NU 1979/80:43

Näringsutskottets betänkande
1979/80:43

med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag
inom industridepartementets verksamhetsområde samt motioner om
näringspolitik m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna
B 1, B 2 (statens industriverk), B 7, B 8 (branschfrämjande åtgärder,
m, m.), B 12-B 14 (regionala utvecklingsfonder). B 15 (industrigarantilån),
F l-F 3 (styrelsen för teknisk utveckling) och F 19 (industriellt utvecklingsarbete),

dels helt eller delvis - 33 under den allmänna motionstiden väckta
motioner rörande anslag som angivits ovan eller andra ämnen, bl. a.
industripolitikens inriktning i allmänhet,
industriellt forsknings- och utvecklingsarbete,
industripolitik i olika delar av landet,
regionala utvecklingsfonder,
kapital- och kreditförsörjningsfrågor.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande. En översikt över
var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas finns i slutet av
betänkandet (bilaga, s. 69).

Generaldirektör Eric Pettersson, statens industriverk, har inför utskottet
lämnat upplysningar i ärendet.

Högskolans samarbetsgrupp för utveckling av företagsamheten har
tillställt utskottet en skrivelse om ökad sysselsättning i mindre företag.

Propositionen 1979/80:100

Under angivna punkter i propositionen 1979/80:100 bilaga 17 föreslås
följande:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (s.

29-32)

att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 29 603 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningar m. m.(s. 32-35)
att riksdagen till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 7 700 000 kr.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

2

B 7. Branschfrämjande åtgärder (s. 38^43)

att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81
anvisar ett reservationsanslag av 58 385 000 kr.

B 8. Ko s t n a d e r f ö r r ä n t e b e f r i e 1 se v i d s t r u k t u rga r a n t i -er till företag inom vissa i n d u s t r i b r a nsc h e r (s. 43^15)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 ikläda staten
förpliktelser i form av strukturgarantier, som inberäknat tidigare utställda
garantier innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

2. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom
vissa industribranscher för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

B 12. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.
(s. 50-53)

att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.

B 13. Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder
(s. 53-56)

att riksdagen till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.

B 14. Täckande av förluster i anledning av garantigivning
hos regionala utvecklingsfonder (s. 56)
att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos
regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

B 15. Täckande av förluster i anledning av statliga
industrigarantilånm. m.(s. 56-58)
att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om användningen av
statliga garantier i enlighet med förordningen (1978:507) om industrigarantilån
i samband med bankgaranti,

2. medger att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån enligt
förordningen (1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell
beviljas med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

3. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.

NU 1979/80:43

3

F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning
och utveckling (s. 242-261)
att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om a(t träffa avtal
om kollektiv teknisk forskning,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81, i enlighet med
vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse
i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
m. m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
180 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1981/82-1984/85,

3. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 476 550 000 kr.

F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forsknings
s t a t i o n e r (s. 261)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning

(s. 262)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 fatta beslut om
beställning av utrustning för. inberäknat redan beställd utrustning, högst
5 500 000 kr. under budgetåret 1981/82 och högst 4 000 000 kr. under
budgetåret 1982/83,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1980/81
anvisar ett reservationsanslag av 13 200 000 kr.

F 19. Stöd till industriellt u t v e c k 1 i n g s a r b e t e (s. 312 f.)

att riksdagen medger att stöd från Fonden för industriellt utvecklingsarbete
får lämnas som lån eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet i
enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat.

Motionerna

De motioner som behandlas i detta betänkande är följande:

1979/80:249 av Christer Eirefelt (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om främjande
av samverkan mellan mindre industriföretag,

1979/80:309 av Christer Eirefelt (fp) och Olle Grahn (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om de regionala utvecklingsfondernas service till de mindre
företagen.

NU 1979/80:43

4

1979/80:310 av Bo Forslund m. fl. (s). vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening uttalar att statens bidrag till utvecklingsfonderna skall
fördelas utifrån såväl industripolitiska som regionalpolitiska utgångspunkter,

2. anhåller att regeringen utarbetar och till riksdagen återkommer med
förslag till bidragsregler med nyssnämnda inriktning,

1979/80:333 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om statligt stöd till s. k. utvecklingsföretag
i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. beslutar om en särskild låneform för nystartade företag efter västtysk
modell,

1979/80:395 av Sven Johansson (c) och Arne Fransson (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsam utredning om mö jligheten
att bättre utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor,
huvudsakligen enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1979/80:557 av Karin Israelsson (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
att de regionala utvecklingsfonderna inom ramen för tillgängliga medel ges
möjligheter att såväl anordna förebyggande företagsledarutbildning som
genomföra uppföljningar i syfte att medverka till att beviljade lån för
investeringar används enligt företagsekonomiska principer,

1979/80:558 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om att erforderliga anslag beviljas och planer
utarbetas för att i de statliga verken och företagen i Norrbotten igångsätta
verksamhet i syfte att stimulera diskussioner om och planering för länets
framtid,

1979/80:561 av Ivan Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt
utvecklingscentrum för södra Sverige, förlagt till Hultsfred,

1979/80:698 av Torsten Bengtson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att en utredning tillsätts med uppgift att utreda frågan om
upprättandet av en industrins utjämningsfond.

1979/80:953 av Filip Fridolfsson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga
borgensåtagande enligt vad som i motionen anförts,

1979/80:959 av Lars Henrikson m. fl. (s). vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att ett produktutvecklingscentrum
snarast möjligt inrättas i Linköping,

1979/80:961 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar sig för att vid fördelningen av medel till de regionala

NU 1979/80:43

5

utvecklingsfonderna för budgetåret 1980/81 utvecklingsfonderna i Norrbotten,
Västerbotten, Jämtland och Västernorrlands län inom ramen för
nuvarande medel tilldelas särskilda anslag för utbildning av småföretagare i
enlighet med de principer som redovisas i motionen,

1979/80:1015 av Bernt Ekinge (fp), såvitt gäller hemställan (2) - med
motivering i motionen 1979/80:1013 - att riksdagen beträffande nytt
utvecklingsbolag för energiteknik som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokaliseringen av det nya bolaget till Nyköping,

1979/80:1023 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen
beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande behovet av industripolitisk planering,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående åtgärder för att främja en positiv utveckling för den utrustningstillverkande
industrin,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande löntagarkonsulter,

4. att till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 1 066 310 kr. förhöjt förslagsanslag av 30 669 310 kr.,

5. att till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 1 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 8 700 000 kr.,

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en verksamhet vid statens industriverk för insamling och analys av
information om ekonomiska förhållanden i andra länder,

7. att till Statens industriverk: Insamling av internationell information
under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.,

9. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av ett organiserat samarbete mellan STU och struktur- och
utvecklingsfonden,

10. att 5 000 000 kr. anvisas för stöd till enskilda uppfinnare,

13. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om inrättandet av särskilda utvecklingsbolag inom områdena energi,
miljövård och transportsystem,

14. att begära att regeringen inrättar särskilda utvecklingsbolag inom
områdena medicinsk teknik samt undervisningshjälpmedel i enlighet med
vad som anförts i motionen,

15. att till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag inom områdena
medicinsk teknik och undervisningshjälpmedel (industridepartementet)
för budgetåret 1980/81 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

NU 1979/80:43

6

16. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om medel för projektfinansiering i anslutning till de samhällsägda utvecklingsbolagens
verksamhet,

17. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om utredningen rörande affärsverkens och myndigheternas verkstäder,

18. att inrätta en särskild struktur- och utvecklingsfond i enlighet med vad
som anförts i motionen,

19. att till Struktur- och utvecklingsfonden (industridepartementet) för
budgetåret 1980/81 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 000 kr.,

20. att ge fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig
garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- och utvecklingsfonden,

21. att begära att regeringen framlägger förslag till ändringar i reglementet
angående allmänna pensionsfonden i enlighet med vad som anförts i
motionen,

22. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

23. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna (delvis),

27. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om försöksverksamhet med samhällsägda handelshus,

28. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en översyn av underleverantörernas situation,

29. att begära att regeringen tar initiativ till factoringverksamhet vid de
regionala utvecklingsfonderna i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att begära att regeringen utreder möjligheterna att underlätta
företagsöverlåtelser och generationsskiften i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt
tryggad sysselsättning (delvis),

1979/80:1402 av Raul Blucher (vpk), såvitt gäller hemställan

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utvecklingsplan för
förädlings- och tillverkningsindustri i samhällelig ägo inom Värmlands
län,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättande av en arbetsgrupp
i Värmlands län med uppgift att upprätta en utvecklingsplan för länets
industri i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1408 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen inom ramen för anvisade medel prövar möjligheten att åstadkomma
den information, den mönsterstadga och den konsultförteckning
som omtalas i motionen,

NU 1979/80:43

7

1979/80:1413 av Hans Gustafsson m. fl. (s), såvitt avser hemställan (2) att
riksdagen uttalar att utlåningsmedlen som disponeras av Blekinge läns
utvecklingsfond ökas till 20 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

1979/80:1420 av Anders Högmark (m) och Erik Hovhammar (m), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående behovet av en utvecklad småföretagsforskning
samt angelägenheten av att resurser tillskapas för att bygga ut och fördjupa
denna forskning vid högskolan i Växjö,

1979/80:1422 av Ulla Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen att utvärdering [görs] av hur tidigare fattade beslut
angående glasindustrins dimensionering följs av glasindustrin och att
regeringen vidtager de åtgärder som en sådan utvärdering kan komma att
föranleda,

1979/80:1430 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning av förutsättningar och former för
regionala/lokala investeringsbolag enligt vad i motionen redovisats,

1979/80:1431 av Johan Olsson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen
uttalar att AB Industrikredit bör ges möjligheter att med industrifastigheter
och jämförbara anläggningar som säkerhet ge lån med en löptid upp till 30

år,

1979/80:1440 av Eric Rejdnell (fp), vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen undersöker förutsättningarna för ett bibehållande av den
manuella glasindustrin,

1979/80:1443 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad
sysselsättning (delvis),

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser för långsiktig
förstärkning av Norrbottens näringsliv,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning rörande försörjningen med kapital för nya utvecklingsinvesteringar
i Norrbottens näringsliv,

1979/80:1454 av Lena Öhrsvik m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att bevara de mindre glasbruken i syfte att
vidareutveckla den konstnärliga kvaliteten och hantverkstraditionen,

1979/80:1546 av Eva Winther (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen 2.

hos regeringen begär förslag till detaljutformning av en utvecklingsfond,

NU 1979/80:43

8

4. anhåller att regeringen undersöker möjligheten att i vissa fall använda
frisläpp av investeringsfonder för etablering av företag i Norrbotten,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt
anförts,

1979/80:1770 av Roland Brännström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjer för IUC:s framtida verksamhet, organisation och finansiering
genom ett regionalpolitisk! anslag i statsbudgeten,

1979/80:1772 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en skyndsam utredning av småföretagens i Skåne
ställning som underleverantörer m. m., i syfte att bevara och utveckla dessa
företag,

1979/80:1773 av Paul Jansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar
att av i budgeten föreslagna medel för exportfrämjande åtgärder stöd bör
utgå även till möbelindustrin i Tibro i enlighet med vad i motionen
anförts,

1979/80:1779 av Olof Palme (s) och Hans Gustafsson (s), vari hemställs att
riksdagen

1. av regeringen begär att en samlad plan och förslag till åtgärder för den
manuella glasindustrin redovisas inför riksdagen under våren,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
strukturplaneringen inom den manuella glasindustrin,

1979/80:1785 av Oswald Söderqvist (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en plan för industri och
sysselsättning i Norduppland grundad på Nordupplandsgruppens rapport,

1979/80:1788 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utarbetande av ett program för industriell förnyelse under
1980-talet med sikte på att tillskapa 100 000 industriarbeten i enlighet med
vad som anförts i motionen,

1979/80:1874 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs - med
motivering i motionen 1979/80:1870-att riksdagen uttalar att regeringen bör
skapa sådana regler för medelsfördelning mellan de regionala utvecklingsfonderna
att Stockholms län inte missgynnas i förhållande till andra län.

Återstående delar av motionen 1979/80:1023 har hänvisats till skatteutskottet
(yrkandena 11 och 12) resp. av näringsutskottet med eget yttrande
(NU 1979/80:5 y) överlämnats till arbetsmarknadsutskottet (yrkandena
24-26). Även den återstående delen av motionen 1979/80:1413 härpå samma
sätt överlämnats till arbetsmarknadsutskottet, som behandlar här avsedda
motionsyrkanden i betänkandet AU 1979/80:29.

NU 1979/80:43

9

I övriga delar behandlas av näringsutskottet
motionen 1979/80:1015 i betänkandet NU 1979/80:70,
motionen 1979/80:1023 i betänkandena NU 1979/80:32 och NU 1979/
80:37,

motionen 1979/80:1400 i betänkandena NU 1979/80:47-51,
motionen 1979/80:1402 i betänkandet NU 1979/80:70,
motionen 1979/80:1443 i betänkandena NU 1979/80:47 och NU 1979/
80:50,

motionen 1979/80:1546 i betänkandena NU 1979/80:50 och NU 1979/80:70
samt

motionen 1979/80:1785 i betänkandena NU 1979/80:35, NU 1979/80:51
och NU 1979/80:70.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Industripolitisk planering m. m.

Synpunkter i motionerna 1979180:1023 och 1979180:1788

I det avsnitt av den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1023 som
ägnas åt frågan om energipolitisk planering hänvisas till en partimotion våren
1979 om industripolitiken. Motionärerna uttalar att man i denna tog ”mycket
klart avstånd från den starkt överdrivna tilltron till marknadskrafternas
förmåga att på egen hand lösa våra industriproblem". På område efter
område har erfarenheterna av den spontana utvecklingen på marknadsekonomins
villkor varit negativa för samhället och de anställda, menar
motionärerna. Flera av industribranscherna kämpar med stora svårigheter.
Exempel på detta är handelsstålsindustrin. specialstålsindustrin. järngjuterierna
och skogsindustrin. Motionärerna understryker mot denna bakgrund
behovet av en aktiv industripolitik, där en förbättrad branschplanering måste
utgöra en viktig beståndsdel.

Med branschplanering avser motionärerna de stora, övergripande
besluten, dvs. de beslut som har betydelse för hela eller delar av den bransch
det är fråga om. De räknar till denna kategori "planer vad avser
nedläggningar/ kapacitetsinskränkningar, kapacitetshöjande investeringar,
förändringar i produktionsinriktningen samt. där sä är aktuellt, råvaruförsörjningen".
- I motsats till denna branschplanering i samhällets regi ställer
motionärerna detaljplaneringen avföretagens verksamhet, som "självfallet"
skall ske inom de enskilda företagen.

En bättre industripolitisk planering krävs enligt motionärerna på alla
nivåer. Förutom behovet av branschplanering finns det också ett behov av
övergripande industripolitisk planering. Denna planering
rör inriktningen av industripolitiken i stort och är inte knuten till någon
särskild bransch. Motionärerna ger några exempel på sådana övergripande
frågor, nämligen industrins kapitalförsörjning, den statliga företagsamhe -

NU 1979/80:43

10

tens roll i industriutvecklingen, de mindre och medelstora företagens villkor
samt den tekniska utvecklingen och där särskilt automationen.

Socialdemokraterna har i sina branschmotioner hävdat att det behövs en
ramplanering i basindustrierna. Emellertid tar det enligt
motionärernas mening viss tid innan sådan planering kan fullföljas. Av den
anledningen, anför de, måste basindustrins investeringsplaner snarast
inhämtas och ställas mot utrustningsindustrins nuvarande och potentiella
resurser. En sådan utvärdering skulle ge underlag för en bedömning av vilka
åtgärder som krävs för att ge svenska utrustningstiilverkare ökade möjligheter.
Ansvaret för detta arbete måste åvila regeringen.

Också frågor kring planeringen på företagsnivå tas upp i
motionen. Den viktigaste vägen till en förbättring av en sådan planering
anser motionärerna vara den som går över ett vidgat medbestämmande för
de anställda. Möjligheterna att utnyttja löntagarkonsulter är enligt motionärerna
ibland av avgörande betydelse för att ge de anställda underlag för
ställningstaganden i centrala frågor för företagets utveckling. Frågan om
löntagarkonsulter är f. n. föremål för förhandling mellan arbetsmarknadens
parter. Motionärerna uttalar att denna fråga måste bli föremål för
lagstiftning om den inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas avtalsvägen.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1979/80:1788 anförs att den
långsiktiga utvecklingen av industrin i Sverige inger stor oro. Antalet
sysselsatta i industrin är nu mer än 100 000 lägre än i början av 1960-talet och
ca 80 000 lägre än vid 1970-talets inträde. Regeringen förutser en fortsatt
nedgång, vilket redovisas i budgetpropositionen. Denna nedgång har enligt
motionärerna helt andra orsaker än strukturskäl. Motionärerna hävdar att
ett helt nytt tänkande behövs. Spjutspetsen i en ny industripolitik måste vara
en samhälls- och löntagarägd sektor. Vidare måste djupgående kvalitativa
förskjutningar ske i industrin. Motionärerna anger följande krav: inslaget av
lätta, högt avancerade förädlings- och sammansättningsindustrier måste öka:
behovet av råvaror, energi och andra dyra insatsvaror måste dämpas;
utglesningen av industrin och dess produktion måste hejdas; de klassiska
tungindustrierna måste förnyas genom nya typer av anläggningar och slutna
system; den dominerande ensidiga serieproduktionen bör gradvis ersättas
med en bättre behovsanpassad produktion; den vidgade industriella produktionen
bör stödja sig på ömsesidigt och parallellt verkande sektorsprogram:
den nationella marknaden bör utvecklas och exportberoendet minskas.

Motionärerna anför att en industriell utbyggnad och förnyelse enligt de
nämnda linjerna ger en rad positiva effekter, kvalitativt och beträffande
antalet arbetande. Fler industriarbeten kan emellertid enligt motionärernas
mening inte skapas utan en djupgående förändring av samhällsstrukturen.

NU 1979/80:43

11

Tidigare riksdagsbehandling av ämnet

Riksdagen harvart och ett av åren 1973-1979 behandlat motionsyrkanden
från olika oppositionspartier rörande allmänna uttalanden av riksdagen om
näringspolitikens inriktning. Dessa yrkanden har genomgående avstyrkts av
näringsutskottet - med reservation av företrädarna för motionärernas partier
- och avslagits av riksdagen. 1 fråga om behandlingen t. o. m. är 1977
hänvisas till näringsutskottets betänkande NU 1977/78:35 (s. 5).

Våren 1978 uttalade utskottet (NU 1977/78:55 s. 27) att det var angeläget
med en stark satsning på investeringar samt forsknings- och utvecklingsarbete
inom näringslivet. Vidare anfördes att det är önskvärt och naturligt att
staten tar aktiv del i den näringspolitiska planeringen. Enligt utskottets
mening borde riksdagen inte begränsa statens handlingsfrihet utan stå fast
vid att statsmakterna från fall till fall bör fritt kunna avgöra i vilken from och
under vilka förutsättningar statliga insatser bör ske.

I samband med behandlingen av regeringens förslag till riktlinjer för
industripolitiken m. m. våren 1979 (prop. 1978/79:123 s. 44 f.. NU 1978/
79:59 s. 20 f.. rskr 1978/79:415) togs bl. a. upp partimotioner fran socialdemokraterna
och från vänsterpartiet kommunisterna. Utskottet uttalade
därvid att det rådde allmän enighet om att insatserna för teknisk forskning
och förnyelse inom industrin måste ökas. att industrins kapitalförsörjning
måste tryggas, att ytterligare insatser behövs för att stimulera den svenska
exporten, att de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter
måste tas till vara bättre, att den samhällsägda industrisektorn mäste
vidareutvecklas och att de anställdas inflytande mäste stärkas. Vad som i viss
utsträckning skilde utskottsmajoritetens uppfattning från den som kom till
uttryck i den socialdemokratiska partimotionen var hur man såg pä
metoderna att genomföra olika åtgärder på industripolitikens område och i
vilken mån man ansåg att statsmakterna med regeringen som initiativtagare
skall ansvara för en ökad planmässighet när det gäller att bygga ut den
övergripande planeringen av den industriella utvecklingen i vårt land.
Beträffande vänsterpartiet kommunisternas partimotion konstaterade
utskottet att de i motionen föreslagna riktlinjerna för industripolitiken inte
på något avgörande sätt innebar ett avståndstagande från regeringens
förslag. Utskottet anförde emellertid att utskottet därvid bortsåg från den
viktiga skillnaden att förslagen i propositionen utgick från marknadsekonomins
grunder medan vänsterpartiet kommunisterna utgick frän en planekonomi
av socialistisk modell.

De riktlinjer för industripolitiken som regeringen föreslog godtogs av
utskottet med vissa modifieringar, och partimotionerna frän socialdemokraterna
och vänsterpartiet kommunisterna avstyrktes. Enligt utskottets förslag
uttalade riksdagen följande om målen för industripolitiken (NU 1978/79:59
s. 20 f.). Ett sådant mål skall vara en marknadsekonomi, baserad pa ett
decentraliserat näringsliv och socialt inriktad. Ett annat mal skall vara att en

NU 1979/80:43

12

rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga
konkurrenskraft skapas. Näringslivets uppgift är att tillgodose angelägna
krav i samhällsutvecklingen på de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska
områdena. Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och
en human miljö.

Interpellationssvar om ilen utrustningstillverkande industrin

Frågan om åtgärder för att främja den utrustningstillverkande industrin
diskuterades i riksdagen den 10 december 1979 (RD 1979/80:48 s. 54). Thage
Peterson (s) hade i en interpellation (1979/80:52) frågat om regeringen var
beredd att vidta åtgärder för att vända den negativa utvecklingen inom den
del av den svenska industrin som tillverkar utrustning för våra industrier.
Han påtalade att den svenska basindustrins köp av ny utrustning till stor del
sker från utländska tillverkare, med påföljd att de svenska utrustningstillverkarna
får svårt att förete referensanläggningar som kan bidra till att de får
nya order. I sitt svar framhöll industriminister Nils Åsling att vissa delar av
svensk verkstadsindustri är i ett besvärligt läge med svag efterfrågan på
produkterna, dålig eller obefintlig lönsamhet och svårigheter att upprätthålla
sysselsättningen. Industriministern anförde vidare att regeringen avser att
föra en ekonomisk politik som är inriktad pä bl. a. att svensk industri skall
expandera och vara konkurrenskraftig gentemot omvärlden. Denna politik
kommer, sade han. att gynna även problemsektorerna inom verkstadsindustrin.
Industriministern pekade på bl. a. Fonden för industriell utveckling
som instrument för positiva insatser på detta område. Med hänvisning till den
internationella arbetsfördelningen betecknade han det emellertid som
naturligt att den svenska basindustrin köper mer än hälften av sin utrustning
utomlands och att den svenska utrustningsindustrin exporterar en ännu
större del av sin produktion. Interpellanten krävde en kartläggning av
förhållandena och statliga insatser till stöd för utvecklingsindustrin.

Utredning om industripolitikens informationsunderlag

Näringsutskottet behandlade våren 1979 ett förslag om löpande insamling
och analys av information om den ekonomiska och industriella utvecklingen
utomlands (NU 1978/79:59 s. 22). Utskottet anförde därvid att utskottet
instämde i framförda synpunkter om ökade insatser för industripolitiskt
utredningsarbete, bl. a. vad gäller insamling av information om internationella
förhållanden. På förslag av utskottet uttalade riksdagen att regeringen
skyndsamt borde pröva formerna för en sådan verksamhet och lägga fram
förslag för riksdagen (rskr 1978/79:415).

Som en följd av riksdagens beslut har regeringen tillsatt kommittén
(I 1979:09) om den långsiktiga industripolitikens informationsunderlag
(särskild utredare: direktör Bengt Rydén). Enligt direktiven skall utredaren

NU 1979/80:43

13

analysera samhällets behov av kunskaper om den industriella utvecklingen,
de former i vilken sådan kunskap produceras och de sätt på vilka den används
av dem som är inblandade i och berörs av det industripolitiska skeendet. Den
långsiktiga kunskapsbildningen behöver inkludera och delvis bygga på
förändrade synsätt på hur industrins marknader, branscher och företag
fungerar och utvecklas i ett samhällsekonomiskt perspektiv, sägs det i
direktiven. Utredaren skall, utifrån ett sådant synsätt, ange vilka behov av
fortlöpande kunskapsutveckling på det industripolitiska fältet som föreligger
samt hur dessa behov skall kunna tillgodoses. Utredningsarbetet beräknas bli
slutfört under år 1980.

Tidigare riksdagsbehandling av förslag om struktur- och utvecklingsfond

Förslag om inrättande aven strukturfond har sedan år 1977 framförts i en
rad socialdemokratiska partimotioner. År 1979 använde motionärerna
beteckningen struktur- och industriutvecklingsfond. Förslagen nar avstyrkts
av näringsutskottet (NU 1976/77:35. 1977/78:24. 1977/78:3 y. 1978/79:1 v.
1978/79:59) - vid två tillfällen även av finansutskottet (FiU~ 1977/78:15.
1978/79:10) - med reservation av de socialdemokratiska ledamöterna och
avslagits av riksdagen.

Enligt den första motionen i ämnet, i januari 1977. skulle fonden svara för
samhällsfinansiering av sådana projekt inom branscher, grupper av företag
eller i särskilda fall enstaka förslag som syftade till att lägga grunden till en
nödvändig framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga
företag. Finansieringen skulle gälla investeringar i förening därmed och bl. a.
ha formen av aktieteckning i samband med nyemission. Motionärerna
räknade med en ram av 750 milj. kr. för fondens engagemang det första året.
Finansieringen föreslogs ske i särskild ordning, dels genom en arbetsgivaravgift.
dels genom en begränsning av juridiska personers rätt till avdrag för
debiterad kommunalskatt vid inkomsttaxeringen. I fondens styrelse skulle
löntagarorganisationerna besätta sex av tio platser, näringslivsorganisationerna
två och staten två.

Näringsutskottet anförde härom att industrins strukturutveckling pä
senare år hade blivit ett av de viktigaste problemen inom näringspolitiken
och i hög grad påkallade uppmärksamhet och insatser fran statens sida.
Motionärernas förslag gav emellertid enligt utskottet anledning till invändningar.
En sådan gällde finansieringsprincipen. En annan avsäg den
föreslagna sammansättningen av fondens styrelse med en majoritet av
företrädare för löntagarorganisationerna. Fonden skulle pä detta sätt. sade
utskottet, i realiteten bli ett instrument inte för samhälldts utan för
löntagarorganisationernas strukturpolitik. Det kunde inte utan vidare
förutsättas att en sådan ordning stod i överensstämmelse med den hänsyn
som borde tas till såväl samhällets som andra intressenters berättigade
intressen.

i

NU 1979/80:43

14

Förslaget om inrättande av en strukturfond återkom i en motion hösten
1977 med anledning aven proposition om inriktningen av den ekonomiska
politiken. Motionärerna föreslog nu att fonden under det första äret skulle
tilldelas ett belopp som motsvarade kostnaderna för den nedsättning av
allmänna arbetsgivaravgiften under år 1978 sorn regeringen hade föreslagit,
dvs. 4 miljarder kronor. I övrigt upprepades det tidigare förslaget.
Näringsutskottet avstyrkte med väsentligen samma motivering som tidigare.

År 1978 hade motiveringen för förslaget byggts ut. Motionärerna ville
särskilt betona att många investeringsprojekt inom näringslivet kunde vara
angelägna från samhällsekonomisk synpunkt ehuru de först i ett längre
perspektiv skulle bli företagsekonomiskt räntabla. Av den anledningen vore
det angeläget att det skapades ett instrument som möjliggjorde samhällsekonomiska
avvägningar. Näringsutskottet fann liksom tidigare att den
huvudsakliga innebörden av förslaget var att staten skulle få ytterligare ett
instrument för strukturpolitiska insatser. Det specifika för fonden skulle inte
bli de betydande kapitalresurser den skulle disponera utan de särskilda regler
och former som skulle gälla för beslut om kapitaltillskott från fonden.
Riktlinjer för fondens verksamhet angavs endast summariskt i motionen -enligt motionärerna borde det ankomma på regeringen att utforma sådana
bestämmelser. Utskottet uttalade som sin mening att en verksamhet med sä
vittgående statsfinansiella och näringspolitiska konsekvenser som den
föreslagna fondens inte kunde få komma till ständ utan att riksdagen hade
haft tillfälle att ta ställning till tämligen detaljerade riktlinjer och regler.
Invändningar riktades åter mot den föreslagna styrelsesammansättningen.
Det var. sade utskottet, angeläget att slå fast att de näringspolitiska besluten
liksom dittills borde fattas av riksdag och regering.

Hösten 1978 avstyrkte utskottet ett motsvarande förslag med samma
motivering som tidigare år.

Våren 1979 uttalade utskottet att de grundläggande invändningar som
tidigare redovisats kvarstod. De sammanfattades pä följande sätt: "Vad
motionärerna begär är sålunda att regeringen skall få ett långtgående
bemyndigande att för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny
institution vid sidan av dem som redan finns och vid sidan av den omfattande
verksamhet till stöd för särskilda branscher och företag som statsmakterna är
engagerade i. Utskottet anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant
beslut av riksdagen."

Industrifonden

Fonden för industriellt samarbete. Industrifonden, inrättades den 1 juli
1979 (prop. 1978/79:123. NU 1978/79:59. rskr 1978/79:415). Fonden har till
ändamål att genom långivning - enligt förordningen (1979:630) om statligt
kreditstöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete - stödja utveck -

NU 1979/80:43

15

ling av nya produkter, processer och system tor industriell produktion
(industriellt utvecklingsarbete). Genom sin verksamhet kompletterar fonden
insatser som görs via styrelsen för teknisk utveckling, de regionala
utvecklingsfonderna och Sveriges Investeringsbank AB. Fonden skall också
på begäran av regeringen avge yttrande i andra ärenden rörande statligt stöd
till industriellt utvecklingsarbete. För budgetaret 1979/811 har - under
rubriken Stöd till industriellt utvecklingsarbete - för Industrifonden anvisats
ett reservationsanslag av 300 milj. kr.

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag

Med anledning av förslag från socialdemokraterna och fran centerpartiet
uttalade sig riksdagen våren 1979 för att nationella samhällsägda utvecklingsbolag
skulle inrättas, i första hand inom områdena energi, mil jövård och
transportsystem (NU 1978/79:59 s. 42. rskr 1978/79:415). Det skulle ankomma
på regeringen att närmare utforma föreskrifter för verksamheten och att
uppta förhandlingar med medintressenter. För vart och ett av de tre bolagen
anvisades ett grundkapital av 5 milj. kr.

Av budgetpropositionen 1980 framgår (bilaga 17 s. 260) att regeringen
anser att några nya utvecklingsbolag inte bör inrättas nu. Som motivering
anförs i huvudsak följande. De ifrågavarande utvecklingsbolagen skall
främja utveckling av teknik för att uppnå kommersiellt utnyttjande samt
främja samarbete mellan producenter och avnämare. De skall vidare i
samverkan med kommunala organ och institutioner samt med privata och
kooperativa företag lägga ut beställningar och producera referensanläggningar.
Bolagen skulle således ges en inriktning mot teknikupphandlingens
område och för sin verksamhet kräva betydande resurser utöver aktiekapitalet.
Erfarenheter bör avvaktas från den verksamhet sorn styrelsen för
teknisk utveckling (STU) bedriver inom detta område. Vidare bör övriga
redan tillgängliga resurser beaktas, närmast Studsvik Energiteknik AB och
Svenska Utvecklingsaktiebolaget. vilka enligt propositionen är att betrakta
som nationella utvecklingsbolag inom det energitekniska området.

Frågan om inrättande av de tre bolagen har tidigare under ar 1980 i tvä
sammanhang avhandlats i riksdagen.

Statsminister Thorbjörn Fälldin svarade den 26 februari 198(1 (RD
1979/80:93 s. 87) på en interpellation (1979/80:135) av Thage Peterson (s) om
varför regeringen inte effektuerat riksdagens beslut om att inrätta tre
samhällsägda utvecklingsbolag. Regeringen ansag. sade statsministern, att
några nya nationella utvecklingsbolag inte borde inrättas nu. Detta innebar
inte att tanken som sadan är avskriven. Det finns enligt regeringens
uppfattning skäl att bl. a. avvakta resultatet av den verksamhet som STU
bedriver inom områdena energi, miljövård och transportsystem innan man
bestämmer sig för vilka organisatoriska förändringar beträffande utvecklings-
och forskningsverksamheten som bör göras inom dessa områden.

NU 1979/80:43

16

Statsministern pekade också på möjligheten att utnyttja redan existerande
utvecklingsbolag.

Riksdagens beslut om inrättande av vissa nationella utvecklingsbolag hör
till dem som uppmärksammats av konstitutionsutskottet vid en granskning av
regeringens åtgärder med anledning av vissa riksdagsskrivelser i sysselsättnings-
och industripolitiska frågor under riksmötet 1978/79 (KU 1979/80:50
s. 28 f., 232 f.). Konstitutionsutskottet noterade att regeringen kommit till
en annan slutsats än riksdagen och att den förelagt riksdagen sin uppfattning i
en proposition och på så sätt erbjudit riksdagen tillfälle att ta upp frågan på
nytt. De socialdemokratiska ledamöterna anförde i en reservation (nr3.
s. 39 f.) beslutet om de nationella utvecklingsbolagen som ett exempel vilket
låg till grund för slutsatsen att regeringen i många fall inte hade följt
riksdagens beslut på de närings- och arbetsmarknadspolitiska områdena. I
stället för att lojalt och så snabbt som möjligt verkställa dessa beslut hade.
sade reservanterna, regeringen på viktiga punkter antingen dröjt med sina
åtgärder eller handlat i strid mot riksdagsbeslutet eller inte tillräckligt
energiskt fullföljt riksdagens intentioner. Riksdagen lade denna del av
konstitutionsutskottets betänkande till handlingarna med gillande av vad
utskottet anfört.

Industriministern Erik fluss uppdrog i september 1979 åt planeringsdirektören
vid styrelsen för teknisk utveckling Jan Olof Carlsson att t. v. biträda i
industridepartementet med vissa arbetsuppgifter rörande nationella utvecklingsbolag.
En precisering av det fortsatta arbetet ges i brev från statssekreteraren
i industridepartementet den 15 april 1980. Däri uttalas:

Vad gäller det energiinriktade bolaget bör arbetet bedrivas så att frågan
kan behandlas i samband med att regeringen vintern 1981 lägger fram förslag
om bl. a. nytt energiforskningsprogram och den fortsatta verksamheten vid
Studsvik Energiteknik AB. Vad gäller de tvä övriga bolagen, med inriktning
mot transportsystem och mil jövård, bör inriktningen vara att frågorna skall
kunna behandlas i anslutning till att regeringen nästa år tar upp frågan om ett
treårsprogram för verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling.

Teknisk utveckling m. m.

Vissa synpunkter i motionen 1979/80:1023

Den svenska industrins främsta konkurrensmedel kommer i allt större
utsträckning att bli arbetskraftens genomgående goda yrkeskunskap, hög
teknisk nivå och en väl fungerande organisation för framställning och
hantering av industriproduktionen, sägs i motionen 1979/80:1023 (s). Den
tekniska utvecklingen i industrin spelar mot denna bakgrund en central roll.
Den främjas genom både obunden forskning och företagsintern forskning.
Motionärerna vill hävda att samhället genom riktade åtgärder på ett mycket
avgörande sätt kan stimulera industrins tekniska utveckling. I den socialdemokratiska
partimotionen 1979/80:521 framläggs ett antal förslag om

NU 1979/80:43

17

åtgärder för forskning och teknisk utveckling. Motionen har behandlats av
utbildningsutskottet (UbU 1979/80:20).

I motionen 1979/80:1023 (s) erinras om att socialdemokraterna i sin
partimotion om näringspolitiken våren 1979 föreslog att nationella utvecklingsprojekt
skulle startas på vissa angivna områden. Detta förslag avslogs
vid riksdagsbehandlingen. Regeringen har emellertid, framhåller motionärerna
nu, beslutat att för innevarande budgetår anslå medel till STU för ett
program som gäller kunskapsutveckling inom området elektronisk och
elektrooptisk komponentteknologi. I budgetpropositionen föreslås ökade
anslag under nästa budgetår även för andra områden. Motionärerna
uttrycker tillfredsställelse över regeringens inställning men anser att förslagen
på väsentliga punkter är otillräckliga. För det första markerade
motionärerna i sitt förslag våren 1979 behovet av en nära anknytning mellan
forskningsverksamheten å ena sidan samt producenter och användare å den
andra. För det andra är det av stor betydelse för effektiviteten i verksamheten
att det byggs upp ett nära och systematiskt samarbete mellan det
forskningsstödjande organet och organ som har till uppgift att svara för
utvecklingsinvesteringar i industrins produktionsapparat. Motionärerna
föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta närmare förslag till
hur ett fast samarbete mellan STU och den av dem föreslagna struktur- och
utvecklingsfonden skall organiseras.

Vissa utredningar

En av budgetministern nyligen tillkallad kommitté (B 1979:15; ordförande:
f. d. kammarrättspresident Gustaf Hedborg) har fått i uppdrag att göra
en översyn av kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter i syfte att
deras arbetssituation skall förbättras. Bland frågor som omfattas av
uppdraget är principerna för inkomstberäkningen, avdragsreglernas närmare
utformning, samordningen mellan skatte- och avgiftsreglerna samt
möjligheter att förenkla för bl. a. uppfinnare att lämna uppgifter om sin
verksamhet till skatte- och socialförsäkringsmvndigheter.

Frågan om samverkan mellan vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser
behandlas av den s. k. Samverk-utredningen (K 1976:01;
sakkunnig: generaldirektör Stig Swanstein). Utredningen har till uppgift att
se över framtida uppgifter och verksamhet vid affärsverkens och de statliga
myndigheternas verkstadsrörelser. Utredaren skall utifrån en bedömning av
den samlade verkstadsrörelse det här är fråga om samt den betydelse
verkstäderna har från olika synpunkter söka finna alternativ till en
minskande produktion. Vidare bör undersökas möjligheterna till en ökad
avsättning till statliga myndigheter i övrigt, statliga företag, kommunala
institutioner samt enskilda företag i berörda branscher. En strävan skall vara
att sysselsättningen i sådana orter där verkstäderna spelar en dominerande

2 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

18

roll för näringsliv och utveckling så långt möjligt vidmakthålles. Enligt
tilläggsdirektiv år 1976 skall den sakkunnige även kartlägga de utvecklingsresurser
som finns hos affärsverken och undersöka i vilken utsträckning
planerna för utvecklingsverksamheten kan leda till produktion vid verkstäderna.

Kommunikationsminister Ulf Adelsohn svarade den 22 januari 1980 (RD
1979/80:68 s. 67) på en interpellation (1979/80:108) av Ingemar Konradsson
(s) om samverkan mellan affärsverken och statliga myndigheters verkstäder.
Kommunikationsministern anförde att Samverk-utredningen enligt vad han
inhämtat kommer att avge ett betänkande under år 1980. 1 detta behandlas
frågan om fordonsverkstäderna och vissa principiella frågor. Det fortsatta
arbetet får prövas mot bakgrund av utredningens förslag och synpunkter
framförda i remissomgången samt de regional- och industripolitiska behov
som föreligger, sade kommunikationsministern.

Frisläpp av investeringsfonder

I förordningen (1979:882) om frisläpp av investeringsfonder stadgas
följande. Arbetsmarknadsstyrelsen får efter ansökan medge att ett företag
tar i anspråk belopp, som i bokslut till ledning för 1980 och tidigare års
taxering har avsatts till investeringsfond enligt lagen (1955:250) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning eller till liknande äldre fond.
Beloppen skall användas till byggnadsarbeten, arbeten på markanläggningar
samt arbeten i skogsbruket vilka utförs under tiden t. o. m.den31 mars 1981.
Beloppen får också tas i anspråk till avskrivning av inventarier som beställs
under perioden den 1 november 1979-31 december 1980 och som levereras
till företaget under år 1980.

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) grundades
år 1971. Huvudmän för och grundare av stiftelsen var dåvarande
statens institut för företagsutveckling (SIFU). statens provningsanstalt.
styrelsen för teknisk utveckling (STU), Norrbottens läns landsting. Västerbottens
läns landsting och Norrlandsfonden. Då SIFU sedan år 1974 är
organisatoriskt inordnad i statens industriverk står verket som en av
huvudmännen. IUC:s huvudsakliga uppgift är enligt dess stadgar att erbjuda
tjänster inom produktutvecklingsområdet, i första hand till mindre och
medelstora företag i Västerbotten och Norrbotten. Till IUC:s grundfond
bidrog Norrlandsfonden med 12 milj. kr. och de två landstingen med
tillsammans 0,8 milj. kr. Fr. o. m. budgetåret 1978/79 anvisas ett statligt
bidrag till lUC:s verksamhet (prop. 1977/78:111. NU 1977/78:75. rskr
1977/78:361). Medlen kanaliseras över anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. För åstadkommande av samordning mellan IUC och de
två berörda utvecklingsfonderna ges statens bidrag till IUC via fonderna

NU 1979/80:43

19

(prop. 1977/78:11 s. 136).

Enligt stadgarna för IUC ankommer det på IUC och dess huvudmän att
fatta beslut om förändringar i lUC:s geografiska verksamhetsområde och
organisation.

Förslag om regional projektledningshjälp

Styrelsen för teknisk utveckling fick sommaren 1979 i uppdrag av
industridepartementet att i samråd med statens industriverk utreda regional
projektledningshjälp. Ett betänkande i ämnet har avlämnats i mars 1980.
Frågan bereds nu inom regeringskansliet.

Bland de förslag som utredningen har utmynnat i kan följande nämnas.
Projektägare skall genom subventioner beredas ökade möjligheter att anlita
konsulter i funktionen att sammanhålla arbetet i produktutvecklingsprojektet.
Vid de regionala utvecklingsfonderna skall upprättas en basfunktion som
ekonomiskt stödjer projektägares upphandling av kommersiellt tillgängliga
konsulttjänster. Beslut om konsultstöd skall fattas av utvecklingsfonden, och
vid denna skall utses en ansvarig projektsamordnare som handlägger
projektkonsultstödet. Subventioneringsandelen av konsultkostnaderna skall
variera kring riktvärdet 50 %. I fyra län skall startas en försöksverksamhet
med två olika nivåer för insatsernas storlek, motsvarande en extern
verksamhetsvolym inklusive projektägarnas egen finansiering av 15 milj. kr.
resp. 40 milj. kr. vid verksamhet i full skala i hela landet.

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor

Det grundkapital som har överförts till förvaltning av allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelse har under år 1979 utgjort 1 250 milj. kr. Under
tidigare år uppsamlade överskottsmedel uppgår till inemot 100 milj. kr. Det
totala fondkapitalet var alltså vid 1979 års början 1 350 milj. kr. 1979 års
verksamhet gav ett överskott på 67 milj. kr. Fondens värdepappersinnehav
ökade med 82 milj. kr. Marknadsvärdet av fondens portfölj uppgick till drygt
1 miljard kronor. Fondens aktieinnehav motsvarar drygt 5 % av det totala
börsvärdet av de 36 företag som ingår i fondens portfölj.

Frågor om bestämmelser rörande fjärde fondstyrelsens verksamhet
behandlades av riksdagen senast hösten 1979. Regeringen föreslog i
propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden att en gräns
vid 10 % skulle sättas för pensionsfondens innehav av aktier i ett och samma
bolag. Förslaget tillstyrktes av näringsutskottet (NU 1979/80:10 s. 33) med
reservation av de socialdemokratiska ledamöterna och bifölls av riksdagen.

I en socialdemokratisk motion vid detta tillfälle begärdes att ytterligare 1
miljard kronor skulle ställas till fondstyrelsens förfogande. Som motiv angavs
den svaga utvecklingen av industriinvesteringarna, vilken enligt motionärer -

NU 1979/80:43

20

na gjorde det angeläget att fjärde fondstyrelsen fick ökade resurser.
Utskottet ansåg (s. 34) att något omedelbart behov av medelstillskott inte
förelåg. Vidare hänvisades till att regeringen planerade fortsatta överväganden
om en femte delfond, likaledes avsedd för aktieplaceringar. Utskottet
avstyrkte mot denna bakgrund motionsförslaget. Enligt utskottet skulle det
få ankomma på regeringen att, när så synes påkallat, aktualisera frågan om
avsättande av ytterligare medel ur allmänna pensionsfonden till aktieköp.
Riksdagen följde utskottet.

I samma motion togs också upp frågan om synpunkter från de anställda i
företagen i samband med att fonden engagerar sig i nyemissioner. Enligt
motionärerna borde fjärde fondstyrelsen regelmässigt ta kontakter med de
anställda och tillmäta deras synpunkter på engagemanget ett avgörande
inflytande. I denna fråga anförde utskottet (s. 35) att det är naturligt att
fjärde fondstyrelsen vid beredningen av frågor om engagemang i en
nyemission beaktar de anställdas synpunkter pä företagets utveckling.
Utskottet fann inte några särskilda direktiv av denna innebörd erforderliga
och avstyrkte motionsförslaget. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade
sig. Riksdagen följde utskottet.

Våren 1979 behandlade näringsutskottet frågan om en särskild läneform
för finansiering av nya företag. I en motion anfördes att en sådan läneform
finns i Västtyskland och borde kunna införas även i Sverige. Låneformen
administreras av en särskild bank. Lån ges endast till företag där ägaren själv
aktivt deltar i driften. Ägaren skall vara i åldern 21-50 år. Förtur ges ät den
som har sparat ihop ett kapital på bank. Lånet ges till företaget, och detta får
inte ha funnits i mer än tre år. Högsta lånebeloppet är 200 000 DM per
företag och amorteringstiden 10-15 är. Kommer företaget på obestånd
förfaller bankens fordran. Utskottet anförde vid sin behandling av förslaget
(NU 1978/79:59 s. 48) att denna låneform skulle kunna visa sig användbar
även i Sverige. Samtidigt erinrade utskottet om de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet på detta område och de resurser dessa fonder disponerar.
Mot denna bakgrund avstyrktes motionen, som sedan avslogs av riksdagen.

Frågan om egenföretagares personliga borgensåtaganden har behandlats av
näringsutskottet vart och ett av de senaste fem åren. I motioner har
framhållits att en konsekvens av medbestämmandelagen är att den arbetsgivare
som samtidigt är egen företagare kan få svårigheter att garantera avtal
med kunder och leverantörer, eftersom hans beslutanderätt är inskränkt
genom lagen. Utskottet anförde vid sin senaste behandling av frågan våren
1979 (NU 1978/79:59 s. 57 f.) att utskottet delade motionärernas uppfattning
att kraven på lånesäkerhet kan framstå som onödigt hårda och ibland
orättvisa ur företagarens synvinkel. Å andra sidan hade utskottet förståelse
för att banker och andra kreditinstitut så långt möjligt måste skydda sig för
förluster i samband med långivning och att här aktuell tvp av personlig

NU 1979/80:43

21

borgen kan vara ett effektivt medel. Utskottet utgick vidare från att bruket av
personlig borgen begränsas så mycket som möjligt. Mot denna bakgrund
avstyrktes motionsförslaget. Riksdagen följde utskottet.

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag

I direktiven till kooperationsutredningen (I 1977:01: ordförande: f. d.
landshövding Lars Eliasson) anförs att näringslivet präglas av snabb
strukturomvandling samt krav på demokratisering och decentralisering.
Under dessa förhållanden är det från samhällets synpunkt angeläget, sägs det
vidare, att den kooperativa företagsformen utvecklas som ett livskraftigt
alternativ och komplement till både den privata och den statliga företagsformen.
Utredningen skall bl. a. analysera utvecklingen inom kooperationen
i fråga om regional betydelse, struktur, marknadsandelar, nya verksamhetsgrenar
och andra förhållanden av betydelse för belysning av kooperationens
roll i näringsliv och samhälle. Vidare skall kooperationens möjligheter att
medverka i omvandlingen av svenskt näringsliv belysas. Utredningen har i
september 1979 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1979:62) Kooperationen i
Sverige.

Regeringen föreslog i propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken
att 1 milj. kr. ur ett belopp om 4 milj. kr. för vissa
etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 skulle avse kostnader
för en försöksverksamhet med löntagarägda företag. Verksamheten skulle
bedrivas av de regionala utvecklingsfonderna i samarbete med kooperationsutredningen.
Det övriga beloppet om 3 milj. kr. avsåg kostnader för en
nyetableringskampanj i utvecklingsfondernas regi. Riksdagen godtog regeringens
förslag (NU 1978/79:59 s. 63, rskr 1978/79:415).

I motioner våren 1979 framlades förslag beträffande underleverantörsfrågor.
Näringsutskottet instämde därvid (NU 1978/79:59 s. 64 f.) i motionärernas
uppfattning att underleverantörer, som vanligen tillhör kategorin
mindre och medelstora företag, inte sällan har en svår ställning gentemot sina
kunder, som ofta är storföretag. Enligt utskottet borde man kunna utgå från
att de regionala utvecklingsfondernas verksamhet i detta avseende skulle
kunna innebära viss hjälp för de mindre företagen. Utskottet förutsatte att
regeringen hade frågan om underleverantörernas ställning under uppsikt och
avstyrkte motionerna. Beträffande motionsförslag om utredning av småföretagens
ställning i en viss del av landet hade utskottet förståelse för att
företag som huvudsakligen fungerar som underleverantörer till en viss
bransch kan vara i en bekymmersam situation. Utskottet hänvisade dock till
att de regionala utvecklingsfonderna borde kunna bidra med hjälp och stöd i
viss omfattning och avstyrkte därmed motionerna. Riksdagen avslog
dessa.

NU 1979/80:43

22

Förslag om factoringverksamhet förekom i en socialdemokratisk partimotion
våren 1979. Motionärerna anförde att vissa regionala utvecklingsfonder
hade visat intresse för att bilda factoringbolag i syfte att minska kreditkostnaderna
för främst företag som är underleverantörer till större företag.
Statens industriverk borde få i uppdrag att överlägga med intresserade
fonder om möjligheterna att försöksvis bilda factoringbolag. Regeringen
borde ta initiativ i detta syfte. Näringsutskottet sade sig inte kunna finna
några bärande skäl för att staten skulle engagera sig i factoringverksamhet
(NU 1978/79:59 s. 31). På detta område fanns redan ett stort antal företag,
och något behov av ytterligare statliga insatser fanns enligt utskottets mening
inte. De socialdemokratiska ledamöterna begärde i en reservation försöksverksamhet
med factoringbolag. Riksdagen följde utskottet.

Frågor som rör överlåtelse av mindre företag behandlas av utredningen (B
1979:13; ordförande: riksgäldsfullmäktig Holger Bergqvist) om översyn av
beskattningsreglerna för familjeföretag. Utredningen har i uppdrag att se
över kapitalbeskattningsreglerna för familjeföretag och att behandla olika
frågor som rör familjeföretagens inkomstbeskattning, bl. a. möjligheterna
att med hjälp av skattereglerna underlätta familjeföretagens kapitalanskaffning
och enskilda personers köp av sådana företag. 1 direktiven anförs att
syftet med skattelättnader vid arv och gåva är att se till att beskattningen inte
hindrar eller onödigtvis försvårar att ett familjeföretag förs över till nästa
generation.

Småföretagsforskning bedrivs bl. a. vid högskolan i Växjö, dock utan fasta
forskningsresurser. Arbetet är knutet till utbildningen. En informell
samarbetsgrupp bildades år 1978 bestående av dem som bedriver småföretagsutbildning
vid universitet och högskolor. Syftet med samarbetsgruppen
är att möjliggöra ett erfarenhetsutbyte. Gruppen har under år 1979
genomfört en informationskampanj i syfte att öka intresse och kunskaper
kring småföretag och företagsetablering vid skolor och högskolor.

Den manuella glasindustrin

Sedan början av 1970-talet genomförs industripolitiska insatser för den
manuella glasindustrin. Det pågående branschprogrammet beslöts våren
1977 och täcker perioden t. o. m. budgetåret 1979/80 (prop. 1976/77:61. NU
1976/77:37). Insatserna avser dels exportfrämjande åtgärder och strukturstöd,
dels ett särskilt investeringsstöd. Utskottet anförde våren 1979 (NU
1978/79:28) vid sin behandling av denna fråga att statsmakterna också i
fortsättningen måste ägna uppmärksamhet åt problemen inom glasindustrin.
En samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet borde
upprättas. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande av utskottet (rskr
1978/79:207).

Sedan riksdagsbeslutet våren 1979 om en plan för glasindustrin har
branschens problem diskuterats i riksdagen vid två tillfällen.

NU 1979/80:43

23

Industriminister Nils Åsling svarade den 30 november 1979 (RD 1979/
80:41) på två interpellationer om den manuella glasindustrin, 1979/80:47 av
Lena Öhrsvik (s) och 1979/80:61 av Kjell Nilsson (s). Industriministern
erinrade om riksdagens beslut våren 1979 och regeringens uppdrag till statens
industriverk som en följd därav. Det utredningsmaterial som kommer fram
skall, sade industriministern, läggas till grund för ställningstaganden i fråga
om branschens utveckling i enlighet med riksdagens uttalanden. Några
speciella garantier för viss sysselsättningsnivå vid enskilda arbetsställen kan
emellertid inte göras, anförde han, och detta har inte heller riksdagen uttalat
sig för. I samband med att Kosta Boda AB förvärvade glasbruken i Målerås
och Skruv beviljade regeringen lokaliseringsstöd i november 1977. Till grund
för beslutet låg bl. a. bolagets uppgift om att fortsatt sysselsättning skulle
komma att beredas totalt ca 100 personer i Målerås och Skruv. Kosta Boda
AB har nu planer på en nedläggning av glasbruket i Skruv, medan
verksamheten i Målerås skall fortsätta och utökas. Industriministern anförde
vidare att önskemål har framförts från de fackliga organisationerna att
regeringen skall förhindra att beslut fattas om nedläggning av Skruvs
glasbruk innan industriverkets utredning slutförts. Eftersom det statliga
stödet kopplats till planer på att viss sysselsättning skall upprätthållas har
industriministern ansett det rimligt att för företagsledningen påtala att beslut
om nedläggning kan få konsekvenser för det givna lokaliseringsstödet.

Den7februari 1980svarade industriministern (RD 1979/80:80s. 69)påen
fråga (1979/80:288) av Kjell Nilsson (s) om sysselsättningen inom glasindustrin.
Industriministern upprepade därvid sin mening att statsmakternas
vidare ställningstagande till problemen inom den manuella glasindustrin bör
baseras på industriverkets utredningsmaterial, som beräknas föreligga under
våren 1980. Inga nedläggningsbeslut bör fattas innan verkets utredning har
slutförts, anförde industriministern.

Beträffande branschens struktur kan följande sägas. Den manuella
glasindustrin domineras av två företag. Kosta Boda AB och AB Orrefors
Glasbruk. Dessa svarar för drygt tre fjärdedelar av branschens försäljning
(76 %) och av antalet sysselsatta (80 %). Det totala antalet sysselsatta i
branschen uppgår till inemot 2 000 (oktober 1979) jämfört med 2 500 år
1975.

Kosta Boda AB har hösten 1979 aviserat en nedläggning av Skruvs
glasbruk, varvid ca 60 personer berörs. MBL-förhandlingar pågår i denna
fråga. Kosta Boda AB har därutöver förklarat att ytterligare produktionsställen
kan behöva läggas ner. Vilka produktionsställen som kan komma att
beröras har inte angivits.

NU 1979/80:43

24

Utskottet

Inledning

Förslag till åtgärder på näringspolitikens, i första hand industripolitikens,
område har lagts fram i budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17)
och i ett trettiotal motioner som har väckts under allmänna motionstiden.
Med utgångspunkt i de föreliggande förslagen tar utskottet i det följande upp
frågor om industripolitisk planering, industriellt forsknings- och utvecklingsarbete
och andra åtgärder för att främja industriell tillväxt. Härvid tar
utskottet också ställning beträffande anslag till bl. a. statens industriverk,
styrelsen för teknisk utveckling (STU) och de regionala utvecklingsfonderna.

Industripolitisk planering m. m.

Frågan om riktlinjer för industripolitiken behandlades våren 1979 utförligt
av riksdagen på grundval av en proposition och motioner från de fyra av de
nuvarande riksdagspartierna som då stod utanför regeringen. I en partimotion
om näringspolitiken, 1979/80:1023, anknyter socialdemokraterna nu till
sin framställning förra året. I ett utförligt avsnitt, som har refererats i det
föregående (s. 9f.), redovisas motionärernas syn på hur industripolitisk
planering bör bedrivas på skilda plan - i form av en övergripande planering av
industripolitikens inriktning i stort, en branschplanering, som innefattar en
ramplanering i basindustrierna, och en planering på företagsnivå. Motionärernas
yrkande i detta ämne är att riksdagen i ett uttalande till regeringen
skall ansluta sig till vad de anför om behovet av industripolitisk planering. De
önskar i detta sammanhang också två andra uttalanden av riksdagen, det ena
om åtgärder för att främja den utrustningstillverkande industrin och det
andra om löntagarkonsulter. Utskottet tar först upp de båda sistnämnda
frågorna.

När det gäller den utrustningstillverkande industrin är motionärernas
utgångspunkt att den svenska basindustrins köp av ny utrustning i allt högre
grad sker från utländska tillverkare. Detta leder, hävdar de. till en utarmning
av utrustningsindustrin. Genom att den inte har några referensanläggningar
för sin teknik får den inga order. Till följd därav kan den inte delta i den
tekniska utvecklingen. Motionärerna nämner flera företag som de anser
befinna sig i denna situation. De anknyter så till sitt krav på ramplanering i
basindustrierna. I en sådan måste ingå att bedöma investeringsutvecklingen.
framhåller de. Basindustriernas investeringsplaner måste ställas mot utrustningsindustrins
nuvarande och potentiella resurser. Man bör sedan bedöma
vilka åtgärder som behövs för att utrustningstillverkarna skall få ökade
möjligheter att möta de krav som ställs. Ansvaret för detta arbete skulle åvila
regeringen.

NU 1979/80:43

25

Frågan om åtgärder för att främja den utrustningstillverkande industrin
har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 12), nyligen
diskuterats i riksdagen pä grundval av en interpellation där ungefär samma
synpunkter framfördes som i motionen. Industriministern redogjorde därvid
för den allmänna inriktningen av regeringens industripolitik och betonade att
denna politik kommer att gynna även problemsektorerna inom verkstadsindustrin.
Han klargjorde samtidigt att det överensstämmer med den
internationella arbetsfördelningens princip både att svenska basindustrier i
stor utsträckning förvärvar utländsk utrustning och att svensk utrustningsindustri
i hög grad får inrikta sig på export av sina produkter.

Utskottet har i det väsentliga samma uppfattning som industriministern.
Särskilda statliga åtgärder för att styra basindustriernas köp av ny maskinutrustning
till svenska leverantörer vill utskottet inte förorda. Givetvis är
dock förutsättningarna för fortsatt utveckling av den utrustningstillverkande
industrin - en väsentlig del av vår verkstadsindustri - ett viktigt industripolitiskt
spörsmål. Utskottet utgår från att regeringen och de ansvariga
myndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på den utrustningstillverkande
industrins problem. Något särskilt uttalande av riksdagen om denna industri
finner utskottet inte motiverat. Förslaget härom i motionen 1979/80:1023 (s)
avstyrks därför.

I anslutning till frågan om planeringen på företagsnivå berörs i motionen
1979/80:1023 (s) möjligheten att utnyttja löntagarkonsulter. Denna möjlighet
kan enligt motionärerna vara av avgörande betydelse när det gäller att ge de
anställda underlag för ställningstaganden i frågor som är centrala för
företagets utveckling. Frågan om löntagarkonsulter har tagits upp i
förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Motionärerna menar att det
är nödvändigt med lagstiftning om denna fråga inte på ett tillfredsställande
sätt kan lösas avtalsvägen. De vill att riksdagen skall göra ett uttalande av
denna innebörd.

Utskottet anser liksom motionärerna att möjligheten att anlita löntagarkonsult
kan ha stor betydelse för de anställda i ett företag. I nuvarande läge.
när frågan har hänskjutits till förhandlingar, har emellertid riksdagen enligt
utskottets mening inte skäl att göra något uttalande i frågan. Därför
avstyrker utskottet yrkandet härom i motionen 1979/80:1023 (s).

Utskottet återvänder så till den större frågan om den industripolitixka
planeringen. Därvid vill utskottet erinra om att en rad branscher-bl. a. flera
som motionärerna särskilt ägnar uppmärksamhet åt - under den senaste
tiden har blivit eller nu är föremål för ingående behandling inom utskottet.
Betänkanden har framlagts om gruvindustrin (NU 1979/80:50. 1979/80:72).
stålindustrin (NU 1979/80:51). skogsindustrin (NU 1979/80:47) och tekoindustrin
(NU 1979/80:39. 1979/80:73). Mindre branscher som också har
behandlats är bryggeriindustrin (NU 1979/80:44), gummiindustrin (NU
1979/80:61) och den manuella glasindustrin (separe - s. 49 f. - i detta

NU 1979/80:43

26

betänkande). I dagarna avger utskottet betänkanden med anledning av
propositioner om varvsindustrin (prop. 1979/80:165. NU 1979/80:69) och
flygindustrin (prop. 1979/80:115. NU 1979/80:63). I alla dessa sammanhang
redovisas bl. a. medverkan från statens sida i branschplaneringen och
utskottets syn på behovet av statliga åtgärder med avseende på de berörda
branscherna.

När det gäller planeringen för de nu nämnda branscherna hänvisar
utskottet till de särskilda betänkanden som har angivits. När det gäller mera
generella aspekter på industripolitisk planering kan utskottet anknyta till
behandlingen av ämnet förra året med anledning av den proposition om
riktlinjer för industripolitiken som då förelåg. Utskottet framhöll då (NU
1978/79:59 s. 20 f.) att det i huvudsak rådde enighet om syftet med och arten
av de insatser som måste göras för industrins utveckling. Vad som i viss
utsträckning var kontroversiellt var vilka metoder som skulle användas och i
vilken mån man ansåg att statsmakterna med regeringen som initiativtagare
skall ansvara för en ökad planmässighet när det gäller att bygga ut den
övergripande planeringen av den industriella utvecklingen.

De riktlin jer för industripolitiken som regeringen hade föreslagit godtogs
vid detta tillfälle av riksdagen med vissa modifieringar. Vad riksdagen
uttalade innebar att det skulle höra till industripolitikens mål att inom ramen
för en marknadsekonomi, baserad på ett decentraliserat näringsliv och
socialt inriktad, skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat
med största möjliga konkurrenskraft. Vidare hävdades att det är en uppgift
för näringslivet att tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen pä de
regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska områdena och att den tekniska
utvecklingen bör främja ekologisk balans och en human miljö.

Utskottet underströk att staten under efterkrigstiden kommit att spela en
alltmer aktiv roll för industrins utveckling och att de industripolitiska
insatserna på sistone vuxit väsentligt i omfattning. Behovet av utredningsoch
planeringsverksamhet som underlag för lämpliga åtgärder hade efter
hand blivit alltmer framträdande. Men. framhöll utskottet, utredningsinsatser
som görs av statliga organ behöver inte självklart leda till åtgärder i statlig
regi. Ofta kan resultaten tjäna som underlag för åtgärder av berörda företag
och branschorganisationer utan aktiv medverkan av staten. Riksdagen
begärde på utskottets förslag en viss förstärkning av statens utredningsinsatser.

De riktlinjer för industripolitiken som riksdagen beslöt om förra året ser
utskottet inget skäl att nu föreslå ändrade. De utgör enligt utskottets mening
ett ställningstagande också till det krav på uttalande av riksdagen om behovet
av industripolitisk planering som framställs i motionen 1979/80:1023 (s).
Motionen avstyrks alltså i denna del.

Ett yrkande som rör den industripolitiska planeringen finns också i
motionen 1979/80:1788 (vpk). Motionärerna vill att riksdagen skall anmoda

NU 1979/80:43

27

regeringen att utarbeta ett program för industriell förnyelse under 1980-talet
med sikte på att 100 000nya industriarbeten skall skapas. Bakgrunden till och
innebörden av yrkandet har redovisats i det föregående (s. 10). Sammanfattningsvis
är det genom en djupgående kvalitativ förändring av industrins
inriktning och av samhällsstrukturen i stort som det angivna kvantitativa
målet skulle uppnås.

Utskottet kan i mycket instämma i motionärernas synpunkter på hur
industrin bör kvalitativt förnyas. Statliga insatser på många plan är inriktade
på att möjliggöra en fortlöpande anpassning av den svenska industrin till
ändrade förutsättningar och att stimulera utveckling av ny teknik. Styrelsen
för teknisk utveckling (STU) stödjer flertalet av de teknikområden som
motionärerna tar upp. Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden),
vars uppgift är att stödja utveckling av nya produkter» processer och
system för industriell produktion, är ett nytt instrument sorn kompletterar
STU:s insatser (se s. 14). De övriga institutioner och de branschfrämjande
åtgärder som behandlas i detta betänkande kan också nämnas. Statens
engagemang i särskilda branscher - stålindustrin, varvsindustrin osv. - har
som ett viktigt syfte att medverka till en förnyelse som kan ge dessa branscher
en möjlighet till överlevnad och vidareutveckling i ett förändrat internationellt
konkurrensläge. Utskottet menar att statens samlade verksamhet på det
tekniska och på det industripolitiska området - däri inräknat finanspolitiska
och penningpolitiska åtgärder - måste utformas med utgångspunkt i kravet
på industriell förnyelse. Ett allmänt hållet program av den art som
motionärerna skisserar ter sig för utskottet inte som ett meningsfullt bidrag
till den uppsättning av styrmedel varmed statsmakterna påverkar industrins
inriktning. Därtill kommer att utskottet har invändningar mot en del av vad
som uttalas i motionen. Utskottet betraktar ett omfattande handelsutbyte
mellan länderna som välståndsskapande och finner det därför inte som
motionärerna eftersträvansvärt att "exportberoendet relativt minskas".
Vidare räknar utskottet till skillnad från dem med att en industriell förnyelse
kan åstadkommas även inom ramen för ett väsentligen marknadsekonomiskt
system. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen inte bör gör ett
sådant uttalande som föreslås i motionen 1979/80:1788 (vpk).

Statens industriverk

I budgetpropositionen (1979/80:100 bil. 17) föreslår regeringen att riksdagen
skall för budgetåret 1980/81 till statens industriverk anvisa ca 29.6 milj.
kr. för förvaltningskostnader och 7,7 milj. kr. för utredningar m. m. Det
erinras i propositionen om att vissa av industriverkets verksamhetsområden
f. n. utreds och att dessutom en förvaltningsrevisionen studie pågår som
beräknas ge information för ställningstagande till hur den framtida verksamheten
skall utformas. Liksom i fråga om åtskilliga andra myndigheter innebär
regeringens förslag ett besparingsalternativ. som ställer krav pa rationalise -

NU 1979/80:43

28

ring av verksamheten och intern omprioritering av resursinsatserna.

I motionen 1979/80:1023 (s) anförs att det vore olyckligt att skära ned
industriverkets utredningsverksamhet. Motionärerna anser det välmotiverat
att verkets planerings- och utredningsbvrå under nästa budgetär förstärks
med sju tjänster, vilket industriverket har föreslagit. Detta medför för
förvaltningsanslagets del en höjning av anslagsbehovet med drygt 1 milj. kr.
utöver regeringens förslag. Motionärerna uttalar vidare att det är angeläget
att verkets resurser för att vid behov anlita utomstående experter och tillfällig
personal inte urholkas. Av den anledningen föreslår de att anslaget Statens
industriverk: Utredningar m. m. tillförs ytterligare 1 milj. kr. utöver
regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
till förvaltningskostnader och avstyrker alltså motionen 1979/80:1023 (s) i
denna del.

Vad gäller frågan om industriverkets utredningsanslag vill utskottet anföra
följande.

Ett beslut av riksdagen enligt regeringens förslag på denna punkt måste
ofrånkomligen få till följd att omfattningen av industriverkets utredningsverksamhet
minskar. Utskottet har förståelse för de betänkligheter häremot
som anförs i motionen 1979/80:1023 (s). De skäl som talar för återhållsamhet
i budgetarbetet är samtidigt starka. Efter närmare överväganden har
utskottet kommit fram till en lösning som innebär ett visst ökat utrymme för
utredningsverksamhet inom den totala ram som regeringen har angivit.
Utskottets förslag innebär följande. Av utredningsanslaget är enligt propositionen
(s. 35) ett belopp av 1.5 milj. kr. avsett för fortsatt försöksverksamhet
med s. k. delbranschstudier. De delbranscher som kommer i fråga för
sådana studier är i princip sådana som visaren problembild liknande den som
utmärker de branscher som omfattas av branschfrämjande åtgärder. För
sådana åtgärder finns ett särskilt anslag, till vilket utskottet återkommer (se
s. 48). Enligt vad utskottet har erfarit kan det nyssnämnda beloppet av 1,5
milj. kr. för delbranschstudier beräknas under nästa år rymmas inom ramen
för reservationer som uppkommer på anslaget Branschfrämjande åtgärder.
Utskottet föreslår mot här angiven bakgrund att kostnaderna för delbranschstudier
i stället för att hänföras till utredningsanslaget skall belasta anslaget
Branschfrämjande åtgärder. Samtidigt tillstyrker utskottet att 7.7 milj. kr.
enligt regeringens förslag anvisas till Statens industriverk: Utredningar
m. m. Ett beslut av den innebörd som utskottet här har angivit tillgodoser i
realiteten syftet med det berörda yrkandet i motionen 1979/80:1023 (s).
vilket sålunda avstyrks.

I motionen 1979/80:1023 (s) föreslås också att statens industriverk skall
organisera en löpande insamling och analys av information om den
ekonomiska och industriella utvecklingen utomlands. Ett sadant arbete
skulle dels öka kunskaperna om svenska företags möjligheter att exportera
till de aktuella länderna, dels ge en uppfattning om förändringar i

NU 1979/80:43

29

konkurrensbilden för svensk industri. För budgetaret 1980/81 föreslås ett
särskilt anslag av 1 milj. kr. för detta ändamål.

Ett liknande förslag om informationsinsamling har behandlats av näringsutskottet
våren 1979 (NU 1978/79:59 s. 22). På förslag av utskottet uttalade
riksdagen att regeringen skyndsamt borde pröva formerna för en sådan
verksamhet och lägga fram förslag för riksdagen. Utredningen (I 1979:09)
om den långsiktiga industripolitikens informationsunderlag (se s. 12) har
tillkallats med anledning av riksdagens beslut.

Den av riksdagen begärda utredningen, vilken beräknas bli slutförd under
sommaren 1980. avser just det informationsbehov som motionärerna åsyftar.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i
ifrågavarande del.

Struktur- och utvecklingsfond

1 motionen 1979/80:1023 (s) framhålls behovet av avsevärda resurser för
åtgärder som dels stärker den befintliga industrins konkurrensförmåga, dels
stimulerar utvecklingen av industriell produktion på nya områden. Det är
samhällets ansvar att industrins investeringar ökar. säger motionärerna. Mot
denna bakgrund upprepar de tidigare förslag att en särskild struktur- och
utvecklingsfond skall inrättas. Fondens uppgift skall vara att förbättra
företagens försörjning med riskkapital. Den skall också kunna spela en viktig
roll i samband med strukturförändringar inom näringslivet. Fonden föreslås
få formen av en stiftelse. Dess verksamhet skall finansieras dels genom en
särskild avgift på lönesumman, dels genom ett system för indragning av de
övervinster som enligt motionärerna kommer att uppstå under 1980.
Dessutom skall fonden beviljas en särskild statlig garanti om 2 miljarder
kronor för upplåning på kreditmarknaden. Den särskilda avgiften pä
lönesumman föreslås utgå med 0.5 c/r under år 1980. vilket skall medföra att
fonden tillförs drygt 1 miljard kronor. Detta belopp föreslår motionärerna att
riksdagen anvisar som anslag för budgetåret 1980/81. Motionärerna vill också
- med en motivering som har refererats i det föregående (s. 17) - att
riksdagen skall anmoda regeringen att utarbeta närmare förslag till hur ett
fast samarbete mellan STU och struktur- och utvecklingsfonden skall
organiseras. Till följd av riksdagsbeslut tidigare i är står den angivna
finansieringsmöjligheten nu inte till buds. Motionens förespråkare i utskottet
har därför modifierat sitt yrkande beträffande struktur- och utvecklingsfonden
till att avse en begäran att regeringen snarast skall komma med en
proposition om inrättande av en sådan fond.

Förslag om inrättande av en särskild struktur- och utvecklingsfond har
sedan år 1977 lagts fram av socialdemokraterna ett flertal gänget'. Utskottet
har. som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 13 f.). riktat en rad
grundläggande invändningar mot detta förslag. Som utskottet anförde våren
1979 innebär förslaget att regeringen skall fä ett långtgående bemyndigande

NU 1979/80:43

30

att för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av
dem som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till stöd för
särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade i. Liksom
tidigare anser utskottet att det inte finns underlag för ett sådant beslut av
riksdagen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen våren 1979
anslog 300 milj. kr. för stöd till industriellt utvecklingsarbete (prop.
1978/79:123, NU 1978/79:59. rskr 1978/79:415). Medlen disponeras av den
redan nämnda Industrifonden, sorn förmedlar statligt stöd till utvecklingsprojekt
med sådana tekniska och kommersiella risker att de inte kan få stöd
av STU, de regionala utvecklingsfonderna. Sveriges Investeringsbank AB
eller banker i övrigt. Stödet skall bidra till att öka den totala volymen av
utvecklingsarbete i svensk industri och inriktas mot projekt som bedöms vara
väsentliga för svensk industris utvecklings- och konkurrensförmåga på
sikt.

Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet vad som i motionen
1979/80:1023 föreslås om en struktur- och utvecklingsfond.

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag

Riksdagen uttalade våren 1979 med anledning av förslag från socialdemokraterna
och från centerpartiet att nationella samhällsägda utvecklingsbolag
skulle inrättas, i första hand inom områdena energi, miljövård och
transportsystem (NU 1978/79:59 s. 42, rskr 1978/79:415). Det borde ankomma
på regeringen att närmare utforma föreskrifter för verksamheten. För
vart och ett av de tre bolagen anvisades ett grundkapital av 5 milj. kr.

Som framgår av budgetpropositionen (bilaga 17 s. 260) har de nämnda
bolagen ännu inte inrättats. Regeringens motivering för detta återges i
referat i det föregående (s. 15).

Frågan om dessa bolag tas upp i motionen 1979/80:1023 (s). Däri anförs att
samhällsinsatser såväl vid företagskriser som i form av framåtsvftande
satsningar på utveckling är nödvändiga inslag i en aktiv näringspolitik.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utan
ytterligare dröjsmål inrätta de tre av riksdagen redan beslutade utvecklingsbolagen
inom områdena transportsystem, energiteknik och miljöteknik.

På energiområdet bör dessutom enligt motionärerna inrättas en särskild
utvecklingsfond med medel för att underlätta de investeringar som krävs.
Utöver de tre nämnda utvecklingsbolagen föreslår motionärerna - med
upprepning av vad som förra året föreslogs från deras håll - att ytterligare två
bolag inrättas för utveckling av hjälpmedel inom undervisningsområdet och
för medicinsk teknik. Liksom de tre beslutade bolagen bör de två nu
föreslagna inledningsvis förses med ett grundkapital om 5 milj. kr. var.
Motionärerna menar att utvecklingsbolagen bör nära samarbeta med ett
finansieringsorgan med betydande resurser, så att erforderliga medel för
projektfinansiering kan erhållas. De nämner den av dem föreslagna struktur -

NU 1979/80:43

31

och utvecklingsfonden som ett lämpligt organ. Ett förslag till former för ett
organiserat samarbete bör, menar de, utarbetas av regeringen. Motionärerna
föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Den uppfattning om utvecklingsbolagen som regeringen redovisar i
budgetpropositionen har närmare utvecklats i ett interpellationssvar i
februari 1980 (se s. 15). Statsministern konstaterade där att regeringens
ståndpunkt att utvecklingsbolagen inte bör inrättas nu inte betyder att tanken
som sådan är avskriven. Som framgår av nyligen angivna riktlinjer för de
fortsatta övervägandena om dessa bolag är avsikten att frågan om det
energiinriktade bolaget skall kunna behandlas i samband med att regeringen
vintern 1981 lägger fram förslag om nytt energiforskningsprogram och om
den fortsatta verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB. Frågorna om de
två övriga bolagen bör enligt samma källa kunna behandlas år 1981 i
anslutning till frågan om ett treårsprogram för STU:s verksamhet.

Utskottet godtar regeringens redovisade uppfattning i frågan om tidpunkten
för inrättande av de tre beslutade nationella utvecklingsbolagen inom
områdena energi, miljövård och transportsystem. I avvaktan på regeringens
fortsatta beredning av frågan om dessa bolag bör riksdagen enligt utskottets
mening icke göra något sådant uttalande i ämnet som föreslås i motionen
1979/80:1023 (s).

Icke heller bör riksdagen, innan regeringen har återkommit i frågan om de
tre redan beslutade bolagen, rikta någon framställning till den om ytterligare
nationella utvecklingsbolag. Utskottet avstyrker således också förslaget i
motionen 1979/80:1023 (s) om ett fjärde och ett femte bolag av denna
typ.

Likaså avstyrker utskottet motionärernas förslag att riksdagen redan på
nuvarande stadium skall uttala sig i fråga om samarbete för projektfinansiering
mellan samhällsägda utvecklingsbolag och andra institutioner.

I motionen 1979/80:1013-som innehåller motiveringen till vad som yrkas i
motionen 1^79/80:1015-erinrasom näringsutskottets uttalande beträffande
det beslutade utvecklingsbolaget för energiteknik (NU 1978/79:60 s. 73).
Enligt utskottet borde de resurser som finns vid Studsvik Energiteknik AB
tas till vara och Studsviksbolaget tillförsäkras mö jligheter till nära samarbete
med det nya bolaget. Motionären anför att det är uppenbart att ett sådant
utvecklingsbolag kan utgöra ett komplement till Studsvik Energiteknik AB:s
nuvarande verksamhet. Detta möjliggörs bäst, menar han, om det nya
bolaget lokaliseras till Nyköping.

Frågan om lokalisering av ett nytt utvecklingsbolag för energiteknik
ankommer det på regeringen att pröva. Utskottet avstyrker förslaget i
motionen 1979/80:1015 om ett riksdagsuttalande i denna fråga.

NU 1979/80:43

32

Styrelsen för teknisk utveckling m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet dels frågan om anslag till styrelsen för
teknisk utveckling (STU) för nästa budgetår, dels vissa andra frågor med
anknytning till STU.

STU har till uppgift bl. a. att förhandla om och sluta avtal om kollektiv
teknisk forskning. Hittills har avtal träffats med förbehåll för regeringens
godkännande. Detta har enligt regeringens uppfattning (bil. 17 s. 259) i vissa
fall medfört onödigt merarbete. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att
kravet på sådant godkännande begränsas till vissa i propositionen angivna
fall. Kravet skall gälla för avtal om ny kollektiv forskningsverksamhet eller
om större ökningar av omfattningen av en redan pågående verksamhet. Det
skall dessutom gälla för fall då den statliga andelen av finansieringen inte
oväsentligt överstiger industrins andel.

Utskottet tillstyrker förslaget. Vad regeringen i övrigt föreslagit under
anslagen till STU (punkterna F1-F3) föranleder ingen erinran från
utskottets sida.

Utskottet övergår så till frågan om fonden för industriellt utvecklingsarbete
- Industrifonden.

Industrifonden inrättades den 1 juli 1979. För budgetåret 1979/80 har -underrubriken Stöd till industriellt utvecklingsarbete-300 milj. kr. anslagits
för fondens verksamhet. Fondens kansli är under uppbyggnad, och
verksamheten har inledningsvis kunnat bedrivas i begränsad omfattning.
Stöd från fonden lämnas i form av lån. Återbetalning av ett sådant lån är
beroende av i vilken utsträckning det projekt som lånet gäller blir
framgångsrikt. Benämningen lån kan därför, anförs det i propositionen
(s. 313). i vissa fall leda till svårigheter för enskilda företag vid deras
bokföringsmässiga behandling av lånen. Regeringen föreslår av den anledningen
riksdagen att fondens stöd skall få lämnas som lån eller som bidrag
med villkorlig återbetalningsskvldighet. Villkoren för eftergift av lån och för
befrielse från skyldighet att återbetala bidrag skall vara likformiga.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt (punkten F 19).

Utskottet tar så upp frågan om insatser för uppfinnare.

Ett särskilt uppfinnarstöd hör också till vad som föreslås i motionen
1979/80:1023 (s). Förslaget innebär att 5 milj. kr. anvisas för ekonomiskt stöd
till enskilda uppfinnare. Stödet skulle förslagsvis utgå med 50 000 kr. till var
och en av 100 uppfinnare. Ansökan skulle göras genom de regionala
utvecklingsfonderna. Ett likadant förslag lades fram från motionärernas håll
våren 1979 och avslogs då av riksdagen, sedan det avstyrkts av utskottets
majoritet (NU 1978/79:59 s. 35). Även i motionen 1979/80:395 behandlas
frågan om uppfinnares möjligheter. Motionärerna anför att samhället mäste
ägna ett seriöst intresse åt innovationsfrågorna och utveckla en genomtänkt
rationell innovationspolitik. Det gäller därvid att undanröja de föreliggande
hindren för en effektiv och samhällsnvttig. fungerande uppfinnarverksamhet
i landet.

NU 1979/80:43

33

En viktig uppgift för STU är att ge stöd till innovationsverksamhet. Detta
sker framför allt inom delprogrammet Teknikområden, som ingår i
programmet Industriellt och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete. I
propositionen (s. 244) redovisas att i STU:s förslag till ökade insatser under
budgetåret 1980/81 ingår bl. a. ökat stöd till uppfinnare och mindre företag.
Produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning, vilket är ett underprogram
inom det nämnda delprogrammet, inbegriper även rådgivning i
tekniska, ekonomiska och juridiska frågor till mindre företag och enskilda
personer, framhålls det (s. 246). Sistnämnda område har av STU föreslagits
få mycket kraftigt ökade resurser. STU har också föreslagit förenklade
stödformer för uppfinnare och avser att genomföra enklare rutiner för
handläggning av hithörande ärenden. Ett annat delprogram. Förmedling,
avser biträde med förmedling till exploatering av uppfinnings-, forskningsoch
utvecklingsresultat (s. 248). I denna verksamhet ingår bl. a. tekniskkommersiell
granskning av projekt. STU:s önskemål om ökade insatser till
stöd åt uppfinnare har vunnit gehör hos regeringen. Anslaget till STU för
teknisk forskning och utveckling ökar enligt dess förslag, som utskottet i det
föregående har tillstyrkt, med 60 milj. kr. För programmet Industriellt och
samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete räknas enligt en preliminär
fördelning med en ökning av ca 40 milj. kr. Industriministern understryker i
propositionen den viktiga roll som de enskilda innovationerna spelar. Bl. a.
framhåller han (s. 258) att det är väl känt att radikalt nyteknik ofta genereras
inom mindre företag och bland enskilda uppfinnare. Dessa grupper har dock.
påpekar han, svårt att finansiera utvecklingen och exploateringen av den nya
tekniken och mycket svårt att sprida riskerna till flera utvecklingsprojekt.
STU bör. sägs det i propositionen, i ökad utsträckning satsa på projekt
baserade på radikala produktidéer inom områden och branscher med hog
tillväxtmöjlighet.

Utskottet instämmer i de uttalanden som här har refererats och anser att
önskemålet i motionen 1979/80:395 i det väsentliga bör tillgodoses genom
den verksamhet som STU - med bistånd av de regionala utvecklingsfonderna
- bedriver. Intresse i detta sammanhang har också den utredning om
kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter som utskottet i det
föregående (s. 17) har lämnat vissa uppgifter om. Med vad här sagts
avstyrker utskottet motionen 1979/80:395.

Vad beträffar förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) om ett särskilt
ekonomiskt stöd till enskilda uppfinnare hänvisar utskottet till vad som just
sagts om STU:s insatser. Utskottet anser det inte lämpligt att ytterligare en
form av stöd till uppfinnare införs. Därför avstyrker utskottet motionärernas
förslag om ett sådant stöd.

Utskottet tar slutligen i detta sammanhang upp frågan om samverkan
mellan affärsverkens och statliga myndigheters verkstadsrörelser. I motionen
1979/80:1023 (s) anförs att det finns goda förutsättningar för att genom
aktiva statliga insatser åstadkomma påtagliga positiva effekter för produk 3

Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

34

tion och sysselsättning vid de statliga affärsverkens och myndigheternas egna
verkstadsrörelser. En utredning tillsattes år 1975 för att se över möjligheterna
att utveckla ny produktion vid sådana verkstäder. Denna utredning bör
enligt motionärerna snarast redovisa förslag på detta område.

Kommunikationsministern meddelade i ett interpellationssvar i januari i
år (se s. 18) att den berörda utredningen, den s. k. Samverk-utredningen (K
1976:01), under år 1980 kommer att avge ett betänkande vari frågan om
fordonsverkstäderna och vissa principiella frågor behandlas.

Med hänvisning till den redovisade tidsplanen för utredningen avstyrker
utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i denna del.

Industripolitik i olika delar av landet

Ett antal motioner behandlar frågan om industripolitiska insatser för att
främja industriell utveckling och sysselsättning i vissa särskilda delar av
Sverige.

Förhållandena i Norrbottens län aktualiseras i tre motioner.

Motionen 1979/80:1443 innehåller en redovisning av sysselsättningsläget i
Norrbotten samt arbetsmarknadsutsikterna i länet för är 1980 och i ett mer
långsiktigt perspektiv. Motionärerna framhåller den stora betydelse som
basindustrierna - gruvhanteringen och skogsnäringen - har för att långsiktigt
och varaktigt stärka sysselsättningen i Norrbotten. Denna fråga har utskottet
behandlat i samband med andra motioner om gruvindustrin, stålindustrin
och skogsindustrin (se s. 9). Motionärerna pekar också på behovet av
samordnad forskning och utveckling i syfte att differentiera näringslivet och
därmed trygga sysselsättningen på sikt. Olika förslag på detta område har
framlagts i en särskild motion (1979/80:521). som har behandlats av
utbildningsutskottet (UbU 19^9/80:20). 1 den nu aktuella motionen anförs
att nya idéer och förslag beträffande produktionsmöjligheter inte saknas,
men att detta däremot är fallet med investeringsvilligt kapital för vidareförädling
och utveckling av nya produkter. Mot denna bakgrund bör det enligt
motionärerna övervägas att nya utvecklingsinvesteringar tryggas genom årlig
tillförsel av finansiella resurser som motsvarar en väsentlig del av de vinster
som uppstår genom vattenkraftsproduktionen i Norrbotten. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall ansluta sig till vad som anförs i motionen om
utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad
sysselsättning, om samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser för
långsiktig förstärkning av Norrbottens näringsliv samt om utredning rörande
försörjningen med kapital för nya utvecklingsinvesteringar i Norrbottens
näringsliv.

Även motionen 1979/80:1546 behandlar frågan om sysselsättningen i
Norrbotten. Med anledning av det svåra sysselsättningsläget krävs, säger
motionären, ett fortsatt målmedvetet arbete för att få trygga jobb i
Norrbotten. Basindustriernas utveckling måste därvid tryggas, småföreta -

NU 1979/80:43

35

gens villkor förbättras och de regionala investerings- och utvecklingsfonderna
successivt utvecklas. En ökad vidareförädling inom länet av dess egna
råvaror ingår i motionärens program. Hon framför tanken att en utvecklingsfond
skall byggas upp genom att en viss summa per ton såld råvara tas ut.
Denna fråga borde utredas av regeringen. Motionären erinrar om att fyra
filialetableringar i Norrbotten under 1960-talet med stöd av medel från
investeringsfonder har givit bestående sysselsättning. Samma ordning bör
åter användas så att frisläpp av företagens investeringsfonder sker i linje med
regionalpolitiska mål, uttalar hon.

I motionen 1979/80:558 erinras om att de statsägda företagen intar en
dominerande ställning som arbetsgivare i Norrbottens län. Dessa företag
skulle kunna göra en väsentlig insats för att forma en medvetenhet om länets
förutsättningar och ta vara på kunskaper och idéer, som annars har svårt att
tränga fram, säger motionären. Sådana insatser kunde göras i form av t. ex.
temadagar eller gruppdiskussioner under arbetstid. Motionären föreslår att
riksdagen skall begära att regeringen utarbetar planer för att i de statliga
verken och företagen i Norrbotten igångsätta verksamhet i syfte att stimulera
diskussioner och planering för länets framtid.

Läget på arbetsmarknaden i Värmlantis län behandlas i motionen
1979/80:1400. I motionen anförs att det för att sysselsättningen i länet
långsiktigt skall kunna stärkas krävs dels åtgärder för att stärka basnäringarna,
dels insatser för att utveckla och divérsifiera det samlade näringslivet.
Motionärerna hänvisar till socialdemokraternas partimotioner rörande
näringspolitiken (1979/80:1023), skogsnäringen (1979/80:1027) och järn- och
stålhanteringen (1979/80:970). Ett genomförande av förslagen i dessa
motioner har enligt motionärernas mening central betydelse för den fortsatta
utvecklingen i länet. De föreslår ett riksdagsuttalande om behovet av
utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt
tryggad sysselsättning. Såvitt detta yrkande mera direkt avser skogs-, gruvoch
stålindustrierna har det behandlats i utskottets betänkanden NU
1979/80:47, 1979/80:50 och 1979/80:51.

Mot bakgrund av utvecklingen av sysselsättningen i Värmlands län måste
enligt motionen 1979/80:1402 ett samhälleligt ingripande ske. Motionären
anser att samhället måste helt överta Värmlands basnäringar och satsa
kapital för utveckling och forskning. Vidare måste en plan för utveckling av
vidareförädling och tillverkningsindustri byggd på samhällsekonomiska mål
upprättas. Motionären föreslår att riksdagen skall begära att regeringen
utarbetar en sådan plan. Han erinrar om att Värmlandsdelegationen och
Värmlands läns utvecklingsfond har inrättats för att stimulera utvecklingen
av näringslivet i länet. Han anför att tillräckliga medel saknas och föreslår av
den anledningen att ett nytt organ skall inrättas med företrädare för
fackföreningar, politiska partier och forskare med uppgift att planera en
utveckling av länets industri med sikte på produktion för samhälleliga
behov.

NU 1979/80:43

36

I motionen 1979/80:1785 uttalas att Norduppland, liksom andra delar av
Sverige, saknar en planmässig utvinning och förädling av naturrikedomarna
och erforderlig kontroll av privat företagsamhet och vinstintresse. En av
regeringen tillsatt arbetsgrupp, Nordupplandsgruppen, har avlämnat sin
rapport. Enligt motionärens mening finns det flera goda förslag i rapporten.
Det viktigaste är därvid att Norduppland skall betraktas och hållas samman
som en integrerad region. Detta fordrar enligt motionären en plan för
industriutveckling och sysselsättning som kan upprättas endast i samhällets
regi. Det förslag i motionen som behandlas i detta betänkande går ut på att
regeringen skall uppmanas lägga fram en plan för industri och sysselsättning i
Norduppland, grundad på Nordupplandsgruppens rapport.

Utskottet vill först påpeka att en viktig uppgift för de regionala
utvecklingsfonderna är att främ ja den industriella utvecklingen i olika delar
av landet. Vidare vill utskottet erinra om att anslaget Åtgärder m. m. i
anslutning till länsplaneringen ( jfr prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 90 f.. AU
1979/80:23 s. 47) används för att bestrida länsstyrelsernas kostnader för att
vidareutveckla åtgärdsförslag som redovisas i länsplaneringen. Vad gäller
förslaget i motionen 1979/80:1546 om ett uttalande rörande frisläpp av
investeringsfonder för etablering av företag i Norrbotten konstaterar
utskottet att gällande regler - i förordningen (1979:882) om frisläpp av
investeringsfonder - är så utformade att motionärens önskemål redan är
tillgodosett (se s. 18).

Utskottet är väl medvetet om behovet av insatser till förmån för industriell
förnyelse i de delar av landet som berörs i de här behandlade motionerna.

En rad åtgärder har också vidtagits från regeringens sida under senare är.
Utskottet vill här erinra om de förslag som i olika sammanhang har lagts fram
av Norrbottendelegationen. Värmlandsdelegationen och Nordupplandsgruppen.
Vissa av förslagen befinner sig på genomförandestadiet, medan
andra bereds inom regeringskansliet. Det finns mot denna bakgrund enligt
utskottets mening ingen anledning för riksdagen att särskilt uttala sig om
något av de förslag om industripolitik i olika delar av landet som förs fram i
motionerna 1979/80:558, 1979/80:1400, 1979/80:1402, 1979/80:1443. 1979/
80:1546 och 1979/80:1785.

Regionala utvecklingsfonder m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet först frågor om medelstilldelning till de
regionala utvecklingsfonderna, om medelsbehovet hos olika fonder och om
serviceverksamheten hos fonderna, därefter förslag om produktutvecklingscentra
och slutligen ett förslag om samhällsägda handelshus. Det kan nämnas
att utskottet i andra sammanhang har behandlat frågor om regionala
utvecklingsbolag (NU 1979/80:5 y. i AU 1979/80:29) och om regionala
investmentbolag (NU 1979/80:57).

NU 1979/80:43

37

Genom de regionala utvecklingsfonderna går en väsentlig del av statens
stöd till mindre och medelstora företag. Till fondernas företagsservice,
utbildningsservice, låneverksamhet och administration utgår bidrag över
anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. Medel för fondernas
utlåningsverksamhet anvisas över anslaget Medelstillskott till regionala
utvecklingsfonder. Statens industriverk beslutar om fördelningen av tillgängliga
medel.

I propositionen 1979/81): 100 (bil. 17 s. 50 f.) föreslår regeringen riksdagen
att anvisa 85 milj. kr. som bidrag till de regionala utvecklingsfonderna och
125 milj. kr. som medelstillskott till fondernas kreditverksamhet. Vidare
föreslår regeringen (s. 56) ett nytt anslag för täckande av förluster hos
fonderna med anledning av fondernas garantigivning. I frågan om systemet
för fondernas garantigivning har riksdagen nyligen gjort ett uttalande (NU
1979/80:32 s. 7, rskr 1979/80:172).

Frågan om fördelning av statens bidrag och medelstillskott till och mellan
de olika fonderna tas upp i tre motioner. Insatserna för skogslänen mäste
enligt motionen 1979/80:310 med en helt annan medvetenhet än tidigare
inriktas på att bygga upp tillväxtinriktade industristrukturer. Motionärerna
uttalar att utvecklingsfonderna i skogslänen kan komma att spela en
betydelsefull roll i detta arbete, förutsatt att de ges resurser härför. De
betecknar det som naturligt att staten markerar sitt intresse av en bättre
regionalpolitik genom att kompensera skogslänens utvecklingsfonder för det
regionalpolitisk! präglade merarbete som de utför i form av olika åtgärder i
syfte att länen på sikt skall få sådan verksamhet som hör morgondagen till.
Statens bidrag till fonderna bör enligt motionärerna mot denna bakgrund
fördelas utifrån såväl industripolitiska som regionalpolitiska grunder.
Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram ett förslag till bidragsregler
med denna innebörd för riksdagen.

I motionen 1979/80:1413 begärs att de utlåningsmedel som budgetåret
1980/81 disponeras av utvecklingsfonden i Blekinge län skall ökas till 20 milj.
kr. med hänsyn till sysselsättningsläget i länet.

Utvecklingsfonden i Stockholms län berörs i motionen 1979/80:1874.
Enligt denna motion bör riksdagen uttala att regeringen bör skapa sådana
regler för medelstilldelning mellan de regionala utvecklingsfonderna att den
nämnda fonden inte missgynnas i förhållande till fonderna i andra län. Som
motivering för förslaget anförs - i motionen 1979/80:1870 - att storstadsregionerna,
särskilt Stockholm, har goda möjligheter och spelar en viktig roll
när det gäller nyorientering och omstrukturering av näringslivet.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på vad som i propositionen (s. 52 f.)
sägs om principerna för medelsfördelning melkin utvecklingsfonderna.
Industriministern anför därvid sammanfattningsvis följande. Det är inte
möjligt att fastställa några enkla regler för medelsfördelningen. Denna måste
utgå från syftet med fondernas verksamhet. Det är att med speciell inriktning
på småföretagen främja utvecklingen av ett internationellt konkurrenskraf -

NU 1979/80:43

38

tigt näringsliv. Samtidigt skall verksamheten stå i samklang med samhällets
regionalpolitiska strävanden. Fonderna är alltså att betrakta som ett
väsentligt inslag i en aktiv regionalpolitik. Den närmare fördelningen av
bidrag och medelstillskott ankommer på statens industriverk. Verket får
därvid göra en avvägning mellan sådana bedömningsgrunder som antalet
företag i resp. län samt näringsstruktur, geografiska förhållanden, behov av
ökad industrisysselsättning, tillgång på privata serviceföretag, konsultföretag
och kreditinstitut inom länet etc. De regionalpolitiska skälen måste dock
tillmätas en avgörande betydelse. I detta sammanhang erinrar industriministern
om innebörden av förordningen (1979:639) om skyldighet för statlig
myndighet att följa riktlinjerna för regionalpolitiken.

Utskottet vill i anslutning till vad industriministern anfört understryka att
det är såväl näringspolitiska som regionalpolitiska hänsyn som skall styra
fördelningen av tillgängliga medel mellan de regionala utvecklingsfonderna.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de förslag i motionerna 1979/
80:310, 1979/80:1413 och 1979/80:1874 som tar sikte på principerna för
fördelningen av dessa medel.

Av det föregående framgår att regeringen har föreslagit ett bidrag av 85
milj. kr. till de regionala utvecklingsfonderna. I detta belopp ingår medel till
den kontaktskapande verksamhet som Svenska Industrietablerings AB
(Svetab) bedriver vid regionala investmentbolag. Vid tidpunkten för Svetabs
framställning till industriverket om medel för budgetåret 1980/81 fanns två
sådana bolag. Senare under våren 1979 beslutade riksdagen att ytterligare två
bolag skulle inrättas. Samtidigt anslogs 1 milj. kr. för kontaktskapande
verksamhet (NU 1978/79:59 s. 43. rskr 1978/79:415). Utskottet finner det
angeläget att Svetab erhåller tillräckliga medel för kontaktskapande
verksamhet vid de två existerande bolagen och vid de två som är under
uppbyggnad.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under de tre
här behandlade anslagen (bil. 17 punkterna B 12-B 14).

Utskottet övergår så till frågan om utvecklingsfondernas serviceverksamhet.

Ett område där de mindre och medelstora företagen enligt motionen
1979/80:1023 (s) har särskilt goda förutsättningar är utveckling av nya
produkter. Samtidigt uppstår emellertid i små företag ofta problem i
samband med sådan utveckling, säger motionärerna. Det finns därför, menar
de, ett behov av samhällsinsatser på detta område. Enligt motionärernas
uppfattning bör det vara de regionala utvecklingsfondernas uppgift att svara
för en mer allmän service till företagen i produktutvecklingsfrågor och också
att genom uppsökande verksamhet initiera produktutveckling i företag.
Motionärerna föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd.

Utskottet vill erinra om att en stor del av utvecklingsfondernas verksamhet
utgörs av företagsservice. Inom ramen för företagsservice ligger produktförnyelse
och teknisk service, ett område som har hög prioritet i fondernas

NU 1979/80:43

39

verksamhet. Därutöver har fonderna möjlighet att delfinansiera produktutveckling
med lån för vilka gäller villkorlig återbetalningsskyldighet. Mot
denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte behov av ett sådant
uttalande som föreslås i motionen 1979/80:1023 (s). Denna avstyrks således i
här behandlad del.

Även motionen 1979/80:309 mynnar ut i ett förslag om riksdagsuttalande
rörande service till de mindre företagen. Vad motionärerna vill framhäva är
att utvecklingsfonderna måste arbeta på ett sådant sätt att de verkligen når ut
till de minsta företagen. Utformningen av såväl företagsservice som
kredifservice bör därför ske i nära samarbete med berörda företag och
organisationer, anför de. - Utskottet instämmer med motionärerna i att det
är viktigt att utvecklingsfonderna på ett effektivt sätt når ut till de mindre
företagen och att den service man tillhandahåller utformas så, att den inte
uppfattas som krånglig och svåråtkomlig. Detta ligger helt i linje med
grundtanken vid bildandet av fonderna. Att riksdagen nu gör ett särskilt
uttalande i detta ämne synes inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför
motionen 1979/80:309.

I två motioner behandlas frågan om föreiagsledarutbildning genom de
regionala utvecklingsfondernas försorg. Enligt motionen 1979/80:557 visar
erfarenheten att utvecklingen av småföretagens ledningsmässiga kapacitet
och kvalitet på ett anmärkningsvärt sätt har försummats i regionalpolitiska
sammanhang. Utvecklingsfonden kommer ofta in för sent för att kunna
lämna hjälp. Fonderna borde kunna ge service i kritiska skeden och därvid
effektivt utbilda företagsledare och ansvariga fackliga företrädare. Motionärerna
föreslår att fonderna inom ramen för tillgängliga medel får möjlighet
att dels anordna förebyggande företagsledarutbildning, dels göra uppföljningar
i syfte att medverka till att beviljade lån används enligt företagsekonomiska
principer.

I motionen 1979/80:961 hänvisas till en speciell företagsledarutbildning
som Västerbottens läns utvecklingsfond har genomfört tillsammans med
kommunala vuxenutbildningen i Umeå. Resultatet av de genomförda
kurserna åren 1978 och 1979 är gott, anför motionärerna. Landstinget har
bidragit finansiellt till utbildningen men anser att finansieringsfrågan måste
få en permanent lösning. Med detta skall enligt motionärerna förstås att
landstinget inte avser att fortsättningsvis svara för finansieringen. Med
hänsyn till utbildningens betydelse föreslår motionärerna att vid fördelningen
av medel särskilda anslag för utbildning av småföretagare tilldelas
fonderna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län
inom ramen för nuvarande medel.

Som har nämnts inledningsvis i detta avsnitt tillhör utbildningsverksamhet
utvecklingsfondernas verksamhetsområde. Företagsledarutbildning anordnas
eller förmedlas av fonderna, varvid verksamheten läggs upp och utformas
av regionala utbildningsenheter (prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 50). Dessa
enheter är knutna till fonderna i Malmö, Göteborg. Växjö, Nyköping, Falun

NU 1979/80:43

40

och Luleå och täcker mer än ett län. Hela landet kommer härigenom att
omfattas av utbildningsenheternas verksamhet. Med hänsyn härtill finner
utskottet att motionerna 1979/80:357 och 1979/80:961 inte ger anledning till
någon särskild åtgärd. De avstyrks alltså.

Den framtida verksamheten vid stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland (IUC) behandlas i motionen 1979/80:1770. Enligt motionärernas
mening måste de näringspolitiska insatserna i Norrlandslänen i
betydligt större utsträckning än hittills inriktas på att erhålla företag och
produkter med en utvecklingspotential. Det behövs kraftfulla centrala
insatser men också en näringspolitik på det regionala planet. Detta kräver en
uppbyggnad av instrument som kan komplettera utvecklingsfonderna. IUC:s
framtida roll bör ses som en viktig del i ett samlat regionalpolitisk!
perspektiv, anför motionärerna. I motionen föreslås att IUC:s geografiska
verksamhetsområde vidgas till att omfatta förutom Västerbottens och
Norrbottens även Västernorrlands och Jämtlands län. Verksamheten skulle
därvid knytas till utvecklingsfonderna i resp. län. Finansieringen skulle ske
över ett särskilt ^egionalpolitiskt anslag i statsbudgeten och inte som nu över
anslaget till utvecklingsfonderna. Motivet härför är enligt motionärerna att
IUC:s verksamhet bör ses som en speciell regionalpolitisk insats. Medelsbehovet
beräknas uppgå till 3,5 milj. kr. i 1979 års penningvärde.

Som nämns i redogörelsen i det föregående (s. 18 f.) ankommer det på
IUC och dess huvudmän att fatta beslut om förätidfingar i IUC:s geografiska
verksamhetsområde och organisation.

Av budgetpropositionen (bil. 17 s. 53) framgår att industriverket i sin
anslagsframställning för budgetåret 1980/81 har föreslagit att statsbidrag till
IUC skall anvisas under ett särskilt anslag på statsbudgeten men att
regeringen inte är beredd att biträda verkets förslag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/
80:1770.

I två motioner behandlas frågan om produktutvecklingscentra.

Den allmänna industriella situationen i Östergötland och Linköping gör
det nödvändigt att konkreta insatser sätts in i det området, sägs det i
motionen 1979/80:959. Motionärerna föreslår med hänvisning därtill att ett
produktutvecklingscentrum snarast möjligt inrättas i Linköping.

Enligt förslag i motionen 1979/80:561 bör ett industriellt utvecklingscentrum
för södra Sverige förläggas till Hultsfred. Motionären anför att en
samordnad, statligt stödd innovationsverksamhet kan komma att betyda
mycket för den berörda regionen.

Utskottet behandlade våren 1979 förslag om att produktutvecklingscentra
skulle inrättas i bl. a. Linköping och i Hultsfred (NU 1978/79:59 s. 43 f.).
Utskottet hänvisade därvid till att de regionala utvecklingsfonderna tillkommit
bl. a. för att främja produktutveckling i former som är avpassade efter
olika regioners behov och önskemål. Fondernas resurser skulle budgetåret
1978/79 få en avsevärd förstärkning. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet

NU 1979/80:43

41

motionerna om produktutvecklingscentra. och dessa avslogs också av
riksdagen.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 19) har STU i samråd
med industriverket genomfört en utredning om regional projektledningshjälp.
Ett betänkande i ämnet har avlämnats i mars 1980. och frågan bereds
nu inom regeringskansliet.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrker utskottet motionerna
1979/80:561 och 1979/80:959.

Utskottet tar vidare upp frågan om handelshus. Enligt motionen 1979/
80:1023 (s) är marknadsföring vid sidan av produktutveckling ett område där
mindre och medelstora företag med samhällets stöd kan uppnå förbättrade
resultat. Motionärerna framhåller utvecklingsfondernas roll på detta område.
Beträffande marknadsföring utomlands erinrar motionärerna om den
verksamhet med ”exportchef att hyra” som Sveriges exportråd bedriver.
Andra former borde också prövas där samhällets insatser gär längre.
Motionärerna påpekar att förslag våren 1979 om samhällsägda handelshus pä
nationell nivå fick ett positivt bemötande vid riksdagsbehandlingen. De
förutsätter nu att regeringen med det snaraste återkommer i denna fråga.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Såväl
socialdemokraterna som centerpartiet lade våren 1979 i en partimotion fram
förslag om inrättande av handelshus. Utskottet fann att initiativ i denna
riktning, som då redan tagits av tre utvecklingsfonder, borde stöd jas. Frågan
var dock komplicerad, anförde utskottet vidare, varför frågan om handelshus
borde utredas inom regeringskansliet (NU 1978/79:59 s. 66). På förslag av
utskottet gjorde riksdagen ett uttalande av denna innebörd.

Regeringen har i augusti 1979 lämnat utvecklingsfonderna i Stockholms.
Värmlands och Gävleborgs län medgivande att starta försöksverksamhet
med handelshus. Medel har anvisats för denna försöksverksamhet till slutet
av 1980. Verksamheten skall utvärderas av statens industriverk och Sveriges
exportråd under hösten 1980. Utskottet förutsätter att riksdagen sedan utan
dröjsmål får en redovisning av utvärderingens resultat.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrker utskottet motionen
1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor

Kreditverksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna har behandlats
i det föregående. Utskottet tar i detta avsnitt upp dels förslag rörande
allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse, dels vissa andra kapital- och
kreditförsörjningsfrågor.

I motionen 1979/80:1023 (s) erinras om att man frän socialdemokratiskt
håll våren 1979 i en partimotion om näringspolitiken och senare i samband
med behandlingen av regeringens förslag avseende den svenska kapitalmarknaden
lade fram förslag om att allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

NU 1979/80:43

42

skulle få ytterligare 1 miljard kronor att förvalta. Motionärerna framhåller
nu som då fondens betydelsefulla roll när det gäller att öka tillgången på
riskvilligt kapital på den svenska kapitalmarknaden. De upprepar nu sitt krav
om förstärkning av fjärde fondstyrelsens resurser. Likaså upprepar de sitt
förslag om att fondens möjligheter till engagemang i samma bolag inte -såsom fr. o. m. i år är fallet efter en ändring i reglementet (1959:293)
angående allmänna pensionsfondens förvaltning - skall begränsas till högst
10 % av aktierna. Slutligen erinrar de om sitt tidigare förslag att det i
reglementet skall finnas en bestämmelse som ålägger fondstyrelsen att inför
beslut om engagemang fästa vikt vid de synpunkter som framförs av de
anställda i berörda företag. Även detta krav upprepas nu av motionärerna.

När utskottet hösten 1979 behandlade delar av propositionen 1978/79:165
om den svenska kapitalmarknaden tog utskottet - såsom har redovisats i det
föregående (s. 19 f.) - ställning i de frågor som på nytt tas upp i den nu
aktuella motionen. För en utförligare belysning av dessa frågor hänvisar
utskottet till sin tidigare framställning.

Utskottet anser att det alltjämt inte föreligger något omedelbart behov av
medelstillskott till den delfond som fjärde fondstyrelsen förvaltar. Det får
enligt utskottets mening ankomma på regeringen att, när det synes påkallat,
aktualisera frågan om avsättande av ytterligare medel ur allmänna pensionsfonden
till aktieköp. Utskottet avstyrker följaktligen motionärernas förslag i
detta hänseende.

Vad gäller frågan om begränsning av fjärde fondstyrelsens engagemang i
samma företag anser utskottet nu som förut att en regel om sådan
begränsning är motiverad. Den gräns vid 10 % av aktiekapitalet - eller, när
det finns aktier med olika röstvärde, av röstetalet - som riksdagen fastställde
hösten 1979 finns det enligt utskottets mening ingen anledning att nu ändra.
Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1979/80:1023 att denna begränsningsregel
skall upphävas.

Utskottet finner det naturligt att fjärde fondstyrelsen vid beredning av
frågor om engagemang i en nyemission beaktar de anställdas synpunkter på
företagets utveckling. Några särskilda direktiv till fondstyrelsen av denna
innebörd synes inte erforderliga. Utskottet avstyrker alltså yrkandena i
motionen 1979/80:1023 (s) på denna punkt.

Som en bakgrund till utskottets behandling av vissa andra kapital- och
kreditförsörjningsfrågor finner utskottet anledning att erinra om följande.

Diskussioner om företagens kapital- och kreditförsörjningsfrågor förs
fortlöpande inom de regionala utvecklingsfonderna. Enligt vad utskottet har
erfarit pågår en utredning inom industriverket om mindre och medelstora
företags kreditförsörjning. Frågan om företagens försörjning med eget
kapital behandlas också ismåföretagsdelegationen (1 1977:D). Delegationen
har tillkommit som en följd av den s. k. småföretagspropositionen (prop.
1977/78:40, NU 1977/78:34) och har till uppgift att fortlöpande följa och

NU 1979/8»: 43

43

bevaka utvecklingen på småföretagsområdet. Ordförande i delegationen är
industriministern. Vidare har riksdagen begärt en utredning om mindre och
medelstora företags finansiella situation (NU 1979/80:10 s. 36, rskr 1979/
80:62). Denna utredning har ännu inte tillsatts.

Utskottet tar så först upp frågan om regionala eller lokala invesleringsbolag
på privat basis. I motionen 1979/80:1430 framhålls fördelar med sådana
bolag. Någon form av stimulans i ett inledningsskede för bolag av denna typ
borde övervägas, anser motionärerna. Statsmakterna borde medverka vid
utarbetandet av olika modeller och system för regionala/lokala investeringsbolag.
Motionärernä vill att regeringen skall föranstalta om att frågan utreds.
Utredningsarbetet kan lämpligen anförtros någon redan befintlig utredning,
t. ex. den planerade utredningen om mindre och medelstora företags
finansiella situation, anförs avslutningsvis i motionen.

I motionen 1979/80:333 behandlas en liknande fråga. Motionärerna anför
att en lämplig form för statligt stöd för utveckling av nya företag är att det
enskilda näringslivet stimuleras att starta utvecklingsföretag. Sådana företag
kan hjälpa nyetablerade företag dels genom att teckna aktier och låna ut
rörelsekapital, dels genom att ge stöd och råd i företagsledningsfrågor.
Statens insats kan enligt motionärerna vara att exempelvis via Sveriges
Investeringsbank AB skjuta till lånekapital till utvecklingsföretagen i
proportion till de privata investerarnas egna kapital.

Utskottet finner den tanke som framförs i motionen 1979/80:1430 väl värd
att pröva. Ett utredningsarbete fordras dock först. Det bör ankomma på
regeringen att välja lämplig form för detta arbete. Riksdagen bör göra ett
uttalande av här angiven innebörd. Om så sker synes också syftet med
motionen 1979/80:333 vara tillgodosett.

I motionen 1979/80:333 behandlas också frågan om en särskild låneform
för finansiering av nya företag. Motionärerna hänvisar till en låneform i
Västtyskland och menar att den bör införas också i Sverige. Utskottet vill
erinra om att samma förslag om låneform för nya företag behandlades av
utskottet våren 1979 (se s. 20). Utskottet vill nu liksom vid det tidigare
tillfället inte utesluta att en sådan låneform också skulle kunna visa sig
användbar i Sverige. Det kan förutsättas att den nyssnämnda utredningen om
mindre och medelstora företags kapitalförsörjning finner anledning att
studera detta uppslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det nu berörda
förslaget i motionen 1979/80:333.

Svårigheterna att med säkerhet förutsäga en konjunkturutveckling framhålls
i motionen 1979/80:698. Motionären menar att det är önskvärt att ett
mera direkt och av näringslivet självt handlagt utjämningssystem med verkan
på längre sikt upprättas. Detta skulle gå ut på att medel från företag med
ovanligt höga vinster tillförs en industrins utjämningsfond. Företag som

NU 1979/80:43

44

bedöms ha kommit i tillfälliga svårigheter men som på längre sikt kan
beräknas bli bärkraftiga skulle beviljas lån och bidrag ur fonden. Motionären
framhåller att det skisserade förslaget fordrar omfattande utredning.
Utskottet finner inte anledning att tillstyrka en utredning av det slag som
motionären föreslår.

Frågan om egenföretagares personliga borgensåtaganden tas upp i motionen
1979/80:953. Motionären anför att lagreglerna om medbestämmande i
arbetslivet har medfört att arbetsgivarens beslutanderätt inskränkts i
betydande grad. För en arbetsgivare som samtidigt är företagsägare kan
allvarliga konsekvenser uppkomma på så sätt att han kan få svårigheter att
garantera avtal med kunder och leverantörer. Borgenskravet vid lån från
statliga institutioner bör enligt motionärens mening begränsas till att gälla
endast företagsinteckningar och inte som f. n. också den egna företagarens
personliga ägodelar.

Samma krav beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden
har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 20), förts fram i
riksdagen flera gånger tidigare. Utskottet anförde vid det senaste tillfället att
utskottet delade motionärens uppfattning att kraven på lånesäkerhet kan
framstå som onödigt hårda och ibland orättvisa ur företagarens synvinkel.
Samtidigt uttryckte utskottet förståelse för att kreditinstituten så långt
möjligt måste skydda sig för förluster i samband med långivning och att den
avsedda typen av personlig borgen kan vara ett effektivt medel därvidlag.
Utskottet anser nu liksom våren 1979 att ett särskilt uttalande från riksdagens
sida inte är påkallat. Motionen 1979/80:953 avstyrks således av utskottet.

En annan fråga i detta sammanhang gäller lån från AB Industrikredit. I
motionen 1979/80:1431 påtalas att industriinvesteringarna har visat en kraftig
nedgång under senare år. Framför allt de mindre och medelstora företagens
kreditmöjligheter borde stärkas, alldeles särskilt de långa krediterna för
industrins byggnader och anläggningar. AB Industrikredit, som ägs gemensamt
av staten och affärsbankerna, kan formellt bevilja lån upp till 20 år. I
allmänhet är löptiden 10-15 år. En längre löptid innebär en ökad trygghet för
företagen, framhåller motionärerna. Med tanke på industri- och kontorsbyggnaders
livslängd om ca 50 år borde det enligt motionärerna inte vara
orimligt med en lånetid om 30 år på sådana byggnader.

Även frågan om längre löptid för lån från AB Industrikredit och AB
Företagskredit behandlades av utskottet våren 1979. Utskottet anförde
därvid att frågor om lånevillkor hos AB Industrikredit lämpligen kunde tas
upp i samband med behandlingen av propositionen 1978/79:165 om den
svenska kapitalmarknaden (NU 1978/79:59 s. 52). Detta skedde emellertid
inte. Enligt vad utskottet har inhämtat är avsikten nu att den utredning om
mindre och medelstora företags kapitalförsörjning som riksdagen har beställt
skall få direktiv att uppmärksamma saken. Med hänvisning till vad utskottet
nu anfört avstyrker utskottet motionen 1979/80:1431.

NU 1979/80:43

45

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag

I detta avsnitt behandlar utskottet ytterligare ett antal förslag som berör
mindre och medelstora företag, bl. a. samarbete mellan mindre företag,
kooperativa företag, småföretagsforskning och underleverantörsfrågor.

Betydelsen av samarbete mellan mindre industriföretag understryks i
motionen 1979/80:249. Utvecklingsfondernas företagsservice är mycket
värdefull, poängterar motionären. Därutöver skulle en mer systematisk
satsning på olika samarbetsformer kunna ge positivt resultat. Samarbetet
skulle initieras av företagen. Statligt stöd behövs emellertid, hävdar
motionären, och bör kunna ges t. ex. genom att statens industriverk
tillsammans med utvecklingsfonder och branschorganisationer medverkar i
samarbetsprojekt.

Utskottet anser det angeläget att samarbete mellan mindre företag
kommer till stånd i olika former. Det är en viktig uppgift för berörda organ,
framför allt de i motionen nämnda, att aktivt bidra till en ökad samverkan
mellan mindre företag. Utskottet anser emellertid inte något särskilt
uttalande från riksdagens sida i denna fråga vara påkallat och avstyrker alltså
motionen 1979/80:249.

Den kooperativa företagsformen kan bidra till att fylla det stora behovet av
att stimulera nyföretagande, hävdas det i motionen 1979/80:1408. Det
personalägda företaget har enligt motionären en rad handikapp jämfört med
företag som är hänförliga till de traditionella företagsformerna. Till stor del
beror detta, menar han, på brister i information och service. Personalägda
företag måste enligt motionärens uppfattning få lika chans till etablering som
andra företag. Han föreslår att de erfarenheter som finns hos nuvarande
personalägda företag samlas in och ställs samman. Vidare borde någon form
av mönsterstadga utarbetas för personalägda företag. En förteckning över
företagskonsulter som har erfarenheter från personalägda företag borde
också upprättas. Det bör enligt motionären övervägas om inte de nämnda
åtgärderna kan vidtas inom ramen för den försöksverksamhet med löntagarägda
företag, i regi av utvecklingsfonderna och kooperationsutredningen (I
1977:01). till vilken medel anvisades våren 1979 (NU 1978/79:59 s. 63, rskr
1978/79:415).

Utskottet finner det angeläget att goda förutsättningar skapas för
personalägda företag, särskilt i kooperativa driftsformer. Kooperationsutredningen
har till uppgift att utreda frågan om kooperationen och dess roll i
samhället. För innevarande budgetår finns 1 milj. kr. tillgängliga för en
försöksverksamhet med fördjupad företagsservice genom regionala utvecklingsfonder
i samband med bildande av löntagarägda företag. Genom
försöksverksamheten erhålls erfarenheter av problem och hinder av olika
slag när sådana företag skall bildas. Det torde inte finnas något hinder för att
medlen kan utnyttjas bl. a. så som motionären föreslagit. Något särskilt

NU 1979/80:43

46

uttalande från riksdagens sida synes därför inte påkallat. Motionen
1979/80:1408 avstyrks således.

Utskottet tar så med anledning av två motioner upp vissa underleverantörsfrågor.

Den ena av dessa motioner är den socialdemokratiska partimotionen
1979/80:1023. Här anförs att ställningen som underleverantör skapar ett
beroende som kan medföra särskilda problem. Ett exempel är att dessa
företag är känsliga för konjunktursvängningar, ett annat att underleverantörer
kan komma att pressas till orimligt hårda avtalsvillkor. Mot denna
bakgrund föreslår motionärerna att möjligheterna att förbättra underleverantörernas
situation skall ses över. En viktig uppgift måste därvid, betonar
de, vara att utarbeta förslag till åtgärder för att stärka underleverantörernas
ställning gentemot enskilda köpare.

I motionen 1979/80:1772 framhålls att man vid strukturomvandlingen
inom näringslivet ägnar föga uppmärksamhet åt småföretags ställning som
underleverantörer. En utredning bör enligt motionärerna genomföras
angående skånska småföretags ställning som underleverantörer, i syfte att
dessa företag skall bevakas och utvecklas.

Ett liknande förslag som det i motionen 1979/80:1023 (s) framlades i en
socialdemokratisk partimotion våren 1979. Vad utskottet då anförde (NU
1978/79:59 s. 64 f.) äger fortfarande giltighet. Utskottet instämmer således
nu som då i motionärernas uppfattning att underleverantörer, som vanligen
tillhör kategorin mindre och medelstora företag, inte sällan har en svår
ställning gentemot sina kunder, som ofta är storföretag. Vid inrättandet av de
regionala utvecklingsfonderna underströks (prop. 1977/78:40 bil. 1 s. 171) att
deras insatser på underleverantörsområdet borde systematiseras och intensifieras.
Utskottet förutsätter att regeringen har frågan om underleverantörernas
ställning under uppsikt. När det gäller förslaget i motionen
1979/80:1023 (s) om utredning av underleverantörssituationen i ett visst
geografiskt område vill utskottet nu liksom våren 1979 hänvisa till att
utvecklingsfonderna bör kunna bidra med hjälp och stöd i viss omfattning.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga anser utskottet
inte vara påkallat. Motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del och
motionen 1979/80:1772 avstyrks följaktligen.

I motionen 1979/80:1023 (s) framhålls vidare att underleverantörernas
finansieringssituation kan underlättas genom factoringverksamhet. Enligt
motionärerna har det förslag om försöksverksamhet med factoringbolagsom
framlades från deras sida våren 1979 rönt stort intresse på företagarhåll.
Motionärerna för med hänvisning härtill åter fram förslaget. Regeringen bör,
hävdar de. ta upp överläggningar med några regionala utvecklingsfonder och
utarbeta ett konkret förslag.

Frågan om factoringbolag har behandlats av utskottet våren 1979 (se s. 22).
Utskottet fann därvid inte några bärande skäl för att staten skulle engagera

NU 1979/80:43

47

sig i factoringverksamhet. På detta område finns redan ett stort antal företag.
Utskottet kan inte finna behov av ytterligare statliga insatser utöver den
verksamhet som bedrivs med anknytning till Post- och Kreditbanken,
PKbanken. Motionsförslaget avstyrks således av utskottet nu liksom våren

1979.

Ytterligare tas i motionen 1979/80:1023 (s) upp frågan om överlåtelse av
mindre företag såväl vid försäljning som vid generationsskifte. Det är enligt
motionärerna uppenbart att företag kan råka i en allvarlig situation då
ägaren-företagsledaren drar sig tillbaka. Motionärerna erinrar om att man
från socialdemokratiskt håll ställt sig bakom regeringsförslag år 1977 om
lättnader i arvs- och gåvobeskattningen. Enligt deras mening är det ett
samhällsintresse att undvika att företag finansiellt urholkas vid överlåtelser.
Mot denna bakgrund anser motionärerna att det är motiverat med en
utredning av möjligheterna att underlätta företagsöverlåtelser och generationsskiften
i företag genom åtgärder som inte får fördelningspolitiskt
oacceptabla konsekvenser. De föreslår ett riksdagsuttalande av denna
innebörd.

En kommitté (B 1979:31) om översyn av beskattningsreglerna för
familjeföretag har, som nämnts i det föregående (s. 22), tillsatts av
budgetministern. Denna kommitté har bl. a. till uppgift att behandla frågor
om överlåtelse av företag. Motionärernas syfte är sålunda redan tillgodosett.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i här
behandlad del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen frågan om småföretagsforskning.
Småföretagens betydelse ur samhällsekonomisk synvinkel understryks
i motionen 1979/80:1420. Den samlade kunskapen om den svenska
småföretagsamheten är enligt motionärernas mening inte tillfredsställande.
Samhällets krav på småföretagen kommer att öka, och därför är det av stor
betydelse att det sker en satsning på forskningen om de svenska småföretagen.
Motionärerna anför att småföretagsforskningen sedan mitten av
1970-talet framför allt har bedrivits vid högskolan i Växjö, med anknytning
till utbildningen men utan fasta forskningsresurser. Det är enligt motionärerna
angeläget att medel ställs till förfogande för att denna högskola skall
kunna fungera som ett centrum för forskning kring de svenska småföretagen.
Förslag om en väl utvecklad och målinriktad småföretagsforskning vore en
naturlig del i en framtida proposition om småföretag, säger motionärerna
avslutningsvis.

Enligt vad utskottet har erfarit har en rad studier kring de mindre
företagens problem och villkor genomförts vid högskolan i Växjö. Några av
dessa har utförts på uppdrag av Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges
industriförbund. En del av den kunskap som har förvärvats genom
forskningen har avsatts i läroböcker. Ett motsvarande intresse för småföretagsfrågor
finns även vid andra högskolor. En informell samarbetsgrupp har.

NU 1979/80:43

48

som redovisats i det föregående (s. 22), bildats för erfarenhetsutbyte mellan
dem som bedriver småföretagsutbildning. Enligt utskottets mening har
småföretagsforskningen en viktig uppgift att fylla även framgent. Den
kapacitet som finns vid högskolan i Växjö och vid andra högskolor bör därvid
utnyttjas. Det bör ankomma på regeringen att svara för samordning av
tillgänglig kapacitet. Något särskilt uttalande i denna fråga från riksdagens
sida anser utskottet emellertid inte påkallat. Motionen 1979/80:1420 avstyrks
således av utskottet.

Övriga anslagsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet frågan om medelstilldelning för
branschfrämjande åtgärder samt några motioner - angående den träbearbetande
industrin och den manuella glasindustrin - som har anknytning därtill.
Vidare tas vissa andra anslagsfrågor upp.

Regeringen föreslår riksdagen att för budgetåret 1980/81 anvisa 58 385 000
kr. till Branschfrämjande åtgärder (punkten B 7). Dessa medel disponeras
av statens industriverk. Åtgärderna omfattar utbildningsverksamhet, teknisk
konsulentverksamhet, anställningsfrämjande åtgärder och exportfrämjande
åtgärder enligt av statsmakterna fastställda tidsbegränsade program.
De branscher som stödet är avsett för är textil- och konfektionsindustrin, den
manuella glasindustrin, den träbearbetande industrin och gjuteriindustrin.

Branschprogrammet för den träbearbetande industrin omfattar möbelindustrin,
snickeriindustrin och trähusindustrin. Anslagsramen för programmet
uppgår till 7,3 milj. kr. för innevarande budgetår. Regeringens förslag
innebär att stödet till den träbearbetande industrin förlängs med ett år och
sålunda också omfattar budgetåret 1980/81. Vidare förordas att medelsramen
ökas med 2,1 milj. kr. till 9,4 milj. kr.

I motionen 1979/80:1773 yrkas att riksdagen skall uttala att av i budgeten
föreslagna medel för exportfrämjande åtgärder stöd bör utgå till även
möbelindustrin i Tibro. Motionärerna anför vissa synpunkter på hur stödet
bör användas. De redovisar ett handlingsprogram grundat på de analyser av
läget inom möbelindustrin i Tibro som har genomförts av statens industriverk
tillsammans med Skaraborgs läns utvecklingsfond. Enligt detta program
måste företagens marknadsföring och produktutveckling förstärkas. Vidare
bör företagen i ökad utsträckning samarbeta bl. a. när det gäller exportsatsningar.
Motionärerna redogör för olika exportinsatser, bl. a. ett projekt i
Storbritannien, som ett antal möbelindustriföretag i Tibro har genomfört
med stöd av utvecklingsfonden och Sveriges exportråd. Situationen inom ett
särskilt företag i Tibro - Ulfverts Fabriker AB - berörs även i motionen. För
att en positiv utveckling inom hela möbelindustrin skall tryggas bör enligt
motionärerna samhället stödja de initiativ som tagits av möbelindustrin i
Tibro. De beräknar att kostnaderna härför skulle uppgå till ca 40 milj. kr.
under en period av fem till sju år.

NU 1979/80:43

49

Inom branschprogrammet står under innevarande budgetår 2,6 milj. kr.
till förfogande för exportfrämjande åtgärder. Härav disponeras ca 1,5 milj.
kr. för olika exportsatsningar rörande möbelindustrin. Enligt bidragsbestämmelserna
kan stöd utgå endast för kollektiva insatser. Industriverket
fastställer program för verksamheten inom resp. bransch efter förslag av
Exportrådet.

Det statliga stödet till företagens egna exportansträngningar lämnas
generellt via Exportrådet. Riksdagen har anslagit 39,2 milj. kr. för
budgetåret 1980/81 till Exportfrämjande åtgärder (NU 1979/80:34, rskr
1979/80:224). Även detta stöd utgår i regel endast till kollektiva.insatser.

Under de senaste åren har möbelindustrin - bl. a. Ulfverts i Tibro-erhållit
stöd för exportsatsningar.

Inom ramen för branschprogrammet för den träbearbetande industrin
pågår inom industriverket en utredning av möbelindustrins branschstruktui
och faktorer i omvärlden som är av betydelse för denna. Utredningen skall
vidare beskriva den framtida efterfrågan på olika typer av möbler och belysa
distributionsledets roll. Den skall också innefatta en bedömning av de
effekter som dessa olika faktorer kan ha på svensk möbelindustris framtida
struktur. Utredningen beräknas bli avslutad under första halvåret 1980.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att företagens satsningar på
export måste kunna fortgå under en inte alltför kort tid om de skall få önskad
effekt. Det är därför angeläget att lovande projekt inte avbryts i förtid på
grund av brist på medel. Möbelindustrin harf. n. vissa problem som hänger
samman med en vikande efterfrågan på möbler. Det är därför viktigt att
möbelindustrins egna ansträngningar att öka sin export på allt sätt stöds.

Utskottet utgår från att möbelföretagen i Tibro kan få del av det stöd som
lämnas inom branschprogrammet. Motionen 1979/80:1773 avstyrks alltså.

Propositionen innehåller också förslag om att åtgärderna för den manuella
glasindustrin skall förlängas med ett år till att också omfatta budgetåret
1980/81 (s. 43). Förslaget har som bakgrund riksdagens beslut år 1979 att
begära en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet (NU
1978/79:28, rskr 1978/79:207).

Frågor kring den manuella glasindustrin tas upp i fyra motioner. I dessa
erinras om riksdagens beslut våren 1979 om ytterligare stöd till glasindustrin
och betonas att avsikten var att samma antal anställda som år 1975 skulle
behållas i avvaktan på en utredning om och en plan för glasindustrins framtid.
Motionärerna erinrar om att glasbruk har lagts ned och att ytterligare
nedläggningar har aviserats. Mot denna bakgrund föreslås i motionen
1979/80:1422 att en utvärdering kommer till stånd av hur glasindustrin följt av
riksdagen fattade beslut och att regeringen vidtar de åtgärder som en sådan
utvärdering kan föranleda. I motionen 1979/80:1454 begärs åtgärder för att
bevara de mindre glasbruken i syfte att vidareutveckla den konstnärliga
kvalitén och hantverkstraditionen. Motsvarande synpunkter finns i motio -

4 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

50

nen 1979/80:1440. Det pekas här på att glasbruken utgör kärnan i en
kulturhistoriskt värdefull miljö. Regeringen bör därför, anser motionärerna,
undersöka förutsättningarna för bibehållande av den manuella glasindustrin.
I motionen 1979/80:1779 anförs att uppgifter om förestående nedläggningar
tyder på att snara insatser är nödvändiga. Motionärerna menar att riksdagen
snarast bör få möjlighet att ta ställning till frågan om hur samhällets insatser
för den manuella glasindustrin skall utformas. En samlad plan borde därför
redovisas för riksdagen under våren 1980. Intill dess att riksdagen fått
möjlighet att ta ställning till förslag till åtgärder bör inga nedläggningar
tillåtas ske i branschen, säger motionärerna.

Sedan riksdagsbeslutet våren 1979 om en plan för glasindustrin har
branschens problem, såsom redovisats i det föregående (s. 23), diskuterats i
riksdagen vid två tillfällen.

Utskottet anser det angeläget att den manuella glasindustrin får möjlighet
att fortleva i Sverige. Detta har betydelse inte’bara från sysselsättningssynpunkt
utan även för att konstnärliga tillgångar och en rik hantverkstradition
skall kunna bevaras och vidareutvecklas. Inom den manuella glasindustrin
ryms värden som utgör en väsentlig del av kulturarvet. De olika glasbruken
har dessutom betydelse för turismen i den del av landet där de är
belägna.

Den plan utskottet uttalade sig för våren 1979 är nu under utarbetande.
Utskottet har erfarit att industriverket räknar med att presentera den i maj

1980. Utskottet vill här hänvisa till och understryka industriministerns
uttalande (se s. 23) att inga nedläggningsbeslut bör fattas innan industriverkets
utredning har slutförts. Vad utskottet nu anfört synes tillgodose
önskemålen i motionerna 1979/80:1422, 1979/80:1440, 1979/80:1454 och
1979/80:1779. Dessa avstyrks av utskottet.

Regeringens förslag under anslaget Branschfrämjande åtgärder tillstyrks
av utskottet. I detta sammanhang vill utskottet erinra om»sitt ställningstagande
i det föregående (s. 28) av innebörd att kostnaderna för fortsatt
försöksverksamhet med s. k. delbranschstudier, 1.5 milj. kr., också skall
rymmas inom ramen för det föreslagna anslagsbeloppet och disponibel
reservation.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag under anslagen Kostnader
för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher
(punkten B 8) och Täckande av förluster i anledning av statliga
industrigarantilån m. m. (punkten B 15).

Vid sin behandling av sistnämnda anslag tar näringsutskottet - efter
överenskommelse med arbetsmarknadsutskottet - upp ett fall där regeringen
har beviljat kreditstöd enligt förordningen (1978:607) om garantilån. Detta
fall omnämns i den del av propositionen 1979/80:100 bil. 17 som har hänvisats
till arbetsmarknadsutskottet (C. Regional utveckling).

Föredragande statsrådet anför (s. 78) att riksdagen bör underrättas om
detta fall. Enligt propositionen stämde det beviljade stödet inte helt överens

NU 1979/80:43

51

med de av statsmakterna antagna grunderna för denna stödform. Utskottet
finner anledning framhålla betydelsen av att gällande principer för beviljande
av kreditstöd enligt förordningen (1978:507) om garantilån iakttas.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för den utrustningstillverkande industrin
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 2,

2. beträffande löntagarkonsulter

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 3,

3. beträffande industripolitisk planering

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 1.

4. beträffande ett program för 100 000 nya industriarbeten
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1788.

5. beträffande anslag till starens industriverk för förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkten B 1 och med avslag på motionen 1979/80:1023
yrkandet 4 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 29 603 000
kr.,

6. beträffande anslag till statens industriverk för utredningar
m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkten B 2 och med avslag på motionen 1979/80:1023
yrkandet 5 till Statens industriverk: Utredningar m. m. för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 7 700 000
kr..

7. beträffande insamling av internationell information vid statens
industriverk

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 6 och
7,

8. beträffande struktur- och utvecklingsfond

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 9 och
18-20,

9. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom
områdena energi, miljövård och transportsystem

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 13.

10. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom
områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 14 och
15,

NU 1979/80:43

52

11. beträffande projektfinansiering i anslutning till samhällsägda
utvecklingsbolags verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 16,

12. beträffande lokaliseringen av ett nationellt utvecklingsbolag för
energiteknik

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1015 yrkandet 2,

13. beträffande anslag till styrelsen för teknisk utveckling m. m.
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkterna F 1-F 3

a) godkänner vad som i propositionen anförs rörande avtal om
kollektiv teknisk forskning,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81. i
enlighet med vad som anförs i propositionen, ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete m. m. som. inberäknat
löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
180 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1981/
82-1984/85,

c) till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 476 550 000 kr.,

d) till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

e) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 fatta
beslut om beställning av utrustning för, inberäknat redan
beställd utrustning, högst 5 500 000 kr. under budgetåret
1981/82 och högst 4 000 000 kr. under budgetåret 1982/83.

f) till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 13 200 000 kr.,

14. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkten F 19 medger att stöd från Fonden för industriellt
utvecklingsarbete får lämnas som lån eller bidrag med villkorlig
återbetalningsskyldighet i enlighet med vad som anges i
propositionen.

15. beträffande utredning om uppfinnarverksamhet
att riksdagen avslår motionen 1979/80:395,

16. beträffande särskilt stöd till uppfinnare

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 10.

17. beträffande den s. k. Samverk-utredningen

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 17,

NU 1979/80:43

53

18. beträffande industripolitik i olika delar av landet
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:558 (Norrbotten),

b) avslår motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del
(Värmland),

c) avslår motionen 1979/80:1402 yrkandena 1 och 3 (Värmland),

d) avslår motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del
och yrkandena 2 och 3 (Norrbotten),

e) avslår motionen 1979/80:1546 yrkandena 2, 4 och 5 (Norrbotten),

f) avslår motionen 1979/80:1785 yrkandet 1 (Norduppland),

19. beträffande anslag avseende de regionala utvecklingsfonderna
att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkterna B 12 - B 14 för budgetåret 1980/81 anvisar

a) till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. ett reservationsanslag
av 85 000 000 kr.,

b) till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder ett reservationsanslag
av 125 000 000 kr.,

c) till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos
regionala utvecklingsfonder ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

20. beträffande principer för fördelningen av medel mellan de
regionala utvecklingsfonderna

att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:310,

b) motionen 1979/80:1413 yrkandet 2,

c) motionen 1979/80:1874,

21. beträffande de regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor att

riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 23 i
ifrågavarande del,

22. beträffande utformningen av de regionala utvecklingsfondernas
serviceverksamhet

att riksdagen avslår motionen 1979/80:309,

23. beträffande utbildning av småföretagare, m. m.
att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:557,

b) motionen 1979/80:961,

24. beträffande industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1770.

25. beträffande produktutvecklingscentra
att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:561 (Hultsfred),

b) motionen 1979/80:959 (Linköping),

NU 1979/80:43

54

26. beträffande handelshus

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 27,

27. beträffande överföring av medel till allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 21 i
ifrågavarande del,

28. beträffande begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i
samma företag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 21 och
22, båda i ifrågavarande del,

29. beträffande vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet att

riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 21 och
22 i den mån de inte har behandlats under 27 och 28,

30. beträffande regionala!lokala investeringsbolag på privat basis
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1430 och med
anledning av motionen 1979/80:333 yrkandet 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag
att riksdagen avslår motionen 1979/80:333 yrkandet 2,

32. beträffande en industrins utjämningsfond
att riksdagen avslår motionen 1979/80:698,

33. beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden
att riksdagen avslår motionen 1979/80:953,

34. beträffande lån från AB Industrikredit

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1431,

35. beträffande samarbete mellan mindre företag
att riksdagen avslår motionen 1979/80:249,

36. beträffande personalägda företag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1408,

37. beträffande underleverantörer

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 28 och
motionen 1979/80:1772,

38. beträffande factoringbolag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 29,

39. beträffande utredning rörande företagsöverlåtelser

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 30,

40. beträffande småföretagsinriktad forskning
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1420,

41. beträffande den träbearbetande industrin
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1773,

42. beträffande den manuella glasindustrin

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1422, 1979/80:1440,
1979/80:1454 och 1979/80:1779,

NU 1979/80:43

55

43. beträffande anslag till branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkten B 7 tiil Branschfrämjande åtgärder för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 58 385 000 kr..

44. beträffande kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till
företag inom vissa industribranscher

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17
punkten B 8

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 ikläda
staten förpliktelser i form av strukturgarantier som, inberäknat
tidigare utställda garantier, innebär åtaganden om högst
185 000 000 kr.,

b) till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till
företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1980/81
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

45. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga
industrigarantilån m. m.

att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten
B 15 momentet 1 godkänner vad föredragande statsrådet
förordat om användningen av statliga garantier i enlighet med
förordningen (1978:507) om industrigarantilån i samband med
bankgaranti,

b) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten
B 15 momentet 2 medger att för budgetåret 1980/81 statlig
garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån
och för lån till turisthotell beviljas med sammanlagt
högst 300 000 000 kr.,

c) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten
B 15 momentet 3 till Täckande av förluster i anledning av
statliga industrigarantilån m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om beviljande av kreditstöd enligt förordningen (1978:507) om
industrigarantilån.

Stockholm den 29 maj 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1979/80:43

56

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s). Margaretha af Ugglas (m), Lilly
Hansson (s), Tage Adolfsson (m). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c)
(mom. 1-7, 13-18.19-45), Lennart Pettersson (s) (mom. 1-18), Karl Björzén
(m), Rune Jonsson (s) (mom. 19-45), Per Westerberg (m) (mom. 8-12).
Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén (c) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson. Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage
Peterson, Lennart Pettersson (nr 1-12), Rune Jonsson (nr 19-22) och
Birgitta Johansson (alla s)

1, Åtgärder för den utrustningstillverkande industrin (mom. 1)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Förutrustningsindustrin är det, som framhålls i motionen 1979/80:1023, av
avgörande betydelse att dess produkter möter efterfrågan inom landet.
Exportmöjligheterna betingas i hög grad av att det finns referensanläggningar
att visa upp. Att åstadkomma avsättning utomlands för en kvalificerad
utrustning som inte kunnat säljas i Sverige kan visa sig svårt eller omöjligt.
För att en hotande nedgång inom verkstadsindustrin skall förebyggas är det
angeläget att ett närmare samarbete kommer till stånd mellan utrustningstillverkarna
och de företag inom basindustrin som är tänkbara avnämare av
deras produkter. Investeringsplanerna inom basindustrin kan på så vis sättas
i relation till utrustningsindustrins resurser. Uppslag kan därvid ges till
utvecklingsinsatser som på längre sikt kan medföra att verkstadsföretagen
även får förbättrade förutsättningar att hävda sig på exportmarknaden. Det
är enligt utskottets mening en angelägen uppgift för regeringen att - med
hjälp av de industripolitiska organen på myndighetsnivå - föranstalta om att
kontakter av här angivet slag skapas och ger upphov till ett fortlöpande
samarbete. Riksdagen bör med anledning av det yrkande i ämnet som
framställs i motionen 1979/80:1023 (s) göra ett uttalande till regeringen av här
angiven innebörd.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande åtgärder för den utrustningstillverkande industrin
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1979/80:43

57

2. Löntagarkonsulter (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motionen 1979/80:1023 (s)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill understryka löntagarkonsulternas betydelse för de anställdas
möjligheter att delta i ställningstaganden rörande centrala frågor inom
företagen. Förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter om utnyttjande
av löntagarkonsulter har strandat. Om parterna inte kan lösa frågan är det
uppenbarligen angeläget att den blir föremål för lagstiftning. Utskottet
föreslår att riksdagen, såsom begärs i motionen 1979/80:1023 (s), gör ett
uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande löntagarkonsulter

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Industripolitisk planering (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”När det”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening visar utvecklingen i bl. a. de branscher som nu
nämnts - tillsammans en betydande del av den svenska industrin - att den
nuvarande riksdagsmajoritetens industripolitiska riktlinjer inte är hållbara.
De präglas av en starkt överdriven tilltro till marknadskrafternas förmåga att
på egen hand lösa våra industriproblem. Samhället och de anställda är enligt
dessa riktlinjer hänvisade till en passiv åskådarroll.

I praktiken har även de borgerliga regeringarna sett sig tvingade att gripa
in för att avvärja den spontana utvecklingens negativa effekter. Deras
åtgärder har emellertid - i brist på planering och genomarbetat beslutsunderlag
- kommit för sent och blivit improviserade. Det är mot denna
bakgrund man får se det krav på industripolitisk planering som nu framställs i
motionen 1979/80:1023 (s). Den grundsyn som präglar denna motion är att
industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället, dvs. statsmakterna,
företagen och de anställda. För att de olika parterna skall kunna utöva
det inflytande och ta det ansvar som tillkommer dem måste det grundläggande
behovet av industripolitisk planering vara uppfyllt. Behovet av
branschplanering styrks genom den framställning av de berörda branschernas
situation som lämnas i utskottets nyss angivna betänkanden. Förbättrad
planering på företagsnivå är ett självklart krav. Där företagens egna insatser

5 Riksdagen 1979180. 17 sami Nr 43

NU 1979/80:43

58

brister måste åtgärder vidtas från samhällets sida. Slutligen vill utskottet
poängtera behovet av en övergripande industripolitik planering. En
ideologiskt präglad motvilja har starkt begränsat de borgerliga regeringarnas
insatser på denna planeringsnivå. En radikal förändring härvidlag är
nödvändig. (

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet på grundval av motionen 1979/80:1023 (s) har anfört om
industripolitisk planering.

•a

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande industripolitisk planering

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) om att
industriverkets förvaltningsanslag skall räknas upp till den nivå som verket
har föreslagit.

När det gäller kostnaderna under detta anslag finner utskottet särskilt
anledning erinra om att verket har begärt medel för två nya tjänster vid
energibyråns sektion för säkerhets- och behörighetsfrågor, vilken har till
uppgift att förebygga skador av elektrisk orsak på person och egendom. De
ökade kostnaderna för dessa tjänster har av verket beräknats till ca 250 000
kr. Verket pekar bl. a. på att starkströmsföreskrifterna fortlöpande måste
anpassas till ny teknik, nya material och nya arbetsmetoder. Omfattande
ändringar i föreskrifterna har skett, vilket kräver att information ges till olika
organisationer på detta område. Andra arbetsområden som verket bedömer
att man inte har tillräckliga resurser för är kontroll av elektrisk materiel och
ärenden om elinstallatörers behörighet. Sagiarbetet med Svenska Elektriska
Materielkontrollanstalten AB (SEMKO), som är riksprovplats för elektrisk
materiel, kräver också ytterligare resurser.

Det är, vill utskottet framhålla, av stor vikt att energibyråns sektion för
säkerhets- och behörighetsfrågor ges möjlighet att arbeta på ett tillfredsställande
sätt. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd. I detta sammanhang erinrar Utskottet om vad som anförts i den
socialdemokratiska reservation rörande anslaget till statens elektriska
inspektion för budgetåret 1980/81 (NU 1979/80:36 s. 14) som riksdagen
nyligen biföll (rskr 1980/81:248).

NU 1979/80:43

59

Vad utskottet har föreslagit innebär att anslaget Statens industriverk:
Förvaltningskostnader bör för budgetåret 1980/81 beräknas till 30 669 000
kr.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader
,

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100
bilaga 17 punkten B 1 och med bifall till motionen 1979/80:1023
yrkandet 4 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 30 669 000 kr.
samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Insamling av internationell information vid statens industriverk (mom.
7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Den av”
och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är angeläget att ökad kunskap erhålls
beträffande svenska företags exportmöjligheter och konkurrenssituation.
Pågående utredningsarbete får inte tas till intäkt för dröjsmål med insamling
av den information som behövs. Uppgiften att svara härför tillhör naturligen
statens industriverks verksamhetsområde. För här avsett ändamål bör, som
föreslås i motionen 1979/80:1023 (s), för budgetåret 1980/81 anslås 1 milj. kr.
Dessa medel bör anvisas under ett nytt reservationsanslag, benämnt Statens
industriverk: Insamling av internationell information.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande insamling av internationell information vid statens
industriverk

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandena 6
och 7 till Statens industriverk: Insamling av internationell
information förbudgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

6. Struktur- och utvecklingsfond (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Förslag
om” och slutar på s. 30 med ”och utvecklingsfond” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen avvisat det förslag om en strukturoch
utvecklingsfond som nu åter förs fram i den socialdemokratiska

NU 1979/80:43

60

partimotionen 1979/80:1023. Härvid har riksdagen bortsett från de grundläggande
motiven för att en sådan fond bör tillskapas. Framtidsinriktade
satsningar från företagens sida är nödvändiga, om inte strukturförändringarna
i olika branscher skall bli rent defensiva. Den föreslagna strukturfonden
har här en viktig uppgift att fylla, eftersom redan befintliga instrument inte är
tillräckliga när det gäller att åstadkomma det riskkapital som behövs.
Strukturfonden skulle på ett annat sätt än de befintliga kapitalmarknadsinstitutionerna
kunna ta sådana risker som är förknippade med insatser av det
slag det här gäller. e

Utskottet tillstyrker således i princip förslaget om en struktur- och
utvecklingsfond såsom det framställs i motionen 1979/80:1023 (s). Det bör
ankomma på regeringen att så snart som möjligt förelägga riksdagen en
proposition som kan ligga till underlag för beslut om inrättande av fonden,
om dess finansiering och om den närmare inriktningen och utformningen av
dess verksamhet. En viktig uppgift i detta sammanhang är, som motionärerna
betonar, att åstadkomma riktlinjer för hur ett fast samarbete mellan
STU och fonden skall organiseras.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande struktur- och utvecklingsfond

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1023 yrkandena
9 och 18-20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård
och transportsystem (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”motionen 1979/80:1023 (s)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det mycket anmärkningsvärt att regeringen inte har
vidtagit åtgärder för att genomföra riksdagens beslut. De motiv för detta
ställningstagande som anförs i budgetpropositionen och som utvecklades av
statsministern i interpellationsdebatten kan utskottet inte ansluta sig till.

Underlåtenheten att inrätta de tre beslutade bolagen visar klart ihåligheten
i regeringens industripolitiska deklarationer. Regeringen har i olika
uttalanden, avsedda att försvara dess passivitet i krissituationer då företag
hotas av nedläggning, försökt ge sken av att i stället vilja satsa på expansiva
delar av industrin. Samtidigt har den underlåtit att effektuera ett riksdagsinitiativ
som direkt är inriktat på sådana satsningar.

Enligt utskottets mening bör de tre redan beslutade bolagen inrättas av
regeringen utan ytterligare dröjsmål. Riksdagen bör göra ett uttalande av
denna innebörd.

NU 1979/80:43

61

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom
områdena energi, miljövård och transportsystem

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inrättande av särskilda utvecklingsbolag inom områdena
energi, miljövård och transportsystem,

8. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedcl
och medicinsk teknik (mom. 10)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.31sombörjar med ”Icke heller”
och slutar med ”denna typ” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut förra året om inrättande av tre nationella utvecklingsbolag
tillgodosåg endast delvis det förslag beträffande fem bolag av detta slag
som hade framförts i en socialdemokratisk partimotion. Utskottet ansluter
sig till den i motionen 1979/80:1023 (s) framförda uppfattningen att riksdagen
nu bör kräva att också de två resterande bolagen skall inrättas. Som
motionärerna föreslår bör det ena av dem inriktas på utveckling av
hjälpmedel för undervisningsområdet och det andra på medicinsk teknik.
Även dessa bolag bör i inledningsskedet förses med ett grundkapital av 5
milj. kr. var.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom
områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandena
14 och 15

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inrättande av särskilda utvecklingsbolag inom områdena
undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik,

b) till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag för
budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
investeringsanslag av 10 000 000 kr.

9. Projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utvecklingsbolags verksamhet
(mom. 11)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Likaså
avstyrker” och slutar med ”andra institutioner” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller bör de samhällsägda utvecklingsbolagen
etablera samarbete med ett finansieringsorgan med mycket betydande

NU 1979/80:43

62

resurser, så att medel kan ställas till förfogande för större projekt. Den
föreslagna struktur- och utvecklingsfonden kan i detta sammanhang spela en
viktig roll. Regeringen bör utarbeta förslag till riktlinjer för ett sådant
samarbete som här nämnts. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande
av denna innebörd.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande projektfinansiering i anslutning till samhällsägda
utvecklingsbolags verksamhet

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Särskilt stöd till uppfinnare (mom. 16)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med ”sådant stöd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det lämpligt att de insatser av STU som här har redovisats
kompletteras med ett sådant särskilt uppfinnarstöd som föreslås i motionen
1979/80:1023 (s). Det förordade beloppet, 5 milj. kr., bör anslås under ett
nytt anslag, benämnt Statens fond för stöd till uppfinnare. Härigenom
åstadkommes en välbehövlig förstärkning av samhällets insatser för uppfinnare.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande särskilt stöd till uppfinnare

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 10
till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1980/81
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av
5 000 000 kr.,

11. Den s. k. Samverk-utredningen (mom. 17)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas mening att Samverk-utredningen
snarast bör redovisa sitt arbete på detta område. Riksdagen bör göra ett
uttalande av denna innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motionen
1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande den s. k. Samverk-utredningen

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 17

NU 1979/80:43

63

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

12. Industripolitik i olika delar av landet (mom. 18)

Reservanterna anser •.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”En rad”
och slutar med ”och 1979/80:1785” bort ha följande lydelse:

Framför allt gäller detta Norrbottens och Värmlands län. där sysselsättningsläget
är speciellt besvärande. Utskottet föreslår mot denna bakgrund
att riksdagen skall göra uttalanden av den innebörd som - enligt vad utskottet
nyss angivit - föreslås i motionerna 1979/80:1400 och 1979/80:1443. Någon
anledning för riksdagen att särskilt uttala sig till förmån för något av förslaget
i motionen 1979/80:558 eller något av de här aktuella förslagen i motionerna
1979/80:1546 och 1979/80:1785 föreligger däremot enligt utskottets mening
inte. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att de i motionen
1979/80:1785 åberopade förslagen från Nordupplandsgruppen f. n. bereds
inom regeringskansliet.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande industripolitik i olika delar av landet
att riksdagen

a) (=utskottet),

b) med bifall till motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande
del (Värmland) som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

c) (= utskottet),

d) med bifall till motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande
del och yrkandena 2 och 3 (Norrbotten) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

e) (= utskottet),

f) (= utskottet).

13. De regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor

(mom. 21)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 39 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vad som anförs i motionen 1979/80:1023 (s)
rörande utvecklingsfondernas service till företagen i produktutvecklingsfrågor.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen gör ett uttalande i
denna fråga av den innebörd som, enligt vad utskottet nyss angivit, föreslås i
motionen.

NU 1979/80:43

64

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande de regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor att

riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 23
i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

14. Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (mom. 24)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”motionen 1979/80:1770” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det angeläget att de nyss redovisade förslagen i motionen
1979/80:1770 genomförs. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland
att riksdagen med bifall tili motionen 1979/80:1770 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses
förvaltning (mom. 27)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”detta hänseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är nödvändigt att allmänna
pensionsfonden får förbättrade villkor för sin verksamhet. I nuvarande läge
med otillräckliga industriinvesteringar är det ett angeläget krav att fjärde
fondstyrelsen får ökade möjligheter att tillhandahålla riskvilligt kapital. Ett
ytterligare belopp av 1 miljard kronor bör enligt utskottets mening överföras
till fjärde fondstyrelsens förvaltning. Utskottet föreslår en sådan ändring i
reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning som
är en förutsättning för detta.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande överföring av medel till allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1023 yrkandet
21 i ifrågavarande del antar följande

NU 1979/80:43

65

Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning

Härigenom föreskrivs att 1 § reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

De penningmedel, som enligt
19 kap. 5§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring skola ingå till
allmänna pensionsfonden, skola på
sätt nedan stadgas förvaltas av fyra
särskilda styrelser, benämnda första,
andra, tredje och fjärde fondstyrelserna,
därvid dock de medel som
överföras till fjärde fondstyrelsens
förvaltning få uppgå till högst 1 250
miljoner kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse
§'

De penningmedel, som enligt
19 kap. 5§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring skola ingå till
allmänna pensionsfonden, skola på
sätt nedan stadgas förvaltas av fyra
särskilda styrelser, benämnda första,
andra, tredje och fjärde fondstyrelserna,
därvid dock de medel som
överföras till fjärde fondstyrelsens
förvaltning få uppgå till högst 2 250
miljoner kronor.

1980.

16. Begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma företag

(mom. 28)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”skall upphävas” bort ha följande lydelse:

Någon begränsning av fjärde fondstyrelsens möjligheter att göra placeringar
i samma företag finner utskottet inte motiverad. Det torde enligt
utskottets mening vara svårt att påvisa några nackdelar med att fondstyrelsen
får tillfälle till större placeringar än vad den hösten 1979 beslutade
begränsningsregeln medger. Fastmer måste konstateras att regeln förhindrar
vissa engagemang som berörda företag finner nödvändiga för sin utveckling.
Utskottet föreslår följaktligen att riksdagen nu upphäver den berörda
bestämmelsen, dvs. 12 a § reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning.

1 Senaste lydelse 1979:1056.

NU 1979/80:43

66

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i
samma företag

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1023 yrkandena
21 och 22, båda i ifrågavarande del, antar följande

Förslag till

Lagom ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning

Härigenom föreskrivs att 12 a § reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning skall upphöra att gälla vid utgången av juni
1980.

17. Vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet (mom. 29)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”Utskottet
finner” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Fondstyrelsens beslut om engagemang i ett visst företag måste naturligen
baseras på ett allsidigt utredningsmaterial. En särskilt betydelsefull faktor i
sammanhanget måste vara hur de anställda i berörda företag bedömer de
investeringar som fondstyrelsen överväger att göra. Utskottet anser att
fondstyrelsen vid beslutsfattandet bör fästa särskild vikt vid de anställdas
synpunkter. En bestämmelse om att så skall ske bör införas i reglementet
angående fondens förvaltning. Regeringen bör snarast möjligt förelägga
riksdagen förslag om en sådan bestämmelse.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet att

riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandena
21 och 22, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om visst underlag för
beslut inom fjärde fondstyrelsen,

18. Regionala/lokala investeringsbolag på privat basis (mom. 30)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”vara tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att riksdagen har underlag för att nu göra något
uttalande om att staten skall särskilt stimulera bildandet av privata
investeringsbolag eller utvecklingsbolag. Olika institutionella former för

NU 1979/80:43

67

investeringsinsatser bör först ha utvärderats. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionen 1979/80:1430 ocii motionen 1979/80:333 i ifrågavarande
del.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande regionala/lokala investeringsbolag på privat basis
att riksdagen avslår motionen 1979/80:333 yrkandet 1 och
motionen 1979/80:1430.

19. Underleverantörer (mom. 37)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Ett
liknande” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att underleverantörer,
som vanligen tillhör kategorin mindre och medelstora företag, inte sällan har
en svår ställning gentemot sina kunder, som ofta är storföretag. Den
verksamhet med avseende på underleverantörernas förhållande som pågår,
bl. a. inom Sveriges exportråd och de regionala utvecklingsfonderna, är helt
otillräcklig för att på ett mer avgörande sätt förändra villkoren för
underleverantörsföretagen. Utskottet delar den i motionen 1979/80:1023 (s)
framförda uppfattningen att det är nödvändigt att denna företagskategoris
situation ses över. Det bör ankomma på regeringen att komma med förslag
till åtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd. Genom ett sådant uttalande synes också önskemålet i motionen
1979/80:1772 vara tillgodosett.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande underleverantörer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 28
och med anledning av motionen 1979/80:1772 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Factoringbolag (mom. 38)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 46 med ”Frågan
om” och slutar på s. 47 med ”våren 1979” bort ha följande lydelse: ■
Utskottet finner förslaget om factoringverksamhet intressant och väl värt
att pröva. Regeringen bör således närmare utreda möjligheterna att staten
medverkar vid bildandet av factoringbolag. Riksdagen bör göra ett uttalande
av denna innebörd.

NU 1979/80:43

68

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande factoringbolag

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 29
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

21. Utredning rörande företagsöverlåtelser (mom. 39)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”En
kommitté” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de här behandlade frågorna
bör utredas. Därvid är det, som motionärerna poängterar, av vikt att de
förslag som kan komma som en följd av utredningsarbetet inte får
fördelningspolitiskt oacceptabla konsekvenser. Riksdagen bör enligt utskottets
mening göra ett uttalande av nu angiven innebörd. Utskottet tillstyrker
således motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande utredning rörande företagsöverlåtelser

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 30
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

22. Den manuella glasindustrin (mom. 42;

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Den plan”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Den plan utskottet uttalade sig för våren 1979 är nu under utarbetande.
Utskottet har erfarit att industriverket räknar med att presentera den i juni
1980. Utskottet vill understryka att inga nedläggningsbeslut inom branschen
bör fattas innan industriverkets utredning har slutförts och riksdagen har fått
tillfälle att ta ställning till förslag om åtgärder för den manuella glasindustrin.
Riksdagen bör rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen. Om så
sker tillgodoses önskemålen i motionerna 1979/80:1422. 1979/80:1440,
1979/80:1454 och 1979/80:1779 i det väsentliga.

dels att utskottet under 42 bort hemställa

42. beträffande den manuella glasindustrin

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1422,
1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1979/80:43 69

Hilliga

Översikt över utskottets behandling av propositionen 1979/80:1(10 bilaga
17

Punkt	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan (på s. 51-55) mom.	Reservation nr
B 1	27	5	4.
B 2	27	6
B 7	48	43
B 8	50	44
B 12	38	19
B 13	38	19
B 14	38	19
B 15	50	45
F 1	32	13
F 2	32	13
F 3	32	13
F 19	32	14

Översikt över utskottets behandling av motionerna
Motion	Utskottets	Utskottets	Reservation
1979/80:	yttrande s.	hemställan	nr
		(på s. 51-55)
		mom.

249	45	35
309	39	22
310	37	20 a
333: 1	43	30	18
2	43	31
395	32	15
557	39	23 a
558	35	18 a	12
561	40	25 a
698	43	32
953	44	33
959	40	25 b
961	39	23 b
1015: 2	31	12
1023: 1	24-26	3	3
2	24	1	1
3	25	2	2
4	28	5	4
5	28	6
6	28	7	5
7	28	7	s
9	29	8	6
10	32	16	10
13	30	9	7
14	30	10	8

NU 1979/80:43

70

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1979/80: yttrande s. hemställan nr

(på s. 51-55)
mom.

15	30	10	8
16	30	11	9
17	33	17	11
18	29	8	6
19	29	8	6
20	29	8	6
21	41	27. 28. 29	15,
22	41	28. 29	16.
23	38	21	13
27	41	26
28	46	37	19
29	46	38	20
30	47	39	21
1400: 1	35	18b	12
1402: 1	35	18c	12
3	35	18c	12
1408	45	36
1413: 2	37	20 h
1420	47	40
1422	49	42	22
1430	43	30	18
1431	44	34
1440	50	42	22
1443: 1	34	18 d	12
2	34	18 d	12
3	34	18 d	12
1454	49	42	22
1546: 2	34	18 e	12
4	34	18 e	12
5	34	18 e	12
1770	40	24	'4
1772	46	37	19
1773	48	41
1779	50	42	22
1785: 1	36	18 f	12
1788	26	4
1874	37	20 c

NU 1979/80:43 71

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen 1979/80:100 1

Motionerna 3

Uppgifter i anslutning till motionerna
Industripolitisk planering m. m.

Synpunkter i motionerna 1979/80:1023 och 1979/80:1788 9

Tidigare riksdagsbehandling av ämnet 11

Interpellationssvar om den utrustningstillverkande industrin .. 12

Utredning om industripolitikens informationsunderlag 12

Tidigare riksdagsbehandling av förslag om struktur- och utvecklingsfond
13

Industrifonden 14

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag 15

Teknisk utveckling m. m.

Vissa synpunkter i motionen 1979/80:1023 16

Vissa utredningar 17

Frisläpp av investeringsfonder 18

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland 18

Förslag om regional projektledningshjälp 19

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse 19

Särskild låneform för finansiering av nya företag 20

Egenföretagares personliga borgensåtaganden 20

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag

Kooperationsutredningen 21

Underleverantörsfrågor 21

Factoringverksamhet 22

Överlåtelse av mindre företag 22

Småföretagsforskning 22

Den manuella glasindustrin 22

Utskottet

Inledning 24

Industripolitisk planering m. m 24

Statens industriverk 27

Struktur- och utvecklingsfond 29

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag 30

Styrelsen för teknisk utveckling m. m 32

Industripolitik i olika delar av landet 34

Regionala utvecklingsfonder m. m 36

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor 41

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag 45

Övriga anslagsfrågor 48

Hemställan 51

NU 1979/80:43 72

Reservationer (s)

1. Åtgärder för den utrustningstillverkande industrin 56

2. Löntagarkonsulter 57

3. Industripolitisk planering 57

4. Anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader 58

5. Insamling av internationell information vid statens industriverk 59

6. Struktur- och utvecklingsfond 59

7. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi,
miljövård och transportsystem 60

8. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel
och medicinsk teknik 61

9. Projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utvecklingsbolags
verksamhet • 61

10. Särskilt stöd till uppfinnare 62

11. Den s. k. Samverk-utredningen 62

12. Industripolitik i olika delar av landet 63

13. De regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor
63

14. Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland 64

15. Överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses
förvaltning 64

16. Begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma
företag 65

17. Vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet 66

18. Regionala/lokala investeringsbolag på privat basis 66

19. Underleverantörer 67

20. Factoringbolag 67

21. Utredning rörande företagsöverlåtelser 68

22. Den manuella glasindustrin 68

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositionen 1979/80:100 bilaga

17 69

Översikt av utskottets behandling av motionerna 69

GOTAB 64917 Slockholm 19S0