AU 1979/80:7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1979/80:7

med anledning av propositionen 1978/79:159 med förslag till lag om
rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.,
jämte motioner

I betänkandet behandlas ett i propositionen 1978/79:159 (utbildningsdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Rodhe framlagt förslag till lag
om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m. Utskottet
behandlar dessutom fyra motioner, som väckts med anledning av propositionen.

Sammanfattning

I propositionen föreslås en lag som ger en arbetstagare rätt att vara ledig
från sin anställning upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av förening,
som arbetstagaren tillhör, medverka under skoldagen i grundskolan eller
inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Utskottet tillstyrker lagförslaget med en mindre ändring i de regler som ger
en arbetsgivare rätt att under vissa förutsättningar vägra ledighet. En
arbetsgivare skall sålunda kunna vägra ledighet bl. a. om denna medför
väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Som en följd av ställningstagandet till propositionen avstyrker utskottet tre
motioner med yrkande om avslag på denna, nämligen 1978/79:2588 av Olof
Palme m. fl. (s), 1978/79:2620 av Börje Hörnlund (c) och 1978/79:2622 av
Ingegerd Troedsson m. fl. (m). Utskottet avstyrker dessutom motionen
1978/79:2621 av Ingrid Sundberg (m) som vill att även privatskolor skall
omfattas av lagen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har reserverat sig till
förmån för partimotionen. Ledamöterna från moderata samlingspartiet har
avgivit ett särskilt yttrande.

1 Riksdagen 1979/80. 18 sami Nr 7

AU 1979/80:7

Lagförslaget
Förslag till

Lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för en arbetstagare att vara
ledig från sin anställning för att utföra vissa uppdrag åt en ideell förening eller
en annan därmed jämförlig sammanslutning som arbetstagaren tillhör.

Uppdragen skall avse en uppgift som sammanslutningen har åtagit sig
gentemot en kommun och som skall fullgöras under skoldag i grundskolan
eller på dagtid inom allmän fritidsverksamhet som anordnas för barn och
ungdomar i skolpliktig ålder i anslutning till deras skoldag.

2 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker en
arbetstagares rättigheter enligt denna lag.

Ledigheten

3 § En arbetstagare får vara ledig från anställningen under den tid som
behövs för uppdragen. Rätten till ledighet omfattar dock högst nittio
arbetstimmar per kalenderår. Om tjänstgöringen i en anställning under
kalenderåret kan antas bli mindre än ettusensexhundra arbetstimmar,
begränsas rätten till ledighet i motsvarande mån.

4 § Varje ledighet skall, för att få tas ut, anmälas till arbetsgivaren minst två
veckor i förväg.

5 § En arbetsgivare får vägra ledighet som överstiger tjugo arbetstimmar per
kalendermånad eller tar i anspråk mer än femton procent av den tid som
arbetstagaren kan antas tjänstgöra under kalendermånaden.

Arbetsgivaren får vägra även annan ledighet, om denna skulle medföra
allvarlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

6 § Vägran med stöd av 5 § får ske endast om arbetstagaren underrättas inom
en vecka efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse behöver dock aldrig
lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha börjat eller, om flera
ledigheter har anmälts samtidigt, den första ledigheten skulle ha börjat.

Anställningsskydd

7 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas av det skälet att
arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag.
Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om
arbetstagaren begär det.

AU 1979/80:7

8 § Om en arbetstagare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt
denna lag, får ej av det skälet anställningsförmånerna minskas eller
arbetsförhållandena försämras för arbetstagaren i annan mån än som foijer av
uppehållet i arbetet eller av en sådan tillfällig omflyttning som är en
förutsättning för att arbetsgivarens verksamhet skall kunna fortgå på normalt
sätt.

Övriga bestämmelser

9 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har
skett.

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

10 § Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, gäller i
tillämpliga delar 34-37 §§, 38 § tredje stycket andra meningen, 39-41 §§ samt
42 § andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd. I fråga om annan
talan tillämpas 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Under andra kalenderhalvåret 1979 omfattar rätten till ledighet högst
fyrtiofem arbetstimmar. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderhalvåret
kan antas bli mindre än åttahundra arbetstimmar, begränsas rätten
till ledighet i motsvarande mån.

Rätt till ledighet enligt lagen kan inte grundas på anmälan som har skett
före lagens ikraftträdande.

Motionerna

1978/79:2588 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:159,

2. att riksdagen beslutar anhålla att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med ett nytt förslag till lag om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag inom skolan med beaktande av vad som i motionen anförts
om inriktning, ledighetens omfattning och lagens tillämpning.

1978/79:2620 av Börje Hörnlund (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:159
med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom
skolan m. m.

1* Riksdagen 1979/80. 18 sami. Nr 7

AU 1979/80:7

1978/79:2621 av Ingrid Sundberg (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att lagen om rätt till ledighet för
vissa föreningsuppdrag inom skolan utformas så att rätt till ledighet ges för
uppdrag inom skolor även med annan huvudman än kommun.

1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1978/
79:159.

Utskottet

Utredningen om skolans inre arbete (SIA) föreslog i betänkandet SOU
1974:53 att föreningsledare skulle få lagfäst rätt till ledighet från sin
anställning för att delta i föreningsverksamhet för skolelever. Förslaget var ett
led i strävandena att förbättra skolans kontakt med samhället. Närmare
förbindelser mellan skolan och organisationslivet ansågs som särskilt betydelsefullt
i det sammanhanget. Då SIA-reformen prövades av riksdagen
förutsattes att frågan om hur ledighet skulle organiseras skulle bli föremål för
ytterligare överväganden (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/
76:367).

Inom utbildningsdepartementet har därefter upprättats en promemoria i
ämnet (Ds U 1977:19). Denna härefter remissbehandling utgjort grundval för
propositionen, som lades fram i våras och som riksdagen nu skall pröva.

Förslaget i propositionen innebär att en arbetstagare skall ha rätt att vara
ledig upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av en förening som han
tillhör medverka i grundskolan. Medverkan kan avse aktiviteter under
skoldagen eller allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Vid bestämmande av ledighet är i princip uppdraget i skolan avgörande.
Men denna princip föreslås bli inskränkt på olika sätt. Som tidigare nämnts
förordas ett maximum per år om 90 timmars ledighet för heltidsarbetande.
Den som arbetar mindre än 1 600 timmarom året avses få sin rätt till ledighet
reducerad i motsvarande mån.

För att ledighetskraven inte skall bli alltför betungande föreslås att en
arbetsgivare skall ha rätt att vägra ledighet som överstiger 20 timmar under en
kalendermånad eller tar i anspråk mer än 15 procent av den anställdes
tjänstgöringstid under månaden. Därutöver skall enligt lagförslaget en
arbetsgivare kunna vägra ledighet som medför ”allvarlig olägenhet för
arbetsgivarens verksamhet”.

För att skapa möjlighet att i tid planera verksamheten på arbetsplatserna
med hänsyn till ledighetskraven föreslås en regel som innebär att en
arbetstagare för att ha rätt till ledighet skall anmäla sitt anspråk för
arbetsgivaren minst två veckor i förväg. Likaså skall en arbetsgivare som
vägrar ledighet vara skyldig att inom viss tid underrätta arbetstagaren härom.
För att vägran skall bli giltig skall sådan underrättelse lämnas inom en vecka

ALI 1979/80:7

efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse om vägran behöver dock
enligt förslaget aldrig lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha
börjat.

Utöver de här angivna reglerna innehåller lagförslaget bestämmelser om
anställningsskydd, om skadestånd för arbetsgivare som bryter mot lagen
samt om rättegång. Skadeståndsreglerna innebär bl. a. att en arbetsgivare,
som utan giltigt skäl vägrar ledighet, blir skadeståndsskyldig. Mål skall
prövas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Den föreslagna lagen föreslås bli tvingande i så måtto att ett avtal blir
ogiltigt om det upphäver eller inskränker en arbetstagares rättigheter enligt
lagen.

Tre motioner har väckts med yrkande om avslag på propositionen.
Motionerna har delvis olika utgångspunkter.

Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vill i motionen 2622 att riksdagen skall avslå
propositionen med hänvisning till att det i nuvarande ekonomiska situation
är oacceptabelt att lägga på företagen de kostnader som ökad korttidsfrånvaro
för med sig. Motionärerna framhåller att det under senare år har införts flera
lagar med rätt till ledighet för anställda för skilda ändamål och att frånvaro av
olika slag utgör en allt svårare belastning på företagen. Även Börje Hörnlund
(c) tar fram den ekonomiska aspekten. Han pekar i motionen 2620 på att det
inte finns några ekonomiska kalkyler över de kostnader som ett genomförande
av förslaget skulle föra med sig. Med hänvisning till Landstingsförbundets
remissyttrande anser motionären att ledighetsfrågor av det aktuella
slaget bör lösas genom avtal.

Även i den socialdemokratiska partimotionen 2588 finns ett yrkande om
avslag på propositionen. Motionärerna är inte avvisande till lagstiftning om
ledighet för föreningsuppdrag inom skolan men de är kritiska mot den
utformning lagförslaget fått i propositionen. De vill därför att regeringen
snarast skall återkomma med ett nytt förslag baserat på de synpunkter som
redovisas i motionen.

De socialdemokratiska motionärernas kritik följer två huvudlinjer. För det
första säger de att lagförslaget innehåller en överdriven detaljreglering.
Motionärerna nämner särskilt 90-timmars- och 20-timmarsreglerna och
hävdar att förslaget inte återspeglar SIA-utredningens intentioner. De anser
vidare att det finns en uppenbar risk för att lagförslaget, om det genomförs,
kommer att medföra ”krångel och onödig byråkrati” på arbetsplatserna. Den
andra huvudinvändningen i motionen gäller de fackliga organisationernas
ställning enligt lagen. Man vänder sig mot att dessa organisationer inte
tillerkänts en aktiv roll vid tillämpning av lagen. I det sammanhanget
anmärker motionärerna på att lagen gjorts tvingande vilket enligt deras
mening försvårar en anpassning till skilda branscher och arbetsplatser
m. m.

Utskottet har förståelse för den tveksamhet mot ytterligare ledighetslagar
som återspeglas i motionerna 2620 av Börje Hörnlund (c) och 2622 av

AU 1979/80:7

Ingegerd Troedsson m. fl. (m). Mot bakgrund av det viktiga samhällsintresset
att få en aktiv föreningsmedverkan i grundskolans verksamhet anser sig
utskottet dock böra medverka till att en lagstiftning kommer till stånd. Det
innebär självfallet inte att man kan godta en obegränsad ledighetsrätt.
Tvärtom måste stor hänsyn tas till företagarens möjligheter att driva
verksamheten vidare på ett någorlunda normalt sätt. Till denna fråga
återkommer utskottet i det följande. Utskottet vill dessutom framhålla att det
är viktigt att på olika sätt förbättra kontakterna mellan skola och arbetsliv.
Den aktuella lagen bör ha en positiv effekt i det hänseendet. Detta är till fördel
för både arbetslivet och eleverna i skolan.

När det gäller förslaget att rätten till ledighet skall regleras genom
kollektivavtal vill utskottet anföra följande. Det är riktigt att frågor om rätt till
ledighet för olika ändamål ofta löses bäst genom överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter. En sådan lösning kan emellertid inte anses
tillräcklig i detta fall. Redan det skälet att en stor del av arbetsmarknaden inte
omfattas av kollektivavtal talar mot en sådan metod. Till detta kommer att de
avtalsslutande parterna inte är de enda intressenterna i fråga om hur
ledighetsfrågor skall lösas. Företrädare förskolan och föreningar av annat slag
än de avtalsslutande bör också ha möjligheter att göra sig gällande på ett
rimligt sätt. Mot denna bakgrund är det naturligt att de grundläggande
reglerna slås fast i lag. En sådan lag kan sedan kompletteras av arbetsmarknadens
parter.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet inte kan biträda
motionerna 2620 och 2622.

Som tidigare redovisats intar socialdemokraterna ståndpunkten att en lag
visserligen behövs men att det framlagda förslaget är olämpligt utformat. Det
bör därför enligt motionen 2588 underkännas och följas av ett nytt.

Utskottet har svårt att förstå motionärernas påstående att lagförslaget
skulle innebära en alltför hög grad av detaljreglering. Rimligtvis syftar man
inte på bestämmelserna om anställningsskydd eller skadestånd utan på de
fyra paragrafer (3-6 §§) som reglerar uttaget av ledighet. Dessa paragrafer
innehåller 90-timmars- och 20-timmarsreglerna, bestämmelserna om rätt att
vägra ledighet samt reglerna om skyldighet att viss tid i förväg avisera
ledighet resp. vägran härom. Bestämmelserna får anses utgöra en minimireglering
som det är svårt att avstå från om man skall få en någorlunda precis ram
för ledighetskraven och hur dessa skall hanteras. Alternativet till detta
system synes vara att man med vissa allmänna riktlinjer som vägledning
bedömer varje enskilt fall för sig. Att en sådan metod skulle te sig mindre
”krånglig” för företagen bestrider utskottet. Erfarenheterna från annan
lagstiftning där frågan om ledighetens omfattning utan närmare precisering
lämnats öppen för lämplighetsbedömningar visar att det uppstår betydande
tillämpningssvårigheter med åtföljande osäkerhet och risker för tvister. Som
tidigare framgått kan man inte heller, som motionärerna synes göra, helt falla
tillbaka på arbetsmarknadens parter när det gäller tillämpningen av en lag på

AU 1979/80:7

detta område. Lagen bör nämligen omfatta hela arbetsmarknaden och alltså
även det stora antal företrädesvis mindre arbetsplatser som i dag står utanför
kollektivavtalsreglering.

Mot bakgrund av vad här sagts ter det sig naturligt att såsom föreslås i
propositionen lagen får den utformningen att rätten till ledighet konstrueras
som en individuell rättighet för arbetstagarna. Denna rättighet bör inte kunna
inskränkas genom avtal. Att en sådan till arbetstagarnas förmån tvingande
regel skulle vara till nackdel från facklig synpunkt har utskottet svårt att
förstå. Minimiregeln blir en utgångspunkt för en kollektiv avtalsreglering
därutöver som parterna kan ha intresse av. När det i övrigt gäller det fackliga
inflytandet, som motionärerna utan närmare precisering anser otillräckligt
tillgodosett, hänvisar utskottet till vad ovan sagts om möjligheten att teckna
kompletterande kollektivavtal och till att kollektivavtalsslutande organisationer
kan påverka ledighetsfrågorna inom ramen för den utvidgade förhandlingsrätten
enligt medbestämmandelagen.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom principerna i
lagförslaget och avstyrker den socialdemokratiska motionens avslagsyrkande.

Vilken omfattning ledigheten skall ha kan man självfallet ha olika
uppfattning om. De socialdemokratiska motionärerna har inte på denna
punkt uttryckligen sagt ifrån att de har annan åsikt än den som redovisas i
propositionen. Utskottet godtar för sin del den nivå som där föreslagits. I
sammanhanget noterar utskottet att föredragande statsrådet betonat att det är
viktigt att följa hur den nya lagen fungerar i praktiken. Avsikten är att statens
ungdomsråd tillsammans med skolöverstyrelsen skall följa utvecklingen och
efter en tvåårsperiod till regeringen redovisa erfarenheterna av den nya lagen.
Denna utvärdering kan också sägas vara ett svar på socialdemokraternas
begäran om ett nytt förslag. Vunna erfarenheter får avgöra om lagen bör
förändras.

Utskottet tar härefter upp ett par frågor som rör lagens omfattning.

Enligt förslaget skall ledighet endast gälla för insatser inom grundskolans
verksamhet. Ingrid Sundberg (m) vänder sig mot att enskilda skolor på
grundskolestadiet inte tagits med och yrkar i motionen 2621 att lagförslaget
skall ändras på denna punkt.

Denna fråga uppmärksammades under remissbehandlingen av den promemoria
som ligger till grund för propositionen. Problemet är inte begränsat
till privata skolor utan gäller även en del andra skolformer som sameskolan,
specialskolan och särskolan. Föredragande statsrådet anser att frågan om
utvidgning av lagen till ytterligare skolformer behöver närmare övervägas
och förordar att problemet tas upp i det arbete med utvärdering av lagen som
skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd skall utföra.

Utskottet har en positiv inställning till motionärernas krav men anser i
likhet med föredragande statsrådet att det kan vara lämpligt att avvakta det
förebådade arbetet inom skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd.
Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning härtill.

ALI 1979/80:7

En fråga som särskilt uppmärksammats under förarbetet till lagförslaget är
hur man skall ställa sig till arbetsställen med endast ett fåtal anställda. I
promemorian föreslogs att rätt till ledighet inte skulle omfatta drifts- eller
förvaltningsenheter med färre än fem anställda. I propositionen sägs att en
sådan undantagsregel kan betraktas som väl långtgående. Det föreslås i stället
att behovet av begränsningar för mindre arbetsplatser skall tillgodoses inom
ramen för den allmänna regeln att ledighet får vägras om den skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten hos arbetsgivaren. Utskottet delar
uppfattningen att man inte bör ha en särreglering för mindre företag.

I fråga om tolkningen av begreppet "allvarlig olägenhet” sägs i propositionen
att som sådan olägenhet i regel bör räknas att verksamheten inte kan fortgå på
normalt sätt, att avsevärda arbetsbalanser uppkommer eller att arbetskraft
utanför den reguljära personalstyrkan måste anlitas. Med verksamhet åsyftas
arbetet på den arbetsplats eller den organisatoriska enhet där arbetstagaren
tjänstgör.

Utskottet vill för sin del framhålla följande. Om lagstiftningen skall få
effekt måste arbetsgivarna tåla vissa olägenheter som frånvaro för med sig.
Man kan alltså inte räkna med att arbetet alltid fullt ut kan bedrivas på ett
normalt sätt. En del temporära, om än inte avsevärda arbetsbalanser tillhör de
olägenheter arbetsgivaren får bära. I allmänhet bör han kunna vägra ledighet
om arbetskraft utanför den reguljära personalstyrkan behöver anlitas. I
verksamheter där arbetsgivare i samband med frånvaro eller arbetstoppar
regelmässigt anlitar vikarier utifrån bör man dock, om sådan personal finns
att tillgå, kunna begära att arbetsgivaren förfar på samma sätt då fråga om
ledighet uppkommer enligt den aktuella lagen.

Av det sagda framgår att arbetsgivarens möjlighet att vägra ledighet inte
bör vara alltför begränsad. Man bör emellertid se nyanserat på ledighetskraven,
och det är självfallet så att utrymmet för ledighet är mindre på små
arbetsplatser än på större. Enligt utskottets uppfattning bör man också välja
ett annat ord än allvarlig för att beteckna vilken grad av olägenheter som inte
behöver accepteras. Utskottet föreslår att man i stället använder ordet
väsentlig.

Det bör också framhållas att det ofta bör finnas utrymme att jämka ihop
skilda intressen. Utgångspunkten vid ledighetskrav är visserligen skolans
behov av medverkan av ledare, men detta behov måste vägas mot intresset av
att arbetet på den berörda arbetsplatsen kan fortgå någorlunda normalt. En
kommun som vill ha hjälp av en förening bör, om det finns önskemål därom,
ta hänsyn till förhållandena på den aktuella föreningsmedlemmens arbetsplats
och söka anpassa sina anspråk tidsmässigt och på annat sätt. Många
problem bör man därigenom kunna komma till rätta med. Det får förutsättas
att parterna prövar lösningar av detta slag när det föreligger beaktansvärda
svårigheter för arbetsgivaren att tillgodose ledighetsanspråk. Det bör alltså i
sådana fall regelmässigt undersökas om man kan reducera arbetsgivarens
svårigheter till en tolerabel nivå genom att välja en lämplig förläggning av
ledigheten.

AU 1979/80:7

Utöver vad ovan sagts har utskottet inte funnit skäl att gå närmare in på de
olika lagparagraferna. Dessa godtas alltså i övriga delar.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft i samband med nästa läsår. Dag för
ikraftträdande bör bestämmas till den 1 juli 1980.

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m. m. att riksdagen avslår
motionerna 1978/79:2588, 1978/79:2620 och 1978/79:2622,

2. beträffande utvidgning av lagen till enskilda skolor att riksdagen
avslår motionen 1978/79:2621,

3. beträffande tagens utformning att riksdagen antar det i propositionen
1978/79:159 framlagda förslaget till lag om rätt till
ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m., med
den ändringen att 5 § och ikraftträdandebestämmelsen får
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Arbetsgivaren får vägra även annan
ledighet, om denna skulle medföra
allvarlig olägenhet för arbetsgivarens
verksamhet.

Arbetsgivaren får vägra även annan
ledighet, om denna skulle medföra
väsentlig olägenhet för arbetsgivarens
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1979.

Under andra kalenderhalvåret
1979 omfattar rätten till ledighet
högst fyrtiofem arbetstimmar. Om
tjänstgöringen i en anställning under
kalenderhalvåret kan antas bli mindre
än åttahundra arbetstimmar, begränsas
rätten till ledighet i motsvarande
mån.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1980.

Under andra kalenderhalvåret
1980 omfattar rätten till ledighet
högst fyrtiofem arbetstimmar. Om
tjänstgöringen i en anställning under
kalenderhalvåret kan antas bli mindre
än åttahundra arbetstimmar, begränsas
rätten till ledighet i motsvarande
mån.

AU 1979/80:7

Rätt till ledighet enligt lagen kan inte grundas på anmälan som har skett
före lagens ikraftträdande.

Stockholm den 29 november 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c),
Erik Johansson (s). Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s),
Pär Granstedt (c). Anders Högmark (m), Margit Odelsparr (c), Marianne
Stålberg (s), Eva Winther (fp), Sune Johansson (s), Nils-Olof Grönhagen (s)
och Görel Bohlin (m).

Reservation

Avslag på propositionen m. m. (mom. 1)*

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund,
Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 5 som börjar
”Utskottet har” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motionerna finns det brett motstånd mot den föreslagna
lagen. Även utskottet delar uppfattningen att lagen fått en olämplig
utformning och att propositionen därför bör avslås. Därmed har utskottet
tillgodosett yrkandena om avslag i den socialdemokratiska motionen samt i
motionerna 2620 av Börje Hörnlund (c) och 2622 av Ingegerd Troedsson m. fl.
(m).

Utskottet har emellertid den uppfattningen att det behövs en lag som
skapar möjligheter för föreningsmedverkan i skolan. Regeringen bör därför
snarast ta upp frågan på nytt så att förslag om rätt till ledighet från anställning
kan föreläggas riksdagen under våren 1980. Förslaget bör utformas i
samverkan med arbetsmarknadens parter och ha den socialdemokratiska
motionen som utgångspunkt. För att ett system med ledighet för deltagande i
skolan skall fungera, bl. a. i förhållande till andra ledighetskrav, är det
nödvändigt att lagen får en utformning som ger de anställdas organisationer
ett stort inflytande. På denna punkt har propositionen avgörande brister.
Lagen bör skapa möjligheter för kollektivavtal och lokala överenskommelser
så att man får ett smidigt system som kan anpassas till olika typer av
arbetsplatser. Lagen bör därför endast innehålla grundläggande regler och
detaljerna överlämnas till de berörda parterna.

* Om reservationen bifalles förfaller utskottets hemställan i övrigt.

AU 1979/80:7

Med hänsyn till att utskottet underkänner propositionen i dess helhet finns
det inte anledning att gå in på detaljer i lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag pä propositionen m. m.

A. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2588 yrkandet

1 samt med anledning av motionerna 1978/79:2620 och 1978/
79:2622 avslår propositionen 1978/79:159,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2588 yrkandet

2 begär att regeringen snarast lägger fram förslag till ny lag om
rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan och
därvid beaktar vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m) anför:

Under senare år har ett stort antal bestämmelser införts om lagfäst rätt till
ledighet för skilda ändamål. Tillsammans med sjukfrånvaron och annan
ofrånkomlig bortavaro från arbetet innebär de nya ledighetsformema avsevärda
ekonomiska och administrativa problem för arbetsgivarna.

Såsom framhålls i motionen 1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl.(m)
är det olämpligt att i det ekonomiska läge företagen i dag befinner sig lägga på
dem nya bördor i form av kostnader för ökad korttidsfrånvaro. Detsamma
gäller för offentlig verksamhet på vilken berättigade krav kan ställas om en
bättre hushållning med resurserna.

Mot denna bakgrund hade det riktiga varit att i enlighet med motionen
2622 avslå propositionens förslag om en ny lagfäst rätt till ledighet. Då vi inte
kunnat få majoritet i utskottet för denna ståndpunkt har vi ansett oss böra
biträda propositionen för att undvika att man får en för företag och offentlig
verksamhet ännu sämre lösning, vilket socialdemokraternas förslag kan
befaras leda fram till.

Ett viktigt skäl för att vi sålunda trots allt kunnat acceptera propositionen är
utskottets anvisningar för tolkningen av i vilken omfattning arbetsgivare kan
vägra ledighet. Utskottets ställningstagande innebär bl. a. att utrymmet för
ledighet inom småföretag blir begränsat. Vi har också fäst vikt vid att
ikraftträdandet skjutits till den 1 juli 1980.

GOTAB 64014 Stockholm 1979