FiU 1979/80:10

Finansutskottets betänkande
1979/80:10

med anledning av motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin,
m. m.

Med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen väcktes vid riksmötets början
motionen

1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordats i motionen,

2. hos regeringen anhåller om ett skyndsamt förslag till skatteomläggning
för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämmer med vad som i
motionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu
förestående avtalsrörelsen,

3. hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att
stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som anförts i motionen,

4. hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att
stimulera bostadsbyggandet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
anförts i motionen,

5. hos regeringen begär skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i
motionen.

Motionen remitterades den 9 oktober 1979 i sin helhet till finansutskottet.
För att få förslagen i motionen närmare belysta beslöt finansutskottet den 23
oktober 1979 att bereda skatteutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet
och civilutskottet tillfälle att avge yttranden.

Yttranden från skatteutskottet (SkU 1979/80:1 y), näringsutskottet (NU
1979/80:2 y), arbetsmarknadsutskottet (AU 1979/80:1 y) och civilutskottet
(CU 1979/80:3 y) återfinns som bilagor till detta betänkande.

Med anledning av skatteutskottets yttrande har finansutskottet beslutat att
till skatteutskottet överlämna motionen i vad avser yrkandet 2 och yrkandet 3
i viss del.

I propositionsförteckningen för riksmötet 1979/80 av den 23 oktober 1979
aviserades att en proposition om den ekonomiska politiken skulle avlämnas
till riksdagen under november månad 1979. Utskottet beslöt därför att
behandla motionen i samband med propositionen. Den 8 november anmäldes
att den aviserade propositionen inte skulle komma att avlämnas.

1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

Den 16 november avlämnades propositionen 1979/80:58 om fortsatt
reformering av inkomstskatten, m. m. Propositionen innehåller bl. a. ett
avsnitt om utgångspunkter för den ekonomiska politiken.

1 utskottet har vid beredningen av ärendet följande föredragningar och
hearings ägt rum:

1979-10-23 Konjunkturinstitutet

1979-11-06 Sveriges Industriförbunds ekonomisk-politiska avdelning

1979-11-06 Bankdirektör Sören Andersson, Svenska Sparbanksföreningen 1979-11-06

Betalningsbalansdelegationen

1979-11-08 LO:s utredningsavdelning

1979-11-08 TCO:s utredningsavdelning

1979-11-15 Riksbankschefen

1979-11-22 Statssekreteraren Sten Westerberg, ekonomidepartementet
Motionen

I motionen anförs att läget i den svenska ekonomin allvarligt har förvärrats
sedan våren 1979. De väsentligaste avvikelserna i utvecklingen från vad som
förutsattes i våras är enligt motionärerna följande:

1. Det internationella konjunkturläget ser nu betydligt sämre ut än vad
man bedömde som sannolikt i våras. Den kraftiga oljeprisstegringen är en
faktor som bidragit till detta. Konjunkturomslagen i flera länder har
dessutom varit kraftigare än vad som beräknades för ett halvt år sedan.

2. Den svenska exporten har hittills inte gått lika bra som man räknade
med och importen växer snabbare än enligt prognoserna i våras. Detta senare
sammanhänger till en betydande del med att kostnaderna för vår oljeimport
ökat. Men importen ökar även kraftigare än beräknat på andra varuområden.
En viktig anledning till den långsammare exportökningen förefaller vara att
de svenska företagen höjt sina priser mer än vad som svarar mot den
inhemska kostnadsökningen. Man har alltså inte utnyttjat de senare årens
devalveringar och de relativt låga kostnadsstegringarna till att förbättra sin
marknadsposition utan har i stället utnyttjat dessa ökade vinster.

3. Denna utveckling har medfört att bytesbalansen blir väsentligen
mycket sämre än vad man räknade med i våras. Enligt riksbankens
bedömning är underskottet redan efter årets första åtta månader minst 10
miljarder kronor. För hela året är ett underskott på 13-14 miljarder kronor
troligt.

4. Prisstegringen t. o. m. augusti har överstigit 5 96 vilket utlöst kompensationsförhandlingar
på lönemarknaden. Producentpriserna ökar f. n. med en
årstakt som ligger inemot 15 96 vilket efter en tid måste komma att dra upp
takten även i konsumentprisernas stegring.

5. Den totala produktionsuppgången förefaller att bli lägre än vad man

FiU 1979/80:10

räknade med. Man kommer sannolikt inte att nå upp till de ökningstal för
BNP som var en utgångspunkt för riksdagens ställningstaganden i maj.

6. Även läget på arbetsmarknaden är sämre än vad det skulle vara enligt
bedömningarna i våras. Särskilt oroväckande är den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten.

7. Den sämre ekonomiska utvecklingen har även inneburit att de regionala
ojämnheterna ytterligare ökat.

Det faktum att utvecklingen på så många punkter avviker från de
bedömningar som gjordes så sent som i maj månad understryker enligt
motionärerna vikten av att den ekonomiska politikens inriktning blir föremål
för en snabb omprövning.

Beträffande de ekonomiska utsikterna för tiden framöver anför motionärerna
bl. a. att industriinvesteringarna och nyproduktionen av bostäder även
under 1980 kan antas komma att ligga på en långsiktigt alldeles för låg nivå.
Inflationstrycket kommer enligt motionärerna med stor sannolikhet att öka
ytterligare under 1980 och arbetsmarknaden att kännetecknas av ökade
spänningar. Bl. a. framhålls att de ungas problem på arbetsmarknaden
fortfarande är akuta och att ungdomsarbetslösheten är stor. Vidare anser
motionärerna det sannolikt att underskottet i bytesbalansen blir av samma
storlek under 1980 som det som uppskattas för 1979 och vill inte utesluta att
det blir ännu större.

Kraven pä politiken. Det är enligt motionärerna i första hand tre grundproblem
i den svenska ekonomin som omedelbart behöver angripas, nämligen: 1.

Att skapa en god grund för avtalsrörelsen så att löntagarna kan
tillförsäkras en real löneutveckling till en så låg pris- och kostnadsökning som
möjligt.

2. Att snabbt få till stånd en ökning av kapitalbildningen inom den
svenska ekonomin - då i första hand på industriinvesteringarnas och
bostadsbyggandets områden.

3. Att med kraft ingripa mot den oroande ungdomsarbetslösheten.

I motionen framläggs förslag till åtgärder på dessa tre olika områden.

Skatteomläggning för 1980. I motionen riktas kritik mot det av mittenpartierna
under valrörelsen presenterade förslaget till skatteomläggning för 1980
och föreslås vissa riktlinjer för hur en sådan omläggning i stället borde göras.
Motsvarande motionsyrkande behandlas inte i detta betänkande.

Åtgärder pä investeringsområdet. Motionärernas förslag omfattar åtgärder
för att stimulera dels industriinvesteringarna, dels bostadsbyggandet.

En första åtgärd för att stimulera industriinvesteringarna är enligt motionärerna
att företagen bör åläggas att betala in 20 % av sina vinster (före
bokslutsdispositioner, lagernedskrivning och skatt) för redovisningsåret 1979
till särskilda investeringskonton i riksbanken. Vid användandet av medlen

FiU 1979/80:10

till vissa typer av investeringar skall enligt förslaget ett extra skatteavdrag om
10 % på investeringarna få göras.

Vidare bör man enligt motionärerna snabbt inrätta en struktur- och
utvecklingsfond. Fonden, som föreslås ha en styrelse med löntagarmajoritet,
bör kunna arbeta med olika former av kapitaltillskott, t. ex. aktieteckning,
nyemission och förvärv av konvertibla skuldebrev. Fonden föreslås få en
omslutning på 4 miljarder kronor under sitt första verksamhetsår, varav
hälften skall finansieras över statsbudgeten.

Motionärerna föreslår också att fjärde AP-fonden skall tillföras ytterligare 1
miljard kronor.

Möjligheterna att stimulera industriinvesteringarna genom direkta insatser
i den statliga företagssektorn bör också tas till vara, anför motionärerna,
varför regeringen snarast bör ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar
ett ambitiöst investeringsprogram för de närmaste tre åren. Programmet bör
därefter underställas riksdagen för finansiering.

I fråga om åtgärder för att öka bostadsbyggandet hänvisar motionärerna till
tidigare framlagda motionsförslag. Dessa förslag omfattar dels införandet av
ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån vid byggandet av
flerfamiljshus, dels åtgärder mot den snabbt stigande prisnivån på bl. a.
byggnadsmaterial.

Åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete. I
motionen föreslås åtgärder för att dels stimulera ungdomar till fortsatt
utbildning efter grundskolan, dels underlätta för ungdomar att få fast
anställning.

Ett sätt att stimulera till fortsatt utbildning är, enligt motionärerna, att
kraftigt bygga ut en varvad utbildning där utbildning genom praktiskt
yrkesarbete ute på arbetsplatserna kombineras med teoretiska inslag som
förläggs till skolan. Vidare förordas en förbättring av studiestödet.

För att underlätta för ungdomar att få fast anställning föreslås en särskild
form av gradvis avtrappat finansiellt stöd från samhället till arbetsgivare som
erbjuder beredskapsarbetande ungdomar under 20 år fast anställning.

Uppgifter i anslutning till motionen

I detta avsnitt ges kortfattade referat av

dels vissa under hösten publicerade konjunkturbedömningar som gjorts
vid några organisationers ekonomiska utredningsavdelningar och som
utskottet tagit del av,

dels konjunkturinstitutets höstrapport.

FiU 1979/80:10

dels ock det ekonomisk-politiska avsnittet i propositionen 1979/80:58 om
fortsatt reformering av inkomstskatten m. m.

Industriförbundets ekonomisk-politiska avdelning har i en rapport Den
ekonomiska politiken (daterad 18 september 1979) gjort följande sammanfattning
av de ekonomiska utsikterna.

Det senaste årets ekonomiska politik har varit ett medvetet risktagande.
Avsikten har varit att på kort tid återföra den svenska ekonomin till ett rimligt
högt kapacitetsutnyttjande. Större delen av den normaliseringsprocess som i
långtidsutredningen fördelas över en 5-årsperiod forceras nu fram under
loppet av ett drygt år. Med det hoppas man vinna två viktiga effekter:

1. En ökad beläggning inom industrin skall hindra fortsatt utslagning av
sysselsättning och produktionskapacitet och på ett tidigt stadium stärka
investeringsviljan.

2. En snabb produktivitetsutveckling skall möjliggöra en dämpning i
prisstegringstakten och stärka den internationella konkurrenskraften. Dessa
bägge effekter i kombination räknar man med skall ge underlag för en fortsatt
självgenererande tillväxtprocess.

1 dessa uttalade syften har politiken h ittills varit mycket framgångsrik. Men
man måste då hålla i minnet att vi ännu bara passerat det första, och kanske
minst problemfyllda, stadiet i en ekonomisk-politisk strategi. Konventionell
klokhet säger att man bör försöka dämpa uppgångsfaserna i konjunkturen för
att hindra överhettningstendettser, flaskhalsproblem, överdrivna förväntningar
och inflation. Nu har en stark internationell efterfrågetillväxt parats
med ett snarast exceptionellt starkt uppsving i den inhemska efterfrågan.

Det närmaste årets ekonomisk-politiska problem är därför mycket lätt
förutsebara. Redan denna höst kommer vi - trots fortsatt god exportkonjunktur-
att ställas inför en snabb Försämring av bytesbalansen. Bakgrunden
är inte bara oljeprishöjningen utan också en mycket snabb volymmässig
importstegring. En underliggande strukturell obalans i den svenska ekonomin
- som uppkommit genom fyra års kraftig avindustrialisering - har under
1978 dolts genom försäljningar från lager och minskade importlager inom
såväl industri som handel. Nu kommer en ofrånkomlig rekyl.

Problemområde två gäller inflationen. Med utgångspunkt från historiska
samband vad gäller efterfrågetillväxten, penningmängdens ökning m. m. står
vi inför ett uppenbart inflationshot 1980/81. Situationen är i flera avseenden
snarast mer bekymmersam än tidigare. Inflationshotet har sin grund i såväl
marknadsmässiga förhållanden som orealistiska förväntningar. Marknadsmässigt
gäller den svaga punkten industrins svårigheter att rekrytera
arbetskraft. Här finns en risk för löneglidning i företagens konkurrens om
arbetskraft redan innan den totala industrisysselsättningen börjat att öka. För
att öka ekonomins motståndskraft mot inflationen måste därför ansträngningarna
skärpas för att ge industrin möjlighet att återta något av den
sysselsättning som förlorats under de senaste fyra åren.

FiU 1979/80:10

Det utomordentligt begränsade utrymmet för privat konsumtion har
knappast klargjorts med speciell tydlighet underden gångna valrörelsen. 1980
kommer att bli ett år med sjunkande realinkomster för den förvärvsarbetande
delen av befolkningen. Trots detta hamnar bytesbalansunderskottet vid
närmare 4 procent av BNP. Detta under ett år med en enligt de flesta
bedömningar alldeles för låg investeringstakt. Underskottet i bytesbalansen
är så stort att det ligger nära till hands att göra en prognos på grundval av
förutsättningen om att ”det inte kommer att tillåtas få inträffa”. Problemet är
då bara att 4 å 5 procents realinkomstsänkning heller inte förefaller vara en
särskilt ”politiskt sannolik” prognos.

Diagnosen är ofrånkomlig: Den svenska ekonomin lever alltjämt över sina
tillgångar sådana de bestäms av vår produktionsförmåga.

Det är därför mycket osannolikt att man i den ekonomiska politiken
kommer att släppa fram konsumtionsökningar av någon nämnvärd omfattning
under 1980 - speciellt efter det att bilden av en snabb bytesbalansförsämring
klarnat under hösten.

Med den begränsade rörelsefrihet som nu gäller för den ekonomiska
politiken blir lönestegringstakten under 1980/81 på kort sikt närmast en fråga
för löntagarkollektivet om man önskar realinkomstsänkningar genom skattehöjningar
kombinerade med snabb inflation, eller genom att låta det ske en
återgång till en mer normal vinstnivå inom industrin.

Förutsättningarna att hålla tillbaka inflationstendenserna är inte speciellt
goda. Också företagen bidrar här genom förväntningar som kan visa sig dåligt
grundade. Internt och vart och ett för sig markerar många företag styrka
genom att ”kunna budgetera för realistiska lönekostnadsstegringar”. Den
prognos vi nu gör för den internationella utvecklingen under 1980 innebär att
man kan komma att ställas inför mycket obehagliga överraskningar på denna
punkt.

Landsorganisationens utredningsavdelning har i rapporten Ekonomiska utsikter
hösten 1979 (daterad 23 oktober 1979) gjort följande bedömning.

Vid oförändrad ekonomisk politik - en förutsättning som i sig förefaller
orealistisk - kan uppnås en ökning av bruttonationalprodukten på 3 1/2 96.
Med en tillfredsställande ekonomisk tillväxt bör en måttlig minskning av det
underskott som vi annars skulle få genom vad vi bär med oss från 1979 och
som skapas av de höjda oljepriserna kunna förenas med en viss fortsatt
standardökning och en nödvändig investeringstillväxt. I rapporten läggs vid
sidan av den sannolika försörjningsbalansen fram en försörjningsbalans som
betecknas som önskvärd men ändå realistisk.

FiU 1979/80:10

	Sannolik	Önskvärd
BNP	3,2	4 1/2
Import	4,9	6
Summa tillgäng	3,6	5
Bruttoinvesteringar	4,3	8
Lagerinvesteringar	0,5'	1/2'
Privat konsumtion	2,0	2
Offentlig konsumtion	3,0	3
Export	4,2	8
Summa efterfrågan	3,6	J

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Med hänsyn till våra bytesbalansproblem är det nödvändigt att den ökade
efterfrågan kommer från exportsidan. Men det innebär att det svenska
näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet måste förstärkas så att vi
kan sälja mer. Det innebär i sin tur att kostnadsökningarna och prishöjningarna
måste hållas tillbaka.

Det finns i detta läge två vägar för den nya regeringen att gå. Den ena är den
breda, politiskt lätta, traditionella svångremslinjen. Fastän den knappast
bromsar inflationen kan den åtminstone temporärt förbättra bytesbalansen.
Men den leder till minskad tillväxt, ökad arbetslöshet, neddragna investeringar
med ty åtföljande problem för framtiden och sänkt standard för de
breda befolkningslagren.

Den andra vägen är den smala, politiskt svåra. Den kräver en kraftfull och
välavvägd politik för att hålla tillbaka prisstegringarna - inte minst impulserna
från utlandet - och begränsning av oljeberoendet genom en väl
utformad energipolitik med på kort sikt tyngdpunkten på energisparande.
Den vägen innebär att regeringen skall motverka prisstegringstendenserna
med en effektiv prisövervakning och priskontroll där så erfordras, genom
revalvering när detta är lämpligt för att bromsa inflytandet av den internationella
inflationen och genom konkurrensfrämjande åtgärder av olika slag
mot både inhemsk och utländsk marknadsdominans. Vidare krävs en skatteoch
fördelningspolitik som inte skapar stora motsättningar på arbetsmarknaden.

I TCO-ekonomernas höstrapport 1979 med rubriken Konjunkturen - svag
världskonjunktur ger svenska balansproblem (daterad 29 oktober 1979) sammanfattas
de ekonomiska utsikterna på följande sätt.

De omedelbara effekterna på den svenska ekonomin av oljeprisökningarna
blir en högre inflation och ett ökat underskott i bytesbalansen. Om den
korrigering av bytesbalansstatistiken för 1978 som gjorts av betalningsbalansdelegationen
antas gälla också för 1979 och 1980, kan underskotten

Fili 1979/80:10

väntas uppgå till 8-10 miljarder kronor för 1979 och 12-15 miljarder 1980.
Underskottets ökning väntas för 1979 helt och 1980 till större delen motsvaras
av oljenotans ökning. Handelsbalansens saldo exkl. oljehandeln väntas förbli
i stort sett oförändrat. Med hänsyn till att en mycket kraftig ökning av den
inhemska efterfrågan har ägt rum mellan 1978 och 1979, innebär detta i
realiteten att handelsbalansen stärkts. Normalt borde en omsvängning av
denna styrka medföra en mycket kraftig ökning av importen i förhållande till
exporten, menar TCO-ekonomerna.

Exporten väntas under 1979 öka ungefär i den takt som tidigare förutsetts,
medan importökningen väntas bli något större. Den svenska industrins
relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet hade vid årsskiftet
1978/79 fallit under 1975 års nivå. Efter den ytterligare sänkning som kan
förutses under året kommer dessa relativa kostnader att ha återgått till 1973
års nivå. Marknadsandelsvinsterna för exporten av bearbetade varor beräknas
bli klart mindre 1979 än 1978, heter det i rapporten. För 1980 väntas både
exporten och importens ökningstakt ungefär halveras.

Förutsättningar finns för att den totala produktionen ökar ungefär lika
snabbt under 1980 som under 1979, dvs. 4 %. Den ekonomiska politiken Hr
en avgörande betydelse. Den svenska exportens utveckling beror förutom på
styrkan och varaktigheten hos den internationella konjunkturnedgången
också på hur de relativa exportpriserna och marknadsandelarna utvecklas.
Den inhemska efterfrågan måste vara fortsatt hög om inte produktionen skall
dämpas kraftigt och kapacitetsutnyttjandet inom industrin åter börja sjunka.
En väl avvägd ekonomisk politik måste utformas så att ett relativt högt
inhemskt efterfrågetryck kan hållas utan att bytesbalansen försvagas allvarligt
och utan att kostnads- och prisutvecklingen ändras till det sämre. Detta är
det stabiliseringspolitiska problemet i ett nötskal.

Konjunkturinstitutets höstrapport1

Den kraftiga stegringen av oljepriserna har på mer än ett sätt försämrat
utsikterna för en hygglig konjunkturutveckling i Västeuropa under de
närmaste åren. Det extra påskjut som getts till pris- och kostnadsstegringen
har medverkat till att göra den ekonomiska politiken mera återhållande.
Samtidigt har oljeprisernas uppgång på ett mera direkt sätt gett upphov till
efterfrågebegränsande effekter. Dessa beror på att de oljeexporterande
länderna först med betydande fördröjning kan väntas spendera de av
oljeprishöjningen genererande inkomstökningarna. För OECD-länderna
sammantagna kommer detta att innebära ett avsevärt efterfrågebortfall som
dock kan förmodas bl i påtagligt lägre än det som utlöstes av oljeprisstegringen
1973/1974.

I stället för en väl bibehållen tillväxt som för Västeuropas del kunde tänkas

1 Institutets kalkyler och prognoser slutjusterades 1979-10-22.

FiU 1979/80:10

pågå in på 1981 finns nu övervägande skäl att förvänta en tydlig avsaktning
1980. Tillväxten i Västeuropa som 1979 tycks bibehållas vid oförändrat 3 96
kan sålunda förutses sjunka till ca 2 % 1980. I Förenta staterna har
uppbromsningen blivit påtaglig redan innevarande år. Även med en vändning
uppåt under loppet av nästkommande år kan tillväxten där 1980
beräknas inskränka sig till ca 1 96. För OECD-länderna sammantagna blir
den troliga avsaktningen mjukare, från knappt 4 96 1978 till 3 96 1979 och ca

2 96 1980. Världshandeln som 1979 tycks fortsätta att växa i en takt av 6 96
väntas sakta ned till ca 4 96 1980, ett år då tilltagande efterfrågan från de
oljeexporterande ländernas sida väntas svara för ett av de mera expansiva
inslagen i handeln. Regionalt har tillväxten utsikter att bli förhållandevis
stark i Norden, där en ökning av den totala produktionen med i genomsnitt ca

3 1/2 96 1980 förefaller trolig. Både i Norge och i Finland väntas expansionen
fortsätta i tämligen god takt.

Det är sålunda en påtaglig avsaktning av världsekonomins utveckling som
förutses 1980 men inte ett bakslag av den typ som inträffade 1974/1975.

Internationellt sett är ovissheten stor med avseende på oljepriserna 1980.
Prognosen för den internationella ekonomin sådan som den presenterats
bygger på ett antagande om att realpriserna för råolja skall bli tämligen
oförändrade under loppet av 1980.

Vad gäller utvecklingen av Sveriges ekonomi 1979 tycks tilltron till
framtiden ha försvagats något under andra halvåret 1979 och detta torde till
väsentlig del vara en följdverkan av de starka prisstegringsimpulser som nått
Sverige utifrån. Såväl utrikesbalansen som den interna pris- och kostnadsutvecklingen
har påverkats oförmånligt av den kraftiga prisstegring som
försiggått på den internationella oljemarknaden liksom på vissa andra
råvarumarknader. Härigenom har bytesvillkoren kommit att försämras och
detta har gett utslag på bytesbalansen som beräknas visa kraftigt ökat
underskott 1979.

Med hänsyn till den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan är det
inte förvånande att importen ökar starkt i volym och detta i snabbare takt än
som normalt kan förväntas som en följd av exportökningen. Andra
omständigheter har emellertid bidragit till försvagningen av bytesbalansen i
dess reala termer (dvs. omräknad till fasta priser). Vissa grenar av exporten
har inte kunnat följa med i den allmänna expansionen. Det gäller leveranserna
från den hårt drabbade varvsindustrin men också från trävaru- och
massaindustrierna. Exporten av bearbetade varor (exkl. fartyg) som i och för
sig visar god tillväxt har inte som väntat fått påskjut genom fortsatt återvunna
marknadsandelar inom OECD-ländernas krets. Exportföretagen som varit
angelägna om att återställa sina hårt pressade rörelseresultat har låtit sina
priser stiga med ett par procentenheter utöver de höjningar som i genomsnitt
tagits ut på världsmarknaden. Vidare har den snabba efterfrågetillväxten
inneburit att efterfrågetrycket i Sverige stigit i förhållande till omvärlden. Det
är troligen denna utveckling av relativpriser och relativt efterfrågetryck som

FiU 1979/80:10

förklarar att de andelsvinster som eljest kunnat väntas som efterverkan av de
betydande relativprissänkningarna 1977/1978 inte förverkligats mer än till en
ringa del.

Sammanfattningsvis tycks utfallet av utrikeshandelns utveckling
1978-1979 i reala termer kunna beskrivas sålunda: exporten av bearbetade
varor (utom fartyg) ökar med närmare 9 1/2 96. Samtidigt stagnerar råvaruexporten
och fartygsexporten minskar kraftigt. Totalt tycks exportens tillväxt
därmed stanna vid inte fullt 6 % eller - enligt nationalräkenskapernas
beräkningsmetoder - vid 7 %. Importen däremot ökar med 11 % alternativt
12 1/2 96. Handelsbalans och bytesbalans undergår därmed en betydande
försvagning.

Sammanlagt beräknas handelsbalansen 1979 försvagas med ca 8 miljarder
kronor och visa ett underskott om ca 2,8 miljarder kronor. Genom fortsatt
försämring av tjänste- och transfereringsbalanserna stiger minussaldot på
bytesbalansen med ca 9,4 miljarder kronor till ca 12,8 miljarder kronor.1

Den påtagliga försämringen av bytesvillkoren och den externa balansen har
i sig återhållande effekter på hushållens och företagens reala inkomstutveckling.
Genom betydande tillväxt av den totala produktionen och en expansiv
offentlig finanspolitik blir det likafullt utrymme för en tydlig förstärkning av
hushållens och företagens disponibla realinkomster. Produktionstillväxten
har därvid i växande grad kommit att baseras på stigande inhemsk
efterfrågan.

Totalt sett tycks den inhemska efterfrågans reala tillväxt tämligen väl
motsvara de prognoser som gjordes våren 1979. Den offentliga verksamhetens
expansion blir emellertid starkare än enligt dessa prognoser, medan
däremot investeringarnas tillväxt blir något svagare.

Lagerinvesteringarnas utveckling tycks i väntad utsträckning bidra till
efterfrågans tillväxt. Detta sker inte genom lagerökning utan därigenom att
lageruttömningen minskar.

Också det privata näringslivets investeringar visar förnyad tillväxt

1978-1979 efter betydande nedgång dessförinnan. Den troliga uppgången för
det privata näringslivets investeringar 1979 beräknas till 9,5 96. Exklusive
handelsflottan väntas näringslivets investeringar stiga med 5 96 med en
starkare uppgång på maskinsidan än på byggnadssidan. Industriinvesteringarna
kalkyleras öka med 4 96 efter de starka minskningarna 1977 och 1978 då
industrins investeringar reducerades med sammantaget 35 96. Bakom denna
utveckling ligger en viss höjning av industrins kapacitetsutnyttjande och en
förbättrad lönsamhet.

Första halvåret 1979 steg den privata konsumtionens volym till en nivå
som var drygt 3 96 högre än under samma halvår 1978. Ökningen mellan
andra halvåret 1978 och andra halvåret i år antages, bl. a. med hänsyn till

1 Beräkningarna utgår från den korrigeringsnivå riksbanken tillämpade förhösten
1979.

Fil) 1979/80:10

inkomstutvecklingen bli endast obetydligt lägre än mellan första halvåren.
Mellan helåren 1978 och 1979 skulle konsumtionen därmed öka ca 3 96 i
volym. Sparkvoten minskar under dessa förutsättningar ytterligare - med ca
en halv procentenhet - men skulle likväl uppgå till drygt 9 96.

Den offentliga efterfrågan - i form av offentlig konsumtion och offentliga
investeringar-bibehöll till skillnad från den privata god expansionstakt 1978
men utvecklas än mera expansivt 1979. Sammanlagt ökar den offentliga
verksamhetsvolymen med nära 5 96 i volym efter en uppgång med inte fullt
3 96 1978. Kommunerna, som haft en avsevärd inkomstökning även 1979
och dessförinnan registrerade ett betydande inkomstöverskott (positivt
finansiellt sparande) 1978, tycks kunna öka sin konsumtion med nära
5 1/2 96 och sina investeringar med drygt 5 96 och ändå kunna notera ett
positivt finansiellt sparande, om än ett reducerat sådant. Delvis är det genom
ökad volym beredskapsarbeten som ansvällningen av konsumtionen blivit så
betydande. Den statliga konsumtionen beräknas växa med 2 3/4 96, till stor
del en följd av en tillfällig anhopning av militära leveranser. De statliga
investeringarna ökar med nära 8 96 i volym med tillväxten främst förlagd till
affärsverken.

En tilltagande expansion inom den offentliga sektorn har sålunda försiggått
jämsides med accelerationen av den privata efterfrågan. Expansionen har
också tagit sig uttryck i en kraftig ökning av utgiftsöverskottet för den
sammantagna offentliga sektorn.

I kontrast mot den expansiva utvecklingen inom andra sektorer av
ekonomin tycks bostadsinvesteringarna 1979 inte komma att överstiga 1978
års nivå. Igångsättningen 1979 beräknas bli av ungefär samma omfattning
som 1978. Bristande tillgång på arbetskraft väntas i år medföra en förlängning
av byggnadstiderna.

Med denna utveckling av resursanvändningen inom samhällsekonomins
olika sektorer visar bruttonationalprodukten beräknad från användningssidan
en uppgång om drygt 4 96, vilket är någon procentenhet svagare tillväxt
än som förutsågs i årets reviderade nationalbudget.

Med en beräknad produktivitetstillväxt inom näringslivet om i genomsnitt
inte fullt 5 96 - dvs. något lägre än 1978 - tycks sysselsättningen räknad i
timmar fortsätta att där sjunka ytterligare något (-0,4 96) 1978-1979. Totalt
beräknas sysselsättningens timvolym stiga 0,7 96 och hela ökningen faller på
den offentliga sektorn. Timutbudet av arbetskraft bedöms öka 0,6 96 dvs.
någon tiondel mindre. Den synliga arbetslösheten var under årets tre första
kvartal någon tiondels procentenhet lägre än under samma tid 1978. En
långsam nedgång av arbetslösheten kan synas trolig även för fjärde kvartalet.
I antal räknat visade sysselsättningen inom industrin en dragning uppåt
under sommaren 1979.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har sålunda gjort det motiverat att låta
ett positivt värde på sysselsättningskomponenten ingå i kalkylerna över
hushållens inkomstutveckling 1978-1979. Meden genomsnittligförtjänstök -

FiU 1979/80:10

ning per timme om drygt 8 1/2% beräknas den totalt utbetalda lönesumman
öka inte fullt 9 1/2 %. För samtliga faktorinkomster blir den troliga tillväxten
9 %. Inkomstöverföringarna till hushållen stiger i något snabbare takt,
procentuellt sett, än hushållens inbetalningar av direkta skatter och avgifter.
Hushållens disponibelinkomst beräknas under sådana förhållanden visa en
tillväxt med drygt 9 1/2%. Den genomsnittliga prisstegringen från 1978 till
1979 beräknas till ca 7 %. Hushållens disponibla realinkomst beräknas
därmed öka med 2 1/2 % 1979 efter att föregående år ha minskat med
1 1/4 %. För att konsumtionsvolymens tillväxt skall bli förut angivna 3 %
krävs såsom tidigare förutskickats att det inträffaren viss ytterligare nedgång
av sparkvoten.

Konsumentprisnivåns uppgång från december 1978 till december 1979
beräknas till 8,5 %. I jämförelse med institutets prognos till den reviderade
nationalbudgeten är detta en uppjustering med 2,4 procentenheter.

Eftersom det inte sker någon kompenserande ökning netto av det
finansiella sparandet inom övriga sektorer av den svenska ekonomin, åtföljs
ökningen av det offentliga utgiftsöverskottet av ungefär lika stor tillväxt av
underskottet i bytesbalansen.

Utvecklingen av företagens behållna inkomster, deras bruttosparande, kan
följas med hjälp av överslagskalkyler som grundas på nationalräkenskapsdata.
För de icke finansiella företagens del (dvs. för företag andra än banker och
försäkringsbolag m. m.) framträder en klar uppgång, varigenom bruttosparandet
i nominella termer kan väntas stiga till en nivå överstigande 1976 års.
En mera ingående undersökning indikerar att industriföretagens driftsresultat
förbättras avsevärt 1979 efter två år med extremt svaga utfall. Mätt som
andel av förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin exklusive varv tycks
driftsöverskottet likafullt bli något lägre 1979 än under de från resultatsynpunkt
svaga åren i början av 1970-talet.

Trots att företagens bruttosparande stiger avsevärt 1979 utvecklas deras
finansiella sparande negativt sett över året i dess helhet. Minskad lageruttömning
och en viss ökning av de fasta investeringarna leder nämligen till att
företagssektorns utgifter för dessa ändamål ökar mera än dess behållna
inkomster.

Utsikterna för den svenska ekonomin 1980 tyder inte på något hastigt
avbrott av den expansion som nu pågår och detta trots att en påtaglig
avsaktning av tillväxten är att vänta inom OECD-länderna under året.

Den svenska exportens marknadstillväxt i OECD-området förutses vad
gäller bearbetade varor avta påtagligt, från ca 8 % 1979 till närmare 5 % 1980.
Marknadsandelarna väntas för Sveriges del växa högst obetydligt. För
exporten till övriga länderområden förefaller däremot en andelsvinst om
1-2 % trolig. Den svenska exporten av bearbetade varor till samtliga
länderområden beräknas därmed stiga med ca 5 1/2 %, vilket jämfört med
det troliga utfallet 1979 skulle innebära en dämpning av tillväxttakten med 4
procentenheter. Exporten av råvaror förutses minska med 3 %, vilket

FiU 1979/80:10

uppfattas som ett troligt utslag av svag marknadstillväxt, ökat konkurrenstryck
och alltjämt kännbara utbudsbegränsningar. Inberäknat en fortsatt
nedåtgående utförsel av fartyg kan den totala varuexporten väntas stiga med

3 96 1980 (eller med drygt 4 96 i nationalräkenskapstermer). Detta innebär en
avsaktning med 2-3 procentenheter jämfört med 1979. Också exporten av
varor och tjänster beräknas i nationalräkenskapstermer stiga med drygt

4 96.

Vidare innebär prognoserna att varuimporten totalt skulle öka med knappt

5 96 i volym. Räknat i nationalräkenskapstermer skulle importökningen
uppgå till drygt 5,5 % för varor och till knappt 5,5 96 för varor och
tjänster.

Med den volymutveckling av export och import, som sålunda förutses,
försvagas handelsbalansen ytterligare uttryckt i fasta priser. Eftersom
bytesvillkoren totalt sett väntas undergå små förändringar blir det ett
tämligen likartat utslag för handelsbalansen i löpande priser. Försvagningen
beräknas i detta fall till närmare 1 900 milj. kr. och för bytesbalansen förvaror
och tjänster skulle motsvarande belopp uppgå till 2 300 milj. kr. Med fortsatt
försämring av transfereringsbalansen beräknas underskottet i bytesbalansen
totalt öka med ca 3 1/2 miljard kr till ett troligt belopp om 16,3 miljarder
kr.

Den inhemska efterfrågan förutses 1980 fortsätta att växa och till detta
bidrar flertalet av dess komponenter. Förutom lagerinvesteringar och privat
konsumtion gäller detta företrädesvis kommunal verksamhet och näringslivets
investeringar.

En lageruppbyggnad totalt sett förutses för 1980 och detta skulle bli för
första gången sedan 1976. För industrins del bedöms lageruppbyggnaden bli
av begränsad omfattning medan en tämligen kraftig lagerpåfyllnad väntas ske
inom handeln. Lageromslaget 1979-1980 förväntas uppgå till 4,4 miljarder
kronor - i 1975 års priser - vilket skulle innebära ett tillskott till den totala
efterfrågan motsvarande 1,4 96 av bruttonationalprodukten 1979.

Ett nästan lika stort tillskott till den totala efterfrågan kan 1980 väntas av
den privata konsumtionen. För hushållens disponibla inkomster kalkyleras
med en uppgång om 2 1/4 96. Behov av ersättningsköp av varaktiga varor
förutses kvarstå under 1980. Det har antagits att sparkvoten fortsätter att
sjunka något under 1980 eller med 1 /4 procentenhet. Under dessa förutsättningar
skulle den privata konsumtionen i volym räknat öka med ungefär
2 1/2 96. Skulle emellertid en mycket hård kreditåtstramning bli rådande
under större delen av 1980, så skulle härav kunna följa en negativ påverkan
vilken är obeaktad i konsumtionsprognosen.

Näringslivets investeringar väntas fortsätta att stiga 1980. För den

1 Dessa kalkyler baseras på den korrigeringsnivå som riksbanken tillämpade förhösten

1979.

FiU 1979/80:10

privatägda delen av näringslivet förutses sålunda en uppgång med 7 96.
Industrins investeringar i privat och offentlig regi bedöms öka med 10 96 och
handelns investeringar med drygt 15 96.

Bostadsinvesteringarna beräknas 1980 återigen växa efter en stagnation

1979. Uppgången skattas till 5 1/2 96 och förutsätter att totalt 60 000
lägenheter påbörjas, vilket i och för sig utgör en begränsad igångsättning. Den
offentliga sektorns investeringar väntas stiga måttligt, med drygt 1 1/2 96.
Kommunerna svarar för hela ökningen.

Totalt beräknas de fasta investeringarna stiga med drygt 4 1/2 96; med nära

4 1/2 96 för byggnadsinvesteringar och drygt 5 96 för maskininvesteringar.
För den offentliga konsumtionen förutses en dämpning 1980, delvis

beroende på att man då kan räkna med en viss avveckling av beredskapsarbetena
inom de statliga och kommunala myndigheterna. Ökningen i den
offentliga konsumtionen 1980 beräknas sammanlagt till 2 1/2 96 och är helt
att hänföra till den kommunala konsumtionsutvecklingen. Kommunernas
verksamhet sammantaget i form av konsumtion och investeringar beräknas
expandera med 4 96 i volym. - Med den inkomst- och kostnadsutveckling
som är väntad respektive förutsatt för kommunernas del kommer deras
finansiella sparande att minskas med ca 4 miljarder kr. och bli negativt

1980.

Sammanfattningsvis väntas inhemsk efterfrågan bortsett från lager - dvs.
konsumtion och fasta investeringar - öka med inte fullt 3 96 1979-1980 att
jämföra med en uppgång om 4 96 1978-1979. Inbegripet lager förutses den
inhemska efterfrågan stiga knappt 4 1/2 96 1980 efter en uppgång med

5 1/2 96 1979. Bruttonationalprodukten förutses - beräknad från användningssidan
- stiga med drygt 4 96. En beräkning från produktionssidan visar
något lägre tillväxttakt eller knappt 3 1/2 96. Expansionstakten väntas 1980
bli klart lägre inom den offentliga sektorn - där den skattas till 2 1/2 96 - än
inom det privat och offentligt ägda näringslivet, där den beräknas till
3 3/4 96.

För industrins del ter sig produktionsutsikterna 1980 någorlunda gynnsamma.
Visserligen väntas en viss avsaktning av slutliga efterfrågan men
såsom framgår av det föregående beräknas lagerutvecklingen vända till en
uppbyggnad. Totalt sett beräknas industriproduktionen stiga ca 5 96

1979-1980 efter en trolig ökning 1978-1979 på ca 6 96. Industriproduktionen
skulle därmed i början av 1980 åter nå 1974 års produktionsnivå. Tillväxten
1980 väntas bli betydande för gruvorna, stålverken och verkstadsindustrin.
Neddragningen av produktionen inom varvsindustrin fortsätter.

För näringslivet i dess helhet indikerar de framtagna prognoserna för
produktion och produktivitet 1980 en svag ökning av sysselsättningsvolymen
räknad i antal timmar om 0,2 96. För enbart industrin blir den troliga
ökningen av sysselsättningsvolymen ca 3/4 96. Inom den offentliga sektorn
väntas sysselsättningsvolymen alltjämt stiga mera avsevärt, med 2,2 96. För
samhällsekonomin i dess helhet skulle därigenom sysselsättningen i angiven

FiU 1979/80:10

bemärkelse stiga med 0,8 %. Detta är obetydligt mer än den i och för sig
tämligen starka ökning av arbetskraftsutbudet som förutses 1979-1980, med
0,7 %. Detta tyder på att arbetslösheten räknat i timmar förblir i stort sett
oförändrad med en svag dragning nedåt från 1979 till 1980.

Hushållens disponibla inkomster förutses även 1980 öka procentuellt något
mera än faktorinkomsterna, med 11 1/2 %. Hushållens inbetalningar av
direkt skatt beräknas sålunda stiga mindre än hushållens transfereringsinkomster
från det offentliga.

För hushållens disponibla realinkomst visar kalkylen en ökning med
2 1/4 %. Prisökningen mellan årsgenomsnitten 1979-1980 beräknas därvid
till ca 9 %. Konsumentprisernas stegring under loppet av 1980 skattas till
8 96. En av förutsättningarna för att konsumentprisernas ökning under loppet
av 1980 sålunda skall bli lägre än under loppet av 1979 är att oljepriserna 1980
verkligen utvecklas så pass måttligt som antagits.

Vad gäller företagens inkomster visar en restpostberäkning för 1980 att de
icke finansiella företagen (dvs. företag andra än banker och försäkringsbolag
m. m.) med de prognoser som i övrigt gjorts kommer att öka sitt bruttosparande
- sina behållna inkomster - i nästan samma takt som 1979. För
industrins del tyder beräkningarna på en måttligare utveckling av driftsöverskottet.
Mätt som andel av förädlingsvärdet skulle det rentav sjunka något,
vilket med hänsyn till produktionstillväxten skulle vara liktydigt med att
överskottet omräknat i fasta priser bleve tämligen oförändrat till sitt
belopp.

Också med det förhållandevis positiva utslag för företagssparandet som
framträder i restpostkalkylen har man att räkna med en ökning av företagens
negativa finansiella sparande, av deras utgiftsöverskott. Det är det förhållandevis
kraftiga omslaget i lagerinvesteringarna som jämte den fortsatta
tillväxten av företagens fasta investeringar föranleder detta.

Även den offentliga sektorns finansiella sparande kan komma att försvagas
och det är främst utvecklingen av de kommunala ekonomierna som bidrar till
detta. Inberäknad socialförsäkringssektorn skulle dock den sammantagna
offentliga sektorns finansiella sparande enligt de kalkyler som nu kunnat
göras förändras obetydligt och inte med säkerhet i negativ riktning.
Bostadssektorns finansieringsbehov väntas däremot stiga 1980. Det är i stort
endast hushållssektorn som kan beräknas höja sitt finansiella sparande och
detta i tämligen begränsad utsträckning - sparkvoten väntas ju falla, om än
obetydligt.

För samtliga sektorer i den svenska ekonomin innebär detta att det
sammantagna finansiella sparandet skulle utvecklas i negativ riktning, vilket
är liktydigt med att underskottet i bytesbalansen beräknas stiga.

Det är bl. a. ur finansieringsteknisk synvinkel som de stora underskott,
som 1980 väntas i bytesbalans och statsbudget, inger bekymmer. Uppgiften
att styra kapitalbalansen i utlandstransaktionerna kan dessutom ytterligare
försvåras i den mån ränteläget i Sverige inte anses böra tillåtas stiga tillen högt

FiU 1979/80:10

uppdriven internationell nivå. Erfarenheterna av det förlopp som successivt
utspelat sig 1979 har dock visat att det tills vidare varit möjligt att till väsentlig
del lösa den centrala finansieringsuppgiften genom en omfattande statlig
upplåning utomlands och detta har kunnat ske på ett sådant sätt att det
inneburit en samtidig dämpning av tillväxten av penningmängd och
banklikviditet. Inför 1980 får man räkna med att staten får svara för en
mycket stor del av den utländska upplåningen. Det är dessutom troligt att
företagen kommer att öka sin upplåning utomlands, även om räntevillkoren
blir avgjort mindre förmånliga än på den inhemska marknaden. Företagens
finansieringsbehov stiger nämligen och fmansieringsutrymmet på den
svenska kreditmarknaden kan komma att effektivt begränsas.

Oavsett hur allvarligt problematiken skall bedömas av det balansläge som
tecknats för 1980 gäller att detta är härlett ur en prognos som i några
strategiska avseenden vilar på ovissa förutsättningar. I synnerhet gäller detta
den bedömning som gjorts och de arbetshypoteser som använts, externt vad
beträffar den internationella ekonomiska utvecklingen och internt om
avtalsrörelsen och den ekonomiska politiken.

Tabell 1. Försörjningsbalans 1977-1980

	1979 Milj. kr. Löpande priser	1977- 1978	1978- 1979	1979- 1980
Procentuell volymförändring
Tillgång
Bruttonationalprodukt	436 014	2.7	4.2	4.1
Import, inkl. tjänster	139 178	-6.2	10.2	5.3
Summa tillgång	575 192	0.6	5.5	4.4
Efterfrågan
Bruttoinvesteringar	86 164	-5.7	6.1	4.7
därav: privata	33 952	- 19.5	9.5	7.2
statliga1	14 181	4.1	7.7	-1.0
kommunala1	16 680	-3.9	5.2	3.8
bostäder	21.351	18.8	-0.1	5.4
Lagerinvestering	-2 460	- l.P	1.22	1.42
Privat konsumtion	228 215	-0.7	3.0	2.5
Offentlig konsumtion	131 335	3.5	4.6	2.5
Export, inkl. tjänster	131 938	8.3	5.9	4.2
Stimma efterfrågan	575 192	0.6	5.5	4.4
därav: inhemsk slutlig
efterfrågan	445 714	- 0.6	4.0	2.9
inhemsk efter-
frågan, totalt	443 254	-1.7	5.4	4.4

1 Inkl. statliga resp. kommunala affärsverk och företag.

2 Lagerinvesteringarnas förändring i procent av föregående års bruttonationalprodukt.

FiU 1979/80:10

Tabell 2. Bytesbalansen 1977-1980

Milj. kr. Löpande priser

	1977	1978	1979 prognos	1980 prognos
Export av varor	85 624	98 205	115 937	130 777
Import av varor	90 222	92 718	118 587	135 055
därav: råolja och petro-leumprodukter	15 223	14 557	24 246	25 933
Handelsbalans	-4 598	5 487	-2650	-4 278
Korrigering av handels-
statistiken	-321	-308	-179	-399
Sjöfartsnetto	2 751	3 601	3 900	4 125
Resevaluta	-3 579	-3 904	-4158	-4 323
Övriga tjänster m. m. netto	- 3 488	-3 393	-4 039	-4 561
Transfereringar	-6 520	-8 552	-9 754	-11 405
därav: avkastning av kapital	-2 081	-3 521	-4 150	-5000
Korrigeringspost1	3 300	3 700	4 100	4 500
Bytesbalans	-12 455	-3 369	-12 780	-16 341

1 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar överensstämmande
med riksbankens korrigeringspost. I statistiska centralbyråns nationalräkenskaper
används däremot fortfarande en äldre korrigeringspost som varje år åsatts värdet 800
milj. kr. Med detta värde på korrigeringsposten blir bytesbalansens saldo för resp. år
fr. o. m. 1977 i stället beräknat till - 14 955, - 6 269, - 16 080 och - 20 050 milj. kr.

Propositionen 1979/80:58

(avsnitt 2.1 Utgångspunkter för den ekonomiska politiken)

I propositionen anförs att möjligheterna att nå balans i ekonomin vid början
av innevarande år tedde sig relativt ljusa men att krisen i Iran och den därpå
följande oljeprisstegringen kraftigt har förändrat förutsättningarna för den
svenska ekonomins utveckling.

För det första ser vi nu en avmattning i den internationella konjunkturen
med en dämpad tillväxt på våra exportmarknader. För det andra har
oljeprisstegringarna påtagligt ökat inflationstrycket i den svenska ekonomin.
För det tredje har de höjda oljepriserna lett till en kraftig försvagning av
bytesbalansen. Svårigheterna har alltså uppträtt på just de punkter som är
särskilt viktiga för att vi skall nå balans i ekonomin.

För att undvika drastiska åtstramningsåtgärder måste enligt föredraganden,
statsrådet Ingemar Mundebo, den ekonomiska politiken inriktas på att
skapa förutsättningar för en successivt ökad export och för en dämpad
utveckling av importen.

Föredraganden understryker att de internationella utsikterna f. n. är
utomordentligt osäkra. Alla bedömningar måste därför omgärdas med
osedvanligt kraftiga reservationer.

Regeringen avser att i finansplanen i januari mer fullständigt redovisa

2 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

uppläggningen av den ekonomiska politiken. Då kommer beslutsunderlaget
att på viktiga punkter vara mer fullständigt än det som f. n. föreligger. Det
gäller bl. a. OECD:s bedömningar av den internationella utvecklingen för
1980, en mer definitiv redovisning av betalningsbalansdelegationens slutsatser
i vad avser vår egen bytesbalans och resultatet av OPEC-mötet i december
samt därav föranledda justeringar i prognoserna för bl. a. BNP- och
exportutveckling.

På vissa punkter måste emellertid enligt föredraganden åtgärder vidtas
redan dessförinnan. Det gäller bl. a. den höjning av energiskatterna som
föreslagits i proposition 1979/80:30 och den omläggning av den statliga
inkomstskatten som föreslås i proposition 58.

Föredraganden hänvisar till konjunkturinstitutets beräkningar och framhåller
det oroande i att bytesbalansunderskotten återigen växer. För att denna
utveckling skall kunna brytas måste den utlandskonkurrerande sektorn
vinna marknadsandelar. Detta innebär i sin tur att vi måste söka uppnå en
långsammare kostnadsökning och en snabbare produktivitetsförbättring än
jämförbara länder. I detta perspektiv har skattepolitiken en viktig uppgift,
framhåller föredraganden. Vid utformningen av förslaget till ny skatteskala
har därför också beaktats behovet att genom inkomstskattesänkningar
underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden och möjliggöra en
rimlig reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande effekter.

På längre sikt är enligt föredraganden en förutsättning för att bytesbalansen
skall kunna förbättras att den utlandskonkurrerande sektorn, i första hand
industrin, byggs ut. En viktig förutsättning för industrins utbyggnad är att
investeringarna stimuleras, vilket bl. a. förutsätter bättre villkor för sådant
sparande som inriktas på produktiva ändamål. 1 syfte att främja investeringarna
har regeringen nyligen beslutat att investeringsfonderna skall få tas i
anspråk även under 1980. Däremot har det inte ansetts lämpligt att ytterligare
förlänga det särskilda investeringsavdrag på 25 % (med motsvarande bidragsmöjlighet)
som infördes 1976.

Föredraganden betonar vidare det angelägna i att oljeimporten minskas
och att även beskattningen av energiförbrukningen utformas för att premiera
sparande och hushållning.

De ökande oljepriserna, behovet att skapa realt utrymme för en ökande
export och förden nödvändiga strukturomvandlingen och kapacitetsutbyggnaden
av den utlandskonkurrerande sektom medför, framhåller föredraganden,
att utrymmet för inhemsk konsumtionsökning, såväl offentlig som
privat, blir ytterst begränsat under de närmaste åren.

Beträffande de offentliga utgifterna framhålls att dessa, vid oförändrad
utgiftspolitik och under vissa förutsättningar, på sikt skulle ta i anspråk
betydligt mer än hela den ekonomiska tillväxten. En sådan utveckling
betecknas som orimlig. Möjligheterna att genom höjda skatter minska
budgetunderskotten är enligt föredraganden starkt begränsade. Årets budgetarbete
måste mot denna bakgrund präglas av mycket stor restriktivitet och

FjU 1979/80:10

åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgiftsökningarna.

Föredraganden framhåller att kravet på en lägre takt i utgiftsökningen inte
minst gäller den kommunala sektorn.

När det gäller den privata konsumtionen betonar föredraganden att gjorda
åtaganden gentemot pensionärer och barnfamiljer m. fl. ligger fast. Detta
innebär att uppskattningsvis 1,5 procentenheter av det utrymme som kan
avsättas för en privat konsumtionsökning är intecknat. Det ytterligare
utrymme som kan stå till förfogande för reallöneökningar blir under dessa
förutsättningar med nödvändighet synnerligen begränsat.

Utskottet

Motionen 4 har väckts med hänvisning till att den ekonomiska utvecklingen
enligt motionärernas uppfattning på en rad punkter kommit att avvika
från de bedömningar som gjordes i maj detta år och på vilka riksdagens
senaste beslut om inriktningen av den ekonomiska politiken vilar.

I motionen anges att det i första hand är tre grundproblem i den svenska
ekonomin som omedelbart behöver angripas. Dessa problem är enligt
motionärerna:

1. Att skapa en god grand för avtalsrörelsen, så att löntagarna kan
tillförsäkras en real löneutveckling till en så låg pris- och kostnadsökning som
möjligt.

2. Att snabbt få till stånd en ökning av kapitalbildningen inom den
svenska ekonomin - då i första hand på industriinvesteringarnas och
bostadsbyggandets områden.

3. Att med kraft ingripa mot den oroande ungdomsarbetslösheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förutsättningarna för den
svenska ekonomins utveckling kraftigt förändrats sedan riksdagen senast
behandlade frågan om inriktningen av den ekonomiska politiken. Detta
framhålls också i det i det föregående refererade ekonomisk-politiska
avsnittet i propositionen 58.

Det bör betonas att vi för närvarande har en splittrad bild vad gäller de
ekonomiska utsikterna.

Å ena sidan finns fortfarande betydande styrka i den inhemska konjunkturutvecklingen.
Exporten har fortsatt att stiga i ganska snabb takt. En kraftig
acceleration har skett i fråga om den interna efterfrågans utveckling. Härtill
har främst lagerinvesteringar, privat konsumtion och offentlig verksamhet
verksamt bidragit. Den samlade produktionen bedöms enligt konjunkturinstitutet
öka med drygt 4 % 1979. Sysselsättningen har stigit och nu även inom
industrin. Företagens driftöverskott har väsentligt förbättrats även om
räntabiliteten fortfarande ligger på en otillfredsställande nivå.

Å andra sidan finns i det längre perspektivet mörka inslag i bilden.
Utvecklingen på oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt på

FiU 1979/80:10

flera sätt. Den leder med största säkerhet till en avmattning i den
internationella konjunkturen med försämrade exportutsikter för svenska
företag som följd. Oljeprisstegringarna leder, genom både direkta och
indirekta effekter, till ett markant ökat inflationstryck i vår ekonomi. Vidare
leder de höjda oljepriserna till kraftiga försvagningar av handels- och
bytesbalans.

Även på andra områden än de nämnda kvarstår betydande problem i vår
ekonomi. Genom den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan ökar
importvolymen starkt vilket ytterligare accentuerar de ökade problem som
följer av den fördyrade oljeimporten. Exporten ökar visserligen alltjämt i
relativt snabb takt men svenska företag har inte kunnat återvinna marknadsandelar
i den omfattning som tidigare förväntats. Investeringsutvecklingen
utgör fortfarande ett bekymmer. Konjunkturinstitutets höstrapport innebär
en nedrevidering av de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt med ett
par procentenheter jämfört med bedömningen i årets reviderade finansplan.
Den största nedjusteringen gäller bostadsinvesteringarna som nu inte alls
beräknas öka mellan 1978 och 1979. Den förbättrade sysselsättningsutvecklingen
hindrar inte att det fortfarande kvarstår problem på arbetsmarknaden,
särskilt vad gäller ungdomsarbetslösheten. Slutligen bör nämnas att priserna
utvecklas ogynnsamt. Vi riskerar nu en prisstegring för 1979 på närmare 10 %
vilket klart överstiger de prognoser som gjordes under våren.

Den här beskrivna utvecklingen har förvisso ökat svårigheterna att
återställa balansen i den svenska ekonomin. Däremot behöver det förändrade
läget enligt utskottets mening inte föranleda någon genomgripande omprövning
av den ekonomiska politikens huvudsakliga inriktning. Den ekonomiska
politiken har alltsedan regeringsskiftet 1976 syftat till att på sikt
återställa den externa balansen. Ett viktigt medel har därvid varit att stärka
den svenska industrins konkurrenskraft för att öka exporten och dämpa
importstegringen. Härvid erfordras att vi skapar goda förutsättningar för en
utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektorn i vår ekonomi. Motiven för
en politik med denna inriktning har vunnit ytterligare tyngd genom den
senaste tidens utveckling.

Utskottet vill också understryka att det nu inte är den lämpligaste
tidpunkten att fastställa nya riktlinjer för den ekonomiska politiken. Som
framhålls i propositionen 58 kommer regeringen att i finansplanen i januari
redovisa sin syn på uppläggningen av den ekonomiska politiken. Då kommer
beslutsunderlaget att på viktiga punkter vara mer fullständigt än det som f. n.
föreligger. Det gäller bl. a. den slutliga bedömningen från OECD av den
internationella utvecklingen under 1980, en mer definitiv redovisning av
betalningsbalansdelegationens slutsatser i vad avser vår bytesbalans och
resultatet av de oljeproducerande staternas möte i december. Utskottet delar
därför regeringens bedömning att beslut nu bör tas enbart i frågor som
behöver avgöras före årsskiftet. Övriga inslag i politiken kan då bedömas på

FiU 1979/80:10

basis av ett säkrare beslutsunderlag och i det vidare sammanhang som
behandling av budgetpropositionen innebär.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen 4.

Utskottet övergår så till behandlingen av de i motionen förordade
åtgärderna.

Skatteomläggning för 1980

Iyrkandet 2 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen anhåller om
ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i
huvudsak överensstämmer med vad som i motionen anförts och med det
uttalade syftet att underlätta den nu förestående avtalsrörelsen.

Regeringen har numera i propositionen 58 förelagt riksdagen förslag till
skatteomläggning för 1980.1 propositionen anför föredraganden att han, vid
utformningen av förslaget till ny skatteskala, beaktat behovet att genom
inkomstskattesänkningar underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden
och möjliggöra en rimlig reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande
effekter. Utskottet kommer att redovisa sina bedömningar i denna
fråga i yttrande till skatteutskottet över propositionen 58. Mot den angivna
bakgrunden och i enlighet med vad skatteutskottet förordat i sitt yttrande
(SkU 1979/80:1 y) över motionen 4 har finansutskottet beslutat överlämna
yrkandet 2 i motionen till skatteutskottet.

Åtgärder på investeringsområdet

I motionen 4 behandlas investeringsstimulerande åtgärder avseende dels
industrin, dels bostadsområdet.

I yrkandet 3 föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt
förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Den del av detta yrkande som berör även skatteutskottets beredningsområde
har finansutskottet beslutat överlämna till skatteutskottet. Detta gäller
förslaget om att ålägga företagen att betala in 20 % av sina vinster för
redovisningsåret 1979 till särskilda investeringskonton i riksbanken. Finansutskottet
kommer att beröra denna fråga i yttrandet till skatteutskottet över
propositionen 58.

Förslaget att överföra ytterligare en miljard kronor av AP-fondens medel
till fjärde fondstyrelsens förvaltning behandlas i näringsutskottets betänkande
1979/80:10 med anledning av vissa delar av propositionen 165 om den
svenska kapitalmarknaden. Finansutskottet finner därför inte anledning att
nu behandla frågan.

Två förslag, om inrättande av en struktur- och utvecklingsfond och om
utarbetande av ett investeringsprogram för den statliga företagssektorn,
återstår att behandla i detta sammanhang. Näringsutskottet har avgivit

FiU 1979/80:10

yttrande över dessa förslag (NU 1979/80:2 y).

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att förslaget om en struktur- och
utvecklingsfond i det väsentliga överensstämmer med ett antal föregående
förslag i samma riktning, senast i motionerna 1978/79:2, 1978/79:2020 och
1978/79:2427. Över den första av dessa motioner avgav näringsutskottet
yttrande till finansutskottet hösten 1978 (NU 1978/79:1 y s. 10 f.). De båda
senare motionerna behandlades i näringsutskottets betänkande 1978/79:59
(s. 25 f.).

Förslagets huvudsakliga innebörd är som näringsutskottet påpekar att
staten skall inrätta ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser vid
sidan av dem som redan finns. Återigen konstaterar näringsutskottet att det
från motionärernas sida inte i erforderlig mån har klargjorts vilka riktlinjer
som skulle gälla för fonden. Med den angivna sammansättningen av fondens
styrelse innebär förslaget enligt näringsutskottet att staten till löntagarorganisationerna
delegerar huvudansvaret för utformningen av strukturpolitiken,
dvs. att centrala näringspolitiska beslut skall komma till stånd utan politiskt
ansvar för beslutsfattarna. Liksom förut avstyrker näringsutskottet nu att
riksdagen uttalar sig för inrättande av en struktur- och utvecklingsfond enligt
motionärernas förslag.

För den statliga företagssektorns del föreslår motionärerna att regeringen
snarast skall ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar ett ambitiöst
investeringsprogram för de närmaste tre åren och att den därefter skall
underställa riksdagen detta program för finansiering.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
utvecklingsbefrämjande investeringar görs även i de statliga industriföretagen.
Utskottet erinrar om att statsmakterna som överordnat mål för
Statsföretag AB har angivit att bolaget med krav på lönsamhet skall uppnå
största möjliga expansion. Mot bakgrund härav utgår näringsutskottet från
att Statsföretag och dess dotterbolag - liksom också övriga statliga industriföretag
- bedriver en målmedveten investeringsplanering. Förutsättningarna
för finansiering av de investeringar som kommer i fråga varierar självfallet
starkt med hänsyn till företagens lönsamhet, tillgång till eget kapital,
upplåningsmöjligheter etc. Vissa centrala investeringsbeslut kommer otvivelaktigt
att få fattas av riksdagen. Näringsutskottet finner emellertid inte
skäl att föreslå att riksdagen skall engagera sig i de statliga industriföretagens
investeringsverksamhet över hela linjen på det sätt som motionärerna tycks
avse. Det bör enligt näringsutskottet även fortsättningsvis ankomma på
företagen att under regeringens överinseende själva utforma sin investeringspolitik
och på regeringen att, i den mån det är erforderligt, hänskjuta särskilda
finansieringsfrågor till riksdagen. Näringsutskottet avstyrker sålunda det sist
berörda av motionärernas förslag.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker yrkandet
3 i här behandlade delar.

FiU 1979/80:10

1 yrkandet 4 har motionärerna föreslagit att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen.
Motionärerna hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på
åtgärder för att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på
byggnadsmaterial. Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp,
prisövervakning och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet
m. m. behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes
tidigare framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån vid byggande av flerbostadshus. Tidigare framförda förslag om
tilläggslån med nu förordad utformning har framställts under förutsättning
av att beslut även fattats bl. a. om prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

Civilutskottet har avgivit yttrande över yrkandet 4 (CU 1979/80:3 y).

Enligt civilutskottets mening är det av stor vikt att olika åtgärder vidtas i
syfte att motverka en stegring av byggpriserna och därmed i sista hand av
boendekostnaderna. De förslag som förs fram i motionen om prisövervakning
på boendeområdet är emellertid enligt utskottet av alltför allmän
karaktär för att kunna grunda en riksdagens begäran till regeringen i frågan.
Civilutskottet erinrar om att allmänna prisregleringslagen (1956:236) är i kraft
t. o. m. den 20 december 1979. Sålunda finns möjlighet för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att förordna om s. k. prisstopp. Vidare
kan föreskrivas att den som säljer viss vara m. m. inte utan tillstånd får höja
sitt pris förrän högst en månad efter det att anmälan om prishöjningen gjorts
hos myndigheten. F. n. gäller prisstopp inom byggmaterialområdet för
köksskåp och garderobsskåp av trä. För större delen av övriga slag av
byggmaterial gäller anmälansplikt beträffande prishöjning. I propositionen
1979/80:27 föreslås att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen förlängs
ytterligare ett år till den 20 december 1980. Om riksdagen godkänner
regeringens förslag finns alltså möjlighet för regeringen att om så skulle
finnas erforderligt vidta olika prisstabiliserande åtgärder. Någon riksdagens
begäran till regeringen enligt förslaget i motionen 1979/80:4(s)är sålunda inte
erforderligt, anför civilutskottet.

Förslaget i motionen om ett särskilt tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån avstyrks av civilutskottet. Förslaget har prövats och avstyrkts
av civilutskottet fem gånger under de senaste två åren. Förslaget om
tilläggslån har alltid framställts under förutsättning av att beslut också
fattades om prisstopp resp. prisövervakning. Denna senare fråga har
avstyrkts av utskottets majoritet (m, c, fp) och därmed har yrkandet om
tilläggslån inte krävt ytterligare ställningstaganden från utskottets sida.
Civilutskottet vill emellertid trots detta nu, liksom vid behandlingen i
utskottet i mars 1979, notera att användningen av temporära tilläggslån för att
påverka boendekostnaderna kan komma i fråga endast under speciella

FiU 1979/80:10

konjunkturförhållanden eller förhållanden inom bostadssektorn - förhållanden
som inte nu föreligger.

Civilutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen avslår
motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4.

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets bedömning och avstyrker
yrkandet 4.

Åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete

I yrkandet 5 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen begär
skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Härmed avser motionärerna
åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och
arbete.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över yrkandet 5 (AU 1979/
80:1 y).

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att ungdomsarbetslösheten
har legat högt under hela 1970-talet. Stora resurser har satts in för att
komma till rätta med detta förhållande och riksdagen har vid flera tillfällen
haft att ta ställning till förslag som rör ungdomarnas sysselsättning. Utskottet
hänvisar till betänkandena AU 1977/78:40 med anledning av propositionen
1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, AU 1978/79:15, AU
1978/79:21 och-i fråga om handikappade ungdomar-AU 1978/79:20. Mot
bakgrund av vad som redovisas i dessa betänkanden finner arbetsmarknadsutskottet
inte skäl att nu ta upp en allmän diskussion om ungdomsarbetslöshetsproblemet
utan begränsar sig till att behandla de konkreta förslagen i
den föreliggande motionen.

Motionärernas förslag avser ungdomar i åldrama 16-19 år. Framför allt är
det fråga om ungdomar som av olika skäl inte vill fortsätta sin utbildning
sedan de har genomgått grundskolan. Förslagen går ut på att stimulera dessa
ungdomar till fortsatt utbildning dels genom en kraftig utbyggnad av en
varvad utbildning, dels genom ett förbättrat studiestöd. Dessutom vill
motionärerna införa en ny typ av statsbidrag för att stimulera arbetsgivare att
erbjuda fast anställning åt ungdomar som har sysselsatts i beredskapsarbete
hos dem.

Arbetsmarknadsutskottet redovisar i yttrandet att överväganden pågår
inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen om nya former för
gymnasial utbildning i företag. En diskussionspromemoria förelädes i augusti
i år arbetsmarknadens parter för preliminära yttranden och samtidigt inbjöds
parterna till överläggningar i ämnet. Förslagen i promemorian går ut på att
praktisk utbildning i företagen skall kombineras med teoretisk utbildning
genom gymnasieskolans försorg och under dess ansvar. Syftet med dessa
förslag är med andra ord att åstadkomma en varvad utbildning. Avsikten är

FiU 1979/80:10

att förslagen efter fortsatt överarbetning i anslutning till de nämnda
överläggningarna på arbetsmarknaden med parterna skall föreläggas riksdagen
senare under riksmötet. Utskottet tillägger att viss försöksverksamhet
med varvad utbildning för högst 400 elever redan pågår. Motionärernas
önskemål om att regeringen snarast skall framlägga förslag om åtgärder för en
snabb utbyggnad av en varvad utbildning får därmed enligt arbetsmarknadsutskottet
anses vara i allt väsentligt tillgodosedda.

Ett genomförande av promemorians förslag väntas leda till att beredskapsarbeten
för ungdomar i enskilda företag kan avvecklas och att motsvarande
arbeten inom den statliga och kommunala sektorn kan nedbringas väsentligt.
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det knappast möjligt att helt
slopa möjligheten att ge ungdomar arbetslivserfarenhet genom beredskapsarbete.
Frågan hur dessa arbeten skall utformas så att de så långt möjligt ger
grund för fortsatt yrkesverksamhet bör lämpligen prövas i samband med den
slutliga utformningen av det föreslagna systemet med gymnasial utbildning i
företag. Därvid får man också överväga vilken omfattning utbildningen skall
ha och hur man skall ordna övergången till fast anställning. Arbetsmarknadsutskottet
utgår från att den i motionen framförda tanken att genom ett
särskilt bidrag stimulera arbetsgivare att ge beredskapsarbetande ungdomar
fast anställning kommer att tas upp vid dessa överväganden.

Mot bakgrund av vad man anfört finner arbetsmarknadsutskottet inte
anledning att föreslå någon åtgärd på grund av motionen i den nu behandlade
delen.

Arbetsmarknadsutskottet tar slutligen upp motionens yrkande om att
studiestödsutredningen skall få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag
om förbättrat studiestöd för 16-19-åringar. Utskottet hänvisar till dels att
utredningen genom tilläggsdirektiv redan har ålagts att i sitt fortsatta arbete
prioritera frågan om stödet till de yngre eleverna i gymnasial utbildning, dels
att riksdagen i våras fattade beslut (SfU 1978/79:20 s. 10,rskr 1978/79:319) att
frågan bör tas upp redan i budgetarbetet för nästa budgetår. Resultatet härav
bör avvaktas, och arbetsmarknadsutskottet avstyrker därför även detta krav i
motionen.

De redovisade ställningstagandena innebär att arbetsmarknadsutskottet
avstyrker motionen 1979/80:4 yrkandet 5.

Finansutskottet har ingen annan mening än arbetsmarknadsutskottet och
avstyrker yrkandet 5.

FiU 1979/80:10

Hemställan

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört hemställer
utskottet

att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 yrkandena 1,3 såvitt nu är
i fråga, 4 och 5.

Stockholm den 27 november 1979

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Nä/varande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul
Jansson (s), Arne Pettersson (s), Bo Siegbahn (m), Arne Gadd (s), Rolf
Rämgård (c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Mona S:t Cyr(m), Karin
Flodström (s), Per Olof Håkansson (s),Rolf Andersson (c) och Hadar Cars
(fp).

Reservation

av Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland
Sundgren, Karin Flodström och Per Olof Håkansson (alla s) som anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Motionen 4 har väckts med hänvisning till att den ekonomiska utvecklingen
på en rad punkter kommit att avvika från de bedömningar som gjordes
i maj detta år och på vilka riksdagens senaste beslut om inriktningen av den
ekonomiska politiken vilar.

I motionen anges att det i första hand är tre grundproblem i den svenska
ekonomin som omedelbart behöver angripas:

1. Att skapa en god grund för avtalsrörelsen så att löntagarna kan
tillförsäkras en real löneutveckling till en så låg pris- och kostnadsökning som
möjligt.

2. Att snabbt få till stånd en ökning av kapitalbildningen inom den
svenska ekonomin, i första hand på industriinvesteringarnas och bostadsbyggandets
områden.

3. Att med kraft ingripa mot den oroande ungdomsarbetslösheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förutsättningarna för den
svenska ekonomins utveckling kraftigt förändrats sedan riksdagen senast
behandlade frågan.

Motionärerna har i sju punkter angivit de väsentligaste avvikelserna från
den tidigare förväntade utvecklingen. De konjunkturbedömningar som
presenterats sedan motionen väcktes har klart bekräftat motionärernas

FiU 1979/80:10

farhågor. Det räcker här med att peka på den markanta nedrevideringen av
prognoserna för den internationella ekonomiska utvecklingen både för 1979
och, i än högre grad, för 1980. Prisutvecklingen inom landet är direkt oroande
och risken är nu uppenbar att vi får en prisstegring för 1979 som överstiger
10 96. Några internationella jämförelser är här belysande. För Sverige var
ökningen i konsumentpriserna under andra kvartalet 6,6 96 och under tredje
kvartalet 10,5 96, i båda fallen omräknat till årstakt. Utvecklingen i flera
konkurrentländer går i motsatt riktning. Sålunda var motsvarande tal för
exempelvis Västtyskland 5,3 resp. 3,2. Sverige har alltså en accelererande
prisstegringstakt medan man internationellt har en avtagande takt.

Till de punkter motionärerna angivit vill utskottet lägga investeringsutvecklingen.
Konjunkturinstitutets höstrapport innebär en nedrevidering av
de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt med ett par procentenheter
jämfört med bedömningen i årets reviderade finansplan. Den största
nedjusteringen gäller bostadsinvesteringarna som nu inte alls beräknas öka
mellan 1978 och 1979.

Mot den angivna bakgrunden delar utskottet motionärernas uppfattning
att den ekonomiska politiken i väsentliga hänseenden måste ges en annan
inriktning. Den mera genomgripande omprövningen måste i det läge som nu
uppstått ske i anslutning till riksdagens behandling av den kommande
finansplanen. Redan nu bör dock riksdagen försäkra sig om att åtgärder så
snabbt som möjligt kommer till stånd på de områden motionärerna angivit.
Förslag bör snarast föreläggas riksdagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen. Utskottet
övergår så till behandlingen av de i motionen förordade åtgärderna.

Skatteomläggning för 1980

\yrkandet2
ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i
huvudsak överensstämmer med vad som i motionen anförts och med det
uttalade syftet att underlätta den nu förestående avtalsrörelsen.

Regeringen har numera i propositionen 58 förelagt riksdagen förslag till
skatteomläggning för 1980. Utskottet kommer att redovisa sina bedömningar
i denna fråga i yttrande till skatteutskottet över propositionen 58. Mot den
angivna bakgrunden och i enlighet med vad skatteutskottet förordat i sitt
yttrande (SkU 1979/80:1 y) över motionen 4 har finansutskottet beslutat
överlämna yrkandet 2 i motionen till skatteutskottet.

FiU 1979/80:10

Åtgärder på investeringsområdet

I motionen 4 behandlas investeringsstimulerande åtgärder avseende dels
industrin, dels bostadsområdet.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att förslaget om en struktur- och
utvecklingsfond i det väsentliga överensstämmer med ett antal föregående
förslag i samma riktning, senast i motionerna 1978/79:2, 1978/79:2020 och
1978/79:2427. Över den första av dessa motioner avgav näringsutskottet
yttrande till finansutskottet hösten 1978 (NU 1978/79:1 y s. 10 fi). De båda
senare motionerna behandlades i näringsutskottets betänkande 1978/79:59
(s. 25 fi).

I en till näringsutskottets yttrande fogad avvikande mening framhålls att
man från socialdemokratiskt håll vid dessa tillfällen har påtalat att förslagets
vedersakare konsekvent har undvikit att diskutera de grundläggande motiveringarna
för att en struktur- och utvecklingsfond bör tillskapas. Så är fallet
även denna gång. Det är, framhålls det, nödvändigt att industriinvesteringarna
effektivt stimuleras. De instrument som nu står till buds är inte
tillräckliga för att åstadkomma det risktagande som behövs för detta
ändamål. Följaktligen harden föreslagna struktur-och utvecklingsfonden en
viktig uppgift att fylla. Genom en sådan fond skulle staten skapa förutsättningar
för de offensiva, framtidsinriktade investeringar som oundgängligen
behövs i det nuvarande ekonomiska läget. I den avvikande meningen finner
man det även värdefullt att - med den föreslagna sammansättningen av
fondstyrelsen - löntagarorganisationerna kommer att medverka vid utformningen
av strukturpolitiken och tillstyrker motionen i nu avsedd del.

För den statliga företagssektorns del föreslår motionärerna att regeringen

FiU 1979/80:10

snarast skall ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar ett ambitiöst
investeringsprogram för de närmaste tre åren och att den därefter skall
underställa riksdagen detta program för finansiering.

I en avvikande mening till yttrandet anför näringsutskottets socialdemokratiska
ledamöter att man liksom motionärerna vill understryka att det är
viktigt att möjligheterna att stimulera industriinvesteringarna genom direkta
insatser inom den statliga företagssektorn tas till vara. För att detta skall
kunna ske fullt ut bör ett samlat, ambitiöst investeringsprogram för de statliga
industriföretagen utarbetas. Programmet bör inte vara alltför kortsiktigt utan,
som motionärerna föreslår, avse en treårsperiod. Det bör så snart som möjligt
föreläggas riksdagen, som sannolikt måste anvisa en väsentlig del av de
medel som behövs för dess förverkligande. I den avvikande meningen
rekommenderas att riksdagen gör en sådan framställning till regeringen som
förordas i den sist berörda delen av motionen 4.

Finansutskottet delar de uppfattningar som kommit till uttryck i de
avvikande meningarna och tillstyrker yrkandei 3 i här behandlade delar.

I yrkandet 4 har motionärerna föreslagit att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen.
Motionärerna hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på
åtgärder för att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på
byggnadsmaterial. Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp,
prisövervakning och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet
m. m. behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes
tidigare framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån vid byggande av flerbostadshus. Tidigare framförda förslag om
tiläggslån med nu förordad utformning har framlagts under förutsättning av
att beslut även fattats bl. a. om prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

Civilutskottet har avgivit yttrande över yrkandet 4 (CU 1979/80:3 y).

I överensstämmelse med en till civilutskottets yttrande fogad avvikande
mening (s) vill finansutskottet anföra följande.

Byggpriserna har stigit starkt under de senaste åren. År 1976 var ökningen
12 %, 1977 15 % och 1978 19 % i flerbostadshus. Detta i sin tur har medfört
att bostadsbyggandet under de senaste åren kommit att ligga på en alltför låg
nivå. De senaste uppgifterna om igångsättningen för 1979 tyder på att denna
blir lägre än under 1978, då den uppgick till drygt 57 000 lägenheter.
Igångsättningen är alltför låg och motsvarar inte det behov som finns och som
enligt civilutskottets majoritet (s, m, c) borde resultera i en årlig igångsättning
om minst 65 000 lägenheter. I interpellationsdebatt den 5 november 1979
anförde bostadsministern att även hon ansåg nybyggandet i vissa avseenden
oroande, bl. a. var det för lågt i några regioner där risken för bostadsbrist var
påtaglig.

FiU 1979/80:10

För att dämpa byggprisstegringarna och öka byggandet av flerbostadshus
bör förslag i enlighet med vad som anförts i motionen 1979/80:4 yrkandet 4
genomföras. En aktivare prisövervakning på boendeområdet bör komma till
stånd. Utskottet finner det viktigt att regeringen i budgetpropositionen 1980
lämnar riksdagen en redovisning om hur prisövervakningen på boendeområdet
skall utformas och organiseras. Speciellt angeläget är det enligt
utskottets mening att förslag kommer fram som gör det möjligt att studera
entreprenadprisutvecklingen på boendeområdet. Den utredning om entreprenadpriserna
som statens pris- och kartellnämnd i samarbete med bostadsstyrelsen
utför och som starkt försenats bör nu snabbt färdigställas och kan
tillsammans med det arbete om prisövervakning på boendeområdet som
gjorts inom handelsdepartementet bilda utgångspunkt för regeringens ställningstagande
i frågan. Därvid intar frågan om entreprenadpriskontroll på
boendeområdet en framskjuten plats. Enligt utskottets mening är det av
största vikt att SPK tilldelas ökade resurser för ändamålet. Finansutskottet
förordar därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
prisstopp på byggområdet bör införas, att en skärpt prisövervakning och
entreprenadkontroll genomförs samt att förslag snabbt lämnas om hur dessa
frågor skall organiseras.

Vad gäller motionsförslaget om de särskilda tidsbegränsade tilläggslånen
för flerbostadshus vill utskottet anföra följande. I civilutskottets yttrande har
lämnats uppgifter om byggprisstegringen och igångsättningen av bostadsbyggandet
under de senaste åren. En bred enighet råder om att igångsättningen
är för låg. Enligt utskottets mening skulle igångsättningen öka om de
ekonomiska förutsättningarna förbättrades. Om de i motionen föreslagna
tilläggslånen infördes skulle resultatet bli en snabbt ökad igångsättning, något
som tydligen anses önskvärt även från regeringens sida, även om man från
detta håll fortfarande intar en passiv hållning i frågan och hänvisar till
bristande kommunala initiativ. Förslaget om tidsbegränsat tilläggslån tillstyrks
alltså under förutsättning att beslut enligt vad utskottet anfört ovan
fattas om att införa prisstopp resp. skärpt prisövervakning på boendeområdet.
Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Det bör i sammanhanget uppmärksammas att vi trots det låga bostadsbyggandet
har ett läge med överhettning på byggmarknaden. Regeringens
uraktlåtenhet att totalt sett hålla uppe byggnadsinvesteringarna i samhället
har lett till en kapacitetsbrist i byggsektorn som kommer att bli mycket
besvärande i framtiden. En annan orsak till kapacitetsbristen är att den
kraftiga ökningen av småhusbyggandets andel av det totala bostadsbyggandet
och den likaledes kraftiga ökningen av genomsnittsytorna i småhus
kräver större resurser per färdigställd lägenhet än tidigare. Dessa förhållanden
talar också för en stimulans av just byggandet av flerfamiljshus.

FiU 1979/80:10

Åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete

I yrkandet 5 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen begär
skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsklig
överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Härmed avser motionärerna
åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och
arbete.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över yrkandet 5 (AU 1979/
80:1 y).

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att ungdomsarbetslösheten
har legat högt under hela 1970-talet. Stora resurser har satts in för att
komma till rätta med detta förhållande och riksdagen har vid flera tillfällen
haft att ta ställning till förslag som rör ungdomarnas sysselsättning. Utskottet
hänvisar till betänkandena AU 1977/78:40 med anledning av propositionen
1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, AU 1978/79:15, AU
1978/79:21 och - i fråga om handikappade ungdomar- AU 1978/79:20. Mot
bakgrund av vad som redovisas i dessa betänkanden finner arbetsmarknadsutskottet
inte skäl att nu ta upp en allmän diskussion om ungdomsarbetslöshetsproblemet
utan begränsar sig till att behandla de konkreta förslagen i
den föreliggande motionen.

Motionärernas förslag avser ungdomar i åldrarna 16-19 år. Framför allt är
det fråga om ungdomar som av olika skäl inte vill fortsätta sin utbildning
sedan de har genomgått grundskolan. Förslagen går ut på att stimulera dessa
ungdomar till fortsatt utbildning dels genom en kraftig utbyggnad av en
varvad utbildning, dels genom ett förbättrat studiestöd. Dessutom vill
motionärerna införa en ny typ av statsbidrag för att stimulera arbetsgivare att
erbjuda fast anställning åt ungdomar som har sysselsatts i beredskapsarbete
hos dem.

1 enlighet med vad som anförs i en till arbetsmarknadsutskottets yttrande
fogad avvikande mening (s) vill finansutskottet anföra följande.

De år som gått med borgerliga regeringar vid makten kännetecknas av bl. a.
en hög ungdomsarbetslöshet. Tonåringarna är särskilt drabbade. Som
framgår av redovisningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande övervägs i
höst inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen att för dessa
ungdomar tillskapa vissa nya former för gymnasial utbildning i företag. Enligt
utskottets mening är det nödvändigt att ta ett mer samlat grepp än
departementens initiativ syftar till.

Förslagen i den socialdemokratiska motionen har detta vidare syfte. De vill
uppnå en kraftig utbyggnad av en varvad yrkesutbildning, förstärkt studiestöd
på gymnasial nivå och anordningar för att underlätta övergången från
beredskapsarbete till fast anställning. Utskottet anser att regeringen skyndsamt
bör lägga fram förslag till åtgärder efter de i motionen angivna
riktlinjerna, som ett viktigt led i samhällets åtgärder för att komma till rätta
med ungdomsarbetslösheten.

FiU 1979/80:10

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1979/80:4 yrkandet

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:4 yrkandena 1, 3
såvitt nu är i fråga, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfort.

Särskilt yttrande

av Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland
Sundgren, Karin Flodström och Per Olof Håkansson (alla s) som anför:

Föreliggande motion avgavs den 2 oktober 1979 och föranleddes av att
sådan särskild händelse inträffat som kan motivera motion (RO 3 kap. 15 §).
Denna händelse var den dramatiska försämring av landets ekonomiska läge,
som inträffat sedan riksdagen i juni tog ställning till inriktningen av den
ekonomiska politiken. Syftet med motionen var sålunda att riksdagen skulle
kunna hos regeringen hemställa om åtgärder resp. ge riktlinjer för väntade
propositioner redan denna höst. För att denna motionens syfte skulle kunna
uppnås och över huvud taget på ett meningsfullt sätt prövas var en snabb
behandling av motionen således nödvändig. Genom att medge att motionen
fick väckas måste riksdagen anses ha godtagit detta motiv för motionens
framläggande.

Finansutskottets behandling av motionen har emellertid inte tillgodosett
detta motiv. Den borgerliga majoriteten deklarerade att det inte fanns någon
anledning att behandla motionen i särskild ordning utan den kunde tas upp
av utskottet först när propositioner avgivits om skattepolitiken resp. den
ekonomiska politiken. Att motivet för motionens framläggande varit att
riksdagen skulle kunna ge riktlinjer för utarbetandet av dessa propositioner
nonchalerades av majoriteten. Sedan propositionen om reformering av
inkomstbeskattningen lagts fram, fördes motionen i denna del över till
skatteutskottet. Eftersom det visade sig att regeringen inte ville lägga fram
någon proposition om den ekonomiska politiken, kunde en behandling i
utskottet av motionen till slut framtvingas. Det skedde den 20 november, sju
veckor efter det att motionen väckts. När betänkandet avgörs av kammaren
den 7 december är i flera avseenden de praktiska förutsättningarna för att
tillgodose motionens syfte inte längre för handen.

Enligt vår mening har finansutskottets majoritet förvägrat motionärerna
rätten till en meningsfylld prövning av deras förslag enligt den i riksdagsordningen
förutsatta handläggningsordningen.

FiU 1979/80:10

Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande
1979/80:1 y

över motionen 1979/80:4 om åtgärder för att stabilisera ekonomin
m. m.

Till finansutskottet

Med anledning av att finansutskottet berett skatteutskottet tillfälle yttra sig
över motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 2 får
skatteutskottet anföra följande.

I motionen begärs skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980
innefattande bl. a. sänkningar av de direkta skatterna och av marginalskatterna
för låg- och medelinkomsttagare samt reformering av avdragssystemet.
Vidare begärs i punkten 3 i hemställan skyndsamt förslag till åtgärder för att
stimulera industriinvesteringarna. Detta bör enligt motionärernas mening
bl. a. ske genom ett extra avdrag med 10 procent på sådana investeringar i
byggnader och maskiner som syftar till att långsiktigt förstärka sysselsättningen
samt på investeringar som görs i energisparande syfte.

Enligt vad skatteutskottet inhämtat kommer riksdagen inom kort att
föreläggas en proposition med förslag om skatteomläggning för år 1980. Med
hänsyn härtill och då beskattningsfrågor av den art som aktualiserats i
motionen enligt skatteutskottets mening bör prövas i samband med behandlingen
av denna proposition hemställer skatteutskottet att motionen 1979/
80:4 i vad den rör skattefrågor överlämnas till utskottet.

Stockholm den 6 november 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Bo Forslund (s), Wilhelm
Gustafsson (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn (fp).

3 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1979/80:2 y

över motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkande 3. Enligt
detta yrkande skall riksdagen hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag
till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som anförts i motionen. Det avsnitt i motionen som
motionärerna sålunda åberopar har rubriken ”Åtgärder på investeringsområdet”.

Det första av de förslag beträffande industrisektorn som framförs där avser
ett system med investeringsfonder, förenat med vissa skatteförmåner.
Näringsutskottet utgår från att detta förslag behandlas i yttrande från
skatteutskottet och avstår därför från att kommentera motionen i denna
del.

Ett annat förslag är att ytterligare en miljard kronor av allmänna
pensionsfondens medel skall överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning.
Detta förslag tar näringsutskottet - på grundval av ett yrkande i motionen
1979/80:24-upp i sitt betänkande 1979/80:10 med anledning av vissa delar
av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden jämte
motioner.

Två förslag, om inrättande av en struktur- och utvecklingsfond och om
utarbetande av ett investeringsprogram för den statliga företagssektorn,
återstår att behandla i detta sammanhang.

Struktur- och utvecklingsfond

Förslaget om en struktur- och utvecklingsfond överensstämmer i det
väsentliga med ett antal föregående förslag i samma riktning, senast i
motionerna 1978/79:2, 1978/79:2020 och 1978/79:2427. Över den första av
dessa motioner avgav näringsutskottet yttrande till finansutskottet hösten
1978 (NU 1978/79:1 y s. 10 f.). De båda senare motionerna behandlades i
näringsutskottets betänkande 1978/79:59 (s. 25 f.).

Som näringsutskottet vid dessa tillfällen har framhållit är förslagets
huvudsakliga innebörd att staten skall inrätta ytterligare ett instrument för
strukturpolitiska insatser vid sidan av dem som redan finns. Återigen
konstaterar utskottet att det från motionärernas sida inte i erforderlig mån har
klargjorts vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Med den angivna
sammansättningen av fondens styrelse innebär förslaget, som utskottet
tidigare (NU 1977/78:3 y) har påpekat, att staten till löntagarorganisationerna

FiU 1979/80:10

delegerar huvudansvaret för utformningen av strukturpolitiken, dvs. att
centrala näringspolitiska beslut skall komma till stånd utan politiskt ansvar
för beslutsfattarna. Liksom förut avstyrker utskottet nu att riksdagen uttalar
sig för inrättande av en struktur- och utvecklingsfond enligt motionärernas
förslag.

Investeringsprogram för den statliga företagssektorn

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att utvecklingsbefrämjande
investeringar görs även i de statliga industriföretagen. Det
kan erinras om att statsmakterna som överordnat mål för Statsföretag AB har
angivit att bolaget med krav på lönsamhet skall uppnå största möjliga
expansion. Mot bakgrund härav utgår utskottet från att Statsföretag och dess
dotterbolag - liksom också övriga statliga industriföretag - bedriver en
målmedveten investeringsplanering. Förutsättningarna för finansiering av
de investeringar som kommer i fråga varierar självfallet starkt med hänsyn till
företagens lönsamhet, tillgång till eget kapital, upplåningsmöjligheter etc.
Vissa centrala investeringsbeslut kommer otvivelaktigt att få fattas av
riksdagen. Utskottet finner emellertid inte skäl att föreslå att riksdagen på det
sätt som motionärerna tycks mena skall engagera sig i de statliga industriföretagens
investeringsverksamhet över hela linjen. Det bör även fortsättningsvis
ankomma på företagen att under regeringens överinseende själva
utforma sin investeringspolitik och på regeringen att, i den mån det är
erforderligt, hänskjuta särskilda finansieringsfrågor till riksdagen. Näringsutskottet
avstyrker sålunda motionen även i nu avsedd del.

Stockholm den 20 november 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s),
Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Bengt
Sjönell (c), Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s),
Wivi-Anne Radesjö (s). Birgitta Johansson (s), Filip Johansson (c), Christer
Eirefelt (fp) och Sylvia Pettersson (s).

FiU 1979/80:10

Avvikande meningar

1. Struktur- och utvecklingsfond

Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s) anser att
den del av yttrandet som börjar med ”Sorn näringsutskottet” och slutar med
”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse:

Från socialdemokratiskt håll har vid dessa tillfällen påtalats att förslagets
vedersakare konsekvent har undvikit att diskutera de grundläggande motiveringarna
för att en struktur- och utvecklingsfond bör tillskapas. Så är fallet
även denna gång. Detta sätt att hantera frågan kan inte försvaras. Det är, som
framhålls i motionen 1979/80:4, nödvändigt att industriinvesteringarna
effektivt stimuleras. De instrument som nu står till buds är inte tillräckliga för
att åstadkomma det risktagande som behövs för detta ändamål. Följaktligen
har den föreslagna struktur- och utvecklingsfonden en viktig uppgift att fylla.
Genom en sådan fond skulle staten skapa förutsättningar för de offensiva,
framtidsinriktade investeringar som oundgängligen behövs i det nuvarande
ekonomiska läget. Näringsutskottet finner det också värdefullt att - med den
föreslagna sammansättningen av fondstyrelsen - löntagarorganisationerna
kommer att medverka vid utformningen av strukturpolitiken. Utskottet
tillstyrker alltså motionen i nu avsedd del.

2. Investeringsprogram för den statliga företagssektorn

Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s) anser att
den del av yttrandet som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med
”avsedd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill liksom motionärerna understryka att det är viktigt att
möjligheterna att stimulera industriinvesteringarna genom direkta insatser
inom den statliga företagssektorn tas till vara. För att detta skall kunna ske
fullt ut bör ett samlat, ambitiöst investeringsprogram för de statliga
industriföretagen utarbetas. Programmet bör inte vara alltför kortsiktigt utan,
som motionärerna föreslår, avse en treårsperiod. Det bör så snart som möjligt
föreläggas riksdagen, som sannolikt måste anvisa en väsentlig del av de
medel som behövs för dess förverkligande. Näringsutskottet rekommenderar
alltså att riksdagen gör en sådan framställning till regeringen som förordas i
den sist berörda delen av motionen 1979/80:4.

FiU 1979/80:10

Arbetsmarknadsutskottets yttrande Bilaga 3

1979/80:1 y

över motionen 1979/80:4 såvitt angår förslag till åtgärder för att
förbättra ungdomars möjligheter till utbildning och arbete

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 23 oktober 1979 beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att avge yttrande över motionen 1979/80:4 av Olof Palme
m. fl. (s) i vad avser yrkandet 5.

Motionen

I den aktuella delen av motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär
skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Härmed avser motionärerna
åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och
arbete.

Motionärerna anför att under det borgerliga regeringsinnehavet har
ungdomarnas möjligheter att få ett fast arbete kraftigt försämrats. Den
utvecklingen måste brytas. Detta bör i första hand ske genom en fast
ekonomisk politik i enlighet med de riktlinjer som angivits i övriga delar av
motionen. Därutöver förordas följande tre slag av åtgärder.

För att stimulera ungdomar att skaffa sig utbildning utöver grundskolan
bör man kraftigt bygga ut en varvad utbildning, där utbildning genom
praktiskt yrkesarbete ute på arbetsplatserna kombineras med teoretiska inslag
som förläggs till skolan. Skolstyrelserna avses bli ansvariga för utbildningen.

Motionärerna tänker sig att den praktiska delen av utbildningen skall
förläggas till näringslivet och den offentliga sektorn. De förutsätter att
arbetsmarknadens parter skall medverka till att nödvändiga platser tas fram.
Därutöver anser motionärerna att det är nödvändigt med lagstiftningsåtgärder.
Tillämpningsområdet för lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder
(främjandelagen) bör vidgas, så att samhället får rätt att disponera dokumenterat
tillgängliga utbildningsplatser i företag och förvaltningar. Staten bör
täcka de eventuellt ökade kostnader för arbetsgivaren som utbildningen
föranleder.

Riktlinjerna för utbildningens innehåll och genomförande bör utarbetas i
nära samråd med de anställdas organisationer.

Som en ytterligare väg att stimulera ungdomar till fortsatt utbildning efter
grundskolan föreslår motionärerna att studiestödet förbättras. Motionärerna
noterar att det ekonomiska stödet till ungdomar i gymnasieåldern varierar

4 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

kraftigt beroende bl. a. på vem som anordnar utbildningen. En översyn av
stödformerna till dessa ungdomar bör omedelbart komma till stånd. Utgångspunkten
bör vara att öka studiebidragen till 16-19-åringarna genom att
utnyttja de finansiella resurser som frigörs vid en successiv övergång från
beredskapsarbeten till varvad utbildning. Studiestödsutredningen bör få i
uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag härom.

Slutligen förordas åtgärder för att öka möjligheterna till fast anställning för
ungdomar i beredskapsarbete. Motionärerna avser med sitt förslag ungdomar
under 20 år. De tänker sig att arbetsgivare som erbjuder sådana ungdomar fast
anställning sedan tiden för beredskapsarbetet har löpt ut skall kunna erhålla
fortsatt statsbidrag, exempelvis under ytterligare tolv månader. Bidraget skall
därvid utgå med fallande procentsatser, under den första sexmånadersperioden
efter det att beredskapsarbetet har upphört med 50 96 av den totala
lönekostnaden och under den avslutande sexmånadersperioden med
25 96.

Statistiska uppgifter om ungdomsarbetslösheten

Nedanstående diagram visar omfattningen av arbetslösheten bland ungdomar
sedan slutet av 1960-talet. Av diagrammet framgår att arbetslösheten
bland ungdomar är väsentligt högre än bland arbetslösa i allmänhet. Särskilt
utsatta är tonåringarna.

Arbetslösa i procent av arbetskraften

% Åldersgrupper

16-74 år
20-24 år
16-19 år

1968 69 70 71 72 73

76 77 78 79*

•första halvåret

FiU 1979/80:10

Under hela 1970-talet har gjorts stora ansträngningar för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten. Omfattande åtgärder av både utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiskt slag har vidtagits. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna under senare år framgår av följande sammanställning.
Siffrorna är medeltal för månad under andra kvartalet resp. år.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

	1976	1977	1978	1979
Arbetslösa 16-24 år	23 000	23 000	34 000	34 000
(därav 16-19 år	12 000	13 000	17 000	19 000)
I arbetsmarknadsutbildning	8 500	15 600	15 900	17 300
1 beredskapsarbeten	14 400	16 400	29 200	39 000
Summa	45 900	55 000	79 100	90 300

Antalet arbetslösa ungdomar (16-24 år) var i oktober i år 33 000 mot 38 000 i
oktober 1978. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning var i oktober i år
25 000 mot 22 800 i oktober 1978. Sysselsättningen i beredskapsarbeten var
under samma månad i år betydligt lägre än i fjol, 21 000 mot 30 700.

Planerad reform av yrkesutbildningen i företag

Utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen remitterade i augusti i år
till arbetsmarknadens parter en promemoria, ”Yrkesutbildning i foretag för
lediga jobb”. Samtidigt inbjöds parterna till överläggningar i frågan.

I promemorian skisseras nya former för inbyggd utbildning och lärlingsutbildning
för arbetslös ungdom. Utbildning skall kunna anordnas i företag
eller hos hantverkare inom i princip hela den privata arbetsmarknaden.
Kompletterande undervisning i t. ex. allmänna ämnen skall ges i gymnasieskolor
eller på AMU-centra. Utbildningstidens längd bedöms vara minst ett
och högst tre år.

För genomförandet av utbildningen avses företagen få ett statsbidrag som i
promemorian anges till 250 kr. per elev och vecka. Eleverna föreslås få ett
särskilt studiebidrag i den mån de inte som anställda lärlingar uppbär lön från
företaget. I det senare fallet skall bidrag till lönekostnaderna utgå till företaget
med samma belopp som det särskilda studiebidraget.

Tillsynsansvaret skall åvila skolstyrelserna och de lokala skolledningarna.

De nya formerna för gymnasial företagsutbildning förutskickas få en
omfattning motsvarande ca 15 000 elever per årsklass. Reformen förutsätter
att arbetsmarknadens parter kan enas om att ett motsvarande antal utbildningsplatser
ställs till förfogande.

Det förordade nya bidragssystemet är tänkt att ersätta de gällande bidragen

FiU 1979/80:10

till inbyggd utbildning och lärlingsutbildning. Vidare räknar man med att de
enskilda beredskapsarbetena för ungdom i företag och hos organisationer
skall avvecklas och att behovet av statliga och kommunala beredskapsarbeten
för ungdom skall minska väsentligt. De nuvarande möjligheterna till
arbetsmarknadsutbildning för ungdomar under 20 år anses också kunna
begränsas.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sverige hantverks- och industriorganisation
- Familjeföretagen, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen
i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation har i oktober avgett
preliminära remissyttranden över promemorian. Inom utbildnings- och
arbetsmarknadsdepartementen arbetar man vidare med reformförslaget som
underlag för de kommande överläggningarna med arbetsmarknadens parter.
Arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén har i en interpellationsdebatt den 5
november sagt att han räknar med att riksdagen under vintern eller våren
1980 skall föreläggas förslag i ämnet med sikte på att reformen skall börja
genomföras under läsåret 1980/81.

Enskilda beredskapsarbeten för ungdomar

Enskilda beredskapsarbeten kan anordnas för ungdomar i åldrarna 16-19 år
hos företag och organisationer. Statsbidrag utgår därvid i regel med 75 % av
den totala lönekostnaden. Sådant beredskapsarbete får normalt pågå i högst
sex månader. Förlängning kan ske med någon eller några månader om
obligatorisk praktik därigenom blir fullgjord. Antalet sysselsatta i de enskilda
beredskapsarbetena varierar över året. Under första kvartalet 1979 var antalet
i genomsnitt per månad 10 300.

Även vid kommunala beredskapsarbeten för ungdom är statsbidraget
75 %. Beredskapsarbeten i praktiksyfte hos statliga myndigheter betalas helt
över arbetsmarknadsverkets budget. Kommunala och statliga beredskapsarbeten
står öppna även för ungdomar i åldrarna 20-24 år.

Studiestödsutredningens uppdrag

Studiestödsutredningen erhöll i augusti 1978 tilläggsdirektiv. I dessa
understryks att utredningen i sitt fortsatta arbete bör prioritera stödet till de
yngre eleverna i gymnasial utbildning. Därefter har riksdagen i maj 1979 på
förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1978/79:20 s. 10) som sin mening
gett regeringen till känna att ”prioriteringen bör påbörjas redan i budgetarbetet
rörande budgetåret 1980/81”.

Utskottet

Ungdomsarbetslösheten har legat högt under hela 1970-talet. Stora
resurser har satts in för att komma till rätta med detta förhållande, och

FiU 1979/80:10

riksdagen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till förslag som rör
ungdomarnas sysselsättning. Här kan hänvisas till betänkandena AU
1977/78:40 med anledning av propositionen 1977/78:164 om åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet, AU 1978/79:15, AU 1978/79:21 och - i fråga om
handikappade ungdomar - AU 1978/79:20. Mot bakgrund av vad som
redovisas i dessa betänkanden finnér utskottet inte skäl att nu ta upp en
allmän diskussion om ungdomsarbetslöshetsproblemet utan begränsar sig till
att behandla de konkreta förslagen i den föreliggande motionen.

Som framgår av den föregående redovisningen pågår överväganden inom
utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen om nya former för gymnasial
utbildning i företag. En diskussionspromemoria förelädes i augusti i år
arbetsmarknadens parter för preliminära yttranden och samtidigt inbjöds
parterna till överläggningar i ämnet. Förslagen i promemorian går ut på att
praktisk utbildning i företagen skall kombineras med teoretisk utbildning
genom gymnasieskolans försorg och under dess ansvar. Syftet med dessa
förslag är med andra ord att åstadkomma en varvad utbildning. Avsikten är
att förslagen efter fortsatt överarbetning i anslutning till de nämnda
överläggningarna med parterna på arbetsmarknaden skall föreläggas riksdagen
senare under riksmötet. Det kan tilläggas att viss försöksverksamhet med
varvad utbildning för högst 400 elever redan pågår. Motionärernas önskemål
om att regeringen snarast skall framlägga förslag om åtgärder för en snabb
utbyggnad av en varvad utbildning får därmed anses vara i allt väsentligt
tillgodosedda.

Ett genomförande av promemorians förslag väntas leda till att beredskapsarbeten
för ungdomar i enskilda företag kan avvecklas och att motsvarande
arbeten inom den statliga och kommunala sektorn kan nedbringas väsentligt.
Enligt utskottets mening är det knappast möjligt att helt slopa möjligheten att
ge ungdomar arbetslivserfarenhet genom beredskapsarbete. Frågan hur dessa
arbeten skall utformas så att de så långt möjligt ger grund för fortsatt
yrkesverksamhet bör lämpligen prövas i samband med den slutliga utformningen
av det föreslagna systemet med gymnasial utbildning i företag. Därvid
får man också överväga vilken omfattning utbildningen skall ha och hur man
skall ordna övergången till fast anställning. Utskottet utgår från att den i
motionen framförda tanken att genom ett särskilt bidrag stimulera arbetsgivare
att ge beredskapsarbetande ungdomar fast anställning kommer att tas
upp vid dessa överväganden.

FiU 1979/80:10

Mot bakgrund av dessa uttalanden från utskottets sida finns det inte
anledning att föreslå någon åtgärd på grund av motionen i den nu behandlade
delen.

Utskottet tar slutligen upp motionens yrkande om att studiestödsutredningen
skall få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag om förbättrat
studiestöd för 16-19-åringar. Utskottet hänvisar till dels att utredningen
genom tilläggsdirektiv redan har ålagts att i sitt fortsatta arbete prioritera
frågan om stödet till de yngre eleverna i gymnasial utbildning, dels att
riksdagen i våras fattade beslut (SfU 1978/79:20 s. 10, rskr 1978/79:319) att
frågan bör tas upp redan i budgetarbetet för nästa budgetår. Resultatet härav
bör avvaktas, och utskottet avstyrker därför även detta krav i motionen.

De ovan redovisade ställningstagandena innebär att utskottet avstyrker
motionen 1979/80:4 yrkandet 5.

Stockholm den 20 november 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors (m),
Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s). Pär Granstedt (c),
Margit Odelsparr(c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Sune Johansson
(s), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel
Bohlin (m).

Avvikande mening

Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Sune
Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Sorn framgår” och på s. 6 slutar
”yrkandet 5.” bort ha följande lydelse:

De år som gått med borgerliga regeringar vid makten kännetecknas av bl. a.
en hög ungdomsarbetslöshet. Tonåringarna är särskilt drabbade. Som
framgår av den tidigare redovisningen övervägs i höst inom utbildnings- och
arbetsmarknadsdepartementet att för dessa ungdomar tillskapa vissa nya
former för gymnasial utbildning i företag. Enligt utskottets mening är det
nödvändigt att ta ett mer samlat grepp än departementens initiativ syftar
till.

Förslagen i den socialdemokratiska motionen har detta vidare syfte.
Motionärerna vill uppnå en kraftig utbyggnad av en varvad yrkesutbildning,
förstärkt studiestöd på gymnasial nivå och anordningar för att underlätta
övergången från beredskapsarbete till fast anställning. Utskottet anser att

FiU 1979/80:10

regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till åtgärder efter de i motionen
angivna riktlinjerna som ett viktigt led i samhällets åtgärder för att komma till
rätta med ungdomsarbetslösheten.

Det anförda innebär att utskottet för sin del tillstyrker motionen 1979/80:4
yrkandet 5.

FiU 1979/80:10

Civilutskottets yttrande Bilaga 4

1979/80:3 y

över motionsyrkande om åtgärder inom den ekonomiska politiken
såvitt rör bostadsbyggandet

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut den 23 oktober 1979 berett civilutskottet
tillfälle att avge yttrande över motionern 1979/80:4 (s) yrkandet 4 och därvid
hemställt att yttrandet avlämnas skyndsamt.

1 Motionsyrkandet m. m.

I motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4 hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts.

I motionen anförs bl. a. att särskilda åtgärder krävs för att öka bostadsbyggandet.
Detta har enligt motionärerna sjunkit till en i förhållande till
efterfrågan oacceptabelt låg nivå. Påbörjandet för år 1979 uppskattas till
56 000-58 000 lägenheter mot behövliga 70 000-75 000. Med hänvisning till
tidigare motionsförslag (s) föreslås att ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån som skall utgå med tio procent av låneunderlaget införs
vid byggande av flerfamiljshus samt att åtgärder vidtas mot den snabbt
stigande prisnivån på bl. a. byggnadsmaterial. Riksdagen bör kräva att
regeringen snabbt framlägger förslag i enlighet med i motionen anförda
riktlinjer för att stimulera bostadsbyggandet.

2 Uppgifter i anslutning till motionsförslaget

2.1 Prisstopp på byggnadsmaterial

Allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) är en
beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan tillämpas i vissa
angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att
under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Riksdagen
har(prop. 1978/79:34, FiU 1978/79:11) godkänt att regeringen förordnar om
fortsatt tillämpning av lagens 2-4,6,8 och 9 §§ under tiden den 21 december
1978-den 20 december 1979. Regeringen har i propositionen 1979/80:27
föreslagit riksdagen att godkänna ett motsvarande godkännande för tiden
t. o. m. 20 december 1980.

Bland formerna för prisreglering anges i 3 § att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan förordna om stoppris på viss förnödenhet

FiU 1979/80:10

eller tjänst. Detta innebär bl. a. att den som frivilligt säljer förnödenhet inte
utan tillstånd får överskrida det pris som han tillämpade den dag som anges i
förordnandet. I 3 b § sägs att på motsvarande sätt en säljare inte får höja sitt
pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort anmälan om
prishöjningen och skälen för denna.

Enligt förordningen (1977:770) om prisstopp m. m. (omtryckt 1978:732,
ändrad senast 1979:761) gäller f. n. prisstopp inom byggnadsmaterialområdet
för köksskåp och garderobsskåp av trä. För större delen av övriga typer av
byggnadsmaterial gäller föreskrift om anmälningsplikt.

Nedan redovisas prisutveckingen på vissa byggnadsmaterial under perioden
1973-november 1979.

Tabell I

Prisutveckling pä några viktigare byggmaterial 1973-november 1979. (Uppgifterna avser
priserna vid årets utgång där inte annat anges.J 1972 = 100

Produkt	1973	1974	1975	1976	1977	1978	nov. 1979
Cement	105	139	156	178	195	209	236
Fabriksbetong	103	119	139	159	181	194	208
Lättbetong	121	126	147	162	188	211	224
Tegel	112	130	145	164	183	196	233
Kalksandsten	118	126	152	167	198	220	244
Gipsskivor	117	135	158	158	172	180	189
Board	115	130	143	154	172	186	206
Spånskivor	108	124	133	151	151	159	1'63
Dörrsnickerier	120	139	156	176	176	200	217
Fönstersnickerier	127	146	171	188	213	226	244
Inredningssnickerier	112	115	135	143	159	170	182
Parkett	123	139	171	195	221	236	272
Mineralull	113	132	154	166	182	193	211
Byggpapp	100	143	167	180	200	220	250
Sanitetsporslin	110	125	150	165	171	190	194
Badkar	112	123	133	149	163	187	187
Diskbänkar	115	120	132	153	163	169	196
Värmepannor	115	138	149	173	190	207	228
Radiatorer	110	127	143	167	173	185	196
Oljebrännare	100	120	136	144	162	181	188
Varmvattenberedare	105	123	131	150	164	179	188
Installationsledning	148	139	117	134	142	156	193
Elradiatorer	115	127	149	179	190	201	213
Lysrörsarmatur	107	130	150	162	178	-	-

Källa: Statens pris- och kartellnämnd (SPK).

5 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

Tabell 2 Prisutveckling på vissa byggmaterial 1978-nov. 1979
Prishöjning i procent

Produkt	To-talt i pro-cent 1978	1979 Jan.	Feb.	Mars	Apr.	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.
Cement	7,0	4,3	_	_	_	2,5	_	5,8	_	_	_	_
Fabriksbetong	7.0	1,6	-	-	-	-	3,5	2,0	-	-	-	-
Lättbetong	12,0	-	-	-	-	-	6,0	-	-	-	-	-
Tegel	7,0	5,5	-	3,5	-	-	5,6	3,2	-	-	-	-
Betongtak- pannor	7,0		—	—	6,8	—	—	-	—	4,1	—	—
Kalksandsten	11,0	-	-	-	-	-	6,0	-	-	-	-	4,0
Gipsskivor	4,5	~	-	-	-	-	4,8	-	-	-	-	-
Spånskivor	-	15,0	-	-	-	-	-	6,5	-	-	9,0	-
Board	8,0	5,0	-	-	-	-	-	5,5	-	-	-	-
Mineralull	6,0	5,0	-	-	-	-	-	-	4,0	-	-	-
Dörr- snickerier	13,0	-	—	-	—	—	-	—	-	—	8,5	-
Fönster- snickerier	6,0	8,0	-	-	-	“	-	—	-	—	-	—
Inrednings- snickerier	7,0	-	-	-	7,0		—	—	—	—	—	—
Parkett	7,0	-	-	7,6	-	-	-	-	-	-	7,0	-
Trävaror	6,0	2,0	1,6	1,0	1,6	-	2,9	1,8	-	0,2	5,3	-
Plastgolv	8,0	-	-	-	7,0	-	-	3,7	-	2,7	-	-
Textilmattor	4,3	-	-	5,0	-	-	-	-	4,8	-	-	-
Byggpapp	10,0	8,0	-	-	-	-	-	-	5,5	-	-	-
Planglas	12,5	-	-	7,7	-	-	-	-	-	-	-	-
Isolerrutor	5,0	-	-	-	7,0	-	-	-	-	-	-	-
Sanitets- porslin	11,0	- -	-	-	-	-	2,0	-	-	-	-	-
Badkar	15,0	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Värmepannor	7,0	5,0	-	-	-	-	-	-	5,0	-	-	-
Radiatorer	7,0	6,0	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Oljebrännare	12,0	-	-	-	-	-	4,0	-	-	-	-	-
Varmvatten- beredare	9.0	5,0	—	—	—	—	—	-	—	—	~	—
Värmeväxlare	10,0	8,0	-	-	5,0	-	-	-	-	-	-	-
Plaströr	-	-	1,0	3,0	13,0	-	6,6	-	-	3,0	-	-
El- ledningar	10,0	-	-	11,0	4,0	-	3,0	-	-	-	-	4,0
El- radiatorer	6,0	6,0

Källa: SPK.

Frågan om prisstopp på byggnadsmaterial m. m. behandlades senast av
utskottet i mars 1979 i betänkandet CU 1978/79:26(s. 33-34) med anledning
av motion (vpk). Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att
prisutvecklingen beträffande byggnadsmaterial i förening med gällande
prisövervakning inte kunde anses motivera en i motionen föreslagen åtgärd

FiU 1979/80:10

om prisstopp för denna sektor t. o. m. utgången av år 1979. Riksdagen följde
utskottet.

2.2 Prisövervakning och skarpt kontroll av vissa entreprenadpriser

I civilutskottets betänkande CU 1977/78:3 behandlades ett motionsförslag
(s) om en redovisning av frågan om orsaker till kostnadsutvecklingen inom
bostadsbyggnadssektorn. Utsottet som bl. a. ansåg motionsförslaget tillgodosett
genom en av låneunderlagsgruppen publicerad rapport om pris- och
kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet anförde vidare:

Allmänt sett är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att
kostnadsutvecklingen och dess orsaker också fortlöpande följs med uppmärksamhet.
Det torde vara möjligt att med ytterligare bistånd från de stora
byggherregruppernas sida komplettera de hittills redovisade resultaten i vad
avser anbudsnivåerna. Utskottet har förutsatt att i fråga om anbudsnivåerna
m. m. statens pris- och kartellnämnd kan utföra ytterligare nödvändiga
undersökningar.

Reservanter (s) anförde bl. a. (s. 17-18) att den nämnda undersökningen
borde kompletteras och att resultatet därav snarast borde redovisas för
riksdagen i förening med regeringens bedömningar och de konkreta förslag
som kan aktualiseras. Behovet av aktiva åtgärder ströks under.

Vid kammarbehandlingen av nämnda betänkande den 8 december 1977
besvarade statsrådet Friggebo en interpellation (s), vari begärts en redogörelse
för rapportens analyser och för de slutsatser som kan dras av dessa. I
interpellationssvaret anfördes bl. a.

Liksom låneunderlagsgruppen finner jag det svårt att dra några omedelbara
och entydiga slutsatser av det redovisade materialet. Jag vill också peka på att
det pågår ett omfattande arbete inom myndigheter och företag för att klargöra
orsakerna till byggprisutvecklingen. Statens industriverk har nyligen redovisat
ett omfattande utredningsarbete avsett att vara underlag för branschpolitiska
ställningstaganden för byggbranschen. Statens pris- och kartellnämnd,
som har regeringens uppdrag att bedriva en intensiv prisövervakning,
kommer under våren 1978 att redovisa en studie om orsakerna till
utvecklingen av byggpriser för förskolor och fritidshem. Också inom
bostadsstyrelsen ägnas ökat intresse åt kostnadsfrågorna.

I sitt i april 1978 justerade betänkande CU 1977/78:27 (s. 22-23) behandlades
motionsyrkanden (s) dels om ett tillkännagivande beträffande skärpt
kontroll av här aktuella entreprenadpriser, dels om en snar redovisning av
orsakerna till prisutvecklingen. Utskottet redovisade bl. a. pågående arbete
inom SPK och anförde:

Enligt vad utskottet erfarit kommer SPK under året bl. a. att analysera prisoch
konkurrensförhållandena i vad avser entreprenader på byggnadsområdet.
Inom SPK planerar man även att undersöka kalkyleringsprinciper och

FiU 1979/80:10

kostnadsförhållanden vid gruppbebyggelse för småhus. Redan nu pågår inom
SPK prisundersökningar beträffane barnstugor.

De frågor som tas upp i motionen 897 (s) och som bl. a. rör en analys av
prisutvecklingen på byggmarknaden samt i samband därmed en kontroll av
entreprenadpriserna är enligt utskottet viktiga. När resultatet av pågående
och planerade utredningar slutförts bör ett underlag finnas för att bedöma
vilka åtgärder som kan behöva vidtas beträffande prisfrågorna på byggmaterialområdet.
Utskottet anser att de åtgärder som planeras inom SPK i allt
väsentligt ligger i linje med vad som i motionen 897 (s) föreslagits. Något
tillkännagivande finner utskottet således inte erforderligt.

Reservanterna (s) anförde:

De frågor som behandlas av SPK är betydelsefulla. De är emellertid endast
ett första steg på vägen mot en skärpt kontroll av entreprenadpriserna på
bostadsmarknaden. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att förslag
från SPK snarast kommer fram samt att regeringen med ledning av de gjorda
undersökningarna snabbt vidtar åtgärder så att den ogynnsamma utvecklingen
beträffande byggkostnadsutvecklingen bryts. Frågan är emellertid av
större vidd och berör inte endast de av SPK upptagna frågorna. Som anförts i
motionen 897 (s) noterade civilutskottet enhälligt år 1977 att uppgången i
byggkostnaderna inte helt kunde förklaras med bakomliggande mätbara
faktorer. Enligt utskottets mening har regeringen under det gångna året inte
nog seriöst behandlat frågan om byggkostnadsutvecklingen och den stora och
oförklarliga regionala prisspridning som förekommer. Vidare måste regeringen
snabbt uppmärksamma de ändrade konkurrensförhållanden inom
olika led av bostadsbyggandet som inträffat under de senaste åren genom den
koncentration till större företagsenheter som skett. Den bättre kontrollen av
prisbildningen på byggnadssektorn och därmed sammanhängande konkurrensfrågor
innebär att bättre möjligheter kommer att finnas för att på sikt
kunna övergå till ett system med produktionskostnadsanpassad belåning,
något som bör eftersträvas. Frågan behandlas såväl i propositionen 1977/
78:93 som i motionen 1977/78:1835 (s). F. n. saknas möjligheter att övergå till
ett system med produktionskostnadsanpassad belåning. Genomförandet av
systemet förutsätter reell konkurrens, något som enligt utskottets mening
alltså saknas f. n.

Vad utskottet ovan anfört bl. a. om entreprenadpriskontroll samt om
prisutvecklingen inom bostadssektorn bör ges regeringen till känna. Förslag i
frågorna bör snarast redovisas för riksdagen.

Riksdagen följde utskottet.

1 civilutskottets yttrande CU 1978/79:1 y (s. 4-5,17-18) till finansutskottet
lämnas med anledning av en motion (s) en redogörelse för behandlingen av
frågan om kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggnadssektorn och för
utskottets tidigare ställningstagande i frågan.

I yttrandet som justerades i november 1978 hänvisade utskottet till att
inom SPK pågick ett arbete avsett att ge underlag för närmare bedömningar
av frågan om byggentreprenadpriserna inom boendeområdet. Enligt vad
utskottet då erfarit beräknades SPK:s undersökning vara klar våren 1979.
Utskottet förutsatte att regeringen följde detta arbete och så snart som möjligt
redovisade även sina bedömningar av utvecklingen av entreprenadpriserna

FiU 1979/80:10

på bostadsbyggnadsområdet. Utskottet ansåg det väsentligt från såväl
samhällsekonomisk som bostadspolitisk synpunkt att orsakerna till produktionskostnadsökningen
klarlades. I motionen framförda allmänna krav på en
skärpt entreprenadpriskontroll ansågs av utskottsmajoriteten (c,m,fp) emellertid
inte kunna leda till eller främja en positiv lösning, varför förordades att
finansutskottet avstyrkte motionsförslaget. 1 avvikande mening (s) konstaterades
att det inom SPK pågående arbetet var ett steg i rätt riktning men att
ytterligare överväganden snarast borde göras för att bryta utvecklingen.
Finansutskottets majoritet (c, m, fp) följde utskottet medan reservanter (s) i
finansutskottet stödde den avvikande mening som fogats till civilutskottets
yttrande. Riksdagen följde finansutskottet.

Frågan om skärpt entreprenadpriskontroll och prisövervakning behandlades
av utskottet även i mars 1979 (CU 1978/79:26 s. 33-34) med anledning av
motion (s). Motionärerna föreslog bl. a. att en utredning skulle tillsättas för att
analysera prisutvecklingen på byggnadsmarknaden samt att en redovisning
därav jämte förslag till konkreta aktiva åtgärder snarast borde föreläggas
riksdagen. Utskottets majoritet (c,m,fp) hänvisade även då till det arbete i
frågan som pågick inom SPK och tilläde att ytterligare undersökningar om
prisutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. Färdigställts av SPK. Sålunda
erinrades om att SPK redovisat en analys av prisutvecklingen inom
bostadsbyggandet mellan Första halvåret 1974 och Första halvåret 1978 samt
att SPK i sin anslagsframställning hösten 1978 lämnat ett förslag om
prisövervakning på boendeområdet, ett förslag som syftade till att påverka
prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. Förslaget skulle
övervägas skyndsamt. Enligt utskottsmajoritetens mening ansågs motionärernas
ånyo upprepade önskan om en utredning om entreprenadpriserna
m. m. tillgodosedd i den utsträckning som rimligen kunde påfordras. I
reservation (s) anfördes att SPK:s undersökningar visade att arbetet i frågan
inom SPK borde fortsättas och intensifieras. Riksdagen följde utskottet.
SPK:s undersökning om entreprenadpriserna beräknas vara klar under år
1980. Att undersökningen försenats beror bl. a. på att statistiska centralbyrån
(SCB) vägrat att till SPK lämna ut visst material som av SCB bedömts vara
sekretessbelagt. Ärendet är genom SCB:s skrivelse den 27 mars 1979 Föremål
för regeringens prövning.

I april 1979 förordnade dåvarande handelsministern en sakkunnig att
utreda frågan om prisövervakning på boendeområdet. Den sakkunnige har
avgivit promemorian Prisövervakning på boendeområdet (Ds H 1979:2). I
promemorian föreslås en ökad prisövervakning på boendeområdet - någon
förändring av det nuvarande förhandlingssystemet För fastställande av hyror
anses inte kunna komma ifråga. Särskilt angeläget anses vara att bostadsstyrelsen
(BoS), SPK och SCB samordnar och därmed effektiviserar resp.
myndighets verksamhet på området. I promemorian görs en genomgång av
de områden som anses lämpa sig för prispolitiska insatser på boendeområdet.
Bl. a. anförs (s. 79) att en ökad prisövervakning på boendeområdet främst bör

FiU 1979/80:10

sikta på att påverka prissättningen inom områden med stor betydelse för de
slutliga boendekostnaderna samt att förse boende och myndigheter inom den
bostadspolitiska organisationen med kunskaper om vad som döljer sig bakom
statistik på boendeområdet m. m. Promemorian har remissbehandlats. SPK
anför i sitt remissvar att nämnden i sin anslagsframställning för nästa
budgetår framhållit att resultatet av promemorian leder till att nämnden
under innevarande budgetår bör tilldelas medel för att omgående kunna
inrätta en föreslagen enhet för pris- och konkurrensövervakning av byggande
och boendekostnader.

2.3 Kostnadsutvecklingen inom byggsektorn

Civilutskottet noterade i mars 1977 (CU 1976/77:18 s. 36) enhälligt att det
fanns uppgifter om en snabb uppgång i byggnadskostnaderna som inte helt
kan förklaras med bakomliggande mätbara faktorer. I maj 1977 redovisade
utskottet (CU 1976/77:40 s. 5) att låneunderlagsgruppen inom bostadsdepartementet
skulle fl i uppdrag att snabbt analysera den prisspridning som
förekommit. Syftet var att få ett underlag för att bedöma orsakerna till höga
överkostnader i enskilda låneobjekt. Utskottet konstaterade (s.7) fortfarande
enhälligt att byggprisutvecklingen under början av år 1977 visat vissa oroande
tecken men att prisbilden var mycket oklar och splittrad. Utskottet ansåg att
ett bättre underlag för bedömningar torde ges genom en analys som
låneunderlagsgruppen skulle göra. I ett särskilt yttrande (s) förutsattes att
låneunderlagsgruppens utredning skulle komma att täcka inte endast vid
preliminära lånebeslut redovisade kostnader utan också den bild av anbudsnivåerna
som tecknas i ärenden som inte går till beslut och kanske inte ens till
ansökan på grund av att anbuden är för höga.

Även för tiden därefter har byggpriserna stigit starkt. Sålunda har
byggnadsprisindex för flerbostadshus stigit med omkring 20 % för pågående
byggprojekt mellan 1977 och 1978. Konsumentprisindex uppgick till omkring
10 % under samma tid. Byggprisstegringen för gruppbyggda småhus är
mindre än för flerbostadshus. I nedanstående tabell jämförs byggpriserna och
konsumentpriserna under perioden 1968-1978.

Tabell 3 Utvecklingen av de reala byggpriserna 1968-1978

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Flerbostadshus 97 93 91 92 94 99 97 99 101 110

Gruppbyggda 98 94 90 92 91 92 89 93 93 94

småhus

Källa: SCB.

Med reala byggpriser menas kvoten mellan byggnadsprisindex och konsumentprisindex.
Indextalet 110 för 1978 för flerbostadshus anger sålunda att
byggpriserna totalt för 1978 stigit med 10 % mer än konsumentpriserna.

FiU 1979/80:10

Byggnadsprisindex är en index som mäter förhållandet mellan en situation
och en annan av byggpriserna - dvs. de pris byggherrarna faktiskt får betala -för en grupp i någon mening likvärdiga byggnadsprojekt.

En jämförelse av utvecklingen av de reala byggpriserna mellan första
kvartalet 1978 och första kvartalet 1979 ger vid handen att stegringen av
byggnadspriserna varit snabbare än stegringen av konsumentpriserna.

Tabell 4 Förhållandet total produktionskostnad/pantvärde i riket 1976 - andra kvartalet
1979

År och kvartal	Gruppbyggda småhus	Flerbostads- hus
1976:1	106,3	109,6
II	105,1	106,8
lil	103,5	104,2
IV	103,2	106,8
1977:1	103,1	98,4
II	103,4	101,9
III	104,5	106,5
IV	106,5	107,0
1978:1	107,2	108,6
II	107,9	105,2
lil	105,0	106,9
IV	105,0	107,6
1979:1	106,9	110,3
II	105,3	108,1

Källa: BoS råd för belånings- och värderingsfrågor.

Tabell 5 Relationen byggkostnad/pantvärde för hus med preliminärt beslut om statligt
bostadslån andra kvartalet 1979 i riket. (Byggkostnad = Produktionskostnad exkl.
kostnad för tomt- och grundberedning.)

Antal Därav i % inom nedanstående klasser
lägen- 90,0- 100,0- 110,0- 120,0-

heter 99,9 109,9 119,9

Gruppbyggda småhus

Allmännyttiga	805	40	45	14	-
Kooperativa	1 201	13	53	22	11
Enskilda	2 107	30	48	23	1
Samtliga	4113	27	49	21	3
Flerbostadshus
Exploateringsomr.	1 579	15	45	40	-
Saneringsomr.	1 790	11	24	56	8
Totalt	3 369	13	34	49	5

Källa: BoS råd för belånings- och värderingsfrågor.

2.4 Anpassning av bostadslånesyslemel lill prisutvecklingen

Det statliga bostadslånets storlek bestäms på grundval av ett låneunderlag
som motsvarar av länsbostadsnämnden beräknade mark- och byggnadskost -

FiU 1979/80:10

nader. Byggkostnadsdelen av låneunderlaget för flerfamiljshus eller sådana
småhus som inte skall bebos av sökanden består dels av vissa grundbelopp,
dels av vissa tillägg till grundbeloppen. I syfte att anpassa bl. a. låneunderlagsoch
pantvärdenivån (lånetaket) till kostnadsutvecklingen fastställs en tidskoefficient.
Under 1979 har tidskoefficienten justerats varannan månad. De
förändringar av grundbeloppen och tidskoefficienten som ägt rum under åren
1977,1978 och 1979 innebär att lånetaket höjts under de tre senaste åren med
ca 50 % för flerbostadshus och med ca 35 % för småhus som inte skall bebos
av sökanden. Vidare har den garanterade räntan sänkts för statligt belånade
bostadshus och räntebidragen ökats för hyres- och bostadsrättshus förra
året.

2.5 Tilläggslån

När under loppet av år 1941 och fram till det s. k. pris- och lönestoppet år
1942 byggnadskostnaderna fortsatte att stiga kompletterades lånesystemet
med begränsade kapitalsubventioner. De fick formen av tilläggslån utan
ränta och amortering men var i framtiden uppsägningsbara i händelse av en
hyresutveckling som gjorde återbetalning fastighetsekonomiskt möjlig.
Motiv för och erfarenheterna av denna subvention redovisas bl. a. i
bostadssociala utredningens slutbetänkande (SOU 1945:63 s. 194-223,
477-479).

Bl. a. till följd av inflationen under Koreakrisen i början av 1950-talet var
byggkostnadsstegringen exceptionellt kraftig. Därvid beslöts om provisorisk
subvention i form av särskilda tilläggslån för lägenheter i flerfamiljshus (prop.
1951:217). Propositionen byggde på förslag från 1951 års bostadsutredning.
Föredragande statsrådet delade utredningens uppfattning att åtgärder behövde
vidtas för att hålla hyrorna nere i nybyggda hus. I propositionen föreslogs
en avsevärd höjning av tidigare tilläggslånenormer. Bostadsutredningen hade
konstaterat att byggkostnaderna under år 1950 stigit med ca 30-35 %. För att i
stort sett hålla hyresnivån oförändrad föreslog utredningen en subvention om
4 kr./m2 lägenhetsyta. Vad utredningen föreslagit godtogs i propositionen
och sedermera av riksdagen på förslag av statsutskottet (SU 1951:192).
Subventionen beräknades kunna avvecklas under en femårsperiod. Lånen
förräntas och amorteras enligt beslut av 1953 och 1961 års riksdagar. Lånen
avvecklades etappvis. Fullständig avveckling beslöts år 1959.

Förslag om tilläggslån har civilutskottet haft att behandla i november 1977
(CU 1977/78:3), i april 1978 (CU 1977/78:27), i november 1978 (CU
1978/79:ly) och i mars 1979 (CU 1978/79:26) samtliga gånger med anledning
av motioner (s). Förslaget om tilläggslån har vid samtliga dessa tillfällen
villkorats av att riksdagen samtidigt beslutade om prisstopp på byggnadsmaterial
resp. skärpt prisövervakning. Utskottets majoritet (c, m, fp) har vid
olika tillfällen avstyrkt yrkandet om prisstopp och bl. a. med hänsyn härtill
inte funnit anledning att tillstyrka förslaget om tilläggslån. Reservanter (s) har

FiU 1979/80:10

hävdat att prisutvecklingen på byggmaterialområdet varit sådan att ett
prisstopp skulle bromsa de stigande byggkostnaderna samt att förslaget om
ett särskilt tilläggslån av temporär karaktär var ett administrativt enkelt och
lämpligt sätt att öka bostadsbyggandet. Riksdagen har följt utskottsmajoritetens
förslag.

2.6 Bostadsbyggandets omfattning

Tabell 6 Antalet påbörjade lägenheter 1970-197/1

År	Påbörjade lägenheter	Därav i småhus	Därav i fler-bostadshus	Andel småhus (96) av samtliga
1970	100 100	30 850	69 250	30,8
1971	104 600	35 700	68 900	34,1
1972	98 500	42 750	55 750	43,4
1973	79 800	43 150	36 650	54,1
1974	81 000	53 450	27 550	66,0
1975	51 400	36 150	15 250	70,3
1976	57 200	42 700	14 500	74,7
1977	54 000	40 250	13 750	74,5
1978	57 200	40 400	16 800	70,6

Källa: SCB. Uppgifterna för åren 1977 och 1978 som hämtats ur SCB:s meddelande Bo
1979:3.10 är preliminära.

Enligt SCB:s preliminära uppgifter hade påbörjandet under perioden
januari-september 1979 minskat med 2 % jämfört med preliminära uppgifter
för motsvarande period 1978.

Tabell 7 Anta! lägenheter med preliminära beslut om ombyggnadslån 1976-1978

1976 1977 1978 Förändring (96)

mellan

1976-77 1977-78

Ombyggnadslån	16 800	17 600	22 900	6,6	30,1
därav småhus	8 300	9 500	13 000	14,4	36,8
därav flerbostadshus	8 500	8 100	9 900	-4,7	22,2

Källa: BoS.

Bostadsministern beräknade i år i budgetpropositionen igångsättningen
under år 1979 till sammanlagt drygt 60 000 lägenheter. Riktmärket angavs
dock vara att under de närmaste åren öka produktionen till en nivå av ca
65 000 lägenheter per år. Behovet av byggnadskrediter angavs vara en
beslutsnivå för bostadslån motsvarande 58 000 lägenheter och beslut om
byggande utan statligt stöd av 5 000 lägenheter, totalt 63 000. I finansplanen
redovisades konjunkturinstitutets och SCB:s prognos om ett påbörjande år
1979 av 20 000 lägenheter i flerbostadshus och 42 000 lägenheter i småhus,

FiU 1979/80:10

sammanlagt 62 000 lägenheter. För vart och ett av åren 1980 och 1981 föreslog
bostadsministern att riksdagen skulle medge att ramar för beslut om
bostadslån fastställs till en våningsyta motsvarande 60 000 lägenheter jämte
vissa lokaler. I motioner föreslogs en igångsättning utöver vad bostadsministern
förordat. Civilutskottets majoritet (s,c,m) ansåg att uttalandena till
regeringsprotokollet beträffande igångsättningen under år 1979 och förslagen
beträffande 1980 och 1981 röjde en passiv inställning till en ökning av
bostadsbyggandet. En anpassningsplanering som hänvisade till bristande
kommunala initiativ tenderade enligt utskottet alltid till att dämpa både
ambitionsnivån och utfallet. Utskottet föreslog, som ett uttryck för ett mera
aktivt statligt intresse, ett uttalande om att bostadsbyggandet borde öka
snabbare och ansåg att en målsättning borde vara att inte endast nå en årlig
igångsättning om 65 000 lägenheter - otillfredsställda grundbehov och
önskad standardstegring borde leda till att målet sattes högre. Reservanter (fp)
föreslog riksdagen att tillstyrka vad i regeringsprotokollet förordats. Motionerna
om ökad igångsättning ansågs av reservanterna inte tjäna något reellt
syfte. Riksdagen följde utskottet.

I sin i augusti 1979 avlämnade anslagsframställning anför bostadsstyrelsen
beträffande förslag till bostadsbyggnadsplan och ramar för år 1980 att
länsbostadsnämnderna vid månadsskiftet maj/juni 1979 bedömt att långivningen
under 1980 skulle omfatta totalt 59 600 lägenheter. I föregående års
anslagsframställning redovisade bostadsstyrelsen vissa beräkningar och
bedömningar av bostadsbyggnadsbehovet. Därvid angavs att det syntes
rimligt att räkna med ett behov av nyproduktion av 60 000-70 000 lägenheter
per år fram till mitten av 1980-talet.

Bostadsmarknadsläget är enligt bostadsstyrelsen ojämnt. 1 en del kommuner
finns överskott på bostäder, i andra råder brist. En stor andel av
landets kommuner bedömer att bostadssökande först efter lång väntetid kan
erhålla bostad. Vid en konjunkturförbättring med ökad sysselsättning och
ökad efterfrågan på bostäder och vid en större avgång i samband med
ökningen av moderniseringsverksamheten finns det stor risk för ökad
bostadsbrist. Bostadsstyrelsen anser därför att bostadsbyggandet snabbt
måste ökas avsevärt utöver nuvarande nivå.

En grundläggande förutsättning för ett ökat bostadsbyggande är enligt
styrelsen att kommunerna tar erforderliga initiativ. Påbörjandet under
innevarande år kan bli beroende av i vilken utsträckning länsarbetsnämnderna
kommer att medge igångsättning under slutet av året med hänsyn till
behovet av sysselsättningsreglerande åtgärder. Bostadsstyrelsen förutsätter
att vid denna prövning begränsningar av igångsättningen så långt som möjligt
undviks i orter med bostadsbrist eller stor risk härför under den närmaste
tiden.

För vart och ett av åren 1980,1981 och 1982 bör enligt styrelsen fastställas
en ram som ger utrymme för beslut om bostadslån till företag med 60 000
lägenheter och bör räknas med ett bostadsbyggande utan statliga lån av

FiU 1979/80:10

samma storlek som under senare år, dvs. ca 5 000 lägenheter. Om denna
totala ramnivå på ca 65 000 lägenheter visar sig otillräcklig, förutsätter
styrelsen att regeringen har bemyndigande att utvidga de av riksdagen
fastställda ramarna. 1 ramarna skall även ingå en beräknad del för lokaler.

I konjunkturinstitutets (Kl) rapport Konjunkturläget oktober 1979 uppskattas
igångsättningen under 1979 till 57 500 lägenheter dvs. ungefär samma
igångsättning som under år 1978. Påbörjandet av flerbostadshus beräknas öka
med 700 lägenheter till 17 500 medan påbörjandet av småhus beräknas
minska med 300 till 40 000. En förklaring till att påbörjandet 1979 förblir lågt
är enligt Kl att det råder en markant brist på arbetskraft inom byggsektorn.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) utfärdade i juni föreskrifter angående
igångsättningstillstånd. Där sägs att projekt som planerats starta tredje
kvartalet 1979 men försenats inte kan få igångsättningstillstånd under fjärde
kvartalet. Dessa projekt kommer av arbetsmarknadsmässiga skäl inte att få
påbörjas förrän 1980. För år 1980 beräknar Kl att igångsättningen ökar till
60 000 lägenheter varav 20 000 i flerbostadshus. Därvid haren viss överskjutning
från 1979 till 1980 beräknats på grund av AMS föreskrifter. Bostadsinvesteringarna
beräknas totalt sett bli oförändrade mellan 1978 och 1979. För
1980 pekar kalkylerna på en uppgång för bostadsinvesteringarna med totalt
sett 5,5 96 i volym. Nybyggnadsinvesteringarna väntas öka med 6,5 96 och
ombyggnadsinvesteringarna med 2 96.

Bostadsstyrelsen har nyligen frågat samtliga länsbostadsnämnder om
omfattningen av långivningen 1979. Därvid har framkommit att igångsättningen
av statligt belånade projekt kan beräknas uppgå till ca 53 000
lägenheter under 1979. Därvid har angivits - enligt AMS föreskrifter - att
vissa projekt som skulle kunnat starta fjärde kvartalet 1979 inte kommer i
gång förrän under år 1980. Ramen för det inte statligt belånade bostadsbyggandet
är 4 500 lägenheter för år 1979. Under år 1978 meddelades lånebeslut så
att ca 56 000 lägenheter kunde sättas i gång.

2.7 Interpellationsdebatt

I en interpellationsdebatt den 5 november 1979 anförde bostadsministern
att nybyggandet ingav oro. Framför allt ansågs det oroande att bostadsbyggandet
i några regioner var så lågt att risken för bostadsbrist där var
påtaglig.

I debatten anförde bostadsministern följande om lämpligheten av att införa
ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt lån.

Därefter har vi vidtagit en rad åtgärder. Så sent som i juli höjde vi
grundbeloppet för flerfamiljshus ytterligare. Vi har alltså vidtagit förändringar
inom befintligt lånesystem och företagit extra höjningar av lånen. Vi
har inte gått in på tekniken med ett ränte- och amorteringsfritt lån, vilket
dessutom såvitt jag förstår bara skulle gälla under en viss tid. Det har också
varit oklart om socialdemokraterna velat rymma detta lån inom låneunder -

FiU 1979/80:10

laget eller om det skulle gå därutöver. Nu tycks vi ha fått ett besked om att det
skall ligga utanför och alltså täcka överkostnaderna. Tidigare har, såvitt jag
förstår, avsikten varit att minska boendekostnaderna och inte alls att klara av
överkostnadsproblematiken.

När det gäller överkostnaderna vill jag säga att dessa nu inte är värre än vad
de varit tidigare. Vi har höjt låneunderlaget och alltså nivån på de statliga
lånen mer än vad som behövts för att täcka prisökningarna. Därmed har vi
kunnat hålla överkostnaderna någorlunda i schack.

Sedan är det så att vi nu har en större spridning på kostnaderna. Det finns
fortfarande många bostadsföretag som klarar att bygga t. o. m. under
lånetaket, medan andra ligger väsentligt över. Den stående frågan är
naturligtvis: Skall vi lägga oss på en lånenivå som motsvarar de dyraste
projekten? Vilka effekter skulle det få på längre sikt för hyresgästerna när det
gäller byggprisutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen?

Man skall inte göra det enkelt för sig genom att tro att om man bara går in
med extra lån så klarar sig allting. Det kan nämligen få långsiktiga effekter
som gör att det blir dyrare för hyresgästerna.

Så till frågan om det ränte- och amorteringsfria lånet. Som jag sagt tidigare
har vi inom ramen för redan existerande låneregler höjt detta utöver vad som
varit motiverat av prisutvecklingen. Detta får den inverkan att det blir lägre
boendekostnader liksom att också överkostnaderna blir lägre. Såvitt jag
förstår har socialdemokraterna i varje fall tidigare hävdat att om man skall
införa det här ränte- och amorteringsfria lånet så skall man införa också
prisstopp, och då ville man tydligen också ha något slags permanent prisstopp
vilande över byggkostnadsutvecklingen. Jag tycker att detta speglar den oro
som finns när det gäller att kraftigt spä på långivningen och lägga den på den
nivå som motsvaras av de dyraste projekten.

Men vi bör i det här sammanhanget vara medvetna om att många
bostadsföretag klarar av att bygga till det s. k. pantvärdet, alltså utan
överkostnader. Jag tycker därför att man skall var mycket uppmärksam på
detta och inte bidra till att dra upp prisutvecklingen så att alla bostadsprojekt
kommer att ligga på den högre nivån med de nackdelar detta får på längre sikt
och på prisutvecklingen över huvud taget.

Utskottet

I motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4 hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggande
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Motionärerna
hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på åtgärder för
att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på byggnadsmaterial.
Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp, prisövervakning
och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet m. m.
behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes tidigare
framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån
vid byggande av flerbostadshus. Tidigare framförda förslag om tilläggslån
med nu förordad utformning har villkorats av att beslut även fattats bl. a. om
prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

FiU 1979/80:10

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att olika åtgärder vidtas i syfte
att motverka en stegring av byggpriserna och därmed i sista hand av
boendekostnaderna. De förslag som förs fram' i motionen om prisövervakning
på boendeområdet är emellertid av alltför allmän karaktär för att kunna
grunda en riksdagens begäran till regeringen i frågan. Utskottet vill erinra om
att allmänna prisregleringslagen (1956:236) är i kraft t. o. m. den 20 december
1979. Sålunda finns möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att förordna om s. k. prisstopp. Vidare kan föreskrivas att den som
säljer viss vara m. m. inte utan tillstånd får höja sitt pris förrän högst en
månad efter det att anmälan om prishöjningen gjorts hos myndigheten. F. n.
gäller prisstopp inom byggmaterialområdet för köksskåp och garderobsskåp
av trä. För större delen av övriga slag av byggmaterial gäller anmälningsplikt
beträffande prishöjning. I propositionen 1979/80:27 föreslås att tillämpningen
av allmänna prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år till den 20
december 1980. Om riksdagen godkänner regeringens förslag finns alltså
möjlighet för regeringen att om så skulle finnas erforderligt vidta olika
prisstabiliserande åtgärder. Någon riksdagens begäran till regeringen enligt
förslaget i motionen 1979/80:4 (s) är sålunda inte erforderligt.

Förslaget i motionen om ett särskilt tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån avstyrks. Förslaget har prövats och avstyrkts av civilutskottet
fem gånger under de senaste två åren. Förslaget om tilläggslån har alltid
villkorats av att beslut fattades om prisstopp resp. prisövervakning. Denna
senare fråga har avstyrkts av utskottets majoritet (m, c, fp) och därmed har
yrkandet om tilläggslån inte krävt ytterligare ställningstaganden från utskottets
sida. Utskottet vill emellertid trots detta nu, liksom vid behandlingen i
utskottet i mars 1979, notera att användningen av temporära tilläggslån för att
påverka boendekostnaderna kan komma i fråga endast under speciella
konjunkturförhållanden eller förhållanden inom bostadssektorn - förhållanden
som inte nu föreligger.

Utskottet vill i sammanhanget anföra följande. Ovan har redogjorts för det
arbete som pågår inom SPK avseende entreprenadpriserna på bostadsmarknaden
samt om det arbete rörande prisövervakning på boendeområdet som
färdigställts inom handelsdepartementet och som publicerats i en departementspromemoria.
Överväganden i frågan pågår i regeringens kansli.

Civilutskottet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att finansutskottet
hemställer att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4.

Stockholm den 15 november 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

FiU 1979/80:10

Näivarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Rolf Dahlberg (m), Oskar
Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure
Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s),
Sven Eric Åkerfeldt (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp) och Eivor
Nilson (c).

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att den del i
utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar
”1979/80:4 (s) yrkandet 4” bort lyda:

Byggpriserna har stigt starkt under de senaste åren. År 1976 var ökningen
12 96,1977 15 96 och 1978 19 96 i flerbostadshus. Detta i sin tur har medfört
att bostadsbyggandet under de senaste åren kommit att ligga på en alltför låg
nivå. De senaste uppgifterna om igångsättningen för 1979 tyder på att denna
blir lägre än under 1978 då den uppgick till drygt 57 000 lägenheter.
Igångsättningen är alltför låg och motsvarar inte det behov som finns och som
enligt civilutskottets majoritet (s, m, c) borde resultera i en årlig igångsättning
om minst 65 000 lägenheter. I interpellationsdebatt den 5 november 1979
anförde bostadsministern att även hon ansåg nybyggandet i vissa avseenden
oroande, bl. a. var det för lågt i några regioner där risken för bostadsbrist var
påtaglig.

För att dämpa byggprisstegringarna och öka byggandet av flerbostadshus
bör förslag i enlighet med vad som anförts i motionen 1979/80:4 yrkandet 4
genomföras. En aktivare prisövervakning på boendeområdet bör komma till
stånd. Utskottet finner det viktigt att regeringen i budgetpropositionen 1980
lämnar riksdagen en redovisning om hur prisövervakningen på boendeområdet
skall utformas och organiseras. Speciellt angeläget är det enligt
utskottets mening att förslag kommer fram som gör det möjligt att studera
entreprenadprisutvecklingen på boendeområdet. Den utredning om entreprenadpriserna
som statens pris- och kartellnämnd i samarbete med bostadsstyrelsen
utför och som starkt försenats bör nu snabbt färdigställas och kan
tillsammans med det arbete om prisövervakning på boendeområdet som
gjorts inom handelsdepartementet bilda utgångspunkt för regeringens ställningstagande
i frågan. Därvid intar frågan om entreprenadpriskontroll på
boendeområdet en framskjuten plats. Enligt utskottets mening är det av
största vikt att SPK tilldelas ökade resurser för ändamålet. Finansutskottet
bör sålunda föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna att
ett prisstopp på byggområdet bör införas, att en skärpt prisövervakning och
entreprenadpriskontroll genomförs samt att förslag snabbt lämnas om hur
dessa frågor skall organiseras.

Vad gäller motionsförslaget om de särskilda tidsbegränsade tilläggslånen

FiU 1979/80:10

för flerbostadshus vill utskottet anföra följande. Ovan har lämnats uppgifter
om byggprisstegringen och igångsättningen av bostadsbyggandet under de
senaste åren. En bred enighet råder om att igångsättningen är för låg. Enligt
utskottets mening skulle igångsättningen öka om de ekonomiska förutsättningarna
förbättrades. Om de i motionen föreslagna tilläggslånen infördes
skulle resultatet bli en snabb ökad igångsättning, något som tydligen anses
önskvärt även från regeringens sida, även om man från detta håll fortfarande
intar en passiv hållning i frågan och hänvisar till bristande kommunala
initiativ. Förslaget om tidsbegränsat tilläggslån tillstyrks alltså under förutsättning
att beslut enligt vad utskottet anfört ovan fattas om att införa
prisstopp resp. skärpt prisövervakning på boendeområdet. Även detta bör
finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna.

GOTAB 62926 Slockholm 1979