FiU 1979/80:26

Finansutskottets betänkande
1979/80: 26

med anledning av propositionen 1979/80:124 om den centrala organisationen
för rationalisering och ADB i statsförvaltningen samt i propositionen
1979/80: 100 framlagda förslag om vissa anslag inom budgetdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1979/80: 100 bilaga 11 Budgetdepartementet i vad avser
Litt. B Statlig rationalisering och revision, m. m., punkterna B I Statskontoret,
B 2 Anskaffning av ADB-utrustning och B 3 Datamaskincentralen
för administrativ databehandling,

propositionen 1979/80: 124 om den centrala organisationen för rationalisering
och ADB i statsförvaltningen,

de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1979/80:778 av Rune Rydén m.fl. (m) om statens dataserviceverksamhet,

1979/80: 1840 av Göthe Knutson (m) om datapolitiken i vad avser yrkandena
1 och 3-6,

den med anledning av propositionen 1979/80: 124 väckta motionen

1979/80: 1957 av Rolf Rämgård m. fl. (c).

1. Statskontoret. I propositionen 1979/80:100 bilaga 11 (budgetdepartementet)
har regeringen under punkten B 1 (s. 14) föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statskontoret för budgetåret
1980/81 beräkna ett förslagsanslag av 57600000 kr.

Därefter har regeringen i propositionen 1979/80: 124 (budgetdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen
att

1. godkänna de riktlinjer för statskontorets verksamhet som förordats i
propositionen,

2. godkänna huvuddragen av den omorganisation av statskontoret som
förordats i propositionen,

1 Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 26

FiU 1979/80:26

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att en omorganisation skall kunna genomföras,

4. till Statskontoret för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 57 325 000 kr.

I motionen 1979/80: 1957 av Rolf Rämgård m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att

1. statskontorets övergripande mål bör formuleras i nära anslutning till
definitionen av effektivitet enligt MBA-S-avtalet,

2. decentralisering som mål bör skrivas in i statskontorets instruktion
såsom redovisats i motionen,

3. sådana former bör införas vid anskaffning av ADB-utrustning att
regeringen får tillfälle att för upphandlingar av viss betydelse pröva behovet
av anskaffning innan offerter begärs in,

4. organisationskommittén för statskontorets organisation bör få en parlamentarisk
representation samt att strävan bör vara att den nya organisationen
kan tillämpas från och med den 1 juli 1981.

Utskottet

Allmänna synpunkter

Föredraganden sammanfattar förslagen i propositionen såsom i huvudsak
innebärande en bättre precisering av statskontorets uppgifter och
verksamhetsmål, viss omprioritering av verksamhetsinriktningen, riktlinjer
för ändring av verkets organisation m. m. Syftet är att göra statskontoret
bättre ägnat att verka som centralt rationaliseringsorgan och att
fungera bättre internt.

Innan utskottet går in på de skilda frågorna som tas upp i propositionen
vill utskottet något beröra en principiell frågeställning som tas upp i utredningen
om central rationalisering och ADB (SOU 1979:72). Det är den
utredningen vars diskussion och förslag bildar bakgrund till ställningstagandena
i propositionen.

Utredningen i fråga har analyserat och diskuterat de rollkonflikter statskontoret
kan råka ut för i sin verksamhet. Statskontoret är sålunda statens
centrala rationaliseringsorgan och skall i den egenskapen söka åstadkomma
rationaliseringar och besparingar för staten. Samtidigt intar kontoret
ofta en konsultliknande ställning gentemot de myndigheter som är föremål
för översyn. Enligt utredningens mening föreligger likaså en rollkonflikt
mellan statskontorets rationaliseringsutredande uppgift och uppgiften att
anskaffa datamaskiner. Konflikten består enligt utredningen däri, att ställningstaganden
under ett utredningsskede, där statskontoret medverkar, på
ett avgörande sätt kan påverka valet av maskinutrustning och därmed
medföra låsningar vid en kommande upphandling. En rollkonflikt kan,
menar utredningen, också föreligga mellan statskontorets rationaliserings -

FiU 1979/80: 26

utredande uppgift och uppgiften att samordna utnyttjandet av statens
datamaskiner. Slutligen kan också uppkomma en rollkonflikt, eller snarare
en jävssituation, för verket och dess tjänstemän när statskontoret granskar
en utredning eller ett rationaliseringsförslag och kontoret självt på något
sätt medverkat vid utformningen av det remitterade förslaget.

Utskottet finner utredningen vara intressant och klargörande. Föredraganden
har i propositionen utförligt diskuterat möjligheterna att lösa upp
dessa rollkonflikter. På några punkter har detta syfte varit direkt avgörande
för de förslag som läggs fram. Departementschefen konstaterar emellertid
att det är svårt att finna idealiska lösningar på organisationsfrågorna vid
de centrala rationaliseringsmyndigheterna. Han förutspår att det kan komma
att erfordras såväl interna som externa översyner även i framtiden.

En huvudlinje som framträder i propositionen är att statskontoret i sitt
rationaliseringsarbete i ökad utsträckning skall arbeta efter särskilt givna
direktiv från regeringen för varje enskilt större rationaliseringsuppdrag.
Därigenom bedöms den rollkonflikt som redovisats i det föregående bli
mindre påtaglig samtidigt som statskontoret i ökad utsträckning blir regeringens
stabsorgan på rationaliseringsområdet. Föredraganden understryker
i sammanhanget att den allmänekonomiska och statsfinansiella situationen
inför 1980-talet gör att resurserna för rationalisering och administrativ
utveckling i ökad grad torde få användas för att utreda och genomföra
omfördelning av resurser inom och mellan olika verksamhetsområden
liksom också minskad resursförbrukning för ett antal verksamheter.

Utskottet vill för sin del stryka under det nu anförda. Vid knappa
resurser kommer kraven att skärpas när det gäller att effektivisera statsverksamheten.
Statskontoret bör därvid kunna spela en än viktigare roll än
hittills, särskilt om resurserna sätts in på utredningsuppgifter som statsmakterna
anser strategiska när det gäller att höja effektiviteten. Utskottet
har inget att erinra mot att statskontoret på detta sätt i ökad grad blir ett
regeringens direkta stabsorgan på rationaliseringsområdet.

I fråga om förhållandet mellan revision och rationalisering samt uppgiftsfördelningen
och samverkan mellan riksrevisionsverket och statskontoret
åberopar föredraganden det beslut statsmakterna fattade i dessa frågor år
1977. 1 det sammanhanget förordades gemensamma genomgångar av viktigare
revisionsrapporter i syfte att förbättra förutsättningarna för att revisionerna
skall leda till önskat resultat. Föredraganden betonar att behovet
av samordning mellan statskontoret och riksrevisionsverket kommer att
kvarstå och att det därför är av största vikt att de lämpliga formerna härför
fortlöpande prövas.

Utskottet vill i sammanhanget tillägga att det självfallet också vilar ett
ansvar på regeringen att fånga upp resultatet av revisionen och föra det
vidare, i synnerhet som tyngdpunkten i statskontorets rationaliseringsverksamhet
i fortsättningen avses vara sådana uppdrag som regeringen
lämnar.

tl Riksdagen 1979180. I sami. Nr 26

FiU 1979/80: 26

Statskontorets uppgifter och verksamhet i stort

Föredraganden anser det angeläget att bättre än hittills precisera statskontorets
uppgifter och ställning. I anslutning till vad utredningen om
centralrationalisering och ADB fört fram anför föredraganden att det behövs
ett klarare angivet mål som vägledning för statskontorets verksamhet.
Mot bakgrund av de allmänekonomiska och statsfinansiella utsikterna
under 1980-talet är en sträng hushållning med resurser och direkta kostnadssänkningar
synnerligen angelägna. Detta måste givetvis vara vägledande
för statskontorets verksamhet, anför han.

I propositionen tar föredraganden särskilt upp begreppet effektivitet till
diskussion och anför:

Som utgångspunkt för formulering av målet för verksamheten bör tas
den vidare definition av begreppet effektivitet som staten och arbetstagarorganisationerna
kommit överens om i protokollet till medbestämmandeavtalet
för det statliga arbetstagarområdet (MBA-S). Däri anges att med
effektivitet avses att myndigheten skall nå målen för sin verksamhet under
god hushållning med resurserna, med beaktande av offentlighets- och
rättssäkerhetskrav och med beaktande av personalens behov av arbetstillfredsställelse,
god arbetsmiljö, anställningstrygghet och möjlighet till medbestämmande
och personlig utveckling. Det övergripande målet för statskontoret
måste i enlighet härmed vara att verka för rationalisering och
administrativ utveckling av statsförvaltningen under god hushållning med
tillgängliga resurser. Detta skall självfallet ske med beaktande av de övriga
aspekter som nämns i medbestämmandeavtalets definition av effektivitetsbegreppet.
Därutöver bör i utredningsverksamheten för varje enskilt uppdrag
särskilt anges vilka mera konkreta mål som regeringen anser statskontoret
skall tillgodose.

Huvuduppgiften för statskontoret bör vara att verka för rationalisering
och administrativ utveckling av statsförvaltningen under god hushållning
med tillgängliga resurser. Det bör särskilt åligga statskontoret att på uppdrag
av regeringen utföra och medverka i rationaliseringsutredningar, att
utarbeta förslag till föreskrifter och andra anvisningar samt i övrigt ge
praktisk vägledning om arbetsmetoder, administrativa och tekniska hjälpmedel
o.d. som stöd för myndigheterna inom området rationalisering,
administrativ utveckling och ADB, att svara för innehållet och medverka i
utbildningen inom nämnda område, att vara remissorgan samt att anskaffa
ADB-utrustning och verka för samordning i frågor om ADB som rör flera
myndigheter eller hela statsförvaltningen.

I motionen 1957 åberopas den definition av begreppet effektivitet som
återfinns i medbestämmandeavtalet på det statliga området (MBA-S):
"Med effektivitet avses att myndigheten når målen för sin verksamhet
under god hushållning med resurserna, med beaktande av service-, offentlighets-
och rättssäkerhetskraven och med beaktande av personalens behov
av arbetstillfredsställelse, god arbetsmiljö, anställningstrygghet och
möjligheter till medbestämmande och personlig utveckling." Enligt motio -

FiU 1979/80: 26

närerna bör MBA-S’ definition av effektivitet återspeglas i statskontorets
instruktion.

Utskottet vill i dessa frågor anföra följande. Varje statlig myndighets
yttersta mål är att tjäna medborgarna. För statskontorets vidkommande
kan det uttryckas så att insatserna för rationalisering och administrativ
utveckling i statsförvaltningen syftar till att stödja regeringen och de enskilda
myndigheterna i deras strävan att ge god service och underlätta
kontakterna med medborgarna. För statskontoret liksom för övriga myndigheter
gäller vidare att man i verksamheten måste utgå från gällande
regler om offentlighet och rättssäkerhet liksom från personalens behov av
arbetstillfredsställelse och god arbetsmiljö i vid mening. Allmänna verksstadgans
regler liksom medbestämmandeavtalet m. m. utgör därigenom
grundläggande förutsättningar för statskontorets såväl som för andra myndigheters
verksamhet. Regler och avtal av denna art behöver därför inte
anges särskilt för statskontoret.

Vad som däremot behöver preciseras för statskontorets del — och följaktligen
skrivas in i kontorets instruktion - är dess uppgifter när det gäller
att främja effektiviteten i statsförvaltningen. Utskottet har inget att erinra
mot de formuleringar i detta stycke som anges i propositionen och varav
framgår att huvuduppgiften för statskontoret bör vara att verka för rationalisering
och administrativ utveckling av statsförvaltningen under god hushållning
med tillgängliga resurser.

Utskottet har med det anförda tagit ställning till vad som anförts i
propositionen rörande effektivitetsbegreppet och besvarat motionen 1957 i
vad avser yrkandet 1.

I propositionen tas också upp frågan om i vilken form statskontoret bör
uppmärksammas på decentraliseringssträvandena inom statsverksamheten.
1 det av riksdagen godkända betänkandet KU 1978/79: 35 har uttalats
att ett lämpligt sätt att stimulera decentraliseringssträvandena inom statsförvaltningen
är att skriva in ett decentraliseringsmål i olika författningar. 1
första hand bör, anförde konstitutionsutskottet, bestämmelser skrivas in i
allmänna verksstadgan och i instruktionen för statskontoret.

Föredraganden konstaterar nu att decentraliseringsmålet i enlighet med
riksdagsbeslutet har tagits in i allmänna verksstadgan och att det därigenom
gäller även statskontoret. Det är, anger föredraganden, emellertid inte
alltid som frågor om decentralisering är relevanta i samband med statskontorets
verksamhet. Han förordar därför att statsmakterna vid behov i
uppdragen särskilt anger att utredningsarbetet skall inriktas mot att åstadkomma
decentralisering. Decentraliseringsmålet kan på detta sätt också
ges en mera konkret innebörd, anpassat till varje särskilt fall. Denna
ordning bör göra statskontorets medverkan i decentraliseringssträvandena
mer effektiv än ett generellt åliggande, anför föredraganden.

I motionen 1957 vidhålls att statskontorets instruktion bör ändras i

FiU 1979/80: 26

enlighet med riksdagens gjorda uttalande. En stor del av statskontorets
verksamhet grundas inte på särskilda direktiv, och då är det en väsentlig
fördel för decentraliseringssträvandena om statskontoret har ett generellt
åliggande att beakta dem, anför motionärerna. De menar att decentraliseringsutredningens
förslag till formulering bör kunna utgöra en utgångspunkt
för hur en paragraf i instruktionen kan formuleras.

Utskottet vill för sin del anföra följande synpunkter i frågan. Decentraliseringsutredningens
förslag och riksdagens ställningstagande vid riksmötet
1978/79 bör ses mot bakgrund av statsmakternas strävan att inventera alla
vägar att främja decentraliseringsmålen. Det har därvid framstått som en
naturlig åtgärd att väcka förslag om att skriva in decentraliseringsmålet i
allmänna verksstadgan. Föredraganden redovisar att så nu skett. Förslaget
att vid sidan härav föra in en särskild bestämmelse också i statskontorets
instruktion får ses mot bakgrund av de uppgifter statskontoret har i fråga
om rationaliseringsutredningar. Därvid aktualiseras ofta frågor rörande
organisationsuppbyggnad och uppgiftsfördelningen mellan central, regional
och lokal nivå. Utskottet delar decentraliseringsutredningens mening
att frågor om decentralisering är en viktig aspekt vid en organisationsöversyn.
Det är därvid angeläget att ett decentraliseringsalternativ diskuteras
redan på utredningsstadiet. Det bör underlättas av att statskontoret i
framtiden avses få särskilt utformade direktiv från regeringen vid varje
större rationaliseringsinsats och organisationsöversyn. Det kan emellertid
ifrågasättas om det är meningsfullt att dels ha ett allmänt formulerat
decentraliseringsmål inskrivet i allmänna verksstadgan, som också gäller
för statskontoret, dels också ha ett allmänt formulerat åläggande i instruktionen
att redovisa alternativ som avser decentralisering. För att ge underlag
för faktiska beslut om decentralisering torde det vara nödvändigt att de
decentraliseringsalternativ som statskontoret skall utreda mer preciserat
knyter an till det aktuella utredningsuppdraget. Det blir möjligt genom att
direktiv nu normalt kommer att lämnas vid varje enskilt utredningsuppdrag.
Utskottet tillstyrker med det anförda vad som anförs i propositionen
på denna punkt och avstyrker det aktuella motionsyrkandet. Vad utskottet
här anfört bör ges regeringen till känna.

Utredningsverksamhet. Normgivande och stödjande verksamhet

Föredraganden understryker i propositionen att ett oavvisligt krav på
statskontoret är att verket utför eiler medverkar i rationaliseringsutredningar
på ett sådant sätt att verket kan fullgöra sin myndighetsroll och ta
ansvar för det sätt på vilket arbetet bedrivs och för de förslag som lämnas.
Detta talar enligt föredraganden för att uppdrag som direkt berör enskilda
myndigheter bör ges av regeringen. Han finner dock inte tillräckliga skäl
föreligga för att avskaffa statskontorets möjlighet att i mån av resurser och
efter egen bedömning utföra rationaliseringsutredningar på begäran av
myndigheter. Sådana uppdrag utgör emellertid redan nu en relativt liten

FiU 1979/80: 26

del av utredningsverksamheten totalt sett och bör, anför föredraganden,
med de förutsättningar som anges minska ytterligare.

Enligt de riktlinjer för statskontorets utredningsverksamhet som anges i
propositionen bör kontoret på eget initiativ kunna utföra rationaliseringsutredningar
i frågor av gemensamt intresse för flera eller alla myndigheter.
När det gäller stora insatser av denna typ bör statskontoret först inhämta
regeringens godkännande. Vidare bör det ingå i statskontorets uppgift att
lämna förslag till rationaliseringsutredningar avseende enskilda myndigheter
och verksamheter.

En huvuduppgift för statskontoret bör enligt föredraganden vara att
fungera som normgivande och stödjande expertmyndighet till de statliga
myndigheterna i sådana frågor om rationalisering, administrativ utveckling
och ADB som inte uttryckligen har lagts på annan central myndighet. I
denna uppgift bör enligt föredraganden ingå att utarbeta förslag till föreskrifter
och andra anvisningar, att tillhandahålla praktisk vägledning samt
att ta initiativ till och medverka i utbildning och andra kunskapshöjande
insatser.

I statskontorets normgivande och stödjande verksamhet bör ingå vägledning
om bl. a. arbetsformer för rationaliserings- och annat förändringsarbete,
val och tillämpning av administrativa tekniker och tekniska hjälpmedel
samt organisation och utformning av administrativa funktioner,
ADB-system o. d. Till området hänförs således frågor om standardisering
av och s. k. kompatibilitet (enhetlighet och kombinationsmöjligheter) hos
ADB- och annan utrustning. Vidare bör dit hänföras frågor av gemensamt
intresse för flera myndigheter eller hela statsförvaltningen. Som exempel
kan nämnas administrativt arbete av den typ som brukar räknas in i
kontorsfunktionen.

I propositionen aviseras att ett råd för metodfrågor skall komma till
stånd. Vidare aviseras en översyn och prövning av med vilka frågor och på
vilket sätt statskontoret skall arbeta på det kontorstekniska området.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört under ifrågavarande
avsnitt.

Anskaffning av ADB-utrustning och granskning av ADB-investeringar

De grunder på vilka riksdagen fattar beslut om ramar och medel för
anskaffning av ADB-utrustning redovisas under punkt 3 i detta betänkande.

I propositionen redovisas hur anskaffning av ADB-utrustning går till sett
ur myndigheternas synvinkel. Myndigheter och andra organ som avser att
anskaffa ADB-utrustning anmäler sina behov till statskontoret. Även sådana
anskaffningar som beräknas ske i form av förhyrning skall anmälas.
Efter prövning av myndigheternas redovisade behov av ADB-utrustning
utarbetar statskontoret en anslagsframställning till regeringen. Den slutliga
prövningen av de enskilda anskaffningarna sker dock i samband med själva

FiU 1979/80:26

upphandlingen. Anskaffningen av utrustning som har ett värde överstigande
300000 kr. skall underställas regeringens prövning. 1 övrigt får statskontoret
självt besluta om anskaffningarna.

Datamaskinfondens utlägg för anskaffad utrustning skall återvinnas under
utrustningens beräknade ekonomiska livslängd. Kapitalåtervinningen
sker genom årliga avgifter till fonden. Dessa debiteras de myndigheter och
institutioner som utnyttjar utrustningen. 1 avgifterna ingår avskrivning,
ränta på utestående fondkapital enligt statens normalränta samt ersättning
till statskontoret för fondens administration. Konstruktionen med anskaffning
av utrustning för datamaskinfonden och uttag av årliga avgifter för
utrustningen från resp. driftmyndighet kan i princip beskrivas som ett
hyresförhållande mellan myndigheten och statskontoret.

Frågan om den centrala anskaffningen av ADB-utrustning via statskontoret
och nuvarande finansieringsform har nyligen behandlats av riksdagen
(prop. 1978/79:121, FiU 1978/79: 34, rskr 1978/79: 339). Därvid beslöts att
nuvarande ordning i stort skall behållas. Samtidigt konstaterades att vissa
förändringar borde göras. En särskild utredare (B 1979:09) har därför
tillkallats för att se över vissa frågor rörande anskaffningen av ADButrustning
(Dir. 1979:71). En uppgift för utredaren är att precisera vilka
typer av ADB-utrustning som skall anskaffas centralt av statskontoret.
Vidare skall den lämpliga arbets- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret
och de ADB-användande myndigheterna utredas. Bl. a. skall möjligheterna
att delegera anskaffningsbeslut till myndigheterna undersökas.
Beloppsgränsen 300000 kr. för regeringens prövning skall övervägas. Också
frågor rörande avgiftssättning och avskrivningstider för den ADB-utrustning
som köps skall utredas.

Pågående omläggning av det statliga budgetsystemet medför att den
statliga förmögenhetsredovisningen på statsbudgeten förändras fr. o. m.
budgetåret 1980/81. Bl. a. avskaffas systemet med produktiva kapitalfonder
för redovisning av statens investeringar. Som en följd härav kommer
statens datamaskinfond att upphöra den 1 juli 1980 och för den civila
statsförvaltningens del ersättas på statsbudgeten av ett reservationsanslag.

Vad som nu sagts innebär att anskaffning av ADB-utrustning och frågor i
samband därmed kommer att utgöra en väsentlig uppgift för statskontoret
även i framtiden.

I motionen 1957 anses att den nuvarande ordningen medför nackdelar.
Statskontoret redovisar en samlad anslagsframställning för kommande
anskaffningar. I många fall inleder sedan statskontoret upphandlingsarbete,
utarbetar kravspecifikation, jämför anbud och upprättar avtal med en
leverantör. Det slutliga beslutet om upphandlingen tas av regeringen i alla
större upphandlingar. I det läget har regeringen sannolikt ofta begränsade
möjligheter att fatta något annat beslut än att välja mellan ett par leverantörer.
För att komma till rätta med detta bör enligt motionärerna övervägas
en form som innebär att statskontoret, innan offertfrågan skickas ut, begär

Fil) 1979/80:26

regeringens godkännande av upphandlingen och därvid redovisar behovet
av anskaffningen. Sådan prövning bör göras för investeringar som överstiger
visst belopp eller är väsentliga av andra skäl. I den aviserade handläggnings-
och beslutsordningen för statliga ADB-investeringar bör bestämmelser
av detta slag ingå. Riksdagen bör enligt motionärerna göra ett
uttalande i denna riktning. De närmare detaljerna kan övervägas av organisationskommittén
för statskontoret eller av utredningen om anskaffningen
av ADB-utrustning.

Enligt utskottets mening pekar motionärerna på vissa svagheter i det
hittills tillämpade systemet. Utskottet tog utförligt upp dessa problem i
samband med riksdagsbehandlingen i ljol. En huvudpunkt var därvid att en
fristående granskning av större ADB-investeringar borde ske i ett tidigt
skede av ett projekt. Frågan om att i detta syfte inrätta ett särskilt statligt
ADB-råd, fristående från statskontoret, har övervägts. Den lösning man
stannar för i propositionen är emellertid att man inrättar en särskild
granskningsfunktion i regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör en granskning på detta sätt av större ADBprojekt
i regeringskansliet, tillsammans med den nya handläggningsordningen
för beslut i ADB-ärenden, medföra att de nackdelar man pekar på i
motionen undanröjs. Med det anförda tillstyrks propositionen på denna
punkt och avstyrks yrkandet 3 i motionen.

Organisationsfrågor och genomförande. Medelsanvisning

I propositionen beskrivs inte närmare statskontorets nya organisation.
Föredraganden har för avsikt att tillkalla en organisationskommitté för
denna fråga. Till ledning för kommitténs arbete anges följande riktlinjer:

Statskontorets huvudsakliga verksamhet kan delas upp i två delar, nämligen
utredningsverksamheten och den normgivande och stödjande verksamheten.
Till detta kommer uppgiften att anskaffa ADB-utrustning samt
de gemensamma administrativa stödfunktionerna, inkl. planeringsfunktionen.

En huvuduppgift för organisationskommittén bör vara att mot bakgrund
av förändringarna i verksamhetsinriktningen utreda och lämna förslag till
programindelning och organisation för statskontoret.

En strävan för organisationskommittén bör vara att bygga upp en organisation
som är flexibel i den meningen att statskontoret kan bilda lämpligt
sammansatta projektgrupper och tillhandahålla kompetenta personer för
uppdrag av skilda slag. Vidare bör få beslutsnivåer eftersträvas. Beträffande
arbetsformerna bör en riktlinje vara att arbetet i mycket stor utsträckning
skall bedrivas i form av projekt med fastställda mål och tids- och
resursramar. Likaså bör som riktlinje gälla att även tjänstemän i ledande
ställning skall delta i projektarbete. Andra riktlinjer för kommittén bör
vara att söka organisations- och arbetsformer som underlättar att personal
inom utredningsverksamheten utnyttjas för uppgifter inom den normgivande
och stödjande verksamheten och vice versa. 1 det sammanhanget
måste klarläggas hur man på ett effektivt sätt skall kunna utnyttja den ofta

FiU 1979/80:26

knappa kvalificerade expertisen i många frågor, inte minst ADB-frågor.
Behovet av att behålla någon form av sektorindelning av verksamheten bör
också utredas av organisationskommittén.

I fråga om tidplanen för genomförandet anger föredraganden som en
strävan att statskontorets nya organisation kan tillämpas fr.o.m. den I
januari 1981.

I motionen 1957 har man en annan mening om genomförandet. Motionärerna
anser att organisationskommittén får vida ramar för sitt uppdrag men
kort utredningstid. Enligt deras mening bör kommittén få en parlamentarisk
representation och utredningstiden utsträckas så att den nya organisationen
kommer att gälla från I juli 1981. Därmed bör kommitténs ledamöter
få tid att genomföra det arbete som återstår. Självfallet bör kommitténs
ordförande vara fristående från statskontoret, anför motionärerna.

Utskottet vill i denna fråga för sin del anföra följande. Statskontorets
nya organisation är i propositionen endast löst skisserad. Frågan bör
därför underställas riksdagen på nytt när huvudlinjerna är klara. Enligt
utskottets mening är det angeläget att organisationskommittén arbetar
snabbt så att den nya organisationen kan byggas upp snarast möjligt och
arbetsro skapas vid statskontoret. Om emellertid tidsschemat därvid blir
alltför pressat får den nya organisationen genomföras vid en senare tidpunkt,
dock senast den 1 juli 1981. Skäl talar för att organisationskommittén
får parlamentariskt inslag men utskottet anser inte att riksdagen bör
göra något särskilt uttalande i frågan.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av
vad som hemställs vid punkterna 2 och 3 i propositionen och med anledning
av yrkandet 4 i motionen 1957.

Den nya organisationen är avsedd att genomföras inom ramen för de
resurser som tilldelats statskontoret för innevarande budgetår. Den neddragning
av anslaget med 2 % som generellt har tillämpats vid beräkning
av myndigheternas anslag för budgetåret 1980/81 bör enligt föredraganden
dock tillämpas även för statskontoret.

Utskottet har inget att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för statskontorets verksamhet att riksdagen
med bifall till propositionen 1979/80: 124 moment I och med
anledning av motionen 1979/80: 1957 yrkandet 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inskrivande av decentraliseringsmålet i statskontorets
instruktion att riksdagen med bifall till vad som anförts i
propositionen 1979/80: 124 och med avslag på motionen 1979/
80: 1957 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. beträffande formerna vid anskaffning av ADB-utrustning att
riksdagen avslår motionen 1979/80: 1957 yrkandet 3,

FiU 1979/80: 26

4. beträffande omorganisation av statskontoret m. in. att riksdagen
med anledning av propositionen 1979/80: 124 momenten 2 och 3
och motionen 1979/80: 1957 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande anslag att riksdagen till Statskontoret för budgetåret
1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
57 325 000 kr.

2. Anskaffning av ADB-utrustning. I propositionen 1979/80: 100 bilaga 11
(budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet
Ingemar Mundebo under punkten B 2 (s. 14-17) föreslagit riksdagen att

1. medge att datamaskinutrustning beställs — utöver tidigare medgivet
belopp - till en kostnad av högst 34000000 kr.,

2. till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1980/81 anvisa ett
reservationsanslag av 46000000 kr.

I motionen 1979/80: 1840 av Göthe Knutson (m) hemställs såvitt nu är i
fråga

1. att riksdagen beträffande anslaget B 2 Anskaffning av ADB-utrustning
(bilaga 11) uttalar att medlen inte annat än undantagsvis får disponeras
för utbyggnad av datasystem som är under utredning eller utvärdering,
exempelvis system hos centralnämnden för fastighetsdata, riksförsäkringsverket,
arbetsmarknadsverket, DAFA samt kronofogdedatasystemet
REX,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om en övergripande plan för
den tidsordning som är lämplig för avveckling av de nu befintliga centraliserade
datasystemen och om en övergripande bedömning av de resurser
som därvid kommer att krävas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagens
beslut om en ny datapolitik våren 1979 snarast bör genomföras, varvid
särskild vikt bör läggas vid delförslagen om en bättre uppföljning, kontroll
och insyn för riksdagens del,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att planeringen
av datoranskaffningen för budgetåret 1981/82 bör beakta behovet av s. k.
kompatibla datorer för provisorisk regionalisering av skattedatasystemet
till ett län resp. riksförsäkringsverkets datasystem till en region, med
Stockholm, alternativt Borås, som bas,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller att anskaffningen av terminaler
för domstolsväsendet med förtur bör avse frågeterminaler i syfte att upprätthålla
offentlighetsprincipen inkl. rätten till fri sökning i domstolsdiarierna.

FiU 1979/80: 26

Utskottet

I fråga om anskaffning av ADB-utrustning under budgetåret 1980/81
redovisas i propositionen bl. a. följande uppgifter.

Generellt användbar ADB-utrustning, som anskaffas för andra myndigheter
och institutioner än de affärsdrivande verken, finansieras och redovisas
t. o. m. utgången av budgetåret 1979/80 över statens datamaskinfond.
Från investeringsanslagen till fonden bestrids dels utgifter för förvärv av
datamaskinutrustning, dels andra utgifter av investeringskaraktär i samband
med anskaffning, installation eller igångkörning av förvärvad eller
förhyrd datamaskinutrustning, vilka är av sådan art att de bör periodiseras.
På fonden redovisad utrustning ställs mot avgift till förfogande för de
myndigheter som skall svara för driften av anläggningarna.

Enligt statsmakternas beslut i anledning av regeringens proposition om
användningen av ADB i statsförvaltningen (FiU 1978/79: 34) skall generellt
användbar ADB-utrustning även fortsättningsvis anskaffas centralt.

Som ett led i moderniseringen av det statliga budgetsystemet upphör
kapitalbudgeten som begrepp vid ingången av budgetåret 1980/81. Medel
för investeringar i ADB-utrustning inom den civila statsförvaltningen bör
därför anvisas över ett nytt reservationsanslag för investeringsändamål
benämnt Anskaffning av ADB-utrustning.

Bland större enskilda anskaffningar som, enligt vad som redovisas av
statskontoret, planeras märks kompletteringar och nyanskaffningar av
ADB-utrustning inom polisväsendet, den allmänna försäkringen, vägväsendet,
statistiska centralbyrån, datamaskincentralen för administrativ databehandling,
skatteadministrationen, högskolan, arbetarskyddsstyrelsen
samt arbetsmarknadsverket.

Med hänsyn till redovisade anskaffningsbehov och till den beräknade
behållningen på anslaget bör 46 milj. kr. anvisas för nästa budgetår. Ett
kompletterande bemyndigande på 34 milj. kr. erfordras.

I motionen 1840 tas upp en rad såväl principiella som mer detaljartade
frågor rörande användningen av ADB i statsförvaltningen. Av vad som
anförs i motionen framgår att ett syfte med motionen är att peka på det
förhållandet att budgetpropositionen enligt motionärens mening saknar en
översikt som kan fungera som underlag för en datapolitisk debatt i riksdagen.
Den mest täckande redovisningen förekommer under anslaget B 2.
Anskaffning av ADB-utrustning, men den är ur riksdagens synvinkel lika
meningslös som styr- och kontrollinstrument som de tidigare årens äskanden
till datamaskinfonden, anför motionären. Han vill med motionen markera
att en årsvis sammanställning av de aktuellaste datapolitiska frågeställningarna
inte är någon oöverstiglig uppgift.

I motionen åberopas på flera punkter de beslut om användningen av
ADB i statsförvaltningen som riksdagen fattade vid fjolårets riksmöte
(prop. 1978/79:121, FiU 1978/79:34. rskr. 1978/79:339). Det kan därför

FiU 1979/80:26

finnas anledning att helt kort erinra om huvudpunkterna, som var följande.
ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. Ansvaret för
användningen bör normalt knytas till den myndighet i vars verksamhet
ADB används. Planeringen, styrningen och samordningen av ADB-användningen
i statsförvaltningen bör förbättras, bl. a. genom en bättre utformad
handläggnings- och beslutsordning. Medel för anskaffning av datautrustning
bör även framöver anvisas i samlad form. Riksdagens insyn i och
möjligheter att påverka beslut rörande större ADB-projekt bör förbättras,
bl. a. bör årligen i budgetpropositionen lämnas en samlad redovisning av
ADB-frågorna i statsförvaltningen. Slutligen begärdes att en datadelegation
skulle inrättas i syfte att möjliggöra för bl. a. representanter för riksdagspartierna
att på ett övergripande sätt följa datafrågorna, inklusive
ADB i statsförvaltningen.

Dessa riksdagens riktlinjer i fråga om användningen av ADB i statsförvaltningen
finns enligt utskottets mening ingen anledning att ompröva. Det
synes heller inte vara avsikten med motionen, annat än på enstaka punkter.
Utskottet tolkar motionen mer som en missnöjesyttring över att den
riksdagens bättre överblick och vidgade insyn rörande större ADB-projekt
i statsförvaltningen som riksdagen begärt ännu inte kommit till stånd.

Utskottet har viss förståelse för den otålighet som kommer till uttryck i
motionen. De åtgärder i fråga om förbättrat beslutsunderlag som riksdagen
begärt är angelägna. Utskottet kan emellertid konstatera att ett omfattande
arbete satts igång i regeringskansliet i syfte att lägga om handläggningsordning
och beslutsrutiner och att ta fram det underlag som erfordras för att
förbättra riksdagens möjligheter till överblick över och insyn i ADBverksamheten
i statsförvaltningen.

En ny handläggningsordning i fråga om ADB-anskaffning är under utarbetande.
Utskottet förutsätter att den tar sin utgångspunkt också i de
synpunkter riksdagen anfört i ärendet vid fjolårets riksmöte.

Handläggningen av ADB-frågor på myndighets- och regeringsnivå har
tagits upp i propositionen (1979/80: 124) om den centrala organisationen för
rationalisering och ADB i statsförvaltningen. Dessa frågor har utskottet
behandlat under punkten 1 i detta betänkande. Innebörden av regeringens
ställningstagande på denna punkt är att den granskning av större ADBprojekt
som anses böra ske skall äga rum i regeringskansliet.

Hur underlag för anskaffning av ADB-utrustning skall tas fram och
presenteras utreds av en särskild utredning, ADB-anskaffningsutredningen
(B 1979:09, dir. 1979:71).

Vidare bör noteras att datadelegationen som utskottet och riksdagen
ansåg behövde inrättas nu har fått sina direktiv (dir. 1980: 15). Närdelegationen
kommit i gång med sitt arbete bör det innebära kraftigt förbättrade
möjligheter till parlamentariskt inflytande över ADB-frågorna, bl. a. även i
fråga om större statliga ADB-projekt.

Vad slutligen gäller den planerade årliga redovisningen i budgetproposi -

FiU 1979/80: 26

tionen av ADB-frågor i statsförvaltningen har uppdragits åt statskontoret
att lämna förslag härom. Utskottet förutsätter att en redovisning återfinns i
1981 års budgetproposition.

Utskottet finner inte anledning att kommentera de många synpunkter
motionären redovisar rörande enskilda ADB-projekt. De behandlas i förekommande
fall av de utskott som bereder frågan om medel till de myndigheter
som är huvudman för resp. system. Vad gäller statistiska centralbyråns
dataverksamhet, som också tas upp i motionen, har utskottet behandlat
denna fråga i betänkandet FiU 1979/80: 21. Riksdagen biföll utskottets
hemställan (rskr 1979/80: 235).

Efter denna diskussion kring de mer principiella synpunkterna i motionen
övergår utskottet till att behandla de yrkanden som ställs i motionen.
Som nämnts har utskottet behandlat yrkandet 2 i betänkandet 1979/80: 22.
Yrkandena 7 och 8 har behandlats i betänkandet 1979/80: 23.

I hemställan under I begärs att riksdagen beträffande anslaget B 2
Anskaffning av ADB-utrustning (bilaga 11) uttalar att medlen inte annat än
undantagsvis får disponeras för utbyggnad av datasystem som är under
utredning eller utvärdering, exempelvis system hos centralnämnden för
fastighetsdata, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsverket, DAFA samt
kronofogdedatasystemet REX.

Utskottet får i denna fråga anföra följande. De nämnda systemen är
visserligen under utredning eller utvärdering men det kan sägas gälla
samtliga större datasystem, som är i drift. De är föremål för ett kontinuerligt
utvärderings- och utvecklingsarbete. I de åberopade systemen skeren
fortlöpande planmässig utökning av kapaciteten som förutsätter viss utbyggnad
och nyanskaffning. Vidare finns i system av denna omfattande art
delar som efter hand behöver bytas ut, bl. a. till följd av den snabba
tekniska utvecklingen. Utskottet avstyrker med det anförda yrkandet 1 i
motionen.

I hemställan under 3 begärs en övergripande plan för den tidsordning
som är lämplig för avveckling av de nu befintliga centraliserade datasystemen
och om en övergripande bedömning av de resurser som kommer att
krävas.

Den tekniska utvecklingen har utan tvekan sedan lång tid gått i riktning
mot mindre, separata datasystem. En utveckling i den riktning motionären
förespråkar är således på väg. Det innebär emellertid inte att man utan
vidare kan eller bör bryta sönder de uppbyggda systemen. Frågor härom
prövas löpande av regeringen och ansvariga myndigheter. Det bör också
noteras att såväl ADB-systemet inom socialförsäkringen som fastighetsdatasystemet
f. n. utreds i särskild ordning. Överväganden om DAFA pågår i
regeringskansliet på grundval av monopolutredningens betänkande Datakonkurrens
(Ds B 1979: 1, se även punkten 3 i detta betänkande). Att från
riksdagens sida nu begära att en övergripande plan av det slag motionären
önskar utarbetas, skulle, såvitt utskottet förstår, försena de omprövningar
som pågår. Utskottet avstyrker därför yrkandet 3 i motionen.

FiU 1979/80: 26

1 hemställan under 4 begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att riksdagens beslut om en ny datapolitik våren 1979 snarast bör
genomföras, varvid särskild vikt bör läggas vid delförslagen om en bättre
uppföljning, kontroll och insyn för riksdagens del.

Utskottet har tagit upp denna frågeställning i det principiella resonemanget
i det föregående. Något särskilt tillkännagivande anser utskottet
inte erforderligt.

I hemställan under 5 begärs att riksdagen ger till känna att planeringen
av datoranskaffningen för budgetåret 1981/82 bör beakta behovet av s. k.
kompatibla datorer för provisorisk regionalisering av skattedatasystemet
till ett län resp. riksförsäkringsverkets datasystem till en region, med
Stockholm alternativt Borås som bas.

Motionären synes vilja ha beslut om försöksverksamhet i ett län i fråga
om skattedatasystemet och riksförsäkringsverkets datasystem. Som framgår
av vad utskottet anfört i det föregående pågår i de större statliga
datasystemen en kontinuerlig utvärdering och omprövning av delar av
systemen. ADB-systemet inom den allmänna försäkringen är föremål för
särskild utredning, den s. k. ALLFA-utredningen. Allmänt sett måste utskottet
också erinra om att även en provisorisk regionalisering kräver
åtskilligt utredningsarbete, bl. a. bör man ju vara klar över hur ett alternativt
system bör se ut i definitiv form. Så omfattande åtgärder som motionären
här vill ha till stånd kan knappast ske utan att riksdagen på nytt prövat
det aktuella systemets grunder. Underlag härför föreligger inte. Utskottet
får i fråga om riksförsäkringsverkets datasystem i övrigt hänvisa till vad
socialförsäkringsutskottet anfört i denna fråga (SfU 1979/80: 13 s. 4). Det
nu aktuella motionsyrkandet avstyrks.

I hemställan under 6 begärs att riksdagen uttalar sig för att anskaffningen
av dataterminaler för domstolsväsendet med förtur bör avse frågeterminaler
i syfte att upprätthålla offentlighetsprincipen inkl. rätten till fri
sökning i domstolsdiarierna.

Yrkandet under 6 motiveras med en rad i motionen anförda kritiska
synpunkter på uppbyggnaden och funktionen hos rättsväsendets informationssystem
(RI). Utskottet finnér inte anledning att i detta sammanhang
beröra alla de uppgifter och meningar som återfinns i motionen. En utförlig
beskrivning av SARI återfinns i justitieutskottets betänkande 1979/80:23.
Som redovisas i betänkandet har för verksamheten inom SARI utfärdats
en särskild kungörelse (1970:517), den s. k. Rl-kungörelsen. Utöver reglerna
i Rl-kungörelsen ges särskilda bestämmelser i regleringsbrev för rikspolisstyrelsen,
domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen. Verksamheten
styrs också av andra särskilda regeringsbeslut. 1 regleringsbreven anges
hur stora resurser som får användas för datorbearbetningar m. m. och för
vilka system och ändamål resurserna får användas. Verksamheten regleras
vidare av bestämmelser i datalagen (1973: 289). Beträffande personregister
som inrättas genom beslut av riksdagen eller regeringen gäller enligt data -

FiU 1979/80:26

lagen att yttrande från datainspektionen skall inhämtas före beslutet.

Såvitt utskottet kan finna grundas det förevarande yrkandet på en tolkning
i motionen av samarbetsorganet SARI:s uppgifter som inte överensstämmer
med gällande regler. Var och en av de myndigheter som ingår i
SARI är självständigt ansvarig för sitt arbete med Rl-projektet. Formella
beslut som binder myndigheten fattas inte av SARI. Myndigheterna ansvarar
som tidigare för att uppgifter ur en myndighets register kan erhållas av
allmänheten efter hänvändelse till myndigheten. Terminaler finns på
registratorsexpedition eller motsvarande enhet vid de aktuella myndigheterna.
Frågan huruvida allmänheten bör få helt självständigt söka över
terminal rymmer problem av praktisk, inte principiell natur. Mot den
redovisade bakgrunden avstyrks yrkandet 6 i motionen 1840.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att datamaskinutrustning beställs - utöver
tidigare medgivet belopp — till en kostnad av högst 34000000
kr.,

2. att riksdagen till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret
1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisare» reservationsanslag
av 46000000 kr..

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1840 yrkandena I och
3-6.

3. Datamaskincentralen för administrativ databehandling. I propositionen
1979/80: 100 bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Ingemar Mundebo under punkten B 3 (s. 17—19) föreslagit
riksdagen att till Datamaskincentralen för administrativ databehandling
för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I motionen 1979/80: 778 av Rune Rydén m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär tillsättandet av en utredning syftande till en successiv
minskning av statens engagemang inom datatjänstområdet i vad gäller
DAFA:s verksamhet och till en eventuell sammanslagning av de båda
dataserviceorganisationerna DAFA och Statskonsult.

Utskottet

DAFA har till uppgift att jämsides med andra datacentraler på uppdrag
utföra administrativ databehandling till en så låg kostnad för statsverket
som möjligt, med beaktande av såväl kortsiktiga som långsiktiga aspekter.
DAFA får i mån av resurser åta sig uppdrag från annan uppdragsgivare än
statligt organ.

DAFA skall vara ekonomiskt självbärande. För dess drift anvisas årligen
ett formellt belopp av I 000 kr. DAFA disponerar en rörlig kredit hos
riksgäldskontoret på högst 12 milj. kr.

FiU 1979/80:26

DAFA:s verksamhet bedrivs vid en datacentral i Stockholm, en dataregistreringsenhet
i Hallstavik, en datacentral i Gävle samt en mindre Filialenhet
i Norrköping. Vid DAFA fanns den 1 juli 1979 395 anställda
(årsarbetskrafter). Den totala omslutningen uppgick budgetåret 1978/79 till
96,7 milj. kr. Nettoresultatet blev ett- överskott på 2,4 milj. kr.

DAFA:s uppgifter och ställning har nyligen utretts av monopolutredningen
i betänkandet (Ds B 1979: 1) Datakonkurrens. Enligt utredningens
förslag bör DAFA i fortsättningen verka på samma villkor som och i
konkurrens med privata servicebyråer. Enligt utredningens mening bör de
inskränkningar som hittills gällt för DAFA:s ekonomiska handlingsfrihet
delvis upphävas.

Remissbehandlingen av betänkandet är avslutad. Enligt vad utskottet
inhämtat erfordras emellertid ett kompletterande utredningsarbete för att
det skall vara möjligt att ta ställning till de skilda alternativ som finns för
DAFA:s framtida ställning. Sådant kompletterande utredningsarbete pågår.

Under dessa förhållanden avstyrker utskottet att riksdagen nu gör en
framställning till regeringen av den art som begärs i motionen 778.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Datamaskincentralen för administrativ databehandling
för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 778.

Stockholm den 24 april 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Torsten Gustafsson
(c), Paul Jansson (s). Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m). Per-Axel Nilsson
(s), Rolf Rämgård (c), Lennart Blom (m). Roland Sundgren (s). Christina
Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m). Torsten Karlsson (s)
och Hadar Cars (fp).

Reservation

1. Statskontoret

Inskrivande av decentraliseringsmålet i statskontorets instruktion (moment
2)

Torsten Gustafsson, Rolf Rämgård och Christina Rogestam (alla c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

FiU 1979/80:26

Utskottet vill för sin del ansluta sig till det uttalande riksdagen redan
gjort i ärendet och således tillstyrka motionen 1957. Utskottet delar decentraliseringsutredningens
mening att frågor om decentralisering är en
viktig aspekt vid varje organisationsöversyn. Detta bör gälla oberoende av
om särskilda direktiv för decentralisering ges från regeringen eller inte. Av
denna anledning är det av värde att decentraliseringsmålet inte bara inskrives
i allmänna verksstadgan utan också direkt inskrives i instruktionen
för statskontoret. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna att man kvarstår vid den uppfattning som kom till uttryck när man
biföll KU 1978/79: 35 i denna del.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inskrivande av decentraliseringsmålet i statskontorets
instruktion att riksdagen med avslag på vad som anförts i
propositionen 1979/80: 124 och med bifall till motionen 1979/
80: 1957 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980