NU 1979/80:48

Näringsutskottets betänkande
1979/80:48

med anledning av propositionen 1979/80:110 om en träteknisk
utvecklingsenhet i Skellefteå jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:110 (industridepartementet), som innehåller
förslag om att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet skall byggas
upp i Skellefteå,

dels en motion som har väckts med anledning av propositionen och som
avser utredning om en pilotanläggning för träbearbetning, förlagd till
Hissmofors i Krokoms kommun,

dels, helt eller delvis, fem motioner som har väckts under allmänna
motionstiden och av vilka en avser samma ämne som den ovannämnda
motionen, en inrättande i Västernorrlands län av en pappersteknisk
forsknings- och försöksenhet tillhörig Svenska träforskningsinstitutet och de
tre övriga inrättande av en forskningsstation vid Rikssågverksskolan i
Skoghall.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande. Med anledning av
propositionen har väckts ytterligare en motion, 1979/80:1931. Denna, som
avser civilingenjörsutbildning i Skellefteå, har överlämnats till utbildningsutskottet.

Företrädare för Värmlands läns utvecklingsfond och Rikssågverksskolan
har uppvaktat utskottet och överlämnat en promemoria om en forskningsstation
vid Rikssågverksskolan.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet
byggs upp i Skellefteå. Enheten skall ingå som en del i en central
forskningsstiftelse som är under bildande. Enheten föreslås bedriva informations-
och kontaktverksamhet, forskning, provning och produktutveckling
samt medverka vid viss träteknisk högskoleutbildning. Enhetens
verksamhet skall samordnas med dels övrig träteknisk forskning, dels
verksamheten vid Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland.
De årliga driftkostnaderna på ca 2 milj. kr. förutsätts finansieras av

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 48

NU 1979/80:48

träindustrin tillsammans med Skellefteå kommun och staten. Lokaler och
utrustning för verksamheten för sammanlagt 8 milj. kr. föreslås bekostas helt
med statsbidrag.

Förslag

Regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till träteknisk utvecklingsenhet
i Skellefteå för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 8 000 000 kr.

Motionsyrkandena

Den motion som har väckts med anledning av propositionen och behandlas
här är

1979/80:1946 av Marianne Stålberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen utreder förutsättningarna för att i Krokoms kommun
uppföra en pilotanläggning för träbearbetning direkt knuten till den
trätekniska forsknings- och utvecklingsenhet som föreslås förläggas till
Skellefteå.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1979/80:318

av Bengt Wiklund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att [Svenska] träforskningsinstitutets projekt för experimentpappersmaskinen
FEX lokaliseras till Västernorrlands län,

1979/80:706 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att en forsknings- och
utvecklingsstation inrättas vid Rikssågverksskolan i Skoghall,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

4. beslutar inrätta en särskild forskningsstation vid Rikssågverksskolan i
Skoghall,

5. anhåller att regeringen framlägger detaljerade förslag rörande verksamhetens
organisation, dimensionering och finansiering enligt riktlinjer
som angivits i motionen,

1979/80:1550 av Bertil Jonasson m. fl. (c, m, fp) - med motivering i
motionen 1979/80:1549 såvitt avser hemställan (1) att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan i
Skoghall snarast blir föremål för en positiv lösning,

1979/80:1849 av Marianne Stålberg m. fl. (s)- med motivering i motionen
1979/80:1847 om regionalpolitiska m. fl. åtgärder i Jämtlands län -, såvitt
avser hemställan att riksdagen

NU 1979/80:48

1. beslutar om att uppföra en pilotanläggning för träbearbetningsteknik -ett ”trämekaniskt centrum” - och att detta förslagsvis finansieras med
regionalpolitiska medel,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om
kravet på att länets skogsråvara förädlas genom nyetablerade industrier inom
länet.

I övriga delar behandlas motionen 1979/80:1400 i utskottets betänkanden
NU 1979/80:47 och 1979/80:49-51, motionen 1979/80:1550 i utskottets
betänkande NU 1979/80:35 och motionen 1979/80:1849 i ett senare
betänkande om energipolitiska frågor.

Allmänt om träteknisk forskning

I propositionen redovisas (s. 3) bildandet av en ny forskningsstiftelse,
gemensam för de organisationer som företräder sågverks-, trämanufakturoch
skivindustrierna. Denna stiftelse, Stiftelsen Svensk träteknisk forskning,
avses bedriva sin verksamhet enligt ett forskningsprogram som skall vara
gemensamt för de organisationer som ingår som huvudmän. Programmet
skall utformas i samråd med styrelsen för teknisk utveckling (STU), bl. a.
eftersom stiftelsens verksamhet förutsätts delvis finansieras med statsbidrag.
En programstyrelse med representanter för bl. a. huvudmännen och STU
avses leda verksamheten.

I en skrift med titeln Framtida träteknisk forskning och utveckling
(STU-information nr 148-1979) har STU framlagt planeringsunderlag för det
angivna området.

I en skrivelse till industridepartementet den 18 mars 1980 uttalar
huvudmännen i den nybildade Stiftelsen Svensk träteknisk forskning att de
”ser med oro på den utveckling som blivit följden av industridepartementets

handläggning av förslag till träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå”.

Denna utveckling sägs innebära ”att flera kommuner med skogstillgångar
och träteknisk verksamhet kommunalt och lokalt och i medverkan med
länens utvecklingsfonder anser sig vara fullt berättigade att bygga upp
utvecklingsenheter, typ Skellefteå med andra intressenters forskningsmedel”.
Särskilt åberopas förslag från Värmlands läns utvecklingsfond.

Stiftelsens huvudmän förklarar att de självklart inte är negativa till en
utbyggd forskningsverksamhet, eventuellt i decentraliserade former. En
sådan måste emellertid, anför de, ske i ordnade former, med långsiktig
målsättning och med hänsyn till tillgängliga forskningsmedel, resurser och
kompetens. Då svensk träteknisk kollektiv forskning arbetar "med utomordentligt
begränsade medel och resurser" skulle en uppsplittring f. n.
medföra betydande kostnadsökningar. Huvudmännen hemställer "att industridepartementet
och dess handläggare inte gör regionala utfästelser om
forsknings- och utvecklingsstationer baserade på den kollektiva trätekniska

1* Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 48

NU 1979/80:48

forskningens egna industrimedel, innan en fullständig överblick erhållits av
den genomgripande omorganisationen av den kollektiva träforskningen”.
Den nya stiftelsens huvudmän är, fastslår de, icke beredda att ta förvaltningsoch
kostnadsansvaret för lokalt upprättade forskningsenheter.

Pappersteknisk utvecklingsenhet i Västernorrlands län

FEX-projektet

Sedan mitten av 1970-talet har med Stiftelsen Cellulosa- och pappersforskning
som huvudman genomförts ett utrednings- och projekteringsaibete med
syftet att ta fram ett alternativ till den numera otidsenliga experimentpappersmaskinen
XPM vid Svenska träforskningsinstitutet. Arbetet har lett
fram till det s. k. FEX-systemet, en basutrustning som anses krävas för att
uppsatta mål inom det svenska papperstekniska forsknings- och utvecklingsarbetet
skall nås. Projektet har presenterats av Träforskningsinstitutet i en
lägesrapport mars/april 1979.

Kostnaderna för FEX-projektet beräknas till drygt 40 milj. kr. Enligt
planeringen skall kostnaderna delas lika mellan styrelsen för teknisk
utveckling (STU) och Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen
(SCPF). För STU:s del sker finansieringen med 10,75 milj. kr. från anslaget
Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning och 10 milj. kr. från anslaget
Energiforskning. Dessa belopp beviljas - såvitt gäller det förstnämnda enligt
beslut av regeringen den 14 februari 1980 - utan villkor om återbetalning.

I samband med planeringen av FEX har frågan om andra lokaliseringsalternativ
än vid Träforskningsinstitutet i Stockholm uppkommit. Bl. a. har i
en skrivelse från länsstyrelsen i Västernorrlands län till industridepartementet
med förslag om statliga stödåtgärder för länet en lokalisering av FEX till
Ådalen tagits upp. STU begärde att som underlag för sitt slutliga
ställningstagande till STU:s medfinansiering av FEX-projektet få en
kostnadskalkyl för andra tänkbara lokaliseringsalternativ än en förläggning
till Träforskningsinstitutet.

Enligt en skrivelse från SCPF till STU i november 1979 har frågan om en
utlokalisering av FEX-projektet till Västernorrlands län, i första hand
Ådalen, varit föremål för seriösa överväganden på olika nivåer - bland
forskare, i projektgrupper, i föreningens styrelse m. fl. Den enhälliga
slutsatsen har varit att man avstyrkt förslaget om utlokalisering. Det
föreligger, säger SCPF, icke praktiska förutsättningar att vad gäller FEX
förena ett effektivt genomförande av angelägna forskningsuppgifter med
samtidigt uppnående av regionalpolitiska önskemål. Den regionalpolitiska
effekten skulle, vad sysselsättningssynpunkten beträffar, bli ytterst ringa,
hävdar SCPF. En utlokalisering av projektet skulle medföra en betydande
fördyring av driftskostnaderna till följd av att man skulle gå miste om

NU 1979/80:48

möjligheten att utnyttja den omgivande forskningsmiljö, inklusive laboratorier
o. d., som finns vid Träforskningsinstitutet. Man skulle vidare ha att
räkna med kostnader och effektivitetsförsämring till följd av att den
varierande stab av forskare som kommer att syssla med experiment på FEX
inte kan utlokaliseras utan måste komma att resa mellan Stockholm och
FEX-orten, dit endast en mindre personalstyrka för underhållsarbeten skulle
kunna förläggas permanent.

Vid STU:s och regeringens slutliga prövning av finansieringsfrågan har en
förutsättning varit att någon annan lokalisering än till Träforskningsinstitutet
i Stockholm inte kan accepteras av industrin.

Motionen 1979/80:318

Det är viktigt för en framgångsrik lösning av forskningsprojekt om
papperskvaliteter att gapet mellan forskningsinstitutioner och industriell
verksamhet kan överbryggas, sägs det i motionen 1979/80:318. Den nya
pappersmaskinen FEX borde rimligen vara placerad i nära anslutning till en
industrimiljö. Motionärerna anger olika fördelar som en lokalisering av FEX
till Västernorrlands län enligt deras mening skulle medföra. Bl. a. skulle
ytterligare finansieringskällor, såsom Norrlandsfonden, stå till buds. På
längre sikt kan, hävdar motionärerna. Träforskningsinstitutet inte inrymmas
i sin nuvarande trånga miljö i Stockholm. Placeringen av FEX skulle kunna
innebära en första filialutläggning som kunde följas av flera.

Försöksanläggning för träbearbetning i Hissmofors

Bakgrund och framlagt förslag

I Flissmofors, som ligger i Krokoms kommun i Jämtlands län, har
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) år 1979 lagt ned en sulfitfabrik
med ca 200 anställda. På orten driver Ncb alltjämt ett sågverk, som har ca 50
anställda. Industriminister Nils Åsling gav, sedan de anställda vid sulfitfabriken
varslats om uppsägning, i augusti 1978 i uppdrag åt landshövdingen i
Jämtlands län Harald Pettersson att biträda industridepartementet med vissa
uppgifter avseende sysselsättningen i Hissmofors m. m. I de riktlinjer som
angavs för uppdraget uttalades bl. a.: ”Det är angeläget att utnyttja den
erfarenhet som finns vid Ncb:s sågverksrörelse i Hissmofors och pröva om
man där kan utveckla ett centrum för praktisk försöks- och utvecklingsverksamhet
vad gäller sågverk och träbearbetande industri (trämekaniskt
centrum), som kan komma till nytta för företag i skogsbranschen.”

Förslag till ett centrum för försöks- och utvecklingsverksamhet i Hissmofors
har redovisats i en promemoria i december 1978. Den utmynnar i
följande slutsatser. Det synes på det trätekniska området inte föreligga något
behov av ytterligare institutioner för forskning, utveckling eller utbildning

NU 1979/80:48

efter konventionella mönster. Befintliga institutioner tycks nämligen ha
ökad kapacitet eller vara utbyggbara. Det har emellertid visat sig utomordentligt
svårt både att etablera nya trämekaniska företag i Jämtlands län och
att förmå sågverksindustrin att på allvar ta upp vidareförädling av sina
produkter på arbetsprogrammet. Ett sätt att bryta detta förhållande skulle
kunna vara att med statliga medel bygga upp en pilotanläggning med syfte
bl. a. att utveckla lämpliga produkter i anslutning till sågverken och
tillverkningsprocesser för dessa produkter. Verksamheten borde ev. tidsbegränsas
till fem-tio år. Ett mål skulle vara att den därefter skulle vara
självbärande och övergå i annan företagsform.

Förslaget om en pilotanläggning i Hissmofors för vidareförädling av
sågade trävaror berördes då industriminister Åsling den 15 december 1979
(RD 1979/80:55 s. 177) besvarade en interpellation (1979/80:62) av Sven
Lindberg (s) om en skoglig basindustri i Hissmofors m. m. Bland projekt som
föreslagits från regionalt håll var, framhölls i svaret, dels detta projekt, dels
en stubbflisanläggning. Omfattande utredningar hade, sade industriministern
med angivande av olika faktiska upplysningar, initierats rörande
råvarubaserad verksamhet, och regeringen hade i hög grad medverkat vid
finansieringen av dem. Det finns inte anledning för regeringen att ta över
ansvaret för den utredningsverksamhet som pågick på regional nivå, uttalade
industriministern. Han meddelade även att det pågick diskussioner mellan
Ncb och industridepartementet om statligt stöd till en investering i företagets
sågverk i Hissmofors.

Motionerna 1979/80:1849 och 1979180:1946

I motionen 1979/80:1847 - som innehåller motiveringen till yrkandena i
motionen 1979/80:1849-och motionen 1979/80:1946 hänvisas till det förslag
om inrättande av ett trätekniskt centrum i Krokoms kommun som har
framförts till industridepartementet. En utgångspunkt för förslaget har varit
att förädlingsgraden i fråga om skogsråvara i Jämtlands län är ”besvärande
låg - endast 10-15 procent”. Från länets sida vill man, betonas i den
förstnämnda motionen, att förädlingsgraden ökas hos den industri som
utnyttjar skogen som råvara och att en större del av virkesfångsten stannar
inom länets gränser. Den föreslagna anläggningen skulle ha till syfte att
utveckla lämpliga produkter och tillverkningsprocesser i anslutning till
befintliga sågverk. Det finns, hävdas i den sistnämnda motionen, goda idéer
om att i sågverksproduktionen utveckla produkter för direkt användning i
snickeri- och möbelindustri. De små företagen i Jämtlands län har emellertid
ofta inte resurser för att själva göra detta. Från Östersund är det drygt 50 mil
till Skellefteå, där den nya trätekniska utvecklingsenheten föreslås ligga,
fortsätter motionärerna. De som skall arbeta inom en utvecklingsenhet
måste ha nära kontakt med företagen på marknaden. Därför borde det finnas
utrymme för att förlägga en produktutvecklingsenhet till Jämtlands län.

NU 1979/80:48

Behovet av investeringsmedel för ändamålet beräknas i motionen 1979/
80:1847 till 10 milj. kr.

Forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall

Uppgifter om Rikssågverksskolan och framlagt förslag

Rikssågverksskolan i Skoghall i Värmlands län är organisatoriskt ansluten
till Skoghalls gymnasieskola. Den har kommit till under medverkan av
sågverksindustrin och bedriver, med anlitande av experter från olika håll,
undervisning inom såg- och hyvlerisektorn för elever från hela landet. Skolan
förfogar över en maskinpark där enligt uppgift ”i princip alla i dag
förekommande sönderdelnings- och behandlingsmetoder finns representerade”.
Maskinparken används även vid högskoleutbildning inom sågverksområdet.
Högskolan i Karlstad har sedan år 1978 en 10-poängskurs med
inriktning på sågverksteknik och sågverksekonomi och sedan år 1979 en
YTH-linje med inriktning på sågverksindustrin.

Värmlands läns utvecklingsfond och Rikssågverksskolan har framlagt
förslag om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan. Projektet har
diskuterats vid en konferens i Skoghall i mars 1980 med representanter för
olika intressenter. I en promemoria till näringsutskottet i april 1980
presenterar förslagsställarna sitt projekt. Innehållet i promemorian är
sammanfattningsvis följande.

Rikssågverksskolans anläggning representerar en kapitalinsats av i dagens
penningvärde omkring 50 milj. kr. Den har byggts upp dels för utbildning,
dels med tanke på forskning och utveckling med bl. a. möjlighet att göra
fullskaleförsök i skolans laboratorier. En utredning borde få ta ställning till
hur en forskningsstation i Skoghall skulle förhålla sig till övrigt forskningsoch
utvecklingsarbete inom sågverksindustrins område. Flera olika verksamhetsområden
har kommit att framstå som särskilt angelägna. En forskningsoch
försöksverksamhet rörande sambandet skogproduktion-marknad borde
hjälpa sågverksindustrin att anpassa den skogliga råvaran till trävarukundernas
behov av och krav på produkterna. Sambandet mellan ekonomi och
teknik är ett försummat avsnitt inom sågverksindustrin. En central instans
behövs för att samla erfarenheter på energiområdet som har betydelse för
sågverksindustrin när det gäller den egna produktionen, tillvaratagandet av
råvaran och tillvaratagandet av olika slags biprodukter. Rikssågverksskolan
skulle kunna bli ett centrum för arbetsmiljöfrågor inom branschen. Den
tilltänkta forskningsstationen skulle kunnaYungera som en ”till-förfogandestation”
för olika projekt, till tjänst för maskinindustrin och forskningsstationer.
Den skulle vidare kunna få en viktig roll när det gäller att föra ut
forsknings- och utvecklingsresultat till i första hand de små och medelstora
sågverksföretagen.

Rikssågverksskolans fasta lärarstab kan inte belastas med mera omfattan -

NU 1979/80:48

de arbete i anslutning till en forskningsstation, utan för denna verksamhet
behövs annan kvalificerad personal, sägs det vidare i promemorian. Enligt en
bifogad kostnadsberäkning skulle ”en stomorganisation” med fem tjänster
kräva en inledande investering av 2 milj. kr. och medföra en årlig
driftskostnad av 1,5 milj. kr. Kostnaderna för ett antal tekniska konsulter
därutöver beräknas kunna täckas genom uppdragsverksamhet.

Motionerna 1979180:706, 1979/80:1400 och 1979180:1550

Motionsyrkandena har sin utgångspunkt i det förslag om en forskningsstation
vid Rikssågverksskolan i Skoghall som har redovisats i föregående
avsnitt. Motionärerna hänvisar bl. a. till behovet av att tillgänglig råvara för
sågverksindustrin utnyttjas maximalt och till betydelsen för sysselsättningen i
skogslänen, särskilt Värmlands län, av en ökad bearbetning och förädling av
skogsråvaran. De understryker särskilt att Rikssågverksskolan har ett
lämpligt geografiskt läge och är väl utrustad maskinellt.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att en träteknisk forskningsoch
utbildningsenhet skall byggas upp i Skellefteå, i anslutning till Stiftelsen
Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC). Förslaget har ett
regionalpolitiskt syfte, men meningen är att enheten skall få en sådan
inriktning att dess kompetens blir av riksintresse. Ett grundläggande krav,
som utskottet vill understryka, är att verksamheten nära samordnas med den
forskning och utveckling på träområdet som bedrivs på annat håll. I
propositionen berörs särskilt relationerna till Svenska träforskningsinstitutet
i Stockholm och till högskolan i Luleå. En väsentlig förutsättning för den nya
enhetens verksamhet är att den trätekniska forskningens intressenter inom
näringslivet nyligen har bildat en ny gemensam forskningsstiftelse. Stiftelsen
Svensk träteknisk forskning, som i samråd med styrelsen för teknisk
utveckling (STU) skall utforma ett forskningsprogram för sågverks-,
trämanufaktur- och skivindustrierna.

Tillsammans med propositionen behandlar utskottet sex motioner, med
ett undantag väckta under allmänna motionstiden, vilka innehåller förslag
om att forsknings- och utvecklingsenheter med anknytning till skogsindustrin
skall inrättas på andra håll än i Skellefteå.

Det s. k. FEX-projektet innebär att Svenska träforskningsinstitutet får en
ny basutrustning för papperstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete.
Regeringen och STU har beslutat om statlig medverkan i projektets
finansiering. I motionen 1979/80:318 begärs att FEX-projektet i stället för till
Stockholm skall lokaliseras till Västernorrlands län.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 4 f.) har frågan om den
nya anläggningens lokalisering prövats i samband med behandlingen av

NU 1979/80:48

frågan om statsbidrag till projektet. Det har därvid framkommit att den
berörda industrin, som svarar för hälften av finansieringen, av en rad skäl
inte kan acceptera någon annan lokalisering än till Stockholm. Utskottet
finner inte att det finns förutsättningar för ett beslut av riksdagen om
utlokalisering och avstyrker således motionen.

I motionen 1979/80:1946, som har väckts med anledning av propositionen,
begärs en utredning om inrättande av en pilotanläggning för träbearbetning,
knuten till den nya enheten i Skellefteå och förlagd till Hissmofors i Krokoms
kommun. Samma förslagsställare står bakom ett tidigare, mera långtgående
yrkande-i motionen 1979/80:1849-om att riksdagen skall fatta beslut om att
en sådan anläggning, ett ”trämekaniskt centrum”, skall uppföras. I det
sammanhanget har de också begärt ett uttalande av riksdagen om att
skogsråvaran i Jämtlands län bör förädlas genom nyetablerade industrier
inom länet.

I det föregående (s. 5 f.) har redogjorts för bakgrunden till motionärernas
förslag. Sysselsättningssituationen i Hissmofors har kraftigt försämrats
genom att Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) har lagt ned sin
sulfitfabrik på orten. En sådan anläggning som motionärerna föreslår är ett
av de projekt som har lanserats från regionalt håll med sikte på att man skall
skapa nya arbetstillfällen i Hissmofors och stimulans åt det jämtländska
näringslivet.

Utskottet fäster vikt vid att strävandena att åstadkomma sysselsättning i
Hissmofors fortsätter och att ökad förädling av skogsråvaran i inlandet
främjas. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av de nu berörda
motionsyrkandena vill utskottet dock inte förorda. Motionärernas förslag
tycks närmast ta sikte på att nya trämekaniska företag skall stimuleras att
etablera sig i Krokoms kommun. Det bör enligt utskottets mening i första
hand ankomma på de regionala organen att svara för utredningsverksamhet i
detta syfte. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1979/80:1849 i berörda
delar och motionen 1979/80:1946.

Frågan om inrättande av ytterligare en forsknings- och utvecklingsenhet på
det trätekniska området tas upp i de tre återstående motionerna. Ledningen
för Rikssågverksskolan i Skoghall har tillsammans med Värmlands läns
utvecklingsfond lagt fram förslag om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan.
I motionerna 1979/80:706, 1979/80:1400 och 1979/80:1550 får detta
förslag stöd av riksdagsledamöter som representerar Värmlands län.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det aktuella
läget när det gäller organisation och planering av träteknisk forskning.
Sågverks-, trämanufaktur- och skivindustriernas branschsammanslutningar
har, som redan nämnts, bildat en ny gemensam forskningsstiftelse. Från dess
sida har kraftigt betonats att det är angeläget att resurserna för träteknisk
forskning och utveckling inte splittras på ytterligare enheter. Utskottet
instämmer i att det är betydelsefullt att de ekonomiska och personella
resurser som står till buds för sådan verksamhet används så rationellt som

NU 1979/80:48

möjligt. Det finns skäl att med intresse avvakta resultatet av det programarbete
som nu sätts i gång. Rikssågverksskolan har en maskinutrustning som
otvivelaktigt kan ha stort värde även för forsknings- och utvecklingsarbete.
Utskottet har också erfarit att denna utrustning utnyttjas av forskare vid
Träforskningsinstitutet och att den tilldrar sig intresse även bland företrädare
för forskningen vid de tekniska högskolorna. Utskottet utgår från att man vid
planeringen av den trätekniska forskningen beaktar de resurser som finns vid
Rikssågverksskolan. Vad man från värmländskt håll föreslår är att särskild
personal skall anställas för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i
Skoghall. Utskottet kan mot bakgrund av vad som nyss sagts inte tillstyrka att
riksdagen nu skulle uttala sig för att ytterligare en enhet för träteknisk
forskning och utveckling skall komma till stånd. Därför avstyrker utskottet
yrkandena härom i de tre sist nämnda motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:110 till
Bidrag till träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå för budgetåret
1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 8 000 000 kr.,

2. beträffande pappersteknisk utvecklingsenhet i Västernorrlands
län

att riksdagen avslår motionen 1979/80:318,

3. beträffande försöksanläggning för träbearbetning i Hissmofors,
m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1849 yrkandena 1 och 5
och motionen 1979/80:1946,

4. beträffande forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall att

riksdagen avslår motionen 1979/80:706, motionen 1979/
80:1400 yrkandena 4 och 5 och motionen 1979/80:1550 yrkandet
1.

Stockholm den 29 april 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m).
Birgitta Hambraeus (c) .Lilly Hansson (s), Thage Peterson (s), Bengt Sjönell
(c). Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Wivi-Anne
Radesjö (s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTA B 65046 Stockholm 1980