FiU 1979/80:31

Finansutskottets betänkande
1979/80:31

angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1979
samt förslag om disposition av riksbankens vinst jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1979 (redogörelse
1979/80:9),

riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksbankens verksamhet
under år 1979 (redogörelse 1979/80:11),

fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel
för år 1979 (förslag 1979/80:13),

den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80:1068 av Rune
Rydén m. fl. (m) om riksbankens kontroll av obligationsemissioner,

de med anledning av redogörelsen 1979/80:9 väckta motionerna
1979/80:1905 av Knut Wachtmeister (m),

1979/80:1906 av Paul Jansson m. fl. (s)

samt den från utbildningsutskottet med eget yttrande överlämnade
motionen 1979/80:521 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 14.
Utbildningsutskottets yttrande (UbU 1979/80:2 y) återfinns som bilaga 1 till
detta betänkande.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen 1905 från fullmäktige i
riksbanken (bilaga 2).

1. Riksbankens förvaltning. Utskottet har, förutom av fullmäktiges i
riksbanken förvaltningsberättelse för år 1979 (redogörelse 1979/80:9), tagit
del av de inom riksbanken hos fullmäktige och direktion under år 1979 förda
protokollen.

Riksdagens revisorers granskning av riksbankens förvaltning under år
1979 har, enligt vad som anförs av revisorerna (redogörelse 1979/80:11), inte
föranlett någon anmärkning.

I den under allmänna motionstiden av Rune Rydén m. fl. (m) väckta
motionen 1068 hemställs att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäk 1

Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 31

FiU 1979/80:31

tige till känna att riksbankens kontroll av obligationsemissioner skall kunna
användas enbart för syften hänförliga till den långfristiga kapitalmarknaden
men ej till den kortfristiga kreditmarknaden.

I motionen 1905 hemställs att riksdagen uttalar sig för att en utvärdering av
registreringen av allmänhetens valutaköp kommer till stånd.

Emissionskontrollen

Den fråga rörande riksbankens emissionskontroll som tas upp i motionen
1068 behandlade utskottet och riksdagen i samband med granskningen av
riksbankens förvaltning för år 1978 (FiU 1978/79:37, rskr 380). Utgångspunkten
var då som nu en rekommendation av år 1977 från riksbankens sida
om hur företag, som avsåg att emittera obligations- eller förlagslån på den
svenska marknaden, skulle placera sina likvida medel. Riksbanken ansåg att
en eftersträvansvärd norm borde vara att dessa företag hade minst 80 % av
sina likvida medel i Sverige placerade inom banksystemet eller i korta
statspapper. Syftet med åtgärden var att förhindra att dessa medel lånades ut
på den grå marknaden. Kritik mot denna s. k. 80/20-regel framfördes av
Sveriges industriförbund i en skrivelse till riksbanken i juni månad 1978.
Industriförbundet begärde att regeln skulle upphävas och åberopade i
sammanhanget ett utlåtande av professorn i offentlig rätt Ole Westerberg.
Denne hade kommit till slutsatsen att 80/20-regeln ”är befogenhetsöverskridande,
enär den icke kan repliera på lagen om kreditpolitiska medel och
därför strider mot grundlagen”.

Riksbanksfullmäktige delade inte denna uppfattning utan beslöt att
industriförbundets framställning ej skulle föranleda någon åtgärd. En
ledamot av fullmäktige, Allan Hernelius, reserverade sig på konstitutionella
grunder mot beslutet.

För att få den konstitutionella frågan slutgiltigt prövad inhämtade
finansutskottet i samband med sin granskning av fullmäktiges förvaltning
under 1978 yttrande i ärendet från konstitutionsutskottet (KU 1978/79:6 y).
Konstitutionsutskottets majoritet (s, c, fp) sammanfattade sin bedömning av
frågan sålunda:

Det förhållandet att riksbankens emissionskontroll hittills grundat sig på
en överenskommelse och inte på lag innebär enligt utskottets mening att de
villkor riksbanken tillämpar vid utövande av denna kontroll inte i grundlagens
mening kan betraktas som normgivning. Riksbanken kan således inte
genom den angivna ”normén” anses ha överskridit sina grundlagsenliga
befogenheter.

Utskottet. Genom konstitutionsutskottets uttalande fastslogs att riksbankens
rekommendation av 80/20-regeln ej stred mot grundlagen. Att

FiU 1979/80:31

motionärerna anser att industriförbundets rättsliga invändningar är befogade
rubbar ej detta förhållande.

En annan fråga är om riksbankens åtgärd i sak är lämpligt avvägd och
ligger i linje med de allmänna riktlinjerna för penningpolitiken. Vid sin
granskning i fjol av riksbankens förvaltning under 1978 lämnade utskottet
åtgärden utan erinran. Den kritik mot åtgärdens ändamålsenlighet som
motionärerna anför har inte givit utskottet anledning att nu ändra sin
bedömning. I sammanhanget kan erinras om att regeringen den 27 mars i år
fattat beslut om en översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska
lagstiftningen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionen 1068.

Registreringen av köpare av resevaluta

I motionen 1905 begärs en utvärdering av den registrering av allmänhetens
valutaköp som pågått sedan våren 1979. Härigenom skulle klargöras hur pass
effektiva de nya bestämmelserna visat sig vara för att komma åt olaga
valutautförsel.

Utskottet. Som framgår av riksbanksfullmäktiges remissyttrande över
motionen (se bilaga 2) pågår sedan någon tid en utvärdering av registreringen
av köpen av resevaluta. Avsikten är att valutastyrelsen i maj månad skall ta
ställning till denna utvärdering och till frågan om fortsatt registrering.
Yrkandet i motionen 1905 är därmed tillgodosett varför motionen kan
avslås.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1068 och 1979/80:1905
samt

anmäler att utskottet vid sin granskning av fullmäktiges förvaltning
av riksbanken under 1979 inte funnit något förhållande som
påkallat särskilt yttrande från utskottets sida.

2. Ansvarsfrihet. Riksdagens revisorer har tillstyrkt att ansvarsfrihet beviljas
fullmäktige för riksbankens förvaltning under år 1979.

Utskottet får med hänvisning till vad revisorerna anfört och till vad
utskottet anfört under punkten 1 i det föregående hemställa

att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för
förvaltningen av riksbanken under år 1979.

1* Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 31

FiU 1979/80:31

3. Disposition av riksbankens vinst. I förslag 1979/80:13 har fullmäktige i
riksbanken hemställt att riksdagen beslutar att av riksbankens tillgängliga
medel

a) 750 milj. kr. skall inlevereras till statsverket under budgetåret
1979/80,

b) 1 218 milj. kr. skall överföras till dispositionsfonden och

c) återstående 30 006 kr. skall kvarstå på räkningen för odisponerade
vinstmedel.

I motionen 521 hemställs såvitt nu är i fråga (yrkandet 14) att riksdagen i ett
uttalande till fullmäktige i riksbanken rekommenderar fullmäktige att
förstärka Riksbankens jubileumsfonds kapitalbehållning genom att i sitt
förslag till disposition av 1979 års vinst avsätta 100 milj. kr. till fonden. I sin
motivering för yrkandet framhåller motionärerna att en ytterligare urholkning
av fondens utdelningskapacitet genom kostnadsfördyringarna skulle
motverkas genom det föreslagna kapitaltillskottet. Detta skulle öka utdelningskapaciteten
med ca 10 milj. kr./år.

Utskottet. Riksbankens jubileumsfond började sin verksamhet 1965.
Verksamheten finansierades ur avkastningen på den värdepappersportfölj
som riksbanken enligt beslut av 1962 års riksdag överlämnade till fonden.
Denna portfölj hade ett bokfört värde på 250 milj. kr. och ett nominellt värde
på ca 450 milj. kr. Den årliga avkastningen uppgick till en början till 17 milj.
kr. Riksdagen har sedan, 1974 och 1978, beslutat om två tillskott till fonden
på 100 milj. kr. vardera. Den årliga avkastningen har därmed stigit till drygt
36 milj. kr.

Utbildningsutskottets majoritet (m, c, fp) har i sitt yttrande (se bilaga 1)
över motionärernas yrkande om en ytterligare förstärkning av jubileumsfonden
understrukit att den funktion som fonden fyller alltjämt är betydelsefull
och att det är angeläget att dess möjlighet att göra insatser för forskningen
inte försämras. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser sig utskottet
emellertid ej kunna tillstyrka att ytterligare medel nu avsätts till fonden.
Socialdemokraterna i utbildningsutskottet har anmält avvikande mening.

Enligt vad finansutskottet inhämtat hos riksbanken har det - sedan
utbildningsutskottet avgav sitt yttrande - skett en viktig förändring i
jubileumsfondens obligationsportfölj. 4 1/2 %-obligationer till ett belopp av
115 milj. kr. har förfallit till inlösen och ersatts med 11 1/2 %-obligationer.
Därmed har fondens årliga avkastning och utdelningskapacitet höjts med ca
8 milj. kr. till i runt tal 45 milj. kr.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att fullmäktige 1 riksbanken i
januari 1978 anmälde till riksdagen (förslag 1977/78:13) att man avsåg att låta
utvärdera erfarenheterna av jubileumsfondens dittillsvarande verksamhet.
Även inom jubileumsfonden pågår en uppföljning av verksamheten på olika
vägar, och i årets verksamhetsberättelse (redog. 1979/80:15) ingår en

FiU 1979/80:31

sammanställning över samtliga forskningsprojekt inom olika ämnesområden,
som stötts av fonden åren 1965-1979. Utskottet har tidigare framhållit
(FiU 1977/78:27 s. 4) att mer principiella frågor rörande fondens ställning,
finansiering och verksamhet borde tas upp när resultaten av utvärderingen
föreligger.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet 14 i motionen
521.

Utskottet tillstyrker fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av
riksbankens vinstmedel för år 1979 och hemställer

att riksdagen med bifall till förslag 1979/80:13 och med avslag på
motionen 1979/80:521, yrkandet 14 beslutar att av riksbankens
tillgängliga medel - 1 968 030 006 kr. -

a) 750 milj. km skall inlevereras till statsverket under budgetåret
1979/80,

b) 1 218 milj. kr. skall överföras till dispositionsfonden och

c) återstående 30 006 kr. skall kvarstå på räkningen för odisponerade
vinstmedel.

4. Betalningsbalansdelegationens sammansättning. I motionen 1906 hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om behovet av en breddning av betalningsbalansdelegationens
sammansättning.

Motionärerna föreslår att den år 1975 av regeringen tillsatta delegationen
för samordning av betalningsbalansstatistiken (Fi 1975:2) dels ges parlamentarisk
förankring, dels breddas med expertis som är fristående i förhållande
till riksbanken och statistiska centralbyrån. Bakgrunden till förslaget är de
stora - och osäkra - korrigeringar som verkställts i betalningsbalansstatistiken
under senare år. I motionen pekas bl. a. på att korrigeringsposten i
bytesbalansen för 1979 i årets preliminära finansplan angivits till 9 miljarder
kr., medan den enligt senare uppgifter från riksbankens sida endast borde
vara ca 7 miljarder kr. De återkommande omräkningarna av korrigeringsposten
antyder enligt motionärerna att betalningsbalansdelegationen - som
varit närmast ansvarig härför - inte haft en tillräckligt säker grund för
omräkningarna när man offentliggjort dem.

Utskottet. Betalningsbalansen är ett viktigt underlag för ekonomiskpolitiska
beslut. Utskottet är ense med motionärerna om betydelsen av att
tillgänglig statistik häröver ger en så rättvisande bild som möjligt av våra
transaktioner med utlandet. Utmärkande för den svenska betalningsbalansstatistiken
är att den utnyttjar en rad olika källor. Flera av dessa är
fortfarande behäftade med fel och brister. Vissa transaktioner registreras
inte alls. I andra fall förekommer ett varierande bortfall vid uppgifternas

FiU 1979/80:31

insamling. En del av det statistiska grundmaterialet avser betalningar, en
annan del fysiska prestationer (typ varuexport, sjöfartstjänster etc.). Detta
skapar besvärliga problem när det gäller att periodindela och koordinera
statistiken. Växelkursförändringar komplicerar ytterligare bilden. Betalningsbalansdelegationen
tillsattes för att samordna och verka för en fortsatt
utveckling av här berörd statistik.

Utskottet är tveksamt om det statistiska utvecklingsarbetet på detta
område på något väsentligt sätt skulle främjas om parlamentariker bereddes
plats i delegationen. Vad gäller insyn från riksdagens sida i arbetet med
betalningsbalansstatistiken finns redan goda möjligheter härtill genom den
parlamentariska representationen i riksbanksfullmäktige och i statistiska
centralbyråns styrelse.

Enligt vad utskottet inhämtat har betalningsbalansdelegationen nyligen
förstärkts genom att en representant för konjunkturinstitutet utsetts till
ledamot. Delegationen har härigenom tillförts fristående expertis på sätt som
motionärerna förordar.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1906.

Stockholm den 29 april 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c).
Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c).
Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina
Rogestam (c). Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s)
och Åke Persson (fp).

Reservationer

1. punkten 1 Riksbankens förvaltning

Lars Tobisson, Bo Siegbahn och Lennart Blom (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Genom
konstitutionsutskottets” och på s. 3 slutar med ”motionen 1068” bort ha
följande lydelse:

I skrivelse 1977-11-16 till emittentbankerna förklarade riksbanken att man
ansåg ”att som allmän norm bör gälla att företag/koncern som avser att
framöver ta upp obligations- eller förlagslån bör ha högst 20 % av sina i
Sverige placerade likvida medel i annan form än bank och därmed likställda

FiU 1979/80:31

placeringar”. Som stöd för denna ”åsikt” eller i realiteten krav åberopas ”det
samråd som sedan länge ägt rum mellan riksbanken och emittentbankerna”.

Enligt lagen om kreditpolitiska medel av år 1974 gäller att riksbankens
tillstånd krävs för bl. a. obligationsemissioner (17 §). 5 § stadgar att
riksbanken meddelar de föreskrifter som behövs för användningen av detta
medel. Enligt förarbetena till lagen och även sakens natur skall berörda
föreskrifter avse själva obligationslånet, tidpunkt, räntevillkor etc. Redan av
detta skäl måste det ligga utanför bemyndigandet enligt 5 § att, som
riksbanken gjort, kräva en tillfredsställande redovisning för hur vederbörande
företag under en inte närmare preciserad tidrymd haft sina likvida medel
placerade. Härtill kommer att berörda regel i realiteten är att betrakta som
en form av placeringsplikt. Men detta institut regleras särskilt i lagens
19-21 §§, som dessutom uteslutande gäller bankinstitut och försäkringsinstitut.
Det synes sålunda stridande mot lagens bokstav eller åtminstone anda
att begagna placeringstvånget i samband med obligationstillstånd.

Nu har emellertid riksbanken inte som stöd för sina krav åberopat
kreditregleringslagen - som på dessa punkter aldrig satts i kraft - utan endast
existerande samråd med bankerna. Härmed torde i främsta rummet avses det
”frivilliga avtal” som 1952 träffades mellan riksbanken och bankinstituten. I
detta finns dock av naturliga skäl ingenting som berör företagen och kan
sålunda inte binda dessa.

Enligt RF 8:3 kräver föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det
allmänna stöd i lagstiftning. Sådan föreligger inte i den här berörda frågan.
Riksbankens föreskrift om viss placering är sålunda stridande mot grundlagen.
Icke heller finns något för företagen bindande avtal. Riksbanken har
sålunda i detta hänseende förfarit felaktigt och berörda villkor bör i
fortsättningen inte ställas.

Utskottet har med tillfredsställelse noterat att den nyligen tillsatta
utredningen om översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen
i sina direktiv fått i uppdrag att ävenledes granska dessa frågor.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1068 och med avslag
på motionen 1979/80:1905 som sin mening ger fullmäktige i
riksbanken till känna vad utskottet anfört samt
anmäler att utskottet vid sin granskning av fullmäktiges förvaltning
av riksbanken under 1979 i övrigt inte funnit något förhållande
som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida.

2. Punkten 4 Betalningsbalansdelegationens sammansättning

Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer
Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anser att

FiU 1979/80:31

dels den del av utskottets yttrande på s. 6, sorn börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”motionärerna förordar”, bort ha följande lydelse:

Den statistiska bilden av den svenska betalningsbalansen har under senare
år blivit alltmera osäker och motsägelsefull. Detta har medfört att
betalningsbalansdelegationen vid flera tillfällen när det gällt den allt större
korrigeringsposten ställts inför svåra bedömningsfrågor, som inte enbart
varit av statistisk-teknisk natur. Eftersom betalningsbalansen är ett viktigt
underlag för den ekonomiska politikens utformning har det ej kunnat undgås
att delegationens ställningstaganden i vissa fall fått hög politisk laddning.
Enligt utskottets mening är det därför motiverat att knyta parlamentariker
till betalningsbalansdelegationen som ledamöter.

Enligt vad utskottet inhämtat har betalningsbalansdelegationen nyligen
förstärkts genom att en representant för konjunkturinstitutet utsetts till
ledamot. Med hänsyn till vikten av delegationens arbete kan det enligt
utskottets bedömning vara berättigat att bereda plats i delegationen för
ytterligare någon företrädare för utomstående ekonomisk eller statistisk
expertis.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1906 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Punkten 3 Disposition av riksbankens vinst

Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer
Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anför:

Som framgår av utskottets skrivning under punkten 3. Disposition av
riksbankens vinst har den finansiella situationen för Riksbankens jubileumsfond
förändrats sedan motionen 521 avlämnades. Genom en omplacering i
den obligationsportfölj, vars avkastning ställs till jubileumsfondens förfogande,
har dess årliga resurser ökats med ca 8 milj. kr. Detta skall jämföras
med det resurstillskott på ca 10 milj. kr. per år som motionärerna
åsyftade.

Det är glädjande att jubileumsfondens resurser ökats genom omplaceringen,
men det löser inte fondens finansieringsproblem på sikt. Vi anser det
därför angeläget att den utvärdering av erfarenheterna av fondens verksamhet,
som aviserats av fullmäktige i riksbanken, verkligen kommer till stånd.
Först därefter blir det, som finansutskottet underströk i sitt betänkande FiU
1977/78:27, möjligt att ta upp de mer principiella frågor som rör fondens
ställning, finansiering och verksamhet.

FiU 1979/80:31

Bilaga 1

Utbildningsutskottets yttrande
1979/80:2 y

över motionsyrkande om riksbankens jubileumsfond

Till finansutskottet

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80:521 hemställs
att riksdagen i ett uttalande till fullmäktige i riksbanken skall rekommendera
fullmäktige att förstärka riksbankens jubileumsfonds kapitalbehållning
genom att i sitt förslag till disposition av 1979 års vinst avsätta 100 milj. kr. till
fonden (yrkandet 14).

Fullmäktige i riksbanken har avlämnat förslag (1979/80:13) om disposition
av riksbankens vinstmedel för år 1979. Detta innehåller inte något förslag om
avsättning av vinstmedel till jubileumsfonden. Ett uttalande till fullmäktige
är sålunda inte längre aktuellt.

Innebörden i yrkandet är emellertid att 100 milj. kr. av 1979 års vinst skall
avsättas till fonden, ett yrkande som riksdagen har att ta ställning till i
samband med beslut i anledning av fullmäktiges förslag.

Utbildningsutskottet får därmed med överlämnande av motionsyrkandet
till finansutskottet anföra följande.

Riksbankens jubileumsfond inrättades genom beslut av riksdagen år 1962,
då ett belopp av 250 milj. kr. av riksbankens vinst avsattes för ändamålet
(BaU 1962:13, rskr 1962:161). Anslag ur fonden beviljades första gången i
oktober månad 1965.

Efter förslag av fullmäktige i riksbanken beslöt riksdagen år 1974 att
ytterligare medel skulle tillföras fonden, vilket skedde genom att 100 milj. kr.
av 1973 års vinstmedel tillfördes fonden (förslag 1974:8, FiU 1974:15, rskr
1974:163).

Riksdagen beslöt våren 1978 (FiU 1977/78:27, rskr 1977/78:309) att 100
milj. kr. av 1977 års vinst skulle överföras till jubileumsfonden.

Motionärerna anför att jubileumsfondens utdelningskapacitet bör följa
anslagsutvecklingen inom motsvarande forskningsområden och att det är
viktigt att en urholkning av utdelningskapaciteten genom kostnadsfördyringar
motverkas. Det är dessutom angeläget att den forskning som finansieras
genom fonden kan utvecklas ytterligare. Fonden bör därför enligt motionärerna
tillföras 100 milj. kr. ur riksbankens vinst för 1979.

Av jubileumsfondens verksamhetsberättelse för år 1979 framgår att
ränteinkomsterna under åren 1968-1974 var ca 19,5 milj. kr. per år. Åren
1975-1978 var inkomsterna ca 28 milj. kr. per år och fr. o. m. 1979 ca 36 milj.
kr. Den senaste ökningen sammanhänger med det kapitaltillskott på 100

FiU 1979/80:31

milj. kr. som beslutades av riksdagen 1978. De ökade resurserna kan
disponeras för forskningsanslag fr. o. m. 1980.

I verksamhetsberättelsen anförs att det är alldeles uppenbart att fondens
reala utdelningskapacitet har minskat. Detta gäller oavsett om jämförelserna
görs över fondens hela hittillsvarande verksamhetsperiod eller om de görs
mellan de tidpunkter då fonden fått tillskott till sitt kapital. Styrelsen för
fonden uttrycker därför den förhoppningen att riksbanksfullmäktige och
riksdag skall kunna finna en lösning som innebär att fonden kan fortsätta sin
verksamhet på minst nuvarande reala kapacitetsnivå.

Utskottet hänvisar till sin tidigare i liknande sammanhang uttalade
uppfattning att jubileumsfonden är ett angeläget komplement till forskningsråden
och till de särskilda organ som skapats för att tillgodose behov av
sektoriell forskning och utveckling och att fonden är en viktig resurs bl. a. för
tvärvetenskaplig forskning. Den funktion som fonden fyller är enligt
utskottets uppfattning alltjämt betydelsefull och det är angeläget att dess
möjlighet att göra insatser för forskningen inte försämras. Mot bakgrund av
det statsfinansiella läget anser sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka att
ytterligare medel i enlighet med motionärernas förslag avsätts till fonden.

Stockholm den 27 mars 1980

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt (c), Hans Nyhage (m), Bengt
Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Lars Gustafsson (s), Rune Rydén (m),
Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Birgitta Rydle
(m), Lena Hjelm-Wallén (s), Karl-Erik Häll (s), Larz Johansson (c) och
Marianne Wahlberg (fp).

Avvikande mening

av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Helge Hagberg,
Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Karl-Erik Häll (samtliga s) som
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar ”Utskottet
hänvisar” och slutar ”till fonden” bort ha följande lydelse:

FiU 1979/80:31

forskningen bibehålls och utvecklas. I likhet med motionärerna finner
utskottet det nödvändigt att fonden också kompenseras för den kostnadsutveckling
som sker och att fondens utdelningskapacitet följer anslagsutvecklingen
inom motsvarande forskningsområden. Mot denna bakgrund tillstyrker
utskottet att ytterligare medel i enlighet med motionärernas förslag
avsätts till fonden.

FiU 1979/80:31

Bilaga 2

Yttrande över motionen 1979/80:1905
Fullmäktige i riksbanken (1980-04-10)

Sedan riksdagens finansutskott i skrivelse den 11 mars 1980 anhållit att
fullmäktige i riksbanken avger yttrande till utskottet över motionen
1979/80:1905 med anledning av riksbankens förvaltningsberättelse för år
1979 får fullmäktige anföra följande.

I motionen riktas uppmärksamhet på att riksbanken under år 1979 infört
bestämmelser inom valutaregleringen som innebär att vid köp av resevaluta
för mer än 1 000 kronor skall dels köparen legitimera sig, dels köparens
namn, adress och personnummer anges på avräkningsnotan. Det anförs i
motionen att de nya bestämmelserna innebär nackdelar genom att de skapar
irritation hos den valutaköpande allmänheten och medför ökade kostnader
för banker och andra försäljningsställen för resevaluta.

Bestämmelserna, som ersatte vissa år 1977 införda regler om inköpsanmälan
vid köp av resevaluta över 2 000 kronor, har tillkommit mot bakgrund
av att det under sommaren 1977, då det allmänt antogs att en devalvering av
den svenska kronan var nära förestående, gjordes ovanligt stora inköp av
resevaluta. Syftet med bestämmelserna är sålunda att motverka köp av
utländsk valuta under sken av resevaluta. Bestämmelsernas ändamål är
sålunda inte att samla in alla uppgifterna för att bearbeta dem utan syftet är
att verka preventivt och att ge möjlighet till stickprovskontroll i synnerhet då
kronan varit utsatt för press på valutamarknaden.

Vid bestämmelsernas utformning har valutastyrelsen i görligaste mån sökt
anpassa dem så att de skall medföra minsta möjliga olägenheter för
allmänheten, banker och andra försäljningsställen för resevaluta. Sålunda
har det antagits att allmänheten vid bankärenden är van vid att legitimera sig
och att lämna de begärda uppgifterna samt att de från bankernas synpunkt
knappast medför olägenheter av sådan art att uppgiftshämtandet med hänsyn
till syftet med bestämmelserna bör underlåtas.

Inom riksbanken pågår sedan någon tid en utvärdering av ifrågavarande
registrering. Hänsyn kommer härvid att tas till erfarenheterna vid de
stickprov som gjorts och till under hand framförda synpunkter från
bankerna. Därefter kommer valutastyrelsen att ta ställning till om någon
ändring av bestämmelserna skall vidtas.

Stockholm som ovan
Å Fullmäktiges vägnar:

Torsten Bengtson

T af Jochnick

GOTAB Stockholm 1980