NU 1979/80:39

Näringsutskottets betänkande
1979/80:39

med anledning av motioner om tekoindustrin
Ärendet

I detta betänkande behandlas helt eller delvis sex motioner rörande
tekoindustrin.

Bland frågor som behandlas i motionerna är
allmänna riktlinjer för den statliga tekopolitiken,
ursprungsmärkning av kläder,
importreglering,

prissättningen i beklädnadsdetaljhandeln,
säkerställande av driften vid Svenska Rayon AB.

Motionerna redovisas nedan.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
handelsdepartementet, för tekodelegationen, för tekoindustrins organisationer
(Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen samt Sveriges textil- och
konfektionsindustriförbund), för KF Industri AB och Svenska Rayon AB
samt för Sveriges textilhandlareförbund och Sveriges köpmannaförbund.

De båda sistnämnda organisationerna har gemensamt ingivit en skrivelse.
Skrivelser har vidare inkommit från Sveriges grossistförbund och från Marks
kommun.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas i betänkandet är följande:

1979/80:396 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att i motionen angivna riktlinjer skall ligga till grund för den
framtida tekopolitiken,

2. hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder i anledning därav,

1979/80:700 av Lennart Brunander (c) och Maj Pehrsson (c), vari hemställs
att riksdagen

1. anhåller att regeringen vidtar åtgärder för att tillgodose att kommuner
och andra lokala och regionala organ blir representerade i de olika statliga
samrådsorganen,

2. uttalar att de tekoinriktade kommunerna bör delges informationsmaterial
på tekoområdet i samma omfattning som andra offentliga institutioner,

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 39

NU 1979/80:39

3. anhåller att regeringen utarbetar ett förslag till omlokalisering av
statliga tekoinriktade aktiviteter till sådana regioner där huvuddelen av
industrin är lokaliserad,

1979/80:1021 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

1. anhåller att regeringen utan ytterligare dröjsmål redovisar förslag till
bestämmelser rörande ursprungsmärkning av kläder,

2. anhåller att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag i frågan om
stödformernas konstruktion,

3. anhåller att regeringen omedelbart utreder verkningarna av övergång
till importreglering inom ramen för ett s. k. globalsystem.

4. anhåller att regeringen omedelbart inför ett system med övervakningslicenser
för tekoimporten från EG- och EFTA-områdena,

5. anhåller att regeringen utarbetar förslag till en lagstiftning rörande
metoderna för prissättning i beklädnadsdetaljhandeln,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
uppdrag för de myndigheter som f. n. utreder tekofrågorna,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
de förslag till åtgärder som bör analyseras i det pågående utredningsarbetet
beträffande tekofrågorna,

1979/80:1403 av Lennart Brunander m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär initiativ syftande till att riksdagens beslut om
tekobranschens framtid fullföljs,

1979/80:1423 av Bertil Jonasson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att säkerställa
driften vid Svenska Rayon AB i Älvenäs,

1979/80:1436 av Magnus Persson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till statlig medverkan för fortsatt verksamhet i
Svenska Rayon AB och att därför förhandlingar snarast tas upp i syfte att nå
en överenskommelse med bolagets ägare om statligt ägarengagemang och
finansiell medverkan.

Motionen 1979/80:1021 har i övrigt (yrkandet 6) behandlats i näringsutskottets
betänkande NU 1979/80:37.

Motivering

I den här aktuella delen av den socialdemokratiska partimotionen
1979/80:1021 riktas kritik mot regeringens sätt att verkställa riksdagens
tekobeslut från våren 1979 (NU 1978/79:48, rskr 1978/79:390). Bl. a. anförs i
motionen att det i flera avseenden återstår för regeringen att se till att
riksdagens beslut om åtgärder blir genomförda. Detta gäller bl. a. det av

NU 1979/80:39

riksdagen uttalade önskemålet om en utredning av frågan om ursprungsmärkning
av kläder. Det är enligt motionärerna inte möjligt för riksdagen att
innan åtgärder vidtas avvakta resultatet av de utredningar angående
tekoindustrins framtid som nu görs av bl. a. tekodelegationen och industriverket.
Mot bakgrund av att situationen för tekoindustrins del trots en viss
konjunkturförbättring inger oro bör riksdagen begära att regeringen under
år 1980 förelägger riksdagen förslag till åtgärder för denna industri.
Omedelbara insatser anges vara nödvändiga särskilt på det handelspolitiska
området. I motionen föreslås i linje härmed att verkningarna av övergång till
ett globalkontingentsystem utreds, att övervakningslicenser införs för import
från EG/EFTA samt att lagstiftning beträffande prissättningsmetoderna
inom detaljhandeln genomförs. Vidare föreslås att riksdagen gör ett
uttalande angående inriktningen av det pågående utredningsarbetet. Detta
arbete bör bl. a. behandla frågor om en lånegaranti för säsongkrediter och
om bildandet av ett statligt saneringsbolag för tekoindustrin. En annan fråga
som bör tas upp rör den inhemska fibertillverkningen. Bl. a. bör reglerna för
statlig upphandling av sådana fibrer och för stöd till maskininvesteringar
utredas.

I en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna. 1979/80:396, anges
huvudsakliga utgångspunkter för en ny tekopolitik. Det ekonomiska och
industripolitiska värdet av en bevarad tekoindustri fastslås. Handelspolitiken
skall vara inriktad på att hindra de multinationella företagens frammarsch.
Produktionen skall mer inriktas på kvalitet. Insatserna för industrins
räddning måste grundas på insikten att det kapitalistiska ägandet och
kortsiktiga synsätt inte kan medföra någon räddning för branschen. Mot
denna bakgrund läggs i motionen fram en plan i elva punkter för den framtida
tekopolitiken. Ett mål för planen är att den nuvarande produktionsvolymen
inom industrin behålls. Innehållet i punkterna är i huvudsak följande.
Tekoindustrin skall åtminstone till övervägande delen nationaliseras. Därvid
skall ett statligt tekokombinat för tekoproduktionen inrättas liksom ett
statligt importbolag för all tekoimport. Ett minimimål för sysselsättningen i
tekoindustrin skall vara att det nuvarande antalet arbeten bevaras. En från
kommersiella intressen oberoende textilforskning skall organiseras. Verkstadsindustrin
skall intresseras för nya typer av textilmaskiner. Kvalitetsnormerna
för textilvaror skall höjas och vidgas. Målet för importen skall sättas
vid en andel av högst 60 %. Import från alla frizoner och från alla länder med
fascistiska regimer skall slopas. Textilimporten skall stimuleras. Handelns
prissättningsmetoder skall regleras i lag, varvid procentuella pålägg skall
förhindras. Utveckling av inhemska textilmaterial skall främjas. För de
västsvenska och nordsvenska tekoregionerna skall långsiktiga utvecklingsprogram
upprättas.

Även motionen 1979/80:1403 går ut på att riksdagens tidigare beslut om
tekobranschens framtid skall fullföljas. Motionärerna konstaterar att enligt
budgetpropositionen beredskapsstödet till tekoindustrin kommer att minska

1* Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 39

NU 1979/80:39

och ramen för s. k. avskrivningslån förbli oförändrad under budgetåret
1980/81.

Vissa informationsfrågor tas upp i motionen 1979/80:700. Motionärerna
hänvisar till att riksdagen våren 1979 uttalade sig till förmån för att
kommuner samt andra lokala och regionala organ skulle få inflytande över de
tekobeslut som fattas på central nivå. Sådana lokala och regionala organ bör
enligt motionärerna i högre grad än vad nu är fallet få bli representerade i de
statliga samordnings- och samrådsorganen. Med hänvisning till en förteckning
över myndigheter och organisationer som brukar få del av regeringens
beslut i tekoärenden föreslår motionärerna att riksdagen skall uttala att de
tekoinriktade kommunerna, till skillnad från vad som nu gäller, bör delges
informationsmaterial i samma omfattning som andra offentliga institutioner.
Det tredje önskemålet i motionen avser omlokalisering av statliga tekoinriktade
aktiviteter till sådana regioner där huvuddelen av industrin är
lokaliserad. Härvidlag erinrar motionärerna om att statens institut för
företagsutveckling skall flyttas till Borås och nya statliga förvaltningslokaler
uppföras där.

Två i huvudsak likalydande motioner behandlar situationen för Svenska
Rayon AB. I motionen 1979/80:1423 erinras om att bolaget enligt beslut av
koncessionsnämnden för miljöskydd måste göra miljöinvesteringar på
62 milj. kr. utöver vad som redan beslutats och budgeterats. Eftersom KF
Industri AB, som äger Svenska Rayon AB, inte anser sig ha råd att bekosta
dessa investeringar kan driften vid fabrikerna komma att upphöra eller
inskränkas kraftigt. Detta skulle ytterligare försämra det redan svåra
arbetsmarknadsläget i Värmlands län. Till detta kommer, framhåller
motionärerna, företagets betydelse för försörjningsberedskapen. Samma
argument framförs i motionen 1979/80:1436. Där sägs att staten, när nu KF
Industri AB inte längre anser sig kunna bära hela ägaransvaret för Svenska
Rayon AB, bör gå in och trygga sysselsättningen och beredskapen för
försörjning med textilråvara genom ägarengagemang och finansiell medverkan.

Riksdagens beslut om tekopolitiken våren 1979
Inledning

Riksdagen anmodade i december 1978 regeringen att utarbeta en
övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som
lång sikt. Planen skulle syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt
väsentligt skulle bibehållas. Den skulle grundas på försörjningspolitiska och
arbetsmarknadspolitiska bedömningar och vidare innehålla förslag till
samordnande insatser från samhällets sida, ägnade att underlätta strukturförändringar
i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den
regionala balansen (NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122).

NU 1979/80:39

I mars 1979 lade regeringen fram propositionen 1978/79:145 om åtgärder
för tekoindustrin. Propositionen innehöll en övergripande plan för tekoindustrin
för budgetåren 1979/80-1981/82.1 planen angavs bl. a. nivåer för den
löpande produktion av olika tekovaror som behövdes av försörjningsberedskapsskäl.
Bl. a. föreslogs att försörjningsberedskapslån skulle utgå generellt
till delbranscher vilkas produktionskapacitet nått en från försörjningsberedskapssynpunkt
kritisk nivå. Vidare föreslogs att det s. k. äldrestödet
skulle finnas kvar under hela planeringsperioden och bevaras på oförändrad
nivå under budgetåret 1979/80. En förstärkning av de exportfrämjande
åtgärderna förordades.

Näringsutskottet och riksdagen behandlade propositionen i maj 1979 (NU
1978/79:48, rskr 1978/79:390). De huvudsakliga ställningstagandena refereras
i följande tre delavsnitt.

Tekopolitikens allmänna inriktning

Näringsutskottet konstaterade att propositionen 1978/79:145 i vissa
hänseenden inte motsvarade de av riksdagen tidigare uppställda kraven.
Utskottet hänvisade bl. a. till att regeringen i fråga om flera delbranscher
inom tekoindustrin syntes vara beredd att godta en viss, om än måttlig,
minskning av produktionsvolymen. Enligt regeringens egna beräkningar
skulle sysselsättningen inom tekoindustrin under perioden 1978-1981 minska
med 15 % om äldrestödet behölls oförändrat. Att acceptera en så kraftig
nedskärning kunde enligt utskottet inte anses stå i överensstämmelse med
riksdagens krav på målsättning för tekoindustrin. Utskottet anförde också att
framförhållningen i planeringen uppenbarligen borde vara längre än tre år.
Utskottet ansåg att en ny plan med det av utskottet förordade innehållet
borde utarbetas och att det utredningsarbete som erfordrades borde
överlåtas åt de ansvariga organen på området, dvs. tekodelegationen, statens
industriverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS). I avvaktan på att planeringsarbetet slutförts var dock
utskottet t. v. berett att godta regeringens förslag om en treårig planeringsperiod.
I ett annat sammanhang i betänkandet framhöll utskottet att det var
lämpligt att det inom ramen för utredningsarbetet klarlades dels vilka
principer som borde läggas till grund för beviljande av försörjningsberedskapslån
(om denna låneform, se prop. 1978/79:145 s. 26), dels vilka
delbranscher och företag som kunde ha behov av denna typ av lån.
Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört i nu
berörda delar.

Vidare anmodade riksdagen regeringen att göra en kartläggning av
tillgänglig yrkeskapacitet inom tekoindustrin, av industrins långsiktiga behov
av yrkesinriktad arbetskraft och av möjligheten att tillgodose dessa behov.
Utredningsarbetet skulle bl. a. inriktas på utbildnings- och kulturfrågor inom
tekobranschen.

NU 1979/80:39

Handelspolitiska åtgärder

Riksdagen begärde förslag av regeringen till bestämmelser rörande
ursprungsmärkning av kläder. Regeringen skulle särskilt överväga i vilken
utsträckning en sådan märkning borde vara obligatorisk för olika typer av
konfektionsvaror.

Däremot avslog riksdagen motionsyrkanden om utredningar rörande
införande av importlicenser i fråga om import från länder utanför EG/
EFTA-området samt om övergång till ett system med s. k. globalkontingenter.
Vidare avslogs yrkanden om införande av övervakningslicenser och
ursprungsdeklarationer i fråga om import från EG/EFTA. Riksdagen ställde
sig inte heller bakom ett motionskrav om lagstiftning rörande prissättningsmetodernainom
tekodetaljhandeln. Utskottet förutsatte dock att regeringen
och ansvariga myndigheter uppmärksamt skulle följa utvecklingen på detta
område.

Delbranschfrågor

Riksdagen gav regeringen till känna att ett första steg i ett aktivt statligt
stöd till förmån för den inhemska produktionen av textilfibrer skulle vara att
uppdra åt tekodelegationen att utarbeta ett program för inhemsk råvaruproduktion
av ull, textilfibrer och syntetfibrer. Delegationen skulle få rätt att
utnyttja erforderlig expertis för utredningen.

Vidare uttalade sig riksdagen för att hemtextiIföretag med sådan
utrustning som är av värde i en beredskapssituation skall kunna erhålla
ekonomiskt stöd i samma utsträckning som övriga tekoföretag.

Riksdagen upprepade en tidigare begäran om att en parlamentarisk
utredning om den svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering
skulle tillsättas. Utredningen skulle ta upp bl. a. frågor om en viss
minimiproduktion för industrin och om tillverkning av skyddshandskar för
beredskapsbehov.

Näringsutskottet behandlade i sitt betänkande även frågan om situationen
för Svenska Rayon AB. Spörsmålet hade under utskottsbehandlingen av
ärendet aktualiserats bl. a. genom uppvaktningar inför utskottet av företrädare
för bolaget och dess anställda. Utskottet konstaterade att det var av
betydande värde bl. a. från försörjningsberedskapspolitisk synpunkt att en
viss industriell produktion av fibrer för textilt bruk fanns inom landets
gränser. Det var enligt utskottet samtidigt av vikt att miljöskyddshänsyn i
görligaste mån tillgodosågs vid anordnandet av en sådan produktion. Med
hänvisning till det anförda förutsatte utskottet att Svenska Rayon AB:s
problem skulle finna en tillfredsställande lösning i de förhandlingar som
pågick mellan bolaget och ansvariga myndigheter på området, bl. a.
ÖEF.

NU 1979/80:39

Pågående utredningar

Med anledning av riksdagens beslut i maj 1979 har regeringen föranstaltat
om en rad utredningar på tekoområdet.

Regeringen har sålunda den 19 juli 1979 uppdragit åt ÖEF, AMS och
industriverket att inom ramen för sina resp. ansvarsområden utreda och
lämna underlag till regeringen för den fortsatta långsiktiga planeringen av de
statliga åtgärderna för tekoindustrin. De delar av planeringsunderlaget som
rör försörjningsberedskapen skall ingå i den samlade planeringen av det
ekonomiska försvaret. Tekodelegationen skall samordna myndigheternas
arbete enligt nämnda uppdrag. 1 sina överväganden och förslag skall
utredningsorganen beakta innehållet i propositionen 1978/79:145 och i
näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen. Rapporter
över utredningsarbetet skall lämnas till berörda departement den 1
september 1980 och den 1 september 1981. Rapporterna 1980 skall avse
budgetåren 1981/82-1983/84 med viss utblick mot budgetåren 1984/85 och
1985/86.

Regeringen har samma dag föreskrivit att det samordningsansvar som
åvilar tekodelegationen skall avse hela tekoindustrin. Vid samordningen av
det ovan nämnda arbetet inom ÖEF, AMS och industriverket och vid sin
verksamhet i övrigt skall delegationen hålla kontakt med lokala och
regionala myndigheter och organisationer.

Härutöver har tekodelegationen erhållit tre särskilda utredningsuppdrag.
Resultatet av utredningarna skall redovisas till chefen för handelsdepartementet
före den 1 september 1980. Delegationen skall kartlägga tillgången på
yrkesutbildad arbetskraft samt utreda tekoindustrins långsiktiga behov av
sådan arbetskraft och möjligheter att tillgodose detta behov. Delegationen
skall också dels utreda vilken omfattning skinn- och läderindustrin bör ha i
framtiden, dels studera hur skinn- och lädervaruimporten påverkar skinnindustrins
framtidsutsikter. Vidare har delegationen att utarbeta förslag till ett
åtgärdsprogram för en inhemsk produktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer.

Regeringen har vidare uppdragit åt ÖEF att i samråd med AMS före den 1
september 1980 utreda hur stort behovet av arbetskraft inom tekoindustrin
kan antas vara i en krissituation och hur detta behov skall kunna
tillgodoses.

Frågan om stödformernas konstruktion i fortsättningen övervägs enligt
uppgift i budgetpropositionen f. n. inom regeringskansliet (prop. 1979/
80:100, bil. 15 s. 70).

En särskild utredare (departementsrådet Karl-Ingemar Edstrand) har
nyligen tillkallats för att utreda frågan om ursprungsmärkning av kläder (Dir.
1979:151). Utredarens uppgift är att redovisa skäl för och emot märkning
samt att lämna förslag till bestämmelser på området. Enligt direktiven bör
hänsyn tas till de internationella överenskommelser som Sverige ingått på

1** Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 39

NU 1979/80:39

handelsområdet och som innebär att Sverige inte får införa sådana
handelshinder som orsakas av föreskrifter om utformning, märkning m. m.
Eventuella åtgärder på detta område får vägas mot Sveriges allmänna
handelspolitiska intresse av att kunna påverka andra länders ursprungsbestämmelser
i syfte att underlätta den svenska importen. Även andra problem
som hör ihop med ursprungsmärkning bör tas upp, t. ex. frågor om
svårigheten att definiera ursprungsland, ursprungstecknens placering samt
urvalet av varuslag som skall märkas. Utredaren skall också klarlägga frågan
om i vilket distributionsled märkningskravet skall vara iakttaget samt lägga
fram förslag till kontroll- och sanktionsbestämmelser.

Vissa utredningsrapporter m. m.
TEKO-80

Som ett led i en kontinuerlig uppföljning av situationen inom textil- och
konfektionsindustriernas olika delbranscher har regeringen uppdragit åt
statens industriverk att i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF) utarbeta prognoser för produktionskapacitetens utveckling inom
dessa branscher. Industriverket skall senast den 1 mars och den 1 september
varje år inkomma med rapport till regeringen. Industriverket har nyligen
publicerat rapporten (SIND PM 1980:3) TEKO-80, Bedömning av tekoindustrins
utveckling.

Utredningsarbetet har inriktats på utvecklingen av produktionsnivåer och
sysselsättning, som utgör ett tillfredsställande underlag för ÖEF:s kapacitetsberäkningar.
Under utredningsarbetet har förutsatts att de statliga
stödåtgärderna inom branschområdet kommer att bibehållas på nuvarande
nivå under budgetåren 1979/80-1981/82.

Framtidsbedömningarna omfattar åren 1980 och 1981. Med nuvarande
stora ovisshet rörande den internationella utvecklingen även på mycket kort
sikt och dess konsekvenser för den svenska ekonomin är enligt rapporten
redan bedömningarna för år 1981 förenade med mycket betydande
osäkerhet. När det gäller år 1982 har det ej ansetts meningsfullt att
presentera kvantifierade bedömningar på delbranschnivå, utan redovisningen
har begränsats till vissa allmänna synpunkter.

Enligt rapporten har en viss utjämning av den svenska industrins relativa
kostnadsläge i förhållande till övriga industriländer- dock icke alla - kommit
till stånd. De näringspolitiska åtgärderna har visserligen i princip fått en
något mera långsiktig inriktning, men osäkerheten speciellt beträffande
utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på längre sikt
bedöms inverka hämmande bl. a. på investeringsbenägenheten.

I det internationella perspektivet inger framför allt utvecklingen på
oljemarknaden oro och osäkerhet vad gäller försörjningen med och priserna
på såväl energi som olika halvfabrikat och förnödenheter.

NU 1979/80:39

På kortare sikt har marknadssituationen under 1979 enligt rapporten
kännetecknats av en stegrad efterfrågan, vilken trots en betydande
importtillväxt möjliggjort en ökad inhemsk produktionsvolym. Prisstegringar
i utlandet tillsammans med leveransstörningar synes ha medverkat till ökat
kapacitetsutnyttjande inom delar av den svenska industrin. Under fjolåret
uppnådda produktions- och sysselsättningsnivåer väntas i huvudsak komma
att bestå under i vart fall första halvåret 1980. För senare delen av året liksom
för år 1981 är förutsättningarna betydligt oklarare. Den allmänekonomiska
utvecklingen såväl i Sverige som hos exportmarknaderna samt avtalsförhandlingarnas
förlopp är faktorer vilkas påverkan på marknadsläget är svår
att förutse. Härtill kommer bl. a. osäkerheten om och när lageruppbyggnaden
inom handeln kan följas av ett jämviktsläge eller initiativ till lagerneddragning.

Inom ett flertal delbranscher har företag till följd av brist på kompetent
arbetskraft i viss utsträckning haft svårigheter att tillvarata den sedan senare
delen av år 1979 ökade efterfrågan.

Avkastningen på totalt kapital inom textilindustrin har legat något lägre
under åren 1977 och 1978 jämfört med perioden 1974-1976. För konfektionsindustrin
är skillnaderna i avkastning mellan dessa perioder däremot
obetydliga.

Av en analys av den ekonomiska strukturen hos 148 konfektionsföretag
framgår att den största andelen företag med goda möjligheter till fortlevnad
återfinns inom yrkeskläders- och fritidskonfektionen samt inom trikåkonfektionen.

En jämförelse i fråga om produktions- och sysselsättningsutvecklingen
1970-1977 mellan ett tiotal av industriländerna i västvärlden utvisar att
produktionsvolymen och sysselsättningen har sjunkit snabbare i Sverige än i
flertalet övriga länder. Speciellt har detta varit påtagligt inom konfektionsindustrin.

Produktionen inom textilindustrin är synnerligen differentierad, och det
har med tillgängligt underlag ej varit möjligt att få ett sammanfattande,
entydigt uttryck för produktionsvolymens utveckling. Man kan emellertid
uppskatta 1979 års produktionsvolym till ca 85 % av 1976 års produktionsnivå.
Nu föreliggande bedömningar pekar tillsammantagna på en i stort sett
oförändrad produktionsnivå under åren 1980 och 1981.

Inom trikåindustrin kan produktionsvärdet, uttryckt i 1976 års priser,
beräknas från år 1976 till år 1978 ha minskat till i det allra närmaste 70 % av
det förstnämnda årets nivå. Utvecklingen under år 1979 synes ha inneburit en
återhämtning till 75 % av 1976 års nivå. Bedömningarna för åren 1980 och
1981 indikerar en fortsatt återhämtning med fyra resp. två procentenheter till
ca 80 % av 1976 års produktionsnivå.

Beräkningarna för konfektionsindustrin utgår från delbranscher, vilkas
sammanlagda andel av näringsgrenens sysselsättning 1979 utgjorde något
mer än 80 %. Därutöver har förutsatts att icke studerade branschområden

NU 1979/80:39

komitier att utvecklas i motsvarande takt som industrigrenen i övrigt.

Konfektionsindustri^ produktionsvärde, uttryckt i 1976 års priser,
minskade under åren 1977 och 1978 till ungefär 63 % av 1976 års nivå. Under
år 1979 har nedgångstakten bromsats upp väsentligt, men likväl synes en
ytterligare produktionsminskning med ca fyra procentenheter ha ägt rum.
Bedömningarna för åren 1980 och 1981 antyder en fortsatt långsam nedgång
med en resp. två procentenheter till närmare 55 % av 1976 års produktionsvolym.

Följande tabell, som är fogad till promemorian, utvisar sysselsättningsutvecklingen
i tekoindustrin under perioden 1974-1979 (1981).

Sysselsättningsutveckling i tekoindustrin, 1974-1979 (1981). 1 000-tal årsanställda

	Verklig 1974 1975	1976	1977	19781	Beräknad 19792- 3 19803	19813
Textilindustri	20,8	19,2	19,1	18,2	17,7	17,4	17,4	17,3
Trikåindustri	7,1	6,8	6,6	5,5	5,2	5,4	5.5	5,5
Konfektions-
industri	25,7	24,4	22,2	19,1	16,5	15,3	14.8	14.3
Totalt	53,6	50,4	47,9	42,8	39,4	38.1	37,7	37.1

1 Enl. preliminär industristatistik

2 Beräkning efter SCB:s arbetskraftsundersökning 1979

3 Enl. Tekoutredning 1980

(Källa: TEKO-80. Bedömning av tekoindustriernas utveckling. SIND PM 1980-3).

Vissa statistiska uppgifter

Statistiska centralbyråns enhet för industristatistik har nyligen publicerat
vissa uppgifter beträffande textilindustrin under år 1979 (Statistiska meddelanden,
serie I v., april 1980).

Textilindustrins produktion av gam och vävnader (inkl. vävda mattor)
uppgick till 52 815 ton, en ökning med 1 % jämfört med år 1978. Ökningen
hänförde sig i sin helhet till mattor (+ 12 %) och trikåväv ( + 10 %), varemot
produktionen av garn och vävnader i övrigt minskade med 5 resp. 2 %.
Importen ökade med 6 % till 91510 ton. Exporten låg på oförändrad nivå, ca
25 000 ton. Industrisysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar minskade
med 3 % under år 1979 jämfört med år 1978.

Produktionen av kläder - beräknad i fasta priser - ökade med 1 %.
Produktionen av trikåkläder ökade med 9 %, medan produktionen av övriga
kläder minskade med 7 %. Importen ökade med 18 % och exporten med
11 %. Importens andel av tillförseln ökade med 4 % till 78 %. Sysselsättningen
i beklädnadsindustrin (antalet arbetade timmar) minskade med
9%.

NU 1979/80:39

Utredning om tekostödets effekter

I en rapport från Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms
universitet (Carl Hamilton, Subsidies to Industry and ”Voluntary” Export
Restraints: A Case Study of the Effects on Prices, Import and Employment;
Institute for International Economic Studies, Stockholm University, mars
1980) har ett försök gjorts att uppskatta vilka verkningar det statliga stödet
till tekoindustrin har haft. Analysen avser främst frågan vilken effekt de olika
typerna av icke-tariffära handelshinder har haft på priser, importvolym och
sysselsättning i Sverige. I rapporten konstateras bl. a. att utan subsidier till
tekoindustrin importen under åren 1973-1977 skulle ha varit avsevärt större.

I sysselsättningshänseende kan man räkna med att under denna period
ungefär 29 000 manår räddades genom det statliga stödet. Hälften av dessa
räddade manår hänför sig till Älvsborgs län. Av dem som skulle ha fått lämna
sina arbeten, om stödet inte hade funnits, var 60 % kvinnor och åtminstone
25 % invandrare.

Situationen för Svenska Rayon AB

Enligt tillstånd åren 1973 och 1976 av koncessionsnämnden för miljöskydd
har Svenska Rayon AB hittills haft rätt till en årlig produktion vid bolagets
fabrik i Älvenäs, Vålberg (Karlstads kommun), av högst 45 000 ton
rayonprodukter, varav högst 5 000 ton rayoncord och 1 500 ton rayonsilke.
Inom ramen för den tillåtna rayonproduktionen har bolaget haft rätt att
tillverka högst 6 000 ton modalfiber per år. Tillstånden har varit förbundna
med en rad villkor rörande bl. a. begränsning av utsläpp av föroreningar.

Koncessionsnämnden har den 13 juli 1979 meddelat nytt beslut angående
den fortsatta verksamheten i Vålberg. Bolaget hade inför nämnden bl. a.
hemställt om tillstånd enligt miljöskyddslagen för en årlig produktion av
45 000 ton rayonprodukter, varav högst 12 000 ton modalfiber. Naturvårdsverket
hade å sin sida yrkat förverkande av bolagets nuvarande tillstånd till
verksamheten i Vålberg och förbud mot fortsatt verksamhet enligt 23 §
miljöskyddslagen (1969:387).

Genom beslutet lämnar koncessionsnämnden bolaget fortsatt tillstånd till
verksamheten vid en årlig produktion av högst 45 000 ton rayonprodukter,
varav högst 12 000 ton modalfiber. Naturvårdsverkets hemställan enligt 23 §
miljöskyddslagen har följaktligen avslagits av nämnden. Omstruktureringen
av verksamheten skall enligt beslutet ske i två etapper, varav etapp I skall
vara färdig före utgången av år 1981 och etapp II före utgången av år 1984.
Beslutet innebär vidare att nämnden t. v. uppskjutit den slutliga prövningen
av villkoren för tillståndet såvitt gäller utsläppen till atmosfären av svavelväte
och kolsvavla samt utsläppen av zink och andra föroreningar till vattenrecipienten
genom avloppsvattnet. I dessa avseenden åligger det bolaget att före
utgången av år 1984 redovisa förutsättningarna för ytterligare åtgärder och

NU 1979/80:39

rening enligt vissa i beslutet närmare angivna villkor.

Representanter för handelsdepartementet och för KF Industri AB har
nyligen överenskommit att träffa ett avtal avsett att säkra driften under tre år
vid Svenska Rayons anläggning. Det blivande avtalet skall gälla under
förutsättning av riksdagens godkännande. Frågan härom avses riksdagen få
ta ställning till under hösten 1980. Avtalet skall träffas för en period om fem
år med omförhandling år 1982. Det skall innebära att staten lämnar ett
villkorslån på 30-35 milj. kr. för att underlätta en omstrukturering av
företaget. Lånet blir tioårigt och skall löpa med 10 % ränta. En viss
personalreduktion vid fabriken nödvändiggörs.

Utskottet

Inledning

Riksdagen begärde i december 1978 att regeringen skulle åstadkomma en
övergripande plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som
lång sikt. Riksdagen angav även utgångspunkterna för utredningsarbetet.
Detta skulle bl. a. syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt
väsentligt skulle bibehållas (se s. 5).

Med anledning av riksdagens beslut lade regeringen i mars 1979 fram en
övergripande plan för tekoindustrin med förslag till olika stödåtgärder (se s.
5). Riksdagen fann att denna plan i vissa hänseenden inte motsvarade de
angivna kraven. Näringsutskottet konstaterade i sitt betänkande bl. a. att
regeringen syntes vara beredd att godta en viss minskning av produktionsvolymen
i branschen. Utskottet ansåg vidare att framförhållningen i
planeringen borde vara längre än de tre år som regeringen hade förordat.
Enligt utskottets mening borde kompletterande utredningar göras även på
andra delområden inom tekobranschen. Riksdagen gav som sin mening
regeringen till känna att en ny plan med det av utskottet förordade innehållet
borde utarbetas och att det utredningsarbete som erfordrades borde göras av
de ansvariga organen på området, dvs. te kodelegationen, statens industriverk,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS). Riksdagen önskade vidare en kartläggning av den tillgängliga
kapaciteten och det långsiktiga behovet av yrkesinriktad arbetskraft inom
tekoindustrin. Riksdagsbeslutet omfattade även önskemål om vissa åtgärder
på handels-, arbetsmarknads- och industripolitikens områden.

I det följande kommer 1979 års riksdagsbeslut att närmare behandlas i den
mån detta föranleds av motionsyrkandena i ärendet.

Allmänna synpunkter på utredningsarbetet rörande tekoindustrin

Som framgått av redogörelsen i det föregående (s. 7 f.) har regeringen med
anledning av riksdagens beslut 1979 tillsatt utredningar avseende (a) den

NU 1979/80:39

långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin, (b)
tillgången på och behovet av yrkesutbildad arbetskraft, (c) skinn- och
lädervaruindustrins omfattning i framtiden, (d) ett åtgärdsprogram för en
inhemsk produktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer, (e) möjligheterna att
tillgodose behovet av arbetskraft i en krissituation och (f) ursprungsmärkning
av kläder. Därjämte har regeringen föreskrivit att det samordningsansvar
som åvilar tekodelegationen skall omfatta hela tekoindustrin. De
myndigheter etc. som har att verkställa utredningarna skall enligt sina
uppdrag beakta vad som framgår av 1979 års proposition och utskottsbetänkande
angående tekoindustrin.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1021 anförs att kraftfulla
insatser för att stärka tekoindustrins ställning omedelbart måste sättas in.
Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen inte avvakta resultatet av de
tidigare nämnda utredningarna innan åtgärder vidtas. Riksdagen bör, menar
de, uttala att regeringen redan under 1980 skall utarbeta och förelägga
riksdagen förslag till åtgärder för tekoindustrin. Riksdagen föreslås vidare
genom ett uttalande fastslå att de skilda utredningsorganen har att lägga fram
förslag som svarar mot det fastlagda målet för branschen, nämligen en i stort
bibehållen produktionsvolym. Motionärerna ger vissa anvisningar om vilken
inriktning utredningsarbetet bör ha. En utveckling av det nuvarande stödet
till exportsatsningar bör eftersträvas. Det statliga stödet till marknadsföring
på hemmamarknaden liksom investeringsstödet bör ses över och utvidgas.
En särskild lånegarantiform för säsongkrediter bör inrättas, liksom ett
statsägt saneringsbolag för tekoindustrin. Reglerna om statlig upphandling
och om stöd för maskininvesteringar bör utformas på ett sätt som gynnar
inhemsk spinning av fibrerna.

Av vad utskottet redan anfört framgår att regeringen som en följd av
riksdagens tekobeslut år 1979 uppdragit åt tekodelegationen och vissa andra
myndigheter samt en särskild utredare att lägga fram förslag om lagstiftning
och andra åtgärder på tekoområdet i den utsträckning riksdagen begärt
detta. En första rapport över utredningsarbetet skall i de flesta fallen lämnas
före den 1 september 1980. Utskottet anser det uteslutet att regeringen utan
att ha tillgång till resultatet av utredningsarbetet skulle vara i stånd att lägga
fram en samlad plan för tekobranschens framtid enligt riksdagens önskemål.
Enligt utskottets mening kan det inte begäras att utredningsarbetet skall
bedrivas mer skyndsamt än vad regeringen bestämt i sina direktiv till
utredningarna. Tekoindustrins situation i vad avser produktionsvolym och
antalet sysselsatta har under det senaste halvåret något förbättrats. Också
detta bidrar till utskottets uppfattning att i vart fall de första delrapporterna
från resp. utredningar bör avvaktas innan åtgärder av den art som efterlyses i
motionen övervägs.

I utredningsdirektiven anges särskilt att utredningsorganen har att beakta
innehållet i bl. a. näringsutskottets betänkande år 1979 om tekoindustrin. En
bärande tanke i detta betänkande var som nämnts att 1978 års produktions -

NU 1979/80:39

volym i tekoindustrin i allt väsentligt skulle bibehållas. Den plan med detta
mål som utskottet efterlyste skulle grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska bedömningar (NU 1978/79:48
s. 15). Utskottet utgår från att detta av riksdagen uppställda krav utgör själva
utgångspunkten för utredningsarbetet. Ett särskilt uttalande från riksdagens
sida härom torde inte vara erforderligt.

Vad så angår motionärernas synpunkter på vilka frågor som bör beaktas
under utredningsarbetet vill utskottet endast hänvisa till vad som i detta
hänseende framgår av det nyssnämnda betänkandet. Självfallet bör utredningarna
vara oförhindrade att diskutera även sådana förslag som riksdagen
inte ställde sig bakom år 1979. Utskottet tänker härvid t. ex. på motionsyrkandet
om en lånegaranti för säsongkrediter, vilket avslogs av riksdagen med
en hänvisning till redan existerande lånemöjligheter.

På grundval av det anförda avstyrker utskottet de nu berörda yrkandena i
motionen 1979/80:1021.

1 en partimotion 1979/80:396 från vänsterpartiet kommunisterna anges ett
program i elva punkter för den framtida tekopolitiken. Innehållet är i
huvudsak detsamma som i den tiopunktsplan för förnyelse av svenskt
produktionsliv - bl. a. tekobranschen - som samma parti framlade i en
motion år 1979 och som då avvisades av riksdagen. Utskottet kan inte heller
nu ställa sig bakom dessa tankegångar utan avstyrker de två yrkandena i
motionen 1979/80:396.

Enligt motionen 1979/80:1403 bör riksdagen hos regeringen begära
initiativ syftande till att riksdagens beslut om tekobranschens framtid
fullföljs. I sin motivering behandlar motionärerna endast två frågor. De gör
gällande att beredskapsstödet till tekoindustrin kommer att minskas enligt
årets budgetproposition. De pekar vidare på att ramen för avskrivningslån
inte skulle utökas under budgetåret 1980/81. Eftersom denna ram är till fullo
intecknad kan inga ytterligare krediter ges, trots att det enligt motionärerna
ligger inne ansökningar om lån på ca 30 milj. kr.

Enligt vad utskottet inhämtat uppgår summan av alla tekoanslag under
handelsdepartementets huvudtitel för budgetåret 1979/80 till 92,5 milj. kr.
och för budgetåret 1980/81 - enligt regeringens förslag - till 58 milj. kr.
Skillnaden är i sin helhet hänförlig till tre omständigheter. I enlighet med
regeringens tekoproposition 1979 byggdes en försörjningsberedskapslånereserv
om 21,3 milj. kr. upp. Reserven kvarstår ograverad. Någon ytterligare
avsättning under budgetåret 1980/81 är inte aktuell. Enligt gällande avtal
med Svenska Rayon AB erhåller bolaget under innevarande budgetår ett
belopp som är drygt 11 milj. kr. större än motsvarande belopp kommande
budgetår. Vidare har ett belopp om 2 milj. kr. detta budgetår reserverats
såsom ersättning för lagringsförluster hos ÖEF.

Vad som nu redovisats kan enligt utskottets mening inte sägas ge vid
handen att regeringen inte har för avsikt att fullfölja riksdagens tekobeslut.
Utskottet anser därför att en sådan begäran till regeringen som föreslås i

NU 1979/80:39

motionen 1979/80:1403 inte är motiverad.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att riksdagen våren 1979
upprepade sin begäran från våren 1978 att en utredning om den svenska
skinn- och läderindustrins framtida dimensionering skulle komma till stånd.
Enligt vad utskottet uttalade borde utredningen få en parlamentarisk
sammansättning. Uppgiften att utreda skinn- och lädervaruindustrins
framtid har, som framgått ovan, av regeringen lagts på tekodelegationen.
Denna delegation är inte parlamentariskt sammansatt. Med hänsyn till den
avgörande betydelse för den berörda industrin som utredningens slutsatser
kan komma att få är det enligt utskottets mening av vikt att den utredning i
frågan som riksdagen har begärt ges en parlamentarisk förankring. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Stödformernas konstruktion

Våren 1977 infördes ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft
inom tekoindustrin, det s. k. äldrestödet. Bidraget utgår f. n. med upp till 25
kr. per timme för anställda över 50 år som är sysselsatta i produktionsarbete.
Bidraget är dock maximerat till 15 % av företagets totala lönekostnader.
Under budgetåret 1978/79 uppgick kostnaderna för bidraget till 257 milj.
kr.

Frågan om äldrestödets konstruktion m. m. behandlades av riksdagen i
1979 års tekoärende. Riksdagen beslöt härvid att bidraget skulle utgå med
oförändrade villkor under budgetåret 1979/80. I samband härmed uttalade
riksdagen att äldrestödet eller något annat stöd med liknande innebörd borde
utgå fram t. o. m. budgetåret 1981/82. Samtidigt uppmanades regeringen att
utan dröjsmål se över frågan om stödformernas konstruktion.

Riksdagen har nyligen beslutat att äldrestödet skall utgå på oförändrade
villkor även under budgetåret 1980/81. Kostnaden härför beräknas till 250
milj. kr. (prop. 1979/80:100 bil. 15, AU 1979/80:21, rskr 1979/80:197). I
samband med behandlingen av denna fråga avslog riksdagen ett motionsyrkande
av socialdemokraterna rörande en förändring i förutsättningarna för
att erhålla äldrestöd.

I motionen 1979/80:1021 tas frågan om äldrestödets konstruktion upp.
Motionärerna konstaterar att den av riksdagen förra året begärda översynen
av reglerna om äldrestöd inte presenterats. De anser att riksdagen därför
ånyo bör begära att regeringen skall lägga fram förslag i frågan om
stödformernas konstruktion. En bestämd riktlinje bör enligt motionärerna
då vara att stöden konstrueras så, att de gynnar den inhemska produktionen.

Regeringen har som utskottet redovisat i det föregående uppdragit åt olika
myndigheter att inom ramen för sina respektive arbetsområden utreda och

NU 1979/80:39

lämna förslag till regeringen om den fortsatta långsiktiga planeringen av de
statliga åtgärderna för tekoindustrin. En första rapport skall lämnas senast
den 1 september 1980. Vidare ses f. n. stödformerna till tekoindustrin över
inom regeringskansliet. Resultatet av dessa överväganden bör enligt
utskottets mening avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om
stödets framtida utformning. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/
80:1021 i nu angiven del.

Handelspolitiska åtgärder

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1021 framläggs flera
förslag till åtgärder på det handelspolitiska området. Motsvarande förslag
framfördes av socialdemokraterna i en partimotion med anledning av 1979
års tekoproposition.

1979 års riksdagsbeslut innebar bl. a. att riksdagen begärde förslag till
lagstiftning rörande ursprungsmärkning av kläder. Riksdagen tillgodosåg
därigenom delvis ett av yrkandena i den socialdemokratiska motionen. I den
nu aktuella motionen konstateras att inget lagförslag i frågan ännu har
redovisats. Motionärerna anser att regeringen bör anmodas att utan
ytterligare dröjsmål redovisa förslag till bestämmelser rörande ursprungsmärkning
av kläder.

Som framgått av det föregående (s. 7 f.) har regeringen nyligen tillkallat en
särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om ursprungsmärkning och
lägga fram förslag till bestämmelser på området. I direktiven pekas på en rad
problem i samband med ursprungsmärkning som utredaren bör ta upp och
analysera. Enligt utskottets mening kan riksdagsbeslutet 1979 om ursprungsmärkning
inte tolkas som en uppmaning till regeringen att lägga fram ett
lagförslag i ärendet utan föregående utredning. Det bör framhållas att frågan
om ursprungsmärkning i sig inrymmer en rad komplicerade problem, vilket
också återspeglas i direktiven till utredaren. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet på denna punkt motionen 1979/80:1021.

I motionen 1979/80:1021 upprepar socialdemokraterna vidare ett önskemål
från föregående år, nämligen att regeringen omedelbart skall låta utreda
verkningarna för svenskt vidkommande om Sverige överger nuvarande
importbegränsningssystem och i stället övergår till ett system med s. k.
globalkontingenter i enlighet med GATT-avtalets generella skyddsklausul.
Ett sådant system skulle innebära att totalramar fastställs för importen av
olika varugrupper från länder utanför EG/EFTA. De länder som omfattas av
totalramen får sedan inbördes konkurrera om det tillgängliga importutrymmet.
Fördelarna och nackdelarna med systemet i fråga har ingående
redovisats i 1979 års tekoproposition (prop. 1978/79:145 s. 40). I den nu
aktuella motionen erinras om att tekoimporten under år 1979 ökat kraftigt
både volym- och värdemässigt, speciellt på konfektionssidan. I en situation
där de svenska oljeköpen hårt frestar på landets valutatillgångar blir,

NU 1979/80:39

framhålls det, underskottet i handelsbalansen såvitt avser handeln med
tekovaror (5-6 miljarder kr.) en tung börda. En hårdare reglering av
tekoimporten är enligt motionärerna motiverad även med hänsyn till att det
av riksdagen uttalade önskemålet att svensk industri skall svara för minst
30 % av den totala tillförseln av tekovaror inte uppfylls f. n. Motionärerna
vill att regeringen också skall låta utreda effekterna av ett system enligt vilket
de tekoimporterande företagen skall vara skyldiga att tillverka resp. sälja en
viss andel svenska varor (importlicenssystem).

Utskottet vill först erinra om att man på tekoområdet internationellt sedan
länge har erkänt behovet av avsteg från en strikt tillämpad frihandelsprincip
gentemot s. k. lågprisländer. Dessa länders andel av importen till Sverige
ligger på inte fullt 40 % när det gäller konfektionsvaror. Resten av importen
av sådana varor härrör från EG/EFTA och vissa andra industriländer. En
stor del av världshandeln med textilier regleras av ett mellanstatligt avtal, det
s. k. multifiberavtalet (MFA), till vilket Sverige har anslutit sig. Avtalet
innefattar regler för begränsning av handeln med textilvaror av bomull, ull
och konstfibrer. Enligt MFA är det möjligt för deltagarländerna att ingå
bilaterala avtal om begränsning av import av tekovaror. Vid tillkomsten av
sådana avtal skall särskild hänsyn tas till importländer med små marknader,
hög importandel och liten hemmaindustri. Om parterna är överens härom
kan de under den nuvarande förlängningen av MFA på enskilda punkter
avtala om avvikelser från MFA. Sverige har hittills ingått bilaterala avtal med
fjorton leverantörsländer. Den del av lågprisimporten av konfektionsvaror
som inte omfattas av begränsningsavtal eller annan reglering utgör f. n.
8-9 % av totalimporten. Begränsningsavtalen omförhandlas fortlöpande.
Antalet länder med vilka begränsningsavtal träffats har efter hand ökat. Det
nuvarande MFA går ut vid årsskiftet 1981-1982. Förhandlingar om ett nytt
avtal kommer att inledas, sannolikt i början av år 1981.

Vid riksdagens behandling av 1979 års tekoproposition avslogs yrkandet
om en övergång till ett globalkontingentsystem. I motiveringen till den
reservation (nr 4) till näringsutskottets betänkande i ärendet som vann
riksdagens bifall anfördes särskilt att det med hänsyn till Sveriges åtaganden
inom ramen för GATT-avtalet var föga sannolikt att Sverige skulle kunna
åstadkomma några mer väsentliga nedskärningar av tekoimporten genom att
byta system. Med hänsyn till att de då ingångna begränsningsavtalen (tretton
stycken) tillsammans med de ensidiga svenska importbegränsningarna
gentemot Taiwan samt avtalen med statshandelsländerna totalt omfattade
95 % av importen av känsliga varor från länder utanför EG/EFTA skulle
enligt utskottet en övergång till ett globalsystem endast kunna medföra en
marginell förbättring.

Riksdagen avslog även ett motionsyrkande om införande av ett s. k,
importlicenssystem. I betänkandet (reservation nr 3, som bifölls av
riksdagen) anfördes bl. a. att verkningarna av ett licenssystem var svåra att
överblicka. Det kunde med säkerhet antas att systemet skulle bli byråkratiskt

NU 1979/80:39

och tungrott samt drabba olika företag mycket olika. Ett licenssystem antogs
även vara angripbart ur EG/EFTA-synvinkel på formella grunder.

Enligt utskottets mening saknas anledning att f. n. överväga en övergång
till ett globalkontingentsystem. Utskottet hänvisar till de skäl mot en
övergång som anfördes i 1979 års tekoproposition och de uttalanden i denna
fråga som riksdagen gjorde vid behandlingen av ärendet. Utskottet
förutsätter att Sverige tar aktiv del i de förhandlingar om ett nytt MFA som
förestår. Skulle dessa förhandlingar inte leda till önskvärt resultat för svenskt
vidkommande får självfallet andra utvägar att begränsa importen prövas.
Utskottet vill för sin del inte utesluta möjligheten att i en sådan situation en
övergång till ett globalkontingentsystem skulle kunna bli aktuell. Utskottet
kan inte heller ställa sig bakom motionskravet på en utredning om införande
av ett importlicenssystem. Utskottet får härvidlag hänvisa till de uttalanden
riksdagen gjorde i denna fråga så sent som för ett år sedan. På grundval av det
anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:1021 i nu aktuell del.

Ett annat yrkande som riksdagen avslog år 1979 rörde införande av s. k.
övervakningslicenser vid import från EG/EFTA. Syftet med en sådan licens
är att säkerställa att lågprisvaror från tredje land inte tar vägen över
EG/EFTA. I utskottsbetänkandet (reservation nr 5, som bifölls av riksdagen)
uttalades att övervakningslicenser möjligen skulle kunna ha en viss
importbegränsande effekt, men att denna i så fall endast var marginell.
Risken för motåtgärder från EG/EFTA:s sida om licenser infördes bedömdes
vara stor. Det föreslagna licenssystemet ansågs också vara förenat med
en rad svårigheter, bl. a. av praktisk natur.

Yrkandet om införande av övervakningslicenser återkommer i den nu
aktuella motionen 1979/80:1021. Motionärerna anser att åtgärder bör
genomföras omedelbart.

Utskottet anser att ingenting har inträffat som bör föranleda riksdagen att
ändra den negativa inställning till ett övervakningslicenssystem som kom till
uttryck i 1979 års tekobeslut. Utskottet vill härutöver tillägga att övervakningslicenser
i regel införs som ett första steg när utvecklingen väntas bli
sådan att en importbegränsning kan bli aktuell. Övervakningslicenser
förekommer f. n. i fråga om import från Portugal. Enligt utskottets
uppfattning är begränsningsåtgärder inte aktuella beträffande importen från
EG/EFTA-länderna i övrigt. Motionen 1979/80:1021 avstyrks därför i nu
nämnd del.

Prissättningen i detaljhandeln

Ytterligare ett förslag i motionen 1979/80:1021 är att åtgärder ofördröjligen
skall sättas in när det gäller prissättningen i beklädnadsdetaljhandeln.
Motionärerna hävdar att det procentpåslag som större delen av detaljhandeln
tillämpar missgynnar svensktillverkade varor. De erinrar om att SPK i
en undersökning år 1978 konstaterade att metoden med procentuellt pålägg

NU 1979/80:39

på varan medför resultat som inte är kostnadsmässigt motiverade. De
förhandlingar som på riksdagens initiativ förts mellan staten och textildetaljhandeln
om ändrade prissättningsmetoder har inte lett till något resultat.
Motionärerna anser att lagstiftning utgör den enda utvägen och föreslår att
det i lag skall fastslås att textildetaljhandeln skall tillämpa en kostnadsmässigt
motiverad prissättningsmetod. Riksdagen bör enligt deras uppfattning
begära ett förslag av regeringen härom.

Motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som det nu aktuella har
behandlats av riksdagen de två senaste åren (NU 1977/78:41, 1978/79:48).
Riksdagen ställde sig båda gångerna avvisande till begäran om lagstiftning.
Näringsutskottet sade sig vid det senaste tillfället (s. 25) vara medvetet om att
det skulle stöta på stora svårigheter av både principiell och praktisk natur att
tvångslagstifta om en viss prissättningsmetod. Utskottet pekade på att en
lagstiftning skulle innebära att avsteg gjordes från den annars allmänt
omfattade principen om marknadsanpassad prissättning. Priskonkurrens
skulle omöjliggöras. Utskottet vidhåller sin inställning i frågan från förra året
och vill, utöver vad som då anfördes, framhålla följande. Bakom tanken att
man bör slopa procenttilläggen ligger föreställningen att svensktillverkade
varor får ett högre pålägg i kronor än importvarorna. Svenska varor skulle
härigenom få ”subventionera” importvarorna. Enligt utskottets mening bör
man dock hålla i minnet att alla importerade varor inte är av lågpriskaraktär -sålunda kommer större delen av importen av konfektionsvaror från
EG/EFTA-stater samt från andra industriländer. Det bör också noteras att
en stor del av de billiga tekovaror som säljs är av svenskt ursprung. Vidare
tillämpar handeln i dag inte samma procentuella pålägg på alla varor. Det
torde därför vara svårt att dra slutsatsen att en viss prissättningsmetod
framstår som särskilt gynnsam eller ogynnsam just för svensk tekoindustri.
Det nu anförda utgör naturligtvis inte något skäl mot att regeringen och
ansvariga myndigheter uppmärksamt bör följa utvecklingen pa prissättningsområdet.
Utskottet har erfarit att SPK avser att under maj månad i år inom
ramen för den kontinuerliga undersökningen av priser och pålägg i
detaljhandeln ånyo studera textildetaljhandelns prissättningsprinciper.
Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i frågan föreligger
således inte enligt utskottets mening. Det nu aktuella yrkandet i motionen
1979/80:1021 avstyrks därför av utskottet.

Informations- och lokaliseringsfrågor m. m.

I motionen 1979/80:700 behandlas ett par frågor rörande bl. a. informationen
om och lokaliseringen av den statliga tekoverksamheten. Motionärerna
anser att de lokala och regionala organen i större utsträckning än nu bör
representeras i de statliga samrådsorganen, att kommunerna bör erhålla mer
informationsmaterial i tekofrågor och att de statliga tekoaktiviteterna bör
omlokaliseras till sådana regioner där huvuddelen av tekoindustrin finns.

NU 1979/80:39

I anslutning till ett motionsyrkande om behovet av en översyn av den
statliga tekoadministrationen gjorde näringsutskottet i sitt tekobetänkande
1979 vissa uttalanden om informationens betydelse i tekofrågor. Utskottet
underströk betydelsen av en effektiv statlig organisation på tekoområdet.
Regionala och lokala intressen borde få inflytande på besluten.

Utskottet vill understryka att de växande statliga insatserna inom
tekoindustrin ökar behovet av samordning och samarbete mellan de olika
statliga organen på området men också mellan dessa organ samt regionala
och lokala organ. Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på
regeringen och de regeringen underställda organen att från fall till fall
bedöma hur informationsfunktionen skall utformas. Det kan därvid visa sig
lämpligt exempelvis att de kommuner som närmast berörs av aktuella beslut
löpande erhåller tillgängligt informationsmaterial genom det statliga organets
försorg. Utskottet vill heller inte utesluta möjligheten av att representanter
för lokala intressen, t. ex. kommuner, i vissa fall får delta i
samrådsorganens arbete som ledamöter e. d. Någon anledning för riksdagen
att göra ett uttalande i dessa frågor föreligger dock enligt utskottets mening
inte. Utskottet kan inte heller biträda tanken på att de statliga tekoaktiviteterna
skulle omlokaliseras på det sätt motionärerna föreslår. På grundval
av det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:700.

Svenska Rayon AB

1 två i huvudsak likalydande motioner, 1979/80:1423 och 1979/80:1436,
behandlas situationen för Svenska Rayon AB. Det hemställs i motionerna att
riksdagen skall begära förslag av regeringen syftande till att driften av
bolagets fabriker i Älvenäs säkerställs.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 12) har representanter
för handelsdepartementet och för KF Industri AB nyligen överenskommit
att träffa ett avtal avsett att säkra driften under tre år vid Svenska Rayons
anläggning. Avtalet skall gälla under förutsättning av riksdagens godkännande.
Frågan härom avses riksdagen få ta ställning till under hösten
1980.

Om det angivna avtalet kommer till stånd synes motionärernas syfte bli
tillgodosett. I dagens läge har riksdagen enligt utskottets mening inte
anledning att göra något uttalande i frågan. Motionerna 1979/80:1423 och
1979/80:1436 avstyrks därför.

NU 1979/80:39

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den framtida tekopolitiken
att riksdagen avslår motionen 1979/80:396,

2. beträffande inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandena 7 och
8.

3. beträffande uttalande om att riksdagens beslut om tekobranschens
framtid skall fullföljas

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1403,

4. beträffande en parlamentarisk utredning om skinn- och lädervaruindustrin att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande stödformernas konstruktion

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 2,

6. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 1,

7. beträffande globalkontingenter

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 3,

8. beträffande övervakningslicenser

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 4,

9. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1021 yrkandet 5,

10. beträffande informations- och lokaliseringsfrågor m. m.
att riksdagen avslår motionen 1979/80:700,

11. beträffande Svenska Rayon AB
att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:1423,

b) avslår motionen 1979/80:1436.

Stockholm den 17 april 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Margaretha af Ugglas (m).
Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Tage Adolfsson (m).Wivi-Anne
Radesjö (s). Sivert Andersson (s). Birgitta Johansson (s). Ivar Franzén (c).
Christer Eirefelt (fp) och Sylvia Pettersson (s).

NU 1979/80:39

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s)

1. Inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Av vad”
och slutar på s. 14 med ”motionen 1979/80:1021” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är tekobranschens, främst tekoindustrins,
situation fortfarande ägnad att inge stark oro, trots att läget synes ha i någon
mån förbättrats under det senaste halvåret. Den av industriverket publicerade
rapporten TEKO-80 (SIND PM 1980:3) ger på det hela taget en
nedslående bild av tekoindustrins framtidsutsikter på lång sikt. Investeringsbenägenheten
i branschen är låg. Produktionsvolymen och sysselsättningen
har sjunkit snabbare i Sverige än i övriga länder. Någon ökning av antalet
anställda är inte att vänta. Särskilt allvarligt ter sig läget för konfektionsindustrin.
Produktionsvärdet väntas här år 1981 utgöra endast 55 % av 1976 års
produktionsvärde. En motsvarande utveckling gäller i fråga om sysselsättningen
inom denna industri. Utskottet vill vidare peka på att ett annat av de
mål som riksdagen har uppställt för tekobranschen, nämligen att svensk
industri helst bör svara för 30 % eller mera av den totala tillförseln av
tekovaror, inte har kunnat upprätthållas. Enligt uppgifter täcks tillförseln i
dag till närmare 80 % av importvaror.

Regeringen har nu initierat flera utredningar med anledning av riksdagens
beslut år 1979. I sina beslut om utredning har regeringen visserligen anfört att
utredningarna skall beakta innehållet i bl. a. näringsutskottets tekobetänkande,
men direktiven i övrigt är mycket kortfattade. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att riksdagen nu bör uttala att de blivande
utredningsförslagen skall svara mot målet att produktionsvolymen i tekoindustrin
skall i stort bibehållas.

Utskottet ansluter sig vidare till motionärernas uppfattning om vilka
konkreta frågor som bör tas upp under utredningsarbetet.

Det påbörjade utredningsarbetet kan förväntas pågå under lång tid.
Snabba åtgärder från statsmakternas sida, bl. a. på det arbetsmarknadspolitiska
området, är emellertid nödvändiga om en stark tekoindustri skall
kunna bevaras i Sverige. Detta har inför utskottet starkt understrukits, bl. a.
av företrädare för tekoindustrin. Regeringen bör med hänsyn till vad nu sagts
redan under år 1980 lägga fram förslag till åtgärder för tekoindustrin.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen det nu anförda till känna
som sin mening. Därmed tillstyrker utskottet de berörda yrkandena i
motionen 1979/80:1021.

NU 1979/80:39

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Stödformernas konstruktion (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Regeringen
har” och slutar på s. 16 med "angiven del” bort ha följande lydelse:

Det utredningsuppdrag som regeringen, enligt vad som har redovisats i det
föregående, har givit åt olika myndigheter innefattar inte uttryckligen
skyldighet att överväga frågan om äldrestödets konstruktion. Med hänsyn till
den betydelse denna stödform haft och fortfarande har för tekoindustrins
möjligheter att överleva samt till vikten av att industrin ges en tillräckligt lång
planeringsperiod bör regeringen enligt utskottets mening utan dröjsmål
lägga fram förslag om hur äldrestödet och övriga stödformer bör vara
konstruerade under tiden närmast efter den nuvarande, treåriga planeringsperiodens
utgång. Utskottet tillstyrker alltså det yrkande i motionen
1979/80:1021 som avser en begäran till regeringen av denna innebörd.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande stödformernas konstruktion

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Sorn
framgått” och slutar med "motionen 1979/80:1021” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen har flera gånger uttalat sig till förmån för införande av regler om
ursprungsmärkning av kläder. I ett av riksdagen godkänt betänkande våren
1978 (NU 1977/78:41) slog näringsutskottet fast att det är rimligt att
importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland liksom med fiberdeklaration
och skötselråd. Riksdagen uttalade att det borde ankomma på
konsumentverket att i samråd med branschorganisationerna utarbeta
riktlinjer för en sådan märkning. De förhandlingar som upptogs blev
resultatlösa. Förra året konstaterade utskottet därför att det endast återstod
att tillgripa lagstiftning (NU 1979/80:48 s. 26). Riksdagen anslöt sig till denna
uppfattning och begärde ett lagförslag om ursprungsmärkning. Det anförda

NU 1979/80:39

ger enligt utskottets mening vid handen att redan nu ett tillräckligt
faktaunderlag bör finnas som kan vara ägnat att ligga till grund för ett
lagförslag från regeringen. Frågans lösning får inte förhalas genom fortsatt
utredningsverksamhet. Regeringen bör följaktligen, i enlighet med vad som
påyrkas i motionen 1979/80:1021, utan dröjsmål lägga fram förslag till
bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. Globalkontingenter (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Riksdagens tekobeslut förra årets bars upp av två huvudtankar. Den
fortsatta tekopolitiken skulle enligt riksdagen dels möjliggöra att 1978 års
produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas, dels sikta till att den
inhemska produktionen skulle kunna stå för minst 30 % av den totala
tillförseln av tekovaror. Det sistnämnda målet har inte kunnat uppnås ens
under det första året av den treåriga planeringsperioden. I inte obetydlig
utsträckning kommer lågprisimport från länder med vilka s. k. begränsningsavtal
inte ingåtts. Från tekoindustrins sida har man inför utskottet uppgivit
bl. a. att importen under år 1978 från de länder med vilka avtal ingåtts ofta
inte nådde upp till begränsningsnivån men att den expansion av importen
som dessa avtal medger i stället kommer nu. Redan dessa omständigheter
talar enligt utskottets mening för att en övergång till ett system med
globalkontingenter bör övervägas. Härtill kommer att Sverige inför de
kommande omförhandlingarna av MFA bör ha en hög beredskap för
övergång till ett annat system än det som MFA eller någon motsvarighet till
detta avtal representerar. Med hänsyn till vad nu sagts finner utskottet det
angeläget att en utredning om en övergång till ett globalkontingentsystem
påbörjas omedelbart. I detta sammanhang bör även frågan om en övergång
till ett importlicenssystem i enlighet med motionärernas tankegångar
utredas. Det nu berörda yrkandet i motionen 1979/80:1021 tillstyrks sålunda
av utskottet.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande globalkontingenter

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

NU 1979/80:39

5. Övervakningslicenser (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

I samband med riksdagens behandling av 1979 års tekoproposition uppgav
representanter för tekoindustrin inför utskottet att importen av tekovaror
från lågprisländer via EG/EFTA-staterna är av betydande omfattning. Det
finns ingen anledning att tro att förhållandena härvidlag skulle ha ändrats
under det senaste året. Kringgåenden av begränsningsåtgärderna när det
gäller tekoimport bör så långt möjligt förhindras. Ett verksamt medel i dessa
strävanden bör enligt utskottets mening vara att särskilda övervakningslicenser
införs när det gäller importen från EG/EFTA. Regeringen bör, som
påyrkas i motionen 1979/80:1021, omedelbart ta initiativ till att så sker.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande övervakningslicenser

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Prissättningen i detaljhandeln (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
”Motionsyrkanden av” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

Vid sin behandling av motsvarande motionsyrkande från socialdemokraterna
förra året konstaterade utskottet - som i denna del var enhälligt - att
det på lång sikt är otillfredsställande att ett prissättningssystem begagnas som
inte ger ett riktigt uttryck för handelns kostnader för varans inköp och dess
hantering. Utskottet noterade med beklagande att förhandlingarna mellan
staten och textilhandelns företrädare hade blivit resultatlösa. Utskottet
anser, i likhet med vad den socialdemokratiska minoriteten anförde i en
reservation till 1979 års betänkande, att det nu inte återstår någon annan
utväg än att lagstiftningsvägen ingripa mot prissättningsmetoderna inom
detaljhandeln. Därmed instämmer utskottet i det berörda yrkandet i
motionen 1979/80:1021. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet anfört.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1021 yrkandet 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

NU 1979/80:39

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Motionerna

Yrkanden 1

Motivering 2

Riksdagens beslut om tekopolitiken våren 1979

Inledning 4

Tekopolitikens allmänna inriktning 5

Handelspolitiska åtgärder 6

Delbranschfrågor 6

Pågående utredningar

Vissa utredningsrapporter m. m.

TEKO-80 8

Vissa statistiska uppgifter 10

Utredning om tekostödets effekter 11

Situationen för Svenska Rayon AB 11

Utskottet

Inledning 12

Allmänna synpunkter på utredningsarbetet rörande tekoindustrin.. 12

Stödformernas konstruktion 15

Handelspolitiska åtgärder 16

Prissättningen i detaljhandeln 18

Informations- och lokaliseringsfrågor m. m 19

Svenska Rayon AB 20

Hemställan 21

Reservationer

1. Inriktningen av utredningsarbetet på tekoområdet (s) 22

2. Stödformernas konstruktion (s) 23

3. Ursprungsmärkning av kläder (s) 23

4. Globalkontingenter (s) 24

5. Övervakningslicenser (s) 25

6. Prissättningen i detaljhandeln (s) 25

■

GOTAB 64938 Stockholm 198(1