FiU1979/80:17

Finansutskottets betänkande
1979/80:17

med anledning av riksdagens revisorers förslag (1979/80: 4) angående
programbudgetering hos civila myndigheter

I förslag 1979/80: 4 har riksdagens revisorer hemställt att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna i förslaget redovisade synpunkter
och förslag rörande det fortsatta arbetet med rationalisering och
ekonomiadministrativ utveckling i statsförvaltningen.

Sammanfattningsvis framhåller revisorerna följande synpunkter och
förslag:

1. Såväl programbudgeteringens grundläggande idéer som de tekniker
som tagits fram vid försöksverksamheten med programbudgetering
bör vinna en ökad tillämpning inom statsförvaltningen.

2. Överblicken och styrningen av förvaltningen försvåras av de allt
talrikare samband och beroenden som uppstått mellan de olika myndigheterna
inom denna samhällssektor. Detta förhållande medför bl. a. att
möjligheterna för de enskilda myndigheterna att åstadkomma större rationaliseringar
och besparingar är begränsade. Av denna anledning kan
det finnas skäl att från tid till annan göra mera långsiktiga studier av
olika samhällssektorer. Dylika studier torde vara ägnade att underlätta
för beslutsfattarna att ta ställning till olika avvägnings- och samordningsproblem.

3. För att det på ett framgångsrikt sätt skall vara möjligt att genomföra
önskad strukturomvandling inom förvaltningen fordras en positiv
förankring hos berörd personal och en utveckling av den långsiktiga
personalplaneringen.

4. Vid sidan av den mera långsiktiga och övergripande rationaliseringsverksamheten
bör stödet till myndigheternas egen effektivitetshöjande
verksamhet förbättras bl. a. vid utarbetandet av myndighetsanpassade
och mera konkreta metoder för planering, styrning och resultatanalys.

5. Olika vägar bör prövas i syfte att få ett aktivare personaldeltagande
i rationaliserings- och utvecklingsarbetet. I samband därmed bör
man särskilt undersöka möjligheterna att bredda förslagsverksamheten.

Utskottet. Riksdagens revisorers förslag grundas på det granskningsprojekt
som blev följden av att revisorerna år 1976 beslutade att de resultat
som uppnåtts under den omfattande försöksverksamheten med
programbudgetering skulle utvärderas.

Riksdagen tog ställning till försöksverksamheten med programbudgetering
i samband med beslutet om riktlinjer för modernisering av det
statliga budgetsystemet år 1977 (prop. 1976/77: 130, FiU 1977/78: 1,

1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 17

FiU 1979/80:17

2

rskr 1977/78: 19). Beslutet innebar att försöksverksamheten skulle avslutas
och övergå i ett fortsatt arbete med att allmänt förbättra ekonomiadministrationen
i statsförvaltningen, bl. a. inom ramen för en successiv,
myndighetsanpassad utveckling och tillämpning av statens ekonomiadministrativa
system (SEA).

I utskottets betänkande uttalades att det finns mycket i de metoder
och synsätt som brukar sammanföras under begreppet programbudgetering
som förtjänar att vinna ökad tillämpning inom statsförvaltningen.
Det gäller främst det allmänna ekonomiska synsättet på en verksamhet,
exempelvis kraven på jämförelser mellan olika handlingsalternativ,
kontinuerlig omprövning av befintlig verksamhet, mer rättvisande
kostnadsjämförelser och ett ökat kostnadsmedvetande. Utskottet förutsatte
att en sådan ökad tillämpning av detta synsätt successivt skulle
komma till stånd. Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen
har ett omfattande arbete i den önskade riktningen inletts. Enligt utskottets
mening har ingenting inträffat sedan 1977 som föranleder ett nytt
uttalande från riksdagen i denna fråga.

Redan riksdagsbeslutet 1977 innebar ett ställningstagande för en successiv,
myndighetsanpassad utveckling. Som bl. a. redovisas i bilaga 3
(punkt 10) till budgetpropositionen har insatser satts in centralt för att
stödja myndigheterna i deras eget arbete. Det finns också en klar strävan
att utveckla en aktiv budgetdialog mellan regeringskansliet och
myndigheterna. Frågan om stödet till myndigheternas egen effektivitetshöjande
verksamhet hänger också samman med resurserna och organisationen
för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering
och ADB. Regeringen har i denna fråga aviserat en särskild proposition
som föreläggs riksdagen senare under riksmötet 1979/80. De frågor revisorerna
tar upp i punkten 4 kommer i vart fall delvis att behandlas i
detta sammanhang.

Revisorerna förordar att det från tid till annan görs mera långsiktiga
studier av olika samhällssektorer. Detta förslag har vissa beröringspunkter
med budgetutredningens (SOU 1973: 43) förslag om en utbyggd
systematisk planeringsverksamhet på statsmaktsnivå. I prop. 1976/77:
130 förordades inget genomförande av utredningens förslag. Utskottet
anförde i frågan bl. a. att kommittéväsendet i hög grad fungerar som
en sektorinriktad långsiktsplanering. Fysisk riksplanering, regional trafikplanering
och länsplanering är andra exempel. Utskottet ansåg i likhet
med vad som anförts i propositionen att man bör sträva efter att
stegvis och så långt som det är möjligt och lämpligt tidsmässigt anpassa
den långsiktiga planeringen som äger rum inom skilda samhällsområden
till vad som gäller för de ekonomiska långtidsutredningarna.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att det, för att mera omfattande
omprioriteringar skall kunna genomföras, erfordras en planering
både i ett längre tidsperspektiv och i ett större sammanhang än vad som
vanligtvis kan överblickas på myndighetsnivå. Frågan om hur man bäst

FiU 1979/80:17

3

skapar förutsättningar för omprövning och omprioriteringar är den huvudsakliga
problemställningen i förvaltningsutredningens betänkande
(SOU 1979: 61) Förnyelse genom omprövning. Frågan om långsiktiga
sektorstudier torde få bli föremål för överväganden i samband med
beredningen av detta betänkande.

Även vissa andra förslag och synpunkter från revisorerna har behandlats
av förvaltningsutredningen och får sin behandling vid beredningen
av dess betänkande. Detta gäller bl. a. frågor om långsiktig personalplanering.

Utskottet delar självfallet revisorernas uppfattning om det angelägna
i att vid strukturförändringar få en positiv förankring hos berörd personal
och att få ett aktivt personaldeltagande i rationaliserings- och utvecklingsarbetet.
Denna principiella inställning har statsmakterna givit
uttryck för i olika sammanhang. I det centrala medbestämmandeavtal
som slutits på det statliga området (MBA-S) slås exempelvis fast (15 §)
att arbetet med rationalisering bör bedrivas så att arbetstagarnas kunskaper
och erfarenheter tas till vara. I samma paragraf anges att berörda
arbetstagare skall beredas tillfälle till information om planering, utredningsarbete,
genomförande och resultat i samband med rationalisering
inom myndigheten. Även rätten för berörd lokal arbetstagarorganisation
att bli representerad i lednings-, styr- och/eller arbetsgrupp som inrättas
för rationaliseringsarbete inom en myndighet slås fast.

Utskottet vill understryka att formerna för berörd personals deltagande
i rationaliserings- och utvecklingsarbete numera i första hand är
en förhandlingsfråga mellan myndighet och lokala arbetstagarorganisationer.
Även förslagsverksamheten är en förhandlingsfråga. Förhandlingar
mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer
om nya bestämmelser för förslagsverksamheten pågår.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag
1979/80: 4 sorn sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 26 februari 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Arne Gadd (s), Bo
Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin (s), Lennart Blom
(m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm
(fp), Mona S:t Cyr (m), andre vice talmannen Thorsten Larsson (c),
Karin Flodström (s), Rolf Andersson (c) och Paul Grabo (c).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1980