FiU 1979/80:34

Finansutskottets betänkande
1979/80:34

med anledning av propositionen 1979/80:160 om fortsatt valutareglering,
m. m., jämte motion

I propositionen 1979/80:160 har regeringen (ekonomidepartementet) efter
föredragning av statsrådet Gösta Bohman

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350),
dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över vid propositionen fogat
förslag till förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning.

De vid propositionen fogade förslagen är av följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli 1980-den
30 juni 1981.

2 Förslag till

Förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning

Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264), som
enligt förordning (1979:367) gäller till utgången av juni 1980,

dels att förordningen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni
1981,

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra
penninganvisningar;

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra
betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i
utländskt mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som
1 Senaste lydelse 1963:176
1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 34

FiU 1979/80:34

2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen
fortfarande är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;

utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på
räkning hos den som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket
driver bank- eller bankirrörelse;

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt
obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av
skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så
ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper
(certifikat);

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som
är bosatt i utlandet;

vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt mynt
eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda i svenskt
mynt.

Såsom bosatt här i riket anses
enligt denna förordning den som har
fast bostad i Sverige, därest han är
utlänning dock endast om han innehaft
sådan bostad de tre senast
förflutna kalenderåren. Juridisk person
skall anses vara bosatt i det land,
där styrelsen har sitt säte, eller, om
styrelse icke finnes, där huvudkontoret
är beläget. Filial för utländskt
bolag eller för utländsk ekonomisk
förening, som med stöd av särskilt
tillstånd driver näring här i riket,
skall anses vara bosatt i Sverige.

Såsom bosatt här i riket anses
enligt denna förordning den som har
fast bostad i Sverige, därest han är
utlänning dock endast om han innehaft
sådan bostad de tre senast
förflutna kalenderåren. Juridisk person
skall anses vara bosatt i det land,
där styrelsen har sitt säte, eller, om
styrelse icke finnes, där huvudkontoret
är beläget. Filial eller annat
kontor för utländskt bolag eller för
utländsk ekonomisk förening, som
driver verksamhet här i riket, skall
anses vara bosatt i Sverige.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1980.

I motionen 1979/80:2012 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att med godkännande av förslaget i propositionen 1979/80:160 om
fortsatt valutareglering uttala att valutaregleringen bör tillämpas med skärpt
restriktivitet gentemot utlandsinvesteringar och transaktioner av spekulativ
karaktär,

2. att avslå förslaget i propositionen 1979/80:160 till förordning om ändring

FiU 1979/80:34

3

i valutaförordningen (1959:264),

3. att anta av fullmäktige i Sveriges riksbank till regeringen ställda och i
propositionen 1979/80:160 på s. 21 resp. s. 23 återgivna förslag dels till lag om
ändring i valutalagen (1939:350) 2 § 9, dels till lag om ändring i valutaförordningen
(1959:264) 6 § vad avser handel med varor av guld.

Propositionen

Valutalagstiftningen är en beredskapslagstiftning. För att bestämmelserna
i valutalagen skall träda i kraft i andra fall än vid krig eller krigsfara m. m.
krävs att riksdagen genom lag beslutar om tillämpning av lagen. Sådant
beslut får avse en tid av högst ett år.

Riksbanksfullmäktige har i skrivelse till regeringen hemställt att regeringen
begär riksdagens bemyndigande att förlänga valutaregleringen till den 30
juni 1981. Enligt fullmäktige finns det alltjämt anledning att ta gällande
fullmakter i valutalagen i anspråk och att ge valutaförordningen fortsatt
giltighet. Fullmäktiges framställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
under remissbehandlingen. Föredraganden framhåller vikten av att den
långfristiga utlandsupplåningen och övriga kapitalrörelser mellan Sverige
och utlandet kan styras i så jämna banor som möjligt och att detta sker på ett
sätt som främjar målet om extern balans. Valutaregleringen är det
instrument som traditionellt används för att åstadkomma den önskvärda
kontrollen och styrningen av kapitalrörelserna. Föredraganden finner det
därför nödvändigt att förlänga valutaregleringen så att den även i fortsättningen
kan utnyttjas för att komplettera den övriga valuta- och kreditpolitiken.

I propositionen tas även upp utländska företags filialer i Sverige sett från
valutaregleringssynpunkt. För att utländska företag skall få bedriva näringsverksamhet
i Sverige fordras särskilt näringstillstånd. Verksamheten i
Sverige skall bedrivas av en filial som i väsentliga hänseenden skall vara en
självständig enhet. Filialen skall t. ex. ha en egen bokföring som är skild från
det utländska moderbolagets övriga bokföring. Enligt valutaförordningen
betraktas de filialer som fått näringstillstånd som valutainlänningar. Det
innebär att betalningar och andra penningtransaktioner mellan filialerna i
Sverige och svenska enskilda eller juridiska personer inte berörs av
valutaregleringen.

Riksbanksfullmäktige konstaterar i skrivelse till regeringen att antalet
utländska filialer, som enligt lagstiftningen inte behöver näringstillstånd för
att få bedriva sin verksamhet i Sverige, har ökat under senare år. Företag vars
verksamhet inte är att anse som näringsidkande kan fritt upprätta kontor här
i Sverige för bl. a. upplysning, reklam och biljettförsäljning. Som exempel
kan nämnas utländska flygbolags kontor i Sverige. Dessa och andra kontor
som får drivas här utan näringstillstånd är enligt valutaförordningen att anse
som valutautlänningar. Enligt riksbanksfullmäktige saknas anledning från

FiU 1979/80:34

4

valutaregleringssynpunkt att betrakta dessa filialer på annat sätt än andra
utländska företags filialer i Sverige dvs. som valutainlänningar. Det skulle
underlätta filialernas betalningar och transaktioner med kunder, leverantörer
och andra valutainlänningar om dessa blev likställda i valutahänseende.
Fullmäktige hemställer därför att regeringen ändrar 1 § andra stycket
valutaförordningen så att alla filialer i Sverige blir behandlade som
valutainlänningar.

Föredraganden ansluter sig till förslaget och konstaterar att valutaregleringens
bestämmelser kommer att gälla för sådana transaktioner mellan
filialkontoren i Sverige och utlandet vilka inte är löpande betalningar eller
annars undantagna från regleringen.

I propositionen tar föredraganden även upp ett förslag från riksbanksfullmäktige
om begränsningar i handeln med guld. Obearbetat guld
behandlas som ett betalningsmedel i valutahänseende och får enligt
valutalagstiftningen inte fritt föras in eller ut ur landet. Bearbetat guld, t. ex.
guldsmedsarbeten, faller utanför valutaregleringen.

Riksbanken har uppmärksammat att guld nu har börjat användas för rena
investeringsändamål. Det är de kraftiga guldprishöjningarna under senare år
som ökat intresset för investeringar i guld. Det förekommer att företag
tillverkar en enkel s. k. jetong vars utformning förvandlar guldet från
”obearbetat” till ”bearbetat” i tullnomenklaturens mening, varvid valutaregleringen
ej längre blir tillämplig.

Enligt riksbanksfullmäktige bör valutaregleringen, som i övrigt förbjuder
valutaförbrukning för olika typer av kapitalplaceringar, även gälla placering i
guld. För att begränsa placeringsintresset föreslår fullmäktige att det
valutareglerade området vidgas till samtliga föremål - även guldsmedsarbeten
- med högre guldhalt än 18 karat.

Förslaget avstyrks bl. a. av valutakommittén. Kommittén anser att
guldjetongmarknaden hittills varit liten och dess framtid är svår att bedöma.
Förslaget innebär praktiska gränsdragningsproblem och kontrollsvårigheter
som öppnar möjligheter till kringgående.

Föredraganden är i stort sett ense med valutakommittén i kritiken mot
riksbankens förslag och finner inte nu skäl att lägga fram något förslag om
ändring i de valutabestämmelser som reglerar handeln med guld.

Motionen

I motionen 2012 konstateras att fortsatt valutareglering är nödvändig.
Utlandsinvesteringarna har det senaste årtiondet varit stora och medfört att
sysselsättningen ökat i svenska dotterbolag utomlands samtidigt som
investeringar och sysselsättning i svensk industri inte kunnat hävdas.
Motionärerna yrkar att riksdagen med anledning härav uttalar att valutaregleringen
skall tillämpas med skärpt restriktivitet gentemot utlandsinvesteringar
och transaktioner av spekulativ karaktär.

FiU 1979/80:34

5

Motionärerna anser att det i propositionen redovisade beslutsunderlaget
vad gäller de utländska företagens filialer i Sverige och deras ställning i
valutaregleringens hänseende är magert. Konsekvenserna av förslaget är
svåra att överblicka. Motionärerna yrkar att regeringens förslag till ändringar
inte antas av riksdagen.

I motionen tar man även upp frågan om begränsningar av handeln med
guld. Även om fullmäktiges i riksbanken förslag inte helt omöjliggör
guldspekulationen så är förslaget enligt motionärerna ägnat att rikta sig mot
denna. De yrkar att riksdagen avvisar regeringens ställningstagande och
godtar riksbanksfullmäktiges förslag vad gäller begränsningen av handeln
med guld.

Utskottet

Utskottet tillstyrker på de grunder som redovisas i propositionen att
valutaregleringen förlängs att gälla under den angivna tiden och att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillämpning av
valutalagen.

I motionen 2012 yrkas att riksdagen uttalar att valutaregleringen skall
tillämpas med skärpt restriktivitet gentemot utlandsinvesteringar och
transaktioner av spekulativ karaktär.

Riksdagen har tidigare behandlat motioner med likartade krav
(1979:80:1067,1979/80:1853). I betänkandet som låg till grund för riksdagens
beslut att avslå dessa motioner (FiU 1979/80:15) redovisades uppgifter om
valutautflödets storlek och utlandsinvesteringarnas utveckling. Utskottet
konstaterade att statistiken pekade på att ett begränsat nettoutflöde av privat
kapital förekommit. Utlandsinvesteringarnas utveckling kunde av utskottet
inte betraktas som anmärkningsvärd eller uppseendeväckande. Utvecklingen
ansågs inte motivera några särskilda åtgärder. Det påpekades i
betänkandet att utredningen (I 1977:06) om de internationella investeringarnas
näringspolitiska effekter pågår. Den väntas ge ökad kunskap om
utlandsinvesteringarnas effekter. 1 nuvarande läge är därför något uttalande
från riksdagens sida i denna fråga inte motiverat. Motionen 2012 yrkandet 1
avstyrks.

I motionen 2012 anses att det i propositionen redovisade beslutsunderlaget
vad gäller de utländska företagens filialer i Sverige och deras ställning i
valutaregleringens hänseende är magert. Motionärerna yrkar att regeringens
förslag till ändringar inte antas av riksdagen.

Gränsdragningen för tillämpning av valutaregleringens bestämmelser görs
mellan å ena sidan filialkontoren i Sverige och å andra sidan deras
moderbolag i utlandet. Utskottet har uppmärksammat att eftersom de
filialkontor som berörs av förslaget har en bokföring som utan krav på
uppdelning ingår i moderbolagets bokföring kan de inbördes transaktionerna

FiU 1979/80:34

6

kontrollera från valutaregleringssynpunkt. Huvuddelen av transaktionerna
torde emellertid avse löpande betalningar eller andra transaktioner undantagna
från regleringen. Det ankommer på riksbanken att kontrollera att
valutaregleringens bestämmelser efterlevs. Eftersom initiativet till ändringen
i valutaförordningen i detta hänseende har tagits av riksbanken utgår
utskottet ifrån att riksbanken noga har övervägt förslaget från kontrollsynpunkt
och därvid funnit att riksbankens kontrollerande funktion inte
försvåras till följd av ändringen i förordningen. Utskottet har därför ingen
erinran mot det av regeringen upprättade förslaget till fortsatt giltighet av
valutaförordningen. Motionens yrkande 2 avstyrks därmed.

I motionen 2012 anförs att även om fullmäktiges i riksbanken förslag inte
helt omöjliggör guldspekulationen så är förslaget ägnat att rikta sig mot
denna. Motionärerna yrkar att riksdagen avvisar regeringens ställningstagande
och godtar riksbanksfullmäktiges förslag vad gäller begränsningen av
handeln med guld.

Utskottet vill självfallet ställa sig bakom den strävan att ge valutaregleringen
ytterligare stadga som ligger bakom riksbanksfullmäktiges av
motionärerna understödda förslag. Utskottet delar emellertid föredragandens
mening att det av fullmäktige framlagda förslaget har vissa brister i
kontrollhänseende.

Utskottet noterar vidare att valutakommittén har för avsikt att behandla
guldregleringen i det fortsatta arbetet med översynen av valutaregleringen i
dess helhet. Med hänsyn tagen till de bedömningar om guldtesaureringens
begränsade återverkningar på betalningsbalansen som gjorts av riksbanken
och föredraganden finner utskottet inte skäl att nu tillstyrka ändring i de
valutabestämmelser som reglerar handeln med guld. Valutakommitténs
arbete på detta område bör avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda
motionens yrkande 3.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1979/80:2012 yrkandet 1 antar det vid propositionen
1979/80:160 fogade förslaget till lag om tillämpning av
valutalagen (1939:350),

2. att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:2012 yrkandet 2
lämnar utan erinran det vid propositionen 1979/80:160 fogade
förslaget till förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:2012 yrkandet 3.

Stockholm den 29 april 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

FiU 1979/80:34

7

Närvarande: Eric Enlund (fp). Lars Tobisson (m). Torsten Gustafsson (c).
Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s). Lennart Blom (m). Roland Sundgren (s), Christina
Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s). Karin Flodström (s)
och Åke Persson (fp).

GOTAB 65039 Stockholm 1980