FiU 1979/80: 25

Finansutskottets betänkande
1979/80: 25

om kommunalekonomiska frågor m. m. jämte motioner

1 detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1979/80: 100 bilaga 11 Budgetdepartementet i vad avser
Litt. D Bidrag och ersättningar till kommunerna,

den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80' 1061 av Lennart
Blom m. 11. (m) om ett lagstadgat kommunalt skattetak,

propositionen 1979/80: 90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981
samt

de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80: 1922 av Olof Palme m. fl. (s),

1979/80: 1923 av Gabriel Romanus (fp),

1979/80: 1924 av Lars Werner m. fl. (vpk),

den från civilutskottet överlämnade motionen 1979/80: 327 av Sven Andersson
(fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) om en översyn av de
kommunala taxornas betydelse för boendekostnaderna.

Social-, utbildnings- och civilutskotten har avgivit yttranden över propositionen
90 jämte motioner i tillämpliga delar. Dessa yttranden återfinns
som bilagor till detta betänkande.

Representanter för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
har inför utskottet redogjort för kommunernas finansiella läge inför
1981. Därvid har även skriftligt material överlämnats. Vidare har Jönköpings
länsavdelning av Svenska kommunförbundet i skrivelse av den 2
februari 1980 anfört synpunkter på skatteutjämningsreformen m. m.

1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 25

Kartong: S. 16, näst sista raden Står: lag om Rättat till: lag om ändring i lagen
(1979/80: 362) om

Kartong på kartong: S. 16, sista sidan raden Står: 1979/80 Rättat till: 1979

FiU 1979/80:25

2

A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN INFÖR ÅR 1981

I propositionen 90 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen att godkänna vad
som anförts i propositionen om den kommunala ekonomin inför år 1981.

I propositionen läggs fram förslag om kommunalekonomiska frågor inför
år 1981.

Förslagen i propositionen har två grundläggande utgångspunkter. För
det första måste den kommunala utgiftsökningen dämpas jämfört med
utvecklingen de senaste åren. För det andra är det av statsfinansiella skäl
angeläget att begränsa ökningstakten i de statliga transfereringarna till
kommunsektorn.

Under den senaste treårsperioden har den kommunala konsumtionsökningen
uppgått till 4 å 5 % per år i volym. En fortsatt kommunal konsumtionsökning
i samma takt som under de senaste åren är inte förenlig med
samhällsekonomisk balans.

Den kommunala utgiftsexpansionen åren 1979 och 1980 har kunnat ske
inom ramen för en relativt måttlig höjning av det kommunala skatteuttaget.
Den kommunala sektorns finansiella situation är således f. n. generellt sett
god. De bedömningar som nu kan göras visar att det finansiella utgångsläget
kan förväntas vara gott även år 1981.

Mot den angivna bakgrunden föreslås i propositionen, efter överläggningar
mellan regeringen och representanter för kommunförbunden, en
viss omprövning av de statliga transfereringarna till kommunsektorn år
1981 för att därigenom också en dämpad ökningstakt i de kommunala
utgifterna skall kunna uppnås. Förslagen innebär att takten i genomförandet
av skatteutjämningsreformen omprövas så att det andra steget i reformen.
som skulle ha genomförts år 1981, fördelas med hälften år 1981 och
återstående del år 1982. Den ökning av skatteutjämningsbidraget på ca
1 700 milj. kr. som skulle ha inträffat år 1981 fördelas därmed jämnt över
åren 1981 och 1982 med ca 850 milj. kr. per år.

Det särskilda bidrag om 45 kr. per invånare, som övergångsvis för år
1980 utgår till landstingskommuner och landstingsfria kommuner utanför
skatteutjämningssystemet med totalt ca 100 milj. kr., förnyas inte för år
1981. Vidare föreslås att vissa specialdestinerade statsbidrag främst på
skolans område slopas, vilket innebär att de statliga transfereringarna
härigenom reduceras med ca 70 milj. kr. år 1981. För helt år uppgår
statsbidragsbortfallet till ca 355 milj. kr. Det största bidraget som föreslås
slopat är skolbyggnadsbidraget.

Trots den förordade långsammare takten i genomförandet av skatteutjämningsreformen
och förslagen om avveckling av vissa specialdestinerade
statsbidrag blir nettoeffekten en betydande real förbättring av den
statliga bidragsgivningen till den kommunala sektorn år 1981. Det anges
vara av grundläggande betydelse att den reducerade ökningen av de stat -

FiU 1979/80:25

3

liga transfereringarna inte kompenseras med höjningar av de kommunala
skattesatserna.

Särskild kompensation föreslås utgå inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag
för år 1981 till de kommuner och landstingskommuner som
drabbas hårt av den långsammare takten vid genomförandet av skatteutjämningsreformen.
Ca 150 kommuner och sex landstingskommuner beräknas
få denna särskilda kompensation om sammantaget ca 135 milj. kr.

Frågan om den kommunala volymutvecklingen åren 1981 -1983 kommer
att behandlas vid fortsatta överläggningar under mars månad. En redovisning
av dessa frågor kommer att lämnas i kompletteringspropositionen i
vår. Det framhålls att det är angeläget att kommuner och landstingskommuner
redan nu inriktar sig på en mycket restriktiv prövning av utgifterna
inför år 1981. Regeringen är också inriktad på att i fortsättningen i större
utsträckning än tidigare vara restriktiv med krav på kommunala insatser
och att noga granska de ekonomiska verkningarna för den kommunala
sektorn av statliga beslut.

1 propositionen tas även upp vissa frågor om de kommunala avgifterna.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet den under allmänna motionstiden
väckta motionen

1061 av Lennart Blom m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller att en särskild beredning tillsätts med uppdrag att med
utgångspunkt i KEU 76:s arbete framlägga ett konkret förslag till lagstadgat
kommunalt skattetak.

Vidare behandlar utskottet följande med anledning av propositionen 90
väckta motioner:

1922 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om behovet av ett bättre planeringsunderlag vid överläggningarna
mellan staten och kommunerna,

2. att riksdagen beslutar godkänna vad som anförts i motionen om den
kommunala ekonomin,

1923 av Gabriel Romanus (fp) vari hemställs

att riksdagen, vid behandlingen av proposition 1979/80:90, uttalar att
följande skall gälla för regeringens och kommunförbundens samtal om
utvecklingen av den kommunala verksamheten under de närmaste åren,
nämligen dels att utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård
i enlighet med tidigare riksdagsuttalanden prioriteras, dels att även i

Kartong: S. 13, rad 5 Tillkommer: ändring i lagen om

FiU 1979/80:25

4

övrigt regeringsförklaringens uttalanden om solidaritet med utsatta grupper
och förbättrat stöd till handikappade blir vägledande,

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90
om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga,

samt den från civilutskottet överlämnade motionen

327 av Sven Andersson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de
kommunala taxornas betydelse för boendekostnaderna samt av den lagstiftning
som reglerar dessa taxor.

Utskottet

Utskottet framhöll i betänkandet FiU 1979/80: 15 att enighet torde råda
om att den kommunala verksamheten under senare år nått en sådan samlad
ekonomisk tyngd att den kommunala utgiftsutvecklingen numera har en
avgörande betydelse för den samhällsekonomiska balansen. Därför måste
den kommunala sektorns ekonomi i allt större utsträckning bli föremål för
statsmakternas uppmärksamhet. Utskottet anförde vidare att enighet också
torde råda om att en dämpning av den kommunala utgiftsexpansionen är
nödvändig som ett led i ansträngningarna att återföra den svenska ekonomin
till ett läge med yttre och inre balans.

Kravet på en dämpad konsumtionsökning gäller såväl den offentliga
konsumtionen sorn den privata konsumtionen. För den offentliga konsumtionen
gäller emellertid att en dämpning inom den statliga sektorn redan
uppnåtts. Som framhålls i propositionen skulle en fortsatt kommunal expansion
i samma takt som f. n. ställa krav på en real utgiftsminskning för
staten om den samlade offentliga konsumtionen skall utvecklas på rimligt
sätt. En så hård åtstramning i den statliga sektorn är inte önskvärd. Som
framhålls både i propositionen och i motionen 1922 (s) är en neddragning
av ökningstakten i kommunernas och landstingskommunernas konsumtion
därför nödvändig. Det bör framhållas att den kommunala sektorn ändå
kommer att få en från utgiftssynpunkt prioriterad ställning jämfört med det
utrymme som kan stå till förfogande för den statliga verksamheten.

I propositionen framhålls att den kommunala utgiftsexpansionen för
åren 1979 och 1980 beräknas ligga klart över den riktpunkt på 3% per år
som angavs i 1978 års överenskommelse mellan regeringen och kommunförbunden.
Enligt den preliminära nationalbudgeten 1980 ökade den kommunala
konsumtionen med ca 5 % år 1979. För år 1980 ligger den budgeterade
ökningstakten enligt kommunförbundens egna bedömningar på mer
än 4,5 %. En utgiftsökning i denna takt är inte förenlig med samhällsekonomisk
balans.

FiU 1979/80:25

5

I propositionen anförs tre huvudskäl för att ökningstakten i den kommunala
konsumtionen ligger så högt. För det första har den ”automatiska”
utgiftsökningen, dvs. den ökning som beror av bl. a. en förändrad befolkningsstruktur,
blivit större än beräknat. Detta gäller framför allt effekterna
av elevutvecklingen inom skolområdet. För det andra har kommuner och
landstingskommuner haft en alltför hög ambitionsnivå vad gäller utbyggnad
och förbättrad standard inom olika kommunala områden. För det
tredje har regering och riksdag lagt nya uppgifter på kommuner och landstingskommuner,
vilket också till en del har bidragit till den alltför snabba
kommunala volymutvecklingen.

I motionen 1922 (s) anförs att det förhållandet att den kommunala
expansionen legat över de tal som målsatts vid de tidigare överläggningarna
mellan företrädarna för staten och den kommunala sektorn bör tas till
intäkt för att dessa överläggningar i framtiden måste ske med utgångspunkt
i ett bättre planeringsunderlag än vad som hittills varit fallet. Motionärerna
framhåller vidare att även om den kommunala expansion som skett under
senare år varit hög har den i allt väsentligt skett inom områden som
statsmakterna prioriterat. Detta gäller exempelvis både utbyggnaden av
barnomsorgen och äldrevården.

I motionen 1924 (vpk) anförs bl. a. att ökad efterfrågan av nödvändig
kommunal service, kommunala insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten
och olika statliga beslut måste tillföras bilden av den kommunala
expansionen för att den skall bli riktig.

Utskottet vill i dessa frågor anföra följande.

Som sagts i det föregående är det, med den tyngd den samlade kommunala
verksamheten har i samhällsekonomin, oundvikligt att den kommunala
sektorns utveckling blir föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Riksdagen uttalade för ett år sedan att staten i första hand bör påverka
kommunerna och landstingskommunerna via allmänna riktlinjer och ramar
för verksamheten samt genom regelbundna överläggningar och överenskommelser
mellan stat och kommun.

För att ett sådant system skall fungera måste vissa krav uppfyllas. Det
första kravet är att överläggningarna sker utifrån ett hållbart underlag som
gör det möjligt att klart bedöma förutsättningarna för den kommunala
verksamheten och effekterna av olika åtgärder och beslut. Det bör vara ett
underlag vars riktighet parterna är överens om. Som antyds i motionen
1922 torde underlaget vid överläggningarna år 1978 inte ha varit helt
tillfredsställande i nämnda avseenden. Arbetet med att ta fram ett bättre
planeringsunderlag har emellertid pågått en längre tid i en särskild arbetsgrupp
med företrädare för regeringskansliet och de båda kommunförbundens
kanslier. Bl. a. har en översyn skett av de metoder som används för
att mäta den kommunala volymutvecklingen. Utvecklingsarbetet på detta
område fortsätter. Vårens överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden
har skett mot bakgrund av ett material som arbetsgruppen tagit

FiU 1979/80:25

6

fram och om vilket parterna är ense. Något uttalande i denna fråga behövs
alltså inte, varför utskottet avstyrker motionen 1922 yrkandet 1.

Andra krav som behöver uppfyllas, om systemet med överläggningar
och ev. överenskommelser skall fungera, är dels att de enskilda kommunerna
och landstingskommunerna gör alla ansträngningar att anpassa verksamheten
till det samhällsekonomiska utrymmet, dels att staten genom
sina åtgärder eller beslut inte på något påtagligt sätt ändrar kommunernas
och landstingskommunernas förutsättningar att göra denna anpassning.

Det har framhållits i olika sammanhang att det tar viss tid att anpassa
den kommunala verksamheten till en lägre expansionstakt. Den kommunala
utgiftsutvecklingen rymmer, liksom den statliga, en hel del automatik.
Det är också fråga om att anpassa de långsiktiga planerna. Man måste i
kommunalpolitiken liksom på det statliga området anpassa sig till de förändrade
förutsättningar som nu gäller. Det är självfallet ingen tillfällighet
att det råder enighet om att den kommunala verksamheten skall prioriteras
framför den statliga när det gäller utrymme för framtida expansion. Detta
är ett uttryck för att kommuner och landstingskommuner har ansvaret för
angelägna verksamheter, där det också i framtiden finns behov av utbyggnad.
De behov det här är fråga om har under senare år i allt högre grad
kunnat tillgodoses just genom en utbyggnad av den kommunala sektorn.
Det tar också viss tid att anpassa sig till det förhållandet att de samhällsekonomiska
förutsättningarna nu inte är desamma som under den gångna
perioden med snabb utbyggnad.

Utskottet vill med det anförda understryka att expansionen av den
kommunala verksamheten givetvis skett med kommuninvånarnas bästa för
ögonen. Det är emellertid uppenbart att insikten om att det ekonomiska
läget sätter gränser för reformarbetet måste öka och att inte heller de mest
angelägna behoven kan tillgodoses i den takt och den utsträckning vi skulle
önska. Som anförs i propositionen är det särskilt svårt för kommuner och
landstingskommuner att stå emot utgiftstrycket i ett läge då finansiella
resurser finns tillgängliga.

Staten utövar en direkt påverkan på den kommunala sektorns utveckling
genom att genomförandet av angelägna reformer i stor utsträckning anförtros
kommuner och landstingskommuner. Som utskottet framhöll i betänkandet
FiU 1978/79: 35 och som nu understryks i propositionen innebär
detta att statsmakterna måste iaktta återhållsamhet med beslut som kan
leda till ökade kommunala utgifter, om den kommunala konsumtionstillväxten
skall hållas inom acceptabla gränser. Företrädare för kommunförbunden
har inför utskottet påpekat att 1978 års överenskommelse innehöll
en passus av denna innebörd. Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas
om staten på denna punkt helt uppfyllt sin del av överenskommelsen.

Det kan också anföras en rad exempel på redan fattade eller föreslagna
statliga beslut som framöver kommer att påverka den kommunala verksamhetens
volymtillväxt. Hit hör t. ex. ny läroplan för grundskolan (Lgr

FiU 1979/80: 25

7

80), dimensioneringen av gymnasieskolan, socialtjänstlagen, arbetsmiljölagen,
beslut om narkomanvården, energisparprogrammet m. m. Programmet
för utbyggnad av barnomsorgen innebär också en mycket kraftig
påfrestning på kommunernas ekonomi. Riksdagens beslut år 1978 om
åtgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik leder
också till ökade kommunala utgifter. Riksdagen har vidare beslutat att
samlad skoldag skall införas i grundskolan med början läsåret 1978/79. Det
ankommer i och för sig på vederbörande kommun att besluta om när
införande skall ske. Betydelsen av att den samlade skoldagen genomförs
har dock vid flera tillfällen understrukits av riksdag och regering. Själva
beslutet och dessa uttalanden innebär självfallet en press på kommunerna
att öka sina utgifter även i detta avseende.

Enligt utskottets mening kan en dämpad kommunal expansionstakt inte
uppnås utan en förändrad inställning från både kommunernas och statens
sida. Utskottet förutsätter att regeringen och kommunförbunden i de överläggningar
som äger rum tar upp frågan om vilka åtgärder som kan vidtas
på kommunalt håll. Beträffande statens eget agerande vill utskottet anföra
följande.

I olika sammanhang, senast i den proposition utskottet nu behandlar,
har betonats att staten måste vara mycket återhållsam med beslut som
driver upp de kommunala utgifterna. Utskottets beskrivning i det föregående
tyder dock på att statliga beslut varit en starkt bidragande orsak till
att den kommunala expansionen gått utöver de överenskomna ramarna.
Det måste nu krävas att en mycket ingående analys av de samhällsekonomiska
förutsättningarna för att genomföra nya reformer görs i varje enskilt
fall. Staten bör i största möjliga utsträckning avhålla sig från att ta principbeslut
om reformer, om det inte står klart att man på den kommunala sidan
har möjlighet att i rimlig tid fullgöra vad man i praktiken åläggs. Ett primärt
krav är naturligtvis att, som det uttrycks i propositionen, statsmakterna i
det löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den kommunala
volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin. Detta krav måste
ställas redan på kommittéerna. Regeringen har under våren utfärdat direktiv
till samtliga kommittéer och särskilda utredare med bl. a. detta innehåll
(Dir. 1980: 20). Då kommittébetänkanden remitteras har kommunförbunden
ett särskilt ansvar för att de kommunalekonomiska frågorna får en
tillfredsställande belysning. Regeringen å sin sida bör se till att ingen
proposition läggs fram utan att eventuella kommunalekonomiska konsekvenser
av de framlagda förslagen är ingående analyserade och utförligt
redovisade.

I propositionen framhålls att möjligheterna till omprövning av befintlig
kommunal verksamhet behöver tas i anspråk i en helt annan utsträckning
än för närvarande. Även här har staten ett delansvar, eftersom en betydande
del av den kommunala verksamheten bedrivs inom ramen för åligganden
enligt speciallagstiftning. Enligt utskottets mening kan det inte uteslu -

FiU 1979/80:25

tas att redan fattade statliga reformbeslut kan behöva omprövas för att nå
den erforderliga dämpningen av den kommunala utgiftsökningen.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Riksdagen måste naturligtvis också själv ålägga sig den återhållsamhet
utskottet i det föregående talat för. Utskottet vill starkt understryka att
riksdagen och dess utskott i ärendenas beredning måste uppfylla samma
krav på analys och redovisning av beslutens kommunalekonomiska effekter
som utskottet förordat i fråga om regeringsförslagen. För att markera
betydelsen härav bör riksdagen göra ett särskilt uttalande av denna innebörd.

Som utskottet noterat i det föregående understryks både i propositionen
och i motionen 1922 nödvändigheten av att i nuvarande ekonomiska läge
begränsa de kommunala utgiftsökningarna. I motionen 1924 (vpk) däremot
visas ingen förståelse för de krav den bristande samhällsekonomiska balansen
måste ställa även med avseende på den kommunala verksamheten.
I stället förordas en fortsatt snabb utbyggnad av denna verksamhet. Utskottet
avstyrker motionen 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga.

En del av de kommunala utgiftsökningarna har således karaktären av
automatik och en ytterligare del är resultatet av statliga beslut. Som
konstaterats i det föregående är det dessutom svårt för kommuner och
landstingskommuner att stå emot utgiftstrycket i ett läge som det nuvarande,
då finansiella resurser finns tillgängliga. Mot denna bakgrund framläggs
i propositionen vissa förslag rörande de statliga transfereringarna till kommunerna,
i syfte att dämpa den kommunala utgiftsökningen. Föredraganden
anför även statsfinansiella skäl för att begränsa ökningstakten i de
statliga transfereringarna till kommunsektorn. Dessa förslag behandlar
utskottet under kommande punkter i detta betänkande.

I motionen 1923 (fp) anförs att det kan vara lämpligt att riksdagen inför
regeringens fortsatta överläggningar med kommunförbunden uttalar vilka
områden inom den kommunala sektorn som riksdagen anser angelägna.
Därvid bör utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård i
enlighet med tidigare riksdagsuttalanden prioriteras samt även i övrigt
regeringsförklaringens uttalanden om solidaritet med utsatta grupper och
förbättrat stöd till handikappade vara vägledande.

I propositionen anför chefen för budgetdepartementet att frågorna om
den kommunala volymutvecklingen åren 1981-1983 kommer att behandlas
vid de fortsatta överläggningarna och att en redovisning av dessa frågor
kommer att ges i kompletteringspropositionen. Chefen för budgetdepartementet
framhåller också att det är av stor betydelse att regeringen och
kommunförbunden diskuterar vilka områden som bör prioriteras inom en
viss angiven ökningstakt och att även de områden som måste stå tillbaka
vid knapphet på resurser konkret bör anges.

Inför vårens överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden

FiU 1979/80:25

9

har, enligt vad utskottet erfarit, ett omfattande analysmaterial tagits fram
som visar effekterna på den kommunala konsumtionsvolymen av olika
utbyggnadsalternativ m. m. i kommunernas och landstingskommunernas
verksamhet. Riksdagen har också utlovats en redovisning av dessa frågor i
årets kompletteringsproposition.

Enligt utskottets mening bör frågan om vilka områden som skall prioriteras
inom den kommunala verksamheten i första hand tas upp vid direkta
diskussioner mellan företrädare för staten och kommunförbunden. Riksdagen
bör därför inte göra något uttalande i denna fråga. Utskottet avstyrker
därför motionen 1923.

I motionen 1061 (m) föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller att en
särskild beredning tillsätts med uppdrag att med utgångspunkt i 1976 års
kommunalekonomiska utrednings (KEU 76) arbete framlägga ett konkret
förslag till lagstadgat kommunalt skattetak.

I propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin avvisade föredraganden
i likhet med KEU 76 tanken på en lagstiftning om det kommunala
skatteuttaget, främst med hänsyn till den kommunala självstyrelsen,
och förordade i stället en vidareutveckling av det system med frivilliga
överenskommelser mellan stat och kommun som vuxit fram. Riksdagen
anslöt sig till denna linje (FiU 1978/79: 35).

En allvarlig invändning som riktats mot ett lagstadgat skattetak är att det
sannolikt skulle behöva ställas krav på en utökad statlig reglering av den
kommunala verksamheten. En ökad statlig detaljstyrning av den kommunala
verksamheten strider mot de principer för samspelet mellan stat och
kommun som riksdagen i olika sammanhang uttalat sig för. KEU 76 ansåg
vidare att regeringen skulle behöva ha möjlighet att medge dispens för
kommuner och landstingskommuner som skulle drabbas oskäligt hårt vid
införande av ett skattetak. Detta skulle kunna leda till att det yttersta
prioriteringsansvaret förs över från kommuner och landstingskommuner
till staten.

Utskottet har i det föregående anfört att vissa krav måste uppfyllas för
att ett system med överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden
skall fungera. Förutsättningarna för att dessa krav skall uppfyllas är
enligt utskottets mening bättre i dag än 1978 och bör ytterligare kunna
förbättras. Mot denna bakgrund anser utskottet inte heller nu att frågan om
lagstiftning om det kommunala skatteuttaget är aktuell. Utskottet avstyrker
därför motionen 1061.

Vissa frågor rörande kommunala avgifter

I propositionen anmäls vissa frågor rörande kommunala avgifter.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört i fråga om
statens pris- och kartellnämnds och vissa andra statliga myndigheters
handläggning vad gäller kommunernas taxesättning.

FiU 1979/80:25

10

Föredraganden tar också upp frågan om kommunerna skall ges rätt att ta
ut högre avgifter av fritidshusägare än av permanentboende vad beträffar
vatten och avlopp samt renhållning. Frågan har studerats i en arbetsgrupp
med företrädare för berörda departement och Svenska kommunförbundet.
Gruppens studier har visat att det inte föreligger några avsevärda fördelar
med en avgiftsdifferentiering från kommunalekonomisk synpunkt generellt
sett. Däremot skulle några kommuner kunna få ett inte obetydligt tillskott
om man tillämpade differentierade avgifter. Föredraganden ifrågasätter
dock möjligheterna att genomföra detta fullt ut, bl. a. med hänsyn till
kostnadseffekterna för de fritidsboende. Vidare anförs att ekonomiska
studier inom fritidsboendekommittén tyder på att fritidsboendet i många
avseenden medför positiva ekonomiska effekter för kommunerna. Föredraganden
påpekar att man i skatteutjämningssystemets grundgaranti beaktar
förekomsten av fritidshus.

Sammanfattningsvis gör föredraganden den bedömningen att en genombrytning
av den kommunala likställighetsprincipen kräver starkare skäl än
som här kan anföras, varför den diskuterade möjligheten till avgiftsdifferentiering
inte bör införas. Utskottet ansluter sig till denna bedömning men
vill i likhet med föredraganden uppmärksamma att differentiering av avgifter
kan godtas om skillnader i kommunens kostnader för tjänsterna,
t. ex. på grund av fritidshusens belägenhet, motiverar det.

I motionen 327 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en
översyn görs av de komrpunala taxornas betydelse för boendekostnaderna
samt av den lagstiftning som reglerar dessa taxor.

Förklaringen till att kommunala taxor stigit snabbare än konsumentprisindex
torde bl. a. stå att Finna i det förhållandet att kommunerna strävat
efter att så långt möjligt göra den industriella verksamheten (de tekniska
verken) självbärande. Regering och riksdag har uttalat sig för en fortsatt
utveckling i denna riktning (prop. 1978/79: 95, FiU 1978/79: 35).

Enligt utskottets mening kan de förhållanden motionärerna aktualiserar
inte utgöra skäl för avsteg från de bärande principerna för det kommunala
avgiftsuttaget - självkostnadsprincipen och likställighetsprincipen - varför
någon översyn av lagstiftningen inte erfordras. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen 327.

Utskottet hemställer

1. beträffande den kommunala ekonomin att riksdagen med anledning
av propositionen 1979/80:90 såvitt nu är i fråga och motionen
1979/80: 1922 yrkandet 2 samt med avslag på motionen 1979/
80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande riksdagsbeslutens kommunalekonomiska effekter att
riksdagen uttalar att vad utskottet anfört om redovisning av de
kommunalekonomiska konsekvenserna av olika beslut skall vara
vägledande vid beredningen av ärenden i riksdagen,

FiU 1979/80:25

11

3. beträffande behovet av ett bättre planeringsunderlag vid överläggningarna
mellan staten och kommunerna att riksdagen avslår
motionen 1979/80:1922 yrkandet 1,

4. beträffande uttalande om vad som skall gälla för regeringens
och kommunförbundens samtal om den kommunala verksamheten
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1923,

5. beträffande förslag till lagstadgat kommunalt skattet ak att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 1061,

6. beträffande de kommunala taxornas betydelse för boendekostnaderna
m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 327.

FiU 1979/80:25

12

B. SOCIALDEPARTEMENTET

1. Ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar. I

propositionen 90 bilaga 1 (socialdepartementet) har regeringen (s. 21-22)
efter föredragning av statsrådet Karin Söder föreslagit riksdagen att godkänna
vad som anförts i propositionen om slopande av nuvarande ersättning
från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar
av flyktingar.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1924 av Lars Werner
m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80: 90 om
kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.

Utskottet

I propositionen föreslås att nuvarande ersättning från socialstyrelsen till
landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar
skall slopas den 1 januari 1981. Det framhålls i propositionen att den
betungande administration som ersättningen medför i första hand för staten
inte står i rimlig relation till ersättningens ekonomiska betydelse.
Ersättningen till landstingskommunerna beräknas för innevarande budgetår
uppgå till ca 6 milj. kr.

Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU 1979/80: 3 y) inte haft något att
erinra mot förslaget i propositionen.

Utskottet vill under denna punkt framhålla att i motionen 1924 yrkas
avslag på hela propositionen (yrkandet 1), vilket utskottet måste uppfatta
som ett avslagsyrkande på vaije enskild punkt. Motionärerna för dock
ingen argumentation på de olika punkterna, varför utskottet inte behandlar
motionsyrkandet annat än i formell mening.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen 1924
yrkandet 1 såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 1 punkten
1 och med avslag på motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt
nu är i fråga godkänner vad som anförts i propositionen om
slopande av nuvarande ersättning från socialstyrelsen till landstingskommunerna
för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar.

FiU 1979/80:25

13

C. BUDGETDEPARTEMENTET

1. Fullföljande av skatteutjämningsreformen. I propositionen 90 bilaga 2
(budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet
Ingemar Mundebo under punkten 1 (s. 23-27) föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen om
skatteutjämningsbidrag.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1979: 362)
om skatteutjämningsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För bidragsåren 1980 och 1981 skall skatteunderlaget enligt 2§ vid 1979
resp. 1980 års taxeringar ökas med bidragsunderlag enligt bestämmelserna
i förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag och justeras enligt 2§
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m. m.

För bidragsåret 1980 skall vidare
följande gälla. Beräkningen av skatteutjämningsbidrag
skall utgå från
det tillskott av skatteunderlag som
erhålls vid tillämpning av 8 § andra
stycket varvid den där angivna ökningen
skall göras med två procentenheter
i stället för tre. Detta tillskott
av skatteunderlag skall därefter
ökas med hälften av skillnaden
mellan å ena sidan vad som erhålls
vid tillämpning av 7 och 8 §§ och å
andra sidan tillskottet av skatteunderlag
enligt föregående mening eller
det egna skatteunderlaget, om
detta är högre.

För bidragsåren 1980 och 1981
skall vidare följande gälla. Beräkningen
av skatteutjämningsbidrag
skall utgå från det tillskott av skatteunderlag
som erhålls vid tilllämpning
av 8 § andra stycket varvid
den där angivna ökningen skall
göras med två procentenheter i stället
för tre. Detta tillskott av skatteunderlag
skall därefter ökas med
för bidragsåret 1980 hälften och för
bidragsåret 1981 tre fjärdedelar av
skillnaden mellan å ena sidan vad
som erhålls vid tillämpning av 7 och
8 §§ och å andra sidan tillskottet av
skatteunderlag enligt föregående
mening eller det egna skatteunderlaget,
om detta är högre.

Bestämmelserna i 7 § om kommunala bostadstillägg till folkpension tilllämpas
första gången i fråga om bidragsåret 1981.

Äldre bestämmelser skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1979
och tidigare år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

FiU 1979/80:25

14

Propositionen

Riksdagen beslutade våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79: 35, rskr
1978/79: 335) om en omfattande reformering av skatteutjämningssystemet
med böljan år 1980. Reformen innebär dels en väsentlig förbättring i
utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp.
landstingskommuner, dels en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom
skatteutjämningssystemet överförs till den kommunala sektorn. Enligt
beslutet skall reformen genomföras i två steg, åren 1980 och 1981. 1
propositionen föreslås att reformens andra steg fördelas jämnt över åren
1981 och 1982.

Särskild hänsyn bör enligt föredraganden tas till de kommuner och
landstingskommuner som drabbas hårt av den långsammare takten vid
genomförandet av skatteutjämningsreformen genom att utökade resurser
anvisas för extra skatteutjämningsbidrag för år 1981. Detta föreslås ske i
den formen att särskild kompensation ges till de kommuner och landstingskommuner
för vilka bortfallet av ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår
till minst 25 öre per skattekrona, jämfört med det bidrag som skulle ha
utgått vid en fullt genomförd skatteutjämningsreform år 1981. Kompensation
bör lämnas för hela den del av bortfallet som överstiger 25 öre per
skattekrona. Kostnader för kompensation enligt denna regel beräknas
uppgå till ca 135 milj. kr.

I sammanhanget pekar föredraganden på att utjämningen mellan olika
kommuner hänger samman med den kommunala beskattningen av juridiska
personer. Ett antal viktiga frågor måste beredas mer i detalj innan ett
konkret förslag till beslut kan föreläggas riksdagen. Denna översyn har
inletts inom regeringskansliet med sikte på att ta fram en promemoria som
kan remitteras.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1922 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser hemställan under

3. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1979: 362) om skatteutjämningsbidrag såvitt nu är i fråga,

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

2. att riksdagen beslutar att uttala att skatteutjämningsreformen skall
genomföras i enlighet med riksdagens beslut 1979 såvitt nu är i fråga.

I motionen 1922 (s) anförs att riksdagen för mindre än ett år sedan
förordade att frågor rörande den kommunalekonomiska utvecklingen skulle
handläggas genom förhandlingar i vilka man samtidigt väger in såväl
statens åtaganden som kommunernas förpliktelser mot bakgrund av en
total och sammanhängande bild av de kommunala sektorernas utveckling.

Fil) 1979/80:25

15

Denna förhandlingsordning bör enligt motionärerna inte frånträdas av det
skälet att den kommunala expansionen legat över de tal som målsatts vid
tidigare överläggningar mellan staten och kommunsekto n. De erforderliga
prioriteringarna av den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning
måste enligt motionärerna bygga på överläggningar mellan kommunerna
och statsmakterna i den av riksdagen förordade ordningen.

Mot den bakgrunden finnér motionärerna att regeringens förslag om ett
uppskjutande av skatteutjämningsreformen och indragningen av statsbidraget
till skolbyggnader bör avslås. Motionärerna framhåller att det självfallet
står regeringen fritt att i de kommande förhandlingarna om kommunernas
ekonomi inför 1981 och följande år aktualisera frågan om transfereringarna
till kommunerna.

I motionen 1924 (vpk) anförs bl. a. att den kommunala expansionen är
uttryck för många angelägna behov i kommunerna, vars lösning förutsätter
ökade ekonomiska resurser. Enligt motionärerna blir försämrad service
och stigande kommunalskatter följden om regeringens förslag genomförs.
Motionärerna motsätter sig försöken att urholka riksdagens beslut rörande
skatteutjämningsbidragen och anser de resurser som genom detta beslut
skulle tillföras den kommunala sektorn vara otillräckliga. Att inte ens
fullfölja beslutet skapar ytterligare problem i kommuner och landsting.

Utskottet

Utskottet har under punkten A behandlat bakgrunden till förslagen i
propositionen. Självfallet bör frågor rörande den kommunala sektorns
volymutveckling och omfattningen av de statliga transfereringarna till
kommuner och landstingskommuner behandlas vid de regelbundet återkommande
överläggningarna mellan regeringen och kommunförbunden.
Detta kan dock inte få förhindra en omprövning av statliga utgiftsbeslut,
om de samhällsekonomiska förutsättningarna förändras. Den statsfinansiella
utvecklingen gör det motiverat att ytterst noggrant pröva alla utgifter
- även transfereringarna till kommunerna. Den ekonomiska utvecklingen i
stort har ytterligare markerat behovet av begränsningar i privat och offentlig
konsumtionsökning. Det torde härvid knappast kunna förnekas att, som
det framhålls i propositionen, kommunerna och landstingskommunerna
många gånger har s 'årt att stå emot utgiftstrycket då finansiella resurser
finns tillgängliga.

Såvitt nu kan bedömas kommer den kommunala sektorn även år 1981 att
ha en tillfredsställande finansiell situation. Utskottet finner därför de av
regeringen föreslagna åtgärderna rimliga. De problem som kan uppkomma
vid en långsammare ökningstakt i resursöverföringen till kommunerna bör
inte bli mera omfattande än att de kan bemästras genom en hårdare
utgiftsprövning. Detta gäller i all synnerhet som de kommuner och landstingskommuner
som påverkas mest av de föreslagna åtgärderna kompen -

FiU 1979/80: 25

16

seras i särskild ordning. Utskottet vill i likhet med föredraganden framhålla
att de totala statliga bidragen till kommuner och landstingskommuner år
1981 trots de föreslagna åtgärderna kan beräknas öka med ca 11 %.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna 1922 yrkandet 3 och 1924 yrkandet 2, såvitt nu är i fråga.

Utskottet noterar i sammanhanget föredragandens anmälan att frågan
om beskattningen av juridiska personer, i enlighet med riksdagens begäran
vid behandling av de kommunalekonomiska frågorna vid fjolårets riksmöte
(FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335), är föremål för beredning i regeringskansliet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan snarast
får en lösning eftersom den hänger samman med den fortsatta utjämningen
i skattehänseende mellan de olika kommunerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 2 punkten
I och med avslag på motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 3
såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga
antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1979: 362) om skatteutjämningsbidrag.

FiU 1979/80:25

17

Anslagsfrågor för budgetåret 1980/81

ÅTTONDE HUVUDTITELN

BIDRAG OCH ERSÄTTNINGAR TILL KOMMUNERNA

2. Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag. Utskottet tillstyrker
regeringens i propositionen 100 bilaga II (budgetdepartementet) under
punkten D 1 (s. 45) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad
tolag för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 735000
kr.

3. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. I propositionen 100 bilaga
11 (budgetdepartementet) har regeringen under punkten D 2 (s. 45-46) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1980/81 beräkna
ett förslagsanslag av 7 356000000 kr.

Därefter har regeringen i propositionen 90 bilaga 2 under punkten 2 (D 2
s. 28-30) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att utge särskild kompensation till kommuner
och landstingskommuner för år 1981 i enlighet med vad som förordats i
propositionen,

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 7474000000 kr.

I motionen 1922 av Olof Palme m. fl. (s) har, som redovisats i det
föregående under avsnittet C, yrkats avslag på regeringens förslag om
ändring i lagen om skatteutjämningsbidrag. Ett yrkande av motsvarande
innebörd återfinns i motionen 1924 av Lars Werner m.fl. (vpk). Konsekvensen
av bifall till de båda yrkandena är att förevarande anslag måste
räknas upp i förhållande till det belopp som tas upp i propositionen.

Utskottet har inget att erinra mot anslagsberäkningen i propositionen 90.
Häri ingår totalt 230 milj. kr. för extra skatteutjämningsbidrag, varav 135
milj. kr. för särskild kompensation till kommuner och landstingskommuner
för år 1981 i enlighet med vad föredraganden förordat.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 90 bilaga 2 punkten
2 och med avslag på motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 3
såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga

a) bemyndigar regeringen att utge särskild kompensation till
kommuner och landstingskommuner för år 1981 i enlighet med
vad som förordats i propositionen,

2 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 25

FiU 1979/80:25

18

b) till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 7474000000 kr.

4. Skattebortfalisbidrag till kommuner m. fl. Regeringen har i propositionen
100 bilaga II under punkten D 3 (s. 46—47) föreslagit riksdagen att till
Skattebortfalisbidrag till kommuner m. fl. för budgetåret 1980/81 anvisa ett
förslagsanslag av 184000000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen till Skattebortfalisbidrag till kommuner m.fl. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 184 000000 kr.

5. Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av 1974 års skattereform.

Regeringen har i propositionen 100 bilaga 11 under punkten D 4 (s. 47—48)
föreslagit riksdagen att till Kompensation till kommuner m.fl. i anledning
av 1974 års skattereform för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 2666000000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen till Kompensation till kommuner m.fl. i anledning av
1974 års skattereform för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 2666000000 kr.

6. Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år 1980. Regeringen
har i propositionen 100 bilaga 11 under punkten D 5 (s. 48) föreslagit
riksdagen att till Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl.
under år 1980 för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 50000000
kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen till Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m.fl.
under år 1980 för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
50000000 kr.

FiU 1979/80: 25

19

D. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

1. Bidrag till driften av grundskolor m. m. Regeringen har i propositionen
90 bilaga 3 (utbildningsdepartementet) efter föredragning av statsrådet
Britt Mogård under punkten 1 (s. 33-34) föreslagit riksdagen att besluta att
statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie lärare i
grundskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.

*

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1979/80:90 om
kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande
(UbU 1979/80: 3 y) regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten
1 och med avslag på motionen 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt
nu är i fråga beslutar att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för
vissa icke-ordinarie lärare i grundskolan skall upphöra fr. o. m.
den 1 januari 1981.

2. Bidrag till driften av gymnasieskolor. Regeringen har under punkten 2
(s. 34-35) föreslagit riksdagen att

1. besluta att statsbidragen till skogsbrukets yrkesutbildning, såvitt gäller
allmänt driftbidrag, och bidrag för skolledares och lärares resor i
samband med praktiska övningar i skogen och fyllnadstjänstgöring, skall
upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,

2. besluta att bidragen till lantbruks- och lanthushållsskolorna, såvitt
gäller flyttningskostnadsersättning, hälsovårdsbidrag och allmänt driftbidrag,
skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,

3. besluta att statsbidraget till landstingskommun för lön till föreståndare
vid elevhem för elever i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1
januari 1981,

4. besluta att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie
lärare i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90
om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande
regeringens förslag och hemställer

FiU 1979/80:25

20

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten
2 och med avslag på motionen 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt
nu är i fråga beslutar

a) att statsbidragen till skogsbrukets yrkesutbildning, såvitt
gäller allmänt driftbidrag, och bidrag för skolledares och lärares
resor i samband med praktiska övningar i skogen och fyllnadstjänstgöring,
skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,

b) att bidragen till lantbruks- och lanthushållsskolorna, såvitt
gäller flyttningskostnadsersättning, hälsovårdsbidrag och allmänt
driftbidrag, skall upphöra fr. o. m. den 1 januari 1981,

c) att statsbidraget till landstingskommun för lön till föreståndare
vid elevhem för elever i gymnasieskolan skall upphöra
fr. o. m. den 1 januari 1981,

d) att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för vissa icke-ordinarie
lärare i gymnasieskolan skall upphöra fr. o. m. den 1 januari
1981.

3. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Regeringen har
under punkten 3 (s. 35-42) föreslagit riksdagen att

1. besluta om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader
fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2. besluta att statsbidraget till förhyrande av skollokaler skall upphöra
fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3. godkänna vad som förordats i propositionen om möjlighet till bostadslån
för skollokaler i integrerade serviceanläggningar.

Riksdagen gav år 1978 regeringen till känna att regelsystemet för finansieringen
av skolbyggandet borde ses över (UbU 1977/78: 17, rskr 1977/
78: 194).

Med anledning av den begärda översynen tillsattes en arbetsgrupp inom
regeringskansliet. I sin promemoria (Ds 1978: 15) Nya former för finansiering
av skolbyggandet föreslog gruppen att investeringsbidraget skulle
slopas. Den förändring i kostnadsfördelning mellan stat och kommun som
förslaget innebar förutsattes komma att beaktas i samband med de överläggningar
om den kommunala ekonomin som riksdagen våren 1979 uttalade
sig för. Promemorian har remissbehandlats.

Föredragande statsrådet konstaterar i propositionen att nära nog samtliga
remissinstanser anser det önskvärt med en minskad statlig styrning av
skolbyggnads verksamheten. Föredraganden ansluter sig till denna uppfattning
och anför att de skolpolitiska strävandena kan komma till uttryck i
skollag, skolförordning, läroplaner, anvisningar m. m. och att statsbidragsgivningen
därför inte behövs som styrmedel. Föredraganden anser vidare
att investeringsramar för skolbyggnadsverksamheten begränsar kommunernas
möjligheter att samplanera skollokaler och övrigt samhällsbyg -

FiU 1979/80:25

21

gande. Föredraganden erinrar om att remissinstanserna intar en klart avvisande
attityd till förslaget att slopa investeringsbidraget utan att samtidigt
kompensation ges för de resurser som därvid skulle försvinna.

Mot bakgrund av att statsbidragsgivning inte behövs som styrmedel, av
att investeringsramar begränsar kommunernas möjligheter till planering
och av vad chefen för budgetdepartementet anfört i propositionen om den
totala omfattningen av de statliga transfereringarna till kommuner och
landstingskommuner år 1981 föreslår föredragande statsrådet att investeringsramarna
för skolbyggnader inte längre skall finnas och att investeringsbidraget
till skolbyggnader skall avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1981.
För att underlätta avvecklingen av bidraget föreslår föredraganden att den
planeringsram på 500 milj. kr. för budgetåret 1981/82 som riksdagen fattade
beslut om förra året (prop. 1978/79:100, UbU 1978/79:28, rskr 1978/
79: 246) skall få utnyttjas övergångsvis. Då utbetalningen av bidrag till
skolbyggnader normalt fördelas över en treårsperiod kommer statsbidrag
till skolbyggandet att betalas ut t. o. m. budgetåret 1983/84. Vidare föreslår
föredraganden att statsbidraget till förhyrande av lokaler för viss gymnasieutbildning
skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1981.

Beträffande skollokaler i integrerade serviceanläggningar föreslås att
endast den del av skolans lokaler som samutnyttjas skall komma i fråga för
bostadsfinansiering.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1922 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser hemställan under

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om avveckling av
statsbidraget till investeringar i skolbyggnader och till förhyrande av skollokaler,

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90
om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.

Utbildningsutskottet har yttrat sig över bilaga 3 till propositionen och
motionen 1922 yrkandet 4 (UbU 1979/80: 3 y).

Civilutskottet har yttrat sig över regeringens förslag om godkännande av
vad i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån för skollokaler i
integrerade serviceanläggningar (CU 1979/80:5 y).

Utskottet

Den motivering som anförs i motionen 1922 för yrkandet om avslag på
regeringens förslag i denna del är densamma som för det yrkande i motionen
utskottet behandlat under punkten C 1.

3 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 25

FiU 1979/80:25

22

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som i propositionen
anförts om nettoeffekten av de statliga transfereringarna till den kommunala
sektorn och ansluter sig till vad föredragande statsrådet anfört som
motivering för avveckling av bidragen till skolbyggande och förhyrande av
skollokaler. Utbildningsutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionen 1922 yrkandet 4.

Civilutskottet tillstyrker vad som i propositionen förordats om möjlighet
till bostadslån för skollokaler i integrerade serviceanläggningar.

I enlighet med vad utbildnings- och civilutskotten förordat och mot den
allmänna bakgrund som utskottet behandlat under punkterna A och C 1
tillstyrker finansutskottet regeringens förslag och avstyrker motionen 1922
yrkandet 4 samt motionen 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3
punkten 3 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1979/
80: 1922 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet
1 såvitt nu är i fråga beslutar om avveckling av statsbidraget till
investeringar i skolbyggnader fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet
med vad som förordats i propositionen,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3
punkten 3 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1979/
80: 1922 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet
1 såvitt nu är i fråga beslutar att statsbidraget till förhyrande av
skollokaler skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1981 i enlighet med
vad som förordats i propositionen,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3
punkten 3 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionen 1979/
80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga godkänner vad som
förordats i propositionen om möjlighet till bostadslån för skollokaler
i integrerade serviceanläggningar.

4. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m. Regeringen
har under punkten 4 (s. 42-43) föreslagit riksdagen att godkänna de
riktlinjer som förordats i propositionen i fråga om statsbidrag till första
uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel för tvåårig jordbrukslinje,
tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs som avser utbildning för jordbruk,
skogsbruk eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser utbildning
för husligt arbete i form av konsumtionsutbildning av samma art som
vid lanthushållsskola.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90
om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.

FiU 1979/80: 25

23

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande
regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 90 bilaga 3 punkten
4 och med avslag på motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt
nu är i fråga godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen
i fråga om statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel
för tvåårig jordbrukslinje, tvåårig skogsbrukslinje,
specialkurs som avser utbildning för jordbruk, skogsbruk
eller trädgårdsnäring eller specialkurs som avser utbildning
för husligt arbete i form av konsumtionsutbildning av samma art
som vid lanthushållsskola.

5. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m. Regeringen har under
punkten 5 (s. 43) föreslagit riksdagen att besluta att statsbidraget till
kostnader för lärares resor och traktamenten i samband med kurser som
anordnas inom kommunal vuxenutbildning skall upphöra fr. o. m. den 1
januari 1981.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen

1924 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser hemställan under

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1979/80:90
om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 såvitt nu är i fråga.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med utbildningsutskottets yttrande
regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten
5 och med avslag på motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt
nu är i fråga beslutar att statsbidraget till kostnader för lärares
resor och traktamenten i samband med kurser som anordnas
inom kommunal vuxenutbildning skall upphöra fr. o. m. den 1
januari 1981.

Stockholm den 17 april 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Torsten Gustafsson
(c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson
(s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren
(s), Christina Rogestam (c), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Karin
Flodström (s) och Per Westerberg (m).

FiU 1979/80:25

24

Reservationer

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita
Gradin, Roland Sundgren och Karin Flodström (alla s) har reserverat sig
mot betänkandet i följande delar:

1. Under A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN INFÖR ÅR 1981

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
framhöll” och på s. 8 slutar med ”detta betänkande” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen tog under våren 1979 ställning till en rad viktiga frågor rörande
den kommunala ekonomin (FiU 1978/79: 35). Till grund för dessa ställningstaganden
låg ett mångårigt utredningsarbete i bl. a. utredningen om
kommunernas ekonomi (Fi 1971:08), i 1976 års skatteutjämningsutredning
(Fi 1975:09) och i den kommunalekonomiska utredningen (Fi 1976:06).
Redan under utredningsarbetets gång hade vissa frågor aktualiserats som
föranlett speciella beslut av riksdagen. Detta gällde exempelvis frågor
rörande statsbidragen till kommunernas sociala hemhjälp och familjedaghemsverksamheten.
Ställning till de övergripande problemen togs emellertid
först i och med beslutet våren 1979.

1 finansutskottets av riksdagen godkända betänkande framhålls att "den
kommunala självstyrelsen utgör en av grundvalarna för det svenska styrelseskicket.
Det är från demokratiska utgångspunkter väsentligt att den
kommunala självstyrelsen ges ett betydande reellt innehåll. Kommuner
och landstingskommuner bör således ha en betydande handlingsfrihet.” I
betänkandet framhålls vidare att ”staten i första hand bör påverka kommunerna
och landstingskommunerna via allmänna riktlinjer och ramar för
verksamheten. - Häri inryms även mera övergripande prioriteringar av
det slag som har ingått i de senaste årens överenskommelser mellan regeringen
och kommunförbunden om den kommunala ekonomin.”

I den mån statsmakterna vill påverka den kommunala verksamhetens
omfattning och inriktning får detta således ske inom de ramar som sätts av
en fortsatt kommunal självstyrelse och med avstående från detaljregleringar
av olika slag. Detta synsätt låg även bakom den socialdemokratiska
motionen (1977/78:739) om en förenkling av bidragssystemet och anvisningarna
för kommunernas skolbyggande.

Innebörden i det av riksdagen under våren 1979 fattade beslutet om
kommunernas ekonomi är att frågor rörande den kommunala verksamhetens
omfattning och även större förändringar i statsbidragsgivningen i
förväg bör diskuteras vid de överläggningar som sedan ett antal år skett
mellan regeringen och kommunförbunden och som den kommunalekono -

FiU 1979/80:25

25

miska utredningen förordade som en lämplig form för diskussioner rörande
de ekonomiska förhållandena mellan dessa båda sektorer.

I den nu av regeringen framlagda propositionen 1979/80:90 frånträder
emellertid regeringen den förhandlingsordning som riksdagen uttalade sig
för genom att vilja ta ifrån kommunerna en rad statsbidrag med verkan
redan från 1981.

De motiv som anförs för dessa avsteg från ett mindre än ett år gammalt
riksdagsbeslut är att kommunerna expanderat mer än vad som var målsätt
vid de överläggningar mellan stat och kommun som skett under senare år. I
stället för att förhandlingsvägen diskutera situationen med kommunerna
och söka skapa ett mera hållfast underlag för framtida uppgörelser om den
kommunala ekonomin bestraffar man nu kommunerna genom att hålla inne
med tidigare lovade bidrag eller genom att ta ifrån dem bidrag som utgått
sedan lång tid och som ingått som ett väsentligt underlag i den kommunala
planeringen.

På liknande sätt har regeringen i proposition 1979/80: 116 om åtgärder för
att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården drastiskt skurit ner
tidigare utlovat statligt stöd för att stimulera utbyggnaden av primärvården.

Utskottet tar bestämt avstånd från detta sätt att hantera kommunerna
och deras ekonomi. Riksdagen förordade för mindre än ett år sedan att
frågor av detta slag skulle handläggas genom förhandlingar, i vilka man
samtidigt väger in såväl statens åtaganden som kommunernas förpliktelser
mot bakgrunden av en total och sammanhängande bild av de kommunala
sektorernas utveckling. Det förhållandet att den kommunala expansionen
legat över de tal som målsatts vid de tidigare överläggningarna mellan stat
och kommunsektorn får inte föranleda att man nu frånträder en av riksdagen
rekommenderad förhandlingsordning. Det bör i stället tas till intäkt för
att dessa överläggningar i framtiden måste ske med utgångspunkt i ett
bättre planeringsunderlag än vad som tydligen hittills varit fallet. Denna
mening bör riksdagen med bifall till motionen 1922 (s) yrkandet 1 ge
regeringen till känna.

Ett bättre planeringsunderlag är en första förutsättning för att den beslutade
förhandlingsordningen skall fungera. Andra krav är att de enskilda
kommunerna och landstingskommunerna gör alla ansträngningar att anpassa
verksamheten till det samhällsekonomiska utrymmet samt att staten
genom sina åtgärder och beslut inte på något påtagligt sätt ändrar kommunernas
och landstingskommunernas förutsättningar att göra denna anpassning.
Det kan anföras en rad exempel på redan fattade eller föreslagna
statliga beslut som framöver kommer att påverka den kommunala verksamhetens
volymtillväxt. I fortsättningen måste krävas att regering och
riksdag i det löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den
kommunala volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin och

FiU 1979/80:25

26

noga analyserar de samhällsekonomiska förutsättningarna att genomföra
nya reformer.

I det ekonomiska läge som kan förväntas vara rådande under de närmaste
åren finns det anledning framhålla att utrymmet för konsumtionsökningar
- såväl privata som offentliga — kommer att vara mycket begränsat.
Arbetet med att återställa balansen i den svenska ekonomin innebär att
medborgarna under ett antal år framåt måste acceptera vissa uppoffringar.
Skall vi kunna exportera mera för att minska bytesbalansunderskottet och
investera mera för att klara tillväxt och sysselsättning i framtiden, måste vi
avsätta resurser härför. Likaså måste utvecklingen mot ständigt växande
underskott i statens budget brytas — eljest kommer dessa att äventyra
stabiliteten i hela vår ekonomi och leda till en fördelningspolitiskt oacceptabel
omfördelning av sparande och förmögenheter. Detta förutsätter att
såväl den statliga utgiftspolitiken som skattepolitiken inriktas på att ta ner
underskottet till en nivå som är förenlig med en långsiktig samhällsekonomisk
balans.

Ett förverkligande av dessa övergripande mål för den ekonomiska utvecklingen
i vårt land måste få återverkningar även på den kommunala
sektorns utveckling. Expansionen inom denna sektor måste bli lägre än
vad som har varit fallet under senare år. Samtidigt vill utskottet framhålla
att den kommunala verksamheten har en grundläggande betydelse för
medborgarnas sociala välfärd. På kommuner och landsting ligger ett stort
ansvar för verksamheter som har en väsentlig betydelse för de svaga
grupperna i samhället och för en fortsatt social utjämning. Även i ett
mycket ansträngt ekonomiskt läge måste vi slå vakt om den sociala välfärden
och rättvisan. Detta förutsätter en noggrann prioritering av utgiftsökningarna,
där en central fråga måste vara att kartlägga vilka behov som
även i nuvarande ekonomiska läge måste tillgodoses genom kommunal
verksamhet resp. sådana resursanspråk som kan tillgodoses i andra former
eller skjutas på framtiden.

Enligt utskottets mening skall dessa prioriteringar av den kommunala
verksamhetens omfattning och inriktning bygga på överläggningar mellan
kommunerna och statsmakterna i de former som förordats i riksdagsbeslutet
under våren 1979.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens hemställan i denna del
och motionen 1924 (vpk) yrkandet 1, såvitt nu är i fråga, samt tillstyrker
motionen 1922 yrkandet 2.

De konkreta förslagen från regeringen i propositionens bilagor behandlar
utskottet under kommande punkter i detta betänkande.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den kommunala ekonomin att riksdagen med avslag
på regeringens förslag i propositionen 1979/80:90 såvitt nu är i
fråga och motionen 1979/80:1924 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga

FiU 1979/80: 25

27

godkänner vad som förordats i motionen 1979/80: 1922 yrkandet

2,

dels utskottets hemställan under 2 bort utgå,

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande behovet av ett bättre planeringsunderlag vid överläggningarna
mellan staten och kommunerna att riksdagen med
bifall till motionen 1979/80: 1922 yrkandet 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Under C. BUDGETDEPARTEMENTET

2. punkten 1. Fullföljande av skatteutjämningsreformen

Reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan (s. 15—16)
bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkten A behandlat bakgrunden till förslagen i
propositionen.

Som anförs i motionen 1922 (s) har riksdagen våren 1979 fastslagit att
frågor rörande den kommunala verksamhetens omfattning och även större
förändringar i statsbidragsgivningen bör diskuteras vid överläggningar
mellan regeringen och kommunförbunden. Vid dessa överläggningar bör
göras en samlad bedömning av kommunernas ekonomi och deras framtida
expansionsutrymme och en noggrann prioritering av utgiftsökningarna
diskuteras. Omfattande omprövningar av statsbidragsgivningen till kommunerna
måste enligt utskottets mening föregås av sådana överläggningar
och bedömningar. Regeringens förslag innebär ett avsteg från det av riksdagen
fastställda tillvägagångssättet för behandling av dessa frågor, vilket
utskottet motsätter sig.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och tillstyrker
motionen 1922 yrkandet 3. Detta innebär också ett tillstyrkande av motionen
1924 (vpk) yrkandet 1, såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 3
såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 2 såvitt nu är i fråga
avslår vid propositionen 1979/80: 90 fogat förslag till lag om skatteutjämningsbidrag.

3. punkten 3. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 2 —
att utskottets yttrande och hemställan (s. 17-18) bort ha följande lydelse:

FiU 1979/80: 25

28

Utskottet. Ett fullföljande av skatteutjämningsreformen kräver ett högre
anslag än som beräknats i propositionen. Enligt uppgifter i propositionen
skulle ordinarie skatteutjämningsbidrag för 1981 behöva räknas upp med
850 milj. kr. Samtidigt bortfaller 135 milj. kr. för särskild kompensation till
kommuner och landstingskommuner. Skillnaden blir 715 milj. kr. Anslaget
bör räknas upp med hälften av detta belopp eller avrundat 358 milj. kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1922 yrkandet 3 såvitt
nu är i fråga och med anledning av motionen 1979/80: 1924 yrkandet
2 såvitt nu är i fråga avslår i propositionen 1979/80:90 bilaga 2
punkten 2 framlagt förslag och till Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 7 832 000 000 kr.

Under D. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

4. punkten 3 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Reservanterna anser att

dels utskottets yttrande (s. 21-22) bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motionen 1922 (s) framförda uppfattningen
att en eventuell omprövning av statsbidrag till kommunerna i den
omfattning det här är fråga om måste föregås av överläggningar mellan
regeringen och kommunförbunden och vara ett led i en samlad bedömning
av den kommunalekonomiska utvecklingen. Detta är nu inte fallet.

I enlighet med vad som anförts i avvikande mening (s) till utbildningsutskottets
yttrande UbU 1979/80: 3 y avstyrker finansutskottet regeringens
förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader
och upphörande av statsbidraget till förhyrande av skollokaler. Detta
innebär ett tillstyrkande av motionen 1922 yrkandet 4 och motionen 1924
yrkandet 1, såvitt nu är i fråga.

I enlighet med civilutskottets yttrande tillstyrker finansutskottet vad
som i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån för skollokaler i
integrerade serviceanläggningar.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:1922 yrkandet 4
såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i
fråga avslår i propositionen 1979/80:90 bilaga 3 punkten 3 framlagt
förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i
skolbyggnader,

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80: 1922 yrkandet 4
såvitt nu är i fråga och 1979/80: 1924 yrkandet 1 såvitt nu är i

FiU 1979/80: 25

29

fråga avslår i propositionen 1979/80: 90 bilaga 3 punkten 3 framlagt
förslag om upphörande av statsbidraget till förhyrande av
skollokaler,

Särskilda yttranden

1) A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN INFÖR ÅR 1981, förslag till
lagstadgat kommunalt skattetak (moment 5)

Bo Siegbahn, Lennart Blom och Per Westerberg (alla m) anför:

Såsom framgår av utskottets utlåtande råder bred enighet om att kommunernas
och landstingens expansionstakt måste dämpas. Mellan regeringen
och kommunförbunden har vid fyra tillfällen under 1970-talet överenskommelser
med detta syfte träffats. Överenskommelserna har icke lett
till önskat resultat. Avsevärda kommunalskattehöjningar har genomförts
och — vad gäller åren 1979 och 1980 — en väsentligt kraftigare volymökning
kommit till stånd än vad som förutsetts.

Mot denna bakgrund har i motion 1061 (m) föreslagits, att ett konkret
förslag till lämplig utformning av en lagstiftning rörande kommunalt skattetak
utarbetas. I motionen konstateras att frågan icke belysts med erforderlig
grundlighet av KEU 76.

Utskottet avvisar motionens förslag om ett fördjupat studium av den
lagstiftningsproblematik, som är förenad med ett kommunalt skattetak,
med hänvisning till att ett sådant skattetak sannolikt skulle medföra krav
på utökad statlig reglering av den kommunala verksamheten. För vår del
finnér vi detta påstående ogrundat. Ett skattetak ger en totalram för den
kommunala verksamhetens omfattning men innebär ingen detaljreglering
inom denna ram. Utskottet sätter vidare sin lit till att systemet med
överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden skall fungera
bättre i framtiden än hittills.

Erfarenheterna av de fyra överenskommelserna under 1970-talet är, som
redan framhållits, knappast uppmuntrande. En väl genomarbetad lagstiftning
i beredskapssyfte rörande kommunalt skattetak vore enligt vår mening
av såväl rättssäkerhets-, rättvise- som effektivitetsskäl i och för sig
värdefull.

De redan inledda överläggningarna rörande i första hand åren 1981-83
får utvisa, huruvida vägen med frivilliga överenskommelser mellan regeringen
och kommunförbunden över huvud taget är framkomlig för att
uppnå den nödvändiga dämpningen av den kommunala expansionstakten.
Därest ett behov av lagstiftning om kommunalt skattetak skulle uppstå, har
regeringen möjlighet att utarbeta förslag till sådan lagstiftning. Med hänvis4
Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 25

FiU 1979/80: 25

30

ning härtill anser vi oss kunna avstå från att nu kräva ett positivt beslut i
överensstämmelse med motionärernas önskemål.

2) D. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET, bidrag till byggnadsarbeten
inom skolväsendet (punkten 3, moment 2)

Bo Siegbahn (m) och Christina Rogestam (c) anför:

Förslaget att statsbidraget till förhyrande av lokaler för viss gymnasieutbildning
skall upphöra fr. o. m. budgetåret 1981/82 innebär naturligtvis ett
ekonomiskt bortfall för de kommuner som f. n. får detta statsbidrag. I ett
avseende drabbas dock Göteborgs kommun särskilt av förslaget.

Riksdagen anvisade år 1978 60 milj. kr. i bidrag till AB Götaverken för
att genom vissa investeringar möjliggöra fortsatt användning av anläggningarna
vid f. d. Lindholmens varv för samordnad verksamhet omfattande
produktion, utbildning och arbetsmiljöforskning. Bl. a. skulle en
gymnasieskola inrymmas. Bakom riksdagsbeslutet låg ett preliminärt avtal
där kommunen i princip godkänt Lindholmenprojektet och förklarat sig
beredd att överta huvudmannaskapet för verksamheten. I riksdagsbeslutet
ingick som en förutsättning att staten. Göteborgs kommun och Götaverken
skulle träffa avtal om användningen av anläggningarna och kommunens
åtaganden i fråga om Lindholmenprojektet (prop. 1977/78:25, NU 1977/
78: 23). Avtal härom träffades sedermera.

Verksamheten drivs nu efter de uppdragna riktlinjerna. Den hyreskostnad
kommunen betalar för gymnasieverksamheten uppgår till 3,9 milj. kr.,
varav hälften utgår i statsbidrag. 1 956000 kr. Detta belopp går Göteborgs
kommun miste om genom att hyresbidraget avvecklas fr. o. m. budgetåret
1981/82 enligt förslaget i propositionen.

Enligt vår uppfattning ändras på detta sätt en av förutsättningarna för
avtalet mellan staten och kommunen. En nödvändig konsekvens av propositionens
förslag är därför att en ny förhandling upptas med Göteborgs
kommun. Vi förutsätter att statsmakterna har uppmärksammat detta.

FiU 1979/80:25

31

Bilaga I

Socialutskottets yttrande
1979/80:3y

över propositionen 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor inför
år 1981, såvitt avser ersättningar till landstingskommunerna för
sjukvård åt flyktingar

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om yttrande från socialutskottet över propositionen
1979/80: 90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1981 i vad
avser ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar
(bilaga 1).

Utskottet

I propositionen föreslås att nuvarande ersättning från socialstyrelsen till
landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar
skall slopas den I januari 1981. Det framhålls i propositionen att den
betungande administration som ersättningen medför i första hand för staten
inte står i rimlig relation till ersättningens ekonomiska betydelse.

Ersättningen till landstingskommunerna beräknas för innevarande budgetår
uppgå till ca 6 milj. kr.

Socialutskottet har inte något att erinra mot förslaget i propositionen.

Stockholm den 27 mars 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Evert Svensson
(s). Mårten Werner (m), John Johnsson (s). Erik Larsson (c), Ivar Nordberg
(s). Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c), Kersti Swartz (fp). Anita
Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m) och
Marianne Karlsson (c).

FiU 1979/80:25

32

Bilaga 2

Utbildningsutskottets yttrande
1979/80:3 y

över vissa delar av propositionen 1979/80:90 om kommunalekonomiska
frågor inför år 1981 jämte motion

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 mars 1980 har finansutskottet hemställt om utbildningsutskottets
yttrande över vad som anförts i propositionen
1979/80: 90 bilaga 3 (utbildningsdepartementet), med undantag av punkten
3 hemställan 3, jämte de motioner som kunde komma att väckas rörande
detta avsnitt. Sedermera har motionen 1979/80: 1922 väckts med anledning
av propositionen. Motionens yrkande 4 avser propositionens bilaga 3,
punkten 3, hemställan 1 och 2.

Med anledning av propositionen 1979/80: 90 och motionen 1979/80: 1922
yrkandet 4 vill utskottet anföra följande.

1. Bidrag till driften av grundskolor m. m.

I propositionen föreslås att statsbidraget för s. k. uppsägningslön för
vissa icke-ordinarie lärare i grundskolan upphör fr. o. m. den 1 januari
1981.

Utbildningsutskottet tillstyrker förslaget.

2. Bidrag till driften av gymnasieskolor

Till skogsbrukets yrkesutbildning utgår statsbidrag bl. a. som ett allmänt
driftbidrag, vilket fastställs inför vaije budgetår efter överläggningar mellan
regeringen och Landstingsförbundet. Medelsbehovet för detta bidrag
beräknas för budgetåret 1979/80 till 16 380000 kr. Vidare utgår bidrag för
skolledares och lärares resor i samband med praktiska övningar i skogen
och i samband med fyllnadstjänstgöring. Detta bidrag uppgår till 440000
kr.

Till lantbruks- och lanthushållsskolor utgår statsbidrag till bestridande
av flyttningskostnad för rektor och lärare, kostnader för elevernas hälsovård
och övriga driftkostnader (allmänt driftbidrag). Budgetåret 1980/81
beräknas statsbidraget för dessa ändamål till ca 2,8 milj. kr., varav huvuddelen
är allmänt driftbidrag.

Till landstingskommun utgår statsbidrag för lön till föreståndare vid
elevhem för elever i gymnasieskola. Bidraget uppgår till ca 200000 kr. per
år.

Statsbidrag utgår vidare under förevarande anslag för s. k. uppsägnings -

FiU 1979/80: 25

33

lön för vissa icke-ordinarie lärare i gymnasieskolor. Detta bidrag beräknas
uppgå till högst 20000 kr.

Regeringen föreslår i propositionen att samtliga nu nämnda bidrag skall
upphöra fr. o. m. den I januari 1981.

Utskottet tillstyrker detta förslag.

3. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Riksdagen gav år 1978 regeringen till känna att regelsystemet för finansieringen
av skolbyggandet borde ses över (UbU 1977/78: 17, rskr 1977/
78: 194).

Med anledning av den begärda översynen tillsattes en arbetsgrupp inom
regeringskansliet. I sin promemoria (Ds U 1979: 15) Nya former för finansiering
av skolbyggandet föreslog gruppen att investeringsbidraget skulle
slopas. Den förändring i kostnadsfördelning mellan stat och kommun som
förslaget innebar förutsattes komma att beaktas i samband med de överläggningar
om den kommunala ekonomin som riksdagen våren 1979 uttalade
sig för. Promemorian har remissbehandlats.

Föredragande statsrådet konstaterar i propositionen att nära nog samtliga
remissinstanser anser det önskvärt med en minskad statlig styrning av
skolbyggnadsverksamheten. Statsrådet ansluter sig till denna uppfattning
och anför att de skolpolitiska strävandena kan komma till uttryck i skollag,
skolförordning, läroplaner, anvisningar m. m. och att statsbidragsgivningen
därför inte behövs som styrmedel. Statsrådet anser vidare att
investeringsramar för skolbyggnadsverksamheten begränsar kommunernas
möjligheter att samplanera skollokaler och övrigt samhällsbyggande.
Statsrådet erinrar om att remissinstanserna intar en klart avvisande attityd
till förslaget att slopa investeringsbidraget utan att samtidigt kompensation
ges för de resurser som därvid skulle försvinna.

Mot bakgrund av att statsbidragsgivning inte behövs som styrmedel, av
att investeringsramar begränsar kommunernas möjligheter till planering
och av vad chefen för budgetdepartementet anfört i propositionen om den
totala omfattningen av de statliga transfereringarna till kommuner och
landstingskommuner år 1981 föreslår föredragande statsrådet att investeringsramarna
för skolbyggnader inte längre skall finnas och att investeringsbidraget
till skolbyggnader skall avvecklas fr. o. m. den I juli 1981.
För att underlätta avvecklingen av bidraget föreslår statsrådet att den
planeringsram på 500 milj. kr. för budgetåret 1981/82 som riksdagen fattade
beslut om förra året (prop. 1978/79: 100, UbU 1978/79:28, rskr 1978/
79: 246) skall få utnyttjas övergångsvis. Då utbetalningen av bidrag till
skolbyggnader delas upp på tre år kommer statsbidrag till skolbyggandet
att betalas ut t.o. m. budgetåret 1983/84. Slutligen föreslår statsrådet att
statsbidraget till förhyrande av lokaler för viss gymnasieutbildning skall
upphöra fr. o. m. den I juli 1981.

FiU 1979/80:25

34

Riksdagen skall enligt motionen 1979/80: 1922, yrkandet 4, avslå regeringens
förslag om avveckling av statsbidraget till investeringar i skolbyggnader
och till förhyrande av skollokaler. Prioriteringar av den kommunala
verksamhetens omfattning och inriktning måste enligt motionärernas mening
bygga på överläggningar mellan kommunerna och statsmakterna i de
former som förordats i riksdagsbeslutet 1979. Då regeringen enligt motionen
frånträtt denna förhandlingsordning, bör riksdagen bl. a. avslå förslaget
om avveckling av bidragen till skolbyggnader och förhyrande av skollokaler.

Utskottet hänvisar till vad som i propositionen anförts om nettoeffekten
av de statliga transfereringarna till den kommunala sektorn och ansluter sig
till vad föredragande statsrådet anfört som motivering för avveckling av
bidragen till skolbyggande och förhyrande av skollokaler. Utskottet anser
således att finansutskottet bör avstyrka yrkandet 4 i motionen 1979/
80: 1922 och föreslå riksdagen att besluta om avveckling av statsbidraget
till investeringar i skolbyggnader fr. o. m. den I juli 1981 i enlighet med vad
som förordats i propositionen 1979/80: 90 samt att besluta att statsbidraget
till förhyrande av skollokaler skall upphöra fr. o. m. den I juli 1981 i
enlighet med vad som förordats i propositionen 1979/80:90.

4. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Regeringen föreslår den ändringen i fråga om statsbidrag till lantbrukets
och skogsbrukets yrkesutbildningar att bidrag fr. o. m. den I januari 1981
skall utgå med 50% av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel
för tvåårig jordbrukslinje, tvåårig skogsbrukslinje, specialkurs
som avser utbildning för jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring
eller specialkurs som avser utbildning för husligt arbete i form av konsumtionsutbildning
av samma art som vid lanthushållsskola. Bidrag skall dock
utgå med 75% om den beräknade kostnaden överstiger 500000 kr. för en
klass under hela utbildningen på linjen eller specialkursen. Statsbidraget
skall jämväl få användas för förhyrande av undervisningsmateriel. Statsbidragsreglerna
för lantbrukets och skogsbrukets yrkesutbildningar anpassas
genom förslaget till de regler som gäller för yrkesinriktade studievägar i
övrigt.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer som förordats i propositionen.

5. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.

I propositionen föreslås att statsbidraget till kostnader för lärares resor
och traktamenten i samband med kurser som anordnas inom kommunal
vuxenutbildning skall upphöra fr. o. m. den I januari 1981.

Utskottet tillstyrker förslaget.

FiU 1979/80:25

35

Stockholm den 10 april 1980

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt
(c). Hans Nyhage (m). Bengt Wiklund (s). Linnea Hörlén (fp), Lars Gustafsson
(s), Helge Hagberg (s). Sven Johansson (c). Lennart Bladh (s),
Birgitta Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Karl-Erik Häll (s), Jörgen
Ullenhag (fp). Gunnel Liljegren (m) och Larz Johansson (c).

Avvikande mening

vid punkten 3 (Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.) av
Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Helge Hagberg, Lennart
Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Karl-Erik Häll (samtliga s) som anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet hänvisar” och
slutar "propositionen 1979/80: 90" bort ha följande lydelse:

Statsbidraget till skolbyggnader har enligt utskottets mening stor betydelse
för upprätthållande av en likvärdig utbildningsstandard i landet. Det
ingår som ett led i strävandena att åstadkomma en god arbetsmiljö både för
skolans personal och eleverna. För vissa kommuner har bidraget också
stor betydelse vad gäller finansieringen av nya skollokaler. Starkt expanderande
kommuner har genom statsbidraget kunnat påräkna ett ekonomiskt
stöd i en ofta trängd ekonomisk situation i övrigt. För gymnasieskolan
gäller att vissa kommuner svarar för gymnasieskolutbildning inom ett
upptagningsområde som omfattar flera kommuner. Sådana kommuner får
högre kostnader för skolväsendet än andra, vilket svårligen kan utjämnas
genom generella skatteutjämningsbidrag. Detta medför att den interkommunala
ersättningen för gymnasieeleverna kommer att behöva höjas.

Lokaler för främst yrkeslinjer och specialkurser är ofta mycket kostsamma
beroende på utrustning och därmed förenade krav på lokalytor.
Behovet av sådana lokaler är f. n. stort, beroende dels på ökat antal platser
inom yrkesutbildningen, dels på ersättningslokaler.

1 propositionen föreslås inte något alternativt finansieringssystem för
uppförande av skollokaler, vilket enligt utskottets mening kan innebära att
kommunerna får ökade svårigheter att tillgodose behovet av skollokaler. I
vissa fall betyder också ett borttagande av statsbidraget en ökad kommunal
utdebitering om skolbyggnadsprogrammet skall kunna fullföljas. I andra
fall kommer kommunerna att i ökad utsträckning välja att förlägga
yrkesutbildningen till företag, vilket motverkar målet om integrering av
studerande på olika linjer i gymnasieskolan. Därmed kan gymnasieskolreformen
komma att urholkas.

FiU 1979/80:25

36

Utskottet anser dessutom att samhällsekonomiskt innebär regeringens
förslag ingen besparing såvida den inte utgår från att kommunerna utan
statsbidrag minskar antalet nya skolbyggnader. Om så är tanken innebär
förslaget en kvalitativ försämring av skolans möjligheter att åstadkomma
en så gynnsam arbetsmiljö som möjligt. Om regeringens ambition är att
skolbyggnadsprogrammet ute i kommunerna skall fullföljas innebär förslaget
en övervältring av kostnader på kommunerna i storleksordningen 320
milj. kr., vilket motsvarar den statsbidragsökning som avses komma
grundskolan till del vid införandet av den nya läroplanen för grundskolan.

Utskottet har från skolöverstyrelsen inhämtat uppgifter om vilka kommuner
med gymnasieskolobjekt som med regeringens förslag riskerar att
inte erhålla statsbidrag. Dessa förtecknas i särskild bilaga. Motsvarande
uppgifter beträffande grundskolan saknas f. n.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen med bifall till motionen
1979/80:1910 yrkandet 4 bör avslå regeringens förslag om avveckling
av statsbidragen till investeringar i skolbyggnader och till förhyrande av
skollokaler.

Riksdagen har tidigare ställt sig bakom förslag om förenklingar i själva
administrationen av statsbidraget till skolbyggnader (UbU 1977/78: 17).
Därvid uttalades att regelsystemet för finansieringen av skolbyggnader
borde ses över och att de förslag som översynen kan ge anledning till i den
mån så är erforderligt för deras genomförande utan dröjsmål föreläggs
riksdagen för beslut.

Utskottet anser det angeläget att den av riksdagen tidigare beslutade
förenklingen av statsbidragsadministrationen snarast kommer till stånd.
Utredningen om den statliga skoladministrationen har nyligen framlagt
förslag härom i betänkandet (SOU 1980: 5) Förenklad skoladministration,
varför det finns goda möjligheter att presentera förslag om detta redan till
nästkommande riksmöte. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att
med anledning av motionen 1979/80: 1910 yrkandet 4 som sin mening ge
regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om förenkling av
statsbidragsadministrationen.

Bilaga till avvikande mening

Önskemål om statsbidrag för budgetåret 1980/81 som ej kan beviljas (gymnasieskolor) Län

Kommun Skolenhet

AB Solna Wasalundsskolan

Landstinget Säbyholmsskolan 1 + 11

Tyresö Gymnasieskolan I

Stockholm Tenstahallen

Södertälje Rosenborgsskolan

FiU 1979/80:25

37

Län Kommun Skolenhet

	Upplands-Bro Huddinge Haninge Norrtälje	Tibblegymnasiet Huddingegymnasiet Fredrika Bremer Rodenskolan
C	Landstinget	Jällaskolan
D	Katrineholm Eskilstuna Landstinget	Duveholmsskolan Rekarneskolan lil Öknaskolan 11
E	Motala Landstinget	Stefanskolan Birgittaskolan
F	Landstinget Landstinget Jönköping	Segerstadsskolan 11 Västanåskolan Grännaskolan
H	Hultsfred Landstinget Västervik	Stålhagsskolan Helgesboskolan Gymnasieskolan
I	Gotland	Säveskolan I
K	Sölvesborg Landstinget Olofström	Gymnasieskola Karlskrona Vd Nordenbergs skola
M	Ystad Trelleborg Landstinget Landstinget Landstinget Landstinget Malmö	Österportskolan Gymnasieskolan Eslöv Vd Landskrona Vd Ystad Vd Trelleborg Vd Gymnasieskola
O	Uddevalla Landstinget Vårdskoleförb.	Agnebergsskolan Dingleskolan Göteborgs Vd
P	Borås Landstinget	Almåskolan II Strömmaskolan
R	Skövde Skövde Landstinget	Västerhöjdskolan Kavelbroskolan Särskola
S	Landstinget Hammarö Säffle	Lillerud Gymnasieskola Herrgårdsskolan
T	Hallsberg Örebro Karlskoga	Alléskolan Tullängskolan IV Brogårdskolan
U	Köping	Ullviskolan
W	Falun Borlänge Landstinget Falun Avesta	Lugnetskolan Hushagsskolan 1 Falu vårdskola Haraldsboskolan Domarhagsskolan
X	Hudiksvall	Gymnasieskola
Y	Örnsköldsvik Landstinget	Parkskolan Örnsköldsvik Vd
AC	Vännäs Skellefteå Landstinget	Liljaskolan Balderskolan II Umeå lantbruksskola

FiU 1979/80:25 38

Bilaga lill avvikande mening

Önskemål om statsbidrag för budgetåret 1981/82 (gymnasieskolor)

Län Kommun Skolenhet

AB	Nacka Stockholm Huddinge Täby Upplands-Väsby Stockholm Landstinget Landstinget Stockholm Stockholm Södertälje	Saltsjöbadens sam Nya Elementar H uddingegymnasiet Tibbleskolan Vilundaskolan Tenstagymnasiet Säbyholmskolan Bergaskolan Brännkyrkagymnasiet Polhemsgymnasiet Tälje gymnasium
C	Uppsala Landstinget Uppsala	Lundellskolan Uppsala vård Fyrisskolan II
D	Nyköping Landstinget Strängnäs Oxelösund Eskilstuna	Tessinskolan Stenkvistaskolan Thomasgymnasiet Isbergsgymnasiet S:t Eskils skola
F	Landstinget	Segerstadsskolan
G	Landstinget	Ingelstad II
H	Västervik Hultsfred Oskarshamn	Tjustskolan Stålhagsskolan Södertornskolan
I	Gotland	Säveskolan III
L	Simrishamn Kristianstad Ängelholm	Gymnasieskola Österängskolan Rönneskolan
M	Malmö Lund Lund Landstinget	Södervärnsskolan lil Polhemskolan Katedralskolan Hvilans lantbruksskola
N	Landstinget Varberg	Varberg vård Peder Skrivares skola
O	Kungälv Göteborg Göteborg	Kongahällaskolan Hvitfeldtska Angeredsgymnasiet
P	Lerum Mark Trollhättan	Gymnasieskola Marks gymnasieskola Strömkarlsskolan II
R	Lidköping Landstinget Landstinget Skara	De la Gardieskolan Jätteneskolan Skövde vårdskola Gymnasieskola
T	Örebro Lindesberg	Tullängskolan V Lindeskolan
U	Hallstahammar	Parkskolan
W	Avesta	Domarhagsskolan
X	Landstinget Bollnäs	Gävle vårdskola Torsbergsskolan

FiU 1979/80:25

39

Län Kommun

Y Örnsköldsvik

Z Härjedalen

AC U mea

Landstinget

Landstinget

BD Boden
Piteå

Skolenhet

Nolaskolan

Härjulfskolan

Östra gymnasiet

Burträsk

Vallnäs

Ny gymnasieskola
Strömbackaskolan

FiU 1979/80:25

40

Bilaga 3

Civilutskottets yttrande
1979/80:5 y

med anledning av proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska
frågor inför 1981 såvitt avser finansiering av skollokaler i integrerade
serviceanläggningar jämte motion

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 25 mars 1980 beslutat hemställa om yttrande
från civilutskottet över proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska
frågor inför år 1981 såvitt avser ett regeringens förslag till riksdagen om
godkännande av vad i propositionen förordats om möjlighet till bostadslån
för skollokaler i integrerade serviceanläggningar. Yttrandet borde överlämnas
senast den 10 april 1980. Avslagsyrkandet i motion 1979/80: 1924
(vpk) yrkande 1 har kommit att omfatta regeringens förslag även i denna
del.

Civilutskottet har ingen erinran mot det nämnda regeringsförslaget och
förordar att finansutskottet tillstyrker det. Motionsförslaget bör därmed
avstyrkas i motsvarande del.

Stockholm den 10 april 1980

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),

Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig
(s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c).

Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Lennart Nilsson (s), Eivor Nilson
(c) och Kerstin Ekman (fp).

FiU 1979/80:25 41

Innehåll

Inledning 1

A. Den kommunala ekonomin inför år 1981

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Hemställan 10

B. Socialdepartementet

Ersättningar till landstingskommunerna för sjukvård åt flyktingar 12

C. Budgetdepartementet

Fullföljande av skatteutjämningsreformen 13

Anslagsfrågor för budgetåret 1980/81 17

Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag 17

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m 17

Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl 18

Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av 1974 års

skattereform 18

Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år 1980 . 18

D. Utbildningsdepartementet

Bidrag till driften av grundskolor m. m 19

Bidrag till driften av gymnasieskolor 19

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m 20

Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m. ... 22

Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m 23

Reservationer 24

Särskilda yttranden 29

Bilagor:

Socialutskottets yttrande 1979/80: 3y 31

Utbildningsutskottets yttrande 1979/80: 3 y 32

Civilutskottets yttrande 1979/80: 5 y 40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980