NU 1979/80:34

Näringsutskottets betänkande
1979/80:34

med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag
inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas propositionen 1979/80:100 bilaga 14
(handelsdepartementet) i vad avser anslag till handelsdepartementet m. m.,
främjande av utrikeshandeln m. m. (utom anslaget till Interamerikanska
utvecklingsbanken), kommerskollegium m. m., pris-, konkurrens- och
konsumentfrågor (utom anslagen till konsumentverket) samt patent- och
registreringsverket m. m. Motionerna gäller exportfrämjande åtgärder,
Sveriges turistråd, exportkreditnämnden och patent- och registreringsverket.

HANDELSDEPARTEMENTET

1. Handelsdepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten A 1 (s. 31 f.) och hemställer

att riksdagen till Handelsdepartementet för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 13 727 000 kr.

2. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten
A 2 (s. 32) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten

A 3 (s. 32) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 165 000 kr.

4. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten A 4 (s. 32 f.) och hemställer

att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 427 000 kr.

5. Kostnader för nordiskt samarbete. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten A 5 (s. 33) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nordiskt samarbete för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 425 000 kr.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 34

NU 1979/80:34

FRÄMJANDE AV UTRIKESHANDELN M. M.

6. Swedec International Aktiebolag. Regeringen har genom propositionen
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet (s. 36) har
anfört om upphandling av tjänster från Swedec International Aktiebolag.

Propositionen

Swedec International AB. som ägs gemensamt av staten och näringslivet,
har till uppgift att ställa svenskt tekniskt och administrativt kunnande inom
tjänstesektorn till utvecklingsländernas förfogande. Bolaget skall arbeta på
kommersiella villkor. Det har startat sin verksamhet den 1 januari 1979.
Föredraganden anför att det har visat sig att även andra länder än
utvecklingsländer är intresserade av att upphandla bolagets tjänster. Det är,
uttalar han, angeläget att hela den marknad som kan stå till buds för Swedec
International kan tas till vara. Härigenom kan bolagets kompetens utnyttjas
på ett rationellt och ekonomiskt sätt. En sådan utvidgning av bolagets
verksamhet förutsätter dock en ändring av det villkor som f. n. reglerar
bolagets verksamhetsområde och som hindrar det från att utföra tjänster åt
andra länder än utvecklingsländer.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att reglerna för Swedec International
AB:s verksamhet bör ändras så att även andra länder än utvecklingsländer
kan komma i åtnjutande av bolagets tjänster.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

7. Sveriges exportråd. Regeringen har under punkten B 1 (s. 36-40)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna att de s. k. Argentina-medlen per den 1 juli 1980 överlämnas
till Sveriges allmänna exportförening att användas för utlandshandelskamrarnas
förening eller annat exportfrämjande ändamål av liknande natur,

2. till Sveriges exportråd för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag
av 11 600 000 kr.

Propositionen

De s. k. Argentina-medlen är en fond som har uppkommit inom ramen för
ett tidigare tillämpat prisutjämningssystem för Sveriges handel med Argentina.
Deras avkastning har disponerats av Sveriges allmänna exportförening
(SAE) för vissa kostnader avseende en förening av utlandshandelskamrar.

NU 1979/80:34

Sedan denna upplösts har på SAE:s initiativ bildats en ny utlandshandelskamrarnas
förening med uppgift att utgöra dels ett samarbetsorgan för dessa
sammanslutningar, dels en bas för deras verksamhet i Sverige.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 1 och hemställer att

riksdagen

1. godkänner att de s. k. Argentina-medlen per den 1 juli 1980
överlämnas till Sveriges allmänna exportförening att användas
för utlandshandelskamrarnas förening eller annat exportfrämjande
ändamål av liknande natur,

2. till Sveriges exportråd för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 11 600 000 kr.

8. Handelssekreterare. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten
B 2 (s. 40-43) och hemställer

att riksdagen till Handelssekreterare för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 24 400 000 kr.

9. Exportfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten B 3 (s. 43^15)
föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 39 200 000 kr.

I motionen 1979/80:1419 av Erik Hovhammar m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning i syfte att främja svensk
export i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionen

Det statliga exportfrämjande stödet kan, hävdar motionärerna, huvudsakligen
lämnas för marknadsanalyser. Kostnaderna för marknadsföringens två
övriga faser - införsäljning och kontinuerlig kundbearbetning - får företagen
själva stå för. Motionärerna går närmare in på betydelsen av införsäljningsfasen.
Införsäljning är en fullföljning av marknadsanalysen. Efter att ha
utnämnt agenter måste företagen ”lära upp och motivera agentens säljpersonal
att aktivt överföra erfarenheter från andra marknader, medverka vid
kundbesök och uppläggning av reklamkampanjer”. Man måste även se till
att produkten anpassas till lokala förordningar och önskemål. Enligt
motionärerna är företagens insatser på detta stadium ofta bristfälliga.
Införsäljningsfasen kräver resurser både personellt och finansiellt. Ett
statligt stöd bör kunna lämnas direkt till sådana företag som har ett
internationellt säljkunnande samt till exportsäljbolag, anser motionärerna.
De pekar härvid på att frågan om ett stöd direkt till enskilda företag måste ses

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 34

NU 1979/80:34

i relation till gällande internationella handelsöverenskommelser.

Motionärerna anser att det är angeläget att formerna för ett stöd till
införsäljning av svenska produkter på exportmarknaden snarast kan
klarläggas. Parallellt med utredningsarbetet borde en försöksverksamhet
bedrivas vid något eller några företag.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

De exportfrämjande tjänster som Sveriges exportråd erbjuder företagen
är främst exportservice, projekt och uppdragsverksamhet samt speciella
tjänster som ingår i det s. k. småföretagspaketet. Inom ramen för exportservice
lämnar Exportrådet tjänster till abonnenterna utan debitering. I viss
utsträckning lämnas kostnadsfri service även till företag, myndigheter,
organisationer och utbildningsanstalter som inte tillhör Exportrådets abonnenter.

Exportservicen omfattar bl. a. marknadsinriktade och exporttekniska
tjänster samt information på olika områden. I de marknadsinriktade
tjänsterna kan ingå inledande rådgivning för nyexportörer, basinformation
om ett land och information om branscher eller sektorer på marknaden, svar
på enklare adressförfrågningar och service i samband med hänvändelse till
olika specialister. Projektverksamheten omfattar de kollektiva säljfrämjande
åtgärder i olika branscher och på olika marknader som Exportrådet
initierar, planerar och genomför tillsammans med fältorganisationen.
Åtgärderna syftar till att stödja företagens egna exportansträngningar.
Projekten finansieras i flertalet fall av staten och företagen gemensamt.

Exportrådets uppdragsverksamhet bedrivs för enskilda abonnenter mot
ersättning. Statligt bidrag utgår inte för denna verksamhet. De uppdrag som
kan komma i fråga är bl. a. exportdiagnoser, riktade marknadsundersökningar,
konkurrentanalys, val av representant och etableringsservice.
Exportrådet påpekar i sin senaste anslagsframställning att dess etableringsservice
skapar möjlighet för svenska företag att starta egna försäljningsbolag
med ett minimum av fasta kostnader och med tillgång till kvalificerad lokal
rådgivning. Exportrådet hjälper även till med genomförande verksamhet.
Detta kan innebära sammanställning av kundlistor, kundbesök, offertbevakning,
upprättande av kontrakt och utseende av representant.

Inom ramen för branschfrämjande åtgärder - anslaget B 7 på industridepartementets
huvudtitel - lämnas även stöd till exportfrämjande åtgärder.
En förutsättning för att stöd skall kunna erhållas är att marknadsföringsåtgärderna
avser kollektiva projekt. För vissa branscher - tekoindustrin och
den manuella glasindustrin - kan dock stöd utgå direkt till enskilda företag.
Stödet utgår med 50 % av kostnaden för åtgärderna. Industriverket
administrerar branschprogrammet och gör från fall till fall en bedömning av
om stöd skall utgå.

NU 1979/80:34

Utskottet

Den höjning av anslaget till exportfrämjande åtgärder med ca 4,4 milj. kr.
som föreslås i propositionen är huvudsakligen avsedd för att svenska
exportföretag skall få stöd till exportfrämjande projekt. I viss utsträckning
skall statligt stöd kunna lämnas även till svenska importföretag som deltar i
statsfinansierade exportfrämjande åtgärder. En förutsättning härvidlag skall
enligt propositionen vara att deltagandet är av värde för svensk export. Det
skall ankomma på exportrådet att göra denna bedömning.

I motionen 1979/80:1419 påpekas att det statliga exportfrämjandestödet i
allt väsentligt lämnas till sådana marknadsföringsåtgärder som avser
marknadsundersökningar i vid mening och agentsökning. När det gäller
nästa fas i ett företags exportsatsning - införsäljning - utgår inget stöd.
Införsäljningsfasen är finansiellt och personellt resurskrävande, framhåller
motionärerna. De anser att ett stöd till införsäljningsåtgärder bör prövas och
att utformningen av ett sådant stöd snarast bör klarläggas.

Enligt utskottets mening finns det fog för motionärernas önskemål. Av
redovisningen i det föregående framgår att det statliga exportfrämjande
stödet i regel endast utgår till kollektiva insatser. I viss utsträckning lämnas
stöd till enskilda företag inom ramen för branschfrämjande åtgärder som
avser särskilda branscher. Kostnaderna härför bestrids från anslaget
Branschfrämjande åtgärder på industridepartementets huvudtitel. Härvid
kan även stöd till införsäljningsaktiviteter komma i fråga. Utskottet finner
det angeläget att regeringen snarast låter göra en översyn av möjligheterna
att bygga ut det exportfrämjande stöd som lämnas genom Sveriges exportråd
så att även införsäljningsaktiviteter kan stödjas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och hemställer att

riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Exportfrämjande åtgärder
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av
39 200 000 kr.,

2. med anledning av motionen 1979/80:1419 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om stöd till införsäljningsaktiviteter.

10. Stöd till svensk projektexport m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten B 4 (s. 46 f.) och hemställer

att riksdagen till Stöd till svensk projektexport m. m. förbudgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.

11. Importkontoret för u-landsprodukter. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten B 5 (s. 47—49) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att inrätta en ordinarie tjänst med

NU 1979/80:34

beteckningen p för chef för Importkontoret för u-landsprodukter,

2. till Importkontoret för u-landsprodukter för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

12. Sveriges turistråd. Regeringen har under punkten B 6 (s. 49-53)
föreslagit riksdagen att

1. uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att efter hemställan från
regeringen ikläda staten garanti för lån till Sveriges turistråd eller ett för
utveckling och drift av ett rikstäckande bokningssystem särskilt tillskapat
organ med sammanlagt högst 6 500 000 kr.,

2. till Sveriges turistråd för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag
av 32 771 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1979/80:946 av Bernt Ekinge m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att turist- och rekreationsutredningen ges i uppdrag att
särskilt utreda frågor rörande utveckling av kollektiva transporter för
turistnäringens behov,

1979/80:967 av Sven Lindberg m. fl. (s, c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen anhåller att regeringen kommer med förslag som syftar till

1. att utveckla Jämtlands län till ett turistcentrum,

2. att därvid det planerade rikstäckande databokningssystemet

lokaliseras till Östersund,

3. att Sveriges turistråd omlokaliseras från Stockholm till Östersund,

4. att ett pilotprojekt för introduktion av turistnäringen i Jämtlands län på
utlandsmarknaden startas.

Motionen 1979/80:967 i övrigt (del av momentet 2) gäller fjällsäkerhetsrådets
lokalisering och behandlas av kulturutskottet.

Motionerna

I motionen 1979/80:946 erinras om turismens betydelse för sysselsättning
och regionalpolitik. Det påpekas att statsmakterna på olika sätt har sökt
främja och bygga ut denna näringsgren. Ett speciellt område, turistnäringens
transportförsörjning, bör dock uppmärksammas i högre grad än vad som f. n.
är fallet, anser motionärerna. Många av de mera attraktiva turistområdena
är, påpekar de, med nuvarande kollektivtrafikförbindelser svåra att nå för
turister från södra och mellersta Sverige och från utlandet. Det kommer
därför att bli nödvändigt att bygga upp system för kollektivtransporter såväl
till turistorterna som inom dessa. I motionen uttalas att man snarast bör
utarbeta planer för en sådan transportförsörjning.

Förslagen i motionen 1979/80:967 syftar till stöd åt och vidareutveckling av

NU 1979/80:34

de satsningar på turism som gjorts i Jämtlands län. Motionärerna önskar att
turistnäringen i Jämtlands län skall jämställas med tillverkningsindustrin vad
gäller samhällsstöd, bl. a. till sektorsorganen och utvecklingsinstitutionerna.
De anför bl. a. följande skäl härför. Turismen är den näringsgren som ur
sysselsättningssynpunkt är mest expansiv i länet. Turistnäringen med drygt
1000 helårsverken ger f. n. totalt lika stor sysselsättning som vardera
jordbruket och skogsbruket. Turismen inom länet har alltså utvecklats till en
basnäring. Den utgör ett verkningsfullt regionalpolitisk! medel, så mycket
mer som de bästa utvecklingsmöjligheterna finns i utpräglade glesbygdsområden.

Motionärerna erinrar vidare om att många utvecklings- och servicefunktioner
inom turistnäringen har byggts upp inom länet. Som exempel härpå
nämns den tvååriga högskoleutbildning inom turistsektorn som sedan ett år
finns i Östersund och den utvecklings- och forskningsenhet för turism som
har inrättats vid högskolan i Östersund. Vidare finns vid företaget Till Fjälls
Resor, som ägs av samhället och turistnäringen, sedan tre år tillbaka ett
databokningssystem. Inom den regionala turistorganisationen bedrivs
utvecklingsarbeten för att finna former för bättre kommunal styrning och
bättre samordning av utbyggnaderna för turism.

Alla dessa faktorer talar, anför motionärerna, för att statsmakterna aktivt
bör verka för att Jämtlands län och Östersund utvecklas till ett turistcentrum
med avseende bl. a. på funktioner av administrativ och utvecklingsinriktad
karaktär. En rad åtgärder bör, anser de, vidtas i detta syfte. En kartläggning
och beskrivning av hittills etablerade verksamheter i länet bör utföras, och
förslag om hur dessa kan förstärkas och vidareutvecklas bör läggas fram.
Möjligheterna att till Östersund lokalisera nya service- och administrativa
funktioner på turistområdet bör övervägas. Man bör även undersöka
möjligheten att omlokalisera existerande verksamheter på området till
Östersund. Motionärerna föreslår två konkreta projekt i detta syfte. Sveriges
turistråd, och då i första hand dess utvecklingsenhet, bör utlokaliseras till
Östersund. Det rikstäckande databokningssystem som turistrådet har
föreslagit bör också förläggas till Östersund. Det skulle därvid kunna utgöra
ett regionalt utvecklingsprojekt inom Till Fjälls Resor.

Motionärerna aktualiserar även frågan om vilka åtgärder som krävs för att
öka turismen från utlandet. De påpekar att marknadsföringsåtgärder på
utlandsmarknaderna kräver stora initialinsatser och att de regionala marknadsföringsorganen
saknar resurser härför. De finner det angeläget att staten
stöder sådana satsningar och att förutsättningar för charterflyg förbättras.

Pågående utredningsarbete

Syftet med utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och
turistpolitiken (särskild utredare: landshövding Harald Pettersson) är bl. a.
att söka få till stånd en bättre samordning av de statliga styr- och

NU 1979/80:34

stimulansmedlen inom rekreations- och turistsektorn. 1 direktiven lämnas
följande riktlinjer för utredningsarbetet.

De nuvarande administrativa förhållandena inom sektorn bör beskrivas.
Utredaren bör därefter föreslå en förenklad, samordnad och effektiviserad
statlig administration. Han bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av
föreslagna ändringar liksom konsekvenserna för berörd personal. Uppkomna
effektivitetsvinster bör redovisas särskilt. Möjligheterna till överföring av
ansvar till regionala och kommunala organ bör utvärderas.

Utredaren bör som ett led i arbetet med den organisatoriska samordningen
också se över och sammanställa redan tillgänglig information som berör
rekreations- och turistsektorn i Sverige och som tagits fram inom olika
myndigheter och andra organ eller utredningar m. m. Detta gäller även
material som belyser rekreations- och turistsektorns samhällsekonomiska
betydelse. Branschens näringsvillkor bör kartläggas.

Billiga och enkla transporter till i synnerhet de avlägsna rekreationsområdena
är av stor betydelse för rekreations- och turistsektorns fortsatta
utbyggnad. Utredaren bör därför ställa samman information om charterflyg
till och inom Sverige, biltåg, direktbussar, närkommunikationer m. m.
Uppgifter om kommunikationer för turismen i Norrlands inland bör särskilt
redovisas.

Vid kartläggningen bör utredaren särskilt beskriva de vanligast förekommande
hindren för den enskilde att utnyttja det befintliga utbudet av
rekreation. Likaså bör de förslag till åtgärder som därvid framkommit

redovisas.

Sammanfattningsvis bör utredningen ge underlag för en samlad rekreationspolitisk
bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser som
erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att
utnyttja den ökade fritiden.

I direktiven till utredningen (H 1979:07) om kommersiell information till
utlandet (särskild utredare: förutvarande statsrådet Hadar Cars) påpekas att
svenska ambassader och konsulat ofta framför önskemål om kommersiellt
informationsmaterial för att kunna bedriva export- och turismfrämjande
verksamhet i utlandet i samband med t. ex. mässor och utställningar.
Exportrådet och turistrådet har emellertid inte möjlighet att tillgodose alla
dessa önskemål. Detta beror i hög grad på att de inriktar sin verksamhet på
prioriterade länder och regioner samt särskilda projekt.

Innehållet i och omfattningen av den kommersiella informationen bör
studeras av utredaren. Detta motiveras med hänvisning till den kommersiella
informationens betydelse för svenskt näringsliv och de oklarheter som råder
om vem som svarar för denna information och om resurserna härför. Syftet
med utredarens kartläggning skall vara att ge en bild av dels vilka
myndigheter och statsstödda organisationer som genom egen verksamhet
eller genom bidrag till andra organisationer främjar sådan information, dels

NU 1979/80:34

vilken informationsverksamhet som bedrivs eller initieras av dessa organ.
Därvid skall klarläggas vilka ekonomiska resurser som f. n. finns och
används. Den informationsverksamhet som förekommer utan statligt stöd
bör beskrivas översiktligt. Utredaren bör samtidigt kartlägga det nuvarande
och framtida behovet av kommersiell information.

Med detta material som grund bör utredaren bedöma om existerande
informationsmaterial tillgodoser behoven. I den mån så inte skulle vara fallet
skall utredaren lämna förslag till förändring av verksamhetens innehåll,
organisation, effektivitet och/eller omfattning.

Utredningen (H 1979:02) om Sverigehusets framtida användning (särskild
utredare: direktör Sten Swarting) tillkallades i juli 1979. I direktiven erinras
om att Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm ursprungligen
planerades som ett öppet hus med svensk accent för utländska besökare. I
kontorslokalerna ryms Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum.
Sveriges turistråd och Stockholms turisttrafikförbund.

I betänkandet Kultur och information över gränserna (SOU 1978:56)
uttalades att idén bakom Sverigehuset inte har förverkligats. Det framhölls
bl. a. att frågan om vilka intressen som skall styra Sverigehusets allmänna
framtoning måste bedömas med hänsyn till att huset är en kontaktpunkt
avsedd för en vid krets av utländska besökare alltifrån tillfälliga turister till
tongivande journalister. En levande utställningsverksamhet kan bidra till att
ge huset en bestämd karaktär och utländska besökare ett positivt intryck av
Sverige.

Enligt direktiven bör utredaren nu undersöka frågan om Sverigehusets
framtida användning närmare mot bakgrund av dessa synpunkter. Utgångspunkten
för utredningsarbetet skall vara att Sverigehuset skall drivas med
rimlig ekonomisk lönsamhet.

Vissa uppgifter om verksamheten på turistområdet i Jämtlands län

Företaget Till Fjälls Resor, vars verksamhet har pågått i drygt 20 år, ägs
gemensamt av Sveriges turistråd, Jämtland-Härjedalens turistförening och
turistnäringen i länet. Företaget har utvecklat ett eget databokningssystem
som har varit i drift i tre år. Företaget har etablerat former för samverkan
mellan de enskilda turistföretagarna i produktutvecklingsfrågor och i
produktion av paketarrangemang och chartertransporter.

Regeringen beslöt i juni 1979 att anslå 2,5 milj. kr. för försöksverksamhet
med forsknings- och utvecklingsprojekt på turistområdet i Jämtlands län. Av
dessa medel avsågs 1,1 milj. kr. utgå för att bygga upp en utvecklings- och
forskningsenhet vid högskolan i Östersund. Vissa planer föreligger på att
permanenta verksamheten genom att bygga upp ett utvecklingscentrum
Turism efter försöksperiodens slut. Övriga aktiviteter som skall bedrivas
med stöd av dessa medel är utveckling av kursverksamhet inom turist- och

NU 1979/80:34

rekreationsområdet, försöksverksamhet med rådgivningsverksamhet till
turistföretagen, utveckling av ett datorbaserat administrativt redovisningssystem
för turistföretagen samt planerings- och projekteringsarbete för
turistinvesteringar i länets glesbygdskommuner.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:112. AU 1978/79:23, rskr
1978/79:435) att stöd till företag inom turistnäringen skall ges efter samma
regler som för annan stödberättigad verksamhet. Stöd kan alltså lämnas för
investeringar i maskiner och inventarier samt vid förvärv av turistanläggningar.
I fråga om stödets storlek anförde arbetsmarknadsutskottet (s. 65)
bl. a. följande:

Investeringar i turistanläggningar blir ofta mer kapitalintensiva än andra
investeringar. Det gäller särskilt om stugbyar avsedda för uthyrning. Det har
hävdats att turistnäringen i bl. a. sådana fall missgynnas av tillämpningen av
det förut berörda systemet med riktvärden för subventioneringen av varje
nytt arbetstillfälle. Enligt utskottets mening bör man inte för turistnäringens
del gå utanför de allmänna ramar som har dragits upp för den regionalpolitiska
stödverksamheten. De stora kapitalinvesteringarna per arbetstillfälle
inom turistnäringen kan emellertid ibland ge anledning att utnyttja den
flexibilitet som finns inom stödsystemet för en mer generös beräkning av
investeringsstödet.

Utskottet

I propositionen föreslås ett anslag till Sveriges turistråd för budgetåret
1980/81 om drygt 32,7 milj. kr. Detta innebär en ökning med 6,0 milj. kr.
Turistrådet har föreslagit att olika insatser på utländska marknader skall
prioriteras. Handelsministern ansluter sig till denna uppfattning och uttalar
att det är angeläget att skapa gynnsamma förutsättningar för såväl svenskar
som utlänningar att turista i Sverige i större utsträckning än för närvarande.
Detta kan bidra till att förbättra handelsbalansen och till att skapa positiva
sysselsättningseffekter.

I propositionen redovisas att turistrådet har begärt totalt 6,5 milj. kr. för
att utveckla ett rikstäckande datoriserat bokningssystem. Handelsministern
anför att ett sådant bokningssystem är väsentligt för att göra utbudet av
turistprodukter mer lättillgängligt. Han menar dock att turistnäringen själv
bör svara för de samlade kostnaderna för sin verksamhet. I propositionen
föreslås därför att turistrådet eller ett för ändamålet tillskapat organ får ta
upp lån om högst 6,5 milj. kr. med statlig lånegaranti för att täcka
utvecklingskostnaderna för ett rikstäckande bokningssystem.

De två motioner som utskottet här behandlar tar upp frågor som rör dels
turistnäringen generellt, dels speciellt turistnäringen i Jämtlands län.

I motionen 1979/80:946 föreslås att utredningen (Jo 1979:07) om den
statliga rekreations- och turistpolitiken skall få i uppdrag att särskilt utreda
frågor rörande utveckling av kollektiva transporter för turistnäringens
behov.

NU 1979/80:34

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i motionärernas synpunkter på
behovet av ett effektivt system med kollektivtransporter till framför allt de
mera avsides belägna turistområdena. Av redogörelsen i det föregående
framgår emellertid att utredningens uppdrag i huvudsak motsvarar motionärernas
önskemål. I direktiven understryks att billiga och enkla transporter
till i synnerhet de avlägsna rekreationsområdena är av stor betydelse för
rekreations- och turistsektorns fortsatta utbyggnad. Utredaren bör därför,
sägs det, ställa samman information om t. ex. charterflyg till och inom
Sverige, biltåg, direktbussar och närkommunikationer. Med hänsyn härtill
finner utskottet att motionen redan är tillgodosedd.

Turistnäringens stora betydelse för sysselsättningen i Jämtlands län
betonas i motionen 1979/80:967. Motionärerna vill bl. a. att regeringen skall
komma med förslag som syftar till att Jämtlands län skall utvecklas till ett
turistcentrum. Statsmakterna skulle aktivi verka för att funktioner på
turistområdet av administrativ och utvecklingsinriktad karaktär förläggs till
Jämtlands län och Östersund. Detta allmänna önskemål följs upp i två
konkreta förslag. Det ena är att det planerade rikstäckande databokningssystemet
skall lokaliseras till Östersund. Enligt det andra förslaget bör
turistrådet omlokaliseras från Stockholm till Östersund. I första hand anser
motionärerna att utvecklingsenheten inom turistrådet bör flyttas.

Utskottet är medvetet om den viktiga roll som turistnäringen spelar för
sysselsättning och regional utveckling i Jämtlands län. Samhället har också,
bl. a. genom stora bidrag till Åreprojektet, gjort betydande insatser för att
stödja länets egna satsningar på turism. Frågor som rör olika aspekter av
turistnäringen är f. n. föremål för utredning. Utredningen om den statliga
rekreations- och turistpolitiken skall bl. a. lämna förslag om en förenklad,
samordnad och effektiviserad statlig administration. Utredningen bör enligt
direktiven även utvärdera möjligheterna att föra över ansvar till regionala
och kommunala organ. Utskottet anser sig därför kunna räkna med att
utredningen kommer att undersöka möjligheterna att bygga ut den
verksamhet på turistområdet som finns i Jämtlands län. Med hänsyn bl. a. till
det pågående utredningsarbetet anser sig utskottet inte böra göra något
uttalande om turistrådets lokalisering.

Vad avser förslaget att databokningssystemet skall förläggas till Östersund
vill utskottet erinra om att det enligt propositionen bör ankomma på
turistnäringen att bära kostnaderna för sin verksamhet. Regeringen har inte
tagit definitiv ställning till vilken organisation som skall svara för bokningssystemet.
Finansieringen föreslås ske genom ett lån med statlig lånegaranti.
Den närmare utformningen av bokningssystemet är föremål för överläggningar.
Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att bygga upp regionala
marknadsförings- och bokningsbolag av typ Till Fjälls Resor, vilka skall svara
för väsentliga delar av bokningsverksamheten. Denna regionala verksamhet
kommer att sammankopplas genom en central dataanläggning för att
turistprodukterna smidigt skall kunna förmedlas till resebyrånäringen.

NU 1979/80:34

Turistrådet undersöker f. n. möjligheterna att köpa sådana tjänster från
existerande dataanläggningar.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen att
göra något uttalande om lokalisering av databokningssystemet till Ostersund.

Ytterligare ett förslag i motionen är att ett pilotprojekt för introduktion av
turistnäringen i Jämtlands län på utlandsmarknaden skall startas. Motionärerna
anser att projektet skall utformas i samarbete med turistrådet och ta
sikte på utnyttjande av charterflyg.

Frågor som rör bestämmelser om charterflyg generellt diskuteras på
nordisk bas inom Nordiska ministerrådets utskott för turistfrågor och inom
Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor. Vad avser charterresor
med flyg till Jämtland pågår f. n. underhandlingar mellan turistrådet och
SAS om anordnande av rabatterade resor från Förbundsrepubliken Tyskland
till Östersund.

I propositionen redovisas att turistrådet avser att öka sina insatser på de
utländska marknaderna. Detta skall ske genom dels en mer aktiv marknadsföring
från de regionala boknings- och marknadsföringsorganisationerna,
dels åtgärder för att förbättra kunskaperna hos svensk turistindustri vad
avser internationell marknadsföring. Utskottet anser sig kunna räkna med
ätt turistrådet i sin verksamhet på allt sätt understödjer de insatser för att öka
turismen från utlandet som turistnäringen i Jämtland gör. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om att särskilda medel har anslagits för försöksverksamhet
med forsknings- och utvecklingsprojekt på turistområdet i
Jämtlands län. Utskottet är bl. a. mot denna bakgrund inte berett att uttala
sig för insatser till förmån för den speciella region som avses i motionen.

Regeringens förslag beträffande anslag till Sveriges turistråd och lånegarantier
för utveckling av ett rikstäckande datoriserat bokningssystem
tillstyrker utskottet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag uppdrar åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att efter hemställan från regeringen
ikläda staten garanti för lån till Sveriges turistråd eller ett
för utveckling och drift av ett rikstäckande bokningssystem
särskilt tillskapat organ med sammanlagt högst 6 500 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Sveriges
turistråd för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 32 771 000 kr.,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:946 om utredning
rörande utveckling av kollektiva transporter för turistnäringens
behov,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser förslag för
att utveckla Jämtlands län till ett turistcentrum (yrkandet 1),

5. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser lokalise -

NU 1979/80:34

ring av ett rikstäckande databokningssystem (yrkandet 2),

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser omlokalisering
av Sveriges turistråd (yrkandet 3),

7. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser projekt
för introduktion av turistnäringen i Jämtlands län på utlandsmarknaden
(yrkandet 4).

KOMMERSKOLLEGIUM M. M.

13. Kommerskollegium. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten C 1 (s. 63-65) och hemställer

att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 23 941 000 kr.

14. Bidrag till vissa internationella byråer m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten C 2 (s. 66 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 4 568 000 kr.

15. Kostnader för vissa nämnder m. m. Regeringen har under punkten C 3

(s. 67-69) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
föredragande statsrådet förordat sluta nytt avtal med Sveriges industriförbund
om handelsprocedurrådet,

2. till Kostnader förvissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett
förslagsanslag av 1 122 000 kr.

Propositionen

I propositionen redovisas förslag till ett nytt avtal om handelsprocedurrådets
verksamhet. Rådet drivs och finansieras gemensamt av svenska staten
och av näringslivet, representerat av Sveriges industriförbund. Det skall som
centralt organ utarbeta och befordra utarbetande av lösningar som innebär
förenkling av handelsproceduren. Avtalsförslaget innebär att rådets verksamhet
skall drivas i stort sett efter samma riktlinjer som tidigare. Det statliga
bidraget skall uppgå till 300 000 kr. per år medan näringslivet skall svara för
ett kontantbidrag med lägst 260 000 kr. Avtalet skall gälla under femårsperioden
1980-1985.

NU 1979/80:34

Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförs och föreslås under
denna punkt. Utskottet hemställer
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad föredragande statsrådet förordat sluta nytt avtal med
Sveriges industriförbund om handelsprocedurrådet,

2. till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 1 122 000 kr.

16. Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster. Regeringen har
under punkten C 4 (s. 69-74) föreslagit riksdagen att

1. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 61 000 milj. kr., varav 14 000 milj. kr.
reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning vid
särskilt samhällsintresse,

2. godkänna att den rörliga kredit i riksgäldskontoret som ställts till
regeringens förfogande för att vid behov användas för utbetalning av
ersättningar för förluster från garantiverksamheten, enligt riktlinjer som
föredragande statsrådet tidigare har förordat, ökas med 200 milj. kr. till 600
milj. kr.,

3. anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr. i statsbudgeten för att täcka de
förluster som kan uppstå vid garantigivning vid särskilt regeringsbeslut.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1979/80:956 av Birgitta
Hambraeus (c), såvitt avser hemställan (2) att riksdagen beslutar att ändra
riktlinjerna för exportkreditnämnden så att projekt över en miljard kronor
alltid underställs regeringen.

Motionen

Exportkreditnämnden (EKN) skall enligt tidningsuppgifter ha åtagit sig
att garantera 5 miljarder kronor för Asea-Atoms offert på en reaktor till
Turkiet, säger motionären. Hon anser att flera skäl talar emot en sådan affär.
Turkiet har inte kärnkraft i sitt energisystem. Vidare ligger Turkiet i ett
strategiskt mycket känsligt område. Det politiska och ekonomiska läget i
landet betecknas som kaotiskt. Motionären anför vidare:

EKN har till uppgift att inom de av statsmakterna angivna riktlinjerna mot
premie ikläda staten ansvar för att täcka vissa risker för utebliven betalning
som kan uppstå vid export. Med nuvarande riktlinjer har det alltså varit
möjligt att till ett företag garantera risken i samband med en export, värd 5
miljarder kronor. Dessa riktlinjer bör förändras. Det är inte rimligt att ett så
stort åtagande kan göras av en nämnd utan regeringens godkännande.

NU 1979/80:34

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

I instruktionen (1965:660, omtryckt 1978:535) för EKN anges i 2 8 att
nämnden äger till regeringen hänskjuta ärende om garantier, om ärendet är
av större vikt. Vidare åligger det enligt 3 S nämnden särskilt att i varje ärende
rörande statlig garanti eller statligt stöd noga pröva förutsättningarna för
beviljande av garanti eller stöd.

EKN presenterar i sin verksamhetsberättelse för 1978/79 sina uppgifter på
följande sätt.

Exportkreditnämnden (EKN) är ett statligt organ vars uppgift är att
skydda svenska exportörer mot förluster i samband med exportaffärer.
Försäkringen kan gälla mot förluster som uppstår på grund av förhållanden
hänförliga antingen till köparen eller till importlandet. EKN:s verksamhet
omfattar således inte kreditgivning utan enbart garantigivning (försäkring).
Förutom att ge skydd vid förluster kan en EKN-garanti vara exportören till
hjälp när denne önskar finansiera en exportkredit på annat sätt än genom
självfinansiering.

EKN:s verksamhet skall vara grundad på affärsmässighet och EKN kan ge
garantier upp till ett belopp som fastställts av riksdagen. För budgetåret
1979/80 är ramen för normala garantier 39 miljarder kr. och ramen för
särskilda större risker 13 miljarder kr. EKN:s garantigivning på svaga
marknader (u-länder), där hänsyn tas till exportens betydelse antingen för
u-landets utveckling, eller för exportörens sysselsättningsläge, ges inom
ramen för det s. k. s/u-systemet. Av hänsyn till svenska samhällsintressen
kan garantier ges under den särskilda ramen även då affären inte avser export
på ett u-land. Övriga garantier utgörs av normalgarantier (n-garantier).

I propositionen 1978/79:201 föreslog regeringen att systemet med s. k.
u-garantier skulle utvidgas med garantier vid exportaffärer med ett särskilt
samhällsintresse (s-garantier). 1 detta sammanhang anförde föredraganden
följande.

Enligt min mening skall det nya garantisystemet inte påverka det fortsatta
lämnandet av u-garantier. Jag delar även fullmäktiges i Sveriges riksbank
uppfattning att det nya systemet kan medföra att ett färre antal ärenden än
tidigare kommer att behöva hänskjutas till regeringen.

Det är min uppfattning att den nya garantiformen bör användas med en
viss försiktighet. Denna s. k. s-garanti skall kunna ges förutom i de fall som
gäller u-garantier då exportaffären är samhällsekonomiskt betydelsefull, då
den ligger i linje med den industripolitiska målsättningen eller då den ger
betydelsefulla sysselsättningseffekter i Sverige. Regering och riksdag kommer
genom EKN:s årliga redovisning att ges möjlighet att följa utvecklingen.

Utskottet

Den statliga garantigivningen för exportkrediter har fått en ökad betydelse
för den svenska exporten, påpekar föredraganden. Flan framhåller att för
den tyngre kapitalvaruexporten och entreprenadverksamheten kreditgarantierna
anses vara av stor betydelse i den internationella konkurrensen, på i

NU 1979/80:34

första hand öststats- och u-landsmarknaderna.

1 enlighet med det förslag som EKN lagt fram föreslås därför i
propositionen att maximibeloppet för statens betalningsansvar ökas med
9 000 milj. kr. till 61 000 milj. kr., varav 47 000 milj. kr. för n-garantier och
14 000 milj. kr. för s/u-garantier. Vidare förordas att den rörliga kredit som
står till EKN:s förfogande hos riksgäldskontoret ökas med 200 milj. kr. till
600 milj. kr. Regeringen föreslås även få möjlighet att över anslaget
oförutsedda utgifter förskottera nödvändiga medel till EKN om den rörliga
krediten helt skulle ha utnyttjats. I propositionen redovisas att regeringen i
några fall har beslutat bemyndiga EKN att lämna garantier inom särskilda
ramar. Därvid har angivits att beslut om ersättning för förluster i dessa fall
skulle tas av regeringen efter anmälan från EKN. Ett sådant fall var
regeringens uppdrag i september 1978 till EKN att meddela garanti för
export till Turkiet om högst 150 milj. kr. Täckningen för de skaderegleringar
om sammanlagt drygt 3,2 miljarder kronor som nämnden har bifallit skall
alltså belasta det föreslagna 1 000-kronorsanslaget.

I motionen 1979/80:956 föreslås att riktlinjerna för EKN:s verksamhet
skall ändras så att projekt över en miljard kronor alltid skall underställas
regeringen. Motionären hänvisar till att EKN enligt vissa tidningsuppgifter
skulle ha åtagit sig att lämna exportkreditgarantier för Asea-Atoms offert på
en kärnkraftreaktor till Turkiet. Hon anser att det inte är rimligt att ett så
stort åtagande kan göras av nämnden utan regeringens godkännande.

Enligt EKN:s instruktion kan nämnden till regeringen hänskjuta ärende
om garantier om ärendet är av större vikt. Nämndens verksamhet skall enligt
statsmakternas beslut år 1979 (prop. 1978/79:201, NU 1978/79:51, rskr
1978/79:444) årligen underställas riksdagen och regeringen, för prövning.
Utskottet vill även erinra om de riktlinjer för lämnandet av s. k. s-garantier
som regeringen angav i propositionen 1978/79:201. Det uttalades där att
garantier av detta slag skall kunna ges - förutom i de fall som gäller för
u-garantier - då exportaffären ur svensk synpunkt är samhällsekonomiskt
betydelsefull, dvs. då den ligger i linje med den industripolitiska målsättningen
eller då den ger betydelsefulla sysselsättningseffekter i Sverige.
Garantiformen borde användas med en viss försiktighet. Föredraganden
uttalade att systemet med s-garantier kunde medföra att färre ärenden än
tidigare skulle komma att behöva hänskjutas till regeringen.

Den av motionären åberopade affären ingår inte i den exportkreditgaranti
till Turkiet om totalt 150 milj. kr. som regeringen beslöt i september 1978.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger emellertid även i det nu aktuella
fallet ett regeringsbeslut. Utskottet finner inte skäl att på grundval av det
föreliggande motionsyrkandet föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer
att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag

a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av

NU 1979/80:34

statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 61 000 milj.
kr., varav 14 000 milj. kr. reserveras för garantigivning på
särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas
ekonomiska utveckling och för garantigivning vid
särskilt samhällsintresse,

b) godkänner att den rörliga kredit i riksgäldskontoret, som
ställts till regeringens förfogande för att vid behov användas för
utbetalning av ersättningar för förluster från garantiverksamheten
enligt tidigare angivna riktlinjer, ökas med 200 milj. kr.
till 600 milj. kr.,

c) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. avslår motionen 1979/80:956 yrkandet 2.

PRIS-, KONKURRENS- OCH KONSUMENTFRÅGOR

17. Marknadsdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten D 1 (s. 75 f.) och hemställer

att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 1 827 000 kr.

18. Näringsfrihetsombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten D 2 (s. 76-78) och hemställer

att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 3 405 000 kr.

19. Statens pris- och kartellnämnd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten D 3 (s. 78-80) och hemställer

att riksdagen till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 27 300 000 kr.

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET M. M.

20. Patent- och registreringsverket. Regeringen har under punkten E 1 (s.
90-100) föreslagit riksdagen att till Patent- och registreringsverket för
budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 86 540 000 kr.

I motionen 1979/80:1867 av Anders Gernandt (c) och Rune Torwald (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att i motionen 1979/80:1866,
huvudavsnittet 2, angivna åtgärder vidtas i syfte att förbättra uppfinnares
situation i patentärenden.

Motionen 1979/80:1866 har hänvisats till lagutskottet.

NU 1979/80:34

Motionen

I det avsnitt av motionen 1979/80:1866 som åberopas i motionen
1979/80:1867 anförs att patentverkets dåliga service till patentinnehavare
snarast bör förbättras. Motionärerna vänder sig emot att patentinnehavare
själv måste hålla reda på förfallotider för patentavgifter och att straffavgift
tas ut vid inbetalning efter förfallodagen. De påpekar att den som står i
kundförhållande till en förvaltningsmyndighet i regel får viss administrativ
hjälp genom aviseringar, inbetalningskort o. d. Motionärerna anser att
patentverket bör lämna sådan administrativ service till sina kunder, vilka i sin
verksamhet främjar det svenska näringslivet.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

I sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 lämnar patent- och
registreringsverket bl. a. följande uppgifter rörande avgifter i patentärenden.

När det gäller nationella patentansökningar samt till verket överförda
internationella patentansökningar är avgifterna reglerade i patentkungörelsen
(1967:838, omtryckt 1978:151). För upprätthållande av patent uttages
årsavgifter, som varierar med patentåret och är 150 kr. för första året och
stiger successivt till 2 000 kr. för det tjugonde året. Härtill kommer vissa
mindre avgifter i ärenden rörande meddelat patent.

Verket påpekar att kostnadsutvecklingen inom verket kan under de
närmaste åren medföra svårigheter att med nuvarande avgiftsnivå täcka
utgifterna för verksamheten inom programmet Patentärenden. En omprövning
av avgiftssättningen kan således bli nödvändig. I den mån en mera
avsevärd höjning aktualiseras synes denna i första hand böra inriktas på
årsavgifterna för patent under senare hälften av skyddsperioden.

Verket har meddelat följande föreskrifter om årsavgifter. Dessa skall utan
påminnelse erläggas i förskott för varje patentår. Årsavgift förfaller till
betalning första dagen av det patentår den avser. Årsavgift för patentår, som
börjar innan patentet meddelats eller inom två månader därefter, förfaller till
betalning först den dag då två månader förflutit efter patentets meddelande.

Årsavgift får inte erläggas före patentets meddelande och ej heller tidigare
än sex månader före patentårets början. Årsavgift får med 20 procents
förhöjning erläggas inom sex månader efter patentårets början eller i fråga
om patentår, som börjat innan patentet meddelats, efter sistnämnda
tidpunkt. Om årsavgift inte erläggs, upphör patentet att gälla fr. o. m. början
av det patentår för vilket avgift inte erlagts.

Anstånd med betalning då årsavgift förfaller första gången kan medges
under högst tre år från det att patentet meddelats.

NU 1979/80:34

Utskottet

Patent- och registreringsverkets utåtriktade verksamhet är indelad i sex
program. Verkets kostnader skall i princip täckas av de avgifter dess kunder
erlägger.

Motionen 1979/80:1867 anknyter till programmet Patentärenden. Detta
program omfattar handläggning av ärenden angående patent på uppfinningar.
I propositionen redovisas att balansen av oavgjorda ärenden beräknas
minska från 55 000 för budgetåret 1972/73 till 47 000 för budgetåret 1979/80.
Det motsvarar en medelbehandlingstid för beviljade patent på ca fyra år.
Verket anger i sin anslagsframställning att det som en besparingsåtgärd
räknar med en minskning med sju ingenjörstjänster. I propositionen uttalas
att verket bör dra in ytterligare en granskartjänst utöver de föreslagna
sju.

Motionärerna önskar att patentverket skall förändra sina administrativa
rutiner när det gäller service till patentinnehavare. De framhåller särskilt att
verket bör avisera patentinnehavare om förfallodag för inbetalning av
patentavgifter.

Enligt vad utskottet inhämtat tillämpar patentverket följande rutiner i
fråga om patentavgifter. När ett patent har meddelats kungörs det i Svensk
Patenttidning. Patentavgift skall betalas inom två månader efter kungörelsen.
Efter två månader aviseras regelmässigt patentinnehavaren. Årsavgift
kan dock erläggas inom sex månader efter patentårets början. I så fall höjs
avgiften med 20 procent. Påminnelse om att patentavgiften har förfallit till
betalning sker under patentets hela giltighetstid.

Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål till viss del kan sägas
vara tillgodosett. Antalet nu löpande patent uppgår till ca 57 000. Om verket
skulle åläggas att ansvara för avisering av inbetalningar för patentavgifter
skulle det innebära en avsevärd belastning på verkets administration och
medföra ökade kostnader.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning till
patent- och registreringsverket.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Patent- och registreringsverket
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
86 540 000 kr.,

2. avslår motionen 1979/80:1867.

21. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten E 2 (s. 100) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 100 000
kr.

NU 1979/80:34

22. Lån lill den europeiska patentorganisationen. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten E 3 (s. 100 f.) och hemställer

att riksdagen till Lån till den europeiska patentorganisationen för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000
kr.

Stockholm den 19 mars 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Tage Adolfsson (m), Thage
Peterson (s), Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m).
Sivert Andersson (s), Birgitta Johansson (s). Sture Thun (s), Ivar Franzén (c)
och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 64738 Stockholm 1980