NU 1979/80:50

Näringsutskottets betänkande
1979/80:50

med anledning av viss del av propositionen 1979/80:79 om kapitaltillskott
till Statsföretagsgruppen, m. m., samt motioner om gruvindustrinÄrendet I

detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:79 i vad avser frågan om medelstillskott till
Statsföretag AB för Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) samt en motion
som har väckts med anledning av propositionen,

dels 12 motioner om gruvindustrin vilka har väckts under allmänna
motionstiden.

I övriga delar har propositionen 1979/80:79 behandlats i betänkandet NU

1979/80:37.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Samtidigt med detta betänkande avlämnas betänkanden om mineralförsörjning
m. m. (NU 1979/80:49) och om stålindustrin m. m. (NU 1979/
80:51).

En översikt av utskottets behandling av de förslag rörande mineralförsörjning
m. m., gruvindustri och stålindustri m. m. som tas upp i betänkandena
NU 1979/80:49, NU 1979/80:50 och NU 1979/80:51 återges som bdaga till
sistnämnda betänkande (s. 42).

Propositionen 1979/80:79
Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, (2) att riksdagen till
Medelstillskott till Statsföretag AB för Luossavaara-Kiirunavaara AB på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 640 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

Det föreslagna beloppet av 640 milj. kr. består av två delar. En summa av
440 milj. kr. är avsedd som ägartillskott av Statsföretag AB till LKAB för
täckande av LKAB:s förluster år 1979. Återstående 200 milj. kr. skall
tillföras LKAB för att öka företagets egna kapital.

1 Riksdagen 1979180. 17 sami Nr 50

NU 1979/80:50

Motionerna

Den motion som har väckts med anledning av propositionen 1979/80:79
och som behandlas i detta betänkande är

1979/80:1908 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), såvitt avser hemställan (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om framtida investeringsprojekt inom LKAB.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande
är

1979/80:564 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om skyndsam utredning angående ett statligt övertagande
av Bolidenbolagets gruvtillgångar i Norr- och Västerbotten samt
Rönnskärsverken,

1979/80:565 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för att starta ett projekt för utvinning av
industrimineral i enlighet med vad som anförs i motionen,

1979/80:713 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en omedelbar översyn och redovisning av möjligheterna till
stödjande åtgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild
hänsyn tas till situationen vid gruvfälten i Mellansverige i enlighet med vad i
motionen anförts,

1979/80:721 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för en sådan inriktning av verksamheten vid forskningsstationen
för gruvbrytning att industriell utveckling i malmfälten gynnas i enlighet med
vad som anförs i motionen,

1979/80:966 av Ingemar Konradsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
nödvändigheten av att staten på lämpligt sätt garanterar mineralprocesslaboratoriets
i Stråssa fortbestånd och utveckling,

1979/80:1025 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

1. begär att regeringen snarast för riksdagen redovisar förslag till åtgärder
för den mellansvenska gruvindustrin,

2. som sin mening uttalar vad som i motionen anförts rörande en fortsatt
drift vid nedläggningshotade gruvor,

4. begär att regeringen tar initiativ till en förändring av ägarstrukturen i
Mineralprocesslaboratoriet AB i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. beslutar att det villkorliga rekonstruktionslån på 1 100 000 000 [kr.],
som beviljats LKAB, får utnyttjas även under 1982 och 1983,

NU 1979/80:50

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
investeringarna i LKAB,

9. beträffande LKAB:s nya mineralprojekt i sysselsättningssvaga områden
gör ett uttalande av den innebörd som föreslås i motionen,

10. begär att regeringen utarbetar förslag till regler för statens finansiella
insatser i sådana mineralprojekt,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om samarbete mellan LKAB och Bolidenbolaget,

1979/80:1037 av Bertil Måbrink (vpk), vari - med motivering i motionen
1979/80:1036 - hemställs att riksdagen uttalar att inga nedläggningar av
gruvor får ske förrän riksdagen fått ta ställning till ett samlat förslag om
gruvnäringens framtida inriktning,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt avser hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt
tryggad sysselsättning [till den del hemställan avser gruvindustrin],

1979/80:1443 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), såvitt avser hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad
sysselsättning [till den del hemställan avser gruvindustrin],

1979/80:1449 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser hemställan (5) att
riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att ingen gruvbrytning
tillåts upphöra förrän malmen är utbruten och att ersättningsjobb anskaffas i
god tid,

1979/80:1546 av Eva Winther (fp), såvitt avser hemställan (1) att riksdagen
hos regeringen begär en snabb utredning av förutsättningarna för inrättandet
av ett mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå,

1979/80:1776 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om omedelbara åtgärder, syftande till att de för
konstgödselframställning erforderliga råvarorna i Norrbotten kommer till
användning i förädlingsindustri inom länet.

Uppgifter i anslutning till vissa av de aktuella förslagen
Finansiell förstärkning av LKAB

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:87, NU 1978/79:30, rskr
1978/79:240) att staten skulle lämna Statsföretag ett tillskott av 700 milj. kr.
för genomförande av en finansiell rekonstruktion av LKAB. Medlen har

1" Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 50

NU 1979/80:50

använts för att täcka 1978 års förlust i LKAB och för att möta finansiella
påfrestningar under år 1979 genom förstärkning av det egna kapitalet.

På förslag av näringsutskottet (NU 1978/79:30 s. 6) uttalade riksdagen
dessutom att LKAB skulle få möjlighet att under åren 1979-1981 erhålla ett
statligt lån för rekonstruktionsändamål på högst 1 100 milj. kr. i syfte att
täcka förluster som kan uppstå under vart och ett av verksamhetsåren 1979,
1980 och 1981.

Riksdagens beslut våren 1979 rörande finansiell rekonstruktion av LKAB
innehöll även ett uttalande att regeringen bör lägga fram ett förslag för
riksdagen om finansiering av om- och tillbyggnad av LKAB:s kulsinterverk i
Kiruna (NU 1978/79:30 s. 7).

Gruvor i Sverige

På grundval av uppgifter från statens industriverk redovisas på vidstående
kartor de malmgruvor som är i drift år 1980.

Program för gruvnäringen, m. m.

Motionerna 1979180:1025 (s) och 1979180:1449 (vpk)

I en socialdemokratisk partimotion våren 1978 föreslogs att en särskild
parlamentarisk kommission för gruvindustrin skulle tillkallas. På förslag av
näringsutskottet avslogs motionen av riksdagen. Utskottet (NU 1977/78:60 s.
16) motiverade sitt ställningstagande med att regeringens uppmärksamhet
redan var fästad på de stora problemen inom gruvnäringen. Detta, sade
utskottet, hade kommit till uttryck i propositionerna 1977/78:87 om statligt
engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m., 1977/78:96 om särskilt
medelstillskott till LKAB m. m. och 1977/78:172 om regionalpolitiskt stöd
till företag inom gruvindustrin m. m. Utskottet hänvisade också till att
hithörande frågor kunde diskuteras inom mineralpolitiska utredningen (I
1974:02), i vilken ingår såväl verkställande direktörerna i de båda största
gruvföretagen som ordföranden i Svenska gruvindustriarbetareförbundet.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet stödde förslaget om en
särskild utredning. I en reservation (NU 1977/78:60 s. 19) uttalade de att en
parlamentarisk kommission med representanter för arbetsmarknadens
parter borde tillsättas ”med uppgift bl. a. att i samverkan med mineralpolitiska
utredningen arbeta fram ett program för en framtidsinriktad utveckling
för svensk gruvindustri”. Kommissionens arbete borde grundas på ett
sjupunktsprogram för gruvindustrin. Detta program hade sommaren 1977
lagts fram från socialdemokratiskt håll och presenterats på Svenska
gruvindustriarbetareförbundets kongress. Följande riktlinjer för programmet
angavs:

NU 1979/80:50

Järnmalmsgruvor 1980

Sulfidmalms- och
övriga gruvor 1980

aitik

SrEKEKJOK* ^KRISTINEBERG) '
RfiyuOEH

1 RhllOKTMN

' GIMNBESBEWi i

l/ÄRMtflNOSBEftG * MIME*/BONO&ftlrtiN

Källa: Statens industriverk

NU 1979/80:50

- Malm- och mineralbasen måste breddas.

- Den svenska malmens konkurrenskraft måste öka.

- Ökad vidareförädling av malmen i Sverige.

- Nya produkter i gruvföretagen.

- De samhällsekonomiska konsekvenserna vid olika omfattning av malmbrytningen
måste beaktas.

- Problemen inom stål- och gruvindustrin måste få en samlad lösning.

- Nylokalisering av komplement- eller ersättningsindustri måste ske.

I motionen 1979/80:1025 (s) erinras om detta program och om riksdagens
beslut år 1978. Det omtalas i motionen att socialdemokraterna, tillsammans
med Svenska gruvindustriarbetareförbundet och Svenska metallindustriarbetareförbundet,
håller på att utarbeta ett samlat program för gruvnäringen.
Som utgångspunkt för arbetet ligger det tidigare nämnda sjupunktsprogrammet
och ett av Gruvindustriarbetareförbundet utarbetat fackligt-politiskt
handlingsprogram för gruvindustrin. Då mineralpolitiska utredningen inom
kort avlämnar sitt slutbetänkande kommer självfallet även detta att utnyttjas
i arbetet, avslutar motionärerna.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1979/80:1449 innehåller en
rad förslag som syftar till att främja stål- och gruvindustrins framtida
utveckling. Dessa förslag har ett starkt inbördes samband. Sålunda begärs i
motionen att riksdagen skall begära förslag av regeringen av innebörd bl. a.
att alla avskedanden eller personalminskningar inom stål- och gruvindustrin
förbjuds, att handelsståls-, specialståls- och gruvindustrin nationaliseras med
viss, i motionen angiven, utvecklingsinriktning, att ingen gruvbrytning tillåts
upphöra förrän malmen är utbruten och att ersättningsjobb anskaffas i god
tid, att inom gruv- och stålsektorn genomförs en samhällsägd och styrd
forskning och utveckling och att utveckling av gruvteknik, processteknik och
teknik för vidareförädling görs med sikte på bibehållet svenskt kunnande och
med sikte på svenska leveranser till stålverken.

Utskottet behandlar i detta betänkande endast det förslag som innebär att
ingen gruvbrytning skulle tillåtas upphöra förrän malmen är utbruten.
Övriga förslag i motionen 1979/80:1449 (vpk) tas upp i utskottets betänkande
NU 1979/80:51 (stålindustrin m. m.).

Bolidenkoncernen

Bolidenkoncernen är landets ledande företag när det gäller framställning
av icke-järnmetaller och därmed integrerad oorganisk kemisk industri.
Koncernen bedriver sin verksamhet inom fem huvudområden, nämligen
gruv- och metallverksamhet, oorganisk kemisk industri inkl. gödselmedel,
internationell handel och teknikförsäljning.

Boliden AB, Stockholm, är ledande och samordnande moderbolag i
koncernen.

NU 1979/80:50

Gruv- och metallverksamheten inom det tidigare dotterbolaget Boliden
Metall AB är sedan den 1 januari 1980 uppdelad på två företag: Boliden
Mineral AB, Boliden, och Boliden Metall AB, Skelleftehamn. Boliden
Mineral svarar för koncernens gruvverksamhet såväl i Sverige som utomlands,
medan Boliden Metall i huvudsak omfattar Rönnskärsverken i
Skelleftehamn.

Under år 1979 förvärvades Boliden Bergsöe AB med smältverk för s. k.
sekundärbly (se vidare s. 8) i Landskrona och i Helsingfors. Samma år
förvärvades också WP-SYSTEM AB, Sundsvall, som är verksamt inom
anläggningsproduktion, projektledning, projektadministration och konsultverksamhet
med tyngdpunkt på den internationella marknaden.

Boliden Kemi AB, Helsingborg, omfattar den oorganiska kemiska
industri som utvecklats från Reymersholms Gamla Industri AB. Supra AB,
Landskrona, bedriver gödselmedelsindustri i Landskrona och Köping.
Boliden Intertrade AB, Stockholm, bedriver internationell handelsverksamhet
med bl. a. transporter och terminaler inom områdena olja, industrikemikalier
och industriråvaror.

Bolidenkoncernen är vidare hälftendelägare i det västtyska företaget
Preussag-Boliden-Blei GmbH, som bl. a. producerar bly vid smältverket i
Nordenham, och i Norzink A/S, Norge, med zinksmältverk i Odda.
Sistnämnda företag ägs i övrigt av det belgiska bolaget Compagnie Royale
Asturienne des Mines (CRAM) (se vidare s. 9).

Koncernens olika bolag är starkt integrerade med varandra. Metallinnehållet
i de sulfidmalmer som bryts i gruvorna utgör huvudråvaror för
koncernens smältverk, medan svavelinnehållet i malmerna utgör råvaran för
den tillverkning av bl. a. svavelsyra och fosforsyra som sker vid Boliden
Kemi. Fosforsyran är i sin tur en av huvudråvarorna vid Supras tillverkning
av gödselmedel. Boliden Intertrades internationella handelsverksamhet är
baserad på produkter som t. ex. svavelsyra, fosforsyra och natriumlut, dvs.
produkter som har en industriell bakgrund i koncernens verksamhet.

Boliden Mineral bryter i dag malm vid 15 gruvor i norra och mellersta
Sverige. De olika gruvorna är, beroende på läge och storlek, knutna till
lokala eller centrala anrikningsverk. Vid anrikningsverken utvinns kopparslig,
zinkslig, blyslig och svavelkisslig. Kopparsligen innehåller också guld,
silver, arsenik och selen, medan blysligen innehåller silver. - Den malmreserv
som Boliden Mineral förfogar över beräknas f. n. vara tillräcklig för ca
20 års gruvdrift. Prospektering bedrivs kontinuerligt med målet att ständigt
hålla ca 20 års malmbas.

I gruvorna, som omfattas av utmål vilka tillkommit efter 1940, har staten
kronoandel enligt gruvlagen. Kronoandelen arrenderas i dessa fall av
Boliden. Koncernen arrenderar även flera gruvor som ägs av staten. Hit hör
Stekenjokkgruvan, som togs i drift i början av 1976. Några av staten ägda
gruvor drivs på entreprenad av Boliden.

1** Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 50

NU 1979/80:50

Malmproduktionen vid Bolidens gruvor uppgick år 1979 till 13 miljoner
ton. Denna produktion beräknas under år 1981 öka i samband med att
kapaciteten vid Aitikgruvan i Gällivare byggs ut från 8 till 11,3 miljoner ton
malm/år.

Koncernen bedriver utvecklingsarbete som bl. a. syftar till att ta till vara de
industrimineral som kan utvinnas ur anrikningssanden från de svenska
sulfidmalmsgruvorna.

Kopparslig och blyslig är de viktigaste råvarorna för smältverket på
Rönnskär. Bolidens egen produktion av kopparslig täcker före Aitiks
utbyggnad inte helt smältverkets behov utan kompletteras med utifrån
tillförda kopparråvaror. Produktionen av blyslig är däremot så stor att en
betydande del exporteras till Preussag-Boliden-Bleis smältverk i Nordenham.
För att utnyttja råvarorna så allsidigt som möjligt framställer
Rönnskärsverken även en rad metallurgiska och kemiska produkter i
samband med produktionen av koppar och bly. Vid smältverket på Rönnskär
framställdes år 1979 ca 60 000 ton koppar, ca 50 000 ton bly och ca 25 000 ton
zinkklinker. Dessutom producerades 225 ton silver och 5 ton guld.

Inom blyområdet har gränsdragningen mellan produktion av primärbly
(gruvbly) och sekundärbly (skrotbly) efter hand suddats ut. Denna
utveckling ligger enligt koncernen bakom förvärvet år 1979 av Paul Bergsöe
& Son AB i Landskrona.

Diskussioner pågår om den framtida ägarstrukturen i Norzink A/S i Norge
och om modernisering och utbyggnad av företagets anläggningar.

Bolidenkoncernens fakturering har för åren 1977-1979 utvecklats från
2 800 milj. kr. till 3 800 milj. kr. Resultatet före bokslutsdispositioner och
skatter, som i början av 1970-talet var mycket gott, blev som en följd av de
svaga metallpriserna under perioden 1975-1978 betydligt sämre. För nämnda
år uppgick det till ca + 13, - 33, - 78 och - 32 milj. kr. Under samma period
föll koncernens soliditet från 39 % till 29 %. Investeringarna åren 1975-1978
utgjorde sammanlagt ca 1 200 milj. kr.

Enligt en bokslutskommuniké som offentliggjordes den 13 mars 1980
kommer resultatet före bokslutsdispositioner och skatter att för år 1979
uppgå till 399,6 milj. kr. För vart och ett av åren 1980 och 1981 förväntas det
enligt kommunikén överstiga 500 milj. kr.

Antalet anställda i koncernen uppgår till ca 9 500 personer, varav drygt
5 000 personer i Västerbotten och Norrbotten och 2 500 personer i
Skåne.

Aktiekapitalet i moderbolaget uppgår till ca 347 milj. kr., varav ca 316
milj. kr. i A-aktier. Aktierna har ett nominellt värde av 100 kr. Styrelsen
kommer att föreslå bolagsstämman att genom fondemission öka aktiekapitalet
med ca 116 milj. kr. till ca 463 milj. kr.

I Bolidenkoncernens årsredovisning för år 1978 redovisas (s. 27) följande
fördelning av aktieinnehav i Boliden AB enligt Värdepapperscentralen VPC
AB februari 1978 och februari 1979.

NU 1979/80:50

Storleksklass	Antal ägare 1978	1979	Andel av aktiekapital (%) 1978 1979
1- 500	23 871	23 557	26,45	26,77
501- 1 000	122	136	2,64	2,93
1 001- 2 000	51	56	2,11	2,23
2 001- 5 000	22	20	2,26
5 001- 10 000	9	11	2,00	2,23
10 001- 20 000	5	4	2,(K)	1,82
20 001- 50 000	4	3	3.37	3,45
50 001-100 000	4	5	9,42	10,83
100 001-	3	2	20,18	13,85
Förvaltarregistrerade aktier	-	-	29,41	34,09
Ej utbytta aktier och outtagna
fondaktier			0,12	0,13

Motsvarande uppgifter för år 1980 föreligger ännu inte. Sannolikt har
antalet mindre aktieägare sjunkit något. En ny stor aktieägare har
tillkommit, nämligen Scandinavian Trading Co (STC) som är ett dotterbolag
till Beijerinvest AB. Storleken av STC:s aktieinnehav i Boliden AB
uppskattas i ekonomisk fackpress (t. ex. Affärsvärlden 1980:5) till storleksordningen
20 %. En betydande del av STC:s aktieinnehav har erhållits
genom köp från det nyssnämnda belgiska bolaget Compagnie Royale
Asturienne des Mines.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om förstatligande av Bolidenkoncernen
och om samverkan mellan LKAB och Bolidenko .cernen

Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen avvisat förslag om förstatligande
av Bolidenkoncernen. Senast skedde detta år 1978. Näringsutskottet (NU
1977/78:60 s. 17) erinrade därvid om att utskottet hösten 1975 hade avstyrkt
förslag av samma innebörd med hänvisning till mineralpolitiska utredningens
arbete. Utskottet sade sig efter den förnyade prövningen av frågan inte finna
skäl att inta en annan ståndpunkt. En redogörelse för frågans behandling före
hösten 1975 finns i betänkandet NU 1975/76:9 (s. 9f.).

I en motion under allmänna motionstiden år 1978 begärdes att en särskild
utredning skulle tillsättas med uppdrag att undersöka om man genom lämplig
samverkan eller närmare samgående mellan LKAB och Boliden kunde finna
bättre och enhetligare former för den framtida gruvindustrin i vårt land.

Näringsutskottet (NU 1977/78:60) behandlade motionen i samband med
förslaget om en parlamentarisk kommission för gruvindustrin (se ovan s. 4).
Utskottet (s. 16) avstyrkte även den här åsyftade motionen och hänvisade
bl. a. till det pågående arbetet inom mineralpolitiska utredningen, i vilken de
båda företagens verkställande direktörer ingår.

NU 1979/80:50

I en socialdemokratisk reservation till utskottets betänkande uttalades (s.
19) att den parlamentariska kommission för gruvindustrin som motionärerna
förordade också borde undersöka förutsättningarna för samverkan i lämpliga
former mellan LKAB och Boliden på sätt som angavs i motionen.
Riksdagen följde utskottet.

Mellansvensk gruvindustri

Omfattning

Den mellansvenska gruvindustrin utgörs i huvudsak dels av järnmalmsgruvor,
dels av sulfidmalmsgruvor (se kartorna på s. 5).

Vid mitten av 1960-talet fanns ca 35 järnmalmsgruvor i drift i Mellansverige.
Tio år senare hade hälften av dessa lagts ner. Under de senaste två åren
har driften upphört vid åtta gruvor. I april 1980 finns fem järnmalmsgruvor
kvar i drift. Dessa är följande:

Gruva Ägare

Grängesberg inkl. Risbergsfältet SSAB Svenskt Stål AB

Stråssa

Dannemora

Värmlandsberg Ställbergs Grufve AB (Kinneviks gruppen) Mimer/Bondgruvan

Surahammars Bruks AB (ASEA gruppen) Av

dessa är Värmlandsberg och Mimer/Bondgruvan starkt beroende av
driften vid masugnen Spännarhyttan. Också malm från Stråssa används i
Spännarhyttan. Frågor kring verksamheten i Spännarhyttan behandlas
närmare i utskottets betänkande NU 1979/80:51 (stålindustrin).
Sulfidmalmer bryts av fyra företag i anslutning till sex anrikningsverk:

Gruva! anrikningsverk Ägare

Falu gruva Stora Kopparbergs Bergslags AB

Garpenberg Boliden Mineral AB

Saxberget
Vassbo

Stollberg AB Statsgruvor

Zinkgruvan Vielle Montagne

Övriga mineralgruvor i drift utgörs av Yxsjöberg inkl. Wigströmsgruvan,
där scheelit bryts för senare utvinning av volfram. Ägare är AB Statsgru -

NU 1979/80:50

Delegationen för mellansvensk gruvindustri

Regeringen inrättade sommaren 1978 en delegation ”för samråd mellan de
i Mellansverige verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och
arbetsmarknadens parter i frågor som berör den mellansvenska gruvindustrins
förhållanden och utveckling” (ordförande: statssekreterare Robert
Nilsson, industridepartementet). Enligt en till beslutet fogad promemoria
med riktlinjer för delegationens arbete är dess uppgift att studera de
möjligheter till på sikt lönsam verksamhet inom mellansvensk gruvindustri
som finns eller kan skapas. Arbetet borde enligt promemorian bedrivas
under en tid av ett år i nära samarbete med berörda myndigheter och
mineralpolitiska utredningen.

I promemorian uttalas vidare att en väsentlig uppgift för delegationen är
att prioritera olika projekt inom gruvnäringen i Mellansverige. Detta kan
även innefatta en kartläggning av utvecklingsarbete inriktat mot speciella
fyndigheter. En annan väsentlig uppgift är att undersöka i vad mån en bättre
arrondering av befintliga utmål kan ge underlag för en utvidgad brytning vid
några fyndigheter eller nyöppnande av någon gruva. Väsentligt är också att
delegationen söker åstadkomma en samordning av de resurser som finns i
Mellansverige för prospektering och fyndighetsundersökning samt verka för
att resultaten av dessa undersökningar utnyttjas på ett så rationellt sätt som
möjligt. Delegationen har inte några beslutande eller verkställande funktioner.

Den 30 augusti 1979 fick delegationen i uppdrag av regeringen att även
granska vissa förslag beträffande SSAB Svenskt Stål AB:s anläggningar i
Grängesberg. Uppdraget föranleddes av riksdagens beslut våren 1979 med
anledning av propositionen 1978/79:126 om medel för tidigareläggning av
vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m. (NU 1978/79:43, rskr
1978/79:369). Hithörande frågor behandlas i utskottets betänkande 1979/
80:51 (stålindustrin m. m.).

I anslutning till att AB Statsgruvor för delegationen lade fram ett förslag
till prospekterings- och undersökningsarbete i Stollbergsfältet har delegationen
den 14 februari 1980 till regeringen redovisat för sin syn på hur
Stollbergsprojektet förhåller sig till liknande projekt i Mellansverige.
Stollbergsprojektet redovisas i propositionen 1979/80:125 med förslag om
tilläggsbudget III til! statsbudgeten för budgetåret 1979/80 (bil. 11 punkt 8)
och behandlas av utskottet i betänkandet NU 1979/80:49 (mineralförsörjning
m. m.).

Delegationen avser att under sommaren 1980 avlämna en rapport om sin
hittillsvarande verksamhet.

NU 1979/80:50

Riksdagsuttalande år 1979 om utredning rörande den mellansvenska gruvindustrin,
m. m.

SSAB:s järnmalmsgruvor är belägna i Mellansverige. I utskottets betänkande
NU 1978/79:43 behandlades ett antal motioner om dessa gruvor.
Härvid anförde utskottet (s. 17) att regeringen borde tillkalla en utredning
med uppgift att skyndsamt granska den mellansvenska gruvindustrins läge
och föreslå lämpliga åtgärder. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning
borde SSAB inte låta nedlagda gruvor bli vattenfyllda. Det kan bli
nödvändigt, fortsatte utskottet, att regeringen tar initiativ för att täcka de
kostnader som härigenom uppstår för SSAB.

På förslag av utskottet - som på denna punkt var enigt - beslöt riksdagen
göra ett uttalande av denna innebörd (rskr 1978/79:369). Regeringen beslöt
den 21 juni 1979 att ge SSAB Svenskt Stål AB till känna vad riksdagen har
beslutat. Frågan om SSAB:s gruvor behandlas närmare i betänkandet NU
1979/80:51 (stålindustrin m. m.).

Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa

Mineralprocesser AB i Stråssa, Lindesbergs kommun, startades år 1956 av
Gränges AB. Verksamheten överfördes till SSAB i samband med att detta
företag bildades år 1978 och utgör numera en enhet inom SSAB.

I de statliga lån för rekonstruktionsändamål som riksdagen beslöt om
våren 1979 (prop. 1978/79:126, NU 1978/79:43, rskr 1978/79:369) ingick ca 18
milj. kr. för viss verksamhet vid mineralprocesslaboratoriet i Stråssa.
Beloppet avsåg utveckling av nya processer för framställning av järnsvamp
och av nickel (prop. 1978/79:126 s. 11).

SSAB har aktualiserat frågan om utvidgning av antalet ägare till
mineralprocesslaboratoriet. Bakgrunden till detta är att verksamheten vid
laboratoriet endast till en mindre del betjänar SSAB:s verksamhet.
Diskussioner i frågan har bl. a. förts inom ramen för mellansvenska
gruvdelegationens arbete.

I en interpellations- och frågedebatt i riksdagen den 18 december 1979
(RD 1979/80:57 s. 158 f.) uttalade industriminister Nils Åsling att han
betraktade Stråssalaboratoriet som en värdefull tillgång. Frågeställaren -Ingemar Konradsson (s) - efterlyste och sade sig hoppas på regeringens
intresse av att ur rent industripolitisk synpunkt engagera sig i forsknings- och
utvecklingsarbete så att man ”i Bergslagen kan räkna med att den
verksamhet som bedrivs vid mineralprocesslaboratoriet kan få fortsätta”.

Forskningsstation för gruvbrytning i Kiruna

På förslag av regeringen (prop. 1978/79:127) anvisade riksdagen våren
1979 35 milj. kr. till en forskningsstation i gruvbrytning i Kiruna (NU

NU 1979/80:50

1978/79:42, rskr 1978/79:326). En särskild stiftelse förutsattes bli bildad för
ändamålet. Stiftelsens stadgar skulle enligt propositionen fastställas av
regeringen, och dess styrelse - som förutsattes innehålla företrädare för bl. a.
gruvindustrin och högskolan i Luleå - skulle utses av staten genom styrelsen
för teknisk utveckling (STU). Kostnaderna under en treårsperiod beräknades
till 35 milj. kr. inkl. eventuella driftförluster. Enligt propositionen
avsågs inga ytterligare medelstillskott krävas över statsbudgeten efter denna
period.

Regeringen uppdrog den 28 juni 1979 åt STU att utarbeta förslag till
stadgar m. m. för en stiftelse med uppgift att driva en forskningsstation i
gruvbrytning.

STU har tillsatt en styrgrupp för projektet. I gruppen ingår företrädare för
bl. a. LKAB. Boliden AB, SSAB Svenskt Stål AB, arbetarskyddsstyreisen,
högskolan i Luleå samt Svenska gruvföreningen och Svenska gruvindustriarbetareförbundet.
Fyra ledamöter är bosatta i Norrbotten.

Inom ramen för STU:s arbete med projektet pågår f. n. förhandlingar med
LKAB. När dessa förhandlingar avslutats kommer STU att redovisa
resultatet till industridepartementet.

Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå

Norrbottendelegationen (I 1976:04) föreslog i början av år 1979 att en
projektgrupp, benämnd mineraltekniskt utvecklingscentrum, skall organiseras
under STU och lokaliseras till Luleå. I propositionen 1978/79:127 om
åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten (s. 17) uttalade
industriministern att det inte torde finnas några avgörande hinder för att
organisera den föreslagna projektgruppen. Han påpekade samtidigt att
förslaget har begränsad räckvidd och endast omfattar industrimineral. Med
anledning av motioner våren 1979 om inrättande av ”ett mineraltekniskt
utvecklingscentrum i Luleå” konstaterade näringsutskottet (NU 1978/79:42
s. 12) att Norrbottendelegationens förslag var under remissbehandling.
Utskottet fann inte anledning för riksdagen att föregripa regeringens
prövning av frågan och avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.

Remissinstanserna - statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning,
nämnden för statens gruvegendom, styrelsen för teknisk utveckling,
högskolan i Luleå, mineralpolitiska utredningen och Svenska gruvföreningen
- är splittrade. De förordar dock att regeringen skall ta ställning först när
mineralpolitiska utredningens förslag föreligger.

Frågan bereds f. n. inom regeringskansliet.

Utvinning av industrimineral ur anrikningssand

Norrbottendelegationen begärde hösten 1978 hos regeringen att särskilda
medel skulle ställas till förfogande för Norrlandsfonden för att möjliggöra

NU 1979/80:50

finansiering av ett av Boliden Metall AB presenterat projekt som gäller en
försöksanläggning för utvinning av industrimineral ur avfallssand vid
företagets koppargruva i Aitik. I propositionen 1978/79:127 om åtgärder för
att främja sysselsättningen i Norrbotten nämndes (s. 17) en sådan försöksanläggning
som exempel på mineralprojekt som kan bli av betydelse för
sysselsättningen i Norrlands inland. Med anledning av att projektet hade
tagits upp i en motion uttalade näringsutskottet (NU 1978/79:42 s. 12) att det
betraktade Aitikprojektet som exempel på en framåtsyftande satsning på
utveckling av Norrbottens mineralrikedomar.

Under hösten 1979 har beslut fattats om stöd till projektets etapp 1 enligt
följande. Regeringen har beviljat 5 milj. kr. som lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet. Medlen tas ur anslaget C 5, Bidrag till sysselsättningsfrämjande
åtgärder i Norrbottens län. STU har anslagit 1,5 milj. kr.
Vidare har Norrlandsfonden beviljat 3,9 milj. kr. som lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet.

Frågor kring industrimineral behandlas av mineralpolitiska utredningen (I
1974:02).

Framställning av konstgödsel i Norrbotten

Under en interpellationsdebatt den 12 december 1979 om målsättningen
för den industriella utvecklingen i Norrbotten lämnade industriminister Nils
Åsling följande uppgifter rörande frågan om konstgödseltillverkning, som
han betecknade som ”ett pilotprojekt när det gäller den industriella
utvecklingen i Norrbotten” (RD 1979/80:42 s. 102 f.).

På initiativ av Norrbottendelegationen gjordes år 1978 en marknadsundersökning
om framställning av ammoniak och urea ur koksgas vid SSAB
Luleverken. Utfallet av utredningen var negativt. Däremot pekade den på
att fullgödselframställning kunde tänkas vara lönsam.

I det läget beslöt delegationen att anlita en kvalificerad konsult för analys
av fullgödselproduktionen. Vid kontakter med LKAB framkom att LKAB
redan hade förslag till en förstudie. LKAB presenterade den i mars 1979 för
delegationen. Förstudien visade att kostnaderna vida översteg intäkterna,
varför LKAB inte var berett att gå vidare med projektet. Delegationen tog
då kontakt med Boliden, men resultatet blev fortfarande negativt, eftersom
de företagsekonomiska utsikterna inte var särskilt lysande.

Under sommaren 1979 beslöt delegationen att göra en mer omfattande
utredning av projektet med tillverkning av konstgödsel i Luleå. Utvecklingsfonden
i Norrbottens län startade ungefär samtidigt genom en konsult en
utredning om olika utvecklingsbara delar inom norrbottnisk industri och tog
däribland också upp detta projekt. Delegationen tog under hösten 1979
förnyad kontakt med LKAB och Boliden, och man undersökte projektet
tillsammans. Anledningen till att LKAB tog upp projektet igen var de höjda
oljepriserna och nya processtekniska lösningar.

NU 1979/80:50

Den 14 februari 1980 besvarade industriminister Åsling i riksdagen två
frågor (1979/80:284 och 1979/80:290) om produktion av konstgödsel i
Norrbotten (RD 1979/80:85 s. 76 f.). Han erinrade därvid om att LKAB och
Boliden AB tillsammans undersöker hur de ändrade förutsättningarna i form
av höjda oljepriser och nya processtekniska lösningar inverkar på möjligheterna
att tillverka konstgödsel i Norrbottens län. Industriministern ville
emellertid - mot bakgrund av att överenskommelse just hade träffats om det
s. k. kraftvärmeverksprojektet i Luleå - beteckna planerna på konstgödseltillverkning
i Norrbotten som ”ett projekt på mycket lång sikt”. Det fanns
enligt industriministern ingen anledning att hysa några förhoppningar om att
ett sådant projekt skulle kunna realiseras under de närmaste tio åren.

Utskottet

Finansiell förstärkning av LKAB

Propositionen 1979/80:79 innehåller förslag om att LKAB skall tillföras
640 milj. kr. Av beloppet är 440 milj. kr. avsedda att täcka företagets
förluster under år 1979. 200 milj. kr. utgör ett kapitaltillskott varigenom
företaget får ”ökad handlingsfrihet att genomföra olika investeringsprojekt”
(s. 23).

Utskottet behandlar först frågan om täckande av 1979 års förlust för
LKAB.

I riksdagens beslut våren 1979 om finansiell rekonstruktion av LKAB
(prop. 1978/79:87, NU 1978/79:30, rskr 1978/79:240) ingick bl. a. ett
uttalande av innebörd att LKAB skulle få möjlighet att under åren 1979-1981
erhålla ett statligt lån för rekonstruktionsändamål på högst 1 100 milj. kr. i
syfte att täcka förluster som kunde uppstå under vart och ett av verksamhetsåren
1979, 1980 och 1981. Det förutsattes att regeringen skulle utarbeta
förslag till medelsanvisning efter hand som underlag fanns för bedömning av
erforderligt belopp (NU 1978/79:30 s. 6).

Under allmänna motionstiden 1980 föreslogs i en partimotion från
socialdemokraterna, 1979/80:1025, att möjligheten till lån av nämnda 1 100
milj. kr. även skulle stå öppen under åren 1982 och 1983. Motionärerna anför
att det nu förefaller som om företaget inte kommer att utnyttja hela beloppet
under åren 1979-1981 men att det finns risk för att företaget, i avsikt att
konsolidera sin ställning inför en väntad konjunktursvacka under de därpå
följande åren, skär ner sitt investeringsprogram. Genom att riksdagen uttalar
sig för den föreslagna förlängningen av lånemöjligheten skulle, uttalar
motionärerna, LKAB få möjligheter att genomföra sitt investeringsprogram
utifrån en mer långsiktig planering.

Regeringens förslag i propositionen 1979/80:79 grundas på en framställning
från LKAB om ett statligt lån på 440 milj. kr. - med villkorlig
återbetalningsskyldighet - för täckande av 1979 års förluster. Förslaget

NU 1979/80:50

innebär emellertid att förlusten skall täckas genom ägartillskott. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till täckning av 1979 års förlust i LKAB. För
detta ändamål bör sålunda anslås 440 milj. kr.

I detta sammanhang instämmer utskottet i industriministerns uttalande i
propositionen (s. 21) om täckande av framtida förluster i LKAB. Det finns
inte anledning att nu förorda att staten skall skjuta till medel för att täcka
LKAB:s beräknade förluster för åren 1980 och 1981. Företagets egna
resultatprognoser för åren tyder på fortsatt behov av statliga medel. Frågan
får emellertid bedömas ur ett vidare statsfinansiellt perspektiv. Av samma
skäl är utskottet inte berett ställa sig bakom tankegångarna i motionen
1979/80:1025 om att staten nu skall göra utfästelser i fråga om sättet att inom
en viss ram täcka eventuella förluster hos LKAB för åren 1982 och 1983.
Motionen avstyrks sålunda i här behandlad del.

Som redan påpekats ingår i propositionen 1979/80:79 också förslag om att
LKAB skall tillföras ytterligare 200 milj. kr. för ökning av företagets egna
kapital. Förslaget läggs fram mot bakgrund av bl. a. riksdagens uttalande
våren 1979 om finansiering av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna (jfr NU
1979/80:30 s. 7). Utskottet instämmer i industriministerns bedömning (prop.
1979/80:79 s. 23) att riksdagens önskemål våren 1979 om statlig medverkan
vid finansieringen av ett kulsinterverk i Kiruna kan tillgodoses enligt det här
behandlade förslaget i propositionen. Detta tillstyrks sålunda.

I propositionen anför industriministern (s. 23) att syftet med tillskottet av
200 milj. kr. är att stärka LKAB:s förmåga att på egen hand finansiera de
framtidsinvesteringar som ledningen bedömer lämpligast inom ramen för de
ekonomiska resurser sorn står till företagets förfogande. Företaget får enligt
industriministern härigenom ökad handlingsfrihet att genomföra olika
investeringsprojekt, bland dessa kulsinterverket i Kiruna.

I motionen 1979/80:1908, som har väckts med anledning av propositionen,
anförs att regeringens förslag inte innebär att frågan om företagets
möjligheter att genomföra andra investeringsprojekt har lösts. Motionärerna
hänvisar till förslag som under allmänna motionstiden har lagts fram i de
socialdemokratiska partimotionerna 1979/80:1025 om åtgärder för gruvindustrin
och 1979/80:1023 om näringspolitiken.

Det åsyftade förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) gäller ett treårigt
investeringsprogram för de statliga företagen och kommer att behandlas av
utskottet i betänkandet NU 1979/80:43 (näringspolitik).

De här aktuella förslagen i motionen 1979/80:1025 (s) går ut på att
riksdagen skulle uttala sig för att LKAB ”för nya mineralprojekt i
sysselsättningssvaga områden skall kunna påräkna dels fördelaktiga lån som
säkerhetsmässigt inte inkräktar på företagets övriga låneutrymme, dels
tillskott av ägarkapital i en utsträckning som gör att soliditeten bibehålls”.
Motionärerna föreslår också att riksdagen skall begära att regeringen
utarbetar förslag till regler för statens insatser i denna typ av projekt. Samma

NU 1979/80:50

innebörd har förslaget i motionen 1979/80:1443 om ett riksdagsuttalande
rörande utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad
sysselsättning, till den del uttalandet avser gruvindustrin.

Utskottet anser liksom regeringen att det föreslagna tillskottet av 200 milj.
kr. till LKAB kommer att medföra att företaget får ökad handlingsfrihet att
på egen hand genomföra olika investeringsprojekt. Det får ankomma på
företagsledningen att bedöma vilka investeringar som bör göras. Självfallet
kan härvid aktualiseras också investeringar som inte ger den avkastning som
utifrån rent företagsekonomiska bedömningar vore önskvärd. Frågor om
statligt stöd till sådana investeringar får emellertid prövas av statsmakterna
när konkreta planer föreligger. Utskottet avstyrker förslagen i motionerna
1979/80:1025, 1979/80:1443 och 1979/80:1908 av innebörd att riksdagen nu i
princip skall utfästa sig att bevilja fördelaktiga statliga lån för ”nya
mineralprojekt i sysselsättningssvaga områden”.

Förstatligande av delar av Bolidenkoncernen

I motionen 1979/80:564 (vpk) föreslås att riksdagen skall hemställa om en
skyndsam utredning angående ett statligt övertagande av Bolidenkoncernens
gruvtillgångar i Norr- och Västerbotten samt Rönnskärsverken. Förslaget
motiveras utifrån den principiella grundsynen ”att viktiga naturtillgångar bör
ligga i samhällets händer”.

Riksdagen har senast åren 1975 och 1978 avvisat förslag av samma eller
likartad innebörd. Utskottet avstyrker också den nu aktuella motionen. En
helt annan sak är att det kan finnas starka skäl för ökat samarbete mellan
Bolidenkoncernen och det statliga LKAB, en fråga som utskottet nu övergår
till.

Samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen

Socialdemokraterna föreslår i partimotionen 1979/80:1025 att riksdagen
skall göra ett uttalande om önskvärdheten av samarbete mellan LKAB och
Bolidenkoncernen.

Motionärerna erinrar om att mineralpolitiska utredningen i sina prognoser
har räknat med en ökad produktion av kopparmalm i Sverige. Dessa
beräkningar utgår bl. a. från att LKAB:s Viscaria-gruva i Kiruna öppnas.
Sker detta talar mycket för att ett samarbete kommer till stånd mellan
järnmalmsföretaget LKAB och sulfidmalmsföretaget Bolidenkoncernen
med Rönnskärs smältverk, menar motionärerna. De stöder tanken på en
sådan utveckling och anser att ansträngningar bör göras för att åstadkomma
ytterligare samverkan mellan företagen, exempelvis i fråga om prospektering
samt forskning och utveckling.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är värdefullt med
samverkan mellan landets två största gruvföretag. Härigenom kan en

NU 1979/80:50

rationell inriktning av produktionen åstadkommas, så att specialkunnandet
inom de båda företagen kan utnyttjas på bästa sätt. Klara fördelar torde ligga
i samarbete mellan de båda företagen, särskilt på områdena prospektering,
forskning och utveckling samt export av tekniskt kunnande i större skala.

Emellertid finns det, anser utskottet, inte anledning för riksdagen att i ett
uttalande uppmana regeringen att ta initiativ i denna fråga. Det får
förutsättas att de båda företagen själva väl kan bedöma sina samverkansmöjligheter.
Härtill kommer att frågor om samarbete mellan gruvföretagen
torde behandlas i mineralpolitiska utredningens slutbetänkande som väntas
inom en nära framtid. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen
1979/80:1025 (s) i vad den avser ett riksdagsuttalande om behovet av
samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen.

Mellansvensk gruvindustri

I ett föregående avsnitt (s. 10 f.) har lämnats en översiktlig orientering om
mellansvensk gruvindustri.

Regeringen inrättade sommaren 1978 en delegation för samråd mellan de i
Mellansverige verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens
parter i frågor som berör den mellansvenska gruvindustrins
förhållanden och utveckling (mellansvenska gruvdelegationen). Delegationens
uppgift är att studera de möjligheter till på sikt lönsam verksamhet inom
mellansvensk gruvindustri som finns eller kan skapas. Dess arbete beräknades
vara slutfört efter ca ett år.

I augusti 1979 uppdrog regeringen åt delegationen att granska vissa förslag
beträffande SSAB Svenskt Stål AB:s anläggningar i Grängesberg. Dessa
frågor behandlas i utskottets betänkande 1979/80:51 (stålindustrin m. m.).
Delegationen har i februari 1980 till regeringen redovisat sin syn på hur ett
planerat prospekterings- och undersökningsprojekt i Stollbergsfältet förhåller
sig till övriga liknande projekt i Mellansverige (jfr prop. 1979/80:125 bil.
11 s. 65 f., NU 1979/80:49 punkt 7).

En rapport från delegationens hittillsvarande arbete avses bli framlagd
under sommaren 1980. I detta sammanhang kan påpekas att frågor om den
mellansvenska gruvindustrin också berörs i det pågående utredningsarbetet
inom SSAB rörande en utvecklingsplan (jfr NU 1979/80:51 s. 24), vars
resultat också beräknas föreligga under sommaren 1980.

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1025 redovisas de nedläggningar
av mellansvenska gruvor som nyligen skett eller är förestående
inom den närmaste framtiden. Motionärerna riktar stark kritik mot
regeringens handläggning av hithörande frågor och föreslår att riksdagen
skall begära att regeringen snarast för riksdagen redovisar förslag till
åtgärder för den mellansvenska gruvindustrin. Liknande synpunkter anförs i
motionerna 1979/80:713 och 1979/80:1400.

Motionen 1979/80:1025 (s) innehåller också ett förslag av innebörd att

NU 1979/80:50

riksdagen skall uttala att inga nedläggningar av gruvdriften bör genomföras
innan förslaget till åtgärder har lagts fram för riksdagen. Yrkanden av i stort
sett samma innebörd finns också i motionerna 1979/80:1037 och 1979/80:1449
(vpk). De två sistnämnda yrkandena är emellertid mer långtgående och avser
närmast förbud mot nedläggningar.

Utskottet lägger stor vikt vid att problemen för den mellansvenska
gruvindustrin, särskilt järnmalmsgruvorna, kan få en snabb lösning. Genom
arbetet inom mellansvenska gruvdelegationen skapas också förutsättningar
härför. Frågorna har emellertid starkt samband med stålindustrins råvaruförsörjning.
En lösning med utgångspunkt i detta förhållande mäste därför
eftersträvas.

Utskottet bedömer inte att lösningen av den mellansvenska gruvindustrins
problem underlättas eller påskyndas genom att riksdagen, som föreslås i
motionerna 1979/80:1025 (s), 1979/80:713 och 1979/80:1400. begär att
regeringen skall lägga fram förslag till åtgärder. Självfallet kommer
regeringen, om det pågående arbetet visar att åtgärder behövs, att förelägga
riksdagen förslag i denna riktning. Motionerna avstyrks sålunda.

Av vad utskottet här anfört följer att förslagen i motionerna 1979/80:1025
(s), 1979/80:1037och 1979/80:1449 (vpk)om riksdagsuttalanden. riktade mot
tanken på nedläggningar, också avstyrks.

Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa

Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa utgör f. n. en enhet inom SSAB. Från
SSAB:s sida har frågan om att utvidga antalet ägare till laboratoriet
aktualiserats. Skälet härtill är att verksamheten endast till mindre del
betjänar SSAB.

Frågan om mineralprocesslaboratoriets framtid tas upp i motionerna
1979/80:966 och 1979/80:1025 (s). I båda motionerna begärs riksdagsuttalanden
av innebörd att regeringen bör ingripa för att säkerställa laboratoriets
fortbestånd.

1 likhet med motionärerna ser utskottet Stråssalaboratoriet som en
värdefull tillgång för Bergslagens gruvnäring och metallurgiska industri.
Utskottet kan emellertid inte finna att diskussionerna om formerna för
laboratoriets fortsatta verksamhet skulle underlättas genom att riksdagen
gör ett uttalande enligt förslaget i motionerna 1979/80:966 och 1979/80:1025
(s). Diskussioner förs f. n. mellan SSAB och tänkbara samarbetspartner.
Projekt av denna typ faller dessutom inom ramen för det samråd som äger
rum inom mellansvenska gruvdelegationen. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet de båda motionsyrkandena.

NU 1979/80:50

Forskningsstation för gruvbrytning i Kiruna

Riksdagen beslöt våren 1979 att bevilja 35 milj. kr. för en forskningsstation
för gruvbrytning i Kiruna (prop. 1978/79:127, NU 1978/79:42. rskr 1978/
79:326). En särskild stiftelse förutsattes bli bildad för ändamålet. Regeringen
har givit STU i uppdrag att utarbeta förslag till stadgar m. m. för denna
stiftelse. I en av STU tillsatt styrgrupp för projektet ingår företrädare för
bl. a. LKAB. Boliden AB, SSAB Svenskt Stål AB, arbetarskyddsstyrelsen,
högskolan i Luleå samt Svenska gruvföreningen och Svenska gruvindustriarbetareförbundet.
F. n. pågår förhandlingar mellan STU och LKAB. När
dessa förhandlingar avslutas kommer STU att redovisa resultatet till
industridepartementet.

I motionen 1979/80:721 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att
verksamheten vid forskningsstationen får en sådan inriktning att industriell
utveckling i malmfälten gynnas. Motionärerna anser att forskningsstationens
verksamhet ”skall syfta till statligt patentägande som sedan kan uttnyttjas
som ett regionalpolitisk! påtryckningsmedel mot gruvutrustningsindustrin".
På detta sätt, anför motionärerna, kan man åstadkomma nödvändiga
nyetableringar och en breddning av basindustrin i malmfälten.

Förberedelserna för att verkställa riksdagens beslut år 1979 om en
forskningsstation för gruvbrytning pågår f. n. Utskottet finner det synnerligen
angeläget att pågående förhandlingar leder till resultat, så att den
avsedda verksamheten kan komma till stånd. De riktlinjer för forskningsstationens
verksamhet som föreslogs i propositionen 1978/79:127 (s. 16 f.)
föranledde inte några motioner och inte heller några invändningar från
utskottets sida. Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att innan
erfarenheter vunnits av forskningsstationens verksamhet uttala sig ytterligare
om riktlinjerna för dess arbete. Motionen 1979/80:721 avstyrks sålunda.

Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå

I motionen 1978/79:1546 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
snabbt utreder förutsättningarna för inrättande av ett mineraltekniskt
utvecklingscentrum i Luleå. Motionären anför att detta centrum, som skulle
byggas upp i anslutning till SGU och högskolan i Luleå, bör ha som
huvuduppgift att utföra kvalificerade tekniska, företagsekonomiska och
samhällsekonomiska utredningar och analyser av intressanta malm- och
mineralförekomster inom länet.

Förslaget i motionen synes ha samband med ett förslag som utarbetades av
Norrbottendelegationen och presenterades för regeringen i januari 1979.
Förslaget omnämndes i propositionen 1978/79:127 (s. 17) och presenterades
också i utskottets betänkande NU 1978/79:42 (s. 12). Remissbehandlingen av
detta förslag är numera avslutad. Enligt remissinstanserna bör regeringen ta

NU 1979/80:50

ställning till förslaget först när mineralpolitiska utredningen har avslutat sitt
arbete.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att föregripa regeringens
prövning av denna fråga och avstyrker således motionen 1979/80:1546.

Utvinning av industrimineral ur anrikningssand i Laisvall

Förslag om ett industrimineralprojekt i Arjeplogs kommun läggs fram i
motionen 1979/80:565. Motionärerna refererar till det s. k. Aitikprojektet,
för vilket en redogörelse har lämnats i det föregående (s. 14). De menar att
också de industrimineral som finns i anrikningssanden från gruvbrytningen i
Laisvall bör tas till vara. Främst gäller detta enligt motionärerna flusspat,
baryt och kvarts. De anser att i varje fall kvartsen bör kunna användas i
någon ny industrietablering i Arjeplogsregionen. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall begära att regeringen tar erforderliga initiativ i frågan.

Utskottet behandlade förra året frågan om Aitikprojektet. vilket har ett
liknande syfte som det i motionen nämnda projektet. Härvid uttalade
utskottet att det betraktade Aitikprojektet som exempel på en framåtsyftande
satsning på utveckling av Norrbottens mineralrikedomar (NU
1978/79:42 s. 12). Projektet har också under hösten 1979 beviljats stöd från
regeringen. STU och Norrlandsfonden.

Aitik- och Laisvallsgruvorna drivs av Bolidenkoncernen. Utskottet har
inhämtat att bakom företagets förslag om Aitikprojektet låg bedömningen
att detta projekt hade största möjligheter att lyckas. Avsikten är att de
erfarenheter och kunskaper som vinns av Aitikprojektet i en framtid också
skall kunna komma andra projekt till godo.

Utskottet vill understryka betydelsen av det nu pågående Aitikprojektet
och utgår från att andra projekt med likartat syfte kommer att startas så snart
tillräckliga erfarenheter och kunskaper vunnits. Mineralpolitiska utredningen
kommer att i sitt slutbetänkande behandla frågor kring utvinning av
industrimineral. Tillräckligt underlag för riksdagen att nu fatta ett beslut
enligt motionärernas förslag föreligger inte. Utskottet avstyrker följaktligen
motionen 1979/80:565.

Framställning av konstgödsel i Norrbotten

Enligt motionen 1979/80:1776 bör regeringen ta initiativ till att konstgödseltillverkning,
baserad på de råvaror som finns i länet, kommer till stånd i
Norrbotten.

Sedan motionen väcktes har industriministern den 14 februari 1980 i
riksdagen redovisat sin bedömning av detta projekt (se s. 15). Han
betecknade härvid planerna på konstgödseltillverkning i Norrbotten som
"ett projekt på mycket långsikt" och menade att detta knappast skulle kunna
realiseras under de närmaste tio åren.

NU 1979/80:50

Utskottet utgår från att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på
möjligheterna att få till stånd konstgödselproduktion i Norrbotten och tar de
initiativ som kan visa sig befogade. Mot bakgrund av den information om
förutsättningarna för projektet som f. n. är tillgänglig avstyrker emellertid
utskottet förslaget i motionen 1979/80:1776 om ett uttalande av riksdagen i
frågan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande finansiell förstärkning av LKAB

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:79 moment 2
till Medelstillskott till Statsföretag AB för Loussavaara-Kiirunavaara
AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 640 000 000 kr.,

2. beträffande täckande av framtida förluster hos LKAB

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1025 yrkandena 7 och
8,

3. beträffande medel till LKAB för nya mineralprojekt i sysselsättningssvaga
områden

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1025 yrkandena 9 och 10.
motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del och
motionen 1979/80:1908 yrkandet 3.

4. beträffande förstatligande av delar av Bolidenkoncernen
att riksdagen avslår motionen 1979/80:564,

5. beträffande samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1025 yrkandet 11,

6. beträffande utredning om mellansvensk gruvindustri, m. m.
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:713. motionen 1979/80:1025 yrkandena
1 och 2 och motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i
ifrågavarande del,

b) avslår motionen 1979/80:1037 och motionen 1979/80:1449
yrkandet 5,

7. beträffande mineralprocesslaboratoriet i Stråssa

att riksdagen avslår motionen 1979/80:966 och motionen
1979/80:1025 yrkandet 4.

8. beträffande forskningsstation i gruvbrytning
att riksdagen avslår motionen 1979/80:721.

9. beträffande minera/tekniskt utvecklingscentrum i Luleå
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1546 yrkandet 1.

NU 1979/80:50

10. beträffande utvinning av industrimineral ur anrikningssand i
Laisvall

att riksdagen avslår motionen 1979/80:565,

11. beträffande framställning av konstgödsel i Norrbotten
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1776.

Stockholm den 6 maj 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s).
Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg(s). Margaretha af Ugglas (m). Birgitta
Hambraeus (c), Lilly Hansson (s). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c).
Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Sven Munke
(m) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson. Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage
Peterson, Lennart Pettersson och Rune Jonsson (alla s)

1. Täckande av framtida förluster hos LKAB (moment 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 detta" och
slutar med "behandlad del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det emellertid angeläget att LKAB under
de närmaste åren, då ett flertal mycket kostnadskrävande investeringar
behöver göras, har en stabil ekonomisk bas. Företaget måste få möjlighet att
planmässigt och långsiktigt arbeta med sitt investeringsprogram. Ett sådant
arbete underlättas om riksdagen ställer sig positiv till att också eventuella
förluster under verksamhetsåren 1982 och 1983 får täckas inom ramen för
den lånemöjlighet upptill 1 100 milj. kr. som riksdagen uttalade sig för våren
1979. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
Ett sådant uttalande innebär att förslagen i här behandlade delar av
motionen 1979/80:1025 tillgodoses i sak.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande täckande av framtida förluster hos LKAB

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1025 yrkandena
7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1979/80:50

2. Medel till LKAB för nya mineralprojekt i sysselsättningssvaga områden

(moment 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”sysselsättningssvaga områden" bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen 1979/80:1908 innebär regeringens förslag om ett
tillskott av 200 milj. kr. till LKAB endast att frågan om finansieringen av
kulsinterverket i Kiruna har lösts. Däremot kvarstår den viktiga frågan om
företagets möjligheter att genomföra andra investeringsprojekt. Utskottet
föreslår att riksdagen, i enlighet med vad som anförs i motionen 1979/80:1025
(s), uttalar att LKAB för nya mineralprojekt i sysselsättningssvaga områden
skall kunna påräkna dels fördelaktiga lån som säkerhetsmässigt inte
inkräktar på företagets övriga låneutrymme, dels tillskott av ägarkapital i en
utsträckning som gör att soliditeten bibehålls. Det får ankomma på
regeringen att utarbeta förslag till regler för denna typ av statliga insatser. Ett
uttalande av denna innebörd ligger också i linje med önskemålen i
motionerna 1979/80:1443 och 1979/80:1908.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande medel till LKAB för nya mineralprojekt i sysselsättningssvaga
områden

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1025 yrkandena
9 och 10, motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande
del och motionen 1979/80:1908 yrkandet 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen (moment 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Emellertid
finns” och slutar med "och Bolidenkoncernen” bort ha följande lydelse:

Mineralpolitiska utredningen, vars slutbetänkande väntas inom en nära
framtid, torde komma att bestyrka behovet av en sådan samverkan. Det bör
enligt utskottets uppfattning vara en angelägen uppgift för regeringen att
medverka till att en utökad samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen
kommer till stånd. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd och tillstyrker sålunda motionen 1979/80:1025 (s) i här behandlad
del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1025 yrkandet 11

NU 1979/80:50

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Utredning om mellansvensk gruvindustri, m. m. (moment 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet
lägger” och slutar med "också avstyrks” bort ha följande lydelse:

För ca ett år sedan beslöt riksdagen - efter förslag av näringsutskottet -göra ett uttalande av innebörd att regeringen borde tillkalla en utredning
med uppgift att skyndsamt granska den mellansvenska gruvindustrins läge
och föreslå lämpliga åtgärder (NU 1978/79:43 s. 17, rskr 1978/79:369).
Utskottets uttalande på denna punkt var enhälligt.

I likhet med vad som anförs i motionen 1979/80:1025 (s) finner utskottet
det vara synnerligen anmärkningsvärt att någon utredning ännu inte
tillkallats. Som framgår av den föregående redogörelsen för den mellansvenska
gruvindustrin har dess problem ytterligare förvärrats under det
senaste året. Enligt utskottets bedömning är verksamheten inom mellansvenska
gruvdelegationen helt otillräcklig för att man skall kunna komma till
rätta med hithörande problem.

Utskottet anser att den utredning om den mellansvenska gruvindustrin
som riksdagen begärde förra året bör tillkallas omedelbart. Dess huvuduppgift
bör vara att utarbeta förslag till konkreta åtgärder. Arbetet bör utföras
skyndsamt. Regeringen bör därefter snarast förelägga riksdagen förslag till
åtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd. Ett sådant uttalande bör också enligt utskottets mening ge uttryck
för uppfattningen att inga nedläggningar av gruvdriften bör genomföras
innan utredningen slutförts och regeringens förslag förelagts riksdagen.

Genom detta uttalande tillgodoses önskemålen i motionerna 1979/80:1025
(s). 1979/80:713 och 1979/80:1400. Däremot är utskottet inte berett att
tillstyrka förslagen i motionerna 1979/80:1037 och 1979/80:1449 (vpk) vilkas
innebörd är att riksdagen skulle uttala sig till förmån för direkta förbud mot
nedläggningar av gruvor.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande utredning om mellansvensk gruvindustri, m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motionen 1979/80:1025 yrkandena 1 och 2 och
med anledning av motionen 1979/80:713 och motionen 1979/
80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

NU 1979/80:50

5. Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa (moment 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "I likhet"
och slutar med "båda motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Det är utan tvivel av stort värde att i Bergslagen ha tillgång till ett
forsknings- och utvecklingslaboratorium av den art som Stråssa-laboratoriet
utgör. Detta gäller inte minst för utveckling av processtekniken vid
behandling av industrimineral och legeringsmetaller. Laboratoriet har
uppdrag från såväl SSAB som andra företag och har förvärvat och
dokumenterat en mycket god kompetens inom sina olika verksamhetsområden.

Utskottet finner det angeläget att regeringen, mot bakgrund av att SSAB
har bedömt att denna enhet bör drivas i annan form än den nuvarande,
medverkar i försöken att finna en lämplig ägarkonstellation. Härvid bör
undersökas bl. a. om det finns förutsättningar att utöka laboratoriets
ägarkrets med företag inom gruv- och gruvutrustningsindustrin. En lösning
av laboratoriets ägarförhållanden efter dessa riktlinjer förutsätter dock att
samhällets ägarinflytande och ägaransvar inte uttunnas.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
Genom ett sådant uttalande tillgodoses de här behandlade önskemålen i
motionerna 1979/80:966 och 1979/80:1025 (s).

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande mineralprocesslaboratoriet i Stråssa

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:966 och
motionen 1979/80:1025 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

NU 1979/80:50 28

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen 1979/80:79 1

Förslag 1

Huvudsakligt innehåll 1

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning till vissa av de aktuella förslagen 3

Finansiell förstärkning av LKAB 3

Gruvor i Sverige 4

Program för gruvnäringen, m.m 4

Bolidenkoncernen 6

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om förstatligande av Bolidenkoncernen
och om samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen 9

Mellansvensk gruvindustri 10

Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa 12

Forskningsstation för gruvbrytning i Kiruna 12

Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå 13

Utvinning av industrimineral ur anrikningssand 13

Framställning av konstgödsel i Norrbotten 14

Utskottet 15

Finansiell förstärkning av LKAB 15

Förstatligande av delar av Bolidenkoncernen 17

Samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen 17

Mellansvensk gruvindustri 18

Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa 19

Forskningsstation för gruvbrytning i Kiruna 20

Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå 20

Utvinning av industrimineral ur anrikningssand i Laisvall 21

Framställning av konstgödsel i Norrbotten 21

Hemställan 22

Reservationer 23

1. Täckande av framtida förluster hos LKAB (s) 23

2. Medel till LKAB för nya mineralprojekt i sysselsättningssvaga
områden (s) 24

3. Samverkan mellan LKAB och Bolidenkoncernen (s) 24

4. Utredning om mellansvensk gruvindustri, m. m. (s) 25

5. Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa (s) 26

GOTAB 64970 Stockholm 1980