FiU 1979/80:38

Finansutskottets betänkande
1979/80:38

med anledning av propositionen 1979/80:139 om höjning av Sveriges
kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) jämte motioner

I propositionen 1979/80:139 har regeringen (ekonomidepartementet) efter
föredragning av statsrådet Staffan Burenstam Linder föreslagit riksdagen
att

1. bemyndiga regeringen att, i enlighet med vid propositionen fogade
resolutionstexter, öka Sveriges kapitalinsats inom ramen för en allmän
kapitalhöjning i Världsbanken med 344,1 milj. dollar till 711,7 milj. dollar
(1944 års värde) samt teckna 250 andelar å 100 000 dollar (1944 års värde) i en
tilläggshöjning i Världsbanken,

2. bemyndiga Sveriges riksbank att erlägga det erforderliga beloppet inom
ramen för den allmänna kapitalhöjningen,

3. bemyndiga regeringen att lämna Sveriges riksbank garanti för täckning
av förluster, som kan uppkomma på den ökade kapitalinsatsen och som
fullmäktige i riksbanken inte anser bör belasta riksbanken.

I motionen 1979/80:2014 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svenska insatser för reformer inom Världsbanken.

I motionen 1979/80:2015 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1979/80:139,

2. att uttala att Sverige bör lämna Världsbankgruppen.

Utskottet har inhämtat yttrande från utrikesutskottet. Yttrandet (UU
1979/80:2 y) återfinns som bilaga till detta betänkande.

Propositionen

Sverige har sedan inträdet i Världsbanken 1951 stött bankens ansträngningar
att ge lån till utveckling och återuppbyggnad. Sverige har deltagit i en
rad kapitalhöjningar, som under de gångna åren skett för att tillföra
Världsbanken medel. Föredraganden anser det väsentligt att bankens
utlåningskapacitet hålls på en hög nivå även i framtiden. Med den höjning
som nu föreslås skapas förutsättningar att väsentligt öka Världsbankens
låneverksamhet under de närmaste åren. Teckningen av nya andelar skall
ske mellan den 30 september 1981 och fram t. o. m. den 30 juni 1986. På så
sätt kan Världsbankens utlåningsprogram garanteras kontinuitet.

1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 38

FiU 1979/80:38

Föredraganden förordar att Sverige höjer sin kapitalinsats i Världsbanken
och tecknar dels de maximalt erbjudna 3 441 andelarna å 100 000 1944 års
dollar inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen, dels 250 andelar å
100 000 1944 års dollar inom ramen för tilläggshöjningen. Av nyteckningen
skall 7,5 % av den allmänna kapitalhöjningen betalas in, vilket vid utgången
av 1979 motsvarade ca 130 milj. kr. Valutareserven kommer att vid
betalningstillfället belastas med hela det till Världsbanken inbetalade
beloppet. Resterande belopp av den allmänna kapitalhöjningen liksom hela
andelsteckningen i tilläggshöjningen är garantiåtaganden. Sveriges riksbank
har hittills finansierat de svenska kapitalinsatserna i Världsbanken. Riksbanken
har förklarat sig beredd att också nu tillskjuta de medel som erfordras för
Sveriges deltagande i den förestående kapitalhöjningen.

Motionerna

I motionen 2014 (s) anförs att det är i första hand mot bakgrund av behovet
av ökade resursöverföringar till u-länderna som förslaget bör prövas om
Sveriges medverkan i en ungefärlig fördubbling av Världsbankens eget
kapital och därmed ökning av utlåningskapaciteten. Med nuvarande kapital
skulle bankens möjligheter att ikläda sig nya åtaganden vara uttömda om ca
två år. Fördubblingen av kapitalet innebär att banken kan fortsätta att öka
den totala utlåningen under kommande år även i reala termer.

I motionen erinras vidare om den internationella debatt som förevarit i
dessa frågor. Bl. a. nämns Brandtkommissionens förslag att utöka bankens
utlåningskapacitet. Motionärerna beklagar att regeringen inte funnit det
lämpligt att i sin proposition orientera riksdagen om denna diskussion.

Världsbankgruppen intar en dominerande ställning när det gäller internationell
utvecklingsfinansiering. Motionärerna menar att bankgruppen i kraft
av sin tyngd har utövat sitt inflytande över låntagarländerna på ett otillbörligt
sätt. Som exempel nämns att Chile före militärkuppen 1973 och att Vietnam
utestängts från långivning. Motionärerna erinrar om att utrikesutskottet i
betänkandet 1979/80:20 gjorde ett gentemot Världsbankledningen starkt
kritiskt uttalande och föreslog riksdagen ett särskilt tillkännagivande för
svenska regeringens agerande gentemot bankledningen. (Riksdagen har den
29 april, efter det att motionen 2014 lämnades in, beslutat i enlighet med
utskottets hemställan.)

Motionärerna anser vidare att utvecklingen mot en mer dominerande roll
för Världsbankgruppen understryker nödvändigheten av reformer av
verksamheten. U-ländemas krav på rättvisare fördelning av beslutsmakten
och större hänsyn till låntagarnas utvecklingsplanering och behov drevs av
den socialdemokratiska regeringen i de internationella förhandlingarna.
Motionärerna finner det anmärkningsvärt att den nuvarande regeringen nu
föreslår att Sveriges åtagande gentemot Världsbanken ökas med inemot
1 800 milj. kr. utan att föredragande statsråd med ett enda ord tar ställning

FiU 1979/80:38

till inriktningen av bankens politik och de aktuella kraven på reformer.

Motionärerna påpekar att det på senare tid har lagts fram förslag om nya
internationella finansinstitutioner vid sidan av och i konkurrens med
Världsbanken. Det är naturligt att dessa förslag prövas, anser motionärerna.
Man konstaterar dock att svårigheterna att bygga upp nya institutioner är så
stora och behoven så akuta att huvudvikten ändå måste läggas vid de redan
etablerade organen. Ett ofrånkomligt krav måste då för svensk del vara att
arbetet på en reformering av Världsbanken ges prioritet.

I motionen 2015 (vpk) anförs att Världsbanken till övervägande delen ger
sitt stöd till reaktionära regimer och att banken ofta pressar staterna till att
bedriva en till imperialismens intressen anpassad ekonomisk politik.
Motionärerna anser att Sverige bör lämna Världsbanken och att regeringens
förslag att kraftigt öka de svenska insatserna sålunda avvisas.

Utskottet

I motionen 2015 yrkas avslag på propositionen 139 och föreslås att
riksdagen skall uttala att Sverige bör lämna Världsbankgruppen.

Utskottet vill i denna fråga anföra följande. Liknande yrkanden har vid
flera tillfällen behandlats och avslagits av riksdagen, senast den 29 april 1980.
Som motiv för avslagen har angetts att även om Världsbankens politik i vissa
avseenden med fog har kritiserats, t. ex. vad gäller beaktande av sociala
behov och fördelningseffekter vid projektbedömningen, är det uppenbart att
bankens långivning är en viktig källa för obunden internationell kreditgivning
för utvecklingsändamål. Ett svenskt utträde ur Världsbankgruppen
skulle hänvisa u-länderna att i ökande grad utnyttja den privata kapitalmarknaden
, vilket främst skulle drabba de fattigaste länderna. Det har vid tidigare
tillfällen också påpekats att möjligheterna att påverka Världsbankgruppen,
så att dess utlåning utformas i enlighet med Sveriges grundläggande
biståndsprinciper, bara kan tillvaratas om vi stannar kvar inom organisationen.
Dessa synpunkter är alltjämt giltiga, varför utskottet avstyrker
yrkandena i motionen 2015.

I propositionen föreslås en kapitalhöjning för att tillföra Världsbanken
medel. Den allmänna kapitalhöjningen tillsammans med tilläggshöjningen
innebär att bankens kapital fördubblas. Därmed får Världsbanken möjlighet
att bibehålla en real utlåningsökning under de närmaste åren. Det är enligt
utskottets mening angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges
möjlighet att möta u-ländernas utvecklingsansträngningar med långfristigt
kapital. Det gäller i synnerhet att under 1980-talet kunna överta en del av den
privata kapitalmarknadens förmedling av kapital, eftersom u-ländernas
privata skuldbörda under 1970-talets senare hälft har ökat oroväckande
mycket. Utskottet har mot bakgrund av det anförda inget att erinra mot den
föreslagna höjningen av kapitalinsatsen i Världsbanken.

I motionen 2014 tas upp behovet att öka resursflödet till u-länderna för att

1* Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 38

FiU 1979/80:38

bryta utvecklingen mot en kris i världsekonomin. Nödvändigheten av att på
olika sätt reformera beslutsregler, organisation och inriktning av bankgruppens
verksamhet understryks.

Utrikesutskottet erinrar i sitt yttrande (UU 1979/80:2 y) om att Sverige har
spelat en pådrivande roll i den internationella diskussionen om angelägenheten
att öka resursöverföringarna till u-länderna. U-ländernas lån på den
privata kapitalmarknaden har under 1970-talets senare hälft ökat kraftigt.
Det är angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges möjlighet att i
ökande grad ersätta den privata finansieringen. Utrikesutskottet delar
motionärernas uppfattning att det i detta perspektiv finns anledning att
överväga vilken roll Världsbanken kan spela i utvecklingsfinansieringen och
vilka krav på reformer av banken som kan bli erforderliga. Utskottet nämner
i sitt yttrande att olika förslag har framförts i syfte att öka Världsbankens
möjligheter att ta i anspråk den fria marknadens kapitalöverskott. I
Brandtkommissionens rapport redovisas sålunda ett förslag som drastiskt
skulle öka utlåningsmöjligheterna utan att medlemsländernas bidrag till
banken behöver öka. Den svenska regeringen har framfört förslag med
liknande innebörd. Utrikesutskottet understryker i yttrandet att man finner
det angeläget att dessa och andra förslag som syftar till att öka bankens
utlåningskapacitet noga övervägs i de internationella förhandlingar om
resursöverföringar som förs eller kommer att föras under 1980-talet.
Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att hålla
riksdagen underrättad om utvecklingen av dessa förhandlingar.

När det gäller frågor om reformer av Världsbanken, särskilt med avseende
på röstfördelningen och utlåningens inriktning, hänvisar utrikesutskottet till
tidigare uttalanden från riksdagens sida. Man har därvid ställt sig bakom
regeringens strävanden att stärka u-ländernas inflytande i Världsbankgruppen
och gradvis öka betoningen av de fattigaste befolkningsgruppernas
lånebehov. Utrikesutskottet hyser uppfattningen att obalansen i världsekonomin
och u-ländernas ökande kapitalbehov kommer att resa krav på
förändringar av de internationella kreditorganen och på metoderna att
finansiera utvecklingsansträngningarna. Utskottet anser att det är en viktig
uppgift för Sverige att driva dessa frågor även vid de förhandlingar som inleds
vid FN:s generalförsamlings extra möte i höst. Utskottet ställer sig bakom
uppfattningen att u-ländernas ställning i banken bör förstärkas. Vidare
erinras om att det i Brandtkommissionens rapport föreslås att Världsbankens
administration decentraliseras i syfte att föra bankens beslutsprocess
närmare låntagarna. Avslutningsvis anför utrikesutskottet i sitt yttrande att
begränsningar av möjligheterna att göra långtgående förändringar i bankens
verksamhet kan aktualisera de i skilda sammanhang framförda tankarna på
helt nya finansieringsorgan som från början är uppbyggda för kommande
utvecklingsbehov.

Finansutskottet ansluter sig till vad utrikesutskottet anfört. Finansutskottet
vill särskilt understryka problemen med att u-länderna under 1970-talets

FiU 1979/80:38

senare hälft tvingats öka sin skuldbörda i privata kreditinstitut. Det är enligt
utskottet därför angeläget att de internationella utvecklingsorganen får
möjligheter att under 1980-talet överta en del av den privata kapitalmarknadens
förmedling av långfristigt utvecklingskapital till u-länderna. Det är
mot bakgrund av detta naturligt att överväga vilken roll Världsbanken kan
spela i utvecklingsfinansieringen och vilka krav på reformering av banken
som kan bli erforderliga.

De förslag som i olika sammanhang framförts i syfte att öka Världsbankens
möjligheter att förmedla betalningsöverskott i OPEC-länderna till uländerna
bör noga övervägas i de framtida internationella förhandlingarna.
Det är av vikt att riksdagen på lämpligt sätt hålls underrättad om vad som
sker i dessa förhandlingar.

Skulle ansträngningarna misslyckas att på sätt som här refererats
reformera Världsbankens verksamhet, aktualiseras enligt utskottets mening
tanken att bygga upp nya finansieringsorgan för u-ländernas kommande
utvecklingsbehov.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:2015,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vid
propositionen 1979/80:139 fogade resolutionstexter, öka Sveriges
kapitalinsats inom ramen för en allmän kapitalhöjning i
Världsbanken med 344,1 milj. dollar till 711,7 milj. dollar (1944
års värde) samt teckna 250 andelar å 100 000 dollar (1944 års
värde) i en tilläggshöjning i Världsbanken,

3. att riksdagen bemyndigar Sveriges riksbank att erlägga det
erforderliga beloppet inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att lämna Sveriges riksbank
garanti för täckning av förluster, som kan uppkomma på
den ökade kapitalinsatsen och som fullmäktige i riksbanken
inte anser bör belasta riksbanken,

5. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:2014 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 maj 1980

På finansutskottets vägnar

ERIC ENLUND

FiU 1979/80:38

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c),
Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s),
Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Christina
Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m), Karin Flodström (s)
och Hadar Cars (fp).

FiU 1979/80:38

Utrikesutskottets yttrande Bilaga

1979/80:2 y

om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 29 april 1980 beslutat hemställa att utrikesutskottet
avger yttrande över proposition 1979/80:139 om höjning av Sveriges
kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) och över de i anslutning till propositionen
väckta motionerna 1979/80:2014 och 2015.

Propositionen

I proposition 1979/80:139 föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att
höja Sveriges kapitalinsats i Världsbanken i samband med en höjning av
bankens auktoriserade kapital.

Världsbankens grundkapital uppgick till 34 000 milj. dollar i 1944 års värde
vid halvårsskiftet 1979. Av detta kapital har 10 procent inbetalats till banken.
Resten utgör medlemsländernas garantiåtaganden. Efter flera års överläggningar
föreslog Världsbankens direktion i juni 1979 att bankens kapital skulle
höjas med totalt ca 44 000 milj. löpande dollar. Detta belopp består dels av
en allmän kapitalhöjning på 40 000 milj. dollar, dels en tilläggshöjning på ca
4 000 milj. dollar. Syftet med tilläggshöjningen är att motverka den
försvagning av de mindre ländernas relativa röststyrka, vilken blir följden av
den allmänna kapitalhöjningen.

Av den föreslagna allmänna kapitalhöjningen skall 7,5 procent inbetalas
till banken och återstoden utgöra garantiåtaganden. Hela tilläggshöjningen
utgör ett garantiåtagande.

Sveriges nuvarande andel i Världsbankens kapital uppgår till 367,6 milj.
dollar eller ca 1 840 milj. kr., varav 10 procent har betalats in. I den nu
föreslagna kapitalhöjningen har Sverige erbjudits teckna andelar för
maximalt344,l milj. dollar i 1944 års värde vilket motsvarar ca 1 720 milj. kr.
Därav skall 7,5 procent eller ca 130 milj. betalas in, om andelserbjudandet
utnyttjas till fullo av Sverige. Återstoden av vår andel eller 92,5 procent av de
tecknade andelarna skall vara garantikapital. Därtill har Sverige erbjudits
teckna andelar i tilläggshöjningen motsvarande ca 125 milj. kr. Ingen del av
detta belopp skall betalas in utan utgöra garantikapital. Riksbanken avser
att, liksom vid tidigare kapitalhöjningar, svara för det svenska kapitaltillskottet.

Regeringen hemställer bl. a. om bemyndigande att öka Sveriges kapitalinsats
i enlighet med propositionens ovannämnda förslag.

FiU 1979/80:38

Motionerna

I motion 1979/80:2014 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svenska insatser för reformer inom Världsbanken.

I motion 1979/80:2015 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

att riksdagen beslutar

1. att avslå proposition 1979/80:139,

2. att uttala att Sverige bör lämna Världsbanksgruppen.

Motion 2014 har sin utgångspunkt i kraven på ökade kapitaltillgångar för
utvecklingsändamål och i vikten att finna vägar att förmedla de stora
betalningsbalansöverskotten i OPEC-länderna till resursbehövande länder.

En massiv ökning av de finansiella resursöverföringarna utgör en
förutsättning för att utvecklingen mot en allt djupare kris i världsekonomin
skall kunna brytas. Biståndet till de fattigaste u-länderna måste öka och de
u-länder som fått i gång en utveckling måste få tillgång till behövligt kapital,
heter det i motionen, som också pekar på hotet från den ökande skuldbördan
i u-länderna.

Det är i detta perspektiv motionärerna vill pröva förslaget om Sveriges
medverkan i höjningen av Världsbankens kapital. I motionen hänvisas till
Brandtkommissionens nyligen framlagda förslag om en förändring i förhållandet
mellan bankens upplåningsmöjligheter och egna kapital som skulle
medföra att bankens utlåning fördubblas. Motionärerna beklagar att
regeringen inte i propositionen orienterar riksdagen om detta och andra
liknande förslag.

I motionen påpekas vidare att bankens utlåningspolitik visserligen ändrats
till förmån för insatser av mer direkt fattigdomsbekämpande natur men att
banken på grund av beslutsregler, beroende av de stora kapitalmarknaderna
och sin personalrekrytering är förankrad i de västliga stormakternas
värderingar. Med bankgruppens tyngd har följt ett inflytande över låntagarländerna,
vilket ibland utövats på ett otillbörligt sätt.

Utvecklingen mot en ännu mer dominerande roll för Världsbanken
understryker nödvändigheten av reformer av verksamheten. U-ländernas
krav på en rättvisare fördelning av beslutsmakten i banken och en större
hänsyn till låntagarnas utvecklingsplanering drevs av den socialdemokratiska
regeringen i internationella förhandlingar. Efter det borgerliga övertagandet
av regeringsmakten tycks emellertid politiken ha ändrats, framhåller
motionärerna, som noterar att regeringen i propositionen inte tagit ställning
till inriktningen av bankens politik och de aktuella kraven på reformer.

Motionärerna finner det naturligt att även de andra förslag som på senare
tid lagts fram om nya internationella finansieringsinstitutioner prövas. På
grund av svårigheterna att bygga upp nya institutioner måste emellertid

FiU 1979/80:38

huvudvikten läggas vid redan etablerade organ. Ett krav måste då för svensk
del vara att arbetet på en reformering av Världsbanken ges prioritet, heter
det slutligen i motion 2014.

Utskottet

Tre huvudfrågor tas upp i motion 2014, nämligen behovet av en ökning av
resursflödet till u-länderna, Världsbankens roll i det sammanhanget samt
möjligheterna att reformera banken.

Under senare år har förts en omfattande internationell diskussion om
angelägenheten av ökade resursöverföringar till u-länderna. Den har förts
mot bakgrund av stagnerande biståndsflöden men den har också - och
kanske framför allt - drivits fram av insikten om att i-länder och u-länder är
ömsesidigt beroende av varandra och att i-länderna i sin ekonomiska kris har
ett intresse av att främja u-ländernas ekonomiska tillväxt.

I denna diskussion har Sverige spelat en pådrivande roll. Utskottet har
bl. a. i sitt betänkande UU 1978/79:1 över proposition 1977/78:135 om
riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete haft anledning ställa sig
bakom tanken på ökade resursöverföringar till u-länderna.

Under 1970-talets senare hälft har u-länderna i betydande utsträckning
finansierat sin expansion genom lån på de privata kapitalmarknaderna.
Detta har inneburit en stimulans av världsekonomin som i-länderna dragit
stor nytta av. Samtidigt har u-ländernas privata skuldbörda ökat oroväckande.

Det är inte troligt att den privata kapitalmarknaden även under 1980-talet
kommer att kunna stå för en så betydande del av kreditgivningen till
u-länderna som hittills varit fallet. En sådan utveckling är ur många
synpunkter inte heller önskvärd. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges möjlighet att överta
en del av den privata kapitalmarknadens förmedling av långfristigt kapital till
u-ländernas utvecklingsansträngningar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i detta perspektiv finns
anledning överväga vilken roll Världsbanken kan spela i utvecklingsfinansieringen
och vilka krav på reformer av banken som kan bli erforderliga.

Den i proposition 139 föreslagna kapitalhöjningen innebär nära nog en
fördubbling av bankens kapital, varmed möjliggörs en motsvarande ökning
av bankens utlåning under 1980-talet. Redan detta bör tillförsäkra Världsbanken
en central roll i den fortsatta resursöverföringen till u-länderna. Som
framhållits bl. a. i Brandtkommissionens rapport är denna kapitalförstärkning
emellertid inte tillräcklig i förhållande till de stora behov som kommer
att anmäla sig. Olika förslag har därför framförts i syfte att öka Världsbankens
möjligheter att ta i anspråk den fria marknadens kapitalöverskott.
Brandtkommissionen föreslår för sin del en ändring av bankens stadga i
avsikt att höja bankens utlåningskapacitet. Sedan bankens tillkomst gäller

FiU 1979/80:38

nämligen regeln att upplåningen inte får överstiga det egna kapitalet. En
förändring härvidlag så att upplåningen tillåts uppgå till minst två gånger det
egna kapitalet skulle drastiskt öka utlåningsmöjligheterna utan att medlemsländernas
bidrag till banken behövde öka.

En liknande innebörd har ett bl. a. av svenska regeringen framfört och av
utrikesminister Ola Ullsten i riksdagens biståndsdebatt den 29 april redovisat
förslag att vidta ytterligare en höjning av bankens kapital, dock utan att
någon inbetalning skulle behöva ske. Garantiandelen av bankens kapital
skulle därmed bli större.

Utskottet finner det angeläget att dessa och andra förslag som syftar till en
förstärkning av bankens utlåningskapacitet noga övervägs i de internationella
förhandlingar om resursöverföringar som förs eller kommer att föras under
1980-talet. Utskottet utgår också ifrån att regeringen på lämpligt sätt
kommer att hålla riksdagen underrättad om utvecklingen av dessa förhandlingar.

Utskottet har tidigare haft anledning att behandla frågan om reformer av
Världsbanken, särskilt med avseende på röstfördelningen och utlåningens
inriktning (UU 1978/79:1, UU 1978/79:27). Utskottet har därvid ställt sig
bakom regeringens strävanden att försöka stärka u-ländernas inflytande i
Världsbanksgruppen och gradvis öka betoningen av de fattigaste befolkningsruppemas
behov i utlåningen.

Om Världsbanken med olika metoder tilldelas en förstärkt roll i den
fortsatta överföringen av kapital till u-länderna blir det än viktigare att
banken söker motsvara u-ländernas behov och förväntningar. Utskottet
hyser uppfattningen att obalansen i världsekonomin och u-ländernas ökande
kapitalbehov kommer att resa krav på förändringar av de internationella
kreditorganen och på metoderna att finansiera utvecklingsansträngningarna.
Utskottet anser att det är en viktig uppgift för Sverige att driva dessa frågor
även vid de förhandlingar som inleds vid FN:s generalförsamlings extra möte
i höst.

Olika möjligheter till förändring av bankens verksamhet ter sig redan nu
naturliga. Utskottet delar Brandtkommissionens uppfattning att röstfördelningen
i banken bör förskjutas ytterligare till förmån för låntagarländerna.
Vidare borde en breddning av styrelsen i avsikt att ge plats åt fler
u-landsföreträdare kunna övervägas. Sverige har för sin del förklarat sig
berett att stödja en sådan utvidgning av styrelsen.

Brandtkommissionen understryker också behovet av att i ökad utsträckning
decentralisera Världsbankens administration i syfte att föra bankens
beslutsprocess närmare låntagarna.

Utskottet utgår från att Sverige tillsammans med de nordiska länderna
utnyttjar sina möjligheter även i fortsättningen att vinna gehör i banken för
dessa och andra synpunkter som avser att stärka u-landsinflytandet över
banken och dess utlåning.

Utskottet anser att begränsningar i möjligheterna att göra långtgående

FiU 1979/80:38

förändringar i bankens verksamhet kan aktualisera de i skilda sammanhang
framförda tankarna på helt nya finansieringsorgan som från början är
uppbyggda för kommande utvecklingsbehov.

Utskottet tillstyrker för sin del proposition 1979/80:139 och besvarar i
anslutning därtill motion 2014 med ovan anförda synpunkter.

I konsekvens med sin tillstyrkan av propositionen avstyrker utskottet för
sin del de båda yrkandena i vpk-motion 1979/80:2015.

Stockholm den 8 maj 1980

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m). Gertrud
Sigurdsen (s), Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s). Georg Åberg (fp).
Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Sture Ericson (s), Jan Bergqvist
(s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s). Björn Molin (fp). Axel Andersson
(s), Paul Grabo (c) och Sten Sture Paterson (m).