NU 1979/80:27
Näringsutskottets betänkande
1979/80:27
nied anledning av motioner om kontokort
Ärendet
Riksdagens beslut den 18 december 1979 att hos regeringen begära en
övergripande utredning på kontokortsområdet ligger till grund för följande
två motioner:
1979/80:216 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att i motionen angivna ståndpunkter skall ligga till grund för
den kommande utredningens arbete,
1979/80:716 av Roland Sundgren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att direktiven till kontokortsutredningen beaktar rättvisekravet
för kontantkunder, sparmöjligheter i anslutning till korten samt regler
för kontokort som möjliggör jämförelser och tvingar fram en sund
marknadsföring.
Bakgrund
Det ovan nämnda riksdagsbeslutet innebar bifall till reservationen (s) i
näringsutskottets betänkande 1979/80:24. Riksdagen beslöt att - med bifall
till en motion av Roland Sundgren m. fl. (s) - som sin mening ge regeringen
till känna bl. a. följande:
[D]e problem som är förknippade med kreditkortsexpansionen
är av sådan omfattning och natur att de bör behandlas i en övergripande
utredning. De viktiga konsumentekonomiska och sociala aspekterna måste
därvid sättas i relation till såväl kreditpolitiska som allmänt samhällsekonomiska
aspekter. Utskottet finner det angeläget att en övergripande
utredning på kontokortsområdet snarast kommer till stånd genom en
parlamentariskt sammansatt kommitté. Denna bör givetvis initiera, samordna
och utnyttja insatser av olika berörda organ, av vilka särskilt kan nämnas
konsumentverket. Regeringen bör vara beredd att utan hinder av utredningsarbetet
- vilket f. ö. bör bedrivas skyndsamt - vid behov omedelbart
ingripa med åtgärder av såväl kreditpolitisk som konsumentpolitisk natur.
I betänkandet redogjordes för en undersökningsrapport om kreditkortsmarknaden
som hade utarbetats på uppdrag av konsumentverket, för
konsumentverkets planer på ytterligare utredning och för ett interpellationsoch
frågesvar av ekonomiminister Gösta Bohman den 10 december 1979 om
kreditkortsexpansionen och kreditkortens roll i samhällsekonomin.
1 Riksdagen 1979180. 17 sami Nr 27
NU 1979/80:27
2
Motionerna
I motionen 1979/80:216 anförs inledningsvis att innehavare av kreditkort
erbjuds låna relativt stora summor, samtidigt som det är absolut lånestopp i
bankerna för vanliga medborgare. Genom att räntorna - ”ockerräntor” - är
avdragsgilla vid taxeringen till inkomstskatt sker en omfördelning av medel
från statskassan till de privata finansiärerna. En fara med kreditkorten är,
säger motionärerna, att de kan fresta till inköp som överanstränger den
enskildes ekonomi. Man kan skaffa sig flera kreditkort och därvid skuldsätta
sig utöver sin betalningsförmåga. Lagen om avbetalningsköp kan kringgås
med hjälp av kreditkort, så att t. ex. motorfordon kan förvärvas utan
handpenning. Krav på kontantinsats även när det gäller köp över kreditkort
eller på någon form av sparande innan kreditkort får utnyttjas vore rimligt,
anser motionärerna. De åberopar slutligen kritik mot kreditkorten från bl. a.
följande håll. Polisen har uttalat oro över utvecklingen av bedrägerier i
samband med kreditkort. Socialarbetare har konstaterat att personer som
behöver understöd för sitt uppehälle kan skuldsätta sig ytterligare genom
kreditkort. Butiksanställda har protesterat mot att de får allt fler kontrolluppgifter
i samband med svartlistningar.
De flesta av dagens kontokort missgynnar kontantkunderna, sägs i
motionen 1979/80:716. Säljställena belastas med en avgift varje gång en
konsument utnyttjar sitt kontokort, men de tar ändå inte ut högre pris för
varor som betalas på detta sätt. Denna diskriminering av kontantköpen är en
fråga som borde beaktas vid den kommande utredningen. En annan sådan
fråga är sparandet i anslutning till kontokort. Utvecklingen kan, säger
motionärerna, gå mot ett ”penninglöst” samhälle där man betalar med hjälp
av kort. Om betalningarna knyts till konton med sparmöjligheter skulle man
stimulera till ett förnuftigt utnyttjande av kontokorten. En tredje fråga gäller
förutsättningarna för att jämföra olika kreditformer. Utredningen borde
granska lämpligheten av att regler uppställs för kontokorten som möjliggör
sådana jämförelser. Den borde vidare föreslå särskilda regler för marknadsföringen
så att extrema och jippobetonade marknadsföringsinslag upphör.
Slutligen nämner motionärerna frågan om säkerhet kring hanteringen av
kontokorten.
Utskottet
Riksdagen uttalade i december 1979 att regeringen borde föranstalta om
en övergripande utredning på kontokortsområdet genom en parlamentariskt
sammansatt kommitté. Därvid betonades att såväl konsumentekonomiska
och sociala som kreditpolitiska och allmänt samhällsekonomiska aspekter
måste beaktas. Näringsutskottet hade i sitt betänkande i ämnet (1979/80:24)
redogjort för utredningsarbete som utförts eller planerades i konsumentverkets
regi. Kreditkortssystemet hade också belysts genom en interpellations
-
NU 1979/80:27
3
och frågedebatt någon vecka tidigare. Förslag till utredningsdirektiv är under
arbete inom regeringskansliet.
I två motioner föreslås nu att riksdagen skall begära hos regeringen att
vissa angivna frågor och ståndpunkter - refererade i föregående avsnitt -kommer till uttryck i direktiven. Det är enligt utskottets mening uppenbart
att de förhållanden som motionärerna tar upp är sådana som måste
uppmärksammas i utredningsarbetet. Utskottet räknar med att det inte
behövs någon särskild framställning till regeringen för att detta skall komma
att framgå av direktiven.
Utskottet hemställer följaktligen
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:216 och 1979/80:716.
Stockholm den 5 februari 1980
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson
(s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Birgitta Hambraeus (c). Lilly
Hansson (s). Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Ingegärd Oskarsson
(c), Sivert Andersson (s). Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Ivar
Franzén (c) och Christer Eirefelt (fp).
GOTAB 64447 Stockholm 1980