FiU 1979/80:33

Finansutskottets betänkande
1979/80:33

med anledning av propositionen 1979/80:163 med förslag om upphävande
av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt jämte
motion

I propositionen 1979/80:163 har regeringen (ekonomidepartementet) efter
föredragning av statsrådet Gösta Bohman föreslagit riksdagen att antaga vid
propositiönen fogat förslag till lag om upphävande av lagen (1975:171) om
förbud mot nedsmältning av mynt.

Det i propositionen framlagda lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning
av mynt

Härigenom föreskrivs att lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av
mynt skall upphöra att gälla två veckor efter den dag, då denna lag enligt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I detta sammanhang behandlar utskottet den under allmänna motionstiden
väckta motionen 1979/80:596 av Jan Prytz (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar stifta en lag som möjliggör inlösen av svenska silvermynt
till ett mot silverhalten svarande procentuellt belopp.

Propositionen

Fram till år 1968 tillverkades en- och tvåkronorsmynten i en legering som
innehöll minst 40 % silver. Detta år ändrades den då gällande myntlagen så
att dessa mynt i stället kunde tillverkas av enbart koppar och nickel.
Lagändringen gjordes därför att silverpriset stigit så att metallvärdet i
mynten närmat sig och vid några tillfällen överstigit myntens nominella
värde.

I samband med denna lagändring infördes ett förbud mot att yrkesmässigt
genom nedsmältning eller en därmed jämförlig åtgärd tillgodogöra sig
metallen i svenska skiljemynt. Förbudet meddelades ursprungligen i
kungörelsen (1968:15) om förbud mot nedsmältning av skiljemynt. Den
ersattes år 1975 av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt.
Förbudet sanktioneras av straff- och förverkandebestämmelser.

Myntverket har i en skrivelse den 12 februari 1980 föreslagit att lagen om
förbud mot nedsmältning av mynt avskaffas. Verket pekar bl. a. på att
nedsmältningsförbudet tidigare var nödvändigt för att inte äventyra tillgången
på enkronemynt. Myntverket har i januari 1980 beräknat antalet
1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 33

FiU 1979/80:33

2

silverhaltiga enkronemynt till ca två promille av hela antalet cirkulerande
enkronemynt, dvs. ca 450 000 av högst 225 milj. För budgetåret 1979/80 har
myntverket en budgeterad produktion av enkronor på 46 milj. mynt.
Myntverket konstaterar att silverenkronorna, sett mot bl. a. den bakgrunden,
numera inte spelar någon som helst roll för tillgången på betalningsmedel
och att nedsmältningsförbudet således inte längre behövs med hänsyn
till tillgången på enkronemynt. På grund av en kraftig stegring av silverpriset
uppgick silvervärdet i ett silverhaltigt enkronemynt till ca 18 kr. i januari
1980. Nära nog samtliga silverhaltiga enkronemynt har försvunnit ur
myntcirkulationen och ett okänt antal sådana ligger på grund av sitt
silvervärde hopsamlade i större eller mindre poster. Vad myntverket anför
om enkronemynten gäller i princip också för de silverhaltiga mynt i valörerna
10, 25 och 50 öre som präglades fram till år 1962.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot
myntverkets förslag om borttagande av nedsmältningsförbudet.

Föredraganden förordar mot denna bakgrund att lagen om förbud mot
nedsmältning av mynt upphävs. I så fall skall den som medan förbudet ännu
gäller har åtalats för överträdelse av detta inte fällas till ansvar, om dom inte
har meddelats innan förbudet upphör att gälla. Föredraganden anser inte att
det finns anledning att engagera myntverket i ett inlösensförfarande.

Motionen

Det torde finnas miljontals silvermynt i svenska hem landet runt, anför
motionären. En beräkning talar om 7 miljoner onormalt undanhållna
silvermynt för något år sedan. Uppenbarligen har den som samlat silvermynt
- bortsett från numismatiker (myntsamlare) - avsett att i någon form
tillgodogöra sig det alltmer ökande silvervärdet. Vid försäljning till
uppköpare medverkar man till dubbel brottslig handling. Det är enligt lag
förbjudet att utföra mynt ur riket, och det är också lagbrott att smälta ned
rikets mynt.

Svenska staten kommer aldrig att kunna inlösa de undanhållna silvermynten
på laglig väg genom indragning - en f. ö. av rent praktiska skäl omöjlig
procedur.

Nu måste dock den lojale svenske medborgaren känna stor olust inför
denna trafik och, om han själv är inblandad på det ena eller andra sättet, fullt
ut begripa det felaktiga i handlandet. Å andra sidan har han full rätt till sin
egendom och att realisera densamma med vinst.

En lösning skulle vara att staten inlöser silvermynt med förslagsvis 80 % av
silvervärdet. Staten skulle då ändå få åter 20 % i reda pengar vid lagenlig
nedsmältning.

Bokföringsmässigt är inlösningsproceduren mycket enkel. Banken har ju
endast att redovisa varje inlöst silvermynt till ett högre värde - under
förutsättning att samhället för en gångs skull avstår från en i detta fall

FiU 1979/80:33

3

fullständigt onödig byråkrati. Statens omkostnader skulle då bli noll, anför
motionären.

Utskottet

Silvermynten har försvunnit ur myntcirkulationen. Dit kan de inte väntas
tillbaka. Tillgången på enkronemynt är god. Det motiv som låg bakom
tillkomsten av förbudet mot nedsmältning av mynt har därmed försvunnit.

Ett upphävande av nedsmältningsförbudet medför att de som samlat eller
lagrat mynt med silverhalt kan tillgodogöra sig mervärdet på laglig väg.
Därigenom kommer även de som spekulerat i att förbudet så småningom
skulle komma att upphävas och därför lagrat stora mängder mynt att gynnas
ekonomiskt. Den effekten får man överse med om alternativet är ett bevarat
nedsmältningsförbud som efter hand skulle upplevas som alltmer föråldrat
och som inte skulle hindra olaglig utförsel och nedsmältning av mynten.

Från numismatiskt håll har man inte haft någonting att invända mot att
förbudet upphävs.

I motionen föreslås en lagstiftning som möjliggör att staten löser in
silvermynten till en viss andel av silvervärdet. Motionen väcktes under den
allmänna motionstiden innan propositionen förelåg. Den utgår från att
förbudet mot nedsmältning finns kvar. Ett sådant statligt engagemang kan
tänkas även om nedsmältningsförbudet upphävs. I myntverkets skrivelse och
riksbanksfullmäktiges yttrande över skrivelsen redovisas enligt utskottets
mening emellertid övertygande argument som talar mot att staten engageras i
ett förfarande med inlösen av silvermynten.

Utskottet tillstyrker med det anförda att riksdagen bifaller propositionen
och antar den föreslagna lagen om upphävande av lagen (1975:171) om
förbud mot nedsmältning av mynt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar vid propositionen 1979/80:163 fogat förslag
till lag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot
nedsmältning av mynt,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:596.

Stockholm den 29 april 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c),
Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s), Lennart Blom (m). Roland Sundgren (s). Christina
Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s)
och Åke Persson (fp).

GOTAB 65038 Stockholm 1980