TU 1978/79:27

Trafikutskottets betänkande
1978/79:27

med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. såvitt avser lagförslagen 1-7 och
avsnitt 3.9 om förenkling och modernisering av bestämmelserna om
statsbidrag till enskild och kommunal väghållning m. m. i bilaga 5
(kommunikationsdepartementet) jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:111 bilaga 5 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen

dels föreslagit riksdagen att anta förslagen till

1. yrkestrafiklag,

2. lag om transportförmedling,

3. lag om biluthyrning,

4. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

5. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

6. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

7. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen har

anförts om förenkling och modernisering av bestämmelserna om statsbidrag
till enskild och kommunal väghållning m. m.

1 Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 27

TU 1978/79:27

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

I Förslag till
Yrkest rafiklag

Härigenom föreskrivs följande.

I kap. Inledande bestämmelser

1 tj Denna lag gäller yrkesmässig trafik.

2 § l)c myndigheter som ger tillstånd till yrkesmässig trafik (trafiktillstånd)
skall genom tillståndsprövning, en fortlöpande tillsyn och andra lämpliga
åtgärder verka för att en tillfredsställande trafikförsörjning uppnås och att
kraven på trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls.

De tillståndsgivande myndigheterna skall också se till att de sorn har
tillstånd till yrkesmässig trafik driver verksamheten enligt gällande bestämmelser.

3 § Om de tillståndsgivande myndigheternas tillsyn över handikappanpassning
av kollektivtrafik finns bestämmelser i lagen (1979:000) om handikappa
n passad kölle k t i vt rafi k.

4 § Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil eller buss
med förare ställs till allmänhetens förfogande mot ersättning för transport av
personer eller gods.

5 § Med linjetrafik, bestälIningstra 11 k och turisttrafik avses följande.

Godstransporter

I. Linjetrafik

2. Beställningstrafik

Persontransporter
1. Beställningstrafik med
tvngre fordon

Beställningstrafik med
lättare fordon

Yrkesmässig trafik lör regelbunden transport av gods på
en viss vägsträcka eller mellan vissa orter som sker utan
att någon beställare förfogar över fordonet.

Yrkesmässig trafik som inte är linjetrafik.

Yrkesmässig trafik lör transport av personer och. i
förekommande läll. gods i vilken lastbilar eller bussar
med totalvikt över 3.5 ton ställs til! beställarens förfogande
med förare på villkor att beställaren förfogar över
fordonet och att ersättningen bestäms med hänsyn till
transportsträckans längd och hur mycket fordonet
utnyttjas och inte för varje passagerare för sig.

Yrkesmässig trafik tor transport av personer och. i
förekommande fall. gods i vilken personbilar, lastbilar
eller bussar med totalvikt av högst 3.5 ton ställs til!
beställarens förfogande med förare på v illkor att beställaren
förfogar över fordonet och att ersättningen bestäms

TU 1978/79:27

med hänsyn till transportsträckans längd och hur
mycket fordonet utnyttjas och inte för varje passagerare
för sig.

3. Tu risti talik Sådan yrkesmässig trafik för transport av personer och. i

förekommande fall. gods som inte är beställningstrafik.
om transporten ingår som ett led i ett sammanhängande
arrangemang, där huvudsyftet är annat än själva transporten.

4. l injetrafik Sådan yrkesmässig trafik sorn inte är beställningstrafik

eller turisttrafik.

6 § Denna lag skall också tillämpas på yrkesmässig trafik med terrängvagnar
och traktorer med tillkopplade släpfordon (traktortåg).

7 § Denna lag gäller inte i fråga om följande transporter.

1. Transport av högst fyra passagerare till eller från deras arbetsplats när
bilinnehavaren kör till eller från sin egen arbetsplats. Med arbetsplats likställs
skola eller annan lokal för utbildning.

2. Transport med ambulans som ägs eller innehas av staten, landstingskommun,
kommun eller sjukvårdsanstalt.

3. Transport av snö och is i samband med snöröjning.

4. Transport sorn endast gäller renhållning.

5. Transport som endast gäller bärgning eller bogsering av fordon med
bilar som är särskilt inrättade för sådana ändamål.

6. Transport av mjölk, mjölkprodukter och ägg.

7. Transport av sockerbetor, potatis, grönsaker, frukt och bär till förädlingsindustrier
och transport från sådana industrier av betmassa, betfor,
melass, slamkalk. pulpa, drank och kokt foderpotatis.

8. Transport av slaktdjur till slakterier.

9. Transport med traktortåg i skogsbruket av runt, bilat, kluvet, flisat eller
kolal virke och i lantbruket av lantbruksprodukter eller förnödenheter för
lantbruket. För transport på väg gäller dock lagen om traktortåget framförs
längre sträcka än 15 kilometer.

8 fj Bestämmelserna om trafiktillstånd i denna lag skall också tillämpas när
det gäller persontransporter och linjetrafik för godstransporter i följande
läll.

1. När antalet fordon i trafiken utökas.

2. När bilar eller släpfordon byts ut och utbytet innebär en höjning av den
största lastvikt eller det högsta antal passagerare som enligt tillståndet får
transporteras i trafiken.

Bestämmelserna skal! också tillämpas i fråga om överlåtelse av tillstånd till
persontransporter.

TU 1978/79:27

2 kap. Meddelande av trafiktillstånd

Gemensamma bestämmelser

1 § Yrkesmässig trafik får drivas endast av den som har trafiktillstånd. Taxa,
turlista och andra särskilda villkor får föreskrivas.

2 § I ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett handelsbolag eller ett
kommanditbolag som har fått trafiktillstånd skall det finnas en eller flera
personer som har utsetts att ha ansvaret för trafikutövningen.

3§ Trafiktillstånd får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande,
personliga och ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter
av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

Hos sådana juridiska personer som anges i 2 § gäller kraven i fråga om
yrkeskunnande och personliga förhållanden den eller dem som skall ha
ansvaret för trafikutövningen. En prövning av dessas ekonomiska förhållanden
skall göras i den utsträckning som bestäms av regeringen eller den
myndighet som regeringen utser.

4 § I fråga om sådana juridiska personer som anges i 2 § skall tillståndsmyndigheten
pröva lämpligheten på nytt, om den eller de som skall ha ansvaret
för trafikutövningen byts ut.

5 § Frågan om trafiktillstånd eller om medgivande till överlåtelse av ett
tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

6§ Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan
tillståndet begränsas till viss tid eller till vissa transporter.

7 § Om tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet
gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne
skall 3 § andra stycket tillämpas.

Särskilda bestämmelser för godstransporter

8 § Tillstånd till linjetrafik för godstransporter får ges endast om den avsedda
trafiken behövs och i övrigt är lämplig.

9 § Endast den som har körkort med behörigheten C kan få tillstånd till
beställningstrafik för godstransporter.

I fråga om sådana juridiska personer som anges i 2 § gällerdetta villkorden

TU 1978/79:27

eller dem som skall ha ansvaret för trafikutövningen. I fråga om dödsbo eller
konkursbo gäller villkoret den som har anmälts som föreståndare.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser utfärdar bestämmelser
om ekonomisk lämplighetsprövning av den som söker eller har
tillstånd till beställningstrafik för godstransporter.

Särskilda bestämmelser för persontransporter dels i linjetrafik och turist Ira fik,
dels i beställningstrafik med tyngre fordon

11 § Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är
lämplig.

12 § Har någon ansökt om tillstånd till sådan linjetrafik eller turisttrafik som
kan komma att konkurrera med redan etablerad linjetrafik eller med
järnvägs- eller spårvägstrafik och har även den som utövar denna trafik
ansökt om tillstånd, skall tillståndet ges till den senare om han kan antas vara
lämplig.

13 § En kommun, som söker tillstånd till linjetrafik har företräde framfor
andra sökande om det görs sannolikt att trafikförsörjningen främjas av att
ansökningen bifalls. Samma företrädesrätt gäller för en landstingskommun,
ett kommunalt trafikföretag eller för sådant kommunalförbund eller aktiebolag
som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik.

14 § En kommun, en landstingskommun eller ett kommunalt trafikföretag
som har tillstånd till linjetrafik får anlita någon som har tillstånd till
beställningstrafik för att utföra trafiken. I sådana fall får den som anlitas
utföra linjetrafiken med stöd av sitt tillstånd till beställningstrafik. Vad nu har
sagts gäller också sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.

Om ett sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen om
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, en kommun, en landstingskommun
eller ett kommunalt trafikföretag har fått linjetrafiktillstånd och
dessutom ett tillstånd att i anslutning till linjetrafiken driva turisttrafik, gäller
vad som nu har sagts även i fråga om turisttrafiken.

15 § Den som har tillstånd till linjetrafik är skyldig att på de villkor som gäller
för trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

16 § Om tillståndshavaren dör får tillståndet överlåtas på någon annan.
Tillståndet får också överlåtas på någon annan om tillståndshavaren har
försatts i konkurs eller om det finns andra skäl.

1* Riksdagen 1978/79. 15 sami Nr 27

TU 1978/79:27

Särskilda bestämmelser för persontransporter i bcställninpslrajik med lättare
fordon

17 § Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är
lämplig.

18 § Tillstånd får ges till juridiska personer endast om det finns särskilda
skäl.

19 § Om det kan antas att trafikförsörjningen inom en viss kommun främjas
av att trafiken utövas av en viss juridisk person, får kommunen ansöka om
tillstånd för den juridiska personen eller om överlåtelse av tillstånd på
denne.

20 § Tillståndshavaren är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken
transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

21 § Om tillståndshavaren dör får tillståndet överlåtas på någon annan.
Tillståndet får också överlåtas på någon annan om tillståndshavaren har
försatts i konkurs eller om det finns andra skäl.

22 § Om inte särskilda skäl talar emot det, får den tillståndsgivande
myndigheten medge att ett tillstånd att ta med passagerare vid färd för egen
räkning inte skall medföra skyldighet att följa bestämmelserna i denna lag
eller i föreskrifter som med stöd av lagen har meddelats om trafikeringsplikt,
anmälan av fordon och om taxor. Detsamma gäller de särskilda föreskrifter
som finns om lämplighetsbesiktning av fordon som används i yrkesmässig
persontrafik.

3 kap. Återkallelse av trafiktillstånd

Gemensamma bestämmelser

1 § Om det i den yrkesmässiga trafiken har förekommit sådana missförhållanden
att tillståndshavaren inte kan anses lämplig att fortsätta verksamheten,
skall tillståndet återkallas. Om missförhållandena inte är så allvarliga att
det finns skäl för återkallelse men det finns anledning att anta att frågan om
återkallelse kommer att tas upp till prövning om rättelse inte sker, skall
tillståndshavaren tilldelas en varning.

2 § Ett trafiktillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda skäl
talar emot det.

3 § Ett trafiktillstånd kan återkallas om det vid en ny lämplighetsprövning
enligt 2 kap. 4 § framgår att den eller de som skall ha ansvaret för
trafikutövningen är olämpliga för uppgiften.

TU 1978/79:27

4 § Frågan om återkallelse av trafiktillstånd eller om varning prövas av
regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Särskilda bestämmelser för persontransporter

5 § Görs i samband med en ansökan om trafiktillstånd framställning om
återkallelse av ett tidigare givet tillstånd till sådan trafik som anges i ansökan,
får detta tillstånd återkallas, om det finns synnerliga skäl till det med hänsyn
till att trafiken skall kunna ordnas på ett så ändamålsenligt sätt som
möjligt.

Om en kommun söker tillstånd till linjetrafik och gör sannolikt att
trafikförsörjningen inom det område som är avsett att trafikeras kommer att
främjas genom att trafiken drivs av sökanden, skall tidigare givet tillstånd till
trafiken återkallas. Detsamma gäller en landstingskommun, ett kommunalt
trafikföretag eller sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.

6§ Har kollektivtrafiknämnden avgjort frågan om ersättning till ett trafikföretag
enligt lagen (1978:440) om kollektivtrafiknämnd, får kommunalförbundet
eller aktiebolaget inte göra gällande rätt till återkallelse enligt 5 §
under den tid för vilken nämnden har bestämt ersättningen om det inte finns
särskilda skäl för det. Vad som nu har sagts gäller också en sådan
landstingskommun eller kommun som ensam är huvudman enligt den
angivna lagen eller ett trafikföretag som ägs av den som utövar huvudmannaskapet.

7 § När ett tillstånd återkallas enligt 5 § är den nye tillståndshavaren skyldig
att på begäran av den vars tillstånd återkallas lösa in de fordon och andra
tillgångar som har använts i verksamheten. Om återkallelsen endast gäller en
viss del av verksamheten, gäller skyldigheten endast denna del.

8 § Dör en tillståndshavare, som har haft yrkesmässig persontrafik som
huvudsaklig sysselsättning, får den tillståndsgivande myndigheten på
begäran av dödsboet föreskriva att en ny tillståndshavare är skyldig att i viss
omfattning lösa in det eller de fordon som har använts i trafikrörelsen. I
samband med en sådan föreskrift får den tillståndsgivande myndigheten
också meddela de föreskrifter som behövs för att reglera skyldigheten.

9§ Om en kommun i samband med en ansökan enligt 2 kap. 19 § gör
sannolikt att trafikförsörjningen inom kommunen kommer att främjas
genom att trafiken drivs av en viss juridisk person, får regeringen eller den
myndighet som regeringen utser efter framställning av kommunen återkalla
ett tidigare givet tillstånd till sådan trafik som ansökningen gäller. När

TU 1978/79:27

tillståndet återkallas är kommunen skyldig att, på begäran av den som
tidigare har haft tillståndet, lösa in rörelsen.

4 kap. Ansvarsbestämmelser

1 § Den som driver yrkesmässig trafik utan tillstånd eller en tillståndshavare
som bryter mot taxa, turlista eller någon annan särskild föreskrift som har
meddelats i tillståndet döms till böter.

Den som bryter mot 2 kap. 15 eller 20 § döms till böter.

2 § Har beställningstrafik för godstransport drivits utan tillstånd, döms den
för vars räkning den otillåtna transporten har utförts till böter,

1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras
eller

2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan begäras av honom
har undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick
utföras.

5 kap. Bemyndiganden

I § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna
lag. När undantag medges får särskilda villkor föreskrivas. Regeringen får
också utfärda ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och
föreskrifter för yrkesmässig trafik till och från Sverige. Detsamma gäller i
fråga om registrering av tillståndsinnehav och om avgifter för den kontroll
som behövs.

Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979, då förordningen (1940:910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. skall upphöra att gälla.

Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen. Detsamma gäller i fråga om särskilda beslut som har
meddelats av Kungl. Maj:t eller regeringen.

Regeringen får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som
behövs.

TU 1978/79:27

2 Forsla}; till

Lag om transportförmedling

Härigenom föreskrivs följande.

t kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller förmedling av godstransporter med bilar.

2 § Med transportförmedling avses sådan verksamhet i vilken någon
yrkesmässigt åt allmänheten

1. samlar ihop eller tar emot gods till en eller flera upplagsplatser för
regelbundna transporter mellan vissa orter,

2. förmedlar anbud om regelbundna godstransporter mellan vissa orter
eller om tillhandahållande av gods för sådana transporter.

3 § Med regelbundna transporter avses sådana transporter som vanligen
utförs två eller flera gånger varje vecka i samma riktning.

4 § Denna lag gäller inte:

1. Sådan transportförmedling som drivs av utövare av yrkesmässig trafik
och som endast sker i den omfattning som behövs för att de fordon som
används i trafiken skall kunna utnyttjas.

2. Anordnande av uppsamlingsplatser vid hamnar eller järnvägsstationer
för sådant gods som efter fartygs- eller järnvägstransport skall transporteras
vidare med bil. Detsamma gäller förmedling av anbud om utförande av
transporter av sådant gods eller om tillhandahållande av sådant gods.

3. Sådan transportförmedling som drivs endast som en underordnad del av
en handelsrörelse eller därmed jämförlig rörelse, om förmedlingen genomsnittligt
inte omfattar transport av mer än 1 000 kilogram gods i veckan eller
med mer än en bil.

2 kap. Meddelande av tillstånd till transportförmedling

1 § Transportförmedling får drivas endast av den som har tillstånd till det.
Turlista får fastställas och särskilda villkor får föreskrivas.

2 § Tillstånd till transportförmedling får ges endast till den som med hänsyn
till personliga och ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter av
betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

3 § Tillstånd till transportförmedling får ges endast om den avsedda
verksamheten behövs och i övrigt är lämplig.

TU 1978/79:27

4 § Frågan om tillstånd till transportförmedling prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen utser.

5 § Tillstånd till transportförmedling gäller tills vidare. Om det finns
särskilda skäl, kan tillståndet begränsas till viss tid.

6 § Om tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet
gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne
skall 2 § tillämpas.

3 kap. Återkallelse av tillstånd

1 § Om det i transportförmedlingen har förekommit sådana missförhållanden
att tillståndshavaren inte kan anses lämplig att fortsätta verksamheten,
skall tillståndet återkallas. Om missförhållandena inte är så allvarliga att
det finns skäl för återkallelse men det finns anledning att anta att frågan om
återkallelse kommer att tas upp till prövning om rättelse inte sker, skall
tillståndshavaren tilldelas en varning.

2 § Ett tillstånd till transportförmedling som inte används skall återkallas,
om inte särskilda skäl talar emot det.

3 § Frågan om återkallelse av tillstånd till transportförmedling eller om
varning prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

4 kap. Ansvarsbestämmelse

1 § Den som driver transportförmedling utan tillstånd eller en tillståndshavare
som bryter mot turlista eller någon särskild föreskrift som har meddelats
i tillståndet döms till böter.

5 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna
lag. När undantag medges får särskilda villkor föreskrivas. Regeringen får
också utfärda ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.
Detsamma gäller i fråga om registrering av tillståndsinnehav.

Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som

TU 1978/79:27

har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen. Detsamma gäller i fråga om särskilda beslut som har
meddelats av Kungl. Majit eller regeringen.

Regeringen får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som
behövs.

3 Förslag till
Fag om biluthyrning

Härigenom föreskrivs följande.

I kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller yrkesmässig uthyrning av bilar.

2 § Med uthyrningsrörelse avses sådan yrkesmässig uthyrning av bilar utan
förare som gäller för en tid som understiger ett år.

3 § Bestämmelserna om uthyrningsrörelse i denna lag skall också tillämpas
på uthyrning av terrängmotorfordon.

2 kap. Meddelande av tillstånd till uthyrningsrörelse

1 § Uthyrningsrörelse får drivas endast av den som har tillstånd till det.
Särskilda villkor får föreskrivas.

2 § Tillstånd till uthyrningsrörelse får ges endast till den som med hänsyn till
personliga och ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter av
betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

3 § Tillstånd till uthyrning av bussar får ges endast om den avsedda
verksamheten behövs och i övrigt är lämplig.

4 tj Frågan om tillstånd till uthyrningsrörelse prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen utser.

5 § Tillstånd till uthyrningsrörelse gäller tills vidare. Om det finns särskilda
skäl, kan tillståndet begränsas till viss tid.

6 § Om tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet
gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne
skall 2 $ tillämpas.

TU 1978/79:27

3 kap. Återkallelse av tillstånd

1 § Om det i uthyrningsrörelsen harförekommit sådana missförhållanden att
tiilståndshavaren inte kan anses lämplig att fortsätta verksamheten, skall
tillståndet återkallas. Om missförhållandena inte är så allvarliga att det finns
skäl för återkallelse men det finns anledning anta att frågan om återkallelse
kommer att tas upp till prövning om rättelse inte sker, skall tiilståndshavaren
tilldelas en varning.

2 § Ett tillstånd till uthyrningsrörelse som inte används skall återkallas, om
inte särskilda skäl talar emot det.

3 § Frågan om återkallelse av tillstånd till uthyrningsrörelse eller om varning
prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

4 kap. Ansvarsbestämmelse

1 § Den som driver uthyrningsrörelse utan tillstånd eller en tillståndshavare
som bryter mot någon särskild föreskrift som har meddelats i tillståndet döms
till böter.

§ kap. Remyndiganden

1 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna
lag. När undantag medges får särskilda villkor föreskrivas. Regeringen lär
också utfärda ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.
Detsamma gäller i fråga om registrering av tiilståndsinnehav.

Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Regeringen får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som
behövs.

TU 1978/79:27

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §'

Om ej annat följer av denna lag
gäller uppbördslagen (1953:272) och
införsellagen (1968:621) i tillämpliga
delar i fråga om felparkeringsavgift.
Reglerna i uppbördslagen om rest avgift
skall dock inte tillämpas. Regeringen
får föreskriva avvikelser från
de nämnda lagarna, när det gäller
avkortning, avskrivning och det
administrativa förfarandet i fråga om
lelpa i ke ringsavgift.

Åläggande enligt 6 § andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efter den
dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem år
efter den dag överträdelsen skedde.

Om ej annat följer av denna lag
gäller uppbördslagen (1953:272) och
införsellagen (1968:621) i tillämpliga
delar i fråga om felparkeringsavgift.
Regeringen får dock föreskriva avvikelse
därifrån, när det gäller avkortning,
avskrivning och förfarandet i
administrativt hänseende.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1979.

Restavgift som har debiterats men inte betalats när lagen träder i kraft skall
avkortas. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
de föreskrifter som behövs om förfarandet i dessa fall.

1 Senaste lydelse 1976:1124.

TU 1978/79:27

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 3 och 10 §§ lagen (1967:420) om flyttning av
fordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Beslut omflyttning av fordon som
avses i 2 § 1 meddelas och verkställes
av polismyndigheten. I kommun
som svarar för trafikövervakning
enligt lagen (1964:321) om kommunal
trafikövervakning får sådant
beslut meddelas och verkställas av
kommunal myndighet.

Beslut om flyttning av fordon som
avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av
polismyndigheten.om vågförva/tning
eller kommunal myndighet begär
det, och verkst alles av den som
pakidlat beslutet. / den män regeringen
bestämmer får vägfiirvaltning
eller kommunal myndighet själv
besluta om sadan flyttning.

1 llytiningsheslitt anges om fordonet
är fordonsvrak.

Föreslagen lydelse

Beslut om att flytta ett sådant
fordon som avses i 2 §.första stycket I
kan meddelas och verkställas av
polismyndigheten. I en kommun
som svarar för trafikövervakning
enligt lagen (1964:321) om kommunal
trafikövervakning får ett sådant
beslut meddelas och verkställas även
av en kommunal myndighet.

Beslut om att flytta ett sådant
fordon sorn avses i 2 § forsta stycket 2
eller 3 kan meddelas av polismyndigheten,
om väf'förvaltningen eller en
kommunal myndighet begärdet. Det
verkställs då av den som har begärt
beslutet. Regeringen eller myndighet
som regeringen utser får bestämma att
väg/örvaltningen eller en kommunal
myndighet själv får besluta om
sådana flyttningar.

I flyttningsbcslutet skall det anges
om fördonet är ett fordonsvrak.

10 §

Mot beslut enligt denna lag får talan Beslut av en myndighet enligt 3 f
ej förås. andra stycket sista meningen över klagas

hos regeringen genom besvär.
Andra beslut enligt denna lag kan inte
överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 Senaste lydelse 1976:207.

TU 1978/79:27

6 Förslag til)

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2och 8 §§ luftfartslagen (1957:297) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §'

Luftfartyg må registreras här I riket
endast om ägaren är svenska staten,
svensk kommun eller annan sådan
menighet, svensk medborgare eller
svenskt dödsbo eller ock bolag,
förening, annat samfund, stiftelse eller
annan sådan inrättning med svensk
nationalitet.

Regeringen äger. beträffande luftfartyg
som i regel nyttjas med utgångspunkt
här i riket, medgiva att det må
införas i registret utan hinder av vad i
första stycket sägs.

föreslagen lydelse

Ett luftf artyg får registreras i Sverige
bara om det ägs av svenska staten,
svensk kommun eller landstingskommun.
svensk medborgare eller av
dödsbo, bolag, förening, samfällighet
eller stiftelse som har svensk nationalitet.

Luftfartsverket får medge ali ett
luf tfartyg får registreras i Sverige även
om nämnda krav inte är uppfyllda.
Sådant medgivande får bara lämnas
om luftfartyget i regel används med
utgångspunkt i Sverige.

Luftfartyg skall avföras ur registret,
om ägaren begär det.

Samma lag vare. om det i 2 § första
stycket för registrering uppställda villkoret
ej längre är uppfyllt och regeringen
icke jämlikt andra stycket i
samma paragraf medgiver att fartyget
det oaktat må kvarstå i registret eller
om medgivande, som regeringen lämnat
enligt sistnämnda stycke, återkallats
eller ock förfallit på den grund att i
medgivandet föreskrivet villkor icke
längre är uppfyllt, så ock om fartyget
förolyckats, upphuggils eller annorledes
förstörts eller om det efter
anträdd luftfärd ef avhörts under en tid
av tre månader. Har omständighet

1 Senaste lydelse 1976:11.

2 Senaste lydelse 1976:11.

Ett luf tf artyg skaliföras ur registret i
följande fall.

1. Om ägaren begär det.

2. Om kraven i 2 § inte är uppfyllda.

Om det har förolyckats eller
förstörts.

4. Om det efter en flygning inte har
hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft giltigt luftvärdiglietsbevis
eller miljövärdighetsbevis
på tre år.

Agaren är skyldig alt anmäla om
något har hänt som enligt första
stycket 2-4 medför att ett luftfartyg
skall avregistreras. När ett fall enligt
första stycket 5 inträffar, behöver luft -

TU 1978/79:27

Nuvarande lydelse

sorn nu sagts inträffat, åligger det
ägaren att ofördröjligen gära anmälan
döram till registret, såvida sådan ej
skett pä grund av vad i 7 sv stadgas.

Har luft fartyg sedan tre år icke haft
gällande luftvärdighctshevis eller miljövärdighetshevis.
må fartyget avföras
ur registret, där ägaren ej inom tid.
sorn luftfartsverket bestämmer, visar
ali fartyget är luftvärdigt och miljövärdig
t.

Föreslagen lydelse

fartyget inte avregistreras om ägaren
inom en viss tid sorn bestäms av luftfartsverket
visar alt luftfartyget är luftvärdigt
och miljövärdigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

7 Förslag lill

I.ag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken Härigenom

föreskrivs att 9 § lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I fråga om järnväg, på vilken
förordningen (1880:36), innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart,
inteckning och utmätning av
järnväg, så ock i fråga om förvaltning
av järnväg under konkurs är tillämplig
vid nya balkens ikraftträdande,
äger 1. 2, 4-7, 9, 11, 12 och 14 §§
nyssnämnda förordning fortfarande
tillämpning.

Inskrivningsärende angående
järnväg sorn avses i första stycket
handlägges av den inskrivnings -

Föreslagen lydelse

I fråga om järnväg, på vilken
förordningen (1880:36), innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart,
inteckning och utmätning av
järnväg, så ock i fråga om förvaltning
av järn väg under konkurs är tillämplig
vid nya balkens ikraftträdande,
äger 1, 2, 4-7, 9, II, 12 och 14 §§
nyssnämnda förordning fortfarande
tillämpning. Fråga om tillstånd som
avses i 2 och 7 $$ angivna Förordning
prövas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

Inskrivningsärende angående
järnväg som avses i första stycket
handlägges av den inskrivnings -

1 Lagen omtryckt 1971:1210.

TU 1978/79:27

Nuvarande lydelse

myndighet som Konungen bestämmer.

Föreslagen lydelse

myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

TU 1978/79:27

Motion väckt under allmänna motionstiden 1979

I motionen 1978/79:1398 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu
är i fråga (yrkandet 6), att riksdagen uttalar att arbetet med att förenkla regler
och avbyråkratisera det trafikpolitiska området bör fortsätta i enlighet med
vad som anförts i motionen 1978/79:1108.

Motion väckt med anledning av propositionen 1978/79:111

I motionen 1978/79:2466 av Arne Persson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag

1. om slopande av den s. k. snittaxan, så att resenärer kan lösa genomgående
biljett järnväg-diligens-buss,

2. om ersättningsregler till SJ, så att periodkortresenärer kan utnyttja även
tåg för sina resor,

3. om att nuvarande minimibestämmelser för intagning till statligt bidrag
ändras till att endast utgöra riktpunkter,

4. om 5 % höjning av nu utgående statsbidrag till enskilda vägar fr. o. m.
budgetåret 1980/81.

Utskottet

Propositionen innehåller i den del som behandlas i detta betänkande bl. a.
förslag till vissa förenklingar i lagstiftning inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. Till en början föreslås språklig modernisering
av förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.
(YTF). Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1941. Lagstiftningen utgjorde
resultatet av de trafikutredningar som hade arbetat under 1930-talet och gav
uttryck för det trafikpolitiska tänkande som var förhärskande under detta
decennium. I takt med det trafikpolitiska reformarbetet har YTF ändrats flera
gånger men någon författningsteknisk modernisering har däremot inte skett.
En genomgripande författningsreform har därför enligt propositionen framstått
som angelägen.

Huvudinnehållet i YTF rörden egentliga yrkesmässiga trafiken. Härutöver
finns bestämmelser om uthyrningsrörelse (32 §) och transportförmedling
(33 §). Mot bakgrund av att bestämmelserna om uthyrningsrörelse och
transportförmedling är så artskilda från den yrkesmässiga trafiken föreslås att
de grundläggande bestämmelserna om yrkesmässig trafik, uthyrningsrörelse
resp. transportförmedling tas upp i en lag för resp. verksamhetsform.

Vad beträffar dispositionen av författningarna har dessa indelats i kapitel,
vilka i viss utsträckning har rubrikindelats. Förfarandet torde överensstämma
med de riktlinjer för utformning av lagar och förordningar som utarbetats
av statsrådsberedningens språkexperter.

Innehållsmässigt föreslås endast några smärre förändringar. Sålunda

TU 1978/79:27

förordas att den anknytning till olika fordonsslag som f. n. gäller i definitionshänseende
slopas. Definitionerna av samtliga trafikbegrepp, oberoende
av om det är fråga om godstransporter eller persontransporter, bör enligt
propositionen vara tillämpliga på alla fordonsslag. Vidare föreslås att som
taxitrafik skall räknas även sådan beställningstrafik som utförs med mindre
bussar (högst 3,5 ton). De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli

1979.

Utskottet har i betänkandet TU 1977/78:27 framhållit behovet av att
yrkestrafiklagstiftningen blir föremål för en författningsteknisk revision.
Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse de förslag härom som lagts fram i
den förevarande propositionen. Det är, som utskottet påpekade i det nämnda
betänkandet, väsentligt att rättsreglerna får en sådan språklig utformning att
de inte medför svårigheter att tolka och tillämpa för enskilda och myndigheter.
Utskottet har ej heller funnit anledning till erinran eller särskilt
uttalande i anledning av de förändringar i sak som förslagen innehåller.

Vad däremot beträffar frågan om ikraftträdande för yrkestrafiklagen vill
utskottet framhålla följande. I 3 § hänvisas till lagen om handikappanpassad
kollektivtrafik. Förslag till denna senare lag har lagts fram i propositionen
1978/79:99 om en ny trafikpolitik, vilken behandlas i utskottets betänkande
TU 1978/79:18. I det betänkandet hemställer utskottet att riksdagen antar
lagförslaget i fråga. Betänkandet har ännu inte behandlats av riksdagen.
Vidare föreslås lagen i sina huvudsakliga delar träda i kraft den 1 januari 1980.
För att kunna anta 3 § i förslaget till yrkestrafiklag måste riksdagen därför
först ta ställning till förslaget till lag om handikappanpassad kollektivtrafik.
Vidare är en samordning av tidpunkterna för de föreslagna lagarnas
ikraftträdande nödvändig. Utskottet vill i sistnämnda hänseende förorda att
även yrkestrafiklagen - och därigenom också lagarna om resp. transportförmedling
och biluthyrning-får träda i kraft den 1 januari 1980. Härigenom ges
berörda myndigheter och enskilda tillräcklig tid för nödvändig information
om den nya lagstiftningen. Samtidigt undviks risken att författningarna
alltför sent kommer att publiceras i svensk författningssamling.

Sammanfattningsvis tillstyrker alltså utskottet förslagen till yrkestrafiklag,
lag om uthy rningsrörelse och lag om transportförmedling med den ändringen
att lagarna i fråga skall träda i kraft den 1 januari 1980.

När det gäller övriga förslag till lagändringar - avskaffande av restavgift i
samband med felparkeringsavgift samt viss decentralisering av beslut om
flyttning av fordon, omprövning av vissa ansökningar om registrering i
luftfartsregistret och om avskiljande av järnvägsmark - har utskottet ej något
att erinra och tillstyrker således förslagen. Av de skäl beträffande information
och publicering som angivits i det föregående bör även dessa lagförslag, i de
fall ikraftträdandet satts till den 1 juli 1979, träda i kraft den 1 januari

1980.

TU 1978/79:27

I motionen 1978/79:1398, vilken väckts under den allmänna motionstiden,
hemställs såvitt nu är i fråga (punkten 6), att riksdagen uttalar att arbetet med
att förenkla regler och avbyråkratisera det trafikpolitiska området bör
fortsätta i enlighet med vad som anförts i motionen 1978/79:1108. I denna
senare motion framhålls att det regelsystem som finns på kommunikationsområdet
innehåller både för många och för krångliga regler. Vidare
hänvisas till att trepartiregeringen startade en brett upplagd aktivitet i syfte att
minska byråkratin och krånglet samt ges exempel på några av de åtgärder som
bör genomföras för att minska krånglet.

Genom den proposition som nu behandlas kan det arbete som efterlyses i
motionen sägas ha påbörjats. 1 likhet med motionärerna finner utskottet det
angeläget att detta arbete fortsätter och förutsätter att så sker. I propositionens
kapitel 3 - vilket dock endast delvis remitterats till utskottet - redogör också
föredragande statsrådet för förenklingar som regeringen har genomfört eller
avser att genomföra. På grund av det anförda och då utskottet inte ingår i
någon prövning av de exempel på förenklingar som motionärerna angivit
synes motionsyrkandet i fråga ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 avsnitt 3.9 redogör föredraganden för förenkling och modernisering av
bestämmelserna om statsbidrag till enskild och kommunal väghållning m. m.
Därvid erinras om förslaget i årets budgetproposition till nya riktlinjer för
statsbidragsgivningen till enskilda vägar. Detta förslag har utskottet behandlat
i det av riksdagen godkända betänkandet TU 1978/79:11, s. 8-11 (rskr
1978/79:247). Vidare erinras om att föredraganden, såsom angivits i budgetpropositionen,
avser att föreslå regeringen att utfärda en ny förordning om
statsbidragsgivningen till enskild väghållning att gälla från den 1 januari 1980.
De riktlinjer som regeringen har förordat för denna bidragsgivning möjliggör
enligt föredragandens mening att den förordningen kan ges en enkel och
överskådlig utformning utan onödiga detaljbestämmelser. Slutligen omtalas
bl. a. att regeringen bemyndigat föredraganden att tillkalla en särskild
utredare för att göra en översyn av det nuvarande statsbidragssystemet för
den kommunala väg- och gatuhållningen. Ett ökat kommunalt självbestämmande
i väghållningsfrågor förutsätts kunna leda till en minskad byråkrati i
hanteringen av bidragsfrågorna.

Den redovisning föredraganden lämnat under detta avsnitt föranleder - i
detta sammanhang - ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets
sida.

I motionen 1978/79:2466 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
om skyndsamt förslag om dels slopande av den s. k. snittaxan,så att resenärer
kan lösa genomgående biljett järnväg-diligens-buss, dels ersättningsregler till
SJ, så att periodkortresenärer kan utnyttja även tåg för sina resor, dels att
nuvarande minimibestämmelser för intagning till statligt bidrag ändras till att
endast utgöra riktpunkter, dels ock 5 % höjning av nu utgående statsbidrag
till enskilda vägar fr. o. m. budgetåret 1980/81.

TU 1978/79:27

De yrkanden som upptagits i den ifrågavarande motionen har väckts även i
andra sammanhang under innevarande riksmöte. Vad till en början angår de
tre forsta yrkandena behandlas dessa bl. a. i utskottets betänkande med
anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik (TU 1978/
79:18). Frågan om ersättningsregler till SJ har härutöver berörts i betänkandet
TU 1978/79:15, s. 8. Under hänvisning härtill anser utskottet att dessa
motionsyrkanden i förevarande sammanhang ej bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet har vidare i betänkandet 1978/79:11, s. 11, avstyrkt en
motion med yrkande av samma innebörd som det nu framställda yrkandet
om höjning av statsbidraget till enskilda vägar. Utskottet finner ej skäl att här
frångå denna ståndpunkt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen - under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under punkten 2 i betänkandet TU 1978/79:18 -antar förslaget till yrkestrafiklag med den ändringen att lagens
ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1980,

2. att riksdagen - under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under punkten 2 i betänkandet TU 1978/79:18 -antar förslaget till lag om transportförmedling med den ändringen
att lagens ikraftträdande bestämmes till den 1 januari
1980,

3. att riksdagen - under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under punkten 2 i betänkandet TU 1978/79:18 -antar förslaget till lag om biluthyrning med den ändringen att
lagens ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1980,

4. att riksdagen antar förslaget till lagom ändring i lagen (1976:206)
om felparkeringsavgift,

5. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1967:420)
om flyttning av fordon i vissa fall med den ändringen att lagens
ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1980,

6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
(1957:297) med den ändringen att lagens ikraftträdande bestämmes
till den 1 januari 1980,

7. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:995)
om införande av nya jordabalken med den ändringen att lagens
ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1980,

8. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1398, yrkandet 6, om
förenklade regler och avbyråkratisering på det trafikpolitiska
området utan åtgärd,

TU 1978/79:27

9. att riksdagen

a. lämnar utan erinran vad föredraganden anfört om statsbidrag
till enskild och kommunal väghållning m. m.,

b. avslår motionen 1978/79:2466, yrkandet 4, om höjning av
statsbidraget till enskilda vägar,

c. lämnar motionen 1978/79:2466 i övriga delar, yrkandena 1-3,
utan åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1979

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne Persson
(c), Essen Lindahl (s), Alfred Håkansson (c). Kurt Hugosson (s), Rune
Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Bertil Zachrisson (s), Wiggo Komstedt (m),
Rune Johansson i Åmål (s), Gunnar Johansson (m). Margit Sandéhn (s), Eric
Rejdnell (fp) och Stina Eliasson (c).

Särskilt yttrande

med anledning av utskottets behandling av motionen 1978/79:2466 (s. 20-21)
av Arne Persson, Alfred Håkansson, Rune Torwald och Stina Eliasson
(samtliga c) som anfört:

Utskottet har ej tillstyrkt bifall till motionen 1978/79:2466. Vi har trots
detta inte funnit anledning att i förevarande sammanhang reservera oss mot
utskottets ställningstagande. Som framgår av utskottets utlåtande har de
ifrågavarande motionsyrkandena tagits upp i andra utskottsbetänkanden
under våren. 1 anslutning till den sakbehandlingen har vi från centerpartiets
sida - i den mån våra åsikter ej vunnit gehör hos utskottsmajoriteten - i
reservationer närmare utvecklat våra ståndpunkter i berörda avseenden. Vi
vill dock nu framhålla att de förändringar som åsyftas med yrkandena i fråga
enligt vår mening skulle bidra till att åstadkomma en eftersträvansvärd
förenkling av dels samordningen mellan olika trafikgrenar, dels reglerna för
statsbidrag till enskild och kommunal väghållning.

GOTAB 62208 Stockholm 1979