Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1979/80:9

med anledning av propositionen 1979/80:4 om ändring i lagen
(1974:12) om anställningsskydd m. m. jämte motioner

Sammanfattning

I propositionen föreslås att anställningsskyddet förstärks för långtidssjuka
som uppbär helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring. De får
därigenom fullt anställningsskydd enligt anställningsskyddslagen. Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1980 och omfatta samtliga
arbetstagare som får rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattas efter
årsskiftet.

Utskottet biträder propositionen och avstyrker de två motioner som väckts
i sammanhanget. I den ena motionen, 1979/80:115, yrkar Jan Bergqvist (s)
ändring i övergångsbestämmelserna i syfte att lagändringen skall omfatta
även äldre fall. 1 den andra motionen, 1979/80:117 av Lars Werner m. fl.
(vpk), begärs att lagändringen skall gälla även förtidspensionärer.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar beträffande bidrag till
halvskyddad sysselsättning och bidrag vid utbildning i företag av äldre och
handikappade. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen, efter föredragning av statsrådet Wirtén,
att riksdagen skall

dels antaga följande inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag
om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

dels godkänna den i propositionen förordade ändringen beträffande bidrag
till halvskyddad sysselsättning,

dels godkänna den i propositionen förordade ändringen beträffande bidrag
vid utbildning i företag av äldre och handikappade.

1 Riksdagen 1979/80. 18 sam!. Nr 9

AU 1979/80:9

Propositionens förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1974:12) om anställningsskydd skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Vill arbetsgivaren att arbetstagare Vill arbetsgivaren att arbetstagare
skall lämna anställningen när han skall lämna anställningen när han

uppnår den gräns vid vilken han är uppnår den gräns vid vilken han är

skyldig att avgå med ålderspension skyldig att avgå med ålderspension

eller, om sådan gräns icke finns, i eller, om sådan gräns icke finns, i

samband med att arbetstagaren fyller samband med att arbetstagaren fyller

67 år, skall han underrätta arbetsta- 67 år, skall han underrätta arbetstagaren
minst en månad i förväg. Det- garen minst en månad i förväg. Detsamma
gäller, om arbetsgivaren vill samma gäller, om arbetsgivaren vill

att arbetstagare skall lämna anställ- att arbetstagare skall lämna anställningen
när han får rätt till hel förtids- ningen när han får rätt till hel förtidspension
eller helt sjukbidrag enligt pension enligt lagen (1962:381) om

lagen (1962:381) om allmän försäk- allmän försäkring,

ring.

Underrättelse enligt första stycket skall ske skriftligen.

Arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå
med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, som har fyllt 67 år har
icke rätt till längre uppsägningstid än en månad. Han har icke heller
företrädesrätt, när turordning skall bestämmas vid uppsägning eller permittering,
när återintagning i arbete skall ske efter permittering eller när
nyanställning skall äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Har arbetstagare fått rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattats före
den nya lagens ikraftträdande gäller 33 § i dess äldre lydelse.

Motionerna

1979/80:115 av Jan Bergqvist (s)

I motionen yrkas

1. att ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen om
anställningsskydd ges följande lydelse: Denna lag träder i kraft omedelbart,

2. - under förutsättning att yrkandet under 1 ej bifalles - att andra stycket i
de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna utgår ur lagen.

AU 1979/80:9

Motionären vänder sig emot att det föreslagna anställningsskyddet endast
skall omfatta den som får rätt till sjukbidrag genom de beslut som tas av
försäkringskassorna efter den 1 januari 1980. Från reformen utesluts
därigenom ett betydande antal långtidssjuka som fortfarande har anställning
när lagen träder i kraft. Personer som fått sina sjukbidrag beviljade under 1979
och som alltjämt är anställda i början av 1980 kan således riskera att när som
helst bli uppsagda utan att arbetsgivaren behöver åberopa saklig grund för
uppsägningen. I vissa fall kan det till och med tänkas att en långtidssjuk
kommer att kunna behålla sin anställning under hela 1980 men ändå
avskedas under 1981 i samband med att företaget t. ex. byter företagsledning
- trots att personens slutliga rehabilitering och friskskrivning då kan ligga
nära i tiden, anför motionären.

Enligt motionen bör därför anställningsskyddet omfatta samtliga långtidssjuka
som har anställning när lagen träder i kraft, oavsett vid vilken tidpunkt
som försäkringskassorna beviljat helt sjukbidrag. Ikraftträdandebestämmelserna
bör ändras med hänsyn härtill.

1979/80:117 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 33 § om lagen om anställningsskydd
skall ges en sådan innebörd att förtidspension ej kan utgöra saklig
grund att skilja den förtidspensionerade från anställningen, samt att med
ändring i regeringens förslag anta följande förslag till lag om ändring i lagen
(1974:12) om anställningsskydd.

Föreslagen lydelse

Motionärernas förslag

33 §

Vill arbetsgivaren att arbetstagare
skall lämna anställningen när han
uppnår den gräns vid vilken han är
skyldig att avgå med ålderspension
eller, om sådan gräns icke finns, i
samband med att arbetstagaren fyller
67 år, skall han underrätta arbetstagaren
minst en månad i förväg. Detsamma
galler, om arbetsgivaren vill att
arbetstagare skall lämna anställningen
när han får rätt till hel förtidspension
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

AU 1979/80:9

Föreslagen lydelse Motionärernas förslag

Underrättelse enligt första skall ske skriftligen.

Arbetstagare som har skall äga rum.

Denna lag träder 1 januari 1980.

Har arbetstagare fått rätt till helt Har arbetstagare fått rätt till helt
sjukbidrag genom beslut som fattats sjukbidrag eller hel förtidspension

före den nya lagens ikraftträdande genom beslut som fattats före den

gäller 33 § i dess äldre lydelse. nya lagens ikraftträdande gäller 33 § i

dess äldre lydelse.

Enligt motionärerna används förtidspensioneringen i glesbygd och undersysselsatta
områden allt oftare som ett arbetsmarknadspolitisk! instrument.
Arbetsgivaren bör mot denna bakgrund inte ha rätten att skilja en förtidspensionsberättigad
från anställningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om anställningsskyddet för långtidssjuka har tidigare prövats av
riksdagen.

I motionen 1975:1718 framställde Eric Marcusson (s) och Olle Göransson
(s) yrkande om ändring i 33 § lagen om anställningsskydd.

Med anledning härav anförde inrikesutskottet i betänkandet InU 1975/
76:18 (s. 6):

Utskottet ser positivt på förslaget. Det finns mycket som talar för att
anställningsskyddet för sjukbidragsberättigad bör förändras på det sätt
motionärerna tänker sig. En sådan reform skulle medföra bl. a. att en
arbetsgivare måste pröva omplaceringsmöjligheter och föra överläggningar
innan uppsägning kan ske. Det är uppenbart att en sådan ordning i många fall
måste vara till fördel för den anställde. Utskottet är emellertid inte berett att
utan närmare utredning tillstyrka en lagändring utan föreslår att regeringen i
lämpligt sammanhang tar upp den aktualiserade frågan och presenterar
förslag till lösning. Riksdagen bör underrätta regeringen om detta ställningstagande.

Vad utskottet anfört biträddes av riksdagen (rskr 1975/76:65).

Under allmänna motionstiden i januari 1977 väcktes två motioner om
anställningsskyddet för långtidssjuka. Dels återkom Eric Marcusson m. fl. (s)
i motionen 1976/77:226 med det tidigare framställda yrkandet om ändring i
lagen, dels begärdes i motionen 1976/77:543, yrkandet 16, av Olof Palme
m. fl. (s) att regeringen snarast skulle lägga fram förslag till förbättrat
anställningsskydd för långtidssjuka.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisade i betänkandet AU 1977/78:8 till att
regeringen uppdragit åt anställningsskyddskommittén att behandla frågan.
Utskottet utgick från att kommittén snabbt redovisade sina överväganden i

AU 1979/80:9

denna del av uppdraget om det ansågs lämpligt med hänsyn till utredningsarbetet
i övrigt. Motionerna borde mot den bakgrunden inte föranleda någon
åtgärd. Utskottets socialdemokratiska företrädare reserverade sig häremot
och yrkade att förslag om bättre anställningsskydd för långtidssjuka skulle
föreläggas riksdagen under våren 1978. Riksdagen biföll utskottsmajoritetens
förslag.

Under den allmänna motionstiden under 1977/78 års riksmöte aktualiserades
frågan på nytt. I motionen 1344 återkom nämligen Eric Marcusson
m. fl. (s) med det tidigare framställda yrkandet om ändring i lagen. Med
anledning av motionen anförde arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU
1978/79:3 (s. 9):

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare uttalat sig positivt för en
lagändring av det slag motionärerna begär. Vid riksdagsbehandlingen var
man dock inte beredd att ändra lagen på denna punkt utan föregående
utredning. Det har uppdragits åt anställningsskyddskommittén att behandla
frågan. Motionärernas yrkande om en omedelbar lagändring kan med hänsyn
därtill inte tillstyrkas. Mot bakgrund av vad tidigare sagts vill utskottet
emellertid betona att det är angeläget att frågan tas upp med förtur, så att
riksdagen kan skyndsamt föreläggas förslag till lösning av det av motionärerna
aktualiserade problemet. Regeringen bör underrättas om vad utskottet
anfört.

Vad utskottet anfört biträddes av riksdagen (rskr 1978/79:12).

Anställningsskyddskoitimittén

Frågan om uppsägningsskydd för vissa långtidssjuka har utretts av
anställningsskyddskommittén. Kommitténs ställningstagande har redovisats
i departementspromemorian Ds A 1979:2. Kommittén föreslår att lagen
om anställningsskydd (LAS) skall ändras så att även arbetstagare som får rätt
till helt sjukbidrag skall omfattas av dess bestämmelser.

Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna har i huvudsak
varit positiva till kommitténs förslag. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
och SHIO-Familjeföretagen har emellertid avstyrkt förslaget.

Statistiska uppgifter om sjukbidrag m. m.

1 den tidigare nämnda promemorian från anställningsskyddskommittén
(Ds A 1979:2) redovisas vissa uppgifter om antalet sjukbidragsberättigade
m. m. Av uppgifterna framgår att 35 775 personer uppbar helt sjukbidrag den
1 januari 1977. Av dessa var 17 874 kvinnor och 17 901 män.

AU 1979/80:9

Åldersfördelningen framgår av följande uppställning.

År	Antal	Procent
16-19	2 489	7,0
20-24	2 559	7,2
25-29	2 451	6,9
30-34	2 774	7,8
35-39	2 942	8,2
40-44	3 575	10,0
45-49	5 483	15,3
50-54	7 459	20,8
55-59	5 532	15,4
60-64	511	1,4
Summa	35 775	100,0

Genomsnittsåldern ligger således på 42,1 år. Som en jämförelse kan
nämnas att genomsnittsåldern för förtidspensionerade ligger avsevärt högre,
mellan 55 och 59 år.

Antalet personer med helt sjukbidrag ökade mellan den 1 januari 1976 och
den 1 januari 1977 med ca 6,0 96. År 1976 nybeviljades helt sjukbidrag i ca
10 000 fall. Motsvarande siffra för år 1977 är uppskattningsvis ca 13 000.

Ett beviljat helt sjukbidrag kan förlängas. Det kan upphöra på grund av
rehabilitering, övergå till del av sjukbidrag eller till hel eller del av
förtidspension eller till annan pensions/bidragsform. Förändringar av beståndet
personer med sjukbidrag har undersökts för år 1977. Av materialet
framgår att av dem som haft helt sjukbidrag har i 27,4 96 av samtliga fall helt
sjukbidrag upphört att utgå. Skälen härtill framgår av nedanstående uppställning.

Anledning	Antal	procent av föränd-ringar	procent av befint-liga bidrag
Hel förtidspension	7 202	77,2	21,2
Partiell förtidspension	36	0.4	0,1
Partiellt sjukbidrag	362	3,9	1,0
Ålderspension	2	0,0	0,0
Handikappersättning	96	1,0	0,3
Änkepension/hustrutillägg	28	0,3	0,1
Rehabilitering	854	9,2	2,5
Avliden	749	8,0	2,2
Summa	9 329	100,0	27,4

Utöver de som angetts vara rehabiliterade har de som erhållit partiell
förtidspension, partiellt sjukbidrag och handikappersättning i någon mån
återvunnit sin förvärvsförmåga. Totalt har således 1 348 eller 3,6 96 av dem
som haft helt sjukbidrag medicinskt sett ansetts kunna utföra någon form av
förvärvsarbete. En allmän uppfattning bland dem som handlägger frågor om

AU 1979/80:9

arbetsmarknadsmässig rehabilitering av långtidssjuka är enligt departementspromemorian
att en starkt bidragande orsak till att inte fler har
rehabiliterats är de svårigheter som föreligger för den berörda gruppen att
vinna inträde på arbetsmarknaden.

Utskottet

Anställningsskyddet för vissa långtidssjuka

En arbetstagare som är sjuk och uppbär sjukpenning kan som regel inte
sägas upp med åberopande av sjukdomen. Vid längre tids sjukdom kan enligt
lagen om allmän försäkring sjukpenning avlösas av sjukbidrag. Detta
överensstämmer tili sin storlek i allmänhet med förtidspension. Anställningsskyddslagen
likställer arbetstagare med helt sjukbidrag med pensionsberättigad
arbetstagare. Det innebär att arbetsgivaren inte behöver tillämpa
uppsägningsreglema om han vill skilja vederbörande från arbetet. Däremot
skall han enligt 33 § anställningsskyddslagen minst en månad i förväg
skriftligen underrätta arbetstagaren om han vill att anställningen skall
upphöra. Något utrymme för prövning av det skäliga i arbetsgivarens
bedömning finns inte i detta fall.

Som framgår tidigare i betänkandet har frågan om anställningsskyddet för
den som har helt sjukbidrag aktualiserats ett flertal gånger i riksdagen under
1970-talet. Riksdagen har därvid uttalat sig för att anställningsskyddet bör
stärkas. I propositionen läggs nu fram förslag med denna inriktning. Till
grund för propositionen ligger ett förslag från anställningsskyddskommittén.
Propositionen innebär att en arbetstagare, som får rätt till helt sjukbidrag,
fortsättningsvis skall ha fullt anställningsskydd enligt anställningsskyddslagen.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980 och omfatta
samtliga arbetstagare som får rätt till helt sjukbidrag genom beslut som fattas
efter årsskiftet. Det in nebär att de nya bestämmelserna kommer att gälla även
de arbetstagare som efter årsskiftet får sjukbidrag retroaktivt för tid
dessförinnan.

Det framhålls i propositionen att det inte är meningen att det förstärkta
anställningsskyddet skall behöva försämra sjukvikariernas situation eller
medföra svårare administrativa problem för arbetsgivarna. Arbetsgivaren
måste normalt underrätta en vikarie för den långtidssjuke minst en månad
innan anställningen upphör och dessutom varsla den berörda fackliga
organisationen. Minst två månader i förväg bör han därför få besked om den
planerade återgången.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att frågan om anställningsskyddet för
långtidssjuka med helt sjukbidrag nu får sin lösning. Den föreslagna
lagändringen kommer att innebära fördelar på olika sätt. En viktig sak är att
motivationen för rehabilitering bör öka om en arbetstagare med sjukbidrag
har möjlighet att återgå till den gamla arbetsplatsen. Därigenom underlättas
också de rehabiliterande myndigheternas viktiga arbete med att till arbetsli -

AL' 1979/80:9

vet återanpassa personer som varit allvarligt sjuka. Lagändringen bör sålunda
ses som ett led i de ökade ansträngningarna från samhällets sida att förbättra
möjligheterna att återgå i arbete för personer som på grund av sjukdom eller
handikapp tvingats avstå från förvärvsarbete någon tid.

I två motioner begärs att lagförslaget skall få en vidare omfattning än vad
propositionen innebär.

Jan Bergqvist (s) vänder sig i motionen 115 mot att det föreslagna
anställningsskyddet endast skall gälla den som får rätt till sjukbidrag genom
beslut som fattas efter den 1 januari 1980. Han vill att anställningsskyddet skall
omfatta samtliga sjukbidragsberättigade som har kvar sin anställning när lagen
träder i kraft, oavsett vid vilken tidpunkt sjukbidraget beviljats. Motionären
yrkar dessutom att lagen skall träda i kraft omedelbart. Ikraftträdandebestämmelserna
föreslås bli ändrade i enlighet med det sagda.

Utskottet konstaterar först att den föreslagna lagändringen är avsedd att
träda i kraft den 1 januari 1980 och att det med hänsyn till de vanligen
tillämpade principerna inte är möjligt med ett tidigare ikraftträdande.
Yrkandet att lagändringen skall träda i kraft ”omedelbart” avstyrks därför.

Motionen går i övrigt ut på att anställningsskyddet skall omfatta även
personer som beviljats helt sjukbidrag genom beslut som fattats före den 1
januari 1980. Utskottet har förståelse för syftet med motionen på denna punkt
men är inte berett att ge lagändringen denna retroaktiva verkan. Problemet
torde f. ö. vara avsevärt mindre än vad som framgår av motionen. En
arbetsgivare, som får kännedom om att en anställd beviljats helt sjukbidrag,
får anses skyldig att relativt omgående ta ställning till om han skall utnyttja
33 § lagen om anställningsskydd och med en månads förvarning skilja
arbetstagaren från anställningen. En arbetstagare bör alltså ha rätt att räkna
med att arbetsgivare som vill utnyttja 33 § lämnar underrättelse härom i
anslutning till att beslutet om sjukbidrag blir känt. Om en arbetsgivare, såsom
nämns i motionen, dröjer med att underrätta en arbetstagare månader eller år
efter det han fått kunskap om att sjukbidrag beviljats, får det anses uppenbart
att 33 § inte är tillämplig. Sådana fall omfattas därför redan i dag av det
fullständiga anställningsskyddet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen i sin helhet.

I motionen 117 begär Lars Werner m. fl. (vpk) att även de förtidspensionerade
skall omfattas av anställningsskyddslagen. Som skäl härför anförs bl. a.
att förtidspensionering i glesbygd och undersysselsatta områden allt oftare
används som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument.

Utskottet kan inte ställa sig bakom detta krav som inte omfattats av
anställningsskyddskommitténs utredningsarbete. Man kan inte bortse från
den principiella skillnaden mellan sjukbidrag och förtidspension. Hel förtidspension
bygger på en mera långsiktig bedömning att vederbörande saknar
arbetsförmåga. I övrigt vill utskottet hänvisa till att de förtidspensionerades
möjligheter att återgå till arbetslivet kommer att närmare utredas. Därvid

AU 1979/80:9

skall bl. a. prövas om det går att realisera sysselsättningsutredningens förslag
om rätt till vilande förtidspension för de förtidspensionärer som får arbete
(AU 1978/79:20 s. 24). Med hänvisning till det anförda avstyrks vpkmotionen.

Utskottet har utöver vad tidigare sagts inte något att anföra i anslutning till
lagförslaget som alltså tillstyrks i sin helhet.

Bidrag till halvskyddad sysselsättning m. m.

Utskottet går härefter över till att behandla de ytterligare förslag som
redovisas i propositionen. Det gäller vissa ändringar beträffande bidrag till
halvskyddad sysselsättning och bidrag vid utbildning i företag av äldre och
handikappade.

Bidraget till halvskyddad sysselsättning kan utgå till enskilda arbetsgivare,
kommuner, landstingskommuner och affärsdrivande verk för att bereda
sysselsättning åt arbetshandikappade som inte kan få arbete på vanliga
villkor. Bidrag utgår till en arbetsgivare, som anställer en arbetshandikappad,
under det första anställningsåret med 75 % av den anställdes lön inräknat
lönebikostnader, under det andra året med 50 % och under de följande två
åren med 25 % av lönekostnaderna. I god tid före fjärde årets utgång skall
prövas om bidrag bör utgå fortsättningsvis. För ungdomar under 25 år med
svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska handikapp samt för psykiskt
utvecklingsstörda för vilka alternativet till den halvskyddade sysselsättningen
är skyddat arbete eller förtidspension får bidrag utgå med 90 % av
lönekostnaden under första anställningsåret och med 50 % under de därpå
följande tre åren. Bidrag kan även utgå för redan anställd arbetstagare som
överförs till halvskyddad sysselsättning, om begränsningen av arbetsförmågan
är så betydande att den arbetshandikappade annars inte kan behålla sin
anställning. I enlighet med riksdagens uttalande förutsätts emellertid att
denna möjlighet utnyttjas restriktivt och endast under förutsättning att
arbetsgivaren samtidigt ställer plats till förfogande för nyanställning av en
annan arbetshandikappad. Bidrag för redan anställd som överförs till
halvskyddad sysselsättning utgår med 25 % av lönekostnaden i första hand
under en fyraårsperiod. Stödet har alltså utformats på sådant sätt att
väsentligt högre bidrag utgår vid nyanställning än vid överföring av redan
anställd handikappad till halvskyddad sysselsättning.

Anställningsskyddskommittén har föreslagit regeringen att överväga en
ändring av bidragsreglerna så att inte förstärkningen av anställningsskyddet
för de långtidssjuka får till följd att bidragsmöjligheterna försämras. Kommitténs
uppfattning har under remissbehandlingen fått stöd av bl. a. Svenska
kommunförbundet och SHIO-Familjeföretagen.

Departementschefen framhåller att bidraget till halvskyddad sysselsättning
är en arbetsmarknadspolitisk stödåtgärd vars huvudsyfte är att stimulera
till nyanställning av personer med arbetshandikapp. Någon särskild stimu -

AU 1979/80:9

lansåtgärd krävs inte när det är fråga om en arbetstagare som, med lagfäst rätt
att behålla anställningen, efter en längre sjukdomsperiod återupptar arbetet.
Detta gäller både när den anställde återgår till tidigare arbetsuppgifter i
normal omfattning och när den anställde omplaceras till andra arbetsuppgifter.
Vid omplacering av en sjukbidragsberättigad arbetstagare som efter
yrkesinriktad rehabilitering fortfarande har så nedsatt arbetsförmåga att han
av arbetsförmedlingen bedöms inte kunna behålla sin anställning utan det
stöd som ett statligt bidrag innebär, kan det emellertid enligt departementschefen
finnas skäl för en något mindre restriktiv tillämpning än f. n. av
reglerna för bidrag för redan anställd som överförs till halvskyddad sysselsättning.
Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker den förordade
ändringen beträffande bidrag till halvskyddad sysselsättning.

I propositionen föreslås vidare att kravet på samtidig anställning av en
annan arbetshandikappad i vissa fall bör kunna efterges på det sättet att
företagets skyldighet att ställa plats till förfogande bör kunna få senareläggas
högst sex månader. Härvid avses de fall då det står klart att företaget i
samverkan med berörda fackliga organisationer och arbetsförmedlingen -t. ex. inom ramen för anpassningsgruppernas verksamhet - har prövat
erforderliga anpassningsåtgärder men trots detta inte har kunnat göra det
möjligt att kompensera den anställdes arbetshandikapp och alternativet till
fortsatt anställning i halvskyddad sysselsättning av arbetsförmedlingen
bedöms vara pension. Enligt departementschefen bör det härigenom i de
flesta fall bli möjligt för den anställde att återvända till sin arbetsplats i direkt
anslutning till avslutad rehabilitering. Utskottet godtar även vad som anförs i
propositionen på denna punkt.

I propositionen pekas vidare på att alternativet med halvskyddad sysselsättning
endast är en av flera möjliga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder i
syfte att underlätta återanpassningen hos företagen. Om en arbetstagare i och
för sig utför sina arbetsuppgifter på ett normalt sätt men är i stort behov av
biträde, kan således bidrag till arbetsbiträde utgå med högst 20 000 kr. per år
till arbetsgivare. Av betydelse i detta sammanhang är också de vidgade
möjligheterna för äldre och handikappade till arbetsmarknadsutbildning i
företag som riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1978/79:73, AU 20, rskr
186). Fr. o. m. den 1 juli 1979 kan sådant bidrag utgå med 75 96 av
lönekostnaden för den anställde, inkl. lönebikostnader. Vid svårare handikapp
kan bidraget jämkas uppåt. Bidraget kan utgå under sex månader eller
960 arbetstimmar eller, för gravt handikappade, under ett år. Det är i princip
ett inskolningsbidrag för nyanställda, men i undantagsfall kan en tidigare
anställd få utbildning med sikte på omplacering inom företaget. Departementschefen
förordar att detta utbildningsstöd skall kunna användas i alla de
fall när arbetshandikappade efter en längre tids sjukfrånvaro behöver
aktualisera eller bygga på tidigare yrkeskunskaper, således även när det inte
krävs en omplacering inom företaget.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen i denna del.

AU 1979/80:9

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om förtidspensionärer skall omfattas av
lagen att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:117 antar
det i propositionen 1979/80:4 framlagda lagförslaget i motsvarande
delar,

2. beträffande ikraftträdandet av lagen att riksdagen med avslag på
motionen 1979/80:115 antar propositionens lagförslag i motsvarande
del,

3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget i
övrigt,

4. att riksdagen godkänner den i propositionen förordade
ändringen beträffande bidraget till halvskyddad sysselsättning,

5. att riksdagen godkänner den i propositionen förordade
ändringen beträffande bidrag vid utbildning i företag av äldre
och handikappade.

Stockholm den 6 december 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c),
Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s),
Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m). Margit Odelsparr
(c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Nils-Olof Grönhagen (s) och
Görel Bohlin (m).

i :■ ■: ■ '

■ . ■ ■

GOTAB 64088 Stockholm 1979