AU 1979/80:6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1979/80:6

med anledning av motioner om medbestämmandefrågor m. m.

I betänkandet behandlas 13 motioner om frågor med anknytning till
främst lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Några av
motionerna berör också annan arbetsrättslig lagstiftning.

Motionsyrkandena

Utvärdering av MBL och andra arbetsrättsliga lagar

1978/79:214 av Anton Fågelsbo (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering med
parlamentarisk medverkan av 1970-talets arbetsrättslagstiftning.

1978/79:1544 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om en
allmän översyn av Lagen om medbestämmande i arbetslivet - MBL.

1978/79:2050 av Bertil Lidgård m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer

1. att regeringen anmodar förhandlande myndigheter att på sätt som
angivits i motionen redovisa och budgetera tiden för förhandlingar m. m.
enligt medbestämmandelagen.

2. att regeringen föranstaltar om en allmän utvärdering av erfarenheterna
av nämnda lag såvitt den gäller statens arbetstagare.

Genomgripande förändringar av MBL, m. m.

1978/79:796 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som
innebär att fackliga representanter och fackligt inbjudna experter ges laglig
rätt att undersöka arbetsmiljön inne på företagen samt ta del av alla
tillgängliga uppgifter.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motionen 1978/79:792.

1978/79:1039 av Karl Hallgren m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen med bifall till motionen beslutar anta
följande

1 Riksdagen 1979/80. 18 sami Nr 6

AU 1979/80:6

Förslag till

Lag om ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

41 §

Arbetsgivare och arbetstagare, som
är bundna av kollektivavtal får icke
vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse
(lockout eller strejk), blockad, bojkott
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärder??
avtalet har ingdtts av organisation
och denna ej i behörig ordning
har beslutat åtgärden, om åtgärden
strider mot bestämmelse om fredsplikt
i kollektivavtal eller om åtgärden har
till ändamål 1. att utöva påtryckning i
tvist om kollektivavtalets giltighet,
bestånd, eller rätta innebörd eller i
tvist huruvida visst förfarande strider
mot avtalet eller mot denna lag, 2.
att åstadkomma ändring i avtalet, 3.
att genomfora bestämmelse, som är
avsedd att tillämpas sedan avtalet
upphört att gälla, eller 4. att stödja
annan, när denne icke själv får vidta
stridsåtgärd. Första stycket utgör ej
hinderför arbetstagarorganisation att i
behörig ordning besluta blockadför att
utverka betalning av klar och förfallen
fordran på lön eller annan ersättning
för utfört arbete.

Lokal och central facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal
äger rätt att utöva påtryckning i tvist
om kollektivavtals giltighet, avtalets
innebörd eller tvist huruvida visst
förfarande strider mot avtalet samt i
tvist om förhållande mellan arbetsgivare
och arbetstagare som ej reglerats i
avtalet genom strejk, bojkott eller
annan därmed jämförlig stridsåtgärd.

42-45 §§ utgår

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation
som bryter mot denna lag
eller mot kollektivavtal skall ersätta
uppkommen skada, om ej annat
följer av vad nedan sägs.

Arbetsgivare eller arbetsgivares
organisation som bryter mot denna
lag eller mot kollektivavtal skall
ersätta uppkommen skada.

55-70 §§ utgår

41 och 54 §§ skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1979, medan 42-45 §§ och
55-70 §§ skall upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1979.

AU 1979/80:6

1978/79:2069 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att följande sociala målsättningar förs in i Lagen
om medbestämmande i arbetslivet:

överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivets
villkor skall vara trygghet i anställning, allas rätt till ett meningsfullt arbete,
riskfri arbetsmiljö utan arbetshets, utslagning och monotoni, ekonomisk
omfördelning mellan kapital och arbete samt alternativ samhällsnyttig
produktion; frågan om ökad effektivitet skall underordnas dessa övergripande
målsättningar,

2. att riksdagen beslutar att vidta följande förändringar i Lagen om
medbestämmande i arbetslivet:

a) att fackförening skall ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor och att
arbetsköparen har primär förhandlingsskyldighet i alla frågor innan ändring
får vidtas och därmed att 10-12 §§ ändras enligt bifogad lagtext,

b) att den lokala och centrala fackföreningen skall ha obegränsad strejkrätt
genom att fredsplikten utgår ur lagen, och därmed att 41 § ändras enligt
bifogad lagtext, samt att 42-45 §§ utgår,

c) att facklig organisation skall ha vetorätt mot arbetsköparens beslut i
följande frågor:

- vid köp och försäljning samt vid förflyttning och nedläggning av företag
och produktionsenheter

- vid anlitande av entreprenörer

- vid avsked och permitteringar

- vid rationaliseringar och mot utslagning

- i alla personalfrågor

- vid alla datafrågor och införande av robotteknik

- mot prestationslöner och meritvärderingssystem

- vid diskriminering av kvinnor

och att därmed 38 § ändras enligt bifogat lagförslag samt att 39 och 40 §§
utgår,

d) att fackföreningen skall ha rätt till insyn och kontroll utan att hindras av
sekretess och därmed att 21 och 22 §§ utgår,

e) att avtal kan träffas om anställning, ledning och fördelning samt
företagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska rättigheter på
arbetsplatsen och därmed att 32 § ändras enligt bifogad lagtext,

0 att endast arbetsköpare kan ådömas skadestånd, och därmed att 54 §
ändras enligt bifogad lagtext, samt att 55-70 §§ utgår,
g) att deltagande i strejk aldrig får utgöra grund för uppsägning eller
avskedande,

3. att 3 kap. skall utgå ur Lag om offentlig anställning,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag att Lagen om
medbestämmande i arbetslivet och Lag om offentlig anställning tillförs
stadgande av följande innebörd:

1* Riksdagen 1979/80. 18 sami Nr 6

AU 1979/80:6

- att facklig organisation skall äga obegränsad rätt till politiska strejker och
internationella fackliga solidaritetsaktioner,

- att lokal facklig organisation äger rätt att på arbetsplatsen genomföra möten
på betald arbetstid, bedriva forskning och ha fritt tillträde för sina fackliga
förtroendemän och forskare,

- att anställda hos företag och myndigheter har rätt till politisk verksamhet
på arbetsplatsen,

5. att riksdagen antar följande ändring i MBL:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Arbetstagarorganisation har rätt till
förhandling med arbetsgivare i fråga
rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit
arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att
förhandla med arbetstagarorganisation.
Förhandlingsrätten enligt första
stycket tillkommer arbetstagarorganisationen
även i förhållande till
organisation som arbetsgivaren tillhör
och arbetsgivarens organisation i
förhållande till arbetstagarorganisationen.

Innan arbetsgivare beslutar om
viktigare förändring av sin verksamhet,
skall han på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation
i förhållande till vilken han är
bunden av kollektivavtal. Detsamma
skall iakttas innan arbetsgivare beslutar
om viktigare förändring av
arbets- eller anställningsförhållanden
för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt första
stycket.

Facklig organisation har rätt till
förhandling med arbetsgivare i alla
frågor rörande förhållandet mellan
arbetsgivaren och sådan medlem i
organisationen, som är eller har varit
anställd hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att
förhandla med facklig organisation.
Förhandlingsrätt enligt första stycket
tillkommer/acA7/g organisation även i
förhållande till organisation som
arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens
organisation i förhållande till
den fackliga organisationen.

Innan arbetsgivare beslutar om
förändring av sin verksamhet, skall
han på eget initiativ förhandla med
den fackliga organisationen i förhållande
till vilken han är bunden av
avtal. Detsamma skall iakttas innan
arbetsgivare beslutar om förändring
av arbets- eller anställningsförhållanden
för anställd som tillhör organisationen.

AU 1979/80:6

Nuvarande lydelse

När arbetstagarorganisation som
avses i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det, för
arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet.

Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten
begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för
arbetstagarna i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal,
ledning och fördelning
av arbetet och verksamhetens bedrivande
i övrigt.

Innan arbetsgivare beslutar att låta
någon utföra visst arbete för hans
räkning eller i hans verksamhet utan
att denne därvid skall vara arbetstagare
hos honom, skall han på eget
initiativ förhandla med arbetstagarorganisation
iförhållande till vilken han
är bunden av kollektivavtal för sådant
arbete.

Första stycket gäller ej, om arbetet
är av kortvarig och tillfällig natur eller
kräver särskild sakkunskap och ej
heller om den tilltänkta åtgärden i allt

Motionärernas förslag
§

När facklig organisation som avses
i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.

På grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen innebärande
facklig organisations rätt tillförhandlingar
i alla frågor, strejkrätt, vetorätt
mot arbetsköparens åtgärder i följande
frågor: vid köp och försäljning samt
vid förflyttning och nedläggning av
företag, vid anlitande av entreprenörer,
kan mellan parter som träffar
avtal om löner och allmänna anställningsvillkor,
om facklig organisation
begär det, även träffas avtal i frågor
som avser ingående och upphörande
av anställningsavtal, ledning och
fördelning av arbetet och verksamhetens
bedrivande i övrigt.

Beslutar och verkställer arbetsgivare
eller avser att verkställa beslut, vilka
strider mot grundläggande fackliga
intressen, har facklig organisation rätt
att förhindra eller avbryta genomförandet
av beslut genom vetorätt mot
arbetsgivarens åtgärder i följande
frågor:

- vid köp och försäljning samt vid
förflyttning och nedläggning av företag,

- vid anlitande av entreprenörer,

- vid avsked och permitteringar,

AU 1979/80:6

Nuvarande lydelse

väsentligt motsvarar åtgärd som har
godtagits av arbetstagarorganisationen.
Om organisationen i särskilt fall
påkallar det, är arbetsgivaren dock
skyldig att förhandla innan han Jättar
eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl Jöranleder det,
får arbetsgivaren Jätta och verkställa
beslut innan han har Jullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt första
stycket. Påkallas förhandling enligt
andra stycket, är arbetsgivaren icke
skyldig att uppskjuta beslutet eller
verkställigheten till dess förhandlingsskyldigheten
har fullgjorts, om särskilda
skäl föreligger mot uppskov. I fråga
omförhandling enligt första och andra
styckena äger 14 § motsvarande tilllämpning.

Arbetsgivare och arbetstagare som
är bundna av kollektivavtal får icke
vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse
(lockout eller strejk), blockad, bojkott
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd,
om avtalet har ingåtts av organisation
och denna ej i behörig ordning
har beslutat åtgärden, om åtgärden
strider mot bestämmelse om fredsplikt
i kollektivavtal eller om åtgärden har
till ändamål

]. att utöva påtryckning i tvist om
kollektivavtals giltighet, bestånd eller
rätta innebörd eller i tvist huruvida
visst förfarande strider mot avtalet
eller mot denna lag,

2. art åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse, som
är avsedd att tillämpas sedan avtalet
har upphört att gälla, eller

4. att stödja annan, när denne icke
själv får vidtaga stridsåtgärd.

Motionärernas förslag

- vid rationaliseringar och mot utslagning
ur arbetslivet,

- i alla personalfrågor,

- /' alla datafrågor och vid användandet
av robotteknik,

- mot prestationslöner och meritvärderingssystem,

- vid diskriminering av kvinnor.

Lokal och central facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal
äger rätt att utöva påtryckning i tvist
om kollektivavtals giltighet, avtals
innebörd eller tvist huruvida visst
förfarande strider mot avtalet genom
strejk, blockad, bojkott eller annan
därmed jäm förlig stridsåtgärd.

AU 1979/80:6

Nuvarande lydelse

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation
som bryter mot denna lag
eller mot kollektivavtal skall ersätta
uppkommen skada, om ej annat
följer av vad nedan sägs.

55-70 §§ utgår.

1978/79:2070 av Lars Werner m. fl. (vpk)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
innebärande

1. vetorätt för de anställdas lokala fackliga organisationer vid införande av
datorsystem i arbetslivet,

2. rätt för lokal facklig organisation att för egna bearbetningar på arbetsköparens
bekostnad utnyttja den dator som denne har tillgång till,

3. rätt för lokal facklig organisation att på arbetsköparens bekostnad
utnyttja arbetstagarkonsulter vid införande och förändring av datorsystem
och för utredning av möjliga förändringar i redan befintliga datorsystem,

4. rätt för lokal facklig organisation till fullständig tillgång till underlag och
utredningar som ligger till grund för föreslagna och befintliga datorsystem.

1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till förändring av
gällande arbetsrättslagstiftning, innebärande

a) att strejkrätten för lokal och central facklig organisation lagfästs utan
inskränkningar,

b) att den lokala fackliga organisationen ges vetorätt i alla avgörande frågor
på arbetsplatsen,

c) att facklig organisation skall äga obegränsad rätt till politiska strejker och
internationella fackliga solidaritetsaktioner,

d) att lokal facklig organisation äger rätt att på arbetsplatsen genomföra
möten på betald arbetstid, bedriva forskning och ha fritt tillträde för sina
fackliga förtroendemän och forskare,

e) att anställda hos företag och myndigheter har rätt till politisk verksamhet
på arbetsplatsen,

0 att de anställdas lokala fackliga organisationer får vetorätt vid införande
av datorsystem i arbetslivet,

16. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avskaffande av
kollektivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol,

Motionen har väckts med anledning av propositionen 1978/79:111 om

Motionärernas förslag
§

Arbetsgivare eller arbetsgivares organisation
som bryter mot denna lag
eller mot avtalet skall ersätta uppkommen
skada.

AU 1979/80:6

åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. Övriga yrkanden i motionen
har behandlats av andra utskott.

Tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar

1978/79:1531 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
sådana förändringar i 14 § lagen om medbestämmande i arbetslivet som i
motionen anförts.

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal

1978/79:2062 av Bo Siegbahn m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva 38-40 §§ i lagen om medbestämmanderätt
i arbetslivet,

2. att riksdagen - om yrkandet under 1 inte bifalles - hos regeringen
anhåller att motionen överlämnas till den nya arbetsrättskommittén för
beaktande.

200-kronorsregeln

1978/79:666 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. antar följande förslag till ändrad lydelse av 60 § medbestämmandelagen: Är

någon också medges.

Vid bedömande av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas skadestånd med högre
belopp än tvåhundra kronor.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 2-4 i betänkandet AU 1978/
79:21.

Förbud mot stridsåtgärder i vissa fall

1978/79:1537 av Fritz Börjesson (c) och Rolf Clarkson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
förbud mot blockad av enmansföretag eller företag, där det inte finns någon
fackligt ansluten anställd, för dess vägran att teckna avtal separat eller via
arbetsgivarorganisation.

AU 1979/80:6

Lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet

1978/79:1560 av Eric Rejdnell m. fl. (fp, c, m)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att lagstiftningsförslag skall
utformas så, att de gäller lika oavsett om arbetsgivare eller arbetstagare tillhör
avtalsslutande organisation eller ej.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Utvärdering av MBL och andra arbetsrättsliga lagar

Motionerna

Anton Fågelsbo (c) begär i motionen 214 en utvärdering av arbetsrättslagstiftningen.
Han noterar att lagstiftningen har kunnat
genomföras under en bred politisk enighet. Lagreglerna borde därför kunna
tillämpas smidigt, men det förefaller motionären uppenbart att man på sina
håll är i färd med att etablera en praxis i beslutsfattandet som är tungrodd och
byråkratisk. Det finns därför skäl att göra en samlad utvärdering av
1970-talets arbetsrättslagstiftning för att se om den i praktiken fungerar så
som riksdagen har avsett. Utvärderingen bör ske under parlamentarisk
medverkan.

Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) kräver i motionen 1544 en
allmän översyn av MBL. De hävdar att det ursprungliga förslaget till
MBL är skröpligt och att borgerliga lottningsvinster vid riksdagens behandling
av förslaget åstadkom ytterligare försämringar. Motionärerna finner det
meninglöst att upprätta en katalog över alla de brister som lagen enligt dem
har visat sig vara behäftad med. De tror heller inte på ”effekten av att Klottra
här och där i nuvarande lagtext” och menar att endast en grundlig allmän
översyn och revidering förhoppningsvis kan resultera i en produkt som kan
vara arbetare och tjänstemän till något stöd i den dagliga och oundgängliga
kampen mellan kapital och arbete.

Motionärerna tänker sig att nya arbetsrättskommittén är rätt instans att
verkställa översynen.

Motionen 2050 av Bertil Lidgård m. fl. (m) innehåller ett yrkande om en
allmän utvärdering av MBL på det statliga området. Motionärerna
vill dessutom att myndigheterna årligen, t. ex. i anslagsframställningarna,
skall redovisa och budgetera tidsåtgången.

Motionärerna anser att det är svårt att bedöma i vilken utsträckning
tidsåtgången för att handlägga medbestämmandeärenden står i rimlig
proportion till de värden MBL avser att främja. Inrättandet av varje ny tjänst
hos myndigheterna föregås av en noggrann prövning av regering och riksdag.
Med hänsyn härtill är det otillfredsställande att man inte synes ha något som
helst grepp om kostnaderna för att hantera MBL på det statliga området. För

AU 1979/80:6

att det skall bli möjligt att göra en rättvis bedömning av myndigheternas
medelsbehov bör lämnas en redovisning för den samlade tidsåtgången.
Härmed avser motionärerna både verksledningarnas arbetsinsatser och den
tid under vilken personal frigörs för förhandlingar och information. Redovisningen
bör lämnas årligen, lämpligen i samband med anslagsframställningarna.

Med hänsyn till att MBL har varit i kraft i två år anser motionärerna vidare
att det bör finnas ett visst underlag för att göra en första utvärdering. Även om
den inte kan bli fullständig bör den kunna ge en viss ledning för hur
medbestämmandefrågorna kan och bör hanteras i framtiden. I princip,
tillägger motionärerna, bör det ankomma på statens arbetsgivarverk att
kontinuerligt följa och redovisa utvecklingen.

Pågående utredningar m. m.

Nya arbetsrättskommittén har till uppgift att bedriva ett fortsatt utredningsarbete
på medbestämmandeområdet. Det är en betydelsefull del av
kommitténs uppdrag att mer allmänt följa introduktionen och tillämpningen
av medbestämmandelagstiftningen. Lagen om anställningsskydd ses över av
anställningsskyddskommittén och semesterlagen av 1978 års semesterkommitté.
De nämnda kommittéerna har alla parlamentarisk sammansättning.

Vid antagandet av 1976 års arbetsrättsreform bedömdes det som angeläget
att följa upp reformen med bl. a. forskningsinsatser. Ett särskilt organ
skapades för ändamålet, arbetslivscentrum, finansierat av medel från arbetarskyddsfonden.
Arbetslivscentrum bedriver egen forskning men har också
till uppgift att samordna annan arbetslivsforskning, informera om egna eller
andras resultat m. m. Syftet med forskningsverksamheten är att utvärdera
1970-talets arbetsrättsreformer. Arbetslivscentrum har f. n. ett 50-tal anställda,
varav ca 20 fast anställda forskare.

De statliga medbestämmandeavtalen, m. m.

Dåvarande statens avtalsverk och de statsanställdas organisationer slöt den
3 mars 1978 ett medbestämmandeavtal för det statliga arbetstagarområdet
(MBA-S). Ett motsvarande avtal slöts den 25 april 1978 för riksdagen och dess
verk (MBA-R). Avtalen trädde i tillämpning den 1 juli 1978. De innebär bl. a.
att arbetsgivarens informations- och förhandlingsskyldighet enligt MBL i en
rad frågor ersätts av föreskrifter i avtalen. Vad beträffar uppföljningen av
avtalens verkningar görs i de till avtalen knutna förhandlingsprotokollen (2 §
p. 2) följande uttalanden:

Det nu träffade avtalet innehåller regler beträffande åtskilliga frågor som
inte tidigare reglerats i kollektivavtal mellan parterna och som är av stor
betydelse för förhållandet mellan parterna och för arbetet hos myndigheterna.

AU 1979/80:6

Med hänsyn till att avtalet alltså innebär nykonstruktioner på åtskilliga
ämnesområden är det svårt att på förhand fullt ut överblicka avtalets
verkningar. Härtill kommer att avtalets regler gäller för vitt skilda former av
statlig verksamhet. Det är därför angeläget att parterna sedan avtalet satts i
kraft kan ingående följa tillämpningen av avtalet och mot bakgrund av vunna
erfarenheter göra de ändringar som visar sig påkallade.

På den kommunala sektorn har nyligen gjorts en undersökning om
tidsåtgång och kostnader för fackligt arbete genom Svenska kommunförbundets
försorg. Arbetsgivarens tid är inte registrerad i undersökningen.
Undersökningens resultat sägs visa att tid och kostnader för det fackliga
arbetet inom kommunerna rör sig om marginella tal och belopp i förhållande
till antalet anställda och den totala lönesumman.

Tidigare riksdagsbehandling

En allmän översyn av MBL med den inriktning som avses i motionen 1544
begärdes även förra året av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, nämligen i
motionen 1977/78:1333. Denna motion avslogs av riksdagen i enlighet med
arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet AU 1978/79:11.

Genomgripande förändringar av MBL, m. m.

Motionerna

Vpk begär i partimotionen 2069 en rad ändringar i MBL. Vissa ändringsförslag
avser även lagen om offentlig anställning. Några av kraven upprepas i
vpk-motionen 2467. Dessutom återkommer vissa av de frågor som berörs i
motionen 2069 i vpk:s partimotioner 796 och 2070 samt motionen 1039 av
Karl Hallgren m. fl. (vpk). 1 sistnämnda motioner framställs kompletterande
yrkanden.

Motionen 2069 har en utförlig motivering som motionärerna sammanfattar
på detta sätt:

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motionen att självständig facklig
kamp för att uppfylla mål som ett meningsfullt arbete, en godtagbar
fördelning av produktionsresultatet och en arbetsmiljö anpassad till människan,
skall stödjas genom lagstiftning. 1 denna måste införas demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen.

Till dessa rättigheter hör: fackets rätt till att bedriva forskning på
arbetsplatsen, fackets och forskares rätt till tillträde till arbetsplatsen, fackliga
möten på betald arbetstid, rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen,
fullständig informations- och förhandlingsrätt, lokal och central strejkrätt,
vetorätt i avgörande frågor och rätt till internationella solidaritetsaktioner.

Motionen påminner om att förslagen och kritiken av MBL i vpk-motionen
1975/76:2495 har visat sig vara riktiga.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att arbetsrättslagstiftningen måste
ändras i grundläggande avseenden, om den skall kunna vara ett stöd för att
uppnå meningsfulla avtal på nya områden för de anställda och deras fackliga
organisationer.

1** Riksdagen 1979/80. 18 sami. Nr 6

AU 1979/80:6

I enlighet härmed begär vpk att sociala målsättningar skall skrivas in i MBL
på det sätt som har formulerats i motionens yrkande 1.

Vidare kräver vpk i motionen att MBL ändras i följande avseenden:

a) att fackföreningarna tillerkänns obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor
(ändring av 10-12 §§),

b) obegränsad strejkrätt och slopande av fredsplikten (ändring av 41 § och
upphävande av 42-45 §§),

c)facklig vetorätt när det gäller köp, försäljning, förflyttning eller nedläggning
av företag eller produktionsenheter, anlitande av entreprenörer, avsked
och permitteringar, rationaliseringar och utslagning, alla personalfrågor,
datafrågor och robotteknik, prestafionslöner och meritvärderingssystem
samt diskriminering av kvinnor (ändring av 38 § samt upphävande av 39 och
40 §§),

d) avskaffande av tystnadsplikten för fackliga funktionärer (upphävande av
20 och 21 §§),

e) möjlighet att träffa avtal om anställning, ledning och fördelning samt
företagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska rättigheter pä
arbetsplatsen (ändring av 32 §),

f) skadestånd skall endast kunna ådömas arbetsgivare (ändring av 54 § samt
upphävande av 55-70 §§),

g) deltagande i strejk skall aldrig kunna utgöra grund för uppsägning eller
avskedande.

Dessutom begär vpk i motionen 2069 att 3 kap. lagen om offentlig anställning
skall upphävas samt att förslag skall läggas fram om att både den lagen och
MBL förses med stadganden om att facklig organisation skall ha obegränsad
rätt till politiska strejker och internationella solidaritetsaktioner. Vidare skall
den fackliga organisationen ha rätt att på arbetsplatsen anordna möten pä
betald arbetstid, bedriva forskning samt rätt att lämna fritt tillträde till
arbetsplatsen för fackliga förtroendemän och forskare. Slutligen skall anställda
hos företag och myndigheter ha rätt att bedriva politisk verksamhet på
arbetsplatsen.

I motionen 2467, som väcktes med anledning av propositionen 1978/
79:111 om åtgäi der mot krångel och onödig byråkrati m. m., upprepar vpk de i
motionen 2069 ställda kraven på obegränsad strejkrätt, vetorätt i alla
avgörande frågor på arbetsplatsen varvid särskilt nämns vetorätt vid
införande av datorsystem i arbetslivet, obegränsad rätt till politiska strejker
m. m. samt rätt att på arbetsplatsen hålla möten pä betald arbetstid och där
bedriva forskning m. m. I ett separat yrkande begärs vidare förslag om
”avskaffande av kollektivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol”.

Frågorna om obegränsad strejkrätt och avskaffande av fredsplikten samt
begränsning av möjligheten att utdöma skadestånd till att endast avse
arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation behandlas också i motionen 1039 av
Karl Hallgren m. fl. (vpk). I denna motion liksom i motionen 2069 yrkas att 41
och 54 §§ MBL ändras samt att 42-45 och 55-70 §§ utgår ur lagen.

AU 1979/80:6

Kravet på facklig vetorätt vid införande av datorsystem utvecklas av vpk i
partimotionen 2070. I motionen begärs dessutom att den lokala fackliga
organisationen skall ha rätt att på arbetsgivarens bekostnad dels göra egna
bearbetningar på arbetsgivarens dator, dels anlita arbetstagarkonsulter vid
införande eller förändring av datorsystem m. m. Slutligen kräver vpk i
motionen att den lokala fackliga organisationen skall ha rätt att få tillgång till
det underlag och de utredningar som ligger till grund för utformningen av
föreslagna eller befintliga datorsystem.

Den i motionerna 2069 och 2467 berörda frågan om rätt till tillträde till
arbetsplatsen för fackliga representanter eller experter behandlas av vpk i
partimotionen 796 från en speciell utgångspunkt. Vpk vill i den sistnämnda
motionen ha förslag om att fackliga representanter och fackligt inbjudna
experter skall ha rätt att undersöka arbetsmiljön inne i företagen och att där ta
del av alla tillgängliga uppgifter. Som motivering anför motionärerna bl. a. att
det finns rapporter om att Svenska arbetsgivareföreningen har svartlistat
forskare, att för arbetsgivarna obehagliga fakta döljs samt att de fackliga
organisationerna saknar rätt att ta in egna utredare.

Tidigare riksdagsbehandling

Yrkandena i motionen 2069 återgår i det väsentliga på de krav på
utformningen av MBL som vpk framställde i partimotionen 1975/76:2495
med anledning av propositionen 1975/76:105 om arbetsrättsreform m. m.
Yrkandena avstyrktes av inrikesutskottet (InU 1975/76:45) och avslogs av
riksdagen. Reservationer avgavs av vpk. Yrkandena framställdes på nytt år
1977 och avslogs av riksdagen i enlighet med hemställan i betänkandet AU
1976/77:32.

I betänkandet AU 1978/79:11 har därefter behandlats vpk-motioner om
avskaffande av tystnadsplikten, facklig vetorätt vid nedläggning av företag
m. m., obegränsad strejkrätt och slopande av fredsplikten, skadeståndsskyldighet
endast för arbetsgivare samt politisk verksamhet på arbetsplatsen.
Motionerna avslogs av riksdagen. I betänkandet behandlades också en
vpk-motion om facklig vetorätt vid införande av datorsystem. Denna fråga
har tidigare aktualiserats av vpk i motionen 1976/77:941 som behandlades i
betänkandet AU 1977/78:4. Vpk-förslagen har av riksdagen lämnats utan
bifall.

Den i motionen 796 berörda frågan om rätt för fackliga representanter och
experter att få tillträde till arbetsplatserna för att där studera arbetsmiljön har
tidigare aktualiserats av vpk i samband med riksdagsbehandlingen av
förslaget till ny arbetsmiljölag. Den lagstiftningsfrågan behandlades av
socialutskottet, som avstyrkte vpk:s yrkanden i denna del (SoU 1977/78:1,
s. 27). Frågan om vidgade möjligheter för forskare att ta del av sekretessbelagda
uppgifter i företagen har behandlats av arbetsmarknadsutskottet i

AU 1979/80:6

betänkandet AU 1977/78:6 med anledning av en motion av Birgitta
Hambraeus m. fl. (c).

Tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar

Gällande rätt

I 11 § MBL ges bestämmelser om arbetsgivarens s. k. primära förhandlingsskyldighet
och i 12 § om arbetsgivarens förhandlingsskyldighet i andra
fall än som avses i 11 §. Förhandlingsskyldigheten enligt 11 -12 §§ gäller
gentemot kollektivavtalsbärande organisation. Enligt 13 § blir arbetsgivaren
förhandlingsskyldig i vissa fall gentemot annan facklig organisation som har
medlemmar på arbetsplatsen.

Förhandlingar enligt 11-13 §§ sker enligt 14 § i första hand med lokal
arbetstagarorganisation. Om den lokala förhandlingen inte leder till enighet
mellan parterna har arbetstagarsidan rätt att begära att arbetsgivaren även
förhandlar med vederbörande centrala arbetstagarorganisation. Denna begäran
kan framställas av både den lokala och den centrala arbetstagarorganisationen.
I båda fallen blir arbetsgivaren skyldig att förhandla på nytt.
Motsvarande skyldighet är inte föreskriven för central arbetstagarorganisation.
Denna kan avstå från att fullfölja förhandlingsförfarandet.

Motionen

I motionen 1531 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp,c,m) påpekas att
MBL saknar föreskrift om den tid inom vilken arbetstagarparten skall påkalla
central förhandling. Detta har enligt motionärerna skapat osäkerhet, framför
allt hos en del mindre företagare, och lett till att verkställighet av beslut har
skjutits upp onödigt länge. Motionärerna vill ha en regel om att central
förhandling skall begäras inom sju dagar.

Förarbeten m. m.

Som påpekas i motionen ger 14 § inte några regler om den tid inom vilken
arbetstagarsidan kan påkalla central förhandling. I förarbetena till det aktuella
lagrummet (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 361-362) anförs:

I 14 § har inte ställts upp några närmare regler om den tid inom vilken
arbetstagarsidan skall begära ytterligare förhandling när lokal förhandling
inte lett till enighet mellan parterna. Det betyder att begäran skall framställas
utan dröjsmål efter avslutandet av den första förhandlingen. Sker avslutandet
inte genom överenskommelse mellan parterna vid förhandlingssammanträde
eller på annat sätt genom arbetstagarsidans medverkan utan genom
besked av arbetsgivaren, innebär paragrafen att arbetsgivaren befrias från
ytterligare uppskovsskyldighet enbart om han givit arbetstagarsidan rådrum
att begära fortsatt förhandling. Sådan begäran, som alltså bör framställas

AU 1979/80:6

omgående eller med vändande post, kan framställas både av den lokala och av
den centrala arbetstagarorganisationen.

Paragrafen är dispositiv. Den har i avtalen för offentliganställda försetts
med kompletterande föreskrifter om tidsfrister. 1 huvudavtalet (7 §) på det
statliga området fastställs att begäran om central förhandling skall framställas
senast på femte dagen efter den dag då den lokala förhandlingen avslutades.
Framställningen skall ske skriftligen om inte parterna enas om annat. Enligt
7 § i det kommunala huvudavtalet skall skriftlig begäran om central
förhandling vara den kommunala myndighet som förhandlat till handa
senast tionde dagen efter det att de lokala förhandlingarna har slutförts. Görs
denna begäran av lokal organisation skall också visas att den centrala
arbetstagarorganisationen vill fullfölja förhandlingsförfarandet. Innebörden
av dessa avtalsbestämmelser är att det står arbetsgivaren fritt att fatta och
verkställa beslut om framställning om central förhandling inte inkommer i
tid. Denna innebörd har uttryckligen angetts i det kommunala huvudavtalet.

Riksdagen behandlade förra året en motion med samma innebörd som den
nu föreliggande. Motionen, 1977/78:1337 av Erik Hägelmark m. fl. (fp,c,m),
lämnades utan bifall i enlighet med hemställan i betänkandet AU 1978/
79:11.

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal

Gällande rätt

Bestämmelserna i 38-40 §§ MBL om facklig vetorätt har till syfte att
förhindra att s. k. grå arbetskraft får arbeta i företagen eller att eljest arbete
utförs på villkor, som innebär att lag eller avtal kringgås. Stadgandena innebär
attén arbetsgivare är skyldig att på eget initiativ ta upp förhandlingar om han
överväger att låta utföra visst arbete på arbetsplatsen med arbetskraft som inte
har anställning där. Arbetsgivaren är skyldig att avvakta med beslut eller
verkställighet därav till dess förhandlingen är genomförd. Förhandlingsskyldighet
föreligger inte om det är fråga om ett kortvarigt och tillfälligt arbete.
Detsamma gäller om arbetet kräver särskild sakkunskap eller om den
tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av
vederbörande arbetstagarorganisation. I dessa fall kan dock arbetstagarorganisationen
påkalla förhandling.

Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet avser arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal, och det arbete det
gäller skall falla inom avtalets giltighetsområde.

Om arbetstagarorganisationen efter förhandlingen bedömer att den
aktuella entreprenaden eller uppdraget kan antas medföra åsidosättande av
lag eller kollektivavtal eller eljest skulle strida mot vad som är allmänt
godtaget inom parternas avtalsområde kan organisationen förbjuda att

AU 1979/80:6

entreprenaden kommer till stånd. Denna vetorätt skall normalt utövas av den
centrala arbetstagarorganisationen.

Arbetsgivare, som inte iakttar förhandlingsskyldighet eller sätter sig över
ett befogat veto, blir skadeståndsskyldig. Detsamma gäller för organisation
som använt sitt veto utan att ha haft fog för det.

Motionen

Motionen 2062 av Bo Siegbahn m. fl. (m) riktar sig mot den fackliga
vetorätten vid entreprenadavtal. Motionärerna yrkar i första hand att
38-40 §§ MBL upphävs, i andra hand att motionen överlämnas till nya
arbetsrättskommittén för beaktande. De påpekar inledningsvis att bestämmelserna
införts som ett sätt att komma till rätta med skatteflykt m. m. när
s. k. grå arbetskraft anlitas. Missförhållanden av det slaget bör man dock
försöka komma till rätta med genom åtgärder inom skattelagstiftningens
område och inte genom lagregler på ett helt annat område, nämligen
arbetsrätten.

Motionärerna erinrar härefter om riksdagsbehandlingen förra året av en
likartad motion (1977/78:1664) och tar upp till diskussion vad arbetsmarknadsutskottet
(AU 1978/79:11) anförde med anledning av den motionen.
Bl. a. hänvisade utskottet till utgången av de tvister om entreprenader som
dittills hade prövats av arbetsdomstolen.

I den föreliggande motionen ser man som särskilt betänkligt ”de missförhållanden
som i skuggan av denna lagstiftning utvecklar sig, dvs. där frågorna
sålunda inte går till rättslig prövning”. Enligt motionärerna existerar det en
ganska rik flora av fackliga bojkotter mot entreprenörer utan något stöd i
lagstiftningen. En entreprenör saknar rätt att föra talan inför arbetsdomstolen
i sådana frågor, och det sägs vara stötande mot rättskänslan att entreprenören
mycket sällan, om ens någonsin, får reda på att han har bojkottats av
facket.

Tidigare riksdagsbehandling

Som framgår av vad som redovisats väckte Bo Siegbahn m. fl. (m) förra året
en liknande motion, 1977/78:1664. Motionen i dess helhet avstyrktes av
arbetsmarknadsutskottet i betänkandet 1978/79:11. Moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet reserverade sig för en utredning av frågan om
vetorätten. Riksdagen biträdde utskottsmajoritetens förslag.

200-kronorsregeln

Gällande rätt m. m.

1 54-62 §§ MBL finns bestämmelser om skadestånd och andra påföljder.
Restämmelserna innebär att skadeståndsskyldighet inträder för arbetsgivare,

AU 1979/80:6

arbetstagare eller deras organisationer om de bryter mot MBL eller kollektivavtal.

Skadestånd kan jämkas enligt 60 §. Till skillnad från motsvarande
bestämmelse i den tidigare kollektivavtalslagen innehåller paragrafen inte
någon regel om att enskild arbetstagare inte i något fall kan ådömas
skadestånd med högre belopp än 200 kr. (200-kronorsregeln).

I propositionen 1975/76:105 med förslag till MBL förutsattes att 200-kronorsregeln skulle behållas. Bestämmelse härom hade utformats som ett
tredje och sista stycke i 60 § lagförslaget. Vid riksdagsbehandlingen yrkades i
partimotioner från c, m och fp att regeln inte skulle tas med i lagen.
Motionsyrkandena tillstyrktes av inrikesutskottets majoritet (InU 1975/
76:45 s. 51). Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverade sig för
bifall till propositionens förslag. Även vpk reserverade sig med hänvisning till
partiets ståndpunkt att arbetstagare över huvud taget inte skall kunna
ådömas skadestånd. Riksdagsbeslutet innebar bifall till utskottsmajoritetens
förslag.

Socialdemokraterna har i motioner åren 1977 och 1978 yrkat att 200-kronorsregeln skall återinföras (se AU 1976/77:32 och 1978/79:11, reservationer
av s). Motionerna avslogs av riksdagen.

Nedan lämnas en översikt över de skadestånd som arbetsdomstolen (AD)
ålagt enskilda arbetstagare att utge för att de har deltagit i olovliga strejker.
Översikten avser konflikter som har inträffat efter den 1 januari 1977, dvs.
den tidpunkt då MBL och därmed de ändrade skadeståndsreglerna trädde i
kraft.

År/företag

1977

KF:s lagercentral
Luleå

1978
IMA

Sundsvall

Tarkett

Ronnebybrunn

Rockwool AB
Skövde

Bil & Traktor
Boden

Två elinstallationsföretag
Sollefteå

Begärt skadestånd,
kr.

600

900
1 200
300
1 200
400

Av AD utdömt
skadestånd, kr.

300

200

150 (i två fall 75)
400'

300(i vissa fall 200
resp. 150)

1 Sedan arbetstagarna fortsatt strejken efter domen ålades de i en ny rättegång att utge
ytterligare 200 kr.

AU 1979/80:6

Ar/förelag

Begärt skade- Av AD utdömt

stånd, kr. skadestånd, kr.

1978

Gullfiber

Katrineholm

500

200 (i vissa fall
100)

1979

Mannesman Demag
Handen

300

300 (i vissa fall
200)2

Saab Scania
Luleå

Barracuda AB
Gamleby

Boliden Kemi AB

300

200

150

Helsingborg

Motionen

Socialdemokraterna yrkar i partimotionen 666 att 200-kronorsregeln
omedelbart återinföra i MBL. De påpekar att liknande förslag åren 1977 och
1978 har röstats ned av den borgerliga majoriteten. Eftersom skälen för
200-kronorsregeln kvarstår och dessa enl igt motionärerna är djupt förankrade
hos arbetstagarna och deras organisationer bör riksdagen än en gång ges
tillfälle att ompröva sitt tidigare beslut.

Förbud mot stridsåtgärder i vissa fall

Fritz Börjesson (c) och Rolf Clarkson (m) kräver i motionen 1537förbud mot
blockad av enmansförelag eller företag i vilket ingen av de anställda är fackligt
organiserad. Motionärerna anför att fackliga organisationer genom blockad
eller hot om blockad tvingar företagen att antingen gå med i arbetsgivarorganisation
eller teckna kollektivavtal. Avtalen tvingas igenom även i de fall
då det inte finns någon fackligt ansluten på företaget eller t. o. m. då företaget
över huvud taget inte har någon anställd.

Motionärerna konstaterar att ekonomiska stridsåtgärder av angivet slag
anses tillåtna enligt svensk rätt. Konsekvenserna är emellertid oacceptabla.
Lagstiftningen måste ses över, så att stridsåtgärder i de situationer som har
beskrivits i motionen betecknas som rättsstridigt tvång.

Motionen

21 detta mål ålades även verkstadsklubben att utge skadestånd.

AU 1979/80:6

Gällande rätt

Svensk rätt saknar lagstiftning för arbetsmarknaden i stort som positivt
anger rättsliga förutsättningar för bruket av stridsåtgärder eller på annat sätt
ställer upp allmänna regler om rätten att gå till facklig strid. Fredspliktsreglerna
i MBL liksom i den tidigare kollektivavtalslagen gäller enbart den
fredsplikt som följer av att kollektivavtal har träffats. De inskränkningar som
därutöver genom lagstiftning finns i rätten att tillgripa stridsåtgärder är av
mindre räckvidd. Enligt lagen om offentlig anställning finns vissa begränsningar
i stridsrätten för offentligt anställda. Som påpekas i den aktuella
motionen är det vidare inte tillåtet att vidta åtgärder som skulle strida mot
straffrättsliga regler, såsom reglerna i brottsbalken om olaga intrång,
ofredande, skadegörelse eller ärekränkning. När det gäller stridsåtgärder av
särskilt farlig eller skadlig karaktär eller omfattning har det överlåtits på
arbetsmarknadens parter att själva inför en konflikt ta hänsyn till samhällsskyddets
eller tredje mans intressen. Regler om sådana förfaranden har tagits
upp i huvudavtal som täcker större delen av arbetsmarknaden. 1 sista hand
har statsmakterna möjlighet att gripa in med lagstiftning. Detta har dock
hittills behövt övervägas mycket sällan.

Införandet av MBL innebär inte någon ändring i friheten för arbetsmarknadens
parter att vidta stridsåtgärder när de inte genom att träffa kollektivavtal
har bundit sig att iaktta fredsplikt. 1 förarbetena till lagen uttalas att
samhällets uppgift främst bör vara att bidra med positiva åtgärder för att
främja fredliga lösningar av intressemotsättningar på arbetsmarknaden. Man
har i sammanhanget pekat på medlingsförfarandet och det statliga förlikningsmannaväsendet.

Arbetsrättskommittén, vars utredningsarbete ligger till grund för MBL,
behandlade i sitt betänkande Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975:1, s. 459)
en fråga av det slag som har aktualiserats genom motionen. Dåvarande
inrikesdepartementet överlämnade till kommittén en skrivelse från Åkeriföretagarnas
centralförbund. I skrivelsen begärdes förbud mot stridsåtgärder
mot företag utan anställda. Som skäl för denna begäran åberopades att
blockader riktades mot enskilda åkeriföretagare utan anställda i syfte att
framtvinga kollektivavtal. Svenska transportarbetareförbundet anförde i
yttrande till kommittén bl. a. att kollektivavtal var nödvändiga med hänsyn
till att tillfälliga anställningar, t. ex. sjukvikariat, var mycket vanliga i
branschen. Avtal behövdes därför för att tillgodose tillfälligt anställda
förbundsmedlemmars behov av kollektivavtalsreglerade förmåner och försäkringsskydd.
Biltrafikens Arbetsgivareförbund anmälde i sitt yttrande att
frågan inom förbundets ram hade lösts genom en speciell form av anslutning
av småföretag. Kommittén ansåg att förhållandena inom åkeribranschen inte
utgjorde skäl för att föreslå den begärda förbudslagstiftningen.

AU 1979/80:6

Lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet

Motionen

Eric Rejdnell m. fl. (fp,c,m) tar i motionen 1560 upp frågan om I a g s t i f t -ningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet.
Motionärerna vill att framtida lagstiftningsförslag skall utformas så, att
de gäller lika oavsett om arbetsgivare eller arbetstagare tillhör en avtalsslutande
organisation eller ej. Det påpekas i motionen att av landets ca 4 milj.
löntagare har ca 700 000 valt att stå utanför de fackliga organisationerna och
att ca 200 000 av landets ca 315 000 företag har valt att vara utan
kollektivavtal. Det finns naturligtvis flera orsaker till att så många arbetsgivare
och löntagare har föredragit att stå utanför arbetsmarknadens organisationer,
men, fortsätter motionärerna, det är en demokratisk rättighet att såväl
stå utanför som att vara med i en arbetsmarknadsorganisation.

Under senare tid har antagits lagstiftning som behandlar arbetsgivare och
arbetstagare olika beroende på om de är med i en avtalsslutande organisation.
Tendensen är densamma i vissa statliga utredningar på arbetsmarknadsområdet.
Som ett exempel anges i motionen att s. k. provanställning till följd av
bestämmelserna i lagen om anställningsskydd är möjlig endast om överenskommelse
härom harträffats i kollektivavtal. Som andraexempel anges vissa
typer av statsbidrag till företag. Den s. k. 25-kronan har beviljats under
förutsättning av medverkan av den fackliga organisationen. Det hänvisas
vidare till sysselsättningsutredningens förslag att regionalpolitiskt stöd
endast skall utgå till företag som omfattas av kollektivavtal.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas 13 motioner som har anknytning till lagstiftningen
om medbestämmande i arbetslivet. Även annan arbetsrättslig
lagstiftning berörs. Motionerna väcktes under det förra riksmötet, tolv under
den allmänna motionstiden i januari 1979 och en, 1978/79:2467, med
anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig
byråkrati m. m.

Tre av motionerna syftar till att få till stånd en allmän översyn eller
utvärdering av främst lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL). En
grupp om fem motioner, samtliga väckta av företrädare för vpk, går ut på
genomgripande förändringar av MBL. Återstående motioner tar upp mera
avgränsade frågor om lagreglernas innehåll och inriktning. Om samtliga
motioner gäller att de i stor utsträckning innehåller yrkanden som har prövats
av riksdagen, antingen redan i samband med antagandet av lagen på våren
1976 eller under åren därefter.

AU 1979/80:6

Utvärdering av MBL och andra arbetsrättsliga lagar

Anton Fågelsbo (c) begär i motionen 214 en samlad utvärdering av den
arbetsrättslagstiftning som har antagits under 1970-talet. Utvärderingen bör
ske under parlamentarisk medverkan. Yrkandet bottnar i en kritisk inställning
till lagreglernas sätt att fungera. De sägs ha lett till ett tungrott och
byråkratiskt beslutsfattande.

Det åligger nya arbetsrättskommittén att allmänt följa introduktionen av
tillämpningen av MBL och föreslå de förändringar som kommittén finner
påkallade. Ett förslag till ny lag om fackliga förtroendemän har lagts fram av
kommittén. Det kan vidare påpekas att lagen om anställningsskydd ses över
av en särskild kommitté och att semesterlagen gås igenom av 1978 års
semesterkommitté. 1 samtliga tre kommittéer bedrivs arbetet under parlamentarisk
medverkan.

Därutöver vill utskottet framhålla att MBL till stora delar är att se som en
ramlagstiftning. Den är avsedd att i möjligaste mån ge parterna på
arbetsmarknaden frihet att själva finna och utforma de lösningar av
problemen kring vidgandet av arbetstagarnas inflytande som passar dem
bäst. Lagens regler om inflytande för arbetstagarna kan med andra ord i vid
utsträckning ersättas av bestämmelser genom avtal. Successivt träffas nu för
skilda avtalsområden medbestämmandeavtal som 32 § MBL vill främja
tillkomsten av.

Mot bakgrund av det översynsarbete som pågår och de nya aspekter på
medbestämmandefrågorna som de nya avtalen kan ge avstyrker utskottet
förslaget att man nu skall sätta i gång en utredning enligt motionärens
önskemål.

1 motionen 1544 kräver RolfHagel(apk)och Alf Lövenborg (apk) en allmän
översyn av MBL. De anser att lagen är ”skröplig” och därför behöver revideras
från grunden så att den kan vara ett stöd för arbetare och tjänstemän i den
”dagliga och oundgängliga kampen mellan kapital och arbete”.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om MBL:s kvalitet och är
inte berett att tillstyrka en översyn från de utgångspunkter motionärerna
anger. Motionen avstyrks därför.

Motionen 2050 av Bertil Lidgård m. fl. (m) innehåller ett yrkande om en
allmän utvärdering av MBL pä det statliga området. Motionärerna vill
dessutom att myndigheterna årligen, t. ex. i anslagsframställningarna, skall
redovisa och budgetera tidsåtgången för information och förhandlingar enligt
MBL.

Till stöd för yrkandena anför motionärerna bl. a. att det är otillfredsställande
att man inte synes ha något som helst grepp om kostnaderna för att
hantera MBL på det statliga området. Den årliga redovisning de vill få till
stånd skall avse den samlade tidsåtgången för information och förhandlingar
enligt lagen. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan MBL trädde i kraft
bör det finnas ett visst underlag för en första utvärdering. Även om den inte

AU 1979/80:6

kan bli fullständig bör den enligt motionärerna kunna ge en viss ledning för
hur medbestämmandefrågorna kan och bör hanteras i framtiden.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att ett centralt
medbestämmandeavtal för det statliga arbetstagarområdet (MBA-S) slöts i
mars 1978 mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer.
Avtalet gäller från den 1 juli 1978. Det är avsett att kompletteras med
lokala avtal.

Genom medbestämmandeavtalet skapas nya former för de statsanställdas
medinflytande. Sålunda regleras arbetsgivarens förhandlings- och informationsskyldighet
i en rad frågor inte längre av MBL utan av föreskrifter
antingen i det centrala avtalet eller i lokala avtal som träffas med stöd av det
centrala avtalet. Det kan vidare påpekas att det centrala avtalet innehåller
regler beträffande åtskilliga frågor som inte tidigare har reglerats i kollektivavtal
mellan parterna och som är av stor betydelse för förhållandet dem
emellan och för arbetet hos myndigheterna.

Det är självfallet viktigt att man följer effekterna av MBL och medbestämmandeavtalen
på den statliga sektorn. Behovet härav har också
uppmärksammats av de avtalsslutande parterna. De har i samband med
förhandlingsuppgörelsen gemensamt uttalat att det är angeläget att ”parterna
sedan avtalet har satts i kraft kan ingående följa tillämpningen av avtalet och
mot bakgrund av vunna erfarenheter göra de ändringar som visar sig
påkallade”. Det bör dessutom noteras att parterna i den nyssnämnda
förhandlingsuppgörelsen har förutsatt att smidiga former och praktiska
lösningar skall eftersträvas i förhandlingsarbetet.

Enligt utskottets uppfattning bör en utvärdering av den typ motionärerna
tänker sig i första hand hanteras av parterna, eventuellt i samarbete med
forskare på arbetslivets område. Utskottet är därför inte berett föreslå
riksdagen att ta initiativ av det slag motionärerna begär.

När det gäller yrkandet om budgetering av tidsåtgång för förhandlingar är
det säkerligen riktigt att förhandlingsförfarandet ibland kan vara tidsödande.
Å andra sidan ger ett väl fungerande förhandlingssystem vinster i andra led,
t. ex. i samband med att ett beslut skall genomföras. Även sådana effekter bör
mätas om man skall få en rättvisande bild av ett medbestämmandesystem.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Genomgripande förändringar av MBL, m. m.

Vpk anser i partimotionen 2069 att MBL måste ändras i grundläggande
avseenden om lagen skall kunna vara ett stöd för meningsfulla avtal på nya
områden för de anställda och deras fackliga organisationer.

För att nå detta syfte bör man som sociala målsättningar i lagen skriva in
trygghet i anställningen, allas rätt till ett meningsfullt arbete, en godtagbar
fördelning av produktionsresultatet och att arbetsmiljön skall anpassas till

AU 1979/80:6

människan. MBL föreslås också slå fast vissa demokratiska rättigheter på
arbetsplatsen: fackets rätt att bestämma över forskning på arbetsplatsen och
fackliga funktionärers och forskares rätt att få tillträde dit, rätt att hålla
fackliga möten på betald arbetstid, rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen,
fullständig informations- och förhandlingsrätt, obegränsad lokal och
central strejkrätt, vetorätt i alla avgörande frågor på arbetsplatsen och rätt till
internationella solidaritetsaktioner. Vidare bör enligt vpk reglerna om
skadestånd för brott mot MBL eller kollektivavtal ändras, så att i fortsättningen
endast arbetsgivare skall kunna ådömas skadestånd. I konsekvens
med det anförda föreslår vpk att vissa ändringar även skall ske i lagen om
offentlig anställning.

Några av de ändringskrav som framställs i motionen 2069 upprepas av vpk i
motionen 2467.

Även i den av Karl Hallgren m. fl. (vpk) väckta motionen 1039 yrkas att
strejkrätten skall vara obegränsad och att möjligheten att döma ut skadestånd
skall begränsas till att avse endast arbetsgivare.

De av vpk framställda kraven på utformningen av MBL framställdes redan
i samband med antagandet av lagen. Kraven har senare aktualiserats på nytt
av vpk. De har i samtliga fall avvisats av riksdagen. Utskottet hänvisar till de
ställningstaganden som då gjordes och som redovisats tidigare i betänkandet.
Enligt utskottets mening finns det inget skäl för riksdagen att nu ändra
ståndpunkt. Det kan alltså inte komma i fråga att, som motionärerna vill, riva
upp den reform av arbetsrätten som MBL utgör och som är utgångspunkt för
den utveckling med kompletterande avtal som påbörjats. Utskottet avstyrker
sålunda motionerna 1039, 2069 och 2467.

Den i motionen 2069 förordade utvidgningen av den fackliga vetorätten
avses gälla bl. a. införande av datorsystem och robotteknik. Denna fråga
utvecklas av vpk i i motionen 2070, i vilken dessutom yrkas att arbetstagarna
skall ha rätt att på arbetsgivarens bekostnad anlita konsulter när datorsystem
skall införas eller förändras och att göra egna bearbetningar på arbetsgivarens
dator. Motionärerna vill slutligen att den lokala fackliga organisationen skall
ha rätt att få del av det underlag och de utredningar som ligger till grund för
utformningen av föreslagna eller befintliga datorsystem.

Yrkanden om facklig vetorätt vid införande av datorsystem har framställts
även tidigare år av vpk. Utskottet har vid behandlingen av dessa yrkanden
hänvisat till det betydande intresse som den fackliga rörelsen ägnar åt frågan
om datoriseringen i arbetslivet. Med hänsyn härtill har utskottet räknat med
att en avtal sreglering beträffande datafrågor aktualiseras vid förhandlingarna
om medbestämmandeavtal. Inom de fackliga organisationerna har man
aktivt arbetat vidare med datafrågorna. På Kooperativa förbundets avtalsområde
liksom vid statsföretagen har f. ö. medbestämmandeavtal redan
kommit till stånd i bl. a. frågor av detta slag. I de avtalen liksom i
medbestämmandeavtalet för statstjänstemännen finns även bestämmelser
om anlitande av arbetstagarkonsulter. 1 övrigt vill utskottet hänvisa till den

AU 1979/80:6

pågående utredningen om datateknikens framtida effekter på arbetsliv och
sysselsättning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Slutligen begär vpk i motionen 796 lagförslag av innebörd att fackliga
representanter och experter medges rätt att få tillträde till företagen för att där
undersöka arbetsmiljön.

Frågan om tillträdesrätten för arbetslivsforskare och fackliga funktionärer
som inte är anställda på företaget har behandlats i den lagrådsremiss om ny
förtroendemannalag som presenterades förra året men som hittills inte lett till
proposition. Resultatet av de pågående förhandlingarna mellan SAF, LO och
PTK på medbestämmandeområdet bör avvaktas innan man tar ställning till
om det finns anledning att aktualisera lagregler när det gäller tillträde till
arbetsplatserna. Även detta motionsyrkande avstyrks därför.

Tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar

Om enighet inte nås vid lokala förhandlingar enligt 11-13 §§ MBL kan
arbetstagarsidan begära att arbetsgivaren även skall förhandla med central
arbetstagarorganisation (14 §). Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m)
anmärker i motionen 1531 på att lagen inte anger den tid inom vilken central
förhandling skall påkallas. De vill ha en regel om att central förhandling skall
begäras inom sju dagar.

Bakgrunden till motionsyrkandet är att arbetsgivaren - sedan han har
fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11-13 §§ - har rätt att fatta och
verkställa beslut även om enighet inte har uppnåtts vid den lokala
förhandlingen. Begärs central förhandling, måste dock utgången av denna
avvaktas. Som motionärerna påpekar finns i den aktuella bestämmelsen inte
någon uttrycklig reglering av den tid som står till arbetstagarsidans förfogande
för att begära central förhandling.

Utskottet behandlade förra året ett likartat motionsyrkande. Som utskottet
då påpekade får frågan om central förhandling inte bli vilande under någon
längre tid. I förarbetena till 14 § MBL framhålls nämligen att en begäran om
central förhandling skall framställas ”utan dröjsmål”. Utskottet erinrade
också om att det är möjligt för parterna att avtalsvägen precisera den tidsfrist
som skall gälla. Så har skett på den offentliga sektorn. På den statliga sektorn
är fristen fem dagar och på den kommunala tio dagar.

Med hänsyn till innebörden av den aktuella bestämmelsen i MBL och till
möjligheten för arbetsmarknadens parter att avtalsvägen precisera tidsfristen
avstyrker utskottet motionen.

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal

MBL ger de fackliga organisationerna under vissa förutsättningar vetorätt i
ett fall, nämligen i fråga om entreprenadavtal och liknande som innebär att

AU 1979/80:6

arbetsgivaren avser att låta utföra visst arbete på arbetsplatsen med arbetskraft
som inte har anställning där. Dessa bestämmelser, som finns i 38^40 §§,
innebär i korthet att om den fackliga organisationen på företaget bedömer att
en aktuell entreprenad eller annat liknande avtal kan antas medföra ett
åsidosättande av lag eller kollektivavtal eller eljest skulle strida mot vad som
är godtaget inom parternas avtalsområde, så kan organisationen förbjuda att
entreprenaden kommer till stånd. Denna vetorätt skall normalt utövas av den
centrala arbetstagarorganisationen.

Bo Siegbahn m. fl. (m) vill i motionen 2062 avskaffa den fackliga vetorätten
vid entreprenadavtal. Motionärerna yrkar i första hand att 38^40 §§ MBL
upphävs, i andra hand att motionen överlämnas till nya arbetsrättskommittén
för beaktande.

Motionärerna påpekar att bestämmelserna införts som ett sätt att komma
till rätta med skatteflykt m. m. när s. k. grå arbetskraft anlitas. Missförhållanden
av det slaget bör man dock försöka motverka genom åtgärder inom
skattelagstiftningens område och inte genom lagregler på ett helt annat
område, nämligen arbetsrätten. Som särskilt betänkligt framhåller motionärerna
”de missförhållanden som i skuggan av denna lagstiftning utvecklar
sig, dvs. där frågorna sålunda inte går till rättslig prövning”. De uppgeratt det
utan något stöd i lagstiftningen existerar en ganska rik flora av fackliga
bojkotter mot entreprenörer. En entreprenör saknar rätt att föra talan inför
arbetsdomstolen i sådana frågor, och det sägs vara stötande för rättskänslan
att entreprenören mycket sällan, om ens någonsin, får reda på att han har
bojkottats av facket.

Ett yrkande om att MBL:s regler om facklig vetorätt vid entreprenader bör
utgå framställdes redan vid lagens antagande. Det avvisades då av riksdagen.
Yrkandet återkom i motionen 1977/78:1664 av Bo Siegbahn m. fl. (m). Med
anledning härav redovisade utskottet i betänkandet AU 1978/79:11 bestämmelsernas
bakgrund och innebörd. Utskottet tilläde att bestämmelserna är
dispositiva och alltså kan modifieras genom avtal. Utskottet avstyrkte
motionens yrkande om att bestämmelserna skulle avskaffas och riksdagen
följde utskottet.

Vad som anförs i den nu föreliggande motionen ger inte utskottet
anledning att ändra ståndpunkt. Utskottet avstyrker följaktligen förstahandsyrkandet
om att 38-40 §§ MBL skall upphävas.

Utskottet övergår härefter tili motionärernas andrahandsyrkande att
motionen skall överlämnas till nya arbetsrättskommittén för beaktande. Det
ingår i kommitténs uppdrag att allmänt följa introduktionen och tillämpningen
av MBL och föreslå de förändringar som kommittén finner påkallade.
Kommittén har alltså möjlighet att utan särskilt initiativ från riksdagens sida
ta upp problem av det slag motionärerna anser föreligga. Utskottet avstyrker
med hänsyn härtill motionen även i denna del.

AU 1979/80:6

200 - kronorsregel n

1 propositionen med förslag till MBL liksom enligt den tidigare kollektivavtalslagen
förutsattes att enskild arbetstagare vid brott mot fredsplikten
enligt lagen aldrig skulle kunna ådömas högre skadestånd än 200 kr. Denna
bestämmelse, 200-kronorsregeln, hade i lagförslaget tagits in som ett tredje
och sista stycke i 60 §. I partimotioner från c, m och fp yrkades att regeln inte
skulle tas med i lagen. Motionerna tillstyrktes av inrikesutskottets majoritet,
och kammarens beslut innebar att motionerna bifölls på denna punkt.

Socialdemokraterna yrkade åren 1977 och 1978 att 200-kronorsregeln
skulle införas i lagen. Yrkandena avslogs av riksdagen. I partimotionen 666
återkommer socialdemokraterna med samma yrkande.

Vid behandlingen av det förra året framställda yrkandet anförde utskottet
(AU 1978/79:11 s. 27):

Enighet råder om att det i första hand är andra åtgärder än sanktioner som
har betydelse för att återställa arbetsfreden närén olovlig konflikt har brutit ut
och om att skadeståndets uppgift i huvudsak är att stryka under principen att
avtal skall hållas. Däremot går uppfattningarna isär om man skall binda sig
vid en maximiregel för skadeståndet.

Utskottet har av vad som anförs i den socialdemokratiska motionen inte
övertygats om att så bör ske. Det finns anledning att på nytt stryka under att
avlägsnandet av beloppsgränsen inte innebär att skadeståndsbeloppen skall
höjas generellt. Tvärtom har förutsatts att beloppen vid olovliga konflikter
även i fortsättningen skall hållas på en måttlig nivå.

Utskottet har i det föregående sammanställt skadeståndsbeloppen i de mål
om olovliga strejker som har förekommit vid arbetsdomstolen sedan de nya
reglerna trädde i kraft. Sammanställningen omfattar elva mål. I fyra av målen
har de strejkande arbetstagarna ålagts att utge skadestånd med högre belopp
än 200 kr., i tre fall med 300 kr. och i ett fall med 400 kr. Domstolens praxis
innebär sammanfattningsvis att skadestånd fortfarande döms ut med högst
200 kr. i de fall stridsåtgärden inte har innehållit moment som framstår som
särskilt allvarliga eller anmärkningsvärda. Högre skadestånd har utmätts om
en olovlig strejk har varit långvarig eller innehållit särskilt allvarliga moment
eller om arbetstagarna har vägrat att återgå i arbete trots att domstolen har
förordnat härom.

Utskottet kan inte finna att den praxis som utvecklats i anslutning till
MBL:s skadeståndsregler ger anledning till att återinföra 200-kronorsregeln.
Arbetsdomstolen har med stöd av de allmänna jämkningsreglerna hållit
skadestånden på en nivå som måste betecknas som måttlig.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i den
socialdemokratiska motionen.

AU 1979/80:6

Förbud mot stridsåtgärder i vissa fall

Fritz Börjesson (c) och Rolf Clarkson (m) kräver i motionen 1537 förbud
mot blockad av enmansföretag eller företag i vilket ingen av de anställda är
fackligt organiserad. Motionärerna påstår att fackliga organisationer genom
blockad eller hot om blockad stundom tvingar företag att antingen gå med i en
arbetsgivarorganisation eller teckna kollektivavtal, även om det gäller ett
enmansföretag eller det inte finns någon fackligt ansluten på företaget. Enligt
motionärerna bör stridsåtgärder i de angivna situationerna betecknas som
rättsstridigt tvång.

1 Sverige saknas lagstiftning för arbetsmarknaden i stort om begränsningar
i rätten att gå till facklig strid när kollektivavtal inte gäller. Det finns inte några
allmänna regler i lag som vare sig positivt anger rättsliga förutsättningar för
bruket av ekonomiska stridsåtgärder eller på annat sätt allmänt begränsar
rätten att gå till facklig strid. Införandet av MBL innebär inte någon
förändring av rättsläget. I det sammanhanget prövades enbart frågor som
hade att göra med fredsplikten och utlösande av konflikter.

Arbetsrättskommittén, vars utredningsarbete ligger till grund för MBL,
behandlade frågan om förbud mot blockader av ensamföretagare med
anledning av en framställning från företrädare för åkeribranschen. Kommittén
ansåg att förhållandena inom denna bransch inte utgjorde skäl för att
föreslå den begärda förbudslagstiftningen.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har motionärernas förslag en
betydande räckvidd och berör hävdvunna principer för konflikter på
arbetsmarknaden. Utskottet har inte av motionen blivit övertygat om att det
finns något skäl att ta ett initiativ i frågan och avstyrker därför motionen.

Lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet

Eric Rejdnell m. fl. (fp, c, m) yrkar i motionen 1560 att framtida
lagstiftningsförslag på det arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska området
skall utformas så, att de gäller lika oavsett om arbetsgivare eller
arbetstagare tillhör en avtalsslutande organisation eller ej. Motionärerna
anser det vara en demokratisk rättighet såväl att stå utanför som att vara med i
en arbetsmarknadsorganisation.

Vidare framhåller motionärerna att det under senare tid har antagits
lagstiftning som behandlar arbetsgivare och arbetstagare olika beroende på
om de är med i en avtalsslutande organisation. Tendensen sägs vara
densamma i vissa statliga utredningar. Motionärerna ger följande exempel
som stöd för sina påståenden. Provanställning är enligt lagen om anställningsskydd
möjlig endast om överenskommelse härom har träffats i
kollektivavtal. Den s. k. 25-kronan beviljas endast under förutsättning av
medverkan av den fackliga organisationen. Förslag om regler med samma
inriktning finns i nya arbetsrättskommitténs betänkande med förslag till ny

AU 1979/80:6

lag om fackliga förtroendemän. Sysselsättningsutredningen föreslog i betänkandet
Regionalpolitiska stödformer och styrmedel att regionalpolitisk! stöd
endast skall beviljas företag som omfattas av kollektivavtal.

Utskottet vill först slå fast att starka organisationer på arbetsgivar- och
arbetstagarsidan med ett betydande inflytande i olika hänseenden har en
avgörande betydelse för att den svenska arbetsmarknaden skall fungera. Det
är i och för sig en riktig iakttagelse av motionärerna att de avtalsslutande
organisationernas position har förstärkts genom 1970-talets arbetsrättslagstiftning.
Det gäller särskilt i förhållande till minoritetsorganisationer och
oorganiserade arbetstagare. Skälet härtill har varit att de befogenheter som
har tillagts arbetstagarorganisationerna har ansetts böra begränsas till organisationer
som är bärare av kollektivavtal och som därmed tagit på sig
ansvaret för viktiga uppgifter i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Det finns emellertid skäl att framhålla att de grundläggande reglerna
om rätt att förhandla och sluta avtal samt att gå till facklig strid är lika för alla
organisationer. En annan sak är att det kan vara organisationens styrka som
avgör om man exempelvis kan få till stånd ett avtal.

Utskottet konstaterar vidare att nya arbetsrättskommittén häri uppdrag att
ta upp frågan om rätten att stå utanför avtalsslutande organisation, den s. k.
negativa föreningsrätten.

Vad sedan gäller de exempel motionärerna har valt till stöd för sitt yrkande
vill utskottet påpeka följande.

Provanställning förutsätter kollektivavtal. Frågan om provanställningens
framtida utformning prövas av anställningsskyddskommittén. Om det i
kommitténs arbete visar sig att reglerna i lagen om anställningsskydd och
tillämpningen av kollektivavtalen inte har fungerat på ett tillfredsställande
sätt skall kommittén enligt direktiven överväga sådana jämkningar i
lagstiftningen att den medger en rörlighet inom arbetslivet som är önskvärd
från samhällets sida utan att dess syfte förändras.

Den s. k. 25-kronan beviljades företag för utbildning av anställda för att
hindra permitteringar eller uppsägningar. Med hänsyn till utbildningens syfte
har det varit naturligt att de anställdas organisationer medverkat vid
utbildningens uppläggning.

Sysselsättningsutredningens förslag att regional politiskt stöd i princip skall
förbehållas företag som omfattas av kollektivavtal biträddes varken av
regeringen(prop. 1978/79:112)eller av riksdagen(AU 1978/79:23). En annan
sak är att stödet förutsätter att de anställda uppbär lön och andra anställningsförmåner
som är jämförbara med dem som utgår enligt kollektivavtal
inom branschen.

När det slutligen gäller nya arbetsrättskommitténs förslag till ny förtroendemannalag
erinrar utskottet om den tidigare nämnda lagrådsremissen. Den
innehåller f. ö. en diskussion om minoritetsorganisationers ställning i olika
hänseenden. Slutligen bör upplysas om att utskottet inhämtat att man inom
arbetsmarknadsdepartementet i annat sammanhang överväger frågan om det

AU 1979/80:6

fackliga inflytandet vid olika former av samhällsstöd till företag.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet inte skäl att föreslå någon
åtgärd på grund av motionen 1560.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av arbetsrättslagstiftningen att riksdagen
avslår motionen 1978/79:214,

2. beträffande allmän översyn av MBL m. m. att riksdagen avslår
motionen 1978/79:1544,

3. beträffande utvärdering av MBL på det statliga området att
riksdagen avslår motionen 1978/79:2050,

4. beträffande genomgripande förändringar av MBL, m. m. att
riksdagen avslår motionerna 1978/79:796,1978/79:1039,1978/
79:2069, 1978/79:2070 samt 1978/79:2467 yrkandena 2 och
16,

5. beträffande tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar att
riksdagen avslår motionen 1978/79:1531,

6. beträffande facklig vetorätt vid entreprenadavtal att riksdagen
avslår motionen 1978/79:2062,

7. beträffande 200-kronorsregeln att riksdagen avsiar muuvm,.,
1978/79:666 yrkandet 1,

8. beträffande förbud mot stridsåtgärder i vissa fall att riksdagen
avslår motionen 1978/79:1537,

9. beträffande lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1560.

Stockholm den 20 november 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s). Alf Wennerfors (m).
Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c),
Margit Odelsparr(c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther(fp), Sune Johansson
(s), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Bengt Wittbom (m) och Nils-Olof
Grönhagen (s).

AU 1979/80:6

Reservationer

1. Utvärdering av MBL på det statliga området (mom. 3)

Alf Wennerfors, Sten Svensson och Bengt Wittbom (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar ”När det” och
slutar ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

När det gäller yrkandet i motionen om budgetering och redovisning av
tidsåtgången för förhandlingarna bör först framhållas att förhandlingsförfarandet
kan leda till vinster genom att man får fram ett bättre beslutsunderlag.
Vidare kan förankringen av besluten hos de anställda medverka till att
verkställigheten av det beslutade genomförs snabbt och smidigt. Å andra
sidan är det ofrånkomligt att förhandlingarna ibland blir tidsödande. Det kan
inte uteslutas att en budgetering av tidsåtgången kan få ett snabbare och
effektivare förhandlingsförfarande som resultat. Utskottet utgår för sin del
från att den av motionärerna upptagna frågan om budgetering och redovisning
av tidsåtgången för förhandlingsarbetet uppmärksammas inom regeringens
kansli sedan man nu börjar få erfarenheter av hur det nya
medbestämmandeavtalet på den statliga sektorn fungerar i praktiken. Det
synes önskvärt att frågan i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen i den aktuella delen bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvärdering av MBL pä det statliga området att
riksdagen

a. med anledning av motionen 1978/79:2050 yrkandet 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1978/79:2050 yrkandet 2.

2. Facklig vetorätt vid entreprenadavtal (morn. 6)

Alf Wennerfors, Sten Svensson och Bengt Wittbom (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar ”Utskottet
övergår” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna om facklig vetorätt vid entreprenader infördes i MBL först
under beredningen i regeringskansliet. Vetorätten hade inte berörts av
arbetsrättskommittén, vars betänkande låg till grund för lagförslaget. Frågan
var således aldrig utredd och remissbehandlad i vanlig ordning. Med hänsyn
härtill är det inte ägnat att förvåna om det uppstår problem i den praktiska
tillämpningen. Det ingår i nya arbetsrättskommitténs uppdrag att följa
tillämpningen av MBL och föreslå de förändringar som kommittén finner
påkallade. Utskottet finner lämpligt att motionen överlämnas till kommittén

AU 1979/80:6

för beaktande i dess fortsatta arbete. Regeringen bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande facklig vetorätt vid entreprenadavtal att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:2062 yrkandet 1,

b. med anledning av motionen 1978/79:2062 yrkandet 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. 200-kronorsregeln (mom. 7)

Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg,
Sune Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Vid
behandlingen” och slutar ”socialdemokratiska motionen” bort ha följande
lydelse:

De skäl som anfördes i den socialdemokratiska regeringens MBLproposition
för att bibehålla 200-kronorsregeln är förankrade hos arbetstagarna
och deras organisationer. Det finns anledning att tona ned skadeståndets
roll vid olovliga konflikter. Det väsentliga är att undersöka orsakerna till att
sådana konflikter uppstår och få dessa undanröjda. Med MBL infördes ett
nytt instrument som har till syfte att snabbt få slut på olovliga konflikter.
Utskottet tänker på den skyldighet som numera åligger parterna att
omedelbart ta upp diskussioner och gemensamt verka för att konflikterna
upphör.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i den socialdemokratiska
motionen att 200-kronorsregeln skall införas i MBL från den 1 januari
1980.

dets att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande 200-kronorsregeln att riksdagen med bifall till
motionen 1978/79:666 yrkandet 1 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrives att 60 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §

Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan skadeståndets belopp
nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha utgått, om det är skäligt

AU 1979/80:6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande
i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes
tillgångar eller omständigheterna i övrigt. Fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av arbetstagares skadeståndsskyldighet
för deltagande i olovlig stridsåtgärd skall särskild hänsyn tagas till
omständigheter, som har framkommit vid överläggning enligt 43 §, och
verkningarna av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något
Jall ädömas skadestånd med högre
belopp än tvåhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

AU 1979/80:6 33

Innehållsförteckning

Motionsyrkandena 1

Uppgifter i anslutning till motionerna 9

Utvärdering av MBL och andra arbetsrättsliga lagar .... 9

Genomgripande förändringar av MBL, m. m 11

Tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar 14

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal 15

200-kronorsregeln 16

Förbud mot stridsåtgärder i vissa fall 18

Lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet
20

Utskottet 20

inledning 20

Utvärdering av MBL och andra arbetsrättsliga lagar .... 21

Genomgripande förändringar av MBL, m. m 22

Tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar 24

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal 24

200-kronorsregeln 26

Förbud mot stridsåtgärder i vissa fall 27

Lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet
27

Utskottets hemställan 29

Reservationer 30

1. Utvärdering av MBL på det statliga området (m) .... 30

2. Facklig vetorätt vid entreprenadavtal (m) 30

3. 200-kronorsregeln (s) 31