om
dessa åtgärder.

MBL-förhandlingar har avslutats utan att enighet uppnåtts i
följande ärenden:

- Nedläggning av malmbaserad metallurgi i Domnarvet med slutavveckling
i mars 1981. Lokal överenskommelse om åtgärden har
träffatsmed PTK. SSAB:sstyrelse har beslutat om åtgärden den 27
mars 1980. Den fackliga styrelserepresentanten Jakobsson, Borlänge
har reserverat sig mot beslutet vad avser tidpunkten.

- Nedläggning av klippsträcka i Luleå. Styrelsebeslut erfordras.

MBL-förhandlingar har också förts beträffande ändringar i driftsformer
och begränsningar i produktionsvolymer vid skilda valsverksenheter.
Beslut i sådana ärenden fattas av företagsledningen inom
ramen för den löpande driften efter erforderliga MBL-förhandlingar.
(P. g. a. förbättrat orderläge tycks inga driftsförändringar bli aktuella
för dagen.)

Förhandlingar pågår med aktuella företagsparter ifråga om

- Ljusne Kätting (Sedan enighet inte kunnat uppnås med de fackliga
organisationerna i Ljusne om ett samgående med Ramnäs, har
SSAB beslutat att inte genomföra fusionen. Andra lösningar söks
f. n.).

- Flexiform i Söderfors samt Mineralprocesser i Stråssa. De fackliga
organisationerna är f. n. positiva till nu diskuterade åtgärder
rörande dessa enheter.

NU 1979/80:51

Riksdagsuttalanden år 1979 rörande vissa gruvprojekt inom SSAB

SSAB:s järnmalmsgruvor är belägna i Mellansverige. För närvarande
bryts Grängesbergsfältet, Stråssa och Dannemora. Driften vid SSAB:s
gruvor i Håksberg och Blötberget upphörde under år 1979.

Med anledning av motioner uttalade riksdagen våren 1979 på förslag av
näringsutskottet att SSAB - i avvaktan på resultatet av en utredning rörande
den mellansvenska gruvindustrin - inte borde låta nedlagda gruvor bli
vattenfyllda (NU 1978/79:43 s. 17). De gruvor som åsyftades var Håksberg
och Blötberget. Regeringen har den 21 juni 1979 gett SSAB till känna vad
riksdagen har beslutat.

Riksdagen uttalade vid samma tillfälle (NU 1978/79:43 s. 16) att mellansvenska
gruvdelegationen borde - i samråd med SSAB och med hjälp av
särskilt tillkallad expertis - granska vissa förslag beträffande SSAB:s
anläggningar i Grängesberg. Dessa förslag gällde tillverkning av järnsvamp
och järnpulver, stöd till ombyggnad av GP-verket till ett kulsinterverk,
masugnsförsök med en ny typ av GP-kula och byggande av ett sinterverk vid
gruvan. Genom beslut den 30 augusti 1979 gav regeringen ett utredningsuppdrag
med denna innebörd till mellansvenska gruvdelegationen. Resultatet
av granskningen skall redovisas samtidigt som delegationens övriga
slutsatser och eventuella rekommendationer (jfr NU 1979/80:50 s. 9 f.).

Gruvdelegationen avser att under sommaren 1980 avlämna en rapport om
sin hittillsvarande verksamhet.

Dala Invest AB

Dala Invest AB bildades år 1978 och ägs av Borlänge och Ludvika
kommuner, SSAB, Stora Kopparbergs Bergslags AB samt lokala avdelningar
inom Svenska gruvindustriarbetareförbundet, Svenska metallindustriarbetareförbundet,
Svenska industritjänstemannaförbundet, Sveriges arbetsledareförbund
och Sveriges civilingenjörsförbund.

I propositionen 1978/79:126 om tidigareläggningar av vissa investeringar
inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m., föreslogs en särskild medelstilldelning
om 7.5 milj. kr. till den regionala utvecklingsfonden i Kopparbergs län. I en
motion kritiserades förslaget. Medel på 30 milj. kr. under en femårsperiod
borde i stället i enlighet med den utredning som låg till grund för
propositionen gå till Dala Invest AB. Utskottet återgav regeringens
uttalande att medlen blir bäst utnyttjade om utvecklingsfonden får avgöra
hur de skall användas. Mot den bakgrunden avstyrktes motionen (NU
1978/79:43 s. 15, rskr 1978/79:369).

Kopparbergs läns utvecklingsfond har beslutat att ställa 5 milj. kr. till Dala
Invest AB:s förfogande. Resterande 2,5 milj. kr. >—»yttjas för långivning till
företag i regionen.

I september 1979 begärde Kopparbergs läns utvecklingsfond hos industri -

NU 1979/80:51

departementet att ytterligare 7,5 milj. kr. skulle anvisas som medelstillskott
förbudgetåret 1980/81 och hänvisade till nyss nämnda utredningsförslag. De
fackliga organisationerna vid SSAB:s anläggningar i Domnarvet och i
Grängesberg framförde samma önskemål i december 1979. Dala Invest AB
har i en skrivelse till industridepartementet den 16 april 1980 redogjort för sin
hittillsvarande verksamhet och begärt att ytterligare sammanlagt 22,5 milj.
kr.-för budgetåret 1980/81 7,5 milj. kr.-skall ställas till dess förfogande. De
tre framställningarna bereds f. n. inom regeringskansliet.

Samordning av handelsstålsindustrin

Utanför SSAB finns ett antal mindre handelsstålsföretag, nämligen
Boxholms AB, Smedjebackens Valsverks AB, Halmstads Järnverks AB,
Kockums Järnverk AB, Gullspångs Elektrokemiska AB, Hallstahammar
AB och AB Qvarnshammars Jernbruk.

Vid riksdagsbehandlingen våren 1978 av propositionen 1977/78:87 om
statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m., tog näringsutskottet
särskilt upp situationen för dessa mindre handelsstålverk (NU 1977/78:45).
Utskottet underströk (s. 21) vad som hade anförts i propositionen 1977/78:87
(s. 46 f.) om det angelägna i att dessa verk även i framtiden kan bevara sin
konkurrenskraft. Åtgärder som SSAB vidtar som ett led i sin strukturomvandling
får, anförde utskottet, inte utformas så att de leder till väsentliga
svårigheter för de mindre verken. Det statliga engagemanget inom handelsstålsindustrin
i form av SSAB får alltså inte medföra att mindre handelsstålverk
slås ut och problem sålunda flyttas från en ort till en annan.

I december 1977 tillkallade regeringen förre LO-ordföranden Arne Geijer
för att leda samtal mellan de mindre händeIsstålsföretagen och med SSAB.
Geijer redovisade i september 1978 till industriministern resultatet av sitt
arbete. Han framhöll nödvändigheten av en samordning mellan de mindre
verken och SSAB och skisserade vissa förslag till ändringar av ägarstrukturen.

Regeringen beslöt i december 1978 att inte vid den tidpunkten ta initiativ
till förhandlingar om ägarmässig och organisatorisk samordning mellan
SSAB och andra företag i branschen. I en inom industridepartementet den 26
januari 1979 upprättad promemoria anges följande skäl till beslutet.

Många av de behövliga rationaliseringsåtgärderna, t. ex. när det gäller
tillverkning av råstål, är av sådan karaktär att de kan genomföras inom den
befintliga företagsstrukturen. I den mån sådana åtgärder återverkar på
sysselsättningen står redan särskilda arbetsmarknadspolitiska medel till
förfogande.

Inom vissa produktionsavsnitt, främst valsning av stångprodukter, finns
samordningsbehov mellan företagen. SSAB:s strukturplan innebär i dessa
delar förändringar som totalt sett bör stärka branschens konkurrenskraft.
Regeringen utgår därvid från att SSAB, enligt de villkor som gäller för
dispositionen av de statliga lånen, inte utnyttjar sina finansiella möjligheter

NU 1979/80:51

till att öka sin produktionskapacitet inom områden där svenska verk redan
har överkapacitet. Från SSAB har erhållits försäkringar om att företaget inte
ämnar utnyttja av staten beviljade stöd för åtgärder med konkurrenssnedvridande
effekt, t. ex. vid prissättning av produkter.

De finansiella skälen för att ägarmässigt samordna branschens företag har i
och med den senaste tidens konjunkturförbättring fått mindre vikt. De
berörda företagen utanför SSAB förväntar sig förbättrade ekonomiska
resultat för år 1978 och 1979.

Regeringen förutsätter att branschens företag vidtar de rationaliseringar
som är påkallade samt att de fortlöpande söker åstadkomma sådana
strukturella förändringar, som kan vara nödvändiga för att stärka branschens
konkurrenskraft. Regeringen är beredd att positivt pröva frågan om statlig
finansiell medverkan om detta är en förutsättning för nämnda strukturella
åtgärder, och om konkreta förslag framläggs som tillgodoser hela branschens
intresse.

På förslag av utskottet avslog riksdagen våren 1979 ett motionsyrkande
från socialdemokratiskt håll med krav på att regeringen skulle ta initiativ till
en ägarsamordning inom handelsstålsindustrin och lägga fram förslag om en
investerings-, struktur- och sysselsättningsplan för denna industri. Som
grund för sitt ställningstagande åberopade utskottet den ovan refererade
promemorian (NU 1978/79:43 s. 25).

Utskottets socialdemokratiska ledamöter föreslog i en reservation ett
uttalande av innebörd att det var angeläget att samordningsdiskussionerna
omedelbart återupptogs (s. 41).

I en interpellationsdebatt den 15 november 1979 (RD 1978/79:29 s. 116)
meddelade industriminister Nils Åsling att samråd pågick med de mindre
handelsstålsföretagen och att han avsåg ta kontakter med de berörda fackliga
organisationerna. Ett sammanträffande mellan industriministern och företrädare
för dessa ägde rum i februari 1980. Ytterligare upplysningar om
kontakter mellan industriministern och berörda parter lämnas i det följande i
anslutning till en redogörelse för skrotförsörjningsfrågan (s. 17 f.).

Alternativa processer för råjärnstillverkning

I Sverige pågår utvecklingsarbete kring olika alternativa processer för
råjärnstillverkning. Tre processer står i centrum för intresset, nämligen
ELRED-processen som har utarbetats av Stora Kopparbergs Bergslags AB
och ASEA, Boliden AB:s INRED-process och SKF Steels process Plasmasmelt.

Förslag om särskilt statligt stöd till förmån för ett av dessa projekt avslogs
av riksdagen våren 1979. Näringsutskottet anförde härvid (NU 1978/79:43
s. 27) att det i första hand ankom på de forskningsstödjande organen att ta
ställning i frågan. Samtidigt uttalade sig riksdagen-som framgått avs. 8-för
att medel skulle ställas till SSAB:s förfogande så att företaget kunde delta i
utvecklingsarbete kring ELRED-processen (NU 1978/79:43 s. 19).

Vid ett diskussionsmöte som Jernkontoret anordnade i juni 1979

NU 1979/80:51

presenterades de tre aktuella metoderna. De företag som står bakom dessa
har vid skilda tillfällen lämnat information om projekten till olika företrädare
för industridepartementet. Plasmasmeltprocessen presenterades för näringsutskottet
i början av år 1980.

Under hösten 1979 anmäldes hos Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden) att frågan om dess deltagande i finansieringen av ELREDoch
INRED-processerna kunde komma att aktualiseras.

SKF Steel Engineering AB ansökte i början av år 1980 hos regeringen om
statligt stöd på sammanlagt 90 milj. kr. till vidareutvecklingen av Plasmasmeltprocessen.
Ansökan avsåg dels bidrag med 45 milj. kr. från statens
industriverks medel till demonstrationsanläggningar från anslaget Energisparande
åtgärder inom näringslivet m. m., dels lån på 45 milj. kr. med
villkorlig återbetalningsskyldighet.

Regeringen beslöt den 14 februari 1980 att överlämna ärendet såvitt avser
ansökan om bidrag till energibesparande åtgärder till industriverket.

I anslutning till detta beslut uppmanades företaget av industridepartementet
att för återstående del av medelsbehovet-45 milj. kr. - ansöka om stöd
hos Industrifonden. Företaget har sedermera hos Industrifonden sökt ett lån
med villkorlig återbetalningsskyldighet. I ansökan sägs att företaget önskar
ett ställningstagande från fonden före halvårsskiftet 1980.

Enligt en underhandsöverenskommelse mellan industridepartementet och
Industrifonden svarar fonden för beredning av frågan om eventuellt statligt
stöd till utvecklingen av nya råjärnsprocesser även för departementets
räkning. Företrädare för fonden har meddelat att fonden avser att studera
såväl de tre i Sverige närmast aktuella metoderna som andra metoder vilka är
under utveckling i utlandet.

En utvärdering av ELRED-processen pågår inom SS AB.

Planering för specialstålsindustrin

För att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin - och
även stålgjuteriindustrin - beslöt riksdagen år 1977 om vissa tidsbegränsade
stödåtgärder (prop. 1977/78:47, NU 1977/78:30, rskr 1977/78:84). Förslagen i
propositionen utgick från bedömningar och förslag som specialstålutredningen
hade lagt fram i rapporten (Ds I 1977:3) 1977 års specialstålutredning.

De beslutade åtgärderna innebar att berörda företag under åren 1978 och
1979 gavs möjlighet att få statliga lån med sammanlagt högst 700 milj. kr. och
lånegarantier med sammanlagt högst 600 milj. kr. De närmare villkoren
framgår av förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder
inom specialstålsindustrin m. m.

En delegation för strukturfrågor inom vissa branscher (strukturdelegationen)
inrättades av regeringen. I strukturdelegationens instruktion
(1977:1124) angavs två uppgifter, nämligen dels att pröva fråga om lån och
lånegaranti enligt nyssnämnda förordning, dels att ta initiativ till, följa och

NU 1979/80:51

stödja strukturomvandling inom specialstålsindustrin.

Strukturdelegationen väntas inom kort överlämna en rapport om sitt
arbete till regeringen. Av en sammanställning som nyligen publicerats av
riksdagens revisorers kansli (Granskningspromemoria 1980:1) framgår
(s. 35) att strukturdelegationen t. o. m. den 30 november 1979 beviljade
statliga lån med sammanlagt 670 milj. kr.

I detta sammanhang bör nämnas att genom olika beslut av riksdagen
ytterligare 450 milj. kr. har ställts till vissa specialstålsföretags förfogande
som lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. F. n. fördelas detta belopp
på Uddeholms AB (150 milj. kr.). Nyby Uddeholm AB (250 milj. kr.) och
AB Bofors-Kilsta (50 milj. kr.).

Formerna för det statliga stödet till specialstålsindustrin var omstridda
under riksdagsbehandlingen år 1977. I socialdemokratiska reservationer till
utskottets betänkande NU 1977/78:30 (s. 17 f.) anfördes bl. a. att några
riktlinjer för strukturdelegationens handlande inte hade lämnats, att
regeringen borde lägga fram förslag till strukturprogram för specialstålsindustrin
och att en bättre samordning mellan det föreslagna stödet och det
regional- och arbetsmarknadspolitiska stödet borde komma till stånd.

I en reservation till utskottets betänkande NU 1978/79:44 - med anledning
av propositionen 1978/79:194 om ändring av lån till Uddeholms AB -upprepade de socialdemokratiska ledamöterna sin kritik (s. 5 f.). De
uttalade härvid att regeringen snarast borde lägga fram en investerings-,
struktur- och sysselsättningsplan för specialstålsindustrin. Planen borde
också innehålla ett samlat program avseende forsknings- och utvecklingsarbetet
inom branschen. Vidare borde, ansåg reservanterna, regeringen ta
initiativ till en ägarsamordning inom specialstålsindustrin så att en sådan
branschplanering blir möjlig.

På förslag av utskottet avslog emellertid riksdagen denna reservation.
Utskottet anförde i detta sammanhang (s. 3 f.) att statsmakterna tar aktiv del
i strukturomvandlingsprocessen genom att lämna erforderligt finansiellt stöd
till angelägna projekt. Härigenom skapas förutsättningar för lönsamhet på
sikt inom branschen och ökad trygghet för dess anställda. Det ankommer på
företagen och de anställdas företrädare att närmare utforma planerna för hur
strukturomvandlingen skall genomföras. Utskottet fann det mot denna
bakgrund inte vara motiverat att statsmakterna fastställer en övergripande
plan för hela branschen eller att åtgärder vidtas i syfte att öka det statliga
ägandet inom den svenska specialstålsindustrin.

Under en interpellationsdebatt den 18 april 1980 om sysselsättningen vid
Surahammars Bruks AB:s anläggningar i Surahammar och Norberg (Spännarhyttan)
- som refereras i närmast följande avsnitt - krävde Karl-Gustaf
Mathsson (s) att regeringen skulle ta initiativ till "en samlad lösning av hela
specialstålsindustrins strukturproblem". Han åberopade härvid särskilt fyra
skäl: läget i Surahammar och Spännarhyttan, möjligheterna att nya processer
för råjärnstillverkning införs, skrotförsörjningssituationen och behovet av

NU 1979/80:51

samverkan för annan råvaruförsörjning än skrot. Industriministern efterlyste
en mer konkret debatt om innebörden av begreppet "samlad lösning”

Specialstålsindustrins råjärnsförsörjning. Skrotförsörjning

Under de senaste åren har skett en snabb avveckling av råjärnsproduktionen
inom den svenska specialstålsindustrin. Masugnar i Fagersta,
Guldsmedshyttan, Hagfors och Hofors har lagts ned. I stället har specialstålverken
i allt högre grad övergått till skrotsmältning i elektrougnar. Kvar i
drift finns endast en masugn för produktion av kvalitetstackjärn. Spännarhyttan.
Denna är belägen i Norberg och ägs av Surahammars Bruks AB som
ingår i ASEA-koncernen.

Skrotberoendet bedöms i framtiden komma att öka även på handelsstålssidan,
bl. a. som en följd av beslutet att avveckla den malmbaserade
metallurgin i Domnarvet.

Vid det till industridepartementet knutna stålbranschrådets sammanträde
i maj 1979 diskuterades läget på skrotmarknaden. Underlag för diskussionerna
hade tagits fram av AB Järnbruksförnödenheter, som är stålverkens
gemensamma inköpsorganisation för skrot. Senare har nya prognoser för
skrotmarknaden utarbetats inom AB Järnbruksförnödenheter. Dessa avses
bli presenterade vid ett sammanträde med stålbranschrådet senare i år.

I november 1979 begärde fem fackliga organisationer - Svenska gruvindustriarbetareförbundet,
Svenska industritjänstemannaförbundet, Svenska
metallindustriarbetareförbundet. Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges
civilingenjörsförbund - att regeringen skulle vidta omedelbara åtgärder i
syfte att säkerställa en fortsatt försörjning med kvalitetstackjärn. Enligt de
fackliga organisationerna var den fortsatta driften vid Spännarhyttan hotad,
något som också skulle ha avgörande betydelse för delar av den mellansvenska
gruvindustrin.

Skrivelsen remitterades till mellansvenska gruvdelegationen. I yttrande i
december 1979 framhöll delegationen att den delade fackförbundens
farhågor för den mellansvenska gruvindustrin om tillverkningen av kvalitetstackjärn
vid Spännarhyttan skulle läggas ner. Delegationen påpekade också
att samma farhågor gällde om driften fortsatte med inriktning endast på mera
okvalificerat tackjärn.

Den 12 februari 1980 uppvaktades industriministern av företrädare för
vissa skrotbaserade stålproducenter, nämligen Fagersta AB, Halmstads
Järnverk AB, Sandvik AB och Smedjebackens Valsverks AB. I en skrivelse
som överlämnades angavs syftet med uppvaktningen vara dels att påtala
konsekvenserna för den svenska järnhanteringen av SSAB :s avsikt att basera
en ökad del av sin stålframställning på skrot, dels att föreslå andra
handlingslinjer.

2 Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 51

NU 1979/80:51

Industriministern ombads att verka för att SSAB ”i enlighet med
förutsättningarna för sin tillblivelse" avstår från planerna på ökad skrotbasering
av sin ståltillverkning, att SSAB i stället söker anpassa sin råjärnstillverkning
så att balans erhålls på den svenska skrotmarknaden utan
omfattande import och att konkurrensförutsättningarna för Spännarhyttan
blir desamma som för övrig malmbaserad råjärnsproduktion i landet så att
specialstålverken får förbättrad konkurrenskraft.

AB SKF anförde i brev den 19 februari 1980 till industriministern att SSAB
f. n. vidtar strukturella åtgärder som förändrar skrotförbrukningen på ett
sådant sätt att andra svenska produktionsenheter i branschen förorsakas
väsentliga problem. Mot denna bakgrund begärdes besked om industridepartementets
bedömning av situationen och hur denna kommer att påverka
utbetalningen av rekonstruktionslån till SSAB.

I brev den 27 februari 1980 till industriministern tog SKF Steel upp frågan
om järn- och skrotbalansen i Sverige. I brevet angavs att det svenska
importbehovet av järnskrot kommer att stiga enligt följande:

1979 80 000 ton

1980 200 000 ”

1981 552 000 "

1982 704 000 "

1983 815 000 ”

1984 787 000 ”

1985 757 000 ”

Sammanfattningsvis anfördes följande. Naturlig balans kan upprätthållas i
det svenska järn- och skrotsystemet endast genom tillförande av ny
råjärnskapacitet till så låg kostnad att användning av råjärn i syrbaskonvertrar
blir lönsammare än användning av skrot. Den malmbaserade metallurgin
i Borlänge kan läggas ned tidigast 1984 "om SSAB skall fullgöra sin plikt
enligt propositionen 1977/78:87 att inte förorsaka väsentliga problem för
andra svenska produktionsenheter i branschen”. Plasmasmeltprocessen ger
en mycket stor ökningspotential i befintliga masugnar i SSAB. ”Ett
intressant förslag som kunde vara värt att pröva är att processkandidaterna
Plasmasmelt, Elred och Inred får komma in med förslag på hur man med
respektive råjärnsmetoder skulle vilja lösa den totala materialbalansen (järn
och skrot) i Sverige och vilka investeringskonsekvenserna skulle bli.
Företagen borde få ca en månad på sig för detaljutarbetandet av dessa
förslag.”

I mars 1980 knöts f. d. verkställande direktören i AB Järnbruksförnödenheter
Sven Verner-Carlsson till industridepartementet med uppgift att
biträda ”i vissa frågor rörande skrotbranschen”.

De tre skrivelserna besvarades den 26 mars 1980 av industriministern, som
meddelade att han under hand hade mottagit synpunkter i ärendet av SSAB
och därefter anförde följande:

NU 1979/80:51

SSAB skall enligt konsortialavtaiet bedriva sin verksamhet efter affärsmässiga
och företagsekonomiska principer. Riksdagen har bl. a. uttalat att
åtgärder som SSAB vidtar som ett led i sin strukturomvandling inte får
utformas så att de leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken (NU
1977/78:45, rskr 1977/78:198). Vidare är en förutsättning för SSAB:s rätt att
lyfta rekonstruktionslån att bolaget i samband med att strukturella åtgärder
vidtas samråder med handelsstålindustrin i övrigt i syfte att undvika att dessa
åtgärder förorsakar väsentliga problem för andra svenska produktionsenheter
inom branschen.

Inom ramen för SSAB:s allmänna riktlinjer ankommer det sålunda på
bolaget att fatta beslut i enskilda frågor, även om dessa får konsekvenser för
de mindre verken. Jag är därför inte beredd att föreslå regeringen att den,
genom ytterligare precisering av lånevillkoren vad avser SSAB:s åtgärder
och återverkningarna härav på övriga stålverk, skall påverka de förhandlingar
rörande skrot som normalt förs direkt mellan företagen.

Under hand har jag dock erinrat SSAB om bl. a. bolagets samrådsskyldighet
och förutsätter att även den nu aktualiserade frågan rörande skrot kan
lösas på ett för berörda parter acceptabelt sätt.

I en kommentar till svaret sade industriministern, enligt ett pressmeddelande
från industridepartementet samma dag, att han såg positivt på att
ordföranden i Jernkontorets fullmäktige - Wilhelm Ekman - sagt sig vara
beredd att ta initiativ till att sammanföra representanter för stålverken till
överläggningar om situationen på skrotmarknaden.

Industriministerns svar har den 14 april 1980 föranlett ett nytt brev från
företrädare för två av de berörda stålföretagen, Fagersta AB och Halmstads
Järnverks AB. I detta brev till industriministern anför de båda företagen att
de har påvisat att SSAB:s skrotplaner äventyrar de mindre handelsstålverkens
fortsatta existens och negativt påverkar alla övriga skrotbaserade verk.
De menar att SSAB:s planer har framlagts ”i ultimativ form” som inte
överensstämmer med den av industriministern nämnda samrådsskyldigheten.
De nämner att de föreslagit industriministern att förordna ordföranden i
Jernkontorets fullmäktige att leda överläggningar rörande skrotfrågan, men
att industriministern har avböjt detta förslag, något som de beklagar. Brevet
fortsätter:

Vi be nu att få framhålla att frågan gäller svensk järnhanterings framtida
struktur och är i sin grund politisk. Järnhanteringens strukturproblem
förvärrades genom marknadskrafternas åsidosättande vid SSAB:s tillkomst.
Regeringens ansvar i denna fråga bekräftades genom Statsrådets tillsättande
av Geijerutredningen, som kartlade de nödvändiga strukturförändringarna
för i första hand de mindre handelsstålverken men också kom att beröra alla
landets handelsstålsproducerande verk. Statsmakterna ha emellertid varken
föranstaltat om vidare åtgärder eller fastställt, vilket ansvar SSAB skall taga.
Diskussioner mellan representanter för verken ha därför hittills förblivit
resultatlösa.

Uteblivandet av ytterligare strukturåtgärder har skapat brister i samordningen
mellan stora delar av järnhanteringen och en obalans inom
densamma, varpå skrotfrågan är ett symptom. Skrotfrågan kan därför ej få
sin lösning, förrän det större frågekomplexet lösts.

NU 1979/80:51

Brevet utmynnar i tre önskemål, nämligen att regeringen skall 1) ta
initiativ till ”snara och kraftfulla” åtgärder för ytterligare strukturering av
den svenska handelsstålsindustrin, 2) vidta åtgärder så att driften fortsätter
vid Spännarhyttan och 3) tillse att SSAB:s skrotplaner vilar under den tid
som åtgärderna under 1 och 2 genomförs.

Som tidigare nämnts besvarade industriminister Nils Åsling den 18 april
1980 i riksdagen (RD 1979/80:124) en interpellation (1979/80:168) om
sysselsättningen vid Surahammars Bruks AB:s anläggningar i Surahammar
och Norberg samt en fråga (1979/80:391) om åtgärder för att rädda
specialstålsindustrin. Interpellationen och frågan var föranledda av att
Surahammars Bruks AB har informerat de fackliga organisationerna i
företaget om att det föreligger överhängande fara för nedläggning av såväl
masugnen i Spännarhyttan som stålverket i Surahammar. Anledningen till
detta är dålig lönsamhet bl. a. på grund av för lågt kapacitetsutnyttjande.

Av svaret framgick bl. a. att i början av år 1979 hade frågan om
specialstålsindustrins råjärnsförsörjning studerats och diskuterats inom
strukturdelegationen. Bl. a. hade diskuterats ett projekt som innebar att
Spännarhyttan skulle ägas gemensamt av de råjärnsförbrukande specialstålföretagen.
De diskussioner som förts mellan närmast berörda specialstålverk
och Surahammars Bruk om ett långsiktigt samarbete i någon form har
emellertid hittills varit resultatlösa. Industriministern fortsatte:

Enligt vad jag har erfarit är läget det att de specialstålföretag som står som
huvudsakliga avnämare till Surahammars Bruk på tackjärns- och råstålsområdet
knappast har något affärsmässigt motiverat intresse att engagera sig i
Surahammars Bruks metallurgiska enheter. Dessa företags framtida behov
av råjärnsleveranser från Surahammars Bruk är begränsat, även med
beaktande av att nu föreliggande prognoser på skrotmarknadens utveckling
tyder på en förväntad skrotbrist under kommande år. Det är därför inte
realistiskt att räkna med ett av specialstålföretagen gemensamt ägt råjärnsföretag
i Spännarhyttan.

Frågan om vilka möjligheter Surahammars Bruk har att i någon form
bibehålla driften i Spännarhyttan respektive i stålverket i Surahammar
övervägs f. n. av företaget. Jag är mot denna bakgrund nu inte beredd att
föreslå några statliga insatser.

Debatten kom att gälla flera frågor kring järn- och stålhanteringen.
Industriministern upprepade härvid att SSAB inte skall vidta sådana mått
och steg i sin rörelse att det skapar väsentliga problem för de mindre
handelsstålverken och anförde att detta ”är en väsentlig utgångspunkt” för
fortlöpande överläggningar i skrotfrågan. Han såg det som positivt att
Jernkontorets fullmäktiges ordförande tog initiativ till överläggningar om
situationen på skrotmarknaden och menade att det är företagen som utifrån
sina rent kommersiella och tekniska förutsättningar måste ange färdriktningen
innan regeringen genom näringspolitiska åtgärder ger sig in på frågan.
Vidare anförde industriministern att ”utvecklingen i branschen som helhet
nu är inne i ett avgörande skede förhandlings- och utredningsmässigt”. Han

NU 1979/80:51

utfäste sig att till försommaren ha klarat ut regeringens ståndpunkt i dessa
frågor. I fråga om Spännarhyttan anförde industriministern att han
”självfallet” var beredd att agera i syfte att garantera sysselsättningen eller
medverka till en positiv lösning. Han nämnde i detta sammanhang att SKF - i
en skrivelse till mellansvenska gruvdelegationen den 14 april 1980 - hade
presenterat ett förslag att konvertera hyttan i Spännarhyttan till en ny
råjärnsmetod.

Det kan tilläggas att företrädare för stålverken den 22 april 1980 inlett
förhandlingar om situationen på skrotmarknaden under ledning av Jernkontorets
fullmäktiges ordförande Wilhelm Ekman.

Utskottet

Anslag avseende SSAB

SSAB Svenskt Stål AB är ett halvstatligt företag. Aktierna ägs till 50 % av
Statsföretag AB, 25 % av Gränges AB och 25 % av Stora Kopparbergs
Bergslags AB. Bildandet av SSAB år 1978 var grundat på en förhandlingsöverenskommelse
mellan staten och de privata intressenterna. En betydande
finansiell insats av staten har förutsatts. Erforderliga riksdagsbeslut fattades
under våren 1978 (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr 1977/78:198).

Riksdagsbeslutet år 1978 innebar bl. a. en utfästelse att SSAB under en
femårig rekonstruktionsperiod skulle ha möjlighet att få statliga lån med
högst 3 100 milj. kr. Av detta belopp anslogs våren 1978 och våren 1979
sammanlagt 2 100 milj. kr., varav 1 300 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål
och 900 milj. kr. som lån för investeringsändamål.

Under våren 1979 anslog riksdagen dessutom 850 milj. kr. som lån för
strukturändamål och 255 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål.
Dessa medel är avsedda för tidigareläggning av vissa investeringar för att
överbygga sysselsättningssvårigheter i samband med genomförandet av
SSAB:s s. k. strukturplan.

I propositionen 1979/80:100 bilaga 17 föreslås (punkten G 6) att ytterligare
300 milj. kr. anvisas till SSAB som lån för rekonstruktionsändamål. Som
grund för förslaget anges riksdagens nyss nämnda utfästelse från år 1978.

Regeringen föreslår också - under punkten G 5 - att 63 milj. kr. skall
anslås under rubriken Betalning av ränta och amortering på statens skulder
till Statsföretag AB och ett nytt handelsstålbolag. Också detta förslag
motiveras med riksdagsbeslutet i samband med bildandet av SSAB.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Ägarförhållandena inom SSAB

I motionen 1979/80:1416 föreslås att de privata intressena i SSAB kopplas
bort från ägande och att SSAB helt nationaliseras.

Förslag av samma innebörd har avvisats av riksdagen såväl år 1978 (NU

NU 1979/80:51

1977/78:45 s. 13) som år 1979 (NU 1978/79:43 s. 11). Liksom vid dessa
tillfällen konstaterar utskottet att ett förstatligande inte är nödvändigt för att
samhällets intressen skall tillgodoses. Utskottet finner inte heller nu skäl att i
detta sammanhang gå in i en närmare diskussion av hithörande principfrågor.
Förslaget om förstatligande avstyrks.

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:970 föreslås att riksdagen
skall uttala sig för en förändring av ägarfördelningen i SSAB så att staten får
aktiemajoriteten i företaget. Motionärerna erinrar härvid om att från
socialdemokratiskt håll år 1978 riktades kritik mot villkoren i överenskommelsen
om bildandet av SSAB (NU 1977/78:45 s. 25 f.) och om att riksdagen
år 1979 avslog ett socialdemokratiskt förslag av samma innebörd som det nu
aktuella (NU 1978/79:43 s. 11). De tillägger att riksdagsbeslutet år 1979 om
de rekonstruktionslån som är avsedda för tidigareläggning av vissa investeringar
innebar en väsentlig förbättring av de privata delägarnas situation.
Detta beror enligt motionärerna på att dessa rekonstruktionslån föranledde
ändringar i reglerna rörande inlösensvärdena på aktierna i SSAB enligt
konsortialavtalet mellan parterna. - Vänsterpartiet kommunisterna begär i
motionen 1979/80:1449 att regeringen skall förelägga riksdagen förslag att till
SSAB skall överföras den kraftrörelse inom Gränges och Stora Kopparberg
som inte tillfördes SSAB vid bildandet.

År 1978 anslöt sig utskottet till regeringens bedömning att den överenskomna
fördelningen av aktierna i SSAB skulle komma att vara av stor
betydelse på så sätt att staten och de privata intressenterna skulle få ett
gemensamt ansvar för bolagets utveckling (NU 1977/78:45 s. 17). Utskottet
fann inte år 1979 (NU 1978/79:43 s. 11) och finner inte heller nu något skäl att
frångå denna uppfattning.

När det gäller de i motionen 1979/80:970 påtalade inlösensreglerna finner
utskottet anledning påpeka följande. I propositionen 1978/79:126 meddelade
industriminister Erik Huss (s. 21) att ägarna av SSAB hade begärt att det
rekonstruktionslån som på grundval av utredaren Rehnbergs förslag kunde
komma att ställas till SSAB:s förfogande inte skulle påverka inlösensvärdena
på aktierna i SSAB enligt punkten 7 i det konsortialavtal mellan ägarna till
SSAB som ligger till grund för bolagsbildningen. Industriministern uttalade
att han fann denna begäran rimlig med hänsyn till syftet med lånet. Han
tilläde att de åtgärder som SSAB skall genomföra och finansiera med
rekonstruktionslånet innebär i huvudsak ett sysselsättningsåtagande från
bolagets sida. Industriministerns uttalande föranledde inte någon kommentar
från utskottets sida i betänkandet NU 1978/79:43. Inte heller reservationsvägen
framfördes vid detta tillfälle kritik mot industriministerns
bedömning. Utskottet kan inte instämma i den uppfattning som nu framförs
från socialdemokratiskt håll av innebörd att ifrågavarande rekonstruktionslån
skulle innebära en ”väsentlig förbättring” av situationen för de privata
aktieägarna i SSAB.

NU 1979/80:51

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget i motionen 1979/80:970
om åtgärder i syfte att ge staten aktiemajoritet i SS AB. Förslaget i motionen
1979/80:1449 att riksdagen skall uttala sig för att viss kraftrörelse inom
Gränges och Stora Kopparberg överförs till SSAB berör den av riksdagen år
1978 godkända förhandlingsöverenskommelsen inför bildandet av SSAB.
Utskottet är liksom år 1979 inte berett att förorda att denna överenskommelse
skall ändras och avstyrker således förslaget härom i motionen
1979/80:1449.

Utvecklingsplan för SSAB, m. m.

Utskottet har i ett föregående avsnitt (s. 6f.) lämnat en översiktlig
redogörelse för dels den av SSAB:s styrelse år 1978 beslutade strukturplanen
jämte det åtgärdsprogram för företaget som har aktualiserats kring årsskiftet
1979-1980, dels riksdagens beslut våren 1979 att uppmana regeringen att för
riksdagen presentera en utvecklingsplan för SSAB.

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:970 kritiseras innehållet i
åtgärdsprogrammet. Motionärerna föreslår att riksdagen skall upprepa sin
begäran att regeringen snarast lägger fram förslag för riksdagen om en
utvecklingsplan för SSAB. I denna plan bör bl. a. ingå överflyttning av
rälstillverkningen från Domnarvet till Luleå och byggande av ett nytt
mediumvalsverk i Luleå. Motionärerna berör också frågan om en tidigareläggning
av malmmetallurgins avveckling i Domnarvet och uttalar att det är
nödvändigt att statsmakterna vidtar erforderliga åtgärder om det skulle visa
sig omöjligt att inom företaget nå en lösning som på ett tillfredsställande sätt
kan klara problemen.

Förslaget i motionen 1979/80:973 om ett riksdagsuttalande med uppmaning
till regeringen att tillse att SSAB:s ledning följer strukturplanen ger
uttryck för samma kritik som återfinns i den nyssnämnda motionen
1979/80:970 (s).

Beträffande Domnarvet föreslås i motionen 1979/80:1416 att riksdagen
skall begära att regeringen lägger fram förslag om att ett ELRED-verk skall
uppföras i Domnarvet och att malmmetallurgin skall vara i drift tills nya
processer kan ersätta dessa.

I motionen 1979/80:974 uppräknas elva olika projekt som avser Luleå.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala sig för att dessa åtgärder
snarast kommer till stånd. Följande projekt nämns i motionen: full
produktion vid de metallurgiska enheterna för att uppnå 1,6 miljoner årston,
genomförande av planerade ombyggnader av stränggjutningsanläggningarna,
utbyggnad av befintligt koksverk, byggande av kraftvärmeverk, uppförande
av lokaler för Plannja AB samt profil- och distributionsanläggning,
genomförande av planerade investeringar vid kallvalsverk. ombyggnad av
verk 2 för rälsproduktion, investering i klippsträcka i valsverket, byggande av
nytt mediumvalsverk, projektering av fullskaleanläggning för ELRED -

NU 1979/80:51

processen samt uppförande av försöks- och referensanläggning av tubexpress.
Förslaget om lokaler för Plannja AB återfinns också i partimotionen
1979/80:970 (s). Motionen 1979/80:1416 innehåller ett yrkande om att
riksdagen skall uttala sig för att investeringar sker i Luleå för högt driven
förädling med valsningsenheter och manufakturering enligt de riktlinjer för
en ny stålpolitik som redovisas i motionen.

I fråga om Oxelösund föreslås i motionen 1979/80:1414 ett riksdagsuttalande
om ”nödvändiga” åtgärder med sikte på att tillgodose sysselsättningskraven.
I motionen nämns särskilt att strukturplanen bör vara basen för
SSAB Oxelösund under 1980-talet, att investeringar bör göras för att säkra
fortsatt koksproduktion, att sinterproduktionen bör byggas ut, att investeringar-
bl. a. en modern valsstol - bör göras inom division Grovplåt och att
tillverkning av mineralull bör tas upp.

Utskottet behandlar i ett avsnitt senare i detta betänkande (s. 28 f.) de
förslag i motionerna 1979/80:974 och 1979/80:1416 som gäller ELREDmetoden.
Beträffande övriga här aktualiserade förslag får utskottet anföra
följande.

I den utvecklingsplan för SSAB, som riksdagen våren 1979 begärde att
regeringen skulle lägga fram, förutsattes ingå ett antal förslag som riksdagen
tog ställning till vid behandlingen av utskottets betänkande NU 1978/
79:43.

Det utredningsarbete som inom SSAB erfordras inför regeringens
ställningstagande till utvecklingsplanen är omfattande. Särskilt gäller detta
frågan om mediumvalsverk i Luleå. Lösningen av denna fråga bedöms ha
avgörande betydelse för en mängd andra komponenter som ingår i
utvecklingsplanen.

Utskottet har erfarit att man inom industridepartementet räknar med att
det blir möjligt för regeringen att under sommaren 1980 ta ställning till
innehållet i en utvecklingsplan för SSAB. Mot denna bakgrund kan utskottet
inte finna anledning för riksdagen att nu, som föreslås i motionerna
1979/80:970 (s) och 1979/80:973, på nytt begära att regeringen lägger fram en
utvecklingsplan.

Såväl motionen 1979/80:970 (s) som motionerna 1979/80:974, 1979/
80:1414 och 1979/80:1416 innehåller förslag om att riksdagen skall ta ställning
till olika projekt som motionärerna anser böra ingå i utvecklingsplanen.
Vissa av dessa frågor har redan lösts. Andra är föremål för utredningar och
MBL-förhandlingar inom ramen för företagets löpande planering och
verksamhet. Utskottet anser att riksdagen i nuläget bör undvika att genom
uttalanden ingripa i den pågående utrednings- och beslutsprocessen inom
företaget. Utskottet avstyrker sålunda förslagen om riksdagsuttalanden
rörande skilda projekt.

Ett helt annat synsätt ligger till grund för motionen 1979/80:1449 och
återfinns också bakom motionen 1979/80:1416. I den förra, som är en
partimotion av vänsterpartiet kommunisterna, betecknas SSAB:s struktur -

NU 1979/80:51

plan som en ”katastrof” för Norrbotten, Bergslagen och Södermanland.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
förslag om SSAB :s utveckling av innebörd att samhällsekonomiska intressen
skall gå före företagsekonomiska beräkningar, att struktur och sysselsättning
förverkligas med ”egen utveckling”, metallurgi och förädling, vid de tre
järnverken i Luleå, Domnarvet och Oxelösund och att minst tidigare
sysselsättningsnivåer bibehålls. Dessa tankegångar utvecklas utförligare i
motionen 1979/80:1416. Där föreslås riksdagen anhålla att regeringen
”förhindrar SSAB-ledningens åtgärdsprogram”. Vidare vill motionärerna
att regeringen skall låta utarbeta en samhällsekonomisk sysselsättnings- och
strukturplan enligt bl. a. följande huvudpunkter: samhällsekonomisk strukturplan
med hög förädling, ny teknik, forskning och utveckling mot
alternativ produktion; järnverken i Luleå, Domnarvet och Oxelösund byggs
på integrerad produktion från metallurgi till färdigprodukter och knyts till
utvecklingsprogram inom bl. a. verkstadsindustrin inom varje region:
sysselsättningen inom SSAB:s enheter skall ligga på minst samma nivå som
vid bildandet av SSAB; åtgärder mot import som hotar slå ut svenskt
handelsstål vidtas.

Riksdagen har våren 1979 på förslag av utskottet avslagit en motion med
samma innebörd (NU 1979/80:43 s. 23 f.). Utskottet har samma inställning
nu och avstyrker alltså de här aktuella förslagen i motionerna 1979/80:1416
och 1979/80:1449.

Som framgått av det föregående behandlas i motionerna 1979/80:970 och
1979/80:974 frågan om uppförande av profilerings- och distributionsanläggning
samt kontor för SSAB:s dotterföretag Plannja AB i Luleå. Innebörden
av förslagen i de båda motionerna är att riksdagen skall uttala sig för att dessa
investeringar sätts i gång snarast.

Näringsutskottet har i betänkandet NU 1978/79:43 (s. 22) redovisat att
arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1978/79:33 (s. 10) har nämnt att
regeringen räknade med att vissa projekt inom SSAB skulle kunna utföras
som beredskapsarbete. Bland dessa projekt fanns det nu aktuella. Med
hänvisning till vad arbetsmarknadsutskottet anfört uttalade näringsutskottet
att de här behandlade önskemålen i huvudsak kunde komma att tillgodoses.
Motionsyrkanden med förslag om statliga medel för uppförande av vissa
anläggningar vid Plannja AB avstyrktes.

Industriminister Nils Åsling har i en interpellationsdebatt i riksdagen den 8
februari 1980 (RD 1979/80:81 s. 87 f.) meddelat att det nödvändiga
utredningsarbetet inom SSAB kring dessa frågor ännu inte är avslutat.
Avsikten med dessa utredningar är enligt industriministern att säkra Plannjas
framtida utveckling till ett konkurrenskraftigt företag och därmed erbjuda de
anställda trygg sysselsättning. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund
motionerna 1979/80:970 (s) och 1979/80:974 till den del de avser ett
riksdagsuttalande rörande vissa anläggningar vid Plannja AB.

NU 1979/80:51

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1979/80:711. Förslaget
i motionen innebär att Dala Invest AB skulle tillförsäkras medelstillskott av
sammanlagt 30 milj. kr. under femårsperioden 1979-1984. Motionärerna
erinrar om att ett förslag av denna innebörd låg till grund för riksdagens
beslut våren 1979 att för budgetåret 1979/80 anslå 7,5 milj. kr. till
Kopparbergs läns utvecklingsfond (prop. 1978/79:126 s. 18f.,NU 1978/79:43
s. 15, rskr 1978/79:369). De påpekar särskilt att sysselsättningssituationen i
Borlänge och Ludvika kommuner - som är Dala Invests verksamhetsområde
- har försämrats sedan våren 1979.

Som motionärerna nämnt beslöt riksdagen våren 1979 att bevilja
Kopparbergs läns utvecklingsfond ett medelstillskott av 7,5 milj. kr. Fonden
skulle enligt riksdagens beslut få avgöra hur medlen skulle utnyttjas. Enligt
vad utskottet har erfarit har Dala Invest AB erhållit 5 milj. kr. från fonden
för sin verksamhet. Resterande 2.5 milj. kr. utnyttjas för långivning från
utvecklingsfonden till företag i Borlänge och Ludvika kommuner. Utskottet
har inhämtat att frågan om ytterligare medel för Dala Invest AB:s
verksamhet avses bli prövad av regeringen i samband med dess ställningstagande
till förslaget om utvecklingsplan för SSAB. Med hänvisning till vad
utskottet nu anfört avstyrks motionen 1979/80:711.

SSAB:s järnmalmsgruvor m. m.

SSAB:s järnmalmsgruvor i Mellansverige är Grängesberg, Stråssa och
Dannemora. Under år 1979 nedlades driften i Håksberg och Blötberget.

På förslag av utskottet uttalade riksdagen våren 1979 bl. a. dels att
regeringen borde tillkalla en utredning med uppgift att skyndsamt granska
den mellansvenska gruvindustrins läge och föreslå lämpliga åtgärder (NU
1978/79:43 s. 17), dels att regeringen borde uppdra åt mellansvenska
gruvdelegationen att i samråd med SSAB granska vissa projekt med
anknytning till anläggningarna i Grängesberg (NU 1978/79:43 s. 16).

Sistnämnda riksdagsuttalande ligger till grund för ett utredningsuppdrag
som regeringen gav mellansvenska gruvdelegationen i augusti 1979.

I motionen 1979/80:1025 (s) begärs att riksdagen skall anmoda regeringen
att snarast för riksdagen redovisa resultatet av detta utredningsuppdrag.
Enligt motionen 1979/80:1416 bör riksdagen uttala sig för att Grängesgruvan
kompletteras med ett sinterverk. Vidare krävs att regeringen skall lägga fram
förslag för riksdagen av innebörd att inga nedläggningar av gruvor inom
SSAB får ske.

Frågan om lämpligheten av ett sinterverk i Grängesberg ingår i det
utredningsuppdrag som har lämnats till mellansvenska gruvdelegationen.
Denna beräknar att under sommaren 1980 lägga fram en rapport om sin
hittillsvarande verksamhet.

Det finns mot denna bakgrund, anser utskottet, inte anledning för
riksdagen att nu i ett uttalande uppmana regeringen att ”snarast” redovisa

NU 1979/80:51

resultatet av utredningen rörande visst utvecklingsarbete i Grängesberg.
Motionen 1979/80:1025 (s) avstyrks sålunda i här aktuell del. Inte heller finns
det anledning för riksdagen att under pågående utredningsarbete uttala sig
till förmån för ett av projekten, nämligen ett sinterverk i Grängesberg.
Motionen 1979/80:1416 avstyrks alltså i vad gäller detta förslag.

När det gäller förslaget i motionen 1979/80:1416 att nedläggning av
SS AB: s gruvor skall förbjudas vill utskottet erinra om att riksdagen förra året
avslog ett likartat motionsyrkande (NU 1978/79:43 s. 17). Riksdagen
uttalade samtidigt att SSAB t. v. inte borde låta nedlagda gruvor bli
vattenfyllda. Utskottet har samma inställning nu och avstyrker sålunda
motionen 1979/80:1416 också i denna del.

Utskottet behandlar i detta avsnitt också ett förslag i motionen 1979/
80:1785, som går ut på att riksdagen skulle begära förslag av regeringen ”att
gruvan i Dannemora befrias från kravet på internrekrytering”.

Motionärerna synes avse att riksdagen skall uttala sig om principer som
tillämpas inom SSAB vid rekrytering till lediga befattningar. Utskottet anser
att det ankommer på företagsledningen och de fackliga organisationerna att
ta ställning till frågor av denna art. Något uttalande av riksdagen bör ej
komma i fråga. Förslaget i motionen avstyrks sålunda.

Samordning av handelsstålsindustrin

Frågan om samordning av handelsstålsindustrin har varit aktuell i
riksdagen alltsedan SSAB bildades år 1978. Sålunda underströk näringsutskottet
våren 1978 (NU 1977/78:45 s. 21) vad som hade anförts i propositionen
1977/78:87 (s. 46 f.) om det angelägna i att de mindre handelsstålverken
även i framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Åtgärder som SSAB vidtar
som ett led i sin strukturomvandling får, anförde utskottet, inte utformas så
att de leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken.

När dessa uttalanden gjordes pågick samtal mellan de mindre handelsstålsföretagen
och med SSAB. Dessa samtal leddes av förre LO-ordföranden
Arne Geijer, som i december 1977 hade tillkallats av regeringen för denna
uppgift. I september 1978 redovisade Geijer till industriministern resultatet
av sitt arbete. Han skisserade därvid vissa förslag till ändringar av
ägarstrukturen.

Folkpartiregeringen beslöt i december 1978 att inte vid den tidpunkten ta
initiativ till förhandlingar om ägarmässig och organisatorisk samordning
mellan SSAB och andra företag i branschen. Skälen till beslutet återfinns i en
promemoria vars innehåll har återgetts i det föregående (s. 13 f.).

På förslag av utskottet avslog riksdagen våren 1979 ett socialdemokratiskt
motionsyrkande om uppmaning till regeringen att ta initiativ till samordningsförhandlingar.
Utskottet anförde härvid att det anslöt sig till regeringens
bedömning från december 1978.

NU 1979/80:51

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:970 föreslås på nytt att
riksdagen skall uppmana regeringen att ta initiativ angående en fortsatt
samordning inom svensk handelsstålsindustri. Enligt motionen 1979/80:1449
(vpk) bör regeringen för riksdagen lägga fram förslag av innebörd att de
mindre handelsstålverken samordnas och överförs till SSAB och att full
sysselsättning skall behållas vid varje företag.

Utskottet har tidigare i detta betänkande (s. 14) redovisat att ett
samrådsförfarande mellan industriministern och företrädare för de mindre
handelsstålverken inleddes under hösten 1979. I början av år 1980 togs
kontakt också med de berörda fackliga organisationerna.

Diskussionerna torde i väsentlig mån påverkas av resultatet av det
pågående utredningsarbetet om ett nytt mediumvalsverk i Luleå. Detta
utredningsarbete ingår, som utskottet redan har framhållit, i SSAB:s
underlag för den utvecklingsplan för företaget som regeringen avser att lägga
fram för riksdagen senare i år. Utskottet har erfarit att SSAB avser att
diskutera mediumvalsverksutredningens resultat med övriga handelsstålverk.
Utskottet räknar med att regeringen tar de initiativ som kan behövas
när resultatet av dessa diskussioner föreligger. Det finns därför enligt
utskottets mening inte något behov av att riksdagen gör ett sådant uttalande
angående samordning inom handelsstålsindustrin som föreslås i motionen
1979/80:970 (s). Av vad utskottet har anfört följer att också motionen
1979/80:1449 (vpk) avstyrks i här behandlad del.

Alternativa processer för råjärnstillverkning

Under senare år har i Sverige drivits ett antal olika forsknings- och
utvecklingsprojekt rörande nya processer för råjärnstillverkning. Störst
intresse har tre olika processer väckt. Dessa processer, som har utvecklats vid
olika företag, presenterades vid ett diskussionsmöte som Jernkontoret
anordnade i juni 1979. Processerna är ELRED (Stora Kopparbergs
Bergslags AB och ASEA), INRED (Boliden AB) och Plasmasmelt (SKF
Steel).

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:970 föreslås riksdagen
göra ett uttalande av innebörd att regeringen snarast bör överväga på vilket
sätt samhället kan medverka i en fortsatt utveckling av alternativa
råjärnsprocesser inom landet.

Två motioner innehåller förslag rörande ELRED-processen. Enligt
motionen 1979/80:974 bör riksdagen uttala sig för att en fullskaleanläggning
för ELRED-processen projekteras snarast i SSAB-Luleå, medan enligt
motionen 1979/80:1416 riksdagen bör begära förslag av regeringen om
uppförande av ett ELRED-verk i Domnarvet inom SSAB:s ram.

Enligt motionen 1979/80:1903 bör staten ge stöd till SKF Steels plasmasmeltprocess.
Som skäl anger motionärerna utvecklingen i Hofors kommun.

NU 1979/80:51

Utskottet konstaterar att ett utvärderingsarbete pågår kring de nyssnämnda
tre svenska processerna. Detta arbete som sker i regi av industridepartementet
och Industrifonden, innefattar jämförelser med andra metoder som
är under utveckling i utlandet. Det är enligt utskottets mening angeläget att
arbetet med denna utvärdering sker i snabb takt. Statliga insatser av
betydande storleksordning kan visa sig motiverade. Utskottet vill framhålla
att de nya råjärnsprocesserna, om de blir konkurrenskraftiga, har flera
fördelar. Det kan bli möjligt att åstadkomma en lönsam malmbaserad
stålproduktion i mindre enheter än f. n. Nya avsättningsmöjligheter för den
svenska järnmalmsproduktionen kan skapas. Kunskapen om de nya
metoderna kan bli ett intressant exportobjekt. Svensk verkstadsindustri kan
komma att tillverka utrustning för den nya teknologin.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av nu angiven innebörd.
Ett sådant uttalande ligger i linje med förslaget i motionen 1979/80:970.

Däremot är utskottet inte berett att tillstyrka de förslag i motionerna
1979/80:974, 1979/80:1416 och 1979/80:1903 som enbart tar sikte på en av de
aktuella metoderna.

Utskottet återkommer på s. 30 till frågan om den betydelse de nya
råjärnsprocesserna kan komma att få för specialstålsindustrin och för
skrotförsörjningen.

Planering för specialstålsindustrin, m. m.

Ett system för statligt stöd under åren 1978 och 1979 till strukturomvandling
inom specialstålsindustrin beslöts av riksdagen år 1977 (prop. 1977/
78:47, NU 1977/78:30, rskr 1977/78:84). Vidare har riksdagen under åren
1977-1979 genom särskilda beslut anslagit medel för lån till vissa specialstålsföretag,
nämligen Uddeholms AB, Nyby Uddeholm AB och AB
Bofors-Kilsta.

För att bl. a. handlägga frågor om stöd till specialstålsindustrin enligt 1977
års riktlinjer inrättade regeringen en delegation för strukturfrågor inom vissa
branscher (strukturdelegationen). Delegationen avser att inom kort överlämna
en rapport om sitt arbete till industridepartementet. Rapporten
kommer, enligt vad utskottet erfarit, att innehålla bl. a. en redogörelse för
delegationens arbetssätt och en redovisning av de projekt som delegationen
har stött finansiellt genom lån och/eller lånegarantier. Vidare kommer
rapporten att innehålla en redovisning av övriga viktigare strukturfrämjande
åtgärder som vidtagits under senare år samt synpunkter på framtiden för
specialstålsindustrin.

I partimotionen 1979/80:970 (s) riktas stark kritik mot det sätt på vilket det
statliga engagemanget i specialstålsindustrin har skett. Motionärerna kräver
”en samordnad planering” av specialstålsindustrin och föreslår att riksdagen
begär att regeringen skall lägga fram förslag till en struktur-, investeringsoch
sysselsättningsplan för denna bransch. Motionen 1979/80:1400 innehål -

NU 1979/80:51

ler förslag av samma innebörd.

Det statliga stödet till specialstålsindustrin åren 1978 och 1979 har varit
utformat i avsikt att underlätta företagens egna ansträngningar till strukturförändringar.
Ansvaret för dessa åvilar enligt utskottet främst företagen och
de anställda. Statsmakterna har tagit aktiv del i strukturomvandlingsprocessen
genom att lämna erforderligt finansiellt stöd till angelägna projekt. Som
redan nämnts kommer en rapport om stödets verkningar att inom kort
presenteras av strukturdelegationen. Utskottet finner det mot denna
bakgrund inte vara motiverat att statsmakterna fastställer en sådan plan för
specialstålsbranschen som förordas i motionerna 1979/80:970 och 1979/
80:1400.

I motionen 1979/80:1785 föreslås riksdagen uttala att strukturomvandlingar
i specialstålsindustrin inte får medföra nedläggning av specialstålverken i
Söderfors och Österby. Utskottet kan inte ansluta sig till tanken att riksdagen
skulle förbjuda nedläggning av särskilt utpekade specialstålverk. vilket är
innebörden av förslaget. Motionen avstyrks.

Frågor om specialstålverkens råjärnsförsörjning och om stålindustrins
skrotförsörjning

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:970 påtalas att specialstålverken
under senare tid i ökad omfattning har övergått till skrot som
råvara i stället för kvalitetstackjärn, framställt av malm i masugnar. Den
internationella skrotmarknaden kännetecknas av exportrestriktioner och av
kraftiga variationer i utbud och priser. F. n. finns endast en hytta för
kvalitetstackjärn. Spännarhyttan, kvar. Den är belägen i Norberg och ägs av
Surahammars Bruks AB. Även denna masugns framtid är i fara, vilket också
påverkar utsikterna för den mellansvenska gruvindustrin.

Mot denna bakgrund anser motionärerna dels att regeringen bör ta
initiativ för att söka få till stånd en samlad lösning som innebär att
Spännarhyttan blir ett metallurgiskt centrum för specialstålsindustrin, dels
att regeringen bör tillkalla en särskild utredning för att studera den framtida
skrotbalansen och föreslå de åtgärder som krävs för att trygga försörjningen.

Dessa frågor har behandlats vid olika kontakter mellan industriministern
och berörda företag och fackliga organisationer. En redogörelse för
händelseutvecklingen har lämnats i ett föregående avsnitt (s. 17 f.). Av
redogörelsen framgår bl. a. att särskild expertis i skrotförsörjningsfrågor
sedan mars 1980 är knuten till industridepartementet. Diskussioner mellan
företrädare för de närmast berörda företagen om skrotförsörjningsproblemen
har inletts. Industriministern har i olika sammanhang erinrat dels om att
näringsutskottet - i samband med bildandet av SS AB - uttalade att åtgärder
som SSAB vidtar som ett led i sin strukturomvandling inte får utformas så, att

NU 1979/80:51

de leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken (NU 1977/78:45
s. 21), dels om att det i villkoren för det år 1978 beslutade rekonstruktionslånet
till SSAB förutsätts att bolaget skall vidta strukturella åtgärder i samråd
med handelsstålsindustrin i övrigt (jfr prop. 1977/78:87 s. 46 och 74 f.).
Vidare har industriministern förklarat sig beredd att medverka till en lösning
av problemen vid Spännarhyttan.

Utskottet vill betona vikten av att regeringen fortlöpande följer utvecklingen
på detta område och tar erforderliga initiativ. Frågorna kring
specialstålverkens råjärnsförsörjning och stålindustrins skrotförsörjning
måste ägnas stor uppmärksamhet. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om sitt uttalande år 1978 av innebörd att stålindustrin så långt möjligt bör
vara baserad på inhemsk malm, inhemskt skrot eller ämnen som tillverkas
inom landet (NU 1977/78:45 s. 22). Hithörande frågor, som uppenbarligen
har samband med innehållet i en kommande utvecklingsplan för SSAB, bör
utredas genom regeringens försorg. På längre sikt kan resultatet av pågående
utvecklingsarbete kring alternativa råjärnsmetoder (se s. 28 f.) bli av
avgörande betydelse. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening. Härigenom tillgodoses önskemålen i motionen
1979/80:970 i det väsentliga.

Järn- och stålgjuteriindustrierna

Gjuteriindustrin - som består av järn-, stål- och metallgjuterier- har haft
problem under hela 1970-talet. Den omfattas f. n. av åtgärder inom ramen
för programmet Branschfrämjande åtgärder.

Hösten 1977 beslöt riksdagen om vissa tidsbegränsade åtgärder för att
underlätta strukturomvandlingen inom bl. a. stålgjuteriindustrin (prop.
1977/78:47, NU 1977/78:30, rskr 1977/78:84). I propositionen 1977/78:47
meddelade industriminister Nils Åsling (s. 31) att regeringen avsåg att inom
kort återkomma till frågan om behov av åtgärder för järngjuteribranschen.
Statens industriverk begärde i mars 1978 att åtgärder skulle vidtas för att
underlätta en nödvändig strukturomvandling inom denna bransch. Folkpartiregeringen
beslöt i januari 1979 att inte föreslå något allmänt branschstöd
till järngjuteriindustrin. Ett socialdemokratiskt motionsyrkande med begäran
att regeringen skulle lägga fram ett förslag för riksdagen till investerings-,
struktur- och sysselsättningsplaner för järn- och stålgjuteriindustrierna
avslogs av riksdagen våren 1979 på förslag av näringsutskottet (NU
1978/79:43). Utskottet anförde att den konjunkturuppgång som inträffat
skulle komma att underlätta för berörda företag att klara de långsiktiga
problem som finns. Den bantning av branschen som är nödvändig skulle bäst
ske på naturlig väg. Inte heller fanns det enligt utskottets mening anledning
att ytterligare bygga ut stödet till stålgjuteriindustrierna. Mot utskottets
beslut reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna.

I motionen 1979/80:970 (s) anförs att den negativa utvecklingen inom järn -

NU 1979/80:51

och stålgjuteribranscherna har fortsatt. Motionärerna föreslår att regeringen
uppdrar åt industriverket att i samverkan med överstyrelsen för ekonomiskt
försvar snarast utarbeta ett samlat program för järn- och stålgjuteriernas
utveckling. Programmet skulle därefter presenteras för riksdagen.

Under åren 1978 och 1979 har ett system med tidsbegränsade åtgärder för
att underlätta strukturomvandlingen inom bl. a. stålgjuteriindustrin varit i
kraft. Frågor om stöd har handlagts av delegationen för strukturfrågor inom
vissa branscher (strukturdelegationen). Som framgått av ett föregående
avsnitt (s. 15 f.) avser delegationen att inom kort överlämna en rapport om
resultatet av sitt arbete till industridepartementet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning för
riksdagen att nu kräva att regeringen utarbetar ett ”samlat program" för
järn- och stålgjuterierna. I detta sammanhang vill utskottet nämna att det
avser att i annat sammanhang (NU 1979/80:43) tillstyrka regeringens förslag
att pågående branschprogram för gjuteriindustrin skall förlängas med ett
år.

Övriga frågor

Vänsterpartiet kommunisterna förespråkar i motionen 1979/80:1449 en
rad åtgärder som är avsedda att främja stål- och gruvindustrins framtida
utveckling. Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära förslag av
regeringen av innebörd bl. a. att alla avskedanden eller personalminskningar
inom stål- och gruvindustrin förbjuds, att handelsståls-, specialståls- och
gruvindustrin nationaliseras, att inom gruv- och stålsektorn genomförs en
samhällsägd och styrd forskning och utveckling samt att utveckling av
gruvteknik, processteknik och teknik för vidareförädling görs med bibehållet
svenskt kunnande och med sikte på svenska leveranser till stålverken. När
det gäller nationalisering av handelsståls-, specialståls- och gruvindustrierna
anges att förslagen bör ha följande utvecklingsinriktning: a) samhällsekonomiska
intressen skall vara vägledande, b) satsning på ny teknik och nya
produkter bör göras; program bör utarbetas för högt driven förädling, c)
samordning av stål- och gruvindustrin med verkstadsindustrin bör genomföras
där planer fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och
drabbade bruksorter, d) nya marknader erövras och långsiktiga avtal tecknas
med de krisfria planekonomierna, e) de anställda får ett avgörande
inflytande genom vetorätt vid viktigare beslut.

Utskottets ställningstagande i det föregående till olika motionsförslag
rörande stålindustrin innebär att motionen 1979/80:1449 avstyrks i här
behandlade delar.

NU 1979/80:51

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag avseende SSAB
att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten
G 5 till Betalning av ränta och amortering på statens skulder till
Statsföretag AB och ett nytt handelsstålbolag för budgetåret
1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 63 000 OCX) kr.,

b) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten
G 6 till Lån till ett nytt handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål
för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

2. beträffande förstatligande av SSAB

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1416 yrkandet B 1,

3. beträffande statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m.
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:970 yrkandet 3,

b) avslår motionen 1979/80:1449 yrkandet 3,

4. beträffande riktlinjer för en utvecklingsplan för SSAB
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:970 yrkandet 1, motionen 1979/
80:973, motionen 1979/80:974 i ifrågavarande del, motionen
1979/80:1414 samt motionen 1979/80:1416 yrkandet A, yrkandet
B 3 i ifrågavarande del och yrkandet B 5,

b) avslår motionen 1979/80:1416 yrkandena B2a, B2b, B2d
och B 2 e samt motionen 1979/80:1449 yrkandet 4,

5. beträffande uppförande av vissa anläggningar vid Plannja
AB

att riksdagen avslår motionen 1979/80:970 yrkandet 2 och
motionen 1979/80:974 i ifrågavarande del,

6. beträffande medelstillskott till Kopparbergs läns utvecklingsfond att

riksdagen avslår motionen 1979/80:711,

7. beträffande visst utredningsarbete avseende SSAB.s anläggningar
i Grängesberg

att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:1025 yrkandet 3,

b) avslår motionen 1979/80:1416 yrkandet B 2 c och yrkandet
B 4 i ifrågavarande del,

3 Riksdagen 1979180. 17 sami Nr 51

NU 1979/80:51

8. beträffande SSAB.s järnmalmsgruvor
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:1416 yrkandet B 4 i ifrågavarande
del,

b) avslår motionen 1979/80:1785 yrkandet 4,

9. beträffande samordning av handelsstålsindustrin
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:970 yrkandet 4,

b) avslår motionen 1979/80:1449 yrkandet 6,

10. beträffande alternativa processer för råjärnstillverkning
att riksdagen

a) med anledning av motionen 1979/80:970 yrkandet 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1979/80:974 i ifrågavarande del,

c) avslår motionen 1979/80:1416 yrkandet B 3 i ifrågavarande
del,

d) avslår motionen 1979/80:1903 i ifrågavarande del,

11. beträffande planering för specialstålsindustrin

att riksdagen avslår motionen 1979/80:970 yrkandet 6 och
motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

12. beträffande förbud mot nedläggning av vissa specialstålverk
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1785 yrkandet 3,

13. beträffande åtgärder rörande specialstålverkens råjärnsförsörjning
och stålindustrins skrotförsörjning

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:970 yrkandena
8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

14. beträffande järn- och stålgjuteriindustrierna

att riksdagen avslår motionen 1979/80:970 yrkandet 10,

15. beträffande åtgärder för stål- och gruvindustrins framtida
utveckling

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1449 yrkandena 1, 2, 7
och 8.

Stockholm den 6 maj 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Birgitta
Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c).
Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Sven Munke
(m) och Christer Eirefelt (fp).

NU 1979/80:51

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage
Peterson, Lennart Pettersson och Rune Jonsson (alla s)

1. Statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m. (moment 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”År 1978”
och slutar på s. 23 med ”motionen 1979/80:1449” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas kritik mot den nuvarande ägarfördelningen
inom SSAB. Varken värdet av den apportegendom som vid
bildandet tillfördes bolaget från de privata intressenterna eller de olika
ägarnas ansvar för bolagets utveckling motiverar denna ägarfördelning.

Härtill kommer att riksdagsbeslutet år 1979 om rekonstruktionslån på
grundval av utredaren Rehnbergs förslag innebar en väsentlig förbättring vad
gäller de privata ägarnas situation. I det konsortialavtal som slöts vid bolagets
bildande regleras under punkten 7 frågan om inlösen av aktier i bolaget. Vid
en inlösen skall värdet på aktierna motsvara aktiernas matematiska värde
med avdrag för på aktierna belöpande andel av de statliga rekonstruktionslån
som beviljas företaget. För de rekonstruktionslån som riksdagen beviljade
våren 1979 har dock beslutats att något avdrag vid en eventuell inlösen inte
skall ske (prop. 1978/79:126 s. 21). Detta visar med all önskvärd tydlighet att
det är staten och inte de privata delägarna som fått ta hela ansvaret för
SSAB:s utveckling.

Regeringen bör därför ta initiativ till förhandlingar med de privata
delägarna i syfte att åstadkomma en förändring. Syftet bör vara att staten
skall få aktiemajoritet i SSAB. Detta bör ske genom nyemission av aktier.
Vidare bör förhandlingarna syfta till att ytterligare, vinstgivande, egendom
tillförs SSAB som apportegendom från de båda privata intressenterna.
Främst avses här den kraftrörelse som Gränges och Stora Kopparberg
bedriver.

Utskottet anser att riksdagen, med anledning av motionen 1979/80:970,
bör göra ett uttalande av denna innebörd. Genom ett sådant uttalande
tillgodoses också förslaget i motionen 1979/80:1449 om överförandet av viss
kraftrörelse till SSAB. Något särskilt uttalande av riksdagen med anledning
av denna motion behövs därför inte. Motionen avstyrks sålunda.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motionen 1979/80:970 yrkandet 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

NU 1979/80:51

2. Riktlinjer för en utvecklingsplan för SSAB (moment 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Det
utredningsarbete” och slutar med ”skilda projekt” bort ha följande
lydelse:

Regeringen har ännu inte presenterat en sådan plan. Det åtgärdsprogram
som SSAB-ledningen aktualiserade kring årsskiftet 1979-1980 innebär på
vissa punkter ett avståndstagande från innebörden av riksdagens beslut våren
1979.

Mot denna bakgrund finner utskottet det väl motiverat att riksdagen nu
gör ett kompletterande uttalande i vilket vissa riktlinjer anges för den
utvecklingsplan som utskottet räknar med att regeringen med det snaraste
kommer att lägga fram.

I utvecklingsplanen bör sålunda ingå att rälsproduktionen i Domnarvet
överflyttas till Luelå, vilket också förutsattes i SSAB:s strukturplan år 1978.
Detta kräver att nödvändiga investeringar genomförs i grovvalsverket i
Luleå.

Vidare bör ett mediumvalsverk byggas i Luleå och tas i drift i mitten av
1980-talet. Verkets kapacitet bör begränsas till högst 208 000 årston. Skälen
för denna begränsning framgår av näringsutskottets betänkande NU
1978/79:43 (s. 20). Ett viktigt skäl är att ett nytt mediumvalsverk i Luleå inte
får utformas på ett sådant sätt att det inkräktar på marknadsutrymmet för de
handelsstålverk som står utanför SSAB. Utskottet står sålunda fast vid sitt
uttalande i betänkandet NU 1977/78:45 (s. 21) om det angelägna i att de
mindre handelsstålverken även i framtiden kan bevara sin konkurrenskraft.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd och
tillstyrker sålunda motsvarande yrkande i motionen 1979/80:970 (s). Genom
ett sådant uttalande tillgodoses också önskemålet i motionen 1979/80:973.

När det gäller de olika projekt som aktualiseras i motionerna 1979/80:974,
1979/80:1414 och 1979/80:1416 vill utskottet framhålla att motionärernas
önskemål i det väsentliga blir tillgodosedda genom det nyss föreslagna
riksdagsuttalandet. I övrigt avstyrks dessa motioner i här behandlade
delar.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riktlinjer för en utvecklingsplan för SSAB
att riksdagen

a) med bifall till motionen 1979/80:970 yrkandet 1, med
anledning av motionen 1979/80:973 samt med avslag på
motionen 1979/80:974 i ifrågavarande del, motionen 1979/
80:1414 och motionen 1979/80:1416 yrkandet A, yrkandet B 3 i

NU 1979/80:51

ifrågavarande del och yrkandet B 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

3. Uppförande av vissa anläggningar vid Plannja AB (moment 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
”Industriminister Nils Åsling” och slutar med ”Plannja AB" bort ha följande
lydelse:

I en interpellationsdebatt i riksdagen den 8 februari 1980 (RD 1979/80:81
s. 87 f.) hävdade industriminister Nils Åsling att orsaken till att dessa
investeringar ej påbörjats var att kompletterande utredningsarbete pågick.
Några konkreta besked om innebörden av utredningsarbetet lämnades
emellertid inte. Utskottet anser att investeringen bör startas omgående och
föreslår - i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i motionerna
1979/80:970 och 1979/80:974 - att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande uppförande av vissa anläggningar vid Plannja
AB

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:970 yrkandet 2
och motionen 1979/80:974 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Medelstillskott till Kopparbergs läns utvecklingsfond (moment 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Sorn
motionärerna” och slutar med ”motionen 1979/80:711” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att verksamheten vid Dala
Invest AB bör få ökade resurser. Sedan motionen avlämnades har SSAB
fattat beslut om nedläggning av den malmbaserade metallurgin i Domnarvet i
mars 1981. Behovet av nya sysselsättningstillfällen i regionen har därigenom
ökat.

Mot denna bakgrund anser utskottet att ytterligare resurser bör sättas in
för att stärka näringslivet i regionen Borlänge-Ludvika. Enligt utskottets
mening bör dessa resurser successivt tillföras Dala Invest AB via Koppabergs
läns utvecklingsfond, som bör ha möjlighet till insyn i hur medlen används i
bolaget. Fonden bör tillföras sammanlagt 45 milj. kr. under en treårsperiod
med början nästa budgetår. För budgetåret 1980/81 bör 15 milj. kr.
anvisas.

NU 1979/80:51

Genom ett beslut av riksdagen enligt vad utskottet nu anfört tillgodoses
önskemålet i motionen 1979/80:711.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande medelstillskott till Kopparbergs läns utvecklingsfond att

riksdagen med anledning av motionen 1979/80:711 till
Medelstillskott till utvecklingsfonden i Kopparbergs län för
budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 15 000 000 kr. och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Visst utredningsarbete avseende SSAB:s anläggningar i Grängesberg

(moment 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med "Det finns”
och slutar på s. 27 med "detta förslag" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att den av riksdagen begärda utredningen
rörande visst utvecklingsarbete i Grängesberg snarast redovisas för riksdagen.
I enlighet med förslaget i motionen 1979/80:1025 (s) anser utskottet att
riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Däremot finner
utskottet det, eftersom utredningsarbete pågår, inte lämpligt att riksdagen
nu uttalar sig till förmån för ett av projekten, nämligen ett sinterverk i
Grängesberg. Motionen 1979/80:1416 avstyrks därför i denna del.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande visst utredningsarbete avseende SS A B:s anläggningar
i Grängesberg

att riksdagen

a) med bifall till motionen 1979/80:1025 yrkandet 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

b) (= utskottet).

6. Samordning av handelsstålsindustrin (moment 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med "behandlad del” bort ha följande lydelse:

Av redovisningen tidigare i detta betänkande (s. 13 f.) framgår att
folkpartiregeringen vid årsskiftet 1978-1979 bedömde att några regeringsinitiativ
inte behövde tas i syfte att främja en samordning inom handelsstålsindustrin.
Riksdagsmajoriteten anslöt sig våren 1979 till denna bedömning.
Under hösten 1979 tog emellertid den andra borgerliga trepartiregeringens
industriminister vissa kontakter med berörda företag. Företrädare för

NU 1979/80:51

branschen har under våren 1980, som framgått av den föregående
redogörelsen (s. 14), krävt åtgärder för samordning mellan handelsstålverken.

Utskottet anser att statlig medverkan fordras för att en önskvärd
samordning inom svensk handelsstålsindustri skall komma till stånd.
Regeringen bör därför ta initiativ för att i samverkan med företagen och de
fackliga organisationerna snarast utarbeta en plan för samordning mellan de
mindre handelsstålverken sinsemellan och mellan dessa verk och SSAB.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin
mening. Genom ett sådant uttalande tillgodoses det här behandlade förslaget
i motionen 1979/80:970. Vad utskottet nu föreslagit innebär att motionen
1979/80:1449 avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande samordning av handelsstålsindustrin
att riksdagen

a) med bifall till motionen 1979/80:970 yrkandet 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

7. Planering för specialstålsindustrin (moment 11)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Det
statliga” och slutar med ”och 1979/80:1400” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inte förneka att det stöd som olika specialstålsföretag fått
genom strukturdelegationens arbete har varit av värde. Men insatserna har
skett planlöst och helt baserats på förslag från olika företag som utarbetat
dem utan kontakt och samverkan med andra företag i branschen. Eftersom
varje form av gemensam planering inom branschen saknas har statsmakterna
inte kännedom om stödets effekter i fråga om exempelvis konkurrenskraft
och sysselsättning.

Som redan nämnts kommer strukturdelegationen att inom kort redovisa
resultatet av sitt arbete. Det står emellertid redan nu klart att delegationen
som instrument för samhällets medverkan i specialstålsindustrins strukturomvandling
har varit ett misslyckande.

Enligt utskottets mening bör regeringen nu låta utarbeta en samordnad
plan för specialstålsindustrin. Den utveckling av specialstålsindustrins
råjärnsförsörjningoch skrotförsörjningen som behandlas i närmast följande
avsnitt har ytterligare visat på behovet av en samordnad planering.

Som ett underlag för en sådan plan måste först göras en uppdatering av
1977 års specialstålsutredning. Därefter bör klargöras hur ett system för
löpande information rörande marknadsutveckling, planerade strukturför -

NU 1979/80:51

ändringar, lönsamhet, kapitalbehov och sysselsättning bör utformas. Det är
vidare nödvändigt att precisera statsmakternas roll vad avser såväl planeringsarbetet
som genomförandefasen. Klara besked måste ges om vilka krav
som måste ställas på företagen.

Den typ av plan som utskottet syftar på gäller alltså inte någon
detaljplanering, något som bör ske i resp. företag och i samverkan mellan
företagsledningen och de anställda. Avsikten är i stället att få en samordning
av de beslut som berör flera företag. Exempel är val av produktionsinriktning,
beslut om större investeringar och beslut om samverkan i forskning,
produktutveckling och marknadsföring. En sådan planering av sysselsättningen
ger de anställda trygghet och kommuner och regioner ett nödvändigt
planeringsunderlag.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här anfört. Ett sådant uttalande överensstämmer
med önskemålet i motionerna 1979/80:970 och 1979/80:1400.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande planering för specialstälsindustrin

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:970 yrkandet 6
och med anledning av motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. Järn- och stålgjuteriindustrierna (moment 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Under
åren” och slutar med ”ett år” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den negativa utvecklingen inom järn- och
stålgjuteriindustrierna har fortsatt, trots konjunkturuppgången. Inte heller
1977 års beslut om tidsbegränsade åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen
har haft någon nämnvärd effekt.

En livskraftig inhemsk gjuteriindustri är av stor betydelse för gjutgodsförbrukarna.
Särskilt gäller detta i fråga om gods i korta serier och för mindre
kundföretag, vilka har mycket svårt att ersätta svenska leveranser med
import. Dessa problem blir nu alltmer framträdande. Det är oroande att de
mindre och medelstora företagen i vissa fall på detta sätt får sin framtid
hotad. Härtill kommer att utvecklingen inom en del produktområden är
sådan att vår försörjningsberedskap har kommit att ifrågasättas.

Sedan snart sju år tillbaka har industriverket arbetat med de båda
delbranschernas problem. Genom bl. a. en rad delbranschstudier och
överläggningar med företagen och de fackliga organisationerna har man
funnit flera områden där det anses möjligt att genom samordnade åtgärder
förbättra företagens konkurrensförmåga och utvecklingsmöjligheter.

NU 1979/80:51

Riksdagen bör nu begära att regeringen uppdrar åt industriverket att
snarast utarbeta ett samlat program för järn- och stålgjuteriernas utveckling.
Detta program bör därefter presenteras för riksdagen. Arbetet bör ske i nära
samverkan med överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Självfallet skall även
såväl de fackliga organisationerna som företagen delta i arbetet.

Genom ett uttalande av här angiven innebörd skulle riksdagen ställa sig
bakom förslaget i motionen 1979/80:970.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande järn- och stålgjuleriindustrierna

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:970 yrkandet 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1979/80:51

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositioner och motioner rörande
mineralförsörjning m. m., gruvindustri och stålindustri m. m.

Proposition/ motion 1979/80:			Behandlas i	betänkande NU 1979/80:
Nr	]	1 resp. betänkande finns
utskottets yttrande på	utskottets s. hemställan i	reservation
Proposition
79 mom. 2		50	15	mom. 1
100 bil. 17 punkt D 1	49	4	punkt 1 mom. 1 a
	D 2	49	5	punkt 2
	D 3	49	5	punkt 3 mom. a
	D 4	49	5	punkt 4
	D 5	49	6	punkt 6
	D 6	49	9	punkt 7 mom. 1
	D 7	49	11	punkt 8
	D 8	49	11	punkt 9
	G 5	51	21	mom. 1 a
	G 6	51	21	mom. 1 b
125 bil. 11 punkt	6	49	4	punkt 1 mom. 1 b
	7	49	5	punkt 3 mom. b
	8	49	9	punkt 7 mom. 2
	10	49	6	punkt 5
Motion
563		49	3.4	punkt 1 mom. 1	a
				och 2
564		50	17	mom. 4
565		50	21	mom. 10
705		49	10	punkt 7 mom. 4
708		49	10	punkt 7 mom. 5
711		51	26	mom. 6	4 (s)
712		49	9	punkt 7 mom. 2
713		50	18	mom. 6 a	4 (s)
721		50	20	mom. 8
966		50	19	mom. 7	5 (s)
970: 1		51	23	mom.4 a	2(s)
2		51	25	mom. 5	3 (s)
3		51	22	mom. 3 a	1 (s)
4		51	28	mom. 9 a	6 (s)
5		51	28	mom. 10 a
6		51	29	mom. 11	7(s)
8		51	30	mom. 13
9		51	30	mom. 13
10		51	31	mom. 14	8 (s)
973		51	23	mom.4a	2 (s)
974		51	23. 25	mom. 4 a. 5	3 (s)
			och 28	och 10 b

NU 1979/80:51

Proposition/		Behandlas i betänkande NU 1979/80:
motion

1979/80:	Nr	I resp. betänkande finns
		utskottets utskottets reservation
		yttrande på s. hemställan

Motion

(forts.)

1025: 1	50	18	mom.6 a	4 (s)
2	50	18	mom.6 a	4 (s)
3	51	26	mom. 7 a	5 (s)
4	50	19	mom. 7	5 (s)
7	50	15	mom. 2	1 (s)
8	50	15	mom. 2	1 (s)
9	50	16	mom. 3	2 (s)
10	50	16	mom. 3	2 (s)
II	50	17	mom. 5	3 (s)
12	49	9	punkt 7 mom. 3	(s)
1037	50	19	mom.6 b
1400:1	50	18	mom.6 a	4 (s)
	51	29	mom. 11	7 (s)
2	49	4	punkt 1 mom. 2
3	49	4	punkt 1 mom. 2
1414	51	24	mom.4 a	2 (s)
1416 A	51	24	mom.4 a
B 1	51	21	mom. 2
B 2	51	24. 26	mom. 4 b och 7 b
B 3	51	24. 28	mom. 4 a och 10 c
B 4	51	26. 27	mom. 7 b och 8 a
B 5	51	24	mom.4 a
1443:1 (delvis)	50	17	mom. 3	2 (s)
1449:1	51	32	mom. 15
2	51	32	mom. 15
3	51	22	mom. 3 b
4	51	24	mom. 4 b
5	50	19	mom. 6 b
6	51	28	mom.9 b
7	51	32	mom. 15
8	32	51	mom. 15
1546:1	50	20	mom. 9
1776	50	21	mom. 11
1785:3	51	30	mom. 12
4	51	27	mom.8 b
1903	51	28	mom. 10 d
1908:3	50	16	mom. 3	2 (s)

NU 1979/80:51

Motionen 1979/80:970 har i vad avser yrkandet 7 överlämnats till
arbetsmarknadsutskottet.

Motionen 1979/80:1025 har i vad avser yrkandena 5 och 6 överlämnats till
trafikutskottet.

Övriga delar av här nämnda motioner behandlas i andra betänkanden av
näringsutskottet enligt följande:

Motion

1979/80:1400 yrkandet 1

1979/80:1400 yrkandena 4 och 5

1979/80:1443 yrkandet 1 (delvis)
1979/80:1443 yrkandena 2 och 3
1979/80:1546 yrkandena 2, 4 och 5
1979/80:1546 yrkandet 3
1979/80:1785 yrkandet 1
1979/80:1785 yrkandena 2 och 6
1979/80:1785 yrkandet 5
1979/80:1903

Betänkande NU
1979/80:43 (näringspolitik)
1979/80:47 (skogsindustri)
1979/80:48 (träteknisk utvecklingsenhet
i Skellefteå)
1979/80:47 (skogsindustri)
1979/80:43 (näringspolitik)
1979/80:43 (näringspolitik)
1979/80:70 (energipolitik)

1979/80:43 (näringspolitik)
1979/80:70 (energipolitik)
1979/80:35 (syntetiska drivmedel)
1979/80:35 (syntetiska drivmedel)
1979/80:47 (skogsindustri)

NU 1979/80:51 45

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen 1979180:100 1

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning till vissa av de aktuella förslagen 4

Stålindustrin i Sverige 4

SS A B Svenskt Stål AB 5

- Strukturplan 6

- Utvecklingsplan 9

- Åtgärdsprogram 10

Riksdagsuttalanden år 1979 rörande vissa gruvprojekt inom SSAB . 12

Dala Invest AB 12

Samordning av handelsstålsindustrin 13

Alternativa processer för råjärnstillverkning 14

Planering för specialstålsindustrin 15

Specialstålsindustrins råjärnsförsörjning. Skrotförsörjning 17

Utskottet 21

Anslag avseende SSAB 21

Ägarförhållandena inom SSAB 21

Utvecklingsplan för SSAB, m. m 23

- Utvecklingsplan 23

- Plannja AB 25

- Dala Invest AB, Kopparbergs län utvecklingsfond 26

SSAB:s järnmalmsgruvor m. m 26

Samordning av handelsstålsindustrin 27

Alternativa processer för råjärnstillverkning 28

Planering för specialstålsindustrin, m. m 29

Frågor om specialstålverkens råjärnsförsörjning och om stålindustrins

skrotförsörjning 30

Järn- och stålgjuteriindustrierna 31

Övrig frågor 32

Hemställan 33

Reservationer 35

1. Statlig aktiemajoritet i SSAB. m. m. (s) 35

2. Riktlinjer för en utvecklingsplan för SSAB (s) 36

3. Uppförande av vissa anläggningar vid Plannja AB (s) 37

4. Medelstillskott till Kopparbergs läns utvecklingsfond (s) 37

NU 1979/80:51

5. Visst utredningsarbete avseende SSAB:s anläggningar i Grängesberg
(s) 38

6. Samordning av handelsstålsindustrin (s) 38

7. Planering för specialstålsindustrin (s) 39

8. Järn-och stålgjuteriindustrierna (s) 40

Bilaga. Översikt av utskottets behandling av propositioner och
motioner rörande mineralförsörjning m. m., gruvindustri och stålindustri
m. m 42

GOTAB 64971 Stockholm 1980