NU 1979/80:2

Näringsutskottets betänkande
1979/80:2

med anledning av motion om statens vattenfallsverks redovisningsprinciper Ärendet I

motionen 1978/79:1025 av Per Petersson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att förslag till ändrade bestämmelser rörande
statens vattenfallsverks redovisningsprinciper och beskattningsregler med
beaktande av vad i motionen anförts framläggs senast till 1979/80 års
riksmöte.

Statens vattenfallsverk har med anledning av motionen tillställt utskottet
en promemoria i ämnet (bilaga).

Motionen

Motionärerna hävdar att många Norrlandskommuner, särskilt i inlandet,
går miste om avsevärda skatteinkomster till följd av den ordning som gäller
för redovisning av statens vattenfallsverks rörelseresultat. De erinrar om
frågans tidigare behandling alltsedan år 1928. Rättviseskäl talar, menar de, för
att vattenfallsverket och de enskilda kraftproducenterna så långt möjligt blir
likställda i konkurrenshänseende. Det är enligt motionärerna naturligt att
landets ojämförligt största kraftleverantör skall bidra till kommunernas
skatteintäkter i samma mån som de enskilda kraftföretagen.

Vissa skattebestämmelser m. m.

Enligt kommunalskattelagen (1928:370) beräknas kommunal inkomstskatt
dels på inkomst, dels på garantibelopp för fastighet. Garantibeloppet
utgör 2 % av fastighetens taxeringsvärde (47 §). Vid beräkning av inkomst av
den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår får avdrag göras med ett belopp
som motsvarar garantibeloppet (45 §). Avdrag medges dock endast om
förvärvskällan lämnat överskott och högst med belopp som motsvarar det
beräknade överskottet (46 §). Kraftverksföretagen beskattas i kraftverkskommunerna
för garantibeloppet (56 §). Beskattningen av de inkomster som
överstiger avdragsgilla garantibelopp fördelas mellan kommunerna enligt
speciella regler (58 §).

De angivna reglerna innebär att principerna för värderingen av vattenfallsfastigheter
har betydelse för kraftverksföretagens beskattning. Kritik har i
olika sammanhang riktats mot att nuvarande system vid fastighetstaxeringen
innebär att dyra kraftverk får höga taxeringsvärden medan däremot billiga

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 2

NU 1979/80:2

och lönsamma kraftverk får låga värden. Av 1976 års fastighetstaxeringskommittés
betänkande (SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81 framgår att en
revidering av värderingsreglerna påbörjats vid 1975 års allmänna fastighetstaxering
genom att en vattenfallsfastighets avkastningsvärde gavs större
tyngd vid värderingen än tidigare. Kommittén föreslår att en avkastningsmetod
för värderingen skall genomföras fr. o. m. 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Förslaget kan antas komma att medföra en betydande höjning av
taxeringsnivån för de mer lönsamma kraftstationerna. Kommitténs förslag
väntas föranleda en proposition till riksdagen i år.

Frågans tidigare behandling

Den fråga som tas upp i motionen har behandlats av riksdagen vart och ett
av åren 1969-1977 och även tidigare. En relativt utförlig redogörelse för dess
behandling t. o. m. år 1976 finns i näringsutskottets betänkande NU
1976/77:18 (s. 2-5). Denna redogörelse återges här i sammandrag, kompletterad
med uppgifter rörande år 1977.

Aflarsverksutredningen lade år 1968 fram förslag - i betänkandet (SOU
1968:45) Affärsverken: Ekonomi, konkurrens och effektivitet, del 1 - som
syftade till att de ekonomiska förutsättningarna för affärsverken skulle
likställas med vad som gäller för enskilda företag. I fråga om statens
vattenfallsverk skulle enligt utredningens förslag en ovillkorlig kostnadsränta
utgå på en del av det disponerade statskapitalet, vilket skulle uppdelas i en
del eget kapital och en lånedel. Vidare skulle verket till staten inleverera en
motsvarighet till aktiebolagens statliga inkomstskatt, som skulle beräknas till
40 % av redovisat överskott. Utdelningen på verkskapitalet föreslogs vara
5 % under de fem första åren och därefter 6 %.

Affärsverksutredningens förslag bearbetades och vidareutvecklades av
affärsverkskommittén. Efter remissbehandling uppsköts det slutliga ställningstagandet
till förslagen i avvaktan på resultatet av budgetutredningen.

Budgetutredningens förslag i betänkandet (SOU 1973:43) Budgetreform
innebar i fråga om affärsverkens kapitalkostnader i huvudsak följande. Dessa
kostnader borde så långt möjligt beräknas på ett enhetligt sätt för olika
tillgångar. Statens ränta på utnyttjat kapital - som utredningen kallade
kapitalränta- borde liksom avskrivningarna normalt beräknas på grundval av
tillgångarnas nyanskaffningsvärde (förmögenhetsvärdet), inte på det historiska
värdet. Den skulle på så vis komma att uttryckas i samma penningvärde
som övriga budgetposter. Kapitalränta borde, med hänsyn till att den
uttrycker avkastningskravet, fastställas av regeringen. Utredningen betraktade
det som otillfredsställande att välja den för tillfället gällande normalräntan,
som är ett uttryck för historiska upplåningskostnader. Utredningen
föreslog emellertid ingen ny beräkningsmetod eiler formel för att beräkna
kapitalräntan. Det torde, sade utredningen, f. n. inte gå att finna någon
teoretiskt tillfredsställande och praktiskt användbar sådan metod. Kapital -

NU 1979/80:2

räntesatsen kan inte räknas fram genom någon formel utan bör fastställas av
regeringen efter eget bedömande.

I en motion år 1974 hemställdes att riksdagen skulle begära att Kungl. Maj:t
hösten 1974 skulle förelägga riksdagen förslag till ändrade redovisningsprinciper
för vattenfallsverket. Näringsutskottet (NU 1974:9) anförde att det i
detta sammanhang borde noteras dels att en gäldränta för vilken vattenfallsverket
kunde yrka avdrag beräknades efter lägre räntesats än som vanligen
gällde för företags upplåning, dels att verket under flera år hade erlagt
kommunalskatter av ungefär samma storlek som enligt den av motionärerna
förordade ordningen, vilken innebar att verkets avkastningskrav skulle
baseras på affärsverksutredningens förslag i dess sedermera av affärsverkskommittén
reviderade utformning. Då numera även budgetkommitténs
betänkande förelåg fanns, sade utskottet, förutsättningar för det samlade
ställningstagande till dennas och affärsverkskommitténs förslag som borde
avvaktas enligt uttalande av skatteutskottet år 1973. Med framhävande härav
uttalade näringsutskottet att det förutsatte att förslag till lösning av frågan om
vattenfallsverkets redovisningsprinciper skulle föreläggas riksdagen så snart
som möjligt. Utskottet avstyrkte motionärernas förslag om framställning till
Kungl. Majit, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att
avslå motionen.

En motsvarande motion år 1975 föranledde näringsutskottet (NU 1975:19)
att upprepa sitt uttalande år 1974. Utskottet sade sig emotse en omprövning
”inom en snar framtid” av gällande principer för vattenfallsverkets redovisning.
Samtidigt uttrycktes förståelse för att beredningen av budgetkommitténs
förslag var relativt tidskrävande. Utskottet fann det inte lämpligt att
riksdagen krävde att en proposition i saken skulle avlämnas inom viss
angiven tid.

År 1976 hänvisade näringsutskottet (NU 1975/76:47) till ett uttalande av
finansministern i det årets budgetproposition. Enligt detta pågick inom
regeringskansliet ett noggrant och komplicerat förberedelsearbete inför ett
ställningstagande till de utredningsförslag som framlagts om ändringar i
budgetsystemet. När beredningen hade avslutats skulle frågan föreläggas
riksdagen.

Vad gällde de tillämpade redovisningsprincipernas verkan i sak för de
kommuner där vattenfallsverket har kraftverksrörelse hänvisade utskottet
till en redogörelse som verket hade avlämnat och som återgavs i betänkandet.
Redogörelsen ansågs bestyrka uppfattningen att vattenfallsverket på grundval
av gällande skatteregler hade fått erlägga kommunalskatter av ungefär
samma storlek som enligt den av motionärerna avsedda ordningen. - En
reservation av moderata samlingspartiets representanter i utskottet gick ut på
att proposition i ämnet borde framläggas hösten 1976.

Kravet på ändring av redovisningsprinciperna för statens vattenfallsverk
framfördes på nytt under allmänna motionstiden 1977. Näringsutskottet (NU

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 2

NU 1979/80:2

1976/77:18) erinrade i februari 1977 om sin bedömning år 1976 att vattenfallsverket
enligt gällande regler fått erlägga kommunalskatter av ungefär
samma storlek som enligt den av motionärerna avsedda ordningen. Oavsett
detta fann utskottet - liksom tidigare - att det var angeläget att principerna för
vattenfallsverkets redovisning omprövades. Med hänvisning till att en
proposition om förändringar i budgetsystemet väntades bli framlagd under
andra halvåret 1977 ansåg utskottet inte att någon framställning till
regeringen med anledning av motionen var motiverad. Utskottets betänkande
var enhälligt. Riksdagen avslog motionen.

I propositionen 1976/77:130 lade regeringen fram förslag till riktlinjer för
modernisering av det statliga budgetsystemet. Förslaget innebar bl. a. att
affärsverkskommitténs förslag att affärsverkens statskapital skulle uppdelas i
en lånedel och en del eget kapital inte godtogs (s. 45). 1 yttrande (NU
1977/78:1 y) till finansutskottet över denna proposition erinrade näringsutskottet
- i oktober 1977 - om sina uttalanden med anledning av de upprepade
motionerna om vattenfallsverkets redovisningsprinciper och därmed sammanhängande
beskattningsförhållanden. Vad som föreslogs i propositionen
innebar, framhöll utskottet, inte någon lösning av den fråga som hade tagits
upp i dessa motioner. Utskottet yttrade att det tog fasta på ett uttalande av
budgetministern om möjligheter att göra olika typer av kalkylmässiga
jämförelser bl. a. mellan affärsverk och privata företag (prop. 1976/77:130 s.
45) och att det förutsatte att syftet med vad utskottet hade anfört rörande
omprövning av vattenfallsverkets redovisningsprinciper skulle komma att
tillgodoses på detta sätt. Finansutskottet (FiU 1977/78:1 s. 6) instämde i
näringsutskottets uttalande och noterade för egen del ”att det nu rådande
förhållandet, att den gäldränta för vilken vattenfallsverket kan yrka avdrag
ofta beräknas efter en lägre räntesats än som vanligen gäller för företags
upplåning, i viss utsträckning kommer att förändras genom införandet av en
statens avkastningsränta på sätt som föreslås i propositionen”. De i
propositionen 1976/77:130 föreslagna riktlinjerna för modernisering av det
statliga budgetsystemet godkändes av riksdagen, som också anslöt sig till
finansutskottets kommentar till uttalandet i propositionen om möjligheter att
göra olika slag av kalkylmässiga jämförelser mellan affärsverk och privata
företag.

Promemorior från statens vattenfallsverk

1 samband med frågans behandling år 1976 överlämnade statens vattenfallsverk
en promemoria i ämnet till näringsutskottet. Promemorian finns
återgiven som bilaga till utskottets betänkande NU 1975/76:47.

Med anledning av den nu aktuella motionen har vattenfallsverket tillställt
utskottet en ny promemoria (bilaga). I denna har uppgifterna från år 1976
aktualiserats och kompletterats. De båda promemoriorna syftar enligt verket
till att ge underlag forén sådan bedömning som närings- och finansutskotten

NU 1979/80:2

uttalade sig för hösten 1977. De jämförelser som gjorts visar enligt verkets
mening på en god överensstämmelse mellan de kommunala skatter som
verket erlägger och kommer att erlägga och de skatter som verket skulle ha
fått erlägga om det hade drivits i aktiebolagsform.

De båda promemoriorna innehåller bl. a. uppgifter om de belopp som
statens vattenfallsverk har erlagt i kommunalskatt beskattningsåren
1967-1977/78, fördelade på län. Bl. a. framgår att dessa belopp åren
1967-1969 samt 1977/78 omfattade både skatt på garantibelopp för fastigheter
och skatt på rörelseinkomst. För den mellanliggande perioden utgjordes
kommunernas skatteinkomster från statens vattenfallsverk endast av garantibelopp
för fastigheter. Fördelningen mellan skatt på garantibelopp och skatt
på rörelseinkomst anges för beskattningsåret 1977/78. Denna fördelning
styrs, framhåller vattenfallsverket, av reglerna i 58 § kommunalskattelagen
jämte anvisningar punkt 2 a.

Utskottet

Krav på att redovisningsprinciperna för statens vattenfallsverk skall ändras
har framförts i motioner bl. a. åren 1969-1977 och nu åter i motionen
1978/79:1025. Som skäl har angetts att det nuvarande systemet leder till att
många kommuner går miste om vissa skatteinkomster som de skulle ha fått
om statens vattenfallsverk hade drivits i aktiebolagsform.

Motionerna har regelmässigt avslagits av riksdagen. Näringsutskottet, som
sedan år 1974 har berett dessa motioner, har uttalat sig positivt om det syfte
som motionärerna velat tillgodose men har ansett att det fanns anledning att
först avvakta regeringens ställningstagande till olika aktuella utredningsförslag
om ändringar i det statliga budgetsystemet.

Våren 1977 lade regeringen fram propositionen 1976/77:130 med förslag till
riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet. 1 yttrande (NU
1977/78:1 yjtill finansutskottet över denna proposition konstaterade näringsutskottet
- i oktober 1977 - att vad som föreslogs i propositionen inte innebar
någon lösning av den fråga som hade tagits upp i de motioner som tidigare
hade väckts rörande vattenfallsverkets redovisningsprinciper. Utskottet
anförde att det tog fasta på ett uttalande av budgetministern om möjligheter
att göra olika typer av kalkylmässiga jämförelser bl. a. mellan affärsverk och
privata företag (prop. 1976/77:130 s. 45) och att det förutsatte att syftet med
vad utskottet tidigare hade anfört rörande omprövning av vattenfallsverkets
redovisningsprinciper skulle komma att tillgodoses på detta sätt. På förslag av
finansutskottet (FiU 1977/78:1 s. 6) anslöt sig riksdagen till detta uttalande.

Som grund för näringsutskottets behandling av frågan våren 1976 låg bl. a.
en redogörelse för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverk
som verket hade avlämnat (bilaga till NU 1975/76:47). Med anledning av den
nu aktuella motionen har vattenfallsverket tillställt utskottet en ny prome -

NU 1979/80:2

moria (bilaga). De båda promemoriorna syftar enligt verket till att ge underlag
för sådana kalkylmässiga jämförelser mellan affärsverk och privata företag
som riksdagen uttalade sig för hösten 1977. De jämförelser som gjorts visar
enligt verkets mening på en god överensstämmelse mellan de kommunala
skatter som verket erlägger och kommer att erlägga och motsvarande
kommunala skatter om verket skulle drivas i aktiebolagsform.

Det kan noteras att huvuddelen av de kommunala skatter som statens
vattenfallsverk har erlagt under 1970-talet hänför sig till garantibelopp för
sådana fastigheter som är belägna inom resp. kommun. Garantibeloppet
utgör 2 % av fastighetens taxeringsvärde. Härvid saknar det betydelse om
verksamheten drivs i nuvarande form eller som aktiebolag. Däremot är de
principer som ligger till grund för fastighetstaxeringen av stor betydelse för
den skatt som företaget betalar. Av den tidigare redogörelsen har framgått att
dessa principer är under omprövning. 1981 års fastighetstaxering väntas
sålunda medföra en betydande höjning av taxeringsvärdena för lönsamma
kraftverk. Kommunernas inkomster av garantibeskattningen kan sålunda
beräknas öka i framtiden. Dessa belopp är emellertid avdragsgilla vid den
kommunala beskattningen av vattenfallsverkets rörelseinkomster.

Utskottet finnér inte anledning att ifrågasätta den bedömning som
vattenfallsverket har gjort i de nämnda promemoriorna. Det är enligt
utskottets mening väsentligt att redovisningen även i framtiden görs på ett
sådant sätt att det blir möjligt att fortlöpande konstatera om företagsformen
har betydelse för omfattningen av de inkomster som verket redovisar i de
olika kommunerna. Ett uttalande av denna innebörd bör enligt utskottets
mening göras av riksdagen.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1978/79:1025,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 6 november 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson
(s), Carl Tham (fp), Rune Jonsson (s), Ingegärd Oskarsson (c). Birgitta
Johansson (s) och Sylvia Pettersson (s).

NU 1979/80:2

Bilaga

VATTENFALL 1979-10-01

Angående motion 1978/79:1025 om redovisningsprinciperna och beskattningsreglerna
för statens vattenfallsverk

För att belysa beskattningsreglerna för statens vattenfallsverk och vad de
betytt för landets kommuner har vissa beräkningar och jämförelser gjorts i
PM 1976-02-26 från ekonomibyrån vid Vattenfall. Denna finns återgiven
som bilaga till näringsutskottets betänkande 1975/76:47. Såsom komplettering
till denna kan följande nämnas.

Vad gäller i PM:et återgivna regler under ”Gällande skatteförhållanden”
kan konstateras att dessa alltjämt är gällande för statens vattenfallsverk. Det
särskilda räntemotsvarighetsavdraget, som där omnämns, har för räkenskapsåret
1976-01-01-1977-06-30 samt förbudgetåren 1977/78 och 1978/79
beräknats efter räntefoten 7,22 96, 7,63 96 resp. 8,41 96. Denna ränta ligger
lägre än den marknadsränta, som enskilda företag har att räkna med på
nyupplånat kapital. Ränteavdraget beräknas dock av Vattenfall på totalt
disponerat kapital.

I bilagd tabell 1, Resultatdisposition och skatteberäkning vid tillämpning
av affärsverksutredningens principer, visas den skattebelastning som i stort
skulle ha påförts Vattenfall om samma kapitalstruktur gällt för verket som för
ett aktiebolag vid 5 96 resp. 6 96 utdelningskrav på ett tänkt statskapital
(aktiekapitalmotsvarighet).

Anm.: Beräkningarna är i tabell 1 gjorda med den förutsättningen att av
Vattenfalls ianspråktagna statskapital vid årsskiftet 1968/69 skulle
ca 25 96 utgöra stamkapital och resten afiarsverkslån (av Afiarsverksutredningen
föreslagen kapitalstruktur i utgångsläget). Kapital
därefter förutsätts ha anskaffats i proportionen 1/3 stamkapital
och 2/3 afiarsverkslån. Detta medför att kapitalstrukturen 1978/79
fördelar sig på 29 96 stamkapital och 71 96 afiarsverkslån.

En jämförelse med kapitalstrukturen för Sydkraft AB ocn AB
Skandinaviska Elverk återfinns i tabell 3. Skatteberäkningarna i
tabell 1 är vidare gjorda med hänsyn till gällande regler för s. k.
Annellavdrag (avdragsgill utdelning). Investeringsavdrag har inte
gjorts. Dessa avdrag får dock endast ske vid uträkning av statsskatten
men (år indirekt effekt även på kommunala skatter genom att
kommunal skatt även utgår på statsskattebelopp. Att notera är
också att fr. o. m. budgetåret 1975/76 har enligt gällande regler vid
statsskatteberäkningen avdrag gjorts för kommunalskatten för
föregående år. För budgetåren dessförinnan gjordes vid statsskatteberäkningen
avdrag för kommunalskatten hänförlig till samma
år. Beräkningarna bygger vidare på förutsättning att under åren
erforderligt skattemässigt avskrivningsunderlag förelegat, vilket
också varit fallet under hela perioden.

I tabell 2 görs en jämförelse av Vattenfalls verkliga kommunalskatter med
de beräknade kommunalskatterna som skulle utgått vid erforderlig vinstredovisning,
vid en tänkt utdelning på 5 96 resp. 6 96. Man kan konstatera att
vid en tänkt utdelning på 5 96 ligger verkligt betalda kommunalskatter över de
beräknade medan förhållandet är det motsatta vid 6 96 tänkt utdelning.

I tabell 3 återfinns en jämförelse av vissa relationstal för Vattenfall (vid

NU 1979/80:2

alternativ verksamhetsform), Sydkraft och Skandinaviska Elverk. En jämförelse
mellan företagen av dessa relationstal som avser kapitalstruktur,
utdelning och skatt visar på en relativt god överensstämmelse över den
studerade perioden med de antaganden som gjorts för Vattenfall vid den
gjorda beräkningen. Utdelningsandelen för jämförelseföretagen ligger kring
6 %, för Sydkraft (som vad gäller verksamhetsinriktning mest liknar
Vattenfall) mellan 5 % och 6 %. Jämförelsen tyder alltså på att verkets
kommunalskatter varit av samma storleksordning som skulle gällt vid drift i
aktiebolagsform.

I tabell 4 visas Vattenfalls kommunalskatter fördelade på län. För
beskattningsåren 1970 t. o. m. 1976/77 har skatt utgått på endast garantibelopp
för fastighet medan för 1977/78 kommunalskatt utgick på både
garantibelopp och rörelseinkomst. Detta senare var också förhållandet för
beskattningsåren 1967-1969.

I tabell 5 visas hur stor del av Vattenfalls verkliga kommunalskatter som
har betalats i norrlandslänen jämfört med de som betalats i övriga landet.
Procentsatsen var störst 1971,82,7 %, för att sedangå ned till 65,2 % år 1979.
Beloppsmässigt var dock kommunalskatten för norrlandslänen ca 15 Mkr för
taxeringsåret 1971 för att sedan successivt öka och för taxeringsåret 1979
uppgå till ca 47 Mkr.

I tabell 6 återfinns en prognos för Vattenfalls kommunalskatter med
hänsyn till taxeringsvärden år 1975 och bedömda fortsatta anläggningsutbyggnader.
En jämförelse av dessa värden med de för gångna år, i tabell 4,
visaren utveckling som tillförsäkrar kommunerna väsentliga skatteinkomster
och dessutom en kraftig uppgång för de två sista redovisningsåren.

Enligt föreliggande skatteprognoser kommer kommunalskatterna att
kvarligga på samma nivå som de två senaste åren eller stiga ytterligare. Detta
sammanhänger med främst följande förhållanden:

a) Kommande fastighetstaxering kommer att medföra höjda taxeringsvärden
och därmed högre garantiskatter, vilket gynnsamt påverkar skatteinkomster
i framförallt norrlandskommunerna.

b) Statens avkastningskrav på Vattenfall kommer enligt antagna regler om
budgetreform (prop. 1976/77:130) att beräknas på ett annat sätt än tidigare.
Detta medför ett något högre avkastningskrav än tidigare och därmed
större överskott för beskattning.

c) En lugnare investeringstakt under de närmaste åren begränsar tillväxten i
skattemässigt avskrivningsunderlag och deklarationsmässiga avskrivningar,
vilket i förening med under b) angivet förhållande sannolikt ger
upphov till effektiva kommunalskatter utöver garantiskatter.

Ovan under a) och c) nämnda skattepåverkande förhållanden skulle också
inverka på skattebetalningarna vid drift i annan företagsform, t. ex. aktiebolagsform.
Genom att verket tillämpar s. k. planenlig avskrivning i stället för
räkenskapsenlig avskrivning, som andra kraftföretag normalt tillämpar,
kommer det befintliga skattemässiga avskrivningsunderlaget icke att utnyttjas
lika hårt som annars varit möjligt. Detta innebär att kommunala skatter
”tidigareläggs” och att skattemässiga effekter av under c) angivna förhållanden
får snabbare genomslag på skattebetalningarna för verket.

Frågan om redovisningen inom affärsverken behandlades såsom nämnts i
prop. 1976/77:130 angående modernisering av det statliga budgetsystemet.
Däri föreslagna regler godkändes av riksdagen. I näringsutskottets yttrande
över propositionen angavs bl. a. att utskottet förutsatte att syftet med vad
utskottet anfört rörande omprövning av vattenfallsverkets redovisningsprin -

NU 1979/80:2

ciper med hänsyn till skattekonsekvenser skulle kunna tillgodoses genom att
kalkylmässiga jämförelser bl. a. mellan affärsverk och privata företag gjordes
för bedömning och kontroll av verkets kommunalskatter. Tidigare presenterad
PM 1976-02-26 samt här föreliggande material syftar till att ge underlag
fören sådan bedömning. Ehuru exakta jämförelser mellan verket och bolag
inte är möjliga av skäl som angivits i nämnd PM visar, enligt verkets mening,
jämförelserna på en god överensstämmelse mellan de kommunala skatter
verket erlägger och kommer att erlägga och de skatter som beräknats skulle
ha erlagts vid t. ex. aktiebolagsform.

Jöran Holdo

/Nils-Åke Alvarson

NU 1979/80:2 10

Tabell 1. Resultatdisposition och skatteberäkning vid tillämpning av affärsverksutredningens principer, milj.

kr.

							(prognos)
	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76	1976/77	1977/78	1978/79
Vid 5 % utdelningskrav på stam-
kapital
Resultat före skatt	522	510	612	667	595	1 132	1 498
Ränta, afTärsverkslån	-313	-357	-442	-533	-653	-802	-846
Kommunalskatt	- 24	- 25	- 25	- 26	- 27	- 34	- 36
Statsskatt	- 29	- 30	- 30	- 29	- 30	- 36	- 33
Utdelning, stamkapital	- 94	-106	-121	-136	-162	-188	-200
Dispositioner	62	- 8	- 6	- 57	-277	72	383
Vid 6 % utdelningskrav på stam-
kapital
Resultat före skatt	522	510	612	667	595	1 132	1 498
Ränta, afTärsverkslån	-313	-357	-442	-533	-653	-802	-846
Kommunalskatt	- 35	- 37	- 39	- 48	- 56	- 71	- 77
Statsskatt	- 42	- 44	- 45	- 62	- 70	- 84	- 87
Utdelning, stamkapital	-113	-127	-145	-163	-195	-225	-240
Dispositioner	19	- 55	- 59	-139	-379	- 50	248

Tabell 2. Verkliga och beräknade kommunalskatter för Vattenfall, milj. kr.
	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76	1976/77	1977/78	(prognos) 1978/79
Verkliga kommunalskatter Beräknade kommunalskatter vid tänkt utdelning på	23	25	28	36	39	72	124
5 %	24	25	25	26	27	34	36
6 %	35	37	39	48	56	71	77

NU 1979/80:2 11

Tabell 3. Jämförelse av relationstal Vattenfall/Sydkraft/Skandinaviska Elverk, %

Vattenfall (budgetår) Sydkraft och Skandinaviska Elverk (kalenderår)	1975/76 1975	1976/77 1976	1977/78 1977	1978/79 1978
Bundet eget kapital + länga lån/balans-	83,6	79,4	78,1	77,2
summor
Sydkraft
Skandinaviska Elverk	78,1	78,0	60,7	67,6
Vattenfall	89,6	88,8	86,9	84,4
Utdelning/Bundet eget kapital
Sydkraft	3,2	5,1	4,8	5,6
Skandinaviska Elverk	7,2	6,8	6,9	6,9
Vattenfall a) utdelning	5,0	5,0	5,0	5,0
b) utdelning	6,0	6,0	6,0	6,0
Total skatt/vinst före skatt	57,4	67,3	38,3	38,4
Sydkraft
Skandinaviska Elverk	43,3	31,4	28,8	27,6
Vattenfall a) utdelning 5 %	28,8	26,0	27,1	25,7
b) utdelning 6 %	40,3	39,3	40,8	40,6

Tabell 5. Länsfördelning av Vattenfalls kommunalskatter, %

Taxeringsår	1971	1972	1973	1974	1975	1976	1977/78	1979
Norrlands län*	82,7	82,2	80,7	78,5	76,3	72,6	68,0	65,2
Övriga län	17,3	17,8	19,3	21,5	23,7	27,4	32,0	34,8

*Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten

Tabell 6. Prognos för statens vattenfallsverks kommunalskatter med hänsyn till
taxeringsvärden 1975 och bedömda fortsatta anläggningsutbyggnader, milj. kr.

	1978/79	1979/80
Kommunalskatter	124	135

NU 1979/80:2

Tabell 4. Vattenfalls totala kommunalskatter fördelade på de olika länen inom riket

(beträffande taxeringsåren 1968-1975, se NU 1975/76:47 s. 13)

	Skatt på endast garantibelopp för fastigheter	Skatt på garantibelopp och rörelseinkomst
Beskattningsår	1975 76-01-01-77-06-30	1977/78
Taxeringsår	1976 1978	1979
		Skatt på garanti-belopp	Skatt på rörelse-inkomst*	Summa

Län Stockholm	313 756	670 981	462 186	1 800 915**	2 263 101
Uppsala	329 787	792 821	571 999	687 034	1 259 033
Södermanland	11 608	19 333	13693	217142	230 835
Östergötland	824 999	1 380 713	953 017	502 619	1 455 636
Jönköping	4910	7 859	4 551	9	4 560
Kronoberg	3 246	5 350	3 760	-	3 760
Kalmar	67 146	106 041	75 762	37 871	113 633
Gotland	1612	2 446	240412	132 750	373 162
Blekinge	-	-	-	-	-
Kristianstad	48	78	56	-	56
Malmöhus	1613	2 968	1 793	33	1 826
Halland	4 172 318	9 986 246	8 619150	3 203 037	11 822 187
Göteborgs och Bohus	1 677 065	2 914 460	2 080 928	1 225 116	3 306 044
Älvsborg	1 374 250	2 536 890	1 955 568	1416112	3 371 680
Skaraborg	6 621	12 242	8 937	84 697	93 634
Värmland	15 758	22 760	16460	21919	38 379
Örebro	35 308	49 700	35 661	100 142	135 803
Västmanland	156 068	243 588	177 583	227 276	404 859
Kopparberg	64 549	98 911	69 220	66 563	135 783
Gävleborg	2 092	3 398	2 363	9 432	11 795
Västernorrland	2 568 316	3 950 920	2 858 715	1 766 393	4 625 108
Jämtland	1 843 427	2 868 626	2 029 262	1 423 343	3 452 605
Västerbotten	6 102 135	10 328 549	7 759 352	4 537 732	12 297 084
Norrbotten	13 522 739	22 961 087	16 410 922	10 063 013	26 473 935
Totalsumma	33 099 371	58 965 967	44 351 350	27 523 148	71 874 498

"Fördelning efter kommunalskattelagen § 58 anv. p. 2 a.
""Inklusive 5 % huvudkontorsandel.

GOTAB 62816 Stockholm 1979