NU 1979/80:42

Näringsutskottets betänkande
1979/80:42

med anledning av propositionen 1979/80:109 om stöd till glesbygden
för vissa energikostnader, i vad avser sänkning av ortstillägg för vissa
oljeprodukter, jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:109 (budgetdepartementet) bilaga 2 (handelsdepartementet),
som innehåller förslag om bemyndigande för regeringen att
föreskriva sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter,

dels - i viss del - en motion som har väckts med anledning av
propositionen,

dels en motion som har väckts under allmänna motionstiden.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Propositionen jämte motioner har i övrigt behandlats av skatteutskottet i
betänkandet SkU 1979/80:47.

Propositionen

Förslag

I propositionen bilaga 2 föreslås (s. 21) att riksdagen

1. antar förslag till lag med bemyndigande om sänkning av ortstillägg för
vissa oljeprodukter, m. m.,

2. till Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret 1980/81
under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

De s. k. ortstilläggen tas ut av oljeföretagen för att täcka kostnader för
transport av eldningsolja inom landet. Syftet med den lag som föreslås
(bilaga 2.3, s. 241) är att de skall sänkas så att de får utgå med ett visst högsta
belopp i 50 kommuner i inre Norrland och västra Svealand. Som kompensation
för transportkostnader, som till följd av prisutjämningen inte blir
täckta, skall transportbidrag kunna utgå. Bestämmelserna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1981.

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 42

NU 1979/80:42

2

Motionerna

Yrkanden

Den motion som har väckts med anledning av propositionen och behandlas
här är

1979/80:1944 av Sven Henricsson m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1)
att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:109, vad gäller utjämning
av ortstillägg, som sin mening ger regeringen till känna att i samband med
högstprisreglering av oljeprodukter tillägg till högstpriset med s. k. zon- och
ortstillägg icke får göras.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1979/80:1453 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär skyndsamma åtgärder för att utjämna de
regionala orättvisor som råder då det gäller fördelningen av kostnaderna för
drivmedel till motorfordon och oljeförbrukningen för uppvärmning av
bostäder.

Motivering

I motionen 1979/80:1944 anförs att kravet på en utjämning av oljepriserna
mellan olika geografiska områden är rättvist och i hög grad berättigat. Det
vore snarare rimligt att de orter i landet som har svårt klimat med stort
uppvärmningsbehov och långa resor skulle åtnjuta lägre bränslepriser, säger
motionärerna. De hävdar att en total utjämning av priserna skulle vara
möjlig att genomföra inom ramen för gällande lagstiftning genom fastställande
av högstpris utan samtidigt medgivande av zon- och ortstillägg på
grundpriset.

I motionen 1979/80:1453 erinras om tidigare diskussion av olika förslag
rörande utjämning av bensin- och oljepriserna. Vissa förslag till åtgärder på
beskattningsområdet kritiseras. Ett samlat grepp på hela problemet med
verksamma politiska åtgärder är en absolut nödvändighet, säger motionärerna.

Utskottet

De priser på dieselbrännolja och eldningsolja som oljebolagen tillämpar
vid leverans med tankbil är differentierade genom särskilda ortstillägg av
olika storlekar beroende på avståndet till leveransstället. F. n. varierar
ortstilläggen mellan 24 och 95 kr. per m3. Summan av uttagna ortstillägg
under år 1978 har beräknats till ca 470 milj. kr. En besläktad form av
prisdifferentiering sker genom att zontillägg i viss utsträckning tas ut för
dieselbrännolja som säljs från pump och för bensin.

En för hela landet enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter är ett gammalt

NU 1979/80:42

3

politiskt önskemål. Näringsutskottet kan hänvisa till sin behandling av frågan
under många år, senaste gången i februari 1979 (NU 1978/79:23). År 1974
fick statens pris- och kartellnämnd (SPK) i uppdrag av regeringen att utreda
möjliga sätt att nå det angivna målet. Följande år redovisade SPK ett förslag
till teknisk lösning, innefattande transportutjämningsavgift och transportkostnadsbidrag,
men detta möttes av åtskillig kritik vid remissbehandlingen.
Statsrådet Kjell-Olof Feldt konstaterade i ett frågesvar i riksdagen i februari
1976 (RD 1975/76:69 s. 74) att ytterligare överväganden och utredningsarbete
erfordrades. Flan förklarade samtidigt att det enligt hans uppfattning
inte var rimligt att de konsumenter som är i störst behov av olja måste betala
ett högre pris än andra. Nästa fas blev att en särskild utredare tillkallades i
juni 1977 med uppdrag att granska olika möjligheter att mildra verkningarna
av orts- och zontilläggen. Efter två års arbete lade utredaren i juli 1979 fram
betänkandet (Ds H 1979:3) Utjämning av ortstillägg. Detta har remissbehandlats
och ligger till grund för den proposition som riksdagen nu har att ta
ställning till.

Zontilläggen diskuteras i den del av propositionen som behandlas av
skatteutskottet. Näringsutskottets överväganden gäller enbart frågan om
statliga insatser för att påverka systemet med ortstillägg. Först tar utskottet
emellertid upp motionen 1979/80:1453, som väcktes under allmänna
motionstiden. Önskemålet där är att riksdagen skall hos regeringen begära
skyndsamma åtgärder för att utjämna de regionala skillnaderna i kostnader
för drivmedel och brännolja. Motionen, som inte innehåller något specifikt
förslag till lösning av frågan, får anses ha blivit tillgodosedd genom att den nu
aktuella propositionen har lagts fram. Utskottet finner alltså att den nu inte
ger anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Regeringens förslag innebär att de högsta ortstilläggen skall sänkas genom
föreskrift med stöd av en särskild lag som bemyndigar regeringen att ange
vilket ortstillägg som högst får uttas. Bemyndigandet skall gälla för femtio i
lagen uppräknade kommuner i Norrlands inland och i västra Svealand.
Maximinivån skall alltså regeringen få bestämma; enligt propositionen bör
den f. n. kunna beräknas till bortemot 55 kr. per m3. Maximeringen kan
medföra att oljebolagen inte får sina transportkostnader fullt täckta. För
detta skall kompensation kunna ges i form av ett transportbidrag. Det skall
ankomma på regeringen eller en därtill förordnad myndighet att pröva i
vilken utsträckning det är befogat att medge transportbidrag. Den sammanlagda
årliga kostnaden för transportbidrag beräknas utifrån nu rådande
förhållanden till 20 milj. kr. Det nya systemet föreslås träda i kraft den 1
januari 1981. Medelsbehovet för budgetåret 1980/81 har följaktligen angivits
till 10 milj. kr.

I motionen 1979/80:1944 kritiseras den ambitionsgrad och metod för
prisutjämningen som regeringen har valt att förorda. Motionärerna vill att
propositionen skall avslås i vad gäller ortstilläggen och att riksdagen skall
anmoda regeringen att i stället för den föreslagna lösningen genomföra en

NU 1979/80:42

4

total utjämning av oljepriserna genom fastställande - med stöd av allmänna
prisregleringslagen (1956:236) - av ett högstpris som inte inrymmer något
ortstillägg.

Utskottet vill peka på att frågan om den av regeringen föreslagna
lagstiftningens beröringspunkter med allmänna prisregleringslagen tas upp i
propositionen (s. 17 f.). Det framhålls att ortstilläggens storlek omfattas av
de kontrollmöjligheter som allmänna prisregleringslagen ger i bl. a. inflationsbekämpande
syfte. För genomförande av den nu aktuella sänkningen av
vissa ortstillägg, vilken har samband med resursfördelning och regionalpolitik,
bedöms det vara påkallat med en särskild lagstiftning som kan tillämpas
oberoende av allmänna prisregleringslagen. Utskottet instämmer häri och
avvisar alltså tanken på en fullständig prisutjämning enligt motionärernas
modell. Inom ramen för det system som regeringen föreslår synes omfånget
av statens prisutjämnande insatser t. v. böra bestämmas så som sker i
propositionen.

Med vad här sagts tillstyrker utskottet propositionen. Samtidigt avstyrks
alltså motionen 1979/80:1944 i berörd del.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1979/80:109 och med avslag på
motionen 1979/80:1944 yrkandet 1

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag med
bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter,
m. m.,

b) till Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret
1980/81 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
10 000 000 kr.,

2. finner motionen 1979/80:1453 icke föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 29 april 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Margaretha af Ugglas (m).
Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell
(c). Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Wivi-Anne
Radesjö (s) och Christer Eirefelt (fp).

NU 1979/80:42

5

Särskilt yttrande

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s):

När regeringen lade tram förslaget om en begränsning av oljebolagens
ortstillägg hävdade handelsministern i en kommentar att åtgärden skulle vara
ett led i den kompensation till glesbygden för höjda energiskatter som
regeringen hade utlovat. Man har från regeringens sida fortsatt att i olika
sammanhang komma med detta påstående. Bakgrundsteckningen i propositionen
och i detta betänkande visar att verkligheten är en helt annan. Att
oljepriserna skall utjämnas är ett gammalt krav. Det var en socialdemokratisk
regering som först satte i gång en utredning i ämnet. Den utredning som
utgör den direkta grunden för propositionen började sitt arbete år 1977.
Regeringen har givetvis varit skyldig att lägga fram ett förslag rörande
ortstilläggen så snart de tekniska problemen var utklarade. Det tidsmässiga
sambandet med energiskattefrågan är slumpartat. Därtill kommer att den
reform som nu har föreslagits är mycket begränsad. Det är bara en liten del av
de totala ortstilläggen som kommer att tas bort. Fortfarande kommer de
konsumenter som bor på avstånd från oljehamnarna att på ett påtagligt sätt
belastas med särskilda transportkostnader.