NU 1978/79:59

Näringsutskottets betänkande
1978/79:59

med anledning av propositionen 1978/79:100 i vissa delar, propositionen
1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. och
propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om
styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna
B 1-B 5 (statens industriverk), B 7 (branschfrämjande åtgärder), B 8, B 9
(strukturgarantier), B 12 (investeringsgarantier), B 13 (regionala utvecklingsfonder),
B 15 (industrigarantilån), B 16 (fortbildning), B 20, B 21 (vissa
exportkreditkostnader), F 1-F 3 (styrelsen för teknisk utveckling) och F 11
(Ingenjörsvetenskapsakademien),

dels propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m.
jämte tio motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels viss del av propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin,

dels propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om
styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser jämte en motion som har väckts med anledning av propositionen,

dels - helt eller delvis - 57 under den allmänna motionstiden väckta
motioner rörande anslag som angivits ovan eller andra ämnen, bl. a.
industri- och handelspolitik,
teknisk forskning och utveckling,
kapital- och kreditförsörjning,
regionala utvecklingsfonder,
regionala investmentbolag,
produktutveckling.

Lagutskottet har avgivit yttrande (LU 1978/79:3 y) över motionen 1978/
79:1761 om en översyn av konkurslagen (bilaga 2, s. 124).

Propositionen och motionerna redovisas i det följande. En översikt över
var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas återfinns i slutet av
betänkandet (bilaga 3, s. 129).

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

Propositionen 1978/79:100

Under angivna punkter i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 föreslås
följande:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

(s. 33-40)

att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 28 206 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningar m. m.(s. 40-44)
att riksdagen till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret
1978/79:80 anvisar ett reservationsanslag av 8 700 000 kr.

B 3. Statens industriverk: Kursverksamhet m. m.

(s. 44-50)

att riksdagen till Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

B 4. Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet
m . m . (s. 50)
att riksdagen till Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m. för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 9 400 000 kr.

B 5. Statens industriverk: Utrustning (s. 50f.)

att riksdagen till Statens industriverk: Utrustning för budgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 180 000 kr.

B 7. Branschfrämjande åtgårder (s. 53-60)
att riksdagen

1. godkänner de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder
som föredragande statsrådet har förordat,

2. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 45 985 000 kr.

B 8. Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier
till företag inom vissa industribranscher
(s. 60-62)
att riksdagen

1. godkänner de ändringar i riktlinjerna för strukturgarantierna som
föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 ikläda staten
förpliktelse i form av strukturgarantier, som inberäknat löpande garantier
innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

3. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom
vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
av 900 000 kr.

B 9. Täckande av förluster på grund av strukturgarantier
till företag inom vissa industribranscher
(s. 63 f.)

att riksdagen till Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till
företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 20 000 000 kr.

B 12. Täckande av förluster vid investeringsgarantier
till vissa företag (s. 64f.)

att riksdagen till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa
företag för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

B 13. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.
(s. 65-68)

att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret
1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 102 450 000 kr.

B 15. Täckande av förluster i anledning av statliga
industrigarantilån m. m . (s. 69-72)
att riksdagen

1. medger att för budgetåret 1979/80 statlig garanti för lån enligt förordningen
(1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell beviljas
med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

B 16. Bidrag till fö re t ags i n r i k t ad fortbildning (s. 72)
att riksdagen till Bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgetåret

1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 9 174 000 kr.

B 20. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit (s. 75 f.)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
15 000 000 kr.

B 21. Kostnader för viss k red i t g i v n i n g hos Sveri ges

Investeringsbank AB (s. 76 f.)

att riksdagen till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank
AB för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000
kr.

NU 1978/79:59

F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk

forskning och utveckling (s. 150-164)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80, i enlighet med
vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i
samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
m. m.,som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
170 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1980/81-1983/84,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 391 550 000 kr.

F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av

fo rs k n i n gs s t a t io n e r (s. 164)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning

(s. 164 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 beställa utrustning
för, inberäknat redan beställd utrustning, högst 5 000 000 kr. under
budgetåret 1980/81 och högst 3 500 000 kr. under budgetåret 1981/82,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning förbudgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 12 200 000 kr.

F 11. Bidrag till 1 n g e n j ö rs v e t e n s k a ps a k a d e m i e n

(s. 183 f.)

att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien förbudgetåret
1979/80 anvisar ett anslag av 1 000 000 kr.

Propositionen 1978/79:123

Förslag

I propositionen 1978/79:123 bilaga 1 (industridepartementet) föreslås att
riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för den framtida industripolitiken som föredragande
statsrådet har förordat,

2. godkänner de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för stöd
till industriellt utvecklingsarbete,

3. antager ett i propositionen framlagt förslag till lag om beslutanderätt för
stiftelse som har bildats för att främja industriellt utvecklingsarbete,

4. till Vissa etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

5. till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1979/
80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000
kr.,

6. till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

7. till Försöksverksamhet med teknikimport tor budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

I propositionen 1978/79:123 bilaga 2 (handelsdepartementet) föreslås att
riksdagen

1. antager ett i propositionen framlagt förslag till lag om beslutanderätt för
Sveriges exportråd beträffande projektexport,

2. godkänner de grunder för stöd till förprojektering samt seminarie- och
utbildningsverksamhet som föredragande statsrådet har förordat,

3. godkänner de grunder för anbudskostnadsstöd som föredragande
statsrådet har förordat,

4. bemyndigar regeringen att vidtaga sådana ändringar i avtalet mellan
staten och Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd som kan
föranledas av vad föredragande statsrådet har angivit i det föregående,

5. till Stöd till svensk projektexport för budgetåret 1979/80 under elfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.

Lagförslagen finns på s. 118 och s. 124 i propositionen.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för den framtida industripolitiken
och föreslås åtgärder för att främja industriell tillväxt. Förslagen
skall enligt propositionen ses som ett led i strävan att inom industripolitikens
område bidra till ett bättre utnyttjande av industrins tillväxtpotential. Utökat
stöd föreslås till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, liksom
till de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Propositionen innefattar
också förslag om åtgärder för att stimulera exportsamarbete i samband med
systemleveranser till stora industri- och anläggningsprojekt.

Följande redogörelse för bakgrunden till förslagen och för dessas huvudsakliga
innehåll finns i propositionen (s. 1 f.):

”Det är av väsentlig betydelse för svensk ekonomi att under åren framöver
få till stånd en industriell tillväxt. Industriproduktionen och exporten av
industrivaror bör nå en sådan volym att underskotten i de s. k. tjänste- och
transfereringsbalanserna kan långsiktigt utjämnas. För att uppnå den
nödvändiga volymtillväxten krävs att resurserna utnyttjas på ett effektivt
sätt, dvs. att efterfrågade varor kan produceras till konkurrenskraftiga priser.
Den nödvändiga tillväxten kan inte komma till stånd utan strukturförändringar
i industrin. En central uppgift för staten är därvid att se till att dessa

NU 1978/79:59

strukturförändringar kommer till stånd och att de sker i socialt acceptabla
former. Grunden för en sådan balanserad expansion är en väl avvägd
ekonomisk politik. Som ett viktigt komplement behövs emellertid också en
aktiv industripolitik. I propositionen föreslås att de offensiva och utvecklingsstimulerande
delarna av industripolitiken byggs ut.

De regionala utvecklingsfonderna, som övertog de tidigare företagareföreningarnas
uppgifter, inledde sin verksamhet den 1 juli 1978. De tillfördes
därvid kraftigt förstärkta resurser för att främja de mindre och medelstora
företagens utveckling. Den hittillsvarande utvecklingen visar att behovet av
ytterligare kapitaltillskott till utvecklingsfondernas kreditverksamhet är
stort. I propositionen framhålls vikten av att den inledda förstärkningen av
utvecklingsfonderna fullföljs. Endast om så sker kan fonderna svara mot de
förväntningar och anspråk som de mindre och medelstora företagen ställer på
fonderna. 1 propositionen föreslås att de regionala utvecklingsfonderna
tillförs ytterligare 300 milj. kr. för kreditgivning. För vissa etableringsfrämjande
åtgärder föreslås att 4 milj. kr. anvisas.

I fråga om industriellt utvecklingsarbete och teknisk/kommersiell förnyelse
framhålls framför allt två områden där samhällets stödinsatser bör
kompletteras. Det gäller dels stöd till utveckling av nya produkter, processer
och system, samt dels stöd till ökad teknikimport.

1 propositionen föreslås att en fond för industriellt utvecklingsarbete
inrättas. Fonden skall kunna ge lån till större utvecklingsprojekt. Syftet bör
därvid vara att främja långsiktigt lönsamma men riskbetonade investeringar
inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system.
Fonden föreslås få ett startkapital på 300 milj. kr. Vad gäller stöd till ökad
teknikimport föreslås en utvidgning av nuvarande försöksverksamhet. För
detta begärs för budgetåret 1979/80 10 milj. kr.

1 propositionen lämnas också förslag om en särskild nämnd vid Sveriges
Exportråd för att främja exportsamarbetet vid systemleveranser till stora
industri- och anläggningsprojekt. Målet skall vara att stimulera svenska
leverantörer att i internationell konkurrens ta huvudansvar eller delat
huvudansvar för sammanhållna projekt genom att medel ställs till förfogande
för förprojektering, seminarie- och utbildningsinsatser samt för framtagande
av anbud. För budgetåret 1979/80 föreslås att 47 milj. kr. anslås till
nämnden.”

Propositionen 1978/79:145

I bilaga 3 till propositionen föreslås bl. a. (5) att riksdagen till Branschfrämjande
åtgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett [i förhållande till förslaget i propositionen 1978/79:100 bilaga 17]
med 8 000 000 kr. höjt reservationsanslag av 53 985 000 kr.

NU 1978/79:59

Propositionen 1978/79:184

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen antager ett i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för
samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Huvudsakligt innehåll

Lagförslaget finns på s. 2 f. i propositionen.

Enligt lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag,
ekonomiska föreningar och stiftelser har regeringen rätt att utse en statlig
ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för aktiebolag
och ekonomiska föreningar som enligt vissa kriterier har särskild betydelse
från allmän synpunkt. En motsvarande rätt till representation finns även i
allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande 5 milj. kr. Högst 60
aktiebolag eller ekonomiska föreningar och högst tio stiftelser får samtidigt
omfattas av offentlig styrelserepresentation. Lagen gäller under en treårig
försöksperiod som löper ut med utgången av juni 1979.

1 propositionen föreslås att lagens giltighet förlängs med ett år. Från lagens
tillämpningsområde utesluts dock aktiebolag med egen produktion samt
ekonomiska föreningar. 1 dessa typer av företag har inte rätten till styrelserepresentation
utnyttjats. Enligt förslaget får i fortsättningen offentlig
styrelserepresentation samtidigt förekomma i högst 30 aktiebolag eller
stiftelser.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:123 är
följande:

1978/79:2216 av Nils Hörberg (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen
utöver de förslag som propositionen innehåller hos regeringen begär

1. att utredning och förslag syftande till att nuvarande, på svenska råvaror
baserade branscher bl. a. inriktas på ökad självförsörjningsgrad för landet
t. ex. när det gäller energiproduktion,

2. att förslag till stora, styrande, statliga satsningar föreläggs riksdagen för
att allmänt förbättra basförutsättningarna för svensk industri,

3. att ett system för frivilligt, långsiktigt riskkapitalsparande bland
medborgarna utarbetas och föreläggs riksdagen,

1978/79:2330 av Allan Gustafsson (c), vari hemställs att riksdagen med
anledning av propositionen 1978/79:123 begär att regeringen tar initiativ till

NU 1978/79:59

förslag med kommunala kollektiva innovationscentra i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1978/79:2360 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för den framtida industripolitiken som förordats
i motionen,

2. hos regeringen hemställer om förslag till förbättrade arbetsvillkor för de
mindre företagen innehållande förslag till förändringar i sjukförsäkringssystemet,
avskaffande av förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i små företag, skattefria avsättningar av vinstmedel även för företag
som inte är aktiebolag, ändrad skattelagstiftning för bildandet av lokala
investmentbolag och stöd till nyetablerade företag i enlighet med vad som
anförts i motionen,

3. avslår förslaget till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för
att främja industriellt utvecklingsarbete,

4. avslår förslaget att till stöd för industriellt utvecklingsarbete för
budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag om 300 000 000 kr.,

5. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier
avseende lån till forskning och utveckling till ett sammanlagt belopp om
högst 300 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:2361 av Per Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att medelsfördelningen till utvecklingsfonderna
skall ske med hänsynstagande till den regionalpolitiska målsättningen,

1978/79:2362 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de [i motionen] anförda riktlinjerna för industripolitiken och
avslår propositionen 1978/79:123,

2. anvisar 1 000 000 000 kr. för ett samlat nationellt forskningsprogram för
industriell utveckling inriktat på i motionen angivet sätt,

3. begär att regeringen uppdrar åt skolöverstyrelsen och UHÄ att i
samverkan utarbeta ett program för teknisk och teknisk-social uppskolning
på bred front för de arbetande inom industrin,

1978/79:2424 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

a. beslutar att målet för näringspolitiken skall vara att skapa en rationell
och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga internationella
konkurrenskraft,

b. beslutar att näringslivets verksamhet skall bedrivas i en ramplanerad
social marknadsekonomi inriktad för ett decentraliserat samhälle där de
sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska målen skall tillgodoses och där
den tekniska utvecklingen skall främja ekologisk balans och en human
livsmiljö,

NU 1978/79:59

2. a. hos regeringen begär skyndsamt förslag om inrättande av ett
internationellt struktursekretariat i enlighet med vad som anförts i motionen,

b. begär att regeringen förelägger riksdagen erforderliga förslag för
industriella utvecklingsavtal med andra länder i enlighet med vad som
anförts i motionen,

c. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande den industriella utvecklingsfonden,

d. hos regeringen begär skyndsam utredning om bättre möjligheter till ökad
extern finansiering av medelstora foretag med riskbärande kapital enligt i
motionen angivna riktlinjer,

e. hos regeringen begär förslag om bildande av ett finansiellt bolag för
rekonstruktionsinsatser i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

f. beslutar att staten ikläder sig en 25-procentig garanti för att underlätta
utvecklingsfondernas insatser för framtagande av nya produkter och produktvarianter
i enlighet med vad som anförts i motionen,

g. hos regeringen begär beredning och förslag avseende forsknings- och
utvecklingsprogram för småskalig produktionsteknik i enlighet med vad i
motionen anförts,

h. begär att regeringen upptar förhandlingar för tillämpning av ett
borgenssystem i utvecklingsfondernas verksamhet på sätt som angivits i
motionen och lämnar därför erforderligt bemyndigande,

i. hos regeringen begär tilläggsdirektiv till forskningssamverkansutredningen
så att denna med förtur behandlar frågan om en stiftelseform för
forskningssamverkan mellan näringsliv och teknisk högskola, s. k. innovationscentrum,
i enlighet med vad som anförts i motionen,

j. hos regeringen begär förslag avseende försöksverksamhet med företagargymnasium
i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

3. a. till Stöd till industriellt utvecklingsarbete (den industriella utvecklingsfonden)
anvisar 300 000 000 kr. för budgetåret 1979/80 samt medger att
stiftelsen i fråga under budgetåret får ikläda sig ytterligare förpliktelser av
300 000 000 kr.,

b. till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret
1979/80 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 200 000 000 kr.
förhöjt reservationsanslag av 500 000 000 kr.,

4. beaktar vad i motionen i övrigt anförts,

1978/79:2425 av Johan Olsson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om åtgärder för att förbättra de mindre och
medelstora företagens försörjning med eget kapital,

1978/79:2426 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen lägger fram förslag om att utvecklingsfondernas service åt
länsstyrelserna i lokaliseringsärenden ersätts i särskild ordning genom medel
från arbetsmarknadsanslagen,

NU 1978/79:59

1978/79:2427 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att riksdagen 1.

med avslag på regeringens förslag till riktlinjer för den framtida
industripolitiken godkänner de riktlinjer för den framtida närings- och
industripolitiken som förordas i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
resursbehovet vid statens industriverk och vid regeringskansliet för den
näringspolitiska planeringen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen uttalas
angående övergripande studier av industripolitikens förutsättningar bl. a.
med hänsyn till den internationella utvecklingen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om en
verksamhet vid statens industriverk för löpande insamling och sammanställning
av information om ekonomiska förhållanden i andra länder,

5. till Bidrag till statens industriverk för insamling av internationell
information (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

6. beslutar att nu gällande lag om styrelserepresentation för samhället i
aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser förlängs med fem år,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
angelägenheten av att lagstiftningen i fråga om samhällsrepresentation
utnyttjas,

9. hos regeringen anhåller att regeringen upprättar fem särskilda utvecklingsbolag
i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag (industridepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om
25 000 000 kr.,

11. begär att regeringen tillsätter en särskild delegation för stora tekniska
utvecklingsprojekt av nationell betydelse i enlighet med vad som anförs i
motionen,

12. till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt intresse
(industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
om 10 000 000 kr.,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen
om behovet av att organisera en försöksverksamhet med export genom
statligt handelshus,

14. till Försöksverksamhet med statligt handelshus (handelsdepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag om
10 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om åtgärder för att stimulera ökad export av skyddsutrustning och produktionsutrustning
för arbetsmiljö,

16. till Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (industridepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om
300 000 000 kr.,

17. beslutar att ändra reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning i enlighet med vad som anförs i motionen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

19. beslutar att inrätta en särskild struktur- och industriutvecklingsfond i
enlighet med vad som anförs i motionen,

20. till Struktur- och industriutvecklingsfonden (industridepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om 2 000 000 000
kr.,

21. ger fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig
garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- och industriutvecklingsfonden,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna i fråga om
produktutveckling, marknadsföring, uppsökande verksamhet etc.,

23. till Särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna
(industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
om 50 000 000 kr.,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om åtgärder för att förbättra underleverantörernas situation,

25. begär att regeringen tar initiativ beträffande factoringverksamhet vid
utvecklingsfonderna i enlighet med vad som anförs i motionen,

26. ger fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig

garanti om 300 000 000 kr. till de regionala utvecklingsfonderna,

27. avslår regeringens förslag om att anvisa 300 000 000 kr. till Stöd till
industriellt utvecklingsarbete,

1978/79:2428 av Bengt Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att ett särskilt finansieringsinstitut för utvecklingsintensiva småindustrier
skall inrättas med uppgift att köpa upp, förvalta och sälja projekt från
dessa företag,

2. att medel anvisas via statsbudgeten för ett grundkapital om 100 milj. kr.
med möjlighet till utökning om behov härav visas föreligga,

3. att eventuella förluster för fondens verksamhet täcks via
statsbudgeten.

Motionen 1978/79:2216yrkandet4och motionen 1978/79:2427yrkandet 8
har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

NU 1978/79:59

Den motion som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:184

är

1978/79:2538 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen 1978/79:184.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande
är följande:

1978/79:330 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Ingemar Konradsson
(s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas som
syftar till att stimulera tekniskt nyskapande,

1978/79:474 av Bo Forslund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening uttalar att den centrala fördelningen av statliga medel till utvecklingsfonderna
sker i i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

1978/79:476 av Wilhelm Gustafsson (fp), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att ett regionalt investmentbolag med uppgift att främja
nyetablering och utveckling av mindre och medelstora företag inom Älvsborgs
län organiseras,

1978/79:479 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar att en försöksverksamhet vid högskolan i Luleå startas med
samhällsanställda civilingenjörer enligt den modell som anges i motionen -en försöksverksamhet som bör fortgå i tre år och sedan utvärderas,

1978/79:481 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag om ett system med statliga kreditgarantier
för produktutveckling i företag,

1978/79:545 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag innebärande

1. kommunalt kvalificerad informationstjänst för innovatörer,

2. förhandsskydd,

3. decentraliserade patentingenjörer,

4. patentlånesystem,

5. decentraliserat STU,

6. statliga prototypcentraler,

7. kommunala innovationshus,

8. utvecklingsgrupper,

allt i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:550 av Knut Wachtmeister (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om utvidgning av utvecklingsfondernas
verksamhet så att däri får inrymmas stöd vid företagsövertagande enligt vad
som i motionen anförts,

1978/79:655 av Anders Björck (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna

NU 1978/79:59

1. att Sveriges Investeringsbank AB:s framtida verksamhet och organisation
bör göras till föremål för en förutsättningslös parlamentarisk utredning,

2. att Sveriges Investeringsbank AB bör omfattas av bankinspektionens
tillsyn,

1978/79:763 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att man utreder frågan om inrättande av ett produktutvecklingscentrum
i Trollhättan,

1978/79:764 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av småföretagens ställning som underleverantörer
inom norra Älvsborg i syfte att bevara dessa företag och deras
sysselsättningsmöjligheter,

1978/79:768 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär inrättandet av två regionala investmentbolag med
anknytning till utvecklingsfonderna i de båda Skånelänen,

1978/79:769 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen som bidrag till IVA för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag om
3 000 000 kr.,

1978/79:1002 av Sivert Andersson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en analys bör genomföras i syfte
att klarlägga industristödens effekter inom industrin,

1978/79:1008 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga
borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts,

1978/79:1010 av Hans Gustafsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. ställer erforderliga medel till förfogande för utvecklingsfonderna att
användas för utomstående konsulttjänster i län med särskilda problem,

2. ställer erforderliga medel till förfogande för försöksprojekt i utvecklingsfondernas
regi att användas inom områdena produktutveckling samt marknadsföring
och export,

1978/79:1016 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen till
Ekoteket anvisar 200 000 kr. i anslag för budgetåret 1979/80,

1978/79:1018 av Lars Henrikson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att ett produktutvecklingscentrum
snarast möjligt inrättas i Linköping,

1978/79:1019 av Carl-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen

1. till forskning om produkter och arbetsmetoder lämpliga för genomförandet
av alternativ produktion och alternativ teknik för budgetåret
1979/80 anslår 50 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

2. till en särskild fond avsedd att möjliggöra förverkligandet av projekt
inom ramen för alternativ produktion och alternativ teknik för budgetåret
1979/80 avsätter 500 000 000 kr.,

1978/79:1026 av Lars Schött (m) och Eric Kronmark (m), vari hemställs att
riksdagen beviljar 20 milj. kr. för uppbyggnad av ett regionalt investmentbolag
i Kalmar län,

1978/79:1027 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av att de statliga basindustrierna i största utsträckning styr sina
beställningar till norrbottniska företag,

1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen skyndsamt låter utreda frågan om att tillskapa ett
statligt institut för företagsrekonstruktioner och att en sådan utredning även
utreder och lämnar förslag om statens inflytande, kontroll och engagemang i
resursutbyggnaden för ackordscentralerna och ävenledes överväger ett
förstatligande av verksamheten,

1978/79:1069 av Hans Gustafsson (s), vari hemställs att riksdagen anhåller
att regeringen kommer med förslag om rätt för kommunerna till representation
i ortsdominerande företags styrelser,

1978/79:1079 av Karl-Erik Strömberg (fp) och Ylva Annerstedt (fp), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begären utredning om lokaliseringen
av Svenska träforskningsinstitutet och Korrosionsinstitutet, dock med det
tillägget att en lokalisering också prövas i Södertälje kommun,

1978/79:1477 av Gösta Bohman m. fl.(m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändrad lagstiftning för att möjliggöra för
mindre företag att bilda lokala investmentbolag,

1978/79:1478 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag om inrättande av särskilda regionala investeringsfonder,

1978/79:1479 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
uttalar att ett av målen för näringspolitiken skall vara en fri marknadsekonomi,
baserad på ett decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt
verkande företag,

1978/79:1480 av Karl Boo m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att särskilda medel bör ställas till regionala
utvecklingsfondens i Kopparbergs län förfogande för stöd till utvecklingsverksamhet
i särskilt hårt drabbade orter,

1978/79:1482 av Sture Ericson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående

NU 1978/79:59

behovet av en speciell inlandsfond för den industriella utvecklingen i
Mellansverige,

1978/79:1488 av Olle Göransson (s) och Roland Sundgren (s), vari
hemställs att riksdagen som bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för
budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 1 500 000 kr. inom ramen för
anslaget till teknisk forskning,

1978/79:1491 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
inom ramen för anslaget [B 14] Bidrag till regionala utvecklingsfonder anslår 4
milj. kr. i produktutvecklingslån till utvecklingsfonden i Skaraborgs län,

1978/79:1493 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vadsom i motionen anförts om
lokaliseringen av det plast- och gummitekniska institutet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vadsom i motionen anförts om
det fortsatta utredningsarbetet beträffande gummiindustrin i Sverige,

1978/79:1494 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att
riksdagen uttalar att AB Industrikredit och AB Företagskredit bör ges
möjligheter att med industrifastigheter som säkerhet ge lån med en löptid av
30 år,

1978/79:1495 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om inrättande av investmentbolaget AC-invest i
enlighet med vad som anförs i motionen och därvid anvisar erforderliga
medel,

1978/79:1498 av Sven Johansson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om skyndsam utredning om möjligheten att bättre
utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor, huvudsakligen
enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1978/79:1501 av Göthe Knutson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att nya regler för lånesäkerheten vid statliga stödåtgärder
till företag utformas,

1978/79:1504 av Johan Olsson m. fl. (c, m) vari hemställs att riksdagen
uttalar

1. att bättre möjligheter för refinansiering av mindre företags
exportkrediter snarast skapas hos utvecklingsfonderna och Sveriges Investeringsbank
AB,

2. att Investeringsbanken snarast bör få vidgade möjligheter att ställa
kompletterande garantier till förmån för mindre företag, så att dessa kan
refinansiera sina exportaffärer hos sina sedvanliga bankförbindelser,

1978/79:1505 av Johan Olsson m. fl. (c, m), vari hemställs att riksdagen hos

NU 1978/79:59

regeringen anhåller att regeringen verkställer tidigare aviserade planer på att i
samråd med företagens och de anställdas organisationer genomföra informationsinsatser
rörande företagandets villkor,

1978/79:1510 av Åke Polstam (c) och Anders Dahlgren (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av ett produktutvecklingscentrum
i Linköping,

1978/79:1519 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag om en vidgad representation för de fackliga
organisationerna och företagarorganisationer i de regionala stiftelsernas
styrelser,

1978/79:1520 av Ivan Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt
utvecklingscentrum för södra Sverige förlagt till Hultsfred,

1978/79:1522 av Sven-Olof Träff m. fl. (m,c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att instruktionen för de speciella kreditinstituten
ändras så att de får möjlighet att bevilja lån med löptider upp till 30 år,

1978/79:1523 av Sven-Olof Träff m. fl. (m, c), vari hemställs att riksdagen
uttalar att minimibeloppet för båda systemen för exportkreditfinansiering
sätts till 50 000 kr. i stället för nu gällande 300 000 kr. och att kravet på minst
två års kredittid ändras till ett års kredittid,

1978/79:1524 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning med uppgift att överse de regler som styr
börsföretagens verksamhet på sätt som anges i punkterna 3-8 [i motionen],

1978/79:1528 av Olle Wästberg i Stockholm (fp), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en total kartläggning av de olika
näringspolitiska stödformernas omfattning, inriktning och fördelning mellan
olika företagstyper,

1978/79:1617 av Georg Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att fördelningen av medel till utvecklingsfonderna även tar
hänsyn till det antal företag som begär service hos resp. utvecklingsfond,

2. uttalar att instruktionen för statliga industrigarantilån bör ändras så att
garantilån generellt kan beviljas med minst 20 års amorteringstid,

3. uttalar att belåningen vid finansiering av industrihus kan ökas till
75 96,

1978/79:1626 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen 1978/79:1108
anförts rörande inriktningen av STU:s verksamhet,

1978/79:1642 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller hemställan (4) att
riksdagen hos regeringen hemställer om utarbetande av ett program för nya

NU 1978/79:59

statliga industrier med syfte att höja den allmänna förädlingsgraden i
industriproduktionen och främja alternativ produktion styrd av människornas
behov,

1978/79:1652 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som antörts i motionen
beträffande allmänna riktlinjer för en ny näringspolitik,

2. hos regeringen begär förslag om ett näringspolitiskt handlingsprogram i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande näringslivets långsiktiga kapitalförsörjning,

4. godkänner de riktlinjer för de branschpolitiska insatserna som anförts i
motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande den statliga industripolitiska utredningsverksamheten,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
finansieringsformerna vid strukturrationaliseringar,

7. anvisar 50 milj. kr. till Svenska Industrietablerings AB (SVETAB) dels
med 10 milj. kr. för höjning av bolagets aktiekapital, dels med 40 milj. kr. för
etablering av ytterligare två regionala bolag i enlighet med vad som anförts i
motionen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande behovet av exportfrämjande åtgärder,

9. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
anvisar för

a. delprogram 1 b Teknikområden ytterligare 5 milj. kr. för stöd till
uppfinnare för produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning,

b. program 2 Kunskapsutveckling ytterligare 3 milj. kr. för kunskapsutveckling
på området kemiska värmepumpar och energilagring,

10. uttalar sig för STU:s program i enlighet med vad som anförts i
motionen vad beträffar

a. delprogram 3 b Projektsamverkan,

b. delprogram 4 b Teknikupphandlingsservice,

11. i övrigt beaktar vad som anförts i motionen beträffande Teknisk
forskning och utveckling,

12. hos regeringen begär förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond
för stora och riskfyllda projekt i enlighet med vad som anförts i
motionen,

13. godkänner de riktlinjer för stöd till den mindre och medelstora
företagsamheten i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. till Bidrag till regionala utvecklingsfonder anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 10 000 000 kr. förhöjt anslag av 112 450 000 kr.,

2 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

15. på tilläggsbudget II för innevarande budgetår för Medelstillskott till
regionala utvecklingsfonder anvisar 100 milj. kr.,

16. hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt referensgrupp
till hantverksutredningen tillsätts,

17. hos regeringen hemställer om ombildning av NJA-Invest till Norrbotten-Invest
och därvid anvisar 25 milj. kr. för kapitalökning,

18. i övrigt beaktar vad som anförts i motionen beträffande behovet av
speciella insatser i Norrbotten,

1978/79:1654 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till särskilda kreditgarantier för obligationslån
eller motsvarande till mindre och medelstora företag,

1978/79:1664 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen - i
syfte att skapa ökade arbetsmöjligheter i Gävleborgs län - hos regeringen
anhåller

1. att genom ökad resurstilldelning till länets utvecklingsfond insatserna
för utveckling av främst de mindre och medelstora företagen intensifieras,

2. att försöksverksamhet med investmentbolag i länet under medverkan
av Svenska Etablerings AB påbörjas,

1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av nu gällande konkurslag,

1978/79:2013 av Johan Olsson (c) och Ingegärd Oskarsson (c), vari
hemställs att riksdagen

1. anvisar ett i förhållande till budgetpropositionen med 1 milj. kr. förhöjt
anslag under B 4 [Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m.],
alternativt, om detta inte vinner riksdagens bifall, överföring av 1 milj. kr.
från [anslaget] B 16 [Bidrag till företagsinriktad fortbildning] till [anslaget]
B 4,

2. beslutar uttala att kostnader i samband med omlokaliseringen [av SIFU]
till Borås skall täckas i särskild ordning,

1978/79:2015 av Karl Erik Olsson (c) och Arne Fransson (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet med
arbetarkooperativa företag under ledning av kooperationsutredningen samt
lämplig och intresserad utvecklingsfond,

1978/79:2018 av Ingegärd Oskarsson (c) och Johan Olsson (c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att statens industriverk får i
uppdrag att företa en översyn av utbildningsmöjligheterna i export och
marknadsföring för de mindre företagen samt att vidta åtgärder i syfte att
utveckla och öka utbildningen på detta område inom småföretagssektorn,

1978/79:2020 av Olof Palme m. fi. (s), vari hemställs att riksdagen

1. till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 20 milj. kr. förhöjt reservationsanslag till
411 550 000 kr.,

3. hos regeringen anhåller att regeringen inrättar en särskild verksamhet
vid styrelsen för teknisk utveckling för utvecklingsarbete initierat av
arbetstagare, i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen anhåller att regeringen upprättar särskilda utvecklingsbolag
i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. inrättar en särskild struktur- och industriutvecklingsfond i enlighet med
vad som anförs i motionen,

6. till Strukturfonden förbudgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett investeringsanslag av 2 000 000 000 kr.,

7. hos regeringen anhåller att regeringen ger de statliga företagen i uppdrag
att utarbeta investeringsprogram och att regeringen på grundval av dessa
förelägger riksdagen förslag till finansieringen,

1978/79:2120 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller att förordningen om hotellgarantilån kompletteras
att avse även andra turistanläggningar än turisthotell,

2. beslutar att handläggningen av ”turistgarantilån” överflyttas till [de]
regionala utvecklingsfonderna,

1978/79:2147 av Bengt Gustavsson m. fl. (s), såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de s. k. delbranschstudierna inom verkstadsindustrin måste
följas upp med särskilda statliga åtgärder och inte inskränkas till att bli rent
utredande verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökade resurser till utvecklingsbolaget Oxelö-lnvest,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hänsyn till beredskapssynpunkter i samband med utlandsinvesteringar
och samarbetsavtal med företag i andra länder.

Motionen 1978/79:2147 behandlas i övrigt i betänkandet NU 1978/
79:60.

Motionen 1978/79:1761 har hänvisats till lagutskottet, som med yttrande
(se bilaga 2) har överlämnat den till näringsutskottet.

Utskottet

Inledning

Regeringen har i propositionen 1978/79:123 lagt fram bl. a. förslag till
riktlinjer för den framtida industripolitiken. Dessa riktlinjer kritiseras - från

NU 1978/79:59

olika utgångspunkter - i partimotioner från socialdemokraterna, centerpartiet,
moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

Propositionen 1978/79:123 innehåller också ett antal förslag till åtgärder för
att främja industriell tillväxt. Andra förslag till åtgärder på näringspolitikens
område har lagts fram i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bilaga
17), i propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om
styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser och i ett sjuttiotal motioner som har väckts antingen med anledning
av nyssnämnda proposition eller under allmänna motionstiden.

Med utgångspunkt i föreliggande förslag behandlar utskottet i det följande
först övergripande synpunkter på industripolitiken och därefter frågor om
stöd till industriellt utvecklingsarbete och om andra åtgärder för att främja
industriell tillväxt.

R ikt linjer för industripolitiken

Regeringens förslag till riktlinjer för industripolitiken presenteras på s.
44-52 i propositionen 1978/79:123.1 partimotioner från socialdemokraterna
(1978/79:2427) och från vänsterpartiet kommunisterna (1978/79:2362) föreslås
att riksdagen skall avslå propositionen i denna del och i stället godkänna
de riktlinjer som förordas i resp. motion. Förslag till väsentligare ändringar
och kompletteringar av regeringens riktlinjer läggs fram i partimotioner från
centerpartiet (1978/79:2424) och från moderata samlingspartiet (1978/
79:2360).

I fråga om innebörden av de olika förslagen till riktlinjer hänvisar utskottet
till bifogad sammanställning (bilaga 1, s. 97) som innehåller utdrag ur de
principiella resonemangen i propositionen 1978/79:123 och i nyssnämnda
partimotioner.

Synpunkter av likartad innebörd har även förts fram i vissa partimotioner
från allmänna motionstiden, nämligen 1978/79:1479 (m) och 1978/79:1652
(c).

De principiellt hållna avsnitten i den socialdemokratiska partimotionen
1978/79:2427 ger enligt utskottets mening en felaktig föreställning om att de
riktlinjer för industripolitiken som skisseras i denna motion skulle på ett
avgörande sätt skilja sig från vad som föreslås i propositionen 1978/79:123
och som utskottet i det följande - med vissa preciseringar - kommer att ställa
sig bakom. En närmare analys visar nämligen att det finns en grundläggande
värdegemenskap mellan utskottets syn på behovet av åtgärder och förslagen i
motionen 1978/79:2427 (s). Som exempel vill utskottet peka på de punkter
som återfinns i motionen under avsnittet "2.3 Vårt alternativ - en aktiv
industripolitik”. Sålunda råder det allmän enighet om att insatserna för
teknisk forskning och förnyelse inom industrin måste ökas, att industrins
kapitalförsörjning måste tryggas, att ytterligare insatser behövs för att
stimulera den svenska exporten, att de mindre och medelstora företagens

NU 1978/79:59

utvecklingsmöjligheter måste tas till vara bättre, att den samhällsägda
industrisektorn måste vidareutvecklas och att de anställdas inflytande måste
stärkas. Vad som skiljer de båda alternativen åt är - men endast i viss
utsträckning - hur man ser på metoderna att åstadkomma detta och i vilken
mån man anser att statsmakterna med regeringen som initiativtagare skall
ansvara för en ökad planmässighet när det gäller att bygga ut den övergripande
planeringen av den industriella utvecklingen i vårt land.

Inte heller vänsterpartiet kommunisterna har i sin partimotion 1978/
79:2362 föreslagit riktlinjer för industripolitiken som på något avgörande sätt
innebär ett avståndstagande från förslagen i propositionen. Utskottet bortser
därvid givetvis från den viktiga skillnaden att förslagen i propositionen utgår
från marknadsekonomins grunder, medan vänsterpartiet kommunisterna
utgår från en planekonomi av socialistisk modell. För att närmare belysa det
sagda vill utskottet hänvisa till att det i motionen 1978/79:2362 under
rubriken ”IV. Sammanfattning” räknas upp elva punkter men att av dem de
nio första knappast i sig kan föranleda invändningar. Dessa nio punkter kan
sammanfattas enligt följande: industrins förädlingsgrad måste höjas kraftigt;
förädlingen skall ske dels utifrån existerande ”klassisk” produktion, dels i
form av helt nya avancerade produkter och system; produktionen inom
industrin måste inriktas på sociala och mänskliga behov; förnyelsen av
industrin bör knytas till långsiktiga utbyggnader inom andra
samhällssektorer; en vidgad inhemsk marknad för nya produkter ger
underlag för ökad export; industriutvecklingen måste ses i samband med
energi- och miljöfrågorna; förändringen av arbetsprocesserna utgör en viktig
del av industriell förnyelse; basen förden tekniska forskningen måste vidgas
kraftigt;en bred uppskolning av de arbetande inom industrin bör organiseras.
Den tionde punkten är att en ny lag bör stiftas mot pris- och marknadsmanipulationer.
Detta förslag kan ses i samband med pågående arbete inom
regeringskansliet på att utforma en skärpt konkurrenslagstiftning. Endast
mot den elfte punkten - att de anställda skall ha majoritet i ledningsorganen
hos statsägda industrier- kan enligt utskottets uppfattning riktas principiella
invändningar.

Mot denna bakgrund kan utskottet godta de riktlinjer som anges i
propositionen 1978/79:123. Dessa måste emellertid modifieras i vissa
avseenden. Sålunda bör riksdagen, i enlighet med vad som sägs i motionerna
1978/79:2424 (c) och 1978/79:2360 (m), uttala att ett av målen för industripolitiken
skall vara en marknadsekonomi, baserad på ett decentraliserat
näringsliv. Denna marknadsekonomi måste vara socialt inriktad. Ett annat
mål bör vara att en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med
största möjliga konkurrenskraft skapas. Näringslivets uppgift är att tillgodose
angelägna krav i samhällsutvecklingen på de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska
områdena. Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk
balans och en human livsmiljö.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
Härigenom tillgodoses väsentliga krav i motionerna 1978/79:1479 (m),

NU 1978/79:59

1978/79:1652 (c), 1978/79:2360 (m) och 1978/79:2424 (c). Vad utskottet här
anfört innebär att motionerna 1978/79:2427 (s) och 1978/79:2362 (vpk)
avstyrks i här behandlade delar.

Industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet, m. m.

Staten har under efterkrigstiden kommit att spela en alltmer aktiv roll för
industrins utveckling. De industripolitiska insatserna har, särskilt under de
senaste två åren, väsentligt vuxit i omfattning. Behovet av utrednings- och
planeringsverksamhet som underlag för lämpliga åtgärder har efter hand
blivit alltmer framträdande. Det bör i detta sammanhang också framhållas att
utredningsinsatser som görs av statliga organ inte självklart behöver leda till
åtgärder i statlig regi. Ofta kan resultaten tjäna som underlag för åtgärder av
berörda företag och branschorganisationer utan aktiv medverkan av
staten.

F. n. utförs industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet i första
hand inom regeringskansliet (industridepartementet) och inom statens
industriverk. Betydelsefullt utredningsarbete sker också inom andra centrala
myndigheter, bl. a. kommerskollegium och styrelsen för teknisk utveckling
(STU). Väsentliga utredningsuppgifter anförtros ofta Sveriges exportråd och
Ingenjörsvetenskapsakademien samt olika offentliga utredningar.

Utskottet avser inte att i detta sammanhang ta upp en diskussion om denna
utredningsverksamhets inriktning i stort. Emellertid finns det anledning att
peka på behov av förstärkta insatser på vissa områden.

Enligt motionen 1978/79:2427 (s) behövs väsentligt ökade resurser för den
näringspolitiska planeringen vid statens industriverk och inom regeringskansliet.
Motionärerna pekar särskilt på behovet av branschutredningsverksamhet.

Såväl i motionen 1978/79:2427 (s) som i motionen 1978/79:2424 (c)
understryks nödvändigheten av att en utökad insamling av information om
ekonomiska förhållanden och industripolitiska åtgärder i andra länder
kommer till stånd. Socialdemokraterna föreslår i nyssnämnda motion också
att statens industriverk skall få i uppdrag att organisera verksamheten och vill
att 1 milj. kr. skall anvisas för ändamålet. Centerpartiet föreslår i motionerna
1978/79:1652 och 1978/79:2424 att uppgifterna skall handläggas inom ett
”internationellt struktursekretariat”, knutet till det näringspolitiska råd som
skapades år 1968 och som numera sorterar under industridepartementet.

Utskottet instämmer i de synpunkter som anförs i de båda motionerna
rörande behovet av ökade insatser för den industripolitiska utredningsverksamheten,
bl. a. i vad gäller insamling av information om internationella
förhållanden. Emellertid är utskottet inte berett att nu ta ställning till i vilka
former verksamheten bör bedrivas. Regeringen bör skyndsamt pröva denna
fråga och därefter lägga fram ett förslag till riksdagen. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Därigenom kommer de här

NU 1978/79:59

behandlade förslagen i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2424 (c) och
1978/79:2427 (s) att tillgodoses i stor utsträckning.

I budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bil. 17) föreslår regeringen
riksdagen att för budgetåret 1979/80 till industriverket anvisa ca 28,2 milj. kr.
för förvaltningskostnader (s. 40) och 8,7 milj. kr. för utredningar m. m. (s.
44).

Utskottet tillstyrker förslagen till medelsanvisning under dessa två
anslag.

Inom ramen för det föreslagna anslaget för utredningar m. m. ingår 1,5
milj. kr. som är avsedda för delbranschstudier vid industriverkets industriavdelning.
Dessa studier bör enligt propositionen ges en viss inriktning mot
delbranscher inom verkstadsindustrin. Föredragande statsrådet understryker
att studierna skall ha rent utredande karaktär och kunna omfatta omvärldsanalyser
och konkurrensanalyser för delbranscher eller företagsgrupper samt
även marknadsundersökningar på exportsidan. Avsikten är inte, anförs det,
att delbranschstudierna senare skall följas upp med särskilda statliga åtgärder,
exempelvis av den typ som de särskilda branschprogrammen representerar.

Det nyss refererade uttalandet har föranlett invändningar i motionen
1978/79:2147. Motionärerna menar att uttalandet är uttryck för ”manchesterliberal
passivitet” och föreslår att riksdagen tvärtom skall uttala att
delbranschstudierna inom verkstadsindustrin måste följas upp med särskilda
statliga åtgärder och inte får inskränkas till att bli rent utredande verksamhet.

Utskottet uppfattar inte uttalandet i propositionen så, att den åsyftade
utredningsverksamheten inte skulle kunna leda fram till förslag till statliga
stödåtgärder om så skulle visa sig befogat. Det har redan framhållits att statlig
utredningsverksamhet på det industripolitiska området inte självklart behöver
leda till åtgärder i statlig regi. Som nämnts kan utredningsresultatet ofta
tjäna som underlag för åtgärder av berörda företag och branschorganisationer
utan aktiv medverkan av staten. Mycket av industriverkets utredningsverksamhet
får ses som en samhällelig service gentemot företag och branschorganisationer
samt de anställda och deras organisationer. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet det här behandlade förslaget i motionen
1978/79:2147.

Förslag om olika utredningsprojekt förs fram i tre motioner.

Två av dessa, 1978/79:1002 och 1978/79:1528, avser större projekt. Enligt
motionen 1978/79:1002 bör en analys genomföras i syfte att klarlägga de
statliga industristödens effekter inom industrin. 1 motionen 1978/79:1528
föreslås en total kartläggning av de olika näringspolitiska stödformernas
omfattning, inriktning och fördelning mellan olika företagstyper.

I skilda sammanhang har hävdats att statliga stödåtgärder åt företag - i
form av lån, garantier och bidrag - har fått en ogynnsam inverkan på andra

NU 1978/79:59

foretag och branscher som ej erhållit dessa statliga stöd. Kritik har också
anförts mot konstruktionen av vissa stödåtgärder. Utskottet anser att det är
angeläget och nödvändigt att närmare kunskap vinns om effekterna av
hittillsvarande statliga stödåtgärder. En sådan utredning av hithörande frågor
som föreslås i motionen 1978/79:1002 bör därför komma till stånd. Utskottet
föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Genom den
utredning som utskottet här förordar torde också flera av de önskemål som
framförs i motionen 1978/79:1528 komma att tillgodoses.

Ett speciellt utredningsprojekt tas upp i motionen 1978/79:1493, som
behandlar gummiindustrins problem. Motionärerna erinrar om att statens
industriverk år 1978 färdigställde en s. k. lägesrapport (SIND 1978:2)
Gummivaruindustri, vilken är avsedd att utgöra underlag för verkets
fortsatta genomgång av branschen. De föreslår att det fortsatta utredningsarbetet
skall ske i form av en parlamentariskt sammansatt utredning.

Utskottet är medvetet om den svenska gummiindustrins svårigheter. Bl. a.
av beredskapsskäl måste en viss produktionsnivå upprätthållas. Det är därför
angeläget att det fortsatta arbetet inom industriverket bedrivs så skyndsamt
och effektivt som möjligt. Utskottet förutsätter att i detta arbete, på samma
sätt som under det tidigare utredningsarbetet, representanter för såväl
företagen som de anställdas organisationer får tillfälle att deltaga. Utskottet är
emellertid inte berett att biträda motionärernas förslag om en parlamentarisk
utredning och avstyrker därför motionen 1978/79:1493 i här behandlad
del.

Stöd till industriellt utvecklingsarbete; struktur- och industriutvecklingsfond

Nuvarande former för statligt stöd till industriellt utvecklingsarbete
omfattar dels särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,
dels olika typer av lån eller bidrag vilka huvudsakligen förmedlas av STU och
av de regionala utvecklingsfonderna.

Något förenklat kan man säga att STU har möjlighet att stödja de tidigare
utvecklingsfaserna från idéprövning till prototyp. Denna del av utvecklingsprocessen
präglas huvudsakligen av tekniska risker. Utvecklingen från
prototyp till slutlig produkt inkl. vissa produktionsförberedelser stöds - när
det gäller de mindre och medelstora företagen - av de regionala utvecklingsfonderna.
För de avslutande faserna i utvecklingsprocessen, köp av produktionsutrustning
och start av serieproduktion kan Sveriges investeringsbank
AB erbjuda finansiering.

I propositionen 1978/79:123 föreslås ett statlig stöd till utvecklingsprojekt
med sådana tekniska och kommersiella risker att de f. n. inte kan stödjas av
STU, de regionala utvecklingsfonderna, Investeringsbanken eller banker i
övrigt. Stödet bör enligt propositionen inriktas på större projekt och projekt
som befinner sig i ett stadium nära marknadsintroduktion. Regeringen
föreslår att stödets administration anförtros åt en för ändamålet bildad

NU 1978/79:59

stiftelse, vars styrelse skall utses av regeringen. Stiftelsen föreslås under
budgetåret 1979/80 få disponera 300 milj. kr. för stöd enligt de riktlinjer som
anges i propositionen (s. 88-91). Propositionen innehåller också (s. 118) ett
förslag till lag om beslutanderätt för denna stiftelse.

Den under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79:1652 (c)
innehåller förslag av innebörd att regeringen bör utarbeta ett förslag om
inrättande av en industriell utvecklingsfond. Regeringens förslag i propositionen
1978/79:123 hälsas med tillfredsställelse i motionen 1978/79:2424 (c).
Enligt motionärerna är dock det föreslagna beloppet alltför knappt tilltaget.
De föreslår att riksdagen skall lämna ett bemyndigande av innebörd att
stiftelsen får rätt att under budgetåret 1979/80 ikläda sig ekonomiska
förpliktelser för ytterligare 300 milj. kr. Vidare föreslås i motionen vissa
mindre ändringar i riktlinjerna för verksamheten.

Däremot kritiseras förslaget i motionen 1978/79:2360 (m). Motionärerna
finner inga bärande skäl att inrätta ytterligare institutioner utöver dem som
redan lämnar stöd till industriellt utvecklingsarbete och nämner särskilt STU,
de regionala utvecklingsfonderna. Investeringsbanken, AB Svensk
Exportkredit och Svenska Industrietablerings AB (Svetab). Några särskilda
medel bör enligt motionärerna inte anslås. Däremot bör ett system med
statliga kreditgarantier införas för att initiera banker att ge krediter till sådana
projekt som gäller produktutveckling men där formella säkerheter inte kan
ställas av låntagaren.

Också i motionen 1978/79:2427 (s) kritiseras regeringsförslaget, men från
helt andra utgångspunkter. Motionärerna föreslår att en s. k. struktur- och
industriutvecklingsfond inrättas. De anknyter härmed till tidigare förslag
från socialdemokratiskt håll - senast i partimotionen 1978/79:2020 - om
inrättande av en s. k. strukturfond. Struktur- och industriutvecklingsfonden
skulle i betydande utsträckning medverka vid finansiering av utvecklingsprojekt
och ”svara för finansieringen av verksamheten vid den av regeringen
föreslagna centrala utvecklingsfonden”. Någon särskild medelsanvisning
enligt regeringens förslag behövs därför inte, anför motionärerna och
avstyrker propositionens förslag om ett anslag av 300 milj. kr. Enligt
motionärernas förslag bör struktur- och industriutvecklingsfonden fr. o. m.
budgetåret 1979/80 disponera sammanlagt 4 miljarder kronor för sin
verksamhet.

I motionen 1978/79:2362 (vpk) avvisas regeringens förslag helt. 1 stället
bör, anser motionärerna, riksdagen anvisa 1 miljard kronor för ett samlat
nationellt forskningsprogram för industriell utveckling.

Utskottet tar först upp förslaget om inrättandet av en struktur- och
industriutvecklingsfond.

Förslagets innebörd är i korthet följande. Avsikten är att förbättra
företagens försörjning med riskbärande kapital och därigenom underlätta
finansieringen av nya framtidsinriktade investeringar. Fonden skall också
kunna spela en stor och betydelsefull roll i samband med olika former av

NU 1978/79:59

strukturella förändringar inom näringslivet, branscher, delbranscher eller
särskilda företagsgrupperingar. Den bör i betydande utsträckning medverka
vid finansiering av olika utvecklingsprojekt. Genom fonden skapas en
förutsättning för löntagarmedverkan vid investeringsprogrammens finansiering.
Med hänsyn till att fondens engagemang ofta kommer att innebära ett
betydande ekonomiskt risktagande skall fonden kräva ett betydande inflytande
i de företag som den stödjer. I dess styrelse skall finnas representanter
för löntagarnas och näringslivets organisationer och för statliga myndigheter.
Regeringen bör ”ha nära kontakt” med fonden och bör utse ordförande
liksom övriga ledamöter i dess styrelse. Härvid bör, anförs det i motionen,
regeringen ”utgå från att löntagarorganisationerna bör kunna nominera sex,
näringslivsorganisationerna två och staten två personer”. Fonden bör driva
sin verksamhet i form av en stiftelse och för budgetåret 1979/80 tilldelas ett
anslag av 2 miljarder kronor och dessutom få en statlig garanti som möjliggör
upplåning, bl. a. på de internationella lånemarknaderna, av ytterligare 2
miljarder kronor.

I partimotionerna 1978/79:2020 och 1978/79:2427 lägger socialdemokraterna
för sjätte och sjunde gången sedan januari 1977 fram förslag om
inrättande av en strukturfond. Utskottets grundläggande invändningar mot
förslaget, senast redovisade i yttrande till finansutskottet i november 1978
(NU 1978/79:1 y), kvarstår. Förslagets huvudsakliga innebörd är, som
utskottet då framhöll, att staten får ytterligare ett instrument för strukturpolitiska
insatser. Emellertid har varken genom motionerna och deras
föregångare eller av förslagets förespråkare inom utskottet i erforderlig mån
klargjorts vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Vad motionärerna begär
är sålunda att regeringen skall få ett långtgående bemyndigande att för
kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av dem
som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till stöd för
särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade i. Utskottet
anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant beslut av riksdagen. Till
förslaget om en statlig garanti för strukturfonden vill utskottet ånyo anmärka
att det synes mindre lämpligt att ytterligare en institution får i uppdrag att
bedriva upplåning utomlands för statens räkning. En sådan verksamhet
kräver hög kompetens och betydande personalresurser, som är dyrbara att
förvärva. Vidare finns det risk för att en sådan statsgaranterad upplåning som
motionärerna tänker sig kan inverka ogynnsamt på förutsättningarna för
statens övriga upplåning i utlandet.

Utskottet avstyrker alltså förslaget om inrättande av en struktur- och
industriutvecklingsfond.

Utskottet övergår så till att behandla regeringens förslag att 300 milj. kr.
skall anslås till slöd till industriellt utvecklingsarbete enligt riktlinjer som anges i
propositionen 1978/79:123 (s. 88-91).

Dessa riktlinjer innebär bl. a. att stödet skall bidra till att öka den totala
volymen av utvecklingsarbete i svensk industri, att det skall inriktas på

NU 1978/79:59

projekt som bedöms vara väsentliga för svensk industris utvecklings- och
konkurrensförmåga på sikt och att det skall vara avsett att leda till en ändring
av inriktningen av utvecklingsarbetet mot de långsiktigt mest lönsamma
projekten även när dessa innebär mer risktagande och större utvecklingssteg.
Stödet skall utgå i form av lån som ges på för stödmottagaren gynnsamma
villkor. Återbetalning av lånet bör göras beroende av i vilken utsträckning
projektet blir framgångsrikt. Lånens utformning bör kunna varieras inom
vida gränser. Lån bör dock genomgående löpa med marknadsränta. Räntebetalningen
bör vara löpande eller kunna ackumuleras. Lånens löptider och
amorteringsvillkor bör vara anpassade till projektens betalningsförmåga. Det
torde enligt propositionen vara realistiskt att räkna med att lånen i praktiken
kommer att få återbetalningstider som uppgår till fem å tio år.

Förslaget tillstyrks av utskottet. Utskottets ställningstagande innebär att
de förslag om andra stödformer och andra belopp liksom om ändringar i
riktlinjerna för verksamheten som framläggs i motionerna 1978/79:1652 (c),
1978/79:2360 (m) och 1978/79:2424 (c) avstyrks av utskottet. Samma gäller
också förslaget i motionen 1978/79:2362 (vpk) om att 1 miljard kronor skall
anslås för ett nationellt forskningsprogram för industriell utveckling, liksom
avslagsyrkandet i den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427.

Regionala utvecklingsfonder, m. m.

I detta avsnitt tar utskottet först upp frågor om ökade resurser till de
regionala utvecklingsfonderna, om medelsbehovet hos olika fonder och om
riktlinjer för deras verksamhet i stort. Därefter behandlas förslag som gäller
fondernas verksamhet mera i detalj och om sammansättningen av deras
styrelser. Slutligen berörs vissa frågor om utvecklingsfondernas medverkan
vid beslut om statliga industri- och hotellgarantilån, m. m.

En väsentlig del av statens stöd till mindre och medelstora företag lämnas
genom de regionala utvecklingsfonder som inrättades den 1 juli 1978 (prop.
1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Över anslaget Bidrag till
regionala utvecklingsfonder m. m. utgår bidrag till fondernas företagsservice,
utbildningsservice, låneverksamhet och administration. Medel för fondernas
utlåningsverksamhet anvisas över anslaget Medelstillskott till regionala
utvecklingsfonder. Om fördelningen av tillgängliga medel mellan fonderna
beslutar statens industriverk.

Regeringen har i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 68) föreslagit ett
statligi bidrag till fonderna av 102 450 000 kr. för budgetåret 1979/80.
Beräkningen av anslaget har gjorts med hänsynstagande till att beloppet är
avsett att täcka behovet under artonmånadersperioden den 1 juli 1979-31
december 1980.1 motionen 1978/79:1652 (c) föreslås att ytterligare lOmilj. kr.
skall anslås för detta ändamål.

Utskottet anser att motionärernas förslag om en högre anslagsnivå är väl
motiverat. För att intentionerna bakom inrättandet av fonderna skall kunna

NU 1978/79:59

fullföljas är det nödvändigt att fonderna får förstärkta resurser för sin
allmänna verksamhet. Bidraget bör därför för budgetåret 1979/80 utgå med
112 450 000 kr.

I propositionen 1978/79:123 har regeringen föreslagit att de regionala
utvecklingsfondernas atläningsresiirser skall utökas genom att fonderna får
ett medelstillskott av 300 milj. kr. I motioner från socialdemokraterna och
från centerpartiet föreslås att fondernas resurser skall förstärkas utöver vad
regeringen har föreslagit. Under allmänna motionstiden föreslogs sålunda i
motionen 1978/79:1652 (c) att fonderna redan innevarande budgetår skulle
tillföras 100 milj. kr. I motionen 1978/79:2424 (c) med anledning av
propositionen 1978/79:123 har föreslagits ett medelstillskott för budgetåret
1979/80 med 200 milj. kr. utöver regeringens förslag. Enligt motionen
1978/79:2427 (s) bör riksdagen - utöver att anvisa föreslagna 300 milj. kr. - ge
fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig garanti om 300
milj. kr. till de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet anser det vara angeläget att utlåningskapaciteten hos de
regionala utvecklingsfonderna kan höjas väsentligt. Mot denna bakgrund
tillstyrker utskottet förslaget i propositionen 1978/79:123 om ett medelstillskott
till fonderna av 300 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Härutöver bör
emellertid fonderna få möjlighet att mot statlig garanti låna upp ytterligare
300 milj. kr. att användas i deras kreditverksamhet. I motionen 1978/79:2427
(s) skisseras ett system enligt vilket riksgäldskontoret skulle utfärda garantin.
Vidare skulle utvecklingsfonderna i första hand vända sig till Investeringsbanken
och till allmänna pensionsfonden vid sin kapitalanskaffning. Utskottet
anser att den tekniska lösningen av ett garantisystem bör analyseras
ytterligare av regeringen. Av propositionen 1978/79:123 framgår (s. 84) att
frågan om den fortsatt finansieringen av fondernas utlåningsverksamhet
bereds inom regeringskansliet. Samtidigt är det angeläget att fonderna snabbt
får utökade resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1979/80 ikläda staten garantier för
lån till de regionala utvecklingsfonderna med sammanlagt högst 300 milj. kr.
Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med en
redogörelse för hur garantisystemet för budgetåret 1979/80 har utformats
samt med förslag om hur detsamma skall utformas i fortsättningen. Utskottet
föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag tillgodoses i väsentlig mån
syftet med de här behandlade förslagen i motionerna 1978/79:1652 (c),
1978/79:2424 (c) och 1978/79:2427 (s).

I sex motioner berörs frågor om medelsbehovet hos olika fonder.

Tre motioner från allmänna motionstiden innehåller förslag som tar sikte
på medelsbehovet hos vissa angivna utvecklingsfonder. Sålunda föreslås i
motionen 1978/79:1491 att riksdagen skall anslå 4 milj. kr. till utvecklingsfonden
i Skaraborgs län att användas för s. k. produktutvecklingslån. Enligt

NU 1978/79:59

motionen 1978/79:1480 bör riksdagen uttala sig för att särskilda medel ställs
till förfogande för utvecklingsfonden i Kopparbergs län för stöd till utvecklingsverksamhet
i särskilt hårt drabbade orter. 1 motionen 1978/79:1664
föreslås en ökad medelstilldelning till utvecklingsfonden i Gävleborgs län.

Ett likartat syfte ligger, såvitt kan bedömas, bakom förslagen i två andra
motioner från allmänna motionstiden och i en motion med anledning av
propositionen 1978/79:123, vilka alla avser principerna för fördelningen av
tillgängliga medel mellan de olika utvecklingsfonderna. 1 motionerna
1978/79:474 och 1978/79:2361 föreslås riksdagen uttala sig för fördelningsprinciper
vilkas tillämpning skulle medföra att de nordligare länens utvecklingsfonder
får ökade resurser. En annan motion, 1978/79:1617, innehåller
förord för ett system som skulle leda till ökade resurser för storstadslänens
utvecklingsfonder, särskilt fonden i Stockholms län.

Utskottet vill erinra om att frågor om fördelningen av tillgängliga medel
mellan utvecklingsfonderna avgörs av statens industriverk. Del är naturligt
att skilda synpunkter härvid måste göra sig gällande. Utskottet utgår från att
industriverket kan finna grunder för fördelningen som allmänt betraktas som
rimliga och rättvisa också utifrån de olika områdenas näringspolitiska
struktur och aktuella sysselsättningsläge. Det finns enligt utskottets mening
inte anledning för riksdagen att i detalj gå in på fördelningen mellan olika
fonder eller att i detalj fastställa fördelningsprinciperna. Inte heller bör
riksdagen i detta sammanhang göra uttalanden till förmån förökade resurser
för den ena eller andra utvecklingsfonden. Mot denna bakgrund och med
hänsyn till att utskottets förslag i det föregående innebär att fonderna som
helhet kommer att få väsentligt utökade resurser under budgetåret 1979/80
avstyrker utskottet de här behandlade förslagen i motionerna 1978/79:474,
1978/79:1480, 1978/79:1491, 1978/79:1617, 1978/79:1664 och 1978/
79:2361.

I motionen 1978/79:2427 (s) föreslås att 50 milj. kr. skall anslås för särskild
projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna. Medlen är avsedda
för försöksverksamhet inom områdena produktutveckling, marknadsföring
och uppsökande verksamhet. Bl. a. föreslås att särskilda regionala utvecklingsbolag
skall inrättas. Också i motionen 1978/79:2424 (c) föreslås insatser
för att öka fondernas möjligheter att bidra vid produktutveckling. Förslaget i
den sistnämnda motionen går ut på att staten skulle svara för 25 % av
fondernas förlust vid misslyckade satsningar på produktutveckling. Motionen
1978/79:1010 innehåller förslag om att riksdagen skall ställa medel till
utvecklingsfondernas förfogande att användas dels för konsulttjänster i län
med särskilda problem, dels för insatser inom områdena produktutveckling,
marknadsföring och export.

Utskottet kommer i det följande - under avsnittet Utvecklingsbolag - att
behandla motionerna 1978/79:1010 och 1978/79:2427 (s) till de delar de avser
förslag om inrättande av regionala utvecklingsbolag.

NU 1978/79:59

De övriga här redovisade förslagen i de två sistnämnda motionerna och i
motionen 1978/79:2424 (c) är utskottet inte berett att tillstyrka. Däremot
ställer sig utskottet positivt till att hithörande frågor analyseras närmare.
Regeringen bör alltså överväga vilka ytterligare insatser som de regionala
utvecklingsfonderna bör göra för att stimulera de mindre företagens marknadsföring.
Härvid bör prövas bl. a. de förslag om inrättande av lokalkontor
vid utvecklingsfonderna och om ökade personella resurser för marknadsföring
som har lagts fram i motionen 1978/79:2427 (s), liksom förslaget i
motionen 1978/79:2424 (c) att staten skall utfästa sig att svara för viss del av
fondernas förluster i samband med deras satsning på produktutveckling.
Därigenom tillgodoses i sak också de här behandlade förslagen i motionen
1978/79:1010. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av nu angiven
innebörd.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79:1505 föreslås

- med hänvisning till uttalanden som gjordes i propositionen 1977/78:40 om
åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (s. 16)

- att riksdagen skall uttala sig för att de regionala utvecklingsfonderna
genomför informationsinsatser rörande företagandets villkor. Enligt motionen
1978/79:550 bör riksdagen begära en utredning om möjligheterna för
fonderna till vidgad rådgivning vid företagsöverlåtelser i samband med
konkurs eller betalningsinställelse. Propositionen 1978/79:123 innehåller (s.
80) förslag om att 3 milj. kr. skall anslås för informationsinsatser m. m.
Beloppet ingår i det föreslagna anslaget Vissa etableringsfrämjande åtgärder.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Härigenom tillgodoses önskemålen i
motionen 1978/79:1505 i sak, liksom även - i viss utsträckning-önskemålen
i motionen 1978/79:550. Något uttalande av riksdagen synes därför inte
erforderligt. Frågor om statliga insatser vid före tagsrekonstruktioner behandlas
i övrigt längre fram i detta betänkande (s. 52).

Som redan har nämnts (s. 28) redovisas det i propositionen 1978/79:123 (s.
84) att överväganden pågår inom regeringskansliet om möjligheterna att
finansiera utvecklingsfondernas kreditgivning på annat sätt än över
statsbudgeten. I motionen 1978/79:2424 (c) påpekas att nuvarande system
syftar till att göra det möjligt för fonderna att ta betydande risker vid sin
utlåning till utvecklingsprojekt. Om fonderna måste finansiera sin utlåningsverksamhet
med räntebärande lån blir deras marginal så knapp att de inte har
möjlighet att ta de risker som åsyftas, anser motionärerna. De föreslår mot
denna bakgrund att ett borgenssystem införs i syfte att öka fondernas
utlåningsmöjligheter utan att ikläda dem motsvarande risker. Det i motionen
skisserade systemet innebär att utvecklingsfonderna (år rätt att teckna
bankgaranti med vars stöd det kreditsökande företaget kan erhålla lån i bank
eller annan kreditinrättning. Om sådan borgen eller garanti leder till förlust
skall förlusten delas lika mellan stat, landsting och utvecklingsfond.

Utskottet kan inte se några fördelar med detta förslag. I det föregående har

NU 1978/79:59

utskottet uttalat sig för andra metoder att öka utvecklingsfondernas utlåningskapacitet
och även förordat en förstärkning av denna med 600 milj. kr.
Tanken att vid varje fond eventuella förluster skulle delas lika mellan staten,
landstinget och fonden förefaller utskottet egendomlig, eftersom det i
verkligheten blir staten och landstingen ensamma som åsamkas förlusterna.
Det är nämligen dessa som svarar för medelstillskott till fonderna. Utskottet
avstyrker sålunda det här behandlade förslaget i motionen 1978/79:2424
(c).

1 motionen 1978/79:2427 (s) påpekas att vissa regionala utvecklingsfonder
har visat intresse för att bilda./octoringbolag i syfte att minska kreditkostnaderna
för främst företag som är underleverantörer till större företag.
Motionärerna förordar att statens industriverk får i uppdrag att överlägga med
intresserade fonder om möjligheterna att försöksvis bilda ett factoringbolag
och föreslår att regeringen skall ta initiativ i detta syfte.

Utskottet kan inte finna några bärande skäl för att staten skulle engagera sig
i factoringverksamhet. På detta område finns redan ett stort antal företag,
bl. a. med anknytning till den statliga Post- och Kreditbanken, PK-banken.
Något behov av ytterligare statliga insatser finns inte enligt utskottets
uppfattning. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet det här aktuella
förslaget i motionen 1978/79:2427 (s).

Motionen 1978/79:2426 innehåller ett förslag av innebörd att utvecklingsfonderna
skulle få särskild ersättning av staten för sitt arbete med att bereda
ansökningarom lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag. Motionärerna anför
att dessa arbetsuppgifter innebären betydande merbelastning för vissa fonder
och anser att ersättning bör utgå från arbetsmarknadsmedel.

Utskottet betraktar detta arbete som en naturlig arbetsuppgift för fonderna
och vill erinra om att staten redan lämnar betydande bidrag till fondernas
administrationskostnader. För budgetåret 1979/80 har utskottet dessutom
(ovan s. 27 f.) föreslagit en höjning med 10 milj. kr. utöver regeringens
förslag. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1978/79:2426.

I motionen 1978/79:1519 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag om en vidgad representation för de fackliga organisationerna
och för företagarorganisationer i de regionala utvecklingsfondernas
styrelser. Som motivering hänvisar motionärerna till hittillsvarande erfarenheter
av det system som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop.
1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110).

Nu gällande ordning innebär att de regionala fondernas styrelser utses av
landstingen (jfr prop. 1977/78:40 s. 141). Vid sin behandling av frågan
uttalade näringsutskottet (NU 1977/78:34 s. 19 f.) följande:

Som anförs i propositionen bör styrelserna få en så allsidig sammansättning
som stiftelsernas verksamhet måste anses kräva. För att stiftelserna skall
kunna fylla sin funktion på ett meningsfullt sätt är det, anser utskottet, viktigt

NU 1978/79:59

att personer med såväl professionellt företagsk unnande som kunskaper om
resp. läns näringsliv, dess problem och utvecklingsmöjligheter ingår i
styrelserna. Viktigt är det också att representanter för länets arbetstagare och
småföretagare kommer att ingå. Utskottet förutsätter - liksom industriministern
- att detta blir fallet trots att intresseorganisationerna inte får formell
nomineringsrätt.

Med hänsyn till statens ekonomiska ansvar för stiftelsernas verksamhet är
det enligt utskottets mening naturligt att statsmakterna uppmärksamt följer
utvecklingen. Utskottet är emellertid övertygat om att landstingen inte
kommer att ha en annan uppfattning än riksdag och regering om hur
stiftelsernas styrelser bör vara sammansatta för att bäst gagna näringslivet
inom regionen.

I en reservation anförde utskottets socialdemokratiska ledamöter (NU
1977/78:34 s. 33 f.) att propositionens förslag inte gav några garantier för att
kraven på en allsidig sammansättning och kompetens skulle bli uppfyllda.
Reservanterna ansåg att staten måste ges rätt att utse en majoritet av
ledamöterna och att fackliga organisationer och näringslivsorganisationer
måste garanteras egen representation utan att för den skull behöva uppge sin
partipolitiska neutralitet.

De hittillsvarande erfarenheterna av systemet med av landstinget valda
ledamöter i de regionala utvecklingsfondernas styrelser visar, såvitt utskottet
kan finna, att de fackliga organisationerna och näringslivsorganisationerna
inte har blivit företrädda på det sätt som den dåvarande regeringen - och
riksdagsmajoriteten - väntade sig hösten 1977. Utskottet anser därför att
regeringen bör vidta åtgärder i den riktning som anges i motionen 1978/
79:1519 och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp två motioner som innehåller
förslag till ändringar av gällande bestämmelser för s. k. industrigarantilån och
s. k. hotellgarantilån.

1 motionen 1978/79:1617 föreslås att riksdagen skall uttala sig dels för att
industrigarantilån generellt skall kunna beviljas med minst 20 års amorteringstid,
dels för att belåningen vid finansiering av industrihus skall kunna
ökas till 75 %. Motionärerna anför att utvecklingsfonderna numera kan ge
lån för investeringar i industrihus med en amorteringstid på 15 år och i vissa
fall 20 år. Förslagen avser att underlätta finansieringen av industrihus.

Bestämmelser om s. k. industrigarantilån finns i förordningen (1978:507)
om industrigarantilån. Ärende om lånegaranti prövas av regeringen eller av
statens industriverk efter beredning av regional utvecklingsfond. Lånegaranti
får lämnas för kredit till den som utövar sådan verksamhet som anges i 6 §
förordningen. Om särskilda skäl finns, får lånegaranti beviljas också till
sammanslutning av utövare av den nämnda verksamheten. Lånen upptas i
bank eller annan kreditinrättning, varvid en statlig garanti lämnas. Av 8 § i
förordningen framgår att amorteringstiden får vara högst 20 år. I tidigare
bestämmelser föreskrevs en amorteringstid på högst 10 år, dock med
möjlighet att i särskilda fall förlänga den till 20 år. Nu gällande bestämmelser

NU 1978/79:59

innebär sålunda en uppmjukning (jfr prop. 1977/78:40 s. 161). Några andraav
riksdagen beslutade regler - i vad avser industrigarantilån - om gränser för
belåning av industrihus finns inte.

Utskottet kan inte finna att nuvarande regler och de sätt på vilket de
tillämpas ger anledning till något uttalande från riksdagens sida och avstyrker
därför motionen.

Bestämmelserna för statlig garanti för lån till turisthotell (Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1965), s. k. hotellgarantilån, uppmärksammas i motionen
1978/79:2120. Motionärerna föreslår dels att denna typ av lån skall kunna
lämnas vid byggande av även andra turistanläggningar än turisthotell - typ
stugbyar dels att handläggningen av låneärendena flyttas över från
riksbankens avdelningskontor till de regionala utvecklingsfonderna.

De särskilda bestämmelser som gäller för s. k. hotellgarantilån finns
angivna i ett kungligt brev den 30 juni 1965. Bestämmelserna innebär i
korthet att företag inom turisthotellnäringen kan få statlig garanti för lån till
anläggningsinvesteringar men ej för rörelsekapital. I övrigt är bestämmelserna
för hotellgarantilån i stort sett desamma som för industrigarantilån. Den
regionala handläggningen av ärenden rörande hotellgarantilån har emellertid
anförtrotts åt riksbankens avdelningskontor.

År 1977 föreslog företagareföreningsutredningen i betänkandet (SOU
1977:3) Utbyggd regional näringspolitik (s. 185) att den regionala handläggningen
av hotellgarantiärenden skulle flyttas över till de dåvarande företagareföreningarna.
1 propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de
mindre och medelstora företagen (s. 163) uttalade sig emellertid regeringen
för att nuvarande handläggningsordning tills vidare skulle vara oförändrad.
Som skäl angavs dels att hotellnäringen inte innefattades i de i propositionen
föreslagna regionala utvecklingsfondernas målgrupp, dels att hotell- och
restaurangutredningen väntades lägga fram förslag som skulle kunna komma
att beröra grunderna för hotellgarantilånen.

I betänkandet (SOU 1978:38) Hotell och restaurangbranschen (s. 219)
föreslog denna utredning vissa utvidgningar av målgruppen för hotellgarantilån
och uttalade sig även för att handläggningen av dessa ärenden skulle
flyttas över från riksbankens avdelningskontor till de regionala utvecklingsfonderna.
Den s. k. rekreationsberedningen har i rapporten (Ds Jo 1978:2)
Statliga insatser för turism och rekreation lämnat en översiktlig redogörelse
för nuvarande statliga former för stöd till turism och rekreation samt även
föreslagit vissa ändringar.

Hotell- och restaurangutredningens och rekreationsberedningens förslag
prövas f. n. inom regeringskansliet.

Näringsutskottet utgår från att de frågor som tas upp i motionen
1978/79:2120 uppmärksammas i detta sammanhang och föreslår att riksdagen
gör ett uttalande av denna innebörd.

3 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

Styrelsen för teknisk utveckling, nt. m.

Riksdagen godkände våren 1978 grunder för statens stöd till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete och tog därmed också ställning
till inriktningen av den verksamhet som STU bedriver (prop. 1977/78:111,
NU 1977/78:75, rskr 1977/78:361). 1 motionen 1978/79:1626 (m) föreslås ett
riksdagsuttalande av innebörd att STU i forsta hand bör stödja företagen och
enskilda uppfinnare och endast i begränsad utsträckning driva egna projekt.
Motionen 1978/79:1652 (c) innehåller ett yrkande om att riksdagen skall
beakta vad som allmänt anförs i motionen beträffande bl. a. prioriteringsproblem
inom området teknisk forskning och utveckling.

Utskottet vill erinra om att samhällets insatser för att främja teknisk
forskning och utveckling har flera syften (jfr NU 1977/78:75 s. 7). Ett är att
stärka svensk industris industriella konkurrenskraft för att därmed långsiktigt
säkra sysselsättning och välstånd. Ett annat är att medverka till att ta fram
ny teknik och ny kunskap som förbättrar människornas omgivning och
levnadsförhållanden. Ett tredje syfte är att ta fram ny teknik som bidrar till
lösning av viktiga nationella och internationella problem. Utskottet kan inte
finna att de här aktuella uttalandena i motionerna 1978/79:1626 (m) och
1978/79:1652 (c) strider mot de grunder för statens stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete som riksdagen godkände förra året. Något
särskilt uttalande av riksdagen behövs således inte.

Utskottet övergår så till frågan om anslag till STU för nästa budgetår.

Anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
skall enligt regeringens förslag (prop. 1978/79:100 bil. 17 s. 164) uppgå till
391 550 000 kr. förbudgetåret 1979/80.1 propositionen (s. 160-164) lämnas en
redogörelse för den preliminära fördelningen av detta anslag på program och
delprogram.

I partimotioner från socialdemokraterna och från centerpartiet föreslås
utökade insatser från STU:s sida på olika områden.

Enligt motionen 1978/79:2020 (s) bör sålunda det nyssnämnda anslaget till
STU ökas med 20 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Beloppet är avsett
dels för STU:s allmänna verksamhet, dels för stöd till sådant utvecklingsarbete
som initieras av de anställda i företagen. Vidare innehåller motionen
förslag om att en särskild fond för stöd till uppfinnare skall inrättas och att 5
milj. kr. anslås till denna fond.

Innebörden av förslagen i motionen 1978/79:1652(c)ärattSTU:s anslag för
teknisk forskning och utveckling skall höjas med sammanlagt 8 milj. kr.
utöver vad regeringen föreslagit. Av beloppet avses 5 milj. kr. för stöd till
uppfinnare för produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning (delprogram
1 b Teknikområden) och 3 milj. kr. för kunskapsutveckling på området
kemiska värmepumpar och energilagring (program 2 Kunskapsutveckling). I
motionen föreslås också att riksdagen skall "uttala sig för” att 3 milj. kr.
anslås för anpassad teknologi för u-ländernas behov (delprogram 3 b

NU 1978/79:59

Projektsamverkan) och 2,78 milj. kr. för teknikupphandling (delprogram 4 b
Teknikupphandlingsservice). I fråga om de två sistnämnda beloppen hänvisar
motionärerna till det s. k. alternativ 2 i STU:s anslagsframställning.

Utskottet anser det väsentligt att stödet till uppfinnare förstärks. Detta bör
bl. a. ske genom att, som föreslås i motionen 1978/79:1652 (c), riksdagen
utöver vad regeringen föreslagit anvisar ytterligare 5 milj. kr. till STU:s anslag
för teknisk forskning och utveckling. Härigenom tillgodoses också ett förslag
i motionen 1978/79:330 om att åtgärder skall vidtas som syftar till att
stimulera tekniskt nyskapande.

Förslaget i motionen 1978/79:2020(s)att ytterligare 20 milj. kr. skall anslås
till STU:s allmänna verksamhet och till STU:s stöd till sådant utvecklingsarbete
som initieras av de anställda i företagen tillstyrks av utskottet. 1
motionen skisseras ett system för hur stödet till sistnämnda utvecklingsarbete
bör handläggas. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen förelägga
riksdagen ett förslag, utarbetat på grundval av de principer som anges i
motionen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd. Vad utskottet här anfört innebär att förslaget i motionen 1978/
79:1652 (c) om en uppräkning av anslaget med ytterligare 3 milj. kr. och om
uttalanden till förmån för omfattningen av vissa delprogram avstyrks.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att av propositionen 1978/
79:100 bilaga 17 framgår (s. 162 resp. 163) att regeringens förslag innebär
ökade satsningar just på de områden som motionärerna förespråkar.

Vad som i övrigt anförs eller föreslås i propositionen 1978/79:100 bilaga 17
under anslagen till styrelsen för teknisk utveckling (punkterna F1-F3)
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Ett särskilt uppfmnarstöd föreslås i motionen 1978/79:2020 (s). Förslaget går
ut på att 5 milj. kr. anvisas till en särskild fond. Statens fond för stöd till
uppfinnare. Avsikten äratt fonden årligen skall kunna dela ut 5 milj kr., t. ex.
50 000 kr. till var och en av 100 uppfinnare. Ansökan bör ske via de regionala
utvecklingsfonderna. Fördelningen av medel bör enligt motionärerna handhas
av en särskild fondstyrelse med representanter för STU, statens
industriverk, de regionala utvecklingsfonderna, struktur- och industriutvecklingsfonden
samt företrädare för uppfinnarna.

Utskottet är inte berett att stödja detta förslag. Det är, anser utskottet, inte
lämpligt att ytterligare en form för stöd till uppfinnare införs. Dessutom
kommer - om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag i det föregående -stödet till uppfinnare att förstärkas väsentligt.

1 motionen 1978/79:1016 föreslås att riksdagen skall anvisa 200 000 kr. som
anslag till Ekoteket för budgetåret 1979/80. Ekoteket är en ideell, politiskt
obunden organisation som främjar hushållning med energi och råvaror. Det
är enligt motionären önskvärt att Ekotekets verksamhet får regelbundet stöd
från staten.

Utskottet är inte berett att stödja detta förslag. Det finns enligt utskottets

NU 1978/79:59

mening inte tillräckliga skäl för att just Ekoteket - till skillnad från många
andra sammanslutningar - skulle erhålla ett särskilt bidrag över
statsbudgeten. Motionen 1978/79:1016 avstyrks sålunda.

Vissa frågor om tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

Enligt motionen 1978/79:2424 (c) bör riksdagen begära att regeringen
lägger fram ett förslag till ett forsknings- och utvecklingsprogram för
småskalig produktionsteknik. I samma motion föreslås också att riksdagen
skall begära att regeringen ger forskningssamverkanskommittén (U 1978:01;
ordförande: riksdagsman Gunnar Richardson) i uppdrag att med utgångspunkt
i en norsk förebild behandla frågan om forskningssamverkan mellan
näringsliv och teknisk högskola.

I motionen 1978/79:479 föreslås en försöksverksamhet vid högskolan i
Luleå som går ut på att högskolan skulle anställa ett antal civilingenjörer för
tjänstgöring hos mindre och medelstora företag under ca ett år. Förhoppningen
är att dessa ingenjörer därefter får fast anställning hos företagen.

Motionerna 1978/79:545, 1978/79:1498 och 1978/79:2330 innehåller olika
förslag i syfte att främja verksamhetsmöjligheterna för innovatörer och andra
kreativa personer. Bl. a. föreslås kommunala insatser i form av informationsservice
och innovationscentra (verkstadslokaler), statliga prototypcentraler
och ekonomiskt stöd till patentansökningar. Som motiv anförs dessa
personers nyckelställning när det gäller att skapa underlag för en framgångsrik
industriell produktion.

Utskottet instämmer i stora delar av vad som anförs i motiveringarna för de
här behandlade förslagen i motionerna 1978/79:479, 1978/79:545, 1978/
79:1498, 1978/79:2330 och 1978/79:2424. Flera av förslagen och tankegångarna
i motionerna prövas också redan i olika sammanhang, inte minst genom
insatser av STU. Mot denna bakgrund anser utskottet att det f. n. inte finns
något behov av särskilda uttalanden från riksdagens sida enligt de förslag som
läggs fram i de nyssnämnda motionerna. Dessa avstyrks alltså.

Lokaliseringen av vissa forskningsinstitut

1 motionen 1978/79:1079 föreslås att riksdagen skall begära att en
utredning görs om lokaliseringen av Svenska träforskningsinstitutet och
Korrosionsinstitutet, varvid möjligheten av en lokalisering till Södertälje
kommun bör prövas.

Byggnadsstyrelsen redovisade våren 1978 en utredning om förutsättningarna
för att skaffa lokaler i södra Stockholmsområdet för nytillkommande
statlig verksamhet. Under arbetet uppmärksammades lokalbehovet för bl. a.
ovannämnda två forskningsinstitut, och byggnadsstyrelsen föreslog att
frågan därom skulle bli föremål för särskild utredning. Motionärerna anför att
denna utredning omedelbart bör komma i gång.

NU 1978/79:59

Utskottet har erfarit att man inom regeringskansliet är i färd med att
utforma direktiv för vidare utredningsarbete kring nämnda lokalfrågor,
varför någon framställning från riksdagens sida inte behövs. Mot denna
bakgrund avstyrks motionen 1978/79:1079.

Frågan om lokaliseringen av det nybildade plast- och gummitekniska
institutet tas upp i motionen 1978/79:1493. Detta administreras tills vidare
från Stockholm. Motionärerna anser att en lokalisering till Skåne är naturlig
och hänvisar till att en betydande del av gummiindustrin finns i Skåne.

Det plast- och gummitekniska institutet är ett s. k. branschforskningsinstitut
som inrättades år 1977 genom avtal mellan staten -företrätt av STU - och en industristiftelse. Verksamheten leds av en styrelse i
vilken STU utser ordföranden jämte hälften av övriga ledamöter.

Institutets styrelse har uttalat sig för att verksamheten tills vidare skall
bedrivas i decentraliserade former. F. n. sköts administrationen från ett
kansli i Stockholm som är beläget i anslutning till STU:s lokaler. Under år
1978 har viss serviceverksamhet bedrivits från Värnamo. Våren 1979 har
styrelsen beslutat att viss provningsverksamhet - avseende produktutveckling
på det plast- och gummitekniska området - skall förläggas till Sundsvall.

Det finns mot denna bakgrund enligt utskottets mening inte anledning för
riksdagen att göra något uttalande enligt motionärernas förslag. Motionen
1978/79:1493 avstyrks således i här behandlad del.

Ingenjörsvetenskapsakademien

Regeringen har i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 184) föreslagit att
statens bidrag för budgetåret 1979/80 till Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) skall uppgå till 1 milj. kr. Motionen 1978/79:479 går ut på att bidraget i
stället skall bestämmas till 3 milj. kr. I motionen 1978/79:1488 föreslås ett
belopp av 1,5 milj. kr.

Utskottet vill betona att lVA:s grundläggande verksamhet, som
statsbidraget är avsett för, fyller viktiga samhällsuppgifter. Verksamheten
spänner över en rad av de områden som riksdagen och regeringen har att
bevaka, och IVA kan genom sin obundenhet ta upp många viktiga problem.
Härtill kommer att IVA väl har dokumenterat sin förmåga att bevaka den
tekniska utvecklingen och analysera dess konsekvenser för vår industriella
framtid. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen för budgetåret
1979/80 anvisar ett anslag av 2 milj. kr. som bidrag till IVA.

Alternativ produktion

I motionen 1978/79:1019 föreslås anslag om sammanlagt 550 milj. kr. till
forskning om produkter och arbetsmetoder lämpliga för genomförandet av

NU 1978/79:59

alternativ produktion och alternativ teknik samt till en fond för förverkligande
av projekt som framtagits inom ramen för ett sådant program.
Motionärerna hänvisar till en del pionjärinsatser från arbetstagares sida när
det gäller alternativ produktion, nämligen vid Lucasfabrikerna i England och
Algots Nord i Sverige. Alternativ produktion enligt dessa modeller anges vara
ett sätt för arbetarklassen att erövra makten över forskning och teknik.

Motionen 1978/79:1642, som är en partimotion från vänsterpartiet
kommunisterna med motivering i motionen 1978/79:1639, berör i nu aktuell
del delvis samma tema. Motionärerna begär ett program för nya statliga
industrier. Dessa skall vara inriktade på att höja den allmänna förädlingsgraden
i industriproduktionen och på att främja alternativ produktion, ”styrd av
människornas behov”. Bl. a. skall äldre och miljöförstörande anläggningar
inom främst stål- och skogsindustrin ersättas med nya och kärnkraftverk
stegvis avlösas av anläggningar för alternativ energiförsörjning.

Utskottet vill understryka att det är värdefullt att forskning om alternativ
produktion och teknik kommer till stånd. Det är självfallet också betydelsefullt
att det finns möjlighet att förverkliga användbara projekt på detta
område. Man bör alltså se positivt på att enskilda personer eller grupper av
personer tar konstruktiva initiativ när det gäller att få i gång alternativ
produktion. Utskottet kan vidare instämma i att det är viktigt att förädlingsgraden
höjs i den svenska industriproduktionen. Staten medverkar redan på
olika sätt i forskningsarbetet när det gäller alternativ produktion och teknik,
bl. a. genom STU och IVA. Anslagen till dessa och andra forskningsorgan på
området behandlas i annat sammanhang. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att riksdagen inte bör ta sådana inititativ som förordas i motionen
1978/79:1019 och i motionen 1978/79:1642 i här aktuell del.

Stora utvecklingsprojekt m. m.

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427 föreslås bl. a. att
regeringen omedelbart skall tillsätta en särskild delegation med uppgift att leda
arbetet med stora utvecklingsprojekt av nationell betydelse. 1 delegationen
skall ingå företrädare för forskningen, staten och kommunerna, industrin och
de anställda. Delegationen börenligt motionärerna kunna utverka tillräckliga
ekonomiska resurser för sina projekt genom samarbete med den av
socialdemokraterna likaledes föreslagna struktur- och industriutvecklingsfonden.
Delegationen föreslås erhålla 10 milj. kr. för sitt inledande arbete.

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom ett regerings förs lag om
inrättande av en stiftelse för industriellt utvecklingsarbete. Verksamheten
skall vara inriktad på att stödja bl. a. stora projekt, och stiftelsen kommer att
få ansenliga ekonomiska resurser. Den skall nära samarbeta med de
myndigheter och institutioner som handhar prövning av stöd i liknande
former, och dess styrelse skall ges en stark näringslivsförankring. Inget
hindrar att stiftelsen bidrar till finansieringen av sådana utvecklingsprojekt

NU 1978/79:59

som motionärerna åsyftar. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att det
inte finns behov av en sådan delegation som föreslås i det aktuella yrkandet i
motionen 1978/79:2427 (s). Motionen avstyrks därför i denna del.

Såväl industriländer som utvecklingsländer bör ha ett ekonomiskt intresse
av att få till stånd ömsesidiga avtal om industriell utveckling, anförs det i
motionen 1978/79:2424 (c). Motionärerna föreslår att regeringen anmodas
lägga fram förslag om sådana avtal. Avtalen skulle ingås på regeringsnivå och
ange de sektorer där svenska företag förutsätts medverka med insatser. Enligt
förslaget bör de avtalande länderna avsätta medel till en gemensam fond, som
skall användas för att finansiera insatser i första hand inom utvecklingslandets
infrastruktur och offentliga sektor, bl. a. på utbildningssidan. Avtalen
bör ingås för en viss period, förslagsvis fem-tio år, och administreras av de
bägge ländernas regeringar gemensamt.

Utskottet är ense med motionärerna om värdet av att bilaterala överenskommelser
träffas med utvecklingsländerna rörande olika former av
ekonomiskt samarbete. Utskottet vill erinra om att vårt land redan, förutom
genom rent biståndspolitiska insatser, på flera sätt medverkar vid uppbyggnaden
av industri och infrastruktur i u-länderna. Sålunda beslutade riksdagen
hösten 1978 om inrättande av en fond för industriellt samarbete med u-länder
(Swedfund) (prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1, rskr 1978/79:9). Verksamheten
startade den 1 januari i år. Fonden har till allmänt ändamål att främja
tillkomst och utveckling av tillverkande företag - särskilt medelstora och
mindre - företrädesvis i sådana u-länder med vilka Sverige bedriver ett
långsiktigt utvecklingssamarbete. Arbetet skall bedrivas på ett sätt som
överensstämmer med dessa länders egna utvecklingsplaner och prioriteringar.
De övergripande målen för den svenska biståndspolitiken utgör utgångspunkt
för fondens utformning och verksamhet. Fondens grundkapital är 100
milj. kr. Fonden har därtill rätt att ta upp lån eller utfärda lånegarantier till ett
belopp som motsvarar högst tre gånger det vid varje tidpunkt inbetalade
grundbeloppet. - Härutöver kan erinras om den verksamhet som bedrivs
inom beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete i fråga
om det s. k. bredare samarbetet mellan Sverige och de länder som inte tillhör
program kretsen. Vidare har Sverige ingått samarbetsavtal med ett antal
länder, främst oljeproducerande, rörande bl. a. industriellt samarbete på
energiområdet. I detta sammanhang vill utskottet erinra om den i mars 1978
tillsatta konsultexportutredningen (B 1978:03; ordförande: ambassadör Bengt
Dennis). Utredningen har i uppdrag bl. a. att föreslå en samordning av de
olika svenska konsultinsatserna i utlandet.

Enligt utskottets mening kan de syften som ligger bakom motionen
1978/79:2424 (c) tillgodoses inom ramen för redan förefintliga samarbetsformer
när det gäller industriellt samarbete med utvecklingsländerna. Mot
angiven bakgrund är utskottet inte villigt att förorda att systemet byggs ut
med ytterligare en samarbetsform på sätt som föreslås i motionen 1978/
79:2424 (c). Denna avstyrks därför i angivna delar.

NU 1978/79:59

Beredskapssynpunkter vid import beaktas f. n. främst när det gäller
produktionen av kläder och livsmedel. I motionen 1978/79:2147 anförs bl. a.
att sådana aspekter bör beaktas även på andra för landets ekonomi vitala
områden. F. n. ligger den framtida tillverkningen av lantbruksmaskiner vid
Volvo-BM AB:s anläggning i Eskilstuna i stöpsleven. Strukturförändringar
som rör traktortillverkningen och som kan komma att innebära att sådan
tillverkning inte längre sker i Sverige måste prövas från beredskapssynpunkt,
säger motionärerna. De anser att riksdagen bör uttala sig för att man i
samband med utlandsinvesteringar och vid tillkomsten av samarbetsavtal
med andra länder beaktar sådana synpunkter i större omfattning än vad som
nu sker.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att beredskapsskäl talar för att
industriproduktionen i för Sveriges försörjningsberedskap viktiga branschert.
ex. på transportsektorn - inte får tillåtas försvinna. Det bör å andra sidan
framhållas att det, när nedläggning av en industri är aktuell, alltid måste bli
fråga om en avvägning mellan försörjningsberedskapspolitiska och andra
synpunkter. Utskottet förutsätter att sådana bedömanden görs av regeringen
och ansvariga myndigheter på området, i första hand överstyrelsen för
ekonomiskt försvar. Det finns enligt utskottets mening inte anledning för
riksdagen att göra ett särskilt uttalande i frågan. Motionen 1978/79:2147
avstyrks därför i nu aktuellt hänseende.

Motionen 1978/79:2216 innehåller bl. a. två yrkanden som rör den
allmänna inriktningen av satsningar i svensk industri. En ökad självförsörjningsgrad
bör åstadkommas när det gäller t. ex. produktionen av stål och
energi. Motionärerna anser att Sverige i sistnämnda hänseende framför allt
bör satsa på snabbväxande skogar och på en ökad användning av flis. 1
motionen framläggs en rad förslag om statliga insatser även på andra
områden, alla avseende transportsektorn. Riksdagen bör enligt motionären
begära utredning och förslag av regeringen i frågan.

Det är, som utskottet redan anfört, viktigt att Sverige har en hög
självförsörjningsgrad på områden som är vitala för det svenska samhället. Det
är likaså av betydelse att basförutsättningarna för svensk industri inte
försämras. Utskottet anser dock inte att motionärens synpunkter i frågan ger
anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks därför i
här aktuella delar. Frågor om utnyttjande av skogsavfall och flis som bränsle
behandlas närmare i utskottets betänkande 1978/79:60 rörande riktlinjer för
energipolitiken.

Utvecklingsbolag

Förslag om inrättande av särskilda samhällsägda utvecklingsbolag framförs
i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2020 (s) och 1978/79:2427 (s).

I den sistnämnda motionen, som innehåller en ytterligare precisering och

NU 1978/79:59

utveckling av synpunkterna i motionen 1978/79:2020 (s), föreslås att fem
särskilda utvecklingsbolag bildas, nämligen inom områdena för transportsystem,
hjälpmedel inom utbildningsområdet, medicinsk teknik, miljövårdstek -nik och energiteknik. Bolagen föreslås få sammanlagt 25 milj. kr. i grundkapital.

Det bör i detta sammanhang nämnas att centerpartiet i motionen
1978/79:2406, som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:115
om riktlinjer för energipolitiken, föreslår att riksdagen beslutar om särskilda
utvecklingsbolag för utnyttjande av skogsavfall, torv, hushållsavfall, vindkraft
och solenergi och med uppgift bl. a. att främja regionala och lokala
initiativ. Detta förslag behandlas i utskottets betänkande NU 1978/79:60.

Motionen 1978/79:2427 (s) innehåller i ett annat avsnitt förslag om att 50
milj. kr. skall anslås för särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna.
Medlen är avsedda för försöksverksamhet bl. a. inom områdena
produktutveckling, marknadsföring och uppsökande verksamhet. Ett
liknande förslag återfinns i motionen 1978/79:1010. Förslaget innebär att de
regionala utvecklingsfonderna skall erhålla erforderliga medel att användas
för försöksprojekt inom områdena produktutveckling, marknadsföring och
export. Dessa två motioner har, såvitt avser förslagen rörande marknadsföring,
uppsökande verksamhet och export, behandlats av utskottet i avsnittet
Regionala utvecklingsfonder, m. m. (s. 29 f.). Här behandlas de följaktligen
endast i produktutvecklingsdelen.

I det nu aktuella yrkandet i motionen 1978/79:1652 (c) föreslås att
riksdagen anvisar 50 milj. kr. till Svenska Industrietablerings AB (Svetab),
varav 40 milj. kr. för etablering av ytterligare två regionala investmentbolag.

Den grundläggande inställningen i socialdemokraternas och centerpartiets
motioner är gemensam i det avseendet att utvecklingsbolagen skall främja
utveckling av teknik för att uppnå kommersiellt utnyttjande samt främja
samarbete mellan producenter och avnämare. De skall vidare i samverkan
med kommunala organ och institutioner samt med privata och kooperativa
företag lägga ut beställningar och producera referensanläggningar. Försäljningen
skall i stor utsträckning vara inriktad på export.

Utskottet behandlar i detta avsnitt även motionen 1978/79:1495, vari
föreslås att ett investmentbolag, AC-invest, inrättas i Västerbotten. Mot
bakgrund bl. a. av att samtliga västerbottniska inlandskommuner och i viss
utsträckning även Skellefteåområdet samt Västerbottens kustbygd haren låg
sysselsättningsgrad och till att en ytterligare befolkningsminskning kommer
att få besvärande verkningar för dessa områden anser motionärerna att
Västerbottens län bör få del av den typ av statliga insatser som har etablerats
via de regionala investmentbolagen i Norrbotten, i mellersta Norrland och i
Värmland/Bergslagen. Med hänsyn till den svåra sysselsättningssituationen
i Västerbottens inland förefaller det motionärerna naturligt att investmentbolaget
placeras i Lycksele.

NU 1978/79:59

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av de nämnda
motionerna uttala sig för att denna form av nationella utvecklingsbolag
inrättas, i forsta hand inom områdena energi, miljövård och transportsystem.
Vad beträffar utvecklingsbolaget på energiområdet bör uppmärksammas vad
som i motionen 1978/79:2406 anförs om utvecklingsarbete rörande skilda
energikällor och om bolagets uppgift att främja regionala och lokala
initiativ.

Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma föreskrifter för
verksamheterna och att uppta förhandlingar med medintressenter. För vart
och ett av bolagen bör anvisas 5 milj. kr. i aktiekapital. Totalt bör alltså 15
milj. kr. anvisas för detta ändamål.

Utskottet anser vidare att medel för påbörjandet av projektarbetet lämpligen
kan beviljas av den stiftelse för industriellt utvecklingsarbete som
utskottet förordar i detta betänkande. För regionalt eller lokalt intressanta
objekt bör medel också kunna ställas till förfogande av de regionala
utvecklingsfonderna samt, i den mån industriell verksamhet kommer till
stånd, av de regionala investmentbolag som har inrättats av Svetab

I motionen 1978/79:2427 (s) föreslås vidare bl. a. att

produktutvecklingsverksamheten främst i de mindre och medelstora företagen
stimuleras genom en försöksverksamhet med särskilda utvecklingsbolag
(se s. 29). Dessa skall utgöra instrument för ett mera aktivt samhälleligt
deltagande, även ägarmässigt, i hela utvecklingsprocessen från idé till färdig
produkt. Utskottet tillstyrker att sådana bolag bildas. Verksamheten bör
samordnas med de regionala utvecklingsfonderna. Enligt utskottets mening
bör bolagen lokaliseras till Västerbottens och Jämtlands län. För
verksamheterna bör anvisas 5 milj. kr. för vartdera bolaget, dvs. totalt 10
milj. kr.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att arbetsmarknadsutskottet i
sitt betänkande AU 1978/79:23 om regionalpolitiken har att ta ställning till ett
yrkande i motionen 1978/79:2065 om vissa regionalpolitiska insatser i
Jämtlands län samt att näringsutskottet i sitt betänkande NU 1978/79:60 om
riktlinjer för energipolitiken kommer att behandla motionen 1978/79:1912,
vari bl. a. föreslås att nämnden för energiproduktionsforskning utöver redan
beviljat anslag skall erhålla 30 milj. kr. till utbyggnad av system för inhemsk
bränsleförsörjning. Motionärerna tänker sig att ett teknikutvecklingsbolag
skall skapas för ändamålet och att en försöksverksamhet med ett sådant bolag
skall sättas i gång i Västerbottens län.

Intresset för Svetabs regionala verksamheter är betydande. Som framhålls i
motionen 1978/79:1652 bör utbyggnaden av bolagets organisation fortsätta.
Utskottet finner det angeläget att ytterligare två regionala investmentbolag,
anknutna till Svetab, etableras. För detta ändamål bör riksdagen anvisa 35
milj. kr., varav 5 milj. kr. för höjning av bolagets aktiekapital och 30 milj. kr.

NU 1978/79:59

till de nytillkomna bolagen. Regeringen bör omedelbart ta upp förhandlingar
med Svetab och dess moderbolag, Statsföretag AB, om de åtgärder som
utskottet här förordar.

För att de regionala investmentbolagen skall kunna fungera på ett effektivt
sätt och därmed främja tillkomsten av nya företag måste bolagen ha ett
välutbyggt kontaktnät med vars hjälp man kan spåra upp intressanta projekt.
Genom sitt dotterbolag Investkontakt AB driver Svetab kontaktskapande
verksamhet i systematiska former. Personer som planerar att driva egna
företag kan härigenom få hjälp med att analysera sina förutsättningar, med att
diskutera behovet av att företagsledningen skaffar sig kompletterande
kompetens och med att påbörja arbetet med affärsplaner.

Den ovan föreslagna utbyggnaden av Svetabs regionala investmenbolag
förutsätter att den kontaktskapande verksamheten byggs ut och intensifieras.
Svetab bördärförerhålla ytterligare 1 milj. kr. för en förstärkning av stödet till
denna verksamhet. För detta ändamål kan framgent ytterligare bidrag bli
erforderliga.

Utskottet föreslår i vad gäller Svetab sammanfattningsvis att bolaget för
budgetåret 1979/80 erhåller 36 milj. kr. till nu angivna ändamål.

Vad utskottet har anfört om inrättande av de nämnda bolagen bör
riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Vid bifall till utskottets
förslag tillgodoses ifrågavarande yrkanden i motionerna 1978/79:1010,
1978/79:1495,1978/79:1652,1978/79:2020 och 1978/79:2427 i betydande utsträckning.

Produklutvecklingscentra

I motionerna 1978/79:1018 och 1978/79:1510 föreslås att ett produktutvecklingscentrum
inrättas i Linköping. Motionärerna menar att det finns
ett behov av stöd i produktutvecklingsfrågor i Linköpingsregionen och att
Linköping har särskilda förutsättningar att härbärgera ett sådant centrum
med hänsyn till att de goda resurserna inom denna region på forskningens
och den tekniska industrins område kan utnyttjas. 1 motionen 1978/79:763
föreslås ett produktutvecklingscentrum förlagt till Trollhättan. Att inrätta ett
centrum i Trollhättan vore enligt motionärerna ett sätt att motverka effekten
av att ett betydande antal arbetstillfällen under senare år försvunnit i den s. k.
fyrstadsregionen (Vänersborg-Trollhättan-Uddevalla-Lysekil). Även Hultsfred
bör få ett produktutvecklingscentrum. Denna tanke framförs i motionen
1978/79:1520. Motionären pekar på att förhållandena i de inre delarna av
Småland - möjligen med undantag för Jönköping och Växjö - i sysselsättningshänseende
kan anses vara jämförbara med det inre stödområdet i
Norrland och att Kalmar län behöver den stimulans som ett produktutvecklingscentrum
skulle innebära.

De regionala utvecklingsfonderna har tillkommit bl. a. för att främja produktutveckling
i former som är avpassade efter olika regioners behov och

NU 1978/79:59

önskemål. Utvecklingsfondernas resurser kommer, om riksdagen foijer
utskottets i det föregående redovisade förslag, att förstärkas avsevärt. Sådana
förstärkningar bör kunna komma även de regioner till del som berörs i de nu
nämnda motionerna. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna
1978/79:763, 1978/79:1018, 1978/79:1510 och 1978/79:1520.

Lokala och regionala investmentbolag

Flera motioner innehåller yrkanden om att lokala och regionala investmentbolag
skall inrättas.

I motionen 1978/79:1477 (m) föreslås att lagstiftningen skall ändras så att
det blir möjligt för mindre företag att bilda lokala investmentbolag. I motionsmotiveringen,
som återfinns i moderata samlingspartiets partimotion 1978/
79:1108, anförs bl. a. att när flera familjeföretag finns på en ort dessa skulle
kunna uppnå ökad riskspridning och förbättra sin kapitalförsörjning om de
gemensamt kunde bilda ett investmentbolag och till det överlåta äganderätten
till företagen. Det gemensamma bolagets kreditvärdighet borde nämligen
enligt motionärerna på grund av riskspridningen bli större än summan av de
ingående företagens, vilket skulle underlätta tillförseln av lånat kapital.
Riskvilligt kapital skulle kunna erhållas genom nyemission av aktier i det
gemensamma bolaget. De tidigare ägarna till de enskilda företagen skulle bli
anställda företagsledare i det nya bolaget, vilket vore ägnat att underlätta
generationsskiften i småföretagen. Administrativa samt utbildnings- och
marknadsföringsmässiga fördelar skulle vinnas. Motionärerna är medvetna
om att ett genomförande av motionsförslaget förutsätter att skattelagstiftningen
ändras i vissa delar.

Möjligheterna för små och medelstora företag att ordna sin kapitalförsörjning
har förbättrats avsevärt på senare år, bl. a. genom tillkomsten av de
regionala utvecklingsfonderna och av Svetab jämte de till detta företag
anknutna investmentbolagen. Detta hindrar naturligtvis inte att man prövar
nya vägar för att underlätta för små och medelstora företag att skaffa kapital.
Utskottet är dock f. n. inte berett tillstyrka det föreliggande förslaget. Ett
genomförande av detta skulle, som motionärerna framhåller, förutsätta
ändringar i skattelagstiftningen. Utskottet anser vidare att det finns skäl att
avvakta resultatet av de regionala utvecklingsfondernas och de olika statliga
investmentbolagens verksamhet innan nya initiativ tas av den innebörd som
föreslås i motionen. Motionen 1978/79:1477 (m) avstyrks därför.

I motionen 1978/79:2147 begärs i här aktuell del ökade resurser till
utvecklingsbolaget Oxelöinvest AB. Motionärerna stöder sin hemställan på
ett uttalande i rapporten Tidigareläggningar m. m. av investeringar inom
Svenskt Stål AB, vilken på uppdrag av dåvarande industriministern Nils
Åsling utarbetats av generaldirektör Bertil Rehnberg. I rapporten föreslogs att
det särskilda investmentbolaget i Kopparbergs län. Dala Invest AB, skulle
erhålla ytterligare 30 milj. kr. I utredningen uttalades emellertid att även

NU 1978/79:59

Oxelöinvest skulle kunna bli aktuellt för stöd. Motionärerna förordar att 15
milj. kr. ges till Oxelöinvest i en första etapp och 15 milj. kr. i ett senare
skede.

Näringsutskottet har i sitt betänkande NU 1978/79:43 med anledning av
bl. a. propositionen 1978/79:126 om tidigareläggning av vissa investeringar
inom SSAB Svenskt Stål AB avstyrkt (s. 22) ett med förevarande förslag
identiskt yrkande i en socialdemokratisk partimotion. Utskottets förslag har
godkänts av riksdagen. Med hänsyn till att riksdagen alltså redan har tagit
ställning till frågan i sak avstyrker utskottet motionen 1978/79:2147 i nu
angiven del.

I motionerna 1978/79:476, 1978/79:768, 1978/79:1026 och 1978/79:1664
föreslås att regionala investmentbolag inrättas i resp. Älvsborgs län, de båda
Skånelänen, Kalmar län och Gävleborgs län.

Som utskottet redan anfört har olika typer av regionala investmentbolag på
relativt kort tid inrättats i flera problemregioner. Dessa företag är antingen
helt eller delvis ägda av staten eller regionala dotterbolag till Svetab. Vidare
har utvecklingsfonderna i varvsregionerna tillförts ekonomiska resurser som
får användas bl. a. för att bilda investmentbolag. Utskottet har i detta
betänkande förordat att ytterligare regionala investmentbolag inrättas med
anknytning till Svetab. Enligt utskottets mening måste de olika formerna av
investmentbolag få stadga och utvärderas innan nya satsningar görs.
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att chefen för industridepartementet,
enligt ett uttalande i propositionen (s. 81), avser att efter avslutad
remissbehandling av statsföretagsutredningens betänkande (SOU 1978:85)
Statligt företagande i samhällets tjänst ta upp frågan om inrättande av nya
investmentbolag och därvid redovisa en samlad bedömning av statliga
investeringsbolag som medel för att främja nyetablering och sysselsättning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1978/79:476,
1978/79:768 och 1978/79:1026 samt motionen 1978/79:1664 i här aktuell
del.

Det statliga investeringsbolaget i Norrbotten, NJA-Invest, bör enligt ett
yrkande i motionen 1978/79:1652 (c) ombildas till Norrbotten-Invest ABmed
hela Norrbotten som verksamhetsområde. Bolagets kapital bör ökas från 25
milj. kr. till 50 milj. kr. En särskild utvecklingsenhet inom bolaget bör
etableras för gruvorterna Kiruna och Gällivare. I motionen ges även andra
exempel på hur näringslivet i Norrbottens län skulle kunna stimuleras. Bl. a.
bör vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB i Luleå kunna
tidigareläggas.

Riksdagen har nyligen beslutat om omfattande insatser till stöd för
näringslivet i Norrbottens län (prop. 1978/79:100 bil. 17 i vissa delar, delar av
prop. 1978/79:126 och prop. 1978/79:127, NU 1978/79:41, 1978/79:42 och
1978/79:45, rskr 1978/79:322, 1978/79:325 och 1978/79:326). Sålunda har
anslaget till Norrlandsfonden höjts kraftigt. Statsföretag AB har för budgetåret
1979/80 erhållit ett medelstillskott av 75 milj. kr. för finansiering av
Regioninvest i Norr AB (tidigare NJA-lnvest). Vissa investeringar inom

NU 1978/79:59

SSAB Svenskt Stål AB har tidigarelagts.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:1652 (c) i nu
aktuella delar.

Teknikimport

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar ett
anslag på 10 milj. kr. till försöksverksamhet med teknikimport. Utskottet har
ingen invändning mot regeringens förslag i denna del och tillstyrker att de
begärda medlen anvisas.

Vissa kapital- och kreditforsörjningsfrägor

I centerpartiets partimotioner 1978/79:1652 - väckt under den allmänna
motionstiden - och 1978/79:2424 framläggs en del förslag om hur de mindre
och medelstora företagens finansiering med externa medel skall kunna
förbättras. Förslagen innebär bl. a. följande. En femte delfond inrättas inom
allmänna pensionsfonden. Fondens medel skall placeras efter marknadsmässiga
kriterier. Den skall organiseras på "två nivåer” - dels med en riksstyrelse
med ett starkt inslag av företrädare för mindre och medelstora företag, dels
med regionala styrelser, så småningom en i varje län. De regionala styrelserna
skall erhålla sitt kapital från den centrala fondstyrelsen, men skall i övrigt vara
självständiga gentemot denna och ha egen rättskapacitet. Kapitalet skall
kunna placeras i aktier och andelar, varjämte lån skall kunna lämnas mot
konvertibla skuldebrev eller som vinstandelslån e. d. Statsmakterna skall
vidare överväga att införa särskilda fondbörser, inriktade på placeringar i
medelstora företag. Investeringsfonderna föreslås få en klarare regionalpolitisk
inriktning än f. n. Man skall också pröva möjligheten att medge företag
rätt till avsättning av obeskattade medel även för andra ändamål än
investeringar i maskiner och anläggningar, t. ex. för marknadsföringsinsatser
och uppbyggande av företagsledningsfunktioner. I motionen 1978/79:1652
(c) föreslås därutöver bl. a. att den långsiktiga utredningsverksamheten på det
industripolitiska området skall frikopplas från industriverket och handhas av
ett fristående organ, ett strukturinstitut. I motionen begärs en skyndsam
utredning av här berörda spörsmål.

I motionen 1978/79:2425 föreslås en förnyad översyn av möjligheterna att
lösa egenkapitalförsörjningen för de mindre företagen. Motionären redogör
för en del olika förslag som har framförts i debatten men hittills inte resulterat
i konkreta åtgärder. Inte heller kapitalmarknadsutredningen har enligt
motionären presenterat lösningar som utan vidare kan tillämpas i praktiken.

Vad först angår förslaget om en femte delfond inom allmänna pensionsfonden
vill utskottet hänvisa till att regeringen i propositionen 1978/79:165
om den svenska kapitalmarknaden anför att det är motiverat att en sådan
inrättas. Avsikten är att frågan skall utredas inom regeringskansliet för att

NU 1978/79:59

regeringen skall kunna återkomma med ett konkret förslag till riksdagen.
Utskottet (NU 1978/79:57) har, efter hörande av talmanskonferensen,
föreslagit att behandlingen av nämnda proposition skall uppskjutas till
riksmötet 1979/80.

Enligt utskottets mening bör riksdagens behandling av propositionen
1978/79:165 inte föregripas genom något uttalande från riksdagens sida
angående de här återgivna förslag som framlagts i motionerna 1978/79:1652
(c) och 1978/79:2424 (c). Inte heller kan utskottet finna det påkallat med en ny
utredning med den inriktning som föreslås i motionen 1978/79:2425.
Utskottet avstyrker följaktligen nu angivna motioner i berörda delar.

Ett konkret förslag angående en ny finansieringsform för utvecklingsintensiva
småföretag framläggs i motionen 1978/79:2428. En s. k. projektfond
föreslås inrättad. Fonden skall vara ett holdingbolag för projekt som den köpt
av utvecklingsintensiva småföretag till det pris som bedömts rimligt för att
den nya produkt som utgör projektets grundidé skall kunna finansieras och
marknadsföras. Köpeskillingen får säljaren använda för att realisera projektet.
Projektfonden äger alltså projektet men låter säljaren förvalta det. Fonden
skall inte ha något krav på avkastning under den tid som åtgår för att säljaren
skall få ut produkten på marknaden och produkten börja ge avkastning.
Därefter måste säljaren till fonden utge ett belopp som motsvarar den
ackumulerade räntan och eventuellt ett s. k. risktillägg. Säljaren måste så
småningom köpa tillbaka en del av projektet efter en på förhand uppgjord
plan. Avsikten är att säljaren efter den tid som bedömts rimlig skall ha köpt
tillbaka projektet från fonden. Tiden från försäljningen lill dess att återköpet
är fullföljt skall vara kort, eller högst två-tre år. Fondens medel kan
därigenom snabbt omsättas för köp av nya projekt. Om säljaren inte förmår
fullfölja återköpsplanen förlorar han sin rätt att förvalta projektet, som då av
fonden kan avyttras eller läggas ned. Fondens förluster skall täckas dels
genom ett risktillägg, dels via statsbudgeten. Fonden föreslås få ett grundkapital
på 100 milj. kr. Fonden skall vara fristående från utvecklingsfonderna
och ha en helt kommersiell inriktning.

Förslaget om en projektfond är enligt utskottets mening intresseväckande.
Den verksamhet som den föreslagna fonden skulle utöva liknar dock i flera
avseenden den verksamhet som bedrivs av de regionala utvecklingsfonderna.
Som utskottet flera gånger anfört i detta betänkande bör utvecklingsfondernas
hittillsvarande verksamhet utvärderas innan nya initiativ tas på detta
område. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1978/79:2428.

I Västtyskland har en särskild låneform för finansiering av nya företag
utvecklats. Låneformen administreras av en särskild bank, Lastenausgleichsbank.
Lån ges endast till företag där ägaren själv aktivt deltar i driften. Ägaren
skall vara 21-50 år gammal. Förtur ges åt den som sparat ihop ett kapital på
bank. Lånet ges till företaget. Företaget får inte vara äldre än tre år. Högsta
lånebelopp är 200 000 DM per företag och amorteringstiden tio-femton år.

NU 1978/79:59

Kommer företaget på obestånd förfaller bankens fordran. I motionen
1978/79:2360 (m) förordas att denna låneform införs även i Sverige.

Utskottet vill inte utesluta att den låneform som aktualiserats genom den
nu nämnda motionen skulle kunna visa sig vara användbar även i Sverige. Å
andra sidan vill utskottet erinra om att de regionala utvecklingsfonderna har
vissa möjligheter att ge lån till nystartade företag. Med hänsyn till det
betydande medelstillskott som dessa fonder får vid bifall till vad utskottet i
det föregående har förordat borde möjligheterna öka för fonderna att bevilja
denna typ av lån. Utskottet anser att riksdagen ej bör besluta om ytterligare en
stödform innan utvecklingsfondernas verksamhet i denna del har utvärderats.
Motionen 1978/79:2360 (m) avstyrks därför såvitt nu är i fråga.

Riksdagen bör hos regeringen begära att ett system för frivilligt, långsiktigt
riskkapitalsparande bland medborgarna utarbetas, anförs det i motionen
1978/79:2216. Motionären lägger fram vissa synpunkter på hur ett sådant
system bör vara beskaffat. Sparandet bör ske i form av placering i
”medborgaraktier” som utfärdas av enskilda företag efter statlig auktorisation
eller av särskilda ”medborgarfonder”, knutna till banker, fackliga eller
kooperativa organisationer e. d. Innehav av medborgaraktier skall medföra
rösträtt vid årsstämma. Med sparandet skall följa en viss skattereduktion.
Efter tio år skall medborgaraktien kunna lösas mot vanlig aktie.

Enligt utskottets mening bör frågor av den art som har tagits upp i den nu
berörda delen av motionen 1978/79:2216 kunna behandlas i samband med
riksdagens ställningstagande vid kommande riksmöte till propositionen
1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden. Med hänsyn härtill avstyrks
motionen i här aktuell del.

Sveriges Investeringsbank AB

Chefen för industridepartementet föreslår i propositionen (s. 67) att
Sveriges Investeringsbanks bolagsordning ändras så att summan av beviljade
lån eller ingångna garantiförbindelser utan särskild säkerhet samt
kapitaltillskott i företag m. m. inte får överstiga hela aktiekapitalet. F. n.
gäller att bankens åtaganden av detta slag får motsvara högst halva
aktiekapitalet. Ändringen föranleds av önskemålet att öka bankens möjligheter
att medverka vid kreditgivning i fråga om större anläggningsprojekt och
vid strukturomvandlingen i industrin i allmänhet. Det ankommer enligt
industriministern på regeringen att verka för att en sådan ändring av
bolagsordningen kommer till stånd.

1 motionen 1978/79:2427 (s) anförs i detta avseende att Investeringsbanken
eget kapital måste ökas om de möjligheter till ökat risktagande från
bankens sida som öppnas genom den föreslagna ändringen av
bolagsordningen verkligen skall bli en realitet. Motionärerna anser det
förvånande att något förslag om kapitaltillskott inte framlagts från regeringens
sida. De hänvisar till att banken redan hösten 1976 begärde en

NU 1978/79:59

förstärkning av det egna kapitalet med 500 milj. kr. men att riksdagen därefter
anvisade ett tillskott på endast 300 milj. kr., vilket från socialdemokratiskt
håll ansågs vara helt otillräckligt. I motionen föreslås ett medeltillskott till
Investeringsbanken på 300 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Utskottet får anföra följande. Genom riksdagens beslut år 1978 (prop.
1978/79:8, NU 1978/79:8, rskr 1978/79:42) ökades den statliga garantin för
bankens förpliktelser med ytterligare 1 000 milj. kr. till 5 000 milj. kr.
Samtidigt ökades aktiekapitalet med 300 milj. kr. Kapitaltillskottet tillfördes
banken i slutet av år 1978. Banken har rätt att låna upp intill åtta gånger det
egna kapitalet. Bankens eget kapital är f. n. drygt 1 300 milj. kr. Detta innebär
att upplåningsrätten f. n. är ca 10 400 milj. kr. Därmed kan banken med
utnyttjande av det egna kapitalet låna ut medel eller ställa garantier för
sammanlagt ca 11 700 milj. kr. Det kapitaltillskott på 300 milj. kr. som banken
fick under 1978 täcker enligt utskottets bedömning bankens nu aktuella
kapitalbehov. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/
79:2427 (s) i nu berörd del.

I motionen 1978/79:655 begärs en översyn av Investeringsbankens
verksamhet. Flera skäl för en översyn anges. Motionären ifrågasätter bl. a.
om inte banken har en alltför stor organisation i förhållande till arbetsuppgifternas
omfattning. Den föreslagna utredningen bör enligt motionären vara
parlamentariskt sammansatt eller ha parlamentariskt inslag och bör redovisa
sitt resultat innan statsmakterna tar ställning till frågan om ytterligare
kapitaltillskott till banken. Med hänsyn till bankverksamhetens omfattning
och inriktning är det enligt motionären emellertid rimligt att riksdagen redan
nu bestämmer att Investeringsbanken skall stå under bankinspektionens
tillsyn.

Utskottet finnér det inte påkallat med någon sådan utredning som
motionären föreslår. Vad beträffar yrkandet om att Investeringsbanken bör
stå under bankinspektionens tillsyn vill utskottet erinra om att det är staten
som har dragit upp ramen för bankens verksamhet, att bankens styrelse utses
av staten och att frågor om medelstillskott prövas av regering och riksdag,
vilket innebär att en viss tillsyn från statsmakternas sida kan sägas komma till
stånd. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:655.

Riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet

För att erforderligt underlag skall skapas för en mer långsiktig planering av
allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet bör, enligt ett
förslag i motionen 1978/79:2427 (s), fonden anvisas ytterligare 1 000 milj. kr.
att användas under 1979 och 1980. I motionen erinras om att kapital -marknadsutredningen var enhällig i sin positiva bedömning av fondstyrelsens
verksamhet. I propositionen 1978/79:165 om den svenska
kapitalmarknaden föreslår regeringen att fjärde fondstyrelsen framdeles
endast skall få inneha högst 10 % av aktierna i ett bolag. Motionärerna vänder

4 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

sig emot denna typ av begränsningar. De menar att det villkor som riksdagen
förra året fäste vid beslutet om att ytterligare 250 milj. kr. skulle anvisas till
fonden och som innebar att medlen endast fick användas för deltagande i
nyemissioner e. d. har inneburit en väsentlig hämsko på fondens verksamhet.
De anser vidare att fondstyrelsen bör erhålla i uppdrag att utreda om inte
fonden skulle kunna engagera sig i andra företag än börsnoterade.

Utskottet anser att riksdagen först i samband med behandlingen av
propositionen om den svenska kapitalmarknaden bör ta ställning till frågor
som rör allmänna pensionsfondens kapital och organisation. Med hänvisning
härtill avstyrks motionen 1978/79:2427 (s) i här avsedda delar.

Statligt exportkreditstöd

Statligt exportkreditstöd lämnas sedan den 1 juli 1978 inom ramen för två
olika system, vilka tillämpas under en treårig försöksperiod. Enligt det s. k.
SEK-systemet kan exportföretag och banker få lån till subventionerad ränta
från AB Svensk Exportkredit (SEK) för refinansiering av exportkrediter.
Enligt avdrags/bidragssystemet - som är en utbyggnad av ett tidigare
avdragssystem - har exportföretag möjlighet att i samband med inkomsttaxering
få extra ränteavdrag eller - om sådant avdrag inte kan utnyttjas -räntebidrag. Båda systemen avser enbart affärer med en kredittid av minst två
år och ett lägsta kreditbelopp av 300 000 kr.

Det nya refinansieringssystemet har, enligt vad som anförs i propositionen
(s. 68), på kort tid ställts inför en betydande efterfrågan på refinansieringsmedel.
Från igångsättningen den 1 juli 19781, o. m. den 31 december 1978 har
således förhandsbesked beträffande refinansiering lämnats av SEK på inte
mindre än 6 700 milj. kr., varav huvuddelen i utländsk valuta. Tillsammans
med accepterade offerter har hittills 2 100 milj. kr. av den totala ramen på
10 000 milj. kr. utnyttjats.

De båda minimikraven i fråga om kredittid och kreditbelopp kritiseras -efter ett positivt helhetsomdöme om de två systemen - i motionen
1978/79:1523. Motionärerna vill att den lägsta kredittiden skall fastställas till
ett år och att minimibeloppet enligt båda systemen skall sättas ned till 50 000
kr. Den föreslagna nya beloppsgränsen skulle, menar de, bättre än den
nuvarande svara mot internationell praxis. Den skulle medföra att många
mindre företag, som tillverkar kapitalvaror men som normalt inte gör
enskilda affärer i storleksordningen 300 000 kr., skulle få möjlighet att
utnyttja de nya stödformerna för sina exportkrediter.

Samma ändringskrav beträffande beloppsgränsen framfördes i en motion
förra året, föranledd av regeringens förslag om nya riktlinjer för
exportkreditfinansieringen. Det avstyrktes då av näringsutskottet (NU
1977/78:73) och avslogs av riksdagen. Utskottet framhöll att enligt den
internationella s. k. consensusöverenskommelsen, som Sverige och flertalet
andra OECD-länder har förbundit sig att tillämpa, ett villkor för statligt

NU 1978/79:59

exportkreditstöd skall vara att krediten har en löptid av minst två år. Det
torde, sade utskottet på grundval av uppgifter från exportkreditnämnden,
sällan eller aldrig förekomma att krediter medges för så låga belopp som
50 000 kr. för två år eller mer. Små krediter som inte omfattas av
SEK-systemet och avdrags/bidragssystemet kan dock, framhöll utskottet,
genom statens försorg stödjas på annat sätt. Utskottet pekade på exportkreditnämndens
garantigivning och på den möjlighet till finansiering utan
subventionering som SEK kan erbjuda.

Vad utskottet anförde förra året är fortfarande giltigt. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen 1978/79:1523.

Riksdagen bör, anförs i motionen 1978/79:1504, uttala att de mindre
företagens möjligheter att erhålla kredit för export måste förbättras. Förbättringen
bör åstadkommas genom att möjligheterna till kredit i utvecklingsfonderna
och i Investeringsbanken vidgas och genom att denna bank får
tillfälle att i ökad utsträckning ge företagen garantier som medger att
företagen kan refinansiera sina exportaffärer hos andra banker. Motionärerna
framhåller att det utvidgade system för finansiering av exportkrediter som
riksdagen beslutade om förra året på grund av begränsningar i fråga om bl. a.
kredittid och kreditbelopp ofta inte kan utnyttjas av de mindre
exportföretagen. De understryker att det är viktigt att även andra
exportkrediter än sådana som har samband med utvecklingsprojekt skall
kunna refinansierasav utvecklingsfonderna och Investeringsbanken. Motionärerna
finner det angeläget att exportkreditfinansieringssystemet för småföretagens
del utformas på ett sådant sätt att företagen redan på offertstadiet i en
exportafiar kan få bindande utfästelse om kredit till fast räntesats.

Utskottet ser med tillfredsställelse att det nya exportkreditfinansieringssystemet
har vunnit anklang hos exportföretagen. Som motionären anför kan
emellertid flertalet mindre företag till följd av begränsningarna i fråga om
kreditbelopp och kredittid inte utnyttja detta system. Det måste enligt
utskottets uppfattning vara angeläget för exportörerna att, även när förutsättningarna
för att erhålla kreditstöd enligt SEK-systemet inte är uppfyllda,
kunna få bindande förhandsbesked om refinansiering. Sådana förhandsbesked
lämnas redan i dag i viss utsträckning av Investeringsbanken inom
ramen för bankens löpande kreditgivning. Vidare bör erinras om den
möjlighet till finansiering som utvecklingsfonderna erbjuder när det gäller
utvecklingsprojekt. Utskottet anser emellertid att möjligheterna för de
mindre och medelstora företagen att refinansiera sina exportkrediter bör
kunna utvidgas ytterligare. Denna fråga bör emellertid först utredas av
regeringen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av sådan
innebörd. Därigenom skulle syftet med motionen 1978/79:1504 till väsentlig
del tillgodoses.

NU 1978/79:59

Lån från AB Industrikredit och AB Företagskredit

Motionerna 1978/79:1494 och 1978/79:1522 behandlar en fråga med
anknytning till låneverksamheten vid två s. k. mellanhandsinstitut, AB
Industrikredit och AB Företagskredit. I båda motionerna föreslås att dessa
institut skall medges möjlighet att bevilja lån med löptid på upp till 30 år. Mot
bakgrund bl. a. av att byggnadsinvesteringarna inom näringslivet enligt
konjunkturinstitutets bedömning kommer att sjunka ytterligare under
1978-1979 behöver, enligt vad som anförs i motionen 1978/79:1494, flera
åtgärder vidtagas för att vända utvecklingen. En sådan åtgärd är att öka de
mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter. De krediter som AB
Industrikredit och AB Företagskredit kan lämna anser motionärerna inte
vara tillräckligt långfristiga. Lån kan f. n. lämnas på tio-femton år upp till
75 % av ett bedömt belåningsvärde. Motionärerna menar att dagens
industrifastigheter byggs med sådan kvalitet att de bör kunna utgöra säkerhet
för lån på upptill 30 år. I motionen 1978/79:1522 framhålls härutöver bl. a. att
de maximala löptider som t. v. tillämpas synes vara alltför korta med tanke på
att de nämnda kreditinstituten har tillkommit för att kompensera de mindre
och medelstora företagen för att dessa inte direkt kan utnyttja obligationsmarknaden.
När det gäller obligationslån är det enligt motionärerna inte
ovanligt att kredittider på upp till 30 år tillämpas.

Regeringen har i propositionen 1978/79:165 om den svenska
kapitalmarknaden föreslagit vissa ändringar beträffande de nu berörda
finansieringsinstitutens verksamhet. Bl. a. skall AB Industrikredit och AB
Företagskredit slås samman till ett bolag, som skall kallas AB Industrikredit.
Enligt utskottets uppfattning bör frågor om lånevillkor m. m. hos AB
Industrikredit lämpligen tas upp i samband med riksdagens behandling av
nämnda proposition. Med denna motivering avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1978/79:1494 och 1978/79:1522.

Statliga insatser vid foretagsrekonstruktioner

Ett ledmotiv i fyra motioner - 1978/79:1028, 1978/79:1761 och, i nu
aktuella delar, 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) - är att statens
möjligheter att styra rekonstruktionsarbetet när det gäller företag på obestånd
måste stärkas.

I den förstnämnda motionen anförs bl. a. att de senaste årens erfarenheter
klart har visat att det allmänna saknar lämpliga styrmedel då det gäller att
ingripa i samband med framför allt större företags ekonomiska svårigheter.
Detta har lett till att statens ingripanden ofta har kommit för sent, vilket i sin
tur medfört skadliga konsekvenser för bl. a. de anställda och de oprioriterade
fordringsägarna samt staten i egenskap av fordringsägare i fråga om skatter
och arbetsgivaravgifter m. m., medan däremot de stora privata kreditgivarna,
alltså i allmänhet bankerna, vanligen haft tillfredsställande säkerhet för sina
lån. Motionärerna menar att samhället bör ha väsentligt större möjligheter till

NU 1978/79:59

inflytande, kontroll och medverkan vid sanering av foretag på obestånd. Det
finns enligt motionärerna skäl att anta att företagen själva knappast anser
nuvarande förhållanden tillfredsställande. Bl. a. den nya trygghetslagstiftningen
har medfört att man måste överväga nya instrument när det gäller att
finansiellt rekonstruera företag eller göra andra ingripanden av mera
långtgående natur. Motionärerna anser det nödvändigt att ett institut skapas
som skulle kunna hjälpa företagen att genomföra erforderliga rekonstruktionsåtgärder
utan att detta behöver störa företagets normala produktion. De
föreslår att ett statligt ”institut för företagsrekonstruktion” bildas, med
uppgift att ta över den verkställande ledningen under rekonstruktionsperioden.

Även i motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) läggs fram förslag
om ett särskilt finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser. Motionärerna
hänvisar till att statsföretagsutredningen föreslagit att ett rekonstruktionsbolag
inrättas inom Statsföretagsgruppen. Motionärerna anser också att ett
sådant bolag är erforderligt inom denna grupp. De finner dock att man i
allmänhet bör sträva efter att ge rekonstruerade företag en effektiv ledning
och att frågan huruvida bolaget skall vara privat, kooperativt eller statligt är
sekundär. Detta leder motionärerna till slutsatsen att det bör finnas ett
finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser som är fristående från olika
ägarintressen. Aktierna i företaget bör förvaltas i fonden för statens aktier.
Investeringsbanken bör genom ett s. k. managementavtal få i uppdrag att
handha bolagets administration.

I den till lagutskottet hänvisade men av detta utskott till näringsutskottet
överlämnade motionen 1978/79:1761 begärs en översyn av nu gällande
konkurslag. Motionärerna anför att konkursinstitutet måste finnas kvar som
ett institut för likvidation av företag men att det måste förändras radikalt för
att kunna anpassas till ett modernt samhälles krav på social trygghet och mål
när det gäller industri-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken.
Konkursutbrottet innebär att en onormal situation uppstår, i vilken varken
trygghetslagar eller medbestämmandelag kan tillämpas i den anda och
mening som lagarna ger uttryck för. Konkurslagen måste, enligt motionärerna,
ändras så att inte enbart borgenärernas intressen tillgodoses i en
konkurs. Motionärerna påpekar att många företagare resonerar så, att det kan
vara förmånligt att sätta företaget i konkurs, eftersom samhället - bl. a.
genom lönegarantier och genom statliga stöd till nedläggningshotade företag
- ändock tar hänsyn till borgenärernas fordringar i konkursen. Systemet med
enskilda jurister som konkursförvaltare är enligt motionärernas mening en
dyr form av förvaltning. Samhället kan inte hindra att förvaltaren och
borgenärerna lägger ned ett företag, även om fortsatt drift skulle framstå som
lönsam. Motionärerna föreslår i stället att det i varje län skall finnas ett enda
organ, ett bolag, dit konkursdrabbade företag förs för förvaltning och
samordning. Länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden i länet bör härvidlag
fungera som basorganisation. Arbetsmarknadsorganisationerna bör vara

NU 1978/79:59

representerade i bolagets ledning. Bolaget bör enligt motionärerna kunna
fungera som ett statligt utvecklingsföretag på länsnivå.

Lagutskottet har i yttrande (bilaga 1) till näringsutskottet med anledning av
sistnämnda motion bl. a. erinrat om att regeringen i år föreslagit vissa
ändringar i konkurslagen m. m. (prop. 1978/79:105). Lagutskottet har
behandlat förslaget i betänkandet LU 1978/79:19. Reformen innefattar
genomgripande förändringar av bl. a. bestämmelserna om konkursförvaltning.
Enligt lagutskottets mening tillgodoser ändringarna i konkurslagen en
del av de synpunkter som framförs i motionen. Vad särskilt gäller motionärernas
uttalanden om att det kan vara fördelaktigare för borgenärer och ägare
att ett företag går i konkurs än att så icke sker hänvisar lagutskottet till att
denna fråga, liksom det i motionen aktualiserade, mera övergripande
spörsmålet om vilka medel samhället bör sätta in när företag råkar i
ekonomisk kris, f. n. behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetet syftar till att ett nytt rättsinstitut, kallat betalningsinställelse,
skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för
överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas
eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller
konkurs och kunna leda till att ackords- eller konkursförfarande inte behöver
tillgripas. Även nya former av statligt stöd övervägs i sammanhanget, liksom
frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall kunna
tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av nedläggning.

Genom att frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen när
företag befinner sig i kris således prövas under det redovisade utredningsarbetet
är enligt lagutskottets uppfattning motionärernas önskemål även i detta
hänseende i viss mån tillgodosett. Från de synpunkter lagutskottet har att
beakta anser lagutskottet mot bakgrund av det anförda att det saknas
anledning till en sådan översyn av konkurslagen som begärs i motionen
1978/79:1761.

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03; ordförande: landshövding Erik
Westerlind) har att utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid
företags obestånd. Utredningen skall pröva lämpliga former för samordningsverksamheten.
I direktiven framhålls bl. a. att utredningen bör beakta att
arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen kan tillgodoses bäst så länge
företaget inte befinner sig i konkurs. Utredningen skall bl. a. ta ställning till
om det samordnande organet bör ha rätt att för statens räkning förvärva
egendom om detta är till fördel för det allmänna. Utredningen är oförhindrad
att behandla även andra frågor på förevarande område än dem som berörts i
direktiven. Enligt vad utskottet erfarit överväger utredningen bl. a. frågan om
ett rekonstruktionsinstitut för små och medelstora företag.

I detta sammanhang bör även erinras om att regeringen såväl i propositionen
1978/79:123 som i propositionen 1978/79:192 om finansiellt stöd till
Luxor Industri AB har aviserat att den senare kommer att lägga fram ett

NU 1978/79:59

förslag om hur statens kapacitet förarbete med företagsrekonstruktioner skall
kunna utnyttjas när statligt ägarengagemang är aktuellt.

Utskottet delar lagutskottets uppfattning att en översyn av konkurslagen
med den inriktning som föreslås i motionen 1978/79:1761 inte bör genomföras.
Motionen avstyrks därför.

Som framgått av den redovisning som lämnats i det föregående pågår en
omfattande utredningsverksamhet när det gäller frågor om rekonstruktion av
företag på obestånd. Med hänsyn härtill finns det enligt utskottets mening
inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till de genom motionerna
aktualiserade frågorna om inrättande av rekonstruktionsbolag och liknande.
Utskottet föreslår att regeringen genom tilläggsdirektiv till företagsobeståndskommittén
ger denna i uppdrag att utreda hithörande frågor. Utredningen
bör i denna del bedrivas förutsättningslöst.

Utskottets uppfattning såvitt avser frågan om rekonstruktionsbolag bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad utskottet nu anfört innebär att här ifrågavarande yrkanden i motionerna
1978/79:1028, 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) delvis tillgodosetts.
Utskottets ställningstagande kan vidare sägas innebära att de synpunkter
i motionen 1978/79:1761 som framförts till stöd för yrkandet i denna
motion i någon mån beaktats.

Statliga kreditgarantier för produktutveckling m. m.

1 motionen 1978/79:481 begärs förslag om ett system med statliga
kreditgarantier för produktutveckling i företag. Tekniskt och kommersiellt
kunnande och en hög utbildningsnivå kommer sannolikt att vara vårt lands
främsta konkurrensfördelar i framtiden, framhålls det i motionen. Eftersom
den del av bruttonationalprodukten som går till forskning och utveckling
ligger lägre i Sverige än i de flesta av våra konkurrentländer är statliga insatser
för ökad grundforskning nödvändiga, heter det vidare. En fördel med ett
system med statliga kreditgarantier för produktutveckling vore enligt
motionären att det befintliga banksystemet skulle utnyttjas i stället för att
man skall behöva lita till en centraliserad statlig forskningsbyråkrati.

Verkningarna av ett sådant system som föreslås i motionen är enligt
utskottets mening svåra att överblicka. Med hänsyn härtill och till att
utskottet i det föregående tillstyrkt en rad förslag som innebär förstärkningar
av det statliga stödet till produktutveckling anser utskottet att ett sådant
system som föreslås i motionen ej bör genomföras. Motionen 1978/79:481
avstyrks följaktligen.

I motionen 1978/79:1654 begärs förslag till särskilda kreditgarantier för
obligationslån eller motsvarande till mindre och medelstora företag. I
motionen framhålls bl. a. att eftersom aktie- och obligationsmarknaderna
normalt är stängda för de små och medelstora företagen dessa är starkt
beroende av att kunna behålla och investera vinstmedel i verksamheten.

NU 1978/79:59

Motionärerna anser att dessa företags villkor bör jämställas med de större
företagens genom att möjligheterna att erhålla krediter med kredittider
motsvarande obligationslånens förbättras. Den ökade kreditrisk som kreditinstituten
skulle utsättas för bör enligt motionärerna kunna kompenseras
med statliga kreditgarantier.

Utskottet kan instämma i att det vore en fördel för de mindre företagen om
de kunde erhålla lån på villkor som motsvarar de villkor som gäller vid
obligationslån. Enligt utskottets mening skulle det dock stöta på svårigheter
av praktisk natur att öppna en sådan låneform för landets mindre och
medelstora företag. Utskottet är därför f. n. inte berett att tillstyrka ett förslag
med den angivna innebörden. Motionen 1978/79:1654 avstyrks följaktligen.

Ett förslag om inrättande av särskilda regionala investeringsfonder framförs
i motionen 1978/79:1478 (m). 1 den motivering till motionsyrkandet som
återfinns i moderata samlingspartiets partimotion 1978/79:1108 (s. 190)
redovisas först vissa synpunkter på det nuvarande investeringsfondssystemet.
Enligt motionärerna har det inom nämnda system funnits ansatser till
att främja regionalpolitiska strävanden, dock inte alltid med gott resultat. Det
finns, hävdas det i motionen, anledning att överväga om inte investeringsfondssystemet
skulle kunna byggas ut och utnyttjas som ett mera verkningsfullt
och generellt instrument inom regionalpolitiken. Motionärerna tänker
sig att möjligheter skulle kunna skapas för företagen att på gynnsammare
villkor avsätta medel till särskilda regionala investeringsfonder med generell
rätt att utnyttja fondmedlen för investeringar inom stödområdet. Företagen
skulle därmed på ett bättre sätt i sin långsiktiga planering kunna överväga
investeringar i stödområdet. För att möjliggöra för företag som gjort
avsättningar till allmän investeringsfond att likväl utnyttja de fonderade
medlen för investeringar i stödområdet bör enligt motionärerna en möjlighet
öppnas för dessa företag att överföra medel till de särskilda fonderna.

Förslaget i den nämnda motionen är i huvudsak av regionalpolitisk
innebörd. Ett med yrkandet i denna motion identiskt yrkande återfinns i
moderata samlingspartiets partimotion 1978/79:2557 med anledning av
propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik. Sistnämnda motion behandlas
av arbetsmarknadsutskottet i dess betänkande AU 1978/79:23. Med hänsyn
härtill finner näringsutskottet ej anledning att gå in på en prövning i sak av det
nu aktuella yrkandet utan avstyrker motionen 1978/79:1478 (m).

I motionen 1978/79:1482 föreslås att en investeringsfond för den industriella
utvecklingen i Mellansverige inrättas efter mönster av Norrlandsfonden.
Motionärerna hänvisar till att under de senaste 20 åren över 6 000
arbetstillfällen försvunnit i Örebro län, främst inom textil-, läder- och
skoindustrierna. En fortsatt minskning av framförallt industrisysselsättningen
i länet är att vänta. En ”inlandsfond”, liknande Norrlandsfonden, för hela
Bergslagsregionen skulle främst stödja utvecklingen av nya produkter och

NU 1978/79:59

produktionsmetoder. I andra hand föreslås att Örebro län får ett stöd av minst
samma omfattning som det Värmland och Dalarna erhållit genom inrättandet
av Värmlandsdelegationen resp. Dalainvest.

Utskottet kan inte finna förslaget om en inlandsfond för hela den
mellansvenska regionen vara motiverat. Utskottet vill erinra om att tillkomsten
av de tre i motionen nämnda regionala stödorganen motiverats av en
exceptionellt dålig sysselsättningssituation i resp. områden. Förhållandena
inom t. ex. Örebro län kan inte anses likvärdiga härmed. Motionen avstyrks
därför.

Gällande regler för lånesäkerhet vid statliga stödåtgärder till småföretag
kritiseras i motionerna 1978/79:1008 och 1978/79:1501.

I den förstnämnda motionen anförs bl. a. att lagreglerna om medbestämmande
i arbetslivet har medfört att arbetsgivarens beslutanderätt inskränkts i
betydande grad. Allvarliga konsekvenser kan enligt motionären uppkomma
för en arbetsgivare som samtidigt är företagsägare därigenom att han kan fä
svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer. Borgenskravet
vid lån från statliga institutioner bör enligt motionärens mening "begränsas
till att gälla endast företagsinteckningar och icke som f. n. den egna
företagarens personliga egendom”.

Yrkandet i motionen 1978/79:1501 motiveras främst med att en del
orättvisor i det nu tillämpade lånesystemet bör undanröjas. Vad motionärerna
åsyftar är närmare bestämt främst följande omständighet. De företagare
som redan bedriver näringsverksamhet är tvungna att låta inteckna sina
tillgångar eller gå i personlig borgen när de vill utnyttja förefintliga
möjligheter till statligt stöd. Personer som saknar tillgångar och som avseratt
starta ett nytt företag kan däremot på grund av lånesäkerhetsbestämmelsernas
utformning erhålla ett lika stort stöd utan att ställa motsvarande
säkerheter. Detta förhållande är, tillsammans med andra faktorer, såsom
lagstiftningen om anställningsskydd, hög sjukfrånvaro hos de anställda och
ett högt kostnadsläge, grundläggande orsaker till det ringa nyföretagandet
och den låga investeringsviljan inom svenskt näringsliv, menar motionärerna.
De anser att det är angeläget att reglerna om lånesäkerhet utformas så att
de inte framstår som orättvisa och belastande på företagarnas ekonomi.

Utskottet delar uppfattningen i föreliggande motioner att kraven på
lånesäkerhet kan framstå som onödigt hårda och understundom orättvisa ur
företagarens synvinkel. Enligt vad utskottet erfarit torde det vid lån från
Investeringsbanken och AB Industrikredit inte förekomma att borgen krävs
av den andra maken. Å andra sidan har utskottet förståelse för att banker och
andra kreditinstitut i görligaste mån måste skydda sig för förluster i samband
med långivning och att den typ av personlig borgen som avses i motionerna
kan vara ett effektivt medel därvidlag. Utskottet utgår emellertid från att
bruket av personlig borgen av anförvanter begränsas så mycket som möjligt.
Utskottet vill erinra om att chefen för arbetsmarknadsdepartementet i

NU 1978/79:59

propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik bl. a. uttalar (s. 102) att
nuvarande ordning beträffande säkerheter för statliga avskrivnings- och
lokaliseringslån bör bestå samt att systemet med begränsat borgensansvar bör
komma till ökad användning. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i
denna fråga synes inte vara påkallat. Detsamma gäller enligt utskottets
mening i fråga om det förhållande som tas upp i motionen 1978/79:1501.
Enligt utskottets mening ligger det ett särskilt värde i att staten sänker
säkerhetskravet när det gäller lån till nystartade verksamheter. Sammanfattningsvis
avstyrker utskottet motionerna 1978/79:1008 och 1978/79:1501.

U tbildningsfrågor

Det vore önskvärt med ett instrument som på ett systematiskt sätt förmår
fånga in potentiella företagare och under en längre tid kan hjälpa dessa
personer att utveckla och realisera sina idéer, hävdas det i centerpartiets
partimotion 1978/79:2424 (c). Motionärerna föreslår att ett företagargymnasium
inrättas i detta syfte. Utbildningen skulle enligt motionärerna kunna
ordnas inom ramen för en ekonomisk linje på ett befintligt gymnasium.
Undervisningen skall vara inriktad på att förbereda eleverna på att starta och
driva ett eget företag och innehålla såväl teoretiska som praktiska moment.
Urvalet av sökande bör ske på ett omsorgsfullt sätt. I motionen föreslås att
försöksverksamhet med ett företagargymnasium startas så snart som möjligt
och lämpligen i Jämtlands län.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att kunskap om företagandets
förutsättningar sprids redan på gymnasienivå.

Enligt utskottet är dock den merkantila utbildningen redan i dag väl
utbyggd vid gymnasieskolan. Det finns sålunda antingen två- eller treåriga
ekonomiska linjer vid de flesta gymnasier, ofta dessutom en tvåårig
distributions- och kontorslinje. 1 läroplanen för den treåriga ekonomiska
linjen har ämnet företagsekonomi beretts stor plats. Enligt planen skall
eleven genom denna undervisning bl. a. ”skaffa sig kunskap om företaget
såsom en organisation i vilken personella och materiella resurser samordnas
enligt ett ekonomiskt handlingsprogram samt om företagets ställning i och
kontakter med samhälle och näringsliv”. Huvudmoment i undervisningen
utgör bl. a. frågor om företagets målsättning, uppbyggnad och arbetssätt, om
företagets miljö samt om marknadsföring och administration. Utskottet
anser, med hänvisning till det nu anförda, att något behov av ytterligare en
merkantil linje på gymnasienivå ej föreligger. Motionen 1978/79:2424 (c)
avstyrks därför i nu angiven del.

I motionen 1978/79:2018 föreslås att industriverket skall se över möjligheterna
till utbildning i export och marknadsföring för de mindre företagen.
Industriverket bör enligt motionärerna vidta åtgärder för att öka och utveckla
utbildningen på detta område. Motionärerna konstaterar att många små

NU 1978/79:59

foretag saknar kunskaper när det gäller att gå ut på exportmarknaden. Man är
osäker om produkterna har någon marknad i andra länder. Det brister i fråga
om språkkunskaper samt om kännedom om exportteknik och lämpliga
försäljningskanaler. Finansieringsfrågorna är svåra att klara. Flertalet av
dessa brister kan botas genom utbildning, hävdar motionärerna. De menar att
det nuvarande utbildningsutbudet är anpassat efter de större företagens
behov. Vad som erfordras är enligt motionärerna lokala, korta kurser med
konkret innehåll. Uppgiften att se över utbildningsverksamheten bör anförtros
statens industriverk och SIFU, sägs det vidare. Dessutom betonas
betydelsen av utvecklingsfondernas nyligen inrättade utbildningsenheter när
det gäller utbildningens genomförande.

Det är, som motionärerna anför, angeläget att företag som vill exportera har
erforderliga kunskaper om exportförhållanden. Enligt utskottets uppfattning
kan det dock inte påstås att möjligheter saknas till utbildning i exportteknik.
Sådan utbildning tillhandahålls dels under medverkan av staten, genom t. ex.
industriverket och Sveriges exportråd, dels av de regionala utvecklingsfondernas
utbildningsenheter, dels av en del privata organ som t. ex. vissa
handelskammare. Det är enligt utskottets mening dock angeläget att
tillräcklig information lämnas företagarna om de olika vägar till kunskap på
exportområdet som står till buds. I detta hänseende torde de nämnda
utbildningsenheterna hos utvecklingsfonderna kunna ha en viktig funktion
att fylla. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga bedömer
utskottet ej vara erforderligt. Motionen 1978/79:2018 avstyrks följaktligen av
utskottet.

Regeringen bör uppdraga åt skolöverstyrelsen och universitets- och
högskoleämbetet att utarbeta ett program för teknisk och social uppskolning
på bred front för de arbetande i industrin. Detta förslag framförs i motionen
1978/79:2362 (vpk). Programmet bör enligt motionärerna syfta till att
kombinera den tekniska allmänbildningen med en social, detta för att bryta
det ”ensidiga och snäva tekniska synsätt som främjas av gammaldags
kapitalistisk produktion och kommersiella intressen”.

Enligt utskottets mening finns det såväl inom skolan och i industrierna
som i den offentliga kursverksamheten och inom fackföreningsrörelsen goda
möjligheter till teknisk och social skolning för den som vill ha sådan
utbildning. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att göra en sådan
framställning till regeringen som avses i motionen 1978/79:2362 (vpk).
Denna avstyrks därför i angiven del.

Statliga företags investeringar

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2020 föreslås bl. a. att de
statliga företagen skall utarbeta investeringsprogram för de närmaste tre åren
och att regeringen på grundval av dessa program skall förelägga riksdagen
förslag om finansieringen. Motionärerna anser att staten som företagsägare

NU 1978/79:59

har elt särskilt ansvar för att investerings- och utbyggnadstakten ligger på en
hög nivå.

Alla större företag torde numera göra upp kort- och långsiktiga investeringsprogram.
Utskottet förutsätter att detta även gäller i fråga om statliga
företag. Något behov av ett uttalande från riksdagens sida i denna fråga
föreligger inte. I den mån en investering i ett statligt företag kräver att medel
beviljas av riksdagen bör framställning härom ske i vanlig ordning. Utskottet
anser det orimligt att riksdagen generellt skulle göra utfästelser om finansiering
av projekt som ligger flera år framåt i tiden. Det nu aktuella
motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motionen 1978/79:1027 föreslås ett uttalande av riksdagen av innebörd att
de statliga basindustrierna i största möjliga utsträckning bör styra sina
beställningar till norrbottniska företag. Motionärerna erinrar om att basindustrierna
under de senaste åren i allt högre utsträckning harbörjat efterfråga
s. k. paketlösningar vid beställningar inför en investering. Detta medför
enligt motionärerna i fråga om de Norrbottenbaserade storindustrierna att allt
fler beställningsarbeten sker hos företag utanför Norrbottenregionen, ibland
utomlands. Ett exempel härpå utgör de investeringar som AB Statens
Skogsindustrier (ASSI) gör i Karlsborgsverken i Kalix. Av det totala
investeringsbeloppet, 500 milj. kr., tillföll endast ca 4,6 milj. kr. verkstadsindustrin
i Norrbotten. Mot bakgrund av det katastrofala arbetsmarknadsläget
i länet är det ytterst angeläget att länets verkstadsindustri får del i de
beställningar som skapas genom investeringar i de statliga basindustrierna,
avslutar motionärerna.

Statens företags verksamhet skall bedrivas enligt affärsmässiga principer. 1
detta ligger att företagen har att acceptera de offerter som framstår som
förmånligast ur företagets synvinkel. I rådande arbetsmarknadssituation vore
det självfallet önskvärt att de norrbottniska industrierna fick en större del av
de statliga industriernas beställningar än vad som nu är fallet. Någon
möjlighet att styra beställningarna på det sättet som diskuteras i motionen har
de statliga företagen dock inte. De bör enligt utskottets mening inte heller ha
en sådan möjlighet. Detta innebär naturligtvis inte att statsmakterna bör stå
passiva inför sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten. Utskottet vill i detta
sammanhang bl. a. hänvisa till riksdagens beslut nyligen rörande det s. k.
Norrbottenspaketet (prop. 1978/79:127,JoU 1978/79:25,NU 1978/79:43,NU
1978/79:45, AU 1978/79:33). Utskottet avstyrker därför motionen 1978/
79:1027.

Styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag m. m.

NU 1978/79:59

och ekonomiska föreningar som enligt vissa kriterier har särskild betydelse
från allmän synpunkt. En motsvarande rätt till representation finns även i
allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstignde 5 milj. kr. Högst 60
aktiebolag eller ekonomiska föreningar och högst tio stiftelser får samtidigt
omfattas av offentlig styrelserepresentation. Lagen gäller under en treårig
försöksperiod som löper ut med utgången av juni 1979.

I propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om
styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser - vilken proposition här behandlas av utskottet - föreslås att lagens
giltighetstid förlängs med ett år. Från lagens tillämpningsområde utesluts
dock aktiebolag med egen produktion samt ekonomiska föreningar. I dessa
typer av företag har inte rätten till styrelserepresentation utnyttjats. Enligt
förslaget får i fortsättningen offentlig styrelserepresentation samtidigt förekomma
i högst 30 aktiebolag eller stiftelser.

I motionen 1978/79:2427 (s), som har väckts med anledning av propositionen
1978/79:123, yrkas dels att den nu gällande lagen från 1976 i oförändrat
skick förlängs i fem år, dels att riksdagen ger regeringen till känna att det är
angeläget att lagstiftningen om samhällsrepresentation utnyttjas.

I den med anledning av propositionen 1978/79:184 väckta motionen
1978/79:2538 föreslås att propositionen avslås. Motionärerna refererar de
kritiska synpunkter på 1976 års lag som i flera tidigare sammanhang framförts
från moderata samlingspartiets sida. Motionärerna ser med tillfredsställelse
att förslaget innebär ett avskaffande av möjligheten till statlig styrelserepresentation
i aktiebolag med egen produktion och i ekonomiska föreningar. De
menar emellertid att de principiella och praktiska invändningarna mot statlig
styrelserepresentation i företagen inte minskar genom att förslaget inskränks
till förvaltnings- och investmentbolag m. m. De finner det anmärkningsvärt
att den tidigare utlovade allomfattande utvärderingen av försöksverksamheten
med styrelserepresentation för samhället inte genomförts. Mot denna
bakgrund anser motionärerna att bärande skäl saknas att förlänga 1976 års lag
i övriga delar.

Föredragande statsrådet anför bl. a. följande i propositionen (s. 7):

Den försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation som har
pågått sedan år 1973 har hittills utvärderats endast i mycket begränsad
omfattning. Den utvärdering som gjordes i 1976 års lagstiftningsärende
byggde på ett begränsat antal intervjuer och i lagstiftningsärendet gjordes
knappast något försök att väga fördelarna med offentlig styrelserepresentation
mot de invändningar av principiell natur som restes från flera håll. För
egen del anser jag dessa invändningar ha stor tyngd. Någon ytterligare
utvärdering har inte gjorts. Enligt min mening finns det med hänsyn härtill
skäl att utvärdera den hittillsvarande verksamheten, innan definitiv ställning
tas till om och i så fall på vilket sätt den bör fortsätta. Enligt vad jag har erfarit
avser chefen för industridepartementet att inom kort föreslå regeringen att en
utredning tillkallas i detta syfte. I det sammanhanget finns också tillfälle att
belysa frågan om syftet med representationen kan nås i andra former. Mot
bakgrund av det principiella ställningstagande som gjordes av trepartirege -

NU 1978/79:59

ringen i frågan om industriföretagen anser jag dock att aktiebolag med egen
produktion och ekonomiska föreningar nu bör föras bort från lagens
tillämpningsområde. Eftersom någon offentlig styrelserepresentation i praktiken
inte har förekommit i dessa typer av företag, finns här heller ingenting
att utvärdera. Liksom enligt 1972 års lag bör vidare högst 30 bolag eller
stiftelser samtidigt fl omfattas av offentlig styrelserepresentation.

Det bör i sammanhanget beaktas att stiftelseutredningen (Ju 1975:01) f. n.
arbetar med en genomgripande översyn av lagstiftningen om stiftelser. I dess
direktiv ingår bl. a. att ta ställning till frågan om samhällets rätt tilldeltagande
i stiftelsens förvaltning. Jag vill här erinra om att trepartiregeringen i sin
regeringsförklaring angav inriktningen att begränsa de stora skattefria
stiftelsernas maktställning.

1 avvaktan på ytterligare underlag för att ta slutlig ställning till frågan om
offentlig styrelserepresentation bör nu giltighetstiden för 1976 års lag
förlängas med den förändring jag här har angivit. Jag förordar att förlängning
sker med ett år. I enlighet härmed har inom industridepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för
samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Utskottet får anföra följande.

De motiv som anfördes för offentlig styrelserepresentation i 1972 och 1976
års lagstiftningsärenden var i huvudsak följande. Systemet avsågs ingå i en
samlad reform som syftade till att dels förbättra samarbetet och informationsutbytet
mellan företagen och samhället, dels bereda de anställda insyn och
inflytande i företagen. Styrelserepresentanterna skulle i första hand fungera
som kontakt- och opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å
ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Syftet var att
tillgodose samhällets behov av samarbete och informationsutbyte med
företagen på central nivå.

Riksdagen beslöt, som framgått, år 1976 att lagstiftningen om offentlig
styrelserepresentation t. v. skulle gälla i tre år. Det kan inte ha varit
riksdagens mening att lagen skulle helt eller delvis upphävas utan att en
ordentlig utvärdering skett. Någon sådan utvärdering har emellertid inte
gjorts. Enligt utskottets uppfattning äger de skäl som motiverade lagens
införande fortfarande giltighet. Anledning saknas därför att nu ändra lagen
på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet delar den i motionen
1978/79:2427 (s) framförda uppfattningen att 1976 års lag i dess nuvarande
lydelse bör förlängas att gälla i ytterligare fem år. Riksdagen bör antaga en lag
av den innebörden i stället för den som föreslås i propositionen. Motionen
1978/79:2538, som inte godtar offentlig styrelserepresentation ens enligt
regeringens begränsade förslag, avstyrks givetvis. Utskottet vill starkt
understryka att det är angeläget att regeringen till fullo utnyttjar de
möjligheter att utse offentliga styrelseledamöter som lagen erbjuder. Riksdagen
bör, som föreslås i motionen 1978/79:2427 (s), göra ett uttalande av
denna innebörd.

I motionen 1978/79:1069 anhålls om förslag till lagstiftning rörande rätt för
kommunerna till representation i ortsdominerande företags styrelser. I
många kommuner domineras näringsverksamheten kraftigt av ett eller ett

NU 1978/79:59

par större företag, konstaterar motionären i sin i motionen 1978/79:1068
intagna motivering för motionsyrkandet. Utvecklingen av sysselsättningen,
bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar påverkas i sådana
kommuner i avgörande grad av förändringar i dessa företags verksamhet och
framtidsplaner. Erfarenheten visar att det i sådana kommuner inte är
tillräckligt med enbart informationsåtgärder. För att behovet av insyn skall
tillgodoses måste enligt motionären även andra former skapas. Den i
motionen föreslagna möjligheten för kommunerna att vara representerade i
ortsdominerande företags styrelser bör enligt förslagsställaren till att börja
med gälla under en försöksperiod, lämpligen fem år.

I propositionen 1972:116 med förslag till bl. a. lag om offentlig styrelserepresentation
i vissa företag föreslog dåvarande chefen för industridepartementet
att en försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation
skulle igångsättas, t. v. baserad på frivilliga överenskommelser mellan
berörda kommuner och företag. Riktlinjerna för denna verksamhet borde
enligt departementschefen tas upp till överläggning mellan Svenska
Kommunförbundet och andra berörda organisationer. Försöksverksamhet
har endast kommit i gång i begränsad utsträckning. I kommunaldemokratiutredningens
betänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati
föreslogs försöksverksamhet i vissa kommuner som dominerades av ett eller
ett par företag. Bland remissinstanserna var meningarna dock delade. I en
departementspromemoria år 1975 föreslogs återigen en försöksverksamhet
med kommunal styrelserepresentation, omfattande omkring 160 kommuner
och 260 företag. 1 samband med tillkomsten av 1976 års lagstiftning
konstaterades emellertid att remissutfallet varit sådant att det fanns skäl att
ytterligare överväga frågan. Ytterligare ett skäl var tillkomsten av den nya
arbetsrättsliga lagstiftningen, bl. a. lagen om medbestämmande i arbetslivet.
Den dåvarande chefen för industridepartementet var sålunda inte vid denna
tidpunkt beredd att förorda lagstiftning om kommunal styrelserepresentation.

De sakskäl som tidigare anförts från socialdemokratiskt regeringshåll och
av riksdagen mot att införa en lagstiftning med den föreslagna innebörden
kvarstår enligt utskottets mening alltjämt. Utskottet avstyrker därför motionen
1978/79:1069.

Regeringen har i propositionen 1978/79:123 föreslagit riksdagen att till
vissa etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisa 4 milj. kr.
Härav avser 3 milj. kr. kostnader för en nyetableringskampanj i utvecklingsfondernas
regi. Sistnämnda anslagspost har utskottet behandlat i ett tidigare
avsnitt (s. 30). Återstoden, 1 milj. kr., avser kostnader för en försöksverksamhet
med löntagarägda företag, också denna i regi av de regionala
utvecklingsfonderna, som i denna del skall samarbeta med kooperationsutredningen
(I 1977:01).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt nu är i fråga.

I motionen 1978/79:2015 föreslås att en försöksverksamhet med arbetarkooperativa
företag startas under ledning av kooperationsutredningen samt

NU 1978/79:59

en regional utvecklingsfond. Motionärernas uppfattning är att det f. n. saknas
företagsformer som gör det lätt och eftersträvansvärt att etablera småföretag.
Aktiebolagsformen anges sålunda vara bäst lämpad för större företag där
kapitalinsatsen och vinstintresset utgör den avgörande styrmekanismen.
Den kooperativa företagsformen i dess nuvarande skick förutsätter helst en
sammanslutning av en något så när homogen grupp med likartad inriktning
och målsättning. Ett huvudkrav på en lämlig företagsform för ett småföretag
är, enligt vad som anförs i motionen, att man inom företaget på likvärdiga
grunder kan förena kapitalbidrag, kunskap och arbete.

Utskottet har nyss tillstyrkt ett regeringsförslag om försöksverksamhet
med löntagarägda företag. Verksamheten skall bedrivas av de regionala
utvecklingsfonderna i samråd med kooperationsutredningen. Utskottet
förutsätter att även den företagsform som aktualiseras i motionen 1978/
79:2015 kommer att prövas i sammanhanget. Någon anledning för riksdagen
att göra ett särskilt uttalande härom finns inte. Motionen avstyrks därför.

Underleverantörsfrägor m. m.

Socialdemokraterna uppmärksammar i sin partimotion 1978/79:2427
underleverantörernas situation. De föreslår att denna skall förbättras i tre
hänseenden. För det första bör underleverantörernas ställning gentemot
dominerande köparföretag stärkas. Reglerna skulle exempelvis kunna innebära
en skyldighet att varsla underleverantörsföretag i samband med att
köparföretaget vid större produktionsändringar uppfyller sin förhandlingsskyldighet
enligt MBL gentemot de anställda i det egna företaget. För det
andra bör underleverantörsföretagen stimuleras att bredda kundkretsen och
därmed minska sitt beroende av ett enda eller ett fåtal företag. För det tredje
bör man söka lösa de problem som sammanhänger med att underleverantörerna
ofta tvingas ge köparföretagen kredit genom att dessa dröjer med
betalningen.

Vissa riktlinjer för stöd åt mindre och medelstora företag framläggs även i
motionen 1978/79:1652, en partimotion från centerpartiet. I motionen anförs
bl. a. att det är viktigt att länsorganen och primärkommunerna kommer in i
planeringen på ett tidigt stadium. De regionala utvecklingsfonderna bör i
samråd med kommunerna bedriva en offensiv näringspolitik på lokal nivå,
exempelvis genom att avdela personella resurser för uppsökande verksamhet
bland företagare i från sysselsättningssynpunkt speciella problemområden.
Fonderna bör i företagens uppbyggnadsskede medverka med rådgivning vid
utformningen av företagets ledningsfunktion.

Beträffande innehållet i de två nu behandlade motionerna vill utskottet för
sin del instämma i att underleverantörerna, som vanligen tillhör kategorin
mindre och medelstora företag, inte sällan haren svår ställning gentemot sina
kunder, som ofta är storföretag. Man bör kunna utgå ifrån att de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet i detta avseende kan innebära viss hjälp för

NU 1978/79:59

de mindre företagen. Utskottet förutsätter att regeringen har frågan om
underleverantörernas ställning under uppsikt. Ett särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida i denna fråga bedömer utskottet ej vara påkallat.
Motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2427 (s) avstyrks följaktligen i
angivna delar.

Riksdagen bör, anförs i motionen 1978/79:764, begära en utredning av
småföretagens ställning som underleverantörer inom norra Älvsborgs län.
Syftet med utredningen skall vara att bevara dessa företag och deräs
sysselsättningsmöjligheter. Motionären konstaterar att ett mycket stort antal
mindre företag i norra Älvsborgs län är underleverantörer till större företag,
främst inom bil- och varvsindustrierna. Flertalet av dessa företag ligger i orter
med mycket liten arbetsmarknad. Avnämarföretagens problem får därför
snart konsekvenser för sysselsättningen i småorterna.

Utskottet har förståelse för att företag som huvudsakligen fungerar som
underleverantörer till varvs- och bilindustrierna kan vara i en bekymmersam
situation. Utskottet vill dock hänvisa till att de regionala utvecklingsfonderna
bör kunna bidraga med hjälp och stöd i viss omfattning. En utredning med
särskild inriktning på den region som avses i motionen vill utskottet inte
förorda. Utskottet anser följaktligen att motionen 1978/79:764 bör avslås av
riksdagen.

Exportfrämjande åtgärder

Regeringen föreslår i propositionen 1978/79:123 att en rad exportfrämjande
åtgärder skall vidtagas. Åtgärderna omfattar bl. a. ökade statliga satsningar på
export av större projekt inom ramen för ett program ”Svensk projektexport”.
Staten bidrar till finansieringen när det gäller förprojekteringen samt
seminarie- och utbildningsinsatser. Anbudskostnadsstöd ges i viss utsträckning.
Sveriges exportråd får ökade befogenheter. För dessa ändamål föreslår
regeringen att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
av 47 milj. kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i angivna delar.

Socialdemokraterna och centerpartiet lägger i sina partimotioner 1978/
79:2427 resp. 1978/79:1652 fram förslag om inrättande av s. k. handelshus.

I centerpartimotionen anförs bl. a. att en sådan form av regionalt säljbolag
bör kunna bildas inom ramen för utvecklingsfondernas verksamhet. Fonderna
skulle tillföras speciella resurser för detta ändamål. Genom handelshusen
skulle framför allt småföretagarna ges bättre möjligheter att marknadsföra
sina produkter utomlands. I motionen föreslås vidare att utbildningsmöjligheterna
förbättras när det gäller tekniken att planera och koordinera
systemförsäljning. En annan exportfrämjande åtgärd vore enligt motionärerna
att staten går in med stöd till s. k. referensanläggningar.

5 Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 59

NU 1978/79:59

De statliga handelshusen skulle, enligt vad som anförs i motionen
1978/79:2427 (s), självständigt marknadsföra produkter och sluta avtal med
utländska köpare. På sikt skulle handelshusen kunna utnyttjas som ett
instrument för att samordna olika producenters bidrag vid export av stora
anläggningsprojekt. De skulle likaså kunna utgöra samhällets instrument
med uppgift att samordna den kommersiella sidan av Sveriges samarbetsavtal
med u-länder och statshandelsländer. I de sammanhangen skulle enligt
motionärerna ett samarbete kunna utvecklas med andra inblandade samhällsorgan
som ansvarar för olika delar av svenska samarbetsavtal, exempelvis
utbildningsberedningen i fråga om kunskapsöverföring och SIDA i fråga
om bistånd. En särskild delegation bör, menar motionärerna, tillsättas med
uppgift att organisera en försöksverksamhet med export genom ett statligt
handelshus. Verksamheten bör vara koncentrerad till några produktområden,
avgränsade på ett sådant sätt att en effektiv marknadsföring kan
bedrivas. Delegationen föreslås få ett anslag på 25 milj. kr. för en försöksperiod
på tre år, varav 10 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Chefen för industridepartementet uppger i propositionen (s. 82) att flera
utvecklingsfonder aktualiserat ytterligare insatser inom exportområdet.
Sålunda har utvecklingsfonden i Stockholms län hos regeringen ansökt om
särskilda medel för en försöksverksamhet med ett handelshus för länet. Även
utvecklingsfonderna i Värmlands och Gävleborgs län har redovisat förslag till
ökade insatser inom exportområdet. Industriministern finner frågan om
handelshus intressant och anser att den bör beredas ytterligare. Han är därför
inte beredd att nu framlägga något förslag men har, enligt vad som anförs i
propositionen, för avsikt att senare återkomma till regeringen i ärendet.

Utskottet anser för sin del att de initiativ som tagits av de nämnda
utvecklingsfonderna i denna fråga bör stödjas av statsmakterna. Det ligger ett
stort värde i att exporten handhas av specialister med goda kunskaper i t. ex.
språk och exportteknik. Ett lämpligt sätt att knyta specialister till de regionala
utvecklingsfonderna skulle enligt utskottets mening vara att inrätta säljbolag
i form av handelshus vid fonderna. Som industriministern framhåller i
propositionen är dock frågan delvis av komplicerad natur, bl. a. organisatoriskt.
Utskottet anser därför att frågan om inrättande av handelshus bör
utredas inom regeringskansliet. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Riksdagen
bör göra ett uttalande av denna innebörd. Om så sker har berörda yrkanden i
motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2427 (s) till väsentlig del tillgodosetts.

Ett annat yrkande i motionen 1978/79:2427 (s) tar upp en fråga om export
av skyddsutrustning och av produktionsutrustning som är anpassad till
kraven på god arbetsmiljö. Sverige ligger enligt motionärerna långt framme
när det gäller konstruktion och produktion av sådan utrustning. Enligt
motionärerna bör en särskild arbetsgrupp tillsättas, knuten till Sveriges
exportråd, med uppgift att pröva hur exporten av den nämnda utrustningen

NU 1978/79:59

skulle kunna främjas. I motionen framkastas tanken att man för detta
ändamål grundar ett handelsbolag med staten och de deltagande företagen
som delägare.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att särskilda ansträngningar bör
göras för att främja exporten av skyddsutrustning m. m. Enligt utskottets
mening bör dock denna uppgift kunna handhas av t. ex. Exportrådet inom
ramen för dess ordinarie verksamhet. Riksdagen bör därför enligt utskottets
uppfattning inte göra något särskilt uttalande i denna fråga. Motionen
1978/79:2427 (s) avstyrks i konsekvens härmed i denna del.

Översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet

I motionen 1978/79:1524 föreslås att de regler som styr de börsnoterade
företagens verksamhet skall ses över i vissa hänseenden. De reformförslag
som motionären lägger fram motiveras med önskemålet att vidga och sprida
aktiesparandet och det inflytande som följer därmed. En förutsättning härför
är att aktiesparandet är förbundet med rimliga ekonomiska villkor jämfört
med andra sparformer. Så är enligt motionären inte fallet i dag. I motionen
framläggs ett reformförslag i åtta punkter. Bl. a. föreslås att rätten att utge
aktieserier med olika rösträtt slopas och att i börsnoterade företag ingen skall
få rösta för mer än förslagsvis 10 % av det på stämman företrädda
aktiekapitalet. Övriga förslag rör stadgande om valberedning för styrelseval,
nya regler för fullmaktsinsamling, lagstadgad skyldighet till ”framtidsredovisning”
samt krav på angivande i företagens årsredovisningar av ett
representativt soliditetsmått för en femårsperiod.

Utskottet vill gärna framhålla värdet av ett utbrett aktiesparande. De
förslag som läggs fram i motionen skulle enligt utskottets mening troligen
vara ägnade att öka intresset för denna sparform. Den nu gällande
aktiebolagslagen (1975:1385) trädde i kraft den 1 januari 1977 och är alltså av
relativt sent datum. Utskottet anser att frågan om en reform enligt de av
motionären angivna riktlinjerna bör kunna anstå i avvaktan på att mer
erfarenheter vunnits av tillämpningen av de nya bestämmelserna. I konsekvens
härmed avstyrker utskottet motionen 1978/79:1524.

Referensgrupp till hantverksutredningen

Riksdagen beslutade våren 1978 om en utredning av hantverkets situation
(NU 1977/78:55, rskr 1977/78:273). Regeringen har nyligen givit statens
industriverk i uppdrag att genomföra utredningen. I uppdraget ingår att
redovisa de faktorer som kan motivera särskilda insatser för att upprätthålla
hantverkskunnandet. I motionen 1978/79:1652 (c) föreslås att en parlamentariskt
sammansatt referensgrupp till hantverksutredningen tillsätts. Gruppens
uppgift skall vara att väga samman bl. a. närings-, sysselsättnings- och

NU 1978/79:59

kulturpolitiska aspekter på hantverksnäringen utifrån det faktaunderlag som
industriverket presenterar.

Enligt vad utskottet erfarit brukar industriverket regelmässigt tillsätta
referensgrupper i anslutning till sina särskilda utredningar. Verket bestämmer
därvid själv lämplig sammansättning. Frågan om parlamentarisk representation
i detta fall bör enligt utskottets mening lämpligen kunna tas upp i
industriverkets styrelse. Anledning saknas för riksdagen att göra något
uttalande i frågan. Motionen 1978/79:1652 (c) avstyrks alltså i angiven
del.

Vissa övriga anslagsfrågor, in. m.

Verksamheten vid statens industriverks enhet för företagsutveckling
(SIFU) finansieras dels med avgifter, dels med ett statligt bidrag. Det
sistnämnda utgår över anslaget Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet
m. m. 1 propositionen 1978/79:100 bilaga 17 har regeringen föreslagit
(s. 50) att anslaget budgetåret 1979/80 skall uppgå till 9,4 milj. kr.

Med hänvisning till statens industriverks anslagsframställning läggs i
motionen 1978/79:2013 fram förslag om att bidragsanslaget skall räknas upp
med 1 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Vidare vill motionärerna
att riksdagen skall uttala att kostnader i samband med SIFU:s omlokalisering
till Borås skall täckas i särskild ordning.

Utskottet har med tillfredsställelse uppmärksammat den omfattande
utbildningsverksamheten vid SIFU, bl. a. inom nyskapande områden som
elektroniken. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att statens bidrag till
SIFU-verksamheten räknas upp med 1 milj. kr. enligt motionärernas förslag.
Det ifrågavarande anslaget bör sålunda uppgå till 10,4 milj. kr. för budgetåret
1979/80. Vidare bör i framtiden storleken av det statliga bidraget till SIFU
bedömas bl. a. mot bakgrund av om flyttningen till Borås medför speciella
ekonomiska problem. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av
denna innebörd.

När det gäller de förslag till anslag m. m. som i propositionen 1978/79:100
bilaga 17 framläggs beträffande statens industriverks kursverksamhet,
utrustning för industriverket, strukturgarantier till företag inom vissa
industribranscher, investeringsgarantier till vissa företag, statliga industrigarantilån,
företagsinriktad fortbildning, exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit och viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank
AB, (punkterna B3,B5,B8,B9,B 12,B 15,B 16, B 20 och B 21) har utskottet
inga erinringar utan tillstyrker regeringens förslag.

Inte heller regeringens förslag under Branschfrämjande åtgärder (punkten
B 7) i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 föranleder något uttalande från
utskottets sida. Utskottet vill emellertid erinra om att regeringens medelsberäkning
under detta anslag till vissa delar redan har behandlats i andra
sammanhang. Det gäller branschfrämjande åtgärder avseende glasindustrin

NU 1978/79:59

(NU 1978/79:28 punkten 19)och tekoindustrin (NU 1978/79:48). 1 sistnämnda
betänkande (s. 32) har utskottet uttalat sig för att 4 milj. kr. skall anslås för
branschfrämjande åtgärder avseende tekoindustrin utöver det belopp som
regeringen har föreslagit i propositionen 1978/79:145 om åtgärder för
tekoindustrin. Med hänsyn till vad utskottet anfört bör anslaget
Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 sålunda bestämmas till
(45 985 000 + 8 000 000 + 4 000 000 =) 57 985 000 kr.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för industripolitiken
att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:123 bilaga 1
moment 1, motionen 1978/79:1479, motionen 1978/79:1652
yrkandena 1 och 2, motionen 1978/79:2360 yrkandet 1 och
yrkandet 2 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2424
yrkandena 1 a, 1 b och 4 samt med avslag på motionen
1978/79:2427 yrkandet 1 antar de riktlinjer för industripolitiken
som utskottet har angivit,

b) avslår motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande
del,

2. beträffande utökad industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet att

riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1652 yrkandet
5, motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 a och motionen
1978/79:2427 yrkandena 2-A samt med avslag på motionen
1978/79:2427 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. beträffande anslag till statens industriverk
att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
B 1 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 28 206 000
kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
B 2 och med avslag på motionen 1978/79:2147 yrkandet 1
till Statens industriverk: Utredningar m. m. förbudgetåret 1979/
80 anvisar ett reservationsanslag av 8 700 000 kr.,

c) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
B 3 till Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

d) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17punkten
B 4 och med bifall till motionen 1978/79:2013 till Statens
industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m. för budgetåret

NU 1978/79:59

1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 10 400 000 kr. och
därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

e)med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
B 5 till Statens industriverk: Utrustning för budgetåret 1979/
80 anvisar ett reservationsanslag av 180 000 kr.,

4. beträffande utredning om effekterna av industripolitisk stödverksamhet att

riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1002 och med
anledning av motionen 1978/79:1528 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande utredningsarbete om gummiindustrin

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1493 yrkandet 2,

6. beträffande en struktur- och industriutvecklingsfond

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2020 yrkandena 5 och 6
och motionen 1978/79:2427 yrkandena 19-21,

7. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1
momenten 2,3 och 6 och med avslag på motionen 1978/79:1652
yrkandet 12, motionen 1978/79:2360 yrkandena 3, 4 och 5,
motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande del och
yrkandet 2, motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 c och 3 a och
motionen 1978/79:2427 yrkandet 27

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för stöd till
industriellt utvecklingsarbete,

b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att främja
industriellt utvecklingsarbete,

c) till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/
80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 300 000 000 kr.,

8. beträffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. ,n.

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100
bilaga 17 punkten B 13 och med bifall till motionen 1978/
79:1652 yrkandet 14 till Bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 112 450 000 kr.,

9. beträffande medelstillskott till regionala utvecklingsfonder,
m. m.

att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment 5
till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 300 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

b) med anledning av motionen 1978/79:1652 yrkandet 15,
motionen 1978/79:2424 yrkandet 3 b och motionen 1978/
79:2427 yrkandet 26 bemyndigar regeringen att för budgetåret
1979/80 ikläda staten garantier för lån till de regionala utvecklingsfonderna
med sammanlagt högst 300 000 000 kr. samt
därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

10. beträffande ökade anslag till vissa regionala utvecklingsfonder
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1480 (Kopparbergs län),

b) motionen 1978/79:1491 (Skaraborgs län),

c) motionen 1978/79:1664 yrkandet 1 (Gävleborgs län),

11. beträffande principer förfördelningen av medel mellan de regionala
utvecklingsfonderna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:474, motionen 1978/
79:1617 yrkandet 1 och motionen 1978/79:2361,

12. beträffande de regionala utvecklingsfondernas stöd till marknadsföring,
m. m.

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1010 yrkandet
1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2424
yrkandet 2 f och motionen 1978/79:2427 yrkandet 22 i ifrågavarande
del samt med avslag på motionen 1978/79:2427
yrkandet 23 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande borgenssystem för de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 h,

14. beträffande försöksverksamhet med factoringbolag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 25,

15. beträffande särskild ersättning till de regionala utvecklingsfonderna
för arbete med lokaliseringsärenden

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2426,

16. beträffande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas
styrelser

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1519 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

17. beträffande regler för industrigarantilån

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1617 yrkandena 2 och
3,

18. beträffande regler för hotellgarantilän

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2120 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande grunder för statens stöd till teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete

NU 1978/79:59

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1626 och motionen
1978/79:1652 yrkandet 11,

20. beträffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling
att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
F1 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret
1979/80, i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört,
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m.,
som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden
om högst 170 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren
1980/81 - 1983/84,

b) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
F1 moment 2, med bifall till motionen 1978/79:330,
motionen 1978/79:1652 yrkandet 9 a och motionen 1978/
79:2020 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionen
1978/79:1652 yrkandena 9 b och 10 till Styrelsen för teknisk
utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/
80 anvisar ett reservationsanslag av 416 550 000 kr. samt därvid
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

c) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
F 2 till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

d)med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
F 3 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret
1979/80 beställa utrustning för, inberäknat redan beställd
utrustning, högst 5 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och
högst 3 500 000 kr. under budgetåret 1981/82,

e)med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten
F 3 moment 2 till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av
12 200 000 kr„

21. beträffande särskilt uppfmnarstöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2020 yrkandet 1,

22. beträffande stöd till Ekoteket

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1016,

23. beträffande vissa åtgärder för att främja teknisk forskning och
utvecklingsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:479, 1978/79:545,
1978/79:1498 och 1978/79:2330 samt motionen 1978/79:2424
yrkandena 2 g och 2 i,

24. beträffande lokaliseringen av Svenska träforskningsinstitutet och
Korrosionsinstitutet

NU 1978/79:59

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1079,

25. beträffande lokaliseringen av del plast- och gummitekniska
institutet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1493 yrkandet 1,

26. beträffande anslag till Ingenjörsvetenskapsakademien

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100
bilaga 17 punkten F 11, motionen 1978/79:769 och motionen
1978/79:1488 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för
budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 2 000 000 kr.,

27. beträffande alternativ produktion
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1019,

b) motionen 1978/79:1642 yrkandet 4,

28. beträffande särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandena 11 och
12,

29. beträffande industriella utvecklingsavtal

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 b,

30. beträffande beredskapssynpunkter vid utlandsinvesteringar
m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2147 yrkandet 4,

31. beträffande utredning om svensk industris inriktning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2216 yrkandena 1 och
2,

32. beträffande utvecklingsbolag

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1010 yrkandet
2 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1495, motionen
1978/79:1652 yrkandet 7, motionen 1978/79:2020 yrkandet 4
och motionen 1978/79:2427 yrkandena 9 och 10 samt 22 i
ifrågavarande del och 23 i ifrågavarande del

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inrättande av dels tre samhällsägda utvecklingsbolag inom
områdena energi, miljövård och transportsystem, dels två
särskilda utvecklingsbolag samordnade med de regionala
utvecklingsfonderna, dels två investmentbolag med anknytning
till Svenska industrietableringsaktiebolaget,

b) till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag för budgetåret
1979/80 under fonden för statens aktier anvisar ett
investeringsanslag av 15 000 000 kr.,

c) till Regionala utvecklingsbolag för budgetåret 1979/80 under
fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av
10 000 000 kr.,

d) till Bidrag till Svenska Industrietableringsaktiebolaget för
budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett

NU 1978/79:59

reservationsanslag av 36 000 000 kr.,

33. beträffande produktutvecklingscentra
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:763,

b) motionen 1978/79:1018 och motionen 1978/79:1510,

c) motionen 1978/79:1520,

34. beträffande lokala investmentbolag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1477,

35. beträffande bidrag till Oxelöinvest

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2147 yrkandet 3,

36. beträffande regionala investmentbolag
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:476,

b) motionen 1978/79:768,

c) motionen 1978/79:1026,

d) motionen 1978/79:1664 yrkandet 2,

37. beträffande speciella insatser i Norrbotten
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1652 yrkandet 17,

b) motionen 1978/79:1652 yrkandet 18,

38. beträffande försöksverksamhet med teknikimport

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1
moment 7 till Försöksverksamhet med teknikimport för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 10 000 000 kr.,

39. beträffande näringslivets kapitalförsörjning
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1652 yrkandena 3 och 6,

b) motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 d,

c) motionen 1978/79:2425,

40. beträffande projektfond

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2428,

41. beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2360 yrkandet 2 i
ifrågavarande del,

42. beträffande ett system för frivilligt riskkapitalsparande

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2216 yrkandet 3,

43. beträffande medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 16,

44. beträffande utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet,
m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:655 yrkandet 1,

b) motionen 1978/79:655 yrkandet 2,

NU 1978/79:59

45. beträffande riktlinjer för allmänna pensionsfondens förde fondstyrelses
verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandena 17 och
18,

46. beträffande regler för statligt exportkreditstöd
att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:1523,

b) med anledning av motionen 1978/79:1504 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. beträffande län frän AB Industrikredit m. m.
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1494,

b) motionen 1978/79:1522,

48. beträffande översyn av konkurslagen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1761,

49. beträffande institut för företagsrekonstruktioner

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1028, motionen
1978/79:1652 yrkandet 4 och motionen 1978/79:2424
yrkandet 2 e som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

50. beträffande statliga kreditgarantier för produktutveckling
att riksdagen avslår motionen 1978/79:481,

51. beträffande särskilda kreditgarantier för obligationslån
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1654,

52. beträffande investeringsfond med regionalpolitisk användning
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1478,

53. beträffande inlandsföndför den industriella utvecklingen i Mellansverige att

riksdagen avslår motionen 1978/79:1482,

54. beträffande säkerhet för län
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1008,

b) motionen 1978/79:1501,

55. beträffandeföretagargymnasium

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 j,

56. beträffande utbildning i exportteknik

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2018,

57. beträffande teknisk och social skolning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2362 yrkandet 3,

58. beträffande investeringsprogram för statsägda företag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2020 yrkandet 7,

59. beträffande statliga industriers beställningar i Norrbottens län
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1027,

60. beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag,

NU 1978/79:59

ekonomiska föreningar och stiftelser

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:184,
med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandena 6 och 7 samt
med avslag på motionen 1978/79:2538 antar följande

Förslag till

Lag om fortatt giltighet av lagen (1976:350) om styrelserepresentation för
samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

Härigenom förordnas att lagen (1976:350) om styrelserepresentation för
samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, som gäller till
utgången av juni 1979, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni
1984.

61. beträffande kommunal representation i vissa företagsstyrelser
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1069,

62. beträffande etableringsfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1
moment 4 och med avslag på motionen 1978/79:550 och
motionen 1978/79:1505 till Vissa etableringsfrämjande åtgärder
för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

63. beträffande arbetarkooperativa företag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2015,

64. beträffande underleverantörsfrågor m. m.
att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:1652 yrkandet 13,

b) avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 24,

65. beträffande utredning om underleverantörernas ställning i norra
Alvsborgs län

att riksdagen avslår motionen 1978/79:764,

66. beträffande exportfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 2
momenten 1-5

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande projektexport,

b) godkänner de grunder för stöd till förprojektering samt
seminarie- och utbildningsverksamhet som chefen för
handelsdepartementet har förordat,

c) godkänner de grunder för anbudskostnadsstöd som chefen
för handelsdepartementet har förordat,

d) bemyndigar regeringen att vidtaga sådana ändringar i avtalet
mellan staten och Sveriges allmänna exportförening om Sveriges
exportråd som kan föranledas av vad regeringen har angivit i
propositionen,

NU 1978/79:59

e) till Stöd till svensk projektexport för budgetåret 1979/80 under
elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 47 000 000
kr.,

67. beträffande handelshus

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1652 yrkandet
8 och motionen 1978/79:2427 yrkandena 13 och 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

68. beträffande export av skyddsutrustning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 15,

69. beträffande översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet att

riksdagen avslår motionen 1978/79:1524,

70. beträffande referensgrupp till hantverksutredningen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1652 yrkandet 16,

71. beträffande branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100
bilaga 17 punkten B 7 och propositionen 1978/79:145 bilaga 3
moment 5

a) godkänner de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande
åtgärder som regeringen har förordat,

b) till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisar
ett reservationsanslag av 57 985 000 kr.,

72. beträffande kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till
företag inom vissa industribranscher

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 8

a) godkänner de ändringar i riktlinjerna för strukturgarantierna
som regeringen har förordat,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 ikläda
staten förpliktelse i form av strukturgarantier, som inberäknat
löpande garantier innebär åtaganden om högst 185 000 000
kr.,

c) till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier tillföretag
inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 900 000 kr.,

73. beträffande täckande avförluster på grund av strukturgarantier till
företag inom vissa industribranscher

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 9 till Täckande av förluster pä grund av strukturgarantier
till företag inom vissa industribranscher för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

74. beträffande täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa
företag

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17

NU 1978/79:59

punkten B 12 till Täckande av förluster vid investeringsgarantier
td! vissa företag förbudgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

75. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilän
m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 15

a) medger att för budgetåret 1979/80 statlig garanti för lån enligt
förordningen(1978/79:507)om industrigarantilånoch för lån till
turisthotell beviljas med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilän
m. m. förbudgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
50 000 000 kr.,

76. beträffande bidrag till företagsinriktad fortbildning

att riksdagen med bifall til! propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 16 till Bidrag till företagsinriktad fortbildning för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 9 174 000
kr.,

77. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 20 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 15 000 000 kr.,

78. beträffande kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank
AB

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 21 till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges
Investeringsbank AB för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 000 kr.

Stockholm den 23 maj 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c) (mom. 1-5, 7-78), Erik
Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s) (mom. 1, 19-78), Fritz Börjesson (c)
(mom. 2-18), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta
Hambraeus(c)(mom. 2-5), Ingvar Carlsson (s)(mom. 1,6-78), Margaretha af
Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c) (mom. 1, 6-78), Ivar Högström (s).
Rune Ångström (fp) (mom. 1-15, 19-31, 55-78), Ingegärd Oskarsson (c)
(mom. 1-6,19-78), Karl-Erik Häll (s) (mom. 2-18), Rune Jonsson i Husum (s)
(mom. 1, 19-78), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 2-18), Olof Johansson (c)
(mom. 1, 6-78), Rune Johansson i Ljungby (s). Bertil Dahlén (fp)
(mom. 32-54) och Hugo Bergdahl (fp) (mom. 16—18).

NU 1978/79:59

Reservationer

1. beträffande riktlinjer för industripolitiken (mom. 1) av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune
Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”De
principiellt” och slutar på s. 22 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att rikta kritik mot det
synsätt som ligger bakom förslagen till riktlinjer i propositionen 1978/79:123.
Detta synsätt präglas av en starkt överdriven tilltro till de fria marknadskrafternas
möjligheter att trygga människors sysselsättning och orters och
regioners fortlevnad. Erfarenheterna från såväl trepartiregeringens som den
nuvarande regeringens tid visar i stället, såvitt utskottet kan bedöma, att
långtgående statliga ingripanden har varit nödvändiga. Som exempel vill
utskottet peka på besluten om statliga åtgärder inom gruv-, stål-, varvs-,
teko-, skogs- och dataindustrierna. Trots detta förespråkas i propositionen en
politik som går ut på ett avståndstagande från en aktiv medverkan från
samhällets sida i industrins utveckling.

Enligt utskottets mening bör riksdagen därför avslå det förslag till
riktlinjer som anges i propositionen 1978/79:123. I stället bör riksdagen
ansluta sig till riktlinjerna enligt motionen 1978/79:2427 (s), vilka utgår från
grundsynen att industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället -statsmakterna, företagen och de anställda. Detta betyder att såväl ansvaret
som inflytandet över utvecklingen skall delas av alla berörda parter.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Vad
utskottet här anfört innebär att förslagen till riktlinjer för industripolitiken
enligt propositionen 1978/79:123 och enligt motionerna 1978/79:1479 (m),
1978/79:1652 (c), 1978/79:2360 (m) och 1978/79:2424 (c) avstyrks.

Också det förslag till riktlinjer som framläggs i motionen 1978/79:2362
(vpk) avstyrks av utskottet. Visserligen räknas det i denna motion - under
avsnitt ”IV. Sammanfattning” - upp elva punkter av vilka de nio första
knappast i sig kan föranleda invändningar. Dessa nio punkter kan sammanfattas
enligt följande: industrins förädlingsgrad måste höjas kraftigt, förädlingen
skall ske dels utifrån existerande ”klassisk” produktion, dels i form av
helt nya avancerade produkter och system, produktionen inom industrin
måste inriktas på sociala och mänskliga behov, förnyelsen av industrin bör
knytas till långsiktiga utbyggnader inom andra samhällssektorer, en vidgad
inhemsk marknad för nya produkter ger underlag för ökad export, industriutvecklingen
måste ses i samband med energi- och miljöfrågorna, förändringen
av arbetsprocesserna utgör en viktig del av industriell förnyelse, basen
för den tekniska forskningen måste vidgas kraftigt och en bred uppskolning
av de arbetande inom industrin bör organiseras. Den tionde punkten är att en
ny lag bör stiftas mot pris- och marknadsmanipulationer. Detta förslag kan

NU 1978/79:59

ses i samband med pågående arbete inom regeringskansliet på att utforma en
skärpt konkurrenslagstiftning.

Endast mot den elfte punkten - att de anställda skall ha majoritet i
ledningsorganen hos statliga industrier - kan enligt utskottets mening riktas
vissa principiella invändningar. Dessa invändningar innebär givetvis inte ett
avståndstagande från tanken på ökat inflytande för de anställda i olika typer
av företag. Väsentligare är emellertid att motionen bygger på ett totalt
avståndstagande från alla former av marknadsekonomi. Detta synsätt är
utskottet - som stöder en blandekonomi med inslag av såväl enskilt som
statligt och kooperativt ägda industrier - inte berett att ställa sig bakom,

dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandet 1 och med
avslag på propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment Emotionen
1978/79:1479, motionen 1978/79:1652 yrkandena 1 och 2,
motionen 1978/79:2360 yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande
del och motionen 1978/79:2424 yrkandena 1 a, 1 b och 4
antar de riktlinjer för industripolitiken som utskottet har
angivit,

b)(= utskottet),

2. beträffande en struktur- och industriutvecklingsfond (mom. 6) av Ingvar
Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll,
Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”1
partimotionerna” och slutar med ”en struktur- och industriutvecklingsfond”
bort ha följande lydelse:

Förslag om inrättande av en sådan strukturfond som nu förordas i de
socialdemokratiska partimotionerna 1978/79:2020och 1978/79:2427 har flera
gånger avvisats av riksdagsmajoriteten. Förslagets vedersakare har grundat
sina avslagsyrkanden på diverse invändningar mot vad som föreslagits om
fondens styrelse m. m. De grundläggande motiveringarna för att fonden bör
tillskapas har de konsekvent undvikit att diskutera. Det är visserligen riktigt
att staten på senare år har gjort avsevärda ekonomiska insatser för att
möjliggöra strukturförändringar inom olika branscher. De åtgärder som har
vidtagits har dock bara inneburit en tillfällig hjälp. Man har inte gjort
tillräckligt mycket för att åstadkomma en institutionell organisation som
långsiktigt kan tillföra de berörda företagen erforderliga resurser. Kravet på
samhälleligt inflytande över den fortsatta utvecklingen har inte blivit
tillgodosett i önskvärd grad.

Om inte strukturförändringarna skall bli rent defensiva krävs nya,
framtidsinriktade satsningar från företagens sida. De instrument som nu står
till buds är emellertid inte tillräckliga när det gäller att åstadkomma det

NU 1978/79:59

riskkapital som behövs. Uttalanden från senaste tid från företrädare för bl. a.
den privata skogsindustrin bär klart vittnesbörd härom. Den föreslagna
strukturfonden har därför en viktig uppgift att fylla. På ett annat sätt än de
befintliga kapitalmarknadsinstitutionerna skulle den kunna ta sådana risker
som är förknippade med alla inte rent defensiva strukturförändringar.
Expansiva mindre och medelstora företag är därvid en viktig målgrupp.
Utskottet vill betona att olika former av kapitaltillskott från fonden bör kunna
prövas, t- ex. köp av nyemitterade aktier och lån mot konvertibla skuldebrev,
och att det i vissa fall kan vara lämpligt med kombinerade insatser av fonden
och Sveriges Investeringsbank AB.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena. Riksdagens bifall till
dessa innebär enligt utskottets mening att regeringen får klara och tillräckliga
direktiv för utfärdande av närmare bestämmelser rörande struktur- och
industriutvecklingsfondens verksamhet.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandena
19, 20 och 21 och med anledning av motionen 1978/79:2020
yrkandena 5 och 6

a) beslutar inrätta en särskild struktur- och industriutvecklingsfond
med de uppgifter som utskottet anfört,

b) till Struktur- och industriutvecklingsfonden för budgetåret
1979/80 under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag
av 2 000000 000 kr.,

c) uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
garanti för struktur- och investeringsfondens förpliktelser på ett
belopp intill sammanlagt högst 2 000 000 000 kr.,

3. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (mom. 7) av Bengt
Sjönell, Fritz Börjesson, Karl-Anders Petersson och Olof Johansson (alla c)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Förslaget
tillstyrks” och slutar med ”partimotionen 1978/79:2427” bort ha följande
lydelse:

Det i propositionen framlagda förslaget är enligt utskottets mening
välmotiverat. Dock är de föreslagna resurserna alltför knappt tilltagna.
Förslaget i propositionen innebär att den för ändamålet bildade stiftelsen
under budgetåret 1979/80 skall disponera 300 milj. kr. Såsom föreslås i
motionen 1978/79:2424 (c) bör stiftelsen därutöver under budgetåret 1979/80
få möjlighet att ikläda sig ekonomiska förpliktelser upp till ett belopp av
ytterligare 300 milj. kr. Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga
regeringen att utforma ett system som gör detta möjligt.

I propositionen (s. 90) uttalas att en förutsättning för stöd skall vara en hög
andel egenfinansiering. Normalt bör, anförs det i propositionen, stöd lämnas
med halva projektkostnaden. I likhet med vad som anförs i motionen
6 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

1978/79:2424 (c) bör anspråket på egenfmansiering inte tolkas så, att det skall
vara fråga om s. k. eget kapital. Även lån från tredje part, för vilket
stöd mottagaren står risken gentemot långivaren, bör räknas som
egenfmansiering.

På ytterligare en punkt har utskottet invändningar. Det gäller reglerna för
återbetalning av lån i de fall då vid misslyckade projekt försäljning av
utvecklingsresultatet har kunnat ske. Enligt propositionen (s. 90) skall därvid
lånet återbetalas med så stor del som svarar mot köpeskillingen vid
försäljningen. I motionen 1978/79:2424 (c) anförs att detta system strider mot
principen om riskdelning. Utskottet instämmer i kritiken. I de avsedda fallen
bör intäkten fördelas mellan fonden och stöd mottaga ren i proportion till det
ekonomiska engagemang parterna stått risken för i projektet.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottets ställningstagande
innebär att syftet med motionen 1978/79:1652 (c) blir tillgodosett.
Motionerna 1978/79:2360 (m), 1978/79:2362 (vpk) och 1978/79:2427 (s)
avstyrks i här behandlade delar.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:123
bilaga 1 momenten 2,3 och 6, motionen 1978/79:1652 yrkandet
12 och motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 c och 3 a samt med
avslag på motionen 1978/79:2360 yrkandena 3, 4 och 5,
motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande del och
yrkandet 2 och motionen 1978/79:2427 yrkandet 27

a) godkänner de riktlinjer för stöd till industriellt utvecklingsarbete
som utskottet angett,

b)(= utskottet),

c) (= utskottet),

d) bemyndigar regeringen att utforma ett system som gör det
möjligt för den under b) åsyftade stiftelsen att för budgetåret
1979/80 ikläda sig ekonomiska förpliktelser med högst
300 000 000 kr. utöver det belopp som anvisats den enligt c),

4. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (mom. 7) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Förslaget
tillstyrks” och slutar med ”partimotionen 1978/79:2427” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot regeringens förslag som anförs i
motionen 1978/79:2360 (m). Det finns inte några bärande skäl för att
ytterligare en institution med uppgift att stödja industriellt utvecklingsarbete
skall upprättas. I stället bör bankkrediter användas för de i propositionen
angivna ändamålen, varvid staten bör garantera 50 % av krediten om
låntagaren inte förmår att återbetala lånet. Garantier bör kunna utfärdas upp

NU 1978/79:59

till ett belopp av 300 milj. kr. Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga
regeringen att utforma ett garantisystem med denna innebörd.

Vad utskottet här anfört innebär att såväl propositionen 1978/79:123 som
motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2362 (vpk) och 1978/79:2424 (c)
avstyrks i här behandlade delar.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:2360 yrkandena 3 och 4 och
motionen 1978/79:2427 yrkandet 27 avslår propositionen 1978/
79:123 bilaga 1 momenten 2, 3 och 6, motionen 1978/79:1652
yrkandet 12, motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande
del och yrkandet 2 samt motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 c
och 3 a,

b) med anledning av motionen 1978/79:2360 yrkandet 5
bemyndigar regeringen att ikläda staten garantier avseende lån
till forskning och utveckling till ett sammanlagt belopp av högst
300 000 000 kr. enligt vad utskottet anfört,

5. beträffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (mom. 8) av Erik
Hovhammar(m),Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och
Rune Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 28 med ”112 450 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte finna att motionärerna anfört några sakskäl för att 10
milj. kr. skulle anslås utöver vad regeringen har föreslagit som bidrag till de
regionala utvecklingsfonderna. I detta sammanhang finner utskottet anledning
peka på vad industriministern har anfört i propositionen 1978/79:100
bilaga 17 (s. 68) om att landstingen finansierar en betydande del av fondernas
verksamhet och får förutsättas framdeles öka sina bidrag. Utskottet avstyrker
sålunda det här behandlade motionsyrkandet och tillstyrker regeringens
förslag att bidraget för budgetåret 1979/80 skall utgå med 102 450 000 kr.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten B 13 och med avslag på motionen 1978/79:1652
yrkandet 14 till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för
budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 102 450 000 kr.,

6. beträffande medelstillskott till regionala utvecklingsfonder, ni. m. (mom. 9)
av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp). Margaretha af Ugglas
(m) och Rune Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”och 1978/79:2427 (s)” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:59

Utskottet vill understryka att det medelstillskott av 300 milj. kr. som
föreslås i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 innebär att de regionala
utvecklingsfondernas utlåningskapacitet höjs från nuvarande ca 1 000 milj.
kr. till ca 1 300 milj. kr. Detta innebär ett väsentligt tillskott. Bl. a. av
statsfinansiella skäl bör ingen ytterligare höjning göras nu. Av propositionen
1978/79:123 framgår (s. 84) att frågan om den fortsatta finansieringen av
fondernas utlåningsverksamhet bereds inom regeringskansliet. Mot denna
bakgrund bör riksdagen inte nu, som föreslås i motionen 1978/79:2427 (s),
utan närmare analys införa ett system med statliga garantier för utvecklingsfondernas
kapitalanskaffning. Utskottet avstyrker sålunda förslagen i motionerna
1978/79:1652 (c), 1978/79:2424 (c) och 1978/79:2427 (s) i vad avser
ökning av de regionala utvecklingsfondernas utlåningsresurser utöver vad
regeringen har föreslagit.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen

a) (= utskottet),

b) avslår motionen 1978/79:1652 yrkandet 15, motionen 1978/
79:2424 yrkandet 3 b och motionen 1978/79:2427 yrkandet
26,

7. beträffande borgenssystemför de regionala utvecklingsfondernas verksamhet
(mom. 13)av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Karl-Anders Petersson och Olof
Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med "Utskottet
kan" och slutar på s. 31 med "motionen 1978/79:2424 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet är positivt inställt till förslaget i motionen 1978/79:2424 (c) om
förstärkning av fondernas kreditkapacitet. En närmare analys torde dock
behöva göras innan riksdagen fattar beslut att det skall genomföras. Enligt
utskottets mening bör riksdagen begära att regeringen närmare undersöker
hithörande frågor och därefter återkommer till riksdagen med förslag i
ämnet.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2424 yrkandet
2 h som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. beträffande försöksverksamhet med factoringbolag (mom. 14) av Ingvar
Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll,
Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet
kan” och slutar med "motionen 1978/79:2427 (s)” bort ha följande lydelse: -

NU 1978/79:59

Utskottet finner det här behandlade förslaget i motionen 1978/79:2427 (s)
intressant och väl värt att pröva. Regeringen bör sålunda närmare utreda
möjligheterna att staten medverkar vid bildandet av factoringbolag. Riksdagen
bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2427 yrkandet
25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

9. beträffande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelSÉvfmom.
16) av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar(m), Fritz Börjesson (c),
Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c) och Olof Johansson (c)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”De
hittillsvarande” och slutar med ”denna innebörd” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att alltför kort tid har förflutit för att det skall vara möjligt
att dra så vittgående slutsatser om sammansättningen av de regionala
utvecklingsfondernas styrelser som görs i motionen 1978/79:1519. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1519,

10. beträffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (mom. 20) av
Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas
(m) och Rune Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Förslaget i”
och slutar med ”motionärerna förespråkar” bort ha följande lydelse:

Det förslag om ökat anslag till STU med ytterligare 3 milj. kr. som läggs ram
i motionen 1978/79:1652 (c) är utskottet däremot inte berett att tillstyrka.
Utskottet vill här hänvisa tillden kraftiga uppräkning av anslaget i dess helhet
som regeringens förslag innebär. Med samma motivering avstyrker utskottet
också förslaget i motionen 1978/79:2020 (s) att ytterligare 20 milj. kr. skall
anslås till STU:s allmänna verksamhet och till STU:s stöd till sådant
utvecklingsarbete som initieras av de anställda i företagen. När det gäller
medel för områdena ”anpassad teknologi för u-ländernas behov” och
"teknikupphandling” vill utskottet erinra om att det framgår av propositionen
1978/79:100 bilaga 17 (s. 162 resp. 163) att regeringens medelsberäkning
innebär ökade satsningar på bl. a. dessa två områden.

dels att utskottet under 20 bort hemställa
20. a) (= utskottet),

b) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17

NU 1978/79:59

punkten F 1 moment 2, med bifall till motionen 1978/79:330
och motionen 1978/79:1652 yrkandet 9 a samt med avslag på
motionen 1978/79:1652 yrkandena 9 b och 10 och motionen
1978/79:2020 yrkandena 2 och 3 till Styrelsen för teknisk
utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/
80 anvisar ett reservationsanslag av 396 550 000 kr.,
c-e)(= utskottet),

11. beträffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (mom. 20) av
Bengt Sjönell, Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson
(alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande pås. 35 som börjar med ”Förslaget i”
och slutar med ”motionärerna förespråkar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till det förslag om ökat anslag till STU med ytterligare
3 milj. kr. som läggs fram i motionen 1978/79:1652. Vidare anser utskottet att
regeringen, vid sitt kommande beslut om fördelningen av anslaget på
program och delprogram, bör tillföra områdena ”anpassad teknologi för
u-ländernas behov” och ”teknikupphandling” medel enligt det s. k. alternativ
2 i STU:s anslagsframställning. Om detta ej kan ske genom en
omprioritering inom ramen för det här behandlade anslaget, bör regeringen på
nytt anmäla frågan för riksdagen i lämpligt sammanhang, t. ex. i förslag till
tilläggsbudget I för budgetåret 1979/80. Utskottet föreslåratt riksdagen gör
ett uttalande av här angiven innebörd. Utskottets ställningstagande innebär
att motionen 1978/79:2020 avstyrks vad avser en höjning av anslaget med 20
milj. kr.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. a) (= utskottet),

b) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17
punkten F 1 moment 2, med bifall till motionen 1978/79:330
och motionen 1978/79:1652 yrkandena 9 och 10 samt med
avslag på motionen 1978/79:2020 yrkandena 2 och 3 till
Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av
399 550 000 kr. samt därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
c-e) (= utskottet),

12. beträffande särskilt uppfmnarstöd (mom. 21) av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, IngvarCarlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i
Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”förstärkas väsentligt” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:59

Utskottet tillstyrker förslaget i motionen 1978/79:2020 (s) att 5 milj. kr.
anvisas under ett nytt anslag, benämnt Statens fond för stöd till uppfinnare.
Det får ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för den
nyinrättade fondens verksamhet. Vad utskottet här föreslagit innebär
sålunda en ytterligare förstärkning av stödet till uppfinnare.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2020 yrkandet 1
till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1979/80
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av
5 000 000 kr.,

13. beträffande stöd till Ekoteket (mom. 22) av Bengt Sjönell, Karl-Anders
Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med "Utskottet
är” och slutar på s. 36 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av Ekotekets syfte är det angeläget att sammanslutningen
får den ökade ekonomiska trygghet som ett särskilt anslag på statsbudgeten
ger. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1978/79:1016.

dets att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1016 till Stöd till
Ekoteket för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett anslag av 200 000 kr.,

14. beträffande särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt (mom. 28) av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar
Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s)som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 39 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening börén sådan delegation som föreslås i motionen
1978/79:2427 (s) kunna bli ett värdefullt samordnande och initierande organ
när det gäller utvecklingsprojekt av den storleksordning som avses i
motionen. Utskottet anser att förslaget bör förverkligas. Ett reservationsanslagom
10 milj. kr. bör, som motionärerna föreslår, anvisas för detta ändamål
för nästa budgetår.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandena
11 och 12

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt

NU 1978/79:59

intresse för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

15. beträffande utvecklingsbolag (mom. 32) av Erik Hovhammar (m), Sven
Andersson i Örebro (fp), Margaretha afUgglas(m)och Bertil Dahlén (fp) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 42 med "Enligt
utskottets” och slutar på s. 43 med "betydande utsträckning” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner att de syften som bär upp förslagen i föreliggande motioner
i angivna delar är behjärtansvärda. Icke desto mindre anser utskottet att
yrkandena bör avslås av riksdagen. Behov av ytterligare en form av
utvecklingsstöd kan inte anses föreligga. Utskottet vill erinra om att utskottet
i det föregående har tillstyrkt ett förslag av regeringen om inrättande av en
stiftelse för industriellt utvecklingsarbete. Såväl STU och de regionala
utvecklingsfonderna som Sveriges Investeringsbank AB och Svetab har fått
eller föreslås i detta betänkande få ökade resurser för bl. a. utvecklingsändamål.
En utökning av antalet stödformer i nuvarande situation skulle enligt
utskottets mening endast verka kostnadshöjande och leda till ökad byråkrati.
Utskottet anser att det finns anledning att avvakta utfallet av utvecklingsfondernas
och Svetabs relativt nystartade verksamheter innan ytterligare
satsningar görs i enlighet med de önskemål som framförs i föreliggande
motioner. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1978/79:1010,
1978/79:1495, 1978/79:1652 (c), 1978/79:2020 (s) och 1978/79:2427 (s) i
angivna delar.

dels att utskottet under 32 bort hemställa
32. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1010 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79:1495,

c) motionen 1978/79:1652 yrkandet 7,

d) motionen 1978/79:2020 yrkandet 4,

e) motionen 1978/79:2427 yrkandena 9 och 10 samt 22 i
ifrågavarande del och 23 i ifrågavarande del,

16. beträffande lokala investmentbolag (mom. 34) av Erik Hovhammar (m)och
Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Möjligheterna
för” och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det all anledning att pröva nya vägar när det
gäller att underlätta kapitalförsörjningen för de mindre och medelstora
företagen. Utskottet finner motionärernas förslag intressant och att de
lagändringar som krävs för det angivna syftet bör genomföras utan dröjsmål.

NU 1978/79:59

Utskottet förutsätter att ett kommande förslag om lagstiftning på området
också innehåller förslag om hur skattereglerna bör ändras. Med vad här
anförts tillstyrker utskottet motionen 1978/79:1477.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1477 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande näringslivets kapitalförsörjning (mom. 39) av Bengt Sjönell,
Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 46 med ”Vad först”
och slutar på s. 47 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de genom förevarande motioner framlagda förslagen vara
väl värda att pröva. Den omständigheten att frågan om inrättande av en femte
delfond inom allmänna pensionsfonden nu övervägs inom regeringskansliet
bör inte hindra riksdagen från att genom ett uttalande till regeringen visa sitt
intresse för en sådan fond. Fonden bör enligt utskottets mening mycket väl
kunna få en sådan uppgift och inriktning som motionärerna föreslår.
Utskottet anser vidare att den i motionen 1978/79:2425 föreslagna utredningen
bör tillsättas. Utredningen bör bl. a. kunna överväga de förslag som
framförts i motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) i här aktuella
delar.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1652 yrkandena 3
och 6, motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 d och motionen
1978/79:2425 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

18. beträffande projektfond (mom. 40) av Bengt Sjönell, Karl-Anders
Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Förslaget
om” och slutar med "motionen 1978/79:2428” bort ha följande lydelse:

Den föreslagna projektfonden skulle enligt utskottets uppfattning fylla en
lucka i finansieringsmöjligheterna för mindre och medelstora företag
därigenom att lån eller bidrag från fonden skulle erhållas för att sätta en redan
utvecklad produkt i produktion. Utskottet är berett att tillstyrka att ett
finansieringsinstitut med den av motionärerna föreslagna inriktningen
kommer till stånd. Det bör dock ankomma på regeringen att för riksdagen
framlägga förslag om hur projektfondens verksamhet skall bedrivas mer i
detalj liksom hur den skall finansieras. De två yrkanden i motionen
1978/79:2428 som rör finansieringen av fonden bör därför nu avslås av
riksdagen. Vad utskottet anfört om en projektfond bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

NU 1978/79:59

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. att riksdagen

a) med anledning av motionen 1978/79:2428 yrkandet 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1978/79:2428 yrkandena 2 och 3,

19. beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag (mom. 41) av
Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att den föreslagna låneformen bör kunna vara av intresse
för svenskt näringsliv, särskilt med hänsyn till att de regionala utvecklingsfondernas
möjligheter att ge lån till nystartade företag är begränsade.
Utskottet vill framhålla att en från skatteteknisk synpunkt väsentlig aspekt
på det tyska förslaget är att lånet ges till företaget. Amorteringarna kan
därmed ske med medel som endast belastats med bolagsskatt. Detta gör att
kapitalgenereringen blir billigare än vid insats av privat, beskattat kapital.
Utskottet tillstyrker på grundval av det anförda motionen 1978/79:2360 (m) i
angiven del.

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2360 yrkandet
2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

20. beträffande medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (mom. 43) av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar
Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Avgörande för Investeringsbankens möjligheter att aktivt medverka till en
positiv investeringsutvecklingärdess förmåga att ta risker. Kraven på banken
därvidlag är nu mycket större än de var i slutet av 1960-talet. De enskilda
projekten kräver reellt sett större belopp än då, och de internationella
valutariskerna har ökat kraftigt. En kraftig förstärkning av bankens soliditet
av av central betydelse. Mot bakgrund härav och av att banken av begärda 500
milj. kr. endast fått 300 milj. kr. tillstyrker utskottet förslaget i motionen
1978/79:2427 (s) om ett medelstillskott till banken på 300 milj. kr. för
budgetåret 1979/80.

NU 1978/79:59

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2427 yrkandet
16 till Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB för
budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om
300 000 000 kr.,

21. beträffande utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet m. m.
(mom. 44) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med "Utskottet
finner” och slutar med ”motionen 1978/79:655” bort ha följande lydelse:
Sedan Investeringsbankens tillkomst år 1967 har utvecklingen på det
näringspolitiska området gått snabbt. Bl. a. har statens industriverk tillkommit,
STU byggts ut i stor skala och företagareföreningarna ombildats till
regionala utvecklingsfonder. Investeringsbanken sysselsätter i dag ca 40
personer, varav 22 handläggare. Antalet diarieförda inkomna ärenden under
år 1978 var 380, eller ca 1,4 ärenden per månad och handläggare. Av antalet
beviljade krediter, 190 st., har hälften varit tillägg till utvecklingsfondernas
krediter. Det huvudsakliga beredningsarbetet har i dessa fall skett i fonderna.
Utskottet delar motionärens uppfattning att en utredning om Investeringsbankens
organisation och arbetsuppgifter nu bör göras. Utredningen bör, som
anförs i motionen, ha ett parlamentariskt inslag. Utskottet är vidare ense med
motionären om att Investeringsbanken bör stå under bankinspektionens
tillsyn. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det vid bankens
tillkomst var ett gemensamt krav från de borgerliga partiernas sida att banken
skulle vara underkastad tillsyn av bankinspektionen (BaU 1967:33). Utskottet
tillstyrker följaktligen motionen 1978/79:655.

dels att utskottet under 44 bort hemställa

44. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:655 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

22. beträffande investeringsfond med regionalpolitisk användning (mom. 52) av
Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Förslaget i”
och slutar med "motionen 1978/79:1478 (m)” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening av vikt att alla möjligheter prövas att gynna
stödområdet i investeringshänseende. Utskottet ansluter sig i princip till
tanken att man genom att öppna nya vägar för utnyttjande av investeringsfonderna
skall skapa ett incitament för företag att förlägga en större del av sina
investeringar till särskilt sysselsättningssvaga områden. Regeringen bör,
såsom begärs i motionen 1978/79:1478 (m), för riksdagen framlägga ett
förslag av denna innebörd.

NU 1978/79:59

dels att utskottet under 52 bort hemställa

52. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1478 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

23. beträffande säkerhet för lån (mom. 54) av Erik Hovhammar (m) och
Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 57 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 58 med ”och 1978/79:1501” bort ha följande
lydelse:

Svenskt näringsliv präglas f. n. av att nyföretagandet är ringa och
investeringsviljan låg. Orsakerna härtill är många. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en bidragande faktor härvidlag är svårigheterna för i
synnerhet småföretagare att låna investeringskapital. Reglerna om säkerhet
vid lån, särskilt krav på personlig borgen av företagaren och hans familj,
framstår som onödigt hårda mot företagaren. Till bilden hör också, att borgen
ofta inte krävs så mycket för att förstärka säkerheten som av andra orsaker.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att reglerna beträffande
säkerhet för lån inte uppfattas som orättvisa och belastande på företagens
ekonomi. Detta gäller i särskilt hög grad beträffande sådana lån som
förmedlas av staten. Utskottet anser att dessa synpunkter bör beaktas av de
statliga långivande organen. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd. Därmed tillgodoses i allt väsentligt syftet med motionerna
1978/79:1008 och 1978/79:1501.

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:1008 och
1978/79:1501 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

24. beiräffande företagargymnasium(mom. 55)av Bengt Sjönell, Karl-Anders
Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Nyföretagandet i svenskt näringsliv har avtagit under senare år. Anledningarna
härtill torde vara flera. Enligt utskottets mening skulle en redan på
gymnasienivå insatt upplysningsverksamhet angående företagandets krav,
villkor och betydelse i vårt samhälle kunna ha en på lång sikt positiv verkan
när det gäller företagarrekryteringen. Mot denna bakgrund anser utskottet att
den i förevarande motion väckta tanken på ett företagargymnasium kan vara
värd att pröva. Enligt utskottets mening bör dock en gymnasieskola inte
inrättas enkom för detta syfte. Utbildningen skulle däremot kunna utgöra en
linje eller dellinje på ett allmänt gymnasium, lämpligen i anslutning till
befintlig ekonomisk eller kameral linje. Utskottet finner det önskvärt att en

NU 1978/79:59

försöksverksamhet kommer till stånd enligt de riktlinjer som anges i
motionen 1978/79:2424 (c). Verksamheten bör, som anförs i motionen,
kunna förläggas till ett gymnasium i Jämtland. Utskottet tillstyrker därmed
motionen i nu angiven del.

dels att utskottet under 55 bort hemställa

55. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2424 yrkandet
2j som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

25. beträffande investeringsprogram för statsägda företag (mom. 58) av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar
Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (allas) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande pås. 60 som börjar med "Alla större”
och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Det är väsentligt att de statsägda företagen spelaren aktiv roll inom ramen
för näringspolitiken. En förutsättning för att det skall kunna ske är att de
berörda företagen har en hög beredskap när det gäller investeringsplaneringen.
Detta förutsätter i sin tur att finansieringsfrågorna är lösta i god tid.
Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse det förslag om treåriga investeringsprogram
för statens företag som framläggs i motionen 1978/79:2020 (s)
och finner angeläget att det genomförs.

dels att utskottet under 58 bort hemställa

58. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2020 yrkandet
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser (mom. 60) av Bengt Sjönell (c). Sven Andersson i
Örebro (fp), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp), Ingegärd
Oskarsson (c) och Olof Johansson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”De motiv”
och slutar med "denna innebörd” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de invändningar av principiell natur som i
propositionen framförs mot systemet med offentliga styrelseledamöter i
industriföretag. Kritiken innebär framför allt att offentlig styrelserepresentation
är ett instrument som innebär risker för utveckling av okontrollerad
maktutövning hos den centrala byråkratin. Risk föreligger vidare för att
ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga intressen blir oklar.
Sådana risker bör undvikas framför allt i industriföretag. Utskottet godtar
därför den inskränkning i lagstiftningens tillämpningsområde som föreslås i

NU 1978/79:59

propositionen. Med hänsyn till att den länge aviserade utvärderingen av
lagstiftningen ännu ej kommit till stånd är det enligt utskottets uppfattning
välbetänkt att lagen t. v. förlängs på endast ett år. Utskottet tillstyrker därför
propositionen 1978/79:184 och avstyrker motionen 1978/79:2427 (s) i
ifrågavarande delar och motionen 1978/79:2538.

dels att utskottet under 60 bort hemställa

60. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:184 och med
avslag på motionen 1978/79:2427 yrkandena 6 och 7 och
motionen 1978/79:2538 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser,

27. beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser (mom. 60)av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af
Ugglas (m) som anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”De motiv”
och slutar med ”denna innebörd” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det uttalande i propositionen som har citerats i det
föregående har någon egentlig utvärdering av den nu sex år gamla
försöksverksamheten av lagstiftningen om offentlig styrelserepresentation
inte gjorts. Det har således inte visats att lagstiftningen haft den positiva
verkan på relationerna mellan företaget och samhället som lagstiftaren utgick
ifrån år 1976.1 denna situation anser utskottet, i likhet med upphovsmännen
till motionen 1978/79:2538, att det inte kan anses befogat att nu förlänga
lagens giltighet ens i de delar som föreslås i propositionen. Denna bör därför
avslås av riksdagen. Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen
1978/79:2538 och avstyrker de här aktuella yrkandena i motionen 1978/
79:2427 (s), vilka syftar till en mer vittgående styrelserepresentation för
samhället än den propositionen går ut på.

dels att utskottet under 60 bort hemställa

60. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:2538 avslår propositionen
1978/79:184,

b) avslår motionen 1978/79:2427 yrkandena 6 och 7,

28. beträffande kommunal representation i vissaföretagsstyreiser (mom. 61) av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar
Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (allas) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”De sakskäl”
och slutar med ”motionen 1978/79:1069” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:59

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning i frågan. På de skäl
som anförts i motionen förordar utskottet således att en lagstiftning om
styrelserepresentation för kommunerna i ortsdominerande företags styrelser
kommer till stånd. Regeringen bör framlägga ett förslag om sådan lagstiftning
för riksdagen. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motionen 1978/
79:1069.

dels att utskottet under 61 bort hemställa

61. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1069 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. beträffande handelshus (mom. 67) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha
af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med ”del tillgodosetts” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med motionärerna att det är utomordentligt viktigt
att också de mindre företagen ges bättre möjligheter att marknadsföra sina
produkter utomlands. Utskottet anser att de regionala utvecklingsfonderna
bör fortsätta utbyggnaden av sin exportfrämjande verksamhet. Detta bör
dock inte i första hand ske genom att särskilda handelshus inrättas vid
fonderna. Utvecklingsfondernas insatser på området bör utvärderas innan
man tar ställning till en ytterligare utvidgning av organisationen. Utskottet
vill därför inte nu förorda att förslaget i motionen 1978/79:1652 (c) genomförs.
I samband härmed vill utskottet understryka vikten av att den satsning på
exportfrämjande åtgärder som sker inom UD:s och Exportrådets ram också
kommer de mindre företagen till godo. Däremot ställer utskottet sig
avvisande till förslaget att en ny statlig organisation skall byggas upp i form av
statliga handelshus. Utskottet kan inte finna annat än att förslaget leder till att
vi får ytterligare kostnadskrävande statlig byråkrati till tvivelaktig nytta.
Utskottet avstyrker sålunda motionen 1978/79:2427 (s) i nu berörda delar.

dels att utskottet under 67 bort hemställa
67. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1652 yrkandet 8,

b) motionen 1978/79:2427 yrkandena 13 och 14,

30. beträffande översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet (mom.
69) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med ”motionen 1978/79:1524” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att aktieägandet och aktiesparandet
spelar en viktig roll i den svenska marknadsekonomin även om aktiesparandet
utgör en liten del av hushållens samlade förmögenhet. Det är, som

NU 1978/79:59

framhålls i motionen, viktigt att aktiesparande kan ske på rimliga ekonomiska
villkor jämfört med andra sparformer. Utskottet delar motionärens
uppfattning att så inte kan anses vara fallet i dag. Skattesystemet missgynnar
sparandet i aktier. De mindre aktieägarna har ofta ett begränsat inflytande på
bolagsstämmorna. Informationen från företagens sida kan förbättras. Enligt
utskottets mening bör en utredning tillsättas med uppgift att se över
aktiesparandets villkor. Utredningen bör överväga bl. a. de förslag till
reformer av den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen som framläggs i motionen
1978/79:1524. Motionen tillstyrks av utskottet. Riksdagen bör göra en
framställning till regeringen av den innebörd utskottet föreslagit.

dels att utskottet under 69 bort hemställa

69. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1524 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (mom. 7) av Ingvar
Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll,
Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s):

Yrkandet i den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427 om avslag
på regeringens förslag att 300 milj. kr. skall anslås till stöd för industriellt
utvecklingsarbete förutsatte att struktur- och industriutvecklingsfonden
skulle inrättas och att därför ingen särskild medelsanvisning skulle behövas.
Om riksdagen skulle avslå förslaget om en sådan fond är vi beredda att stödja
regeringsförslaget om ett anslag på 300 milj. kr.

NU 1978/79:59

Bilaga 1

Sammanställning av principiella synpunkter rörande industripolitiken Propositionen

1.978/79: 1 23 (s. 44-52)

4.1 Principiell syn på industripolitiken

Den svenska ekonomin bygger av tradition på marknadshushållningens
principer. Marknadssystemet har betydande fördelar. I systemet finns inbyggt
en strävan till effektivt utnyttjande av resurserna och till en sådan inriktning
av produktionen att konsumenternas önskemål tillgodoses. Ett
marknadssystem ger dessutom möjlighet till decentralisering av beslut och
ansvar.

Marknadssystemet bygger på att de enskilda företagen fattar beslut om
vilka produkter som skall tillverkas och hur de skall framställas. Besluten
fattas på grundval av bedömningar av produktionskostnader och konsumenternas
beredskap att betala för företagens produkter. Förändringar i
priserna på marknaden och i företagets möjligheter att få avsättning för
produkterna ger företaget anledning att anpassa sin produktionsvolym och
ständigt ompröva sitt produktval och sin produktionsteknik. Marknadsekonomins
styrka ligger bl. a. i en smidigare anpassning till nya lägen som
dessa marknadssignaler ger. jämfört med den betydligt trögare anpassningen
i administrativt styrda system.

Företagen bygger naturligtvis sina beslut även på annan marknadsinformation
än nulägets priser och efterfrågan. Investeringsbesluten måste ofta
fattas på grundval av förväntningar om mer långsiktiga förändringar i efterfrågan.
produktionsteknik, konkurrensförhållanden, löner etc. Även för
denna typ av mera framtidsinriktad information utgör emellertid marknadssystemets
pristrender en viktig grund.

Sverige utgör en del av ett internationellt marknadsekonomiskt system.
Vår industri är i hög grad internationaliserad och vår export består till

7 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

övervägande delen av industrivaror. Sverige har av tradition stött en fri
handel. Denna frihandels vänliga politik som Sverige och andra industriländer
fört under efterkrigstiden har lett till ett ökat handelsutbyte. Den har
också utgjort en förutsättning för en effektiv konkurrens.

Vårt deltagande i ett på frihandelns principer grundat internationellt
ekonomiskt system har gett oss en välfärdsutveckling som inte hade kunnat
uppnås på annat sätt. Det har möjliggjort ett effektivt utnyttjande av en
internationell arbetsfördelning. Våra komparativa fördelar när det gäller
t. ex. råvaror, ekonomisk och teknisk kompetens samt utbildad arbetskraft
har väl kunnat utnyttjas.

Jag vill understryka att Sverige även i fortsättningen måste aktivt verka
för en fri internationell handel. En friare handel ligger i alla länders intresse.
Utan fritt tillträde för varor och tjänster från svensk industri på utländska
marknader kan våra industripolitiska mål om ökning av industriproduktionen
och varuexporten inte uppnås.

Fri handel kan bara vara fri i båda riktningarna. Svenska åtgärder för att
hindra import till Sverige skulle omedelbart riskera att leda till motåtgärder
riktade mot svensk export. Vi har också tillsammans med andra länder åtagit
oss att på handelns område avhålla oss från diskriminerande åtgärder
och att slå vakt om frihandelssystemet.

Genom marknadsmekanismerna skeren fortlöpande anpassning till ändrade
efterfråge- och produktionsförhållanden. Jag har tidigare redovisat
vissa drag i den anpassningsprocess som har skett inom svensk industri,
förändringar har alltid både plus- och minussidor. Det bör vara en strävan
att fördela inte bara vinsterna av förändringarna utan också kostnaderna
på ett så rättvist sätt som möjligt. Staten måste ta på sig ansvar för att underlätta
omställning för enskilda människor och familjer.

En social marknadshushållning kräver en mängd samhällsfunktioner
som stödjer, förbättrar eller korrigerar marknadens funktionssätt. Dessa
ingrepp sker på en lång rad olika områden. Syftet är ofta att förhindra eller
att påverka takten i de effekter som marknadskrafterna annars skulle kunna
leda till. Som exempel på sådana samhällsinsatser kan nämnas stabiliserings-
och skattepolitiken, handelspolitiken, regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken.
industripolitiken, energipolitiken, utbildningspolitiken,
miljöpolitiken och konsumentpolitiken. Åtgärder inom ramen för
t. ex. den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken, industripolitiken,
utbildningspolitiken och konsumentpolitiken syftar främst till att
stödja och förbättra marknadens funktionssätt medan åtgärder inom t. ex.
regional- och miljöpolitiken syftar till att korrigera marknadskrafterna av
hänsyn till andra politiska mål som bedömts få alltför liten vikt på en ”fri”
marknad. Jag återkommer i det följande till vissa synpunkter på sambandet
mellan industriutvecklingen och några av dessa områden.

De förutsättningar som skapas av åtgärderna inom bl. a. här nämnda
områden utgör tillsammans med de krafter som verkar på marknaden den

NU 1978/79:59

miljö i vilken industriföretagen har att verka. Jag vill särskilt framhålla den
stora betydelse som måste tillmätas den allmänna ekonomiska politiken.

En långt utdragen lågkonjunktur kan väsentligt ändra förutsättningarna
för ekonomins funktionsmöjligheter. Den kan t. ex. leda till att produktionskapacitet
som från långsiktig synpunkt borde finnas kvar. slås ut eller
till att företagens finansiella ställning urholkas på ett sätt som gör dem alltför
defensiva. Kraftiga och oväntade förändringar av råvarupriser, löner,
lånemöjligheter m. m. kan förrycka företagens planering och skapa en utvecklingshämmande
osäkerhet. En av statens mest angelägna uppgifter är
därför att genom en väl avvägd ekonomisk politik skapa en tillräckligt stabil
ekonomisk miljö.

Det är uppenbart att svensk industri under åren 1975-1977 har lidit
svårt av en kostnadskris, som var den viktigaste orsaken till industrins omfattande
problem under dessa år. Kostnadsutvecklingen har förstärkt svårigheterna
för branscher som har varit utsatta också för strukturella påfrestningar.
Den har också hållit tillbaka expansionen i vissa s. k. framtidsbranscher.
vilket har gjort strukturomvandlingen svårare än vad som annars
skulle ha varit fallet. Genom de ekonomisk-politiska åtgärderna under
åren 1977 och 1978. och genom det ansvarsfulla löneavtal som har träffats
för åren 1978 och 1979 har dock förutsättningar skapats för en återhämtning
för svensk industri. Under år 1978 har också utvecklingen i flera viktiga
avseenden vänt. En positiv utveckling förutses också för år 1979. Det
finns emellertid stora strukturproblem, framför allt för våra basindustrier,
som kommer att kräva betydande förändringar under de kommande åren.
En successiv krympning i dessa branscher kommer också att ställa stora
krav på expansion i andra sektorer.

Industrin måste alltså förnyas. Förnyelse är emellertid en mödosam och
tidskrävande process. Takten i förnyelsen begränsas av en rad faktorer,
bl. a. tillgång till utbildad arbetskraft, goda företagsledare, riskvilligt kapital
samt inte minst goda och utvecklingsbara idéer. Alla föreställningar om
att mycket stora delar av svensk industri på kort tid skall kunna ersättas av
ny och mer konkurrenskraftig industri är helt orealistiska. Det måste därför
för åren framöver vara en central uppgift för den ekonomiska politiken
och för arbetsmarknadens parter att se till att kostnadsutvecklingen inte
går snabbare än att den helt övervägande delen av den befintliga industrin
vid varje tidpunkt har möjlighet att hävda sig på världsmarknaden.

Lönsamheten är av central betydelse för industrins utveckling. Det är
bara lönsamma företag som i längden kan ge de anställda trygghet, som
kan locka till sig riskvilligt kapital och som kan expandera. Det har i debatten
kring marknadsekonomin ibland hävdats att företagsekonomisk lönsamhet
skulle vara ett alltför snävt mål som främst tillgodoser kapitalägarnas
intressen, .lag delar inte den uppfattningen. Lönsamma företag gagnar
alla intressegrupper. Självfallet skall lönsamheten inte uppnås genom en
oacceptabel exploatering av människor eller miljö. Genom lagstiftning, av -

NU 1978/79:59

100

tal m. m. måste därför vissa restriktioner uppställas för företagens handlingsfrihet.
Att ett företag med iakttagande av de gränser som dessa restriktioner
sätter är lönsamt, är emellertid ett uttryck för att företaget producerar
varor som tillfredsställer konsumenternas efterfrågan, och att det
sköts på ett effektivt sätt. För att en rimlig vinstnivå skall kunna accepteras
av alla krävs att vinsterna fördelas på ett rättvist sätt mellan olika grupper
i samhället.

Att man i en marknadsekonomi uppmuntrar vinstgivande produktion beror
på att man därigenom räknar med att också gagna det samhällsekonomiska
intresset. Normalt är skillnaden mellan den företagsekonomiska och
den samhällsekonomiska kalkylen liten, i synnerhet om man anlägger ett
långsiktigt perspektiv. De avvikelser som kan finnas mellan samhällsekonomiskt
och företagsekonomiskt intresse söker staten korrigera genom de
tidigare nämnda ramarna och restriktionerna för företagens handlande.
Trots dessa åtgärder kan avvikelser förekomma och i vissa fall motivera
ytterligare statliga ingrepp, men detta är snarare undantag än regel.

Det är naturligt att lönsamma företag visar ett större socialt ansvar än
vad som krävs genom statliga påbud. Ett starkt motiv härför kan vara att
det gagnar företagets långsiktiga lönsamhet och effektivitet. Däremot kan
det innebära vissa olägenheter att ställa alltför omfattande sociala krav på
företagen vid sidan av de påbjudna, t. ex. att de skall anskaffa ny sysselsättning
i samband med nedläggningar av vissa enheter. Det kan leda till en
obenägenhet från företagens sida att t. ex. göra regionalpolitisk! önskvärda
investeringar eller till en utarmning av företagets möjligheter att utveckla
livskraftiga enheter. Finns samhällsekonomiska motiv för ett handlande
som kraftigt avviker från det som företaget finner mest rationellt, måste
ansvaret härför i allmänhet åvila samhället.

Samtidigt som en god lönsamhet i företagen är eftersträvansvärd finns
betydande risker med en alltför hög vinstnivå och kanske framför allt med
mycket starka variationer i vinstnivån. Plötsliga vinstuppgångar av det
slag som vi hade under åren 1974-1975 kan leda till en oberättigad optimism
och risk för mindre noggrant prövade investeringsbeslut. Den prövning
som normalt görs i banker och av andra kreditgivare bortfaller. Dessutom
kan en alltför hög vinstnivå eller en alltför snabb vinstuppgång leda
till en ryckig och okontrollerad löneutveckling.

Staten påverkar lönsamheten i företagen framför allt genom den allmänna
ekonomiska politiken och skattepolitiken. Det är min bedömning att
lönsamheten i företagen måste höjas betydligt jämfört med nuvarande låga
vinstnivå. I LU 78 har beräkningarna utgått från att relationerna mellan
bruttovinster och löner återgår till det läge som rådde de första åren på
1970-talet. Det är sannolikt att den period av stora investeringar som nu
ligger framför oss kräver en lönsamhet av denna storleksordning. En lägre
lönsamhetsnivå skulle innebära risker för en vikande soliditet och därmed
sannolikt utgöra en broms på investeringsviljan.

NU 1978/79:59

101

Det är av central betydelse för svensk ekonomi att under åren framöver
få till stånd en industriell tillväxt. Industriproduktionen och industrivaruexporten
måste nå en sådan volym att underskottet i de s. k tjänste- och
transfereringsbalanserna kan långsiktigt balanseras. För att uppnå den
nödvändiga volymtillväxten krävs att resurserna utnyttjas på ett effektivt
sätt. dvs. att efterfrågade varor kan produceras till konkurrenskraftiga priser.
Den nödvändiga tillväxten kan inte komma till stånd utan strukturförändringar
i industrin. Som jag tidigare har framhållit är det en central uppgift
för staten att se till att dessa strukturförändringar sker i socialt acceptabla
former.

Avgörande för om en tillräcklig industriell expansion skall kunna uppnås
är hur framgångsrik den ekonomiska politiken kommer att vara. Industripolitiken
i en snävare mening, dvs. statliga åtgärder av olika slag som direkt
tar sikte på att påverka industrins utveckling, kan spela en viktig kompletterande
roll. Däremot går det aldrig att med industripolitiska åtgärder
kompensera en dålig ekonomisk politik.

Industripolitiken är till sin natur mer eller mindre selektiv. Allmänt sett
torde man kunna hävda att den mer offensiva industripolitiken är förhållandevis
generell. Åtgärderna riktar sig till många foretag i en eller flera
branscher. Direkta insatser kanaliseras ofta genom statliga eller halvstatliga
institutioner. Någon politisk värdering av de projekt som kommer i fråga
för stöd görs inte. De defensiva åtgärderna, de som sätts in för att rädda
ett eller några företag, eller för att klara en krissituation, är av naturliga
skäl riktade. Problemen är väl lokaliserade och insatserna kan riktas med
stor träffsäkerhet. Att åtgärderna är defensiva i här angiven mening, utesluter
givetvis inte att de kan få en offensiv utformning, dvs. utformas så
att de kan bidra till en bättre utveckling och lönsamhet på sikt.

Denna skillnad mellan offensiva-generella respektive defensiva-selektiva
åtgärder är ingen tillfällighet. Jag har redan i all korthet motiverat varför
de defensiva åtgärderna kan riktas direkt mot problemhärdarna. De offensiva
åtgärderna måste på samma sätt vara mer generella, eftersom vi inte
har någon enkel metod för att finna de företag och projekt till vilka de bör
riktas. En offensiv industripolitik måste därför ta sikte på främst att skapa
goda förutsättningar för att många idéer skall få möjlighet att bli prövade
på marknaden. De misslyckanden som alltid kommer att förekomma kan
visserligen i efterhand uppfattas som en form av resursslöseri, men är det
nödvändiga priset för att finna också de framgångsrika produkterna och
affärsidéerna.

För att kunna bedöma behovet av särskilda industripolitiska insatser
krävs en fortlöpande bevakning av utvecklingen inom industrin. Den sker
framför allt inom industridepartementet och SIND. Från olika håll har förslag
rests om en utbyggnad av denna bevakning. Sålunda har SIND lagt
förslag om forsknings- och utredningsprogram. Även i riksdagen har förslag
med denna inriktning väckts. Bland förslagen från SIND kan noteras
bl. a. följande:

NIJ 1978/79:59

102

- uppbyggnad av databank som belyser svensk industris internationella
konkurrenskraft,

- studier av svensk industris komperativa för- och nackdelar,

- studier av de ekonomiska, politiska och sociala förutsättningarna som
industrialiseringen i de nya industriländerna bygger på samt av den roll
statliga satsningar och s. k. fria zoner spelar i denna utveckling,

- studier som belyser de nya industriländerna som exportmarknader för
svensk industri,

- studier som belyser nya regionala och branschmässiga drag i den internationella
arbetsfördelningen inkl. ett försök att bestämma vilken typ av
information som krävs för att denna utveckling ska kunna följas kontinuerligt,

- en förstudie för att belysa möjligheten av att göra prognoser för svensk
industri baserade på s. k. världsmodeller. exempelvis FN-studien The
Future of the World Economy,

- en jämförande studie av politik för industriell expansion i olika länder,
exempelvis Japan och Västtyskland,

- studier av de faktorer som har varit avgörande för den svenska industriella
utvecklingen under efterkrigstiden.

Jag anser för min del att det finns skäl att överväga om, och i vilka former,
en utökad informationsinsamling och en utökad analys bör ske. Jag
kommer därför i annat sammanhang att föreslå att regeringen bemyndigar
mig att tillkalla en särskild utredare för att närmare belysa hur dessa frågor
lämpligen skall hanteras.

De industripolitiska stimulansåtgärderna, dvs. de åtgärder som syftar till
att underlätta industriell utveckling och expansion, är av många olika slag.
Åtskilliga syftar till att förbättra informationsunderlaget för övriga beslutsfattare.
Hit hör t. ex. branschråden och liknande organ som medverkar
till ett ökat informationsutbyte. Branschråden har också initierat en
omfattande utredningsverksamhet som lett till en samlad information om
olika problemområden. Liknande utredningar utförs också inom bl. a.
SIND och i det offentliga utredningsväsendet. Som exempel frår. senare år
kan nämnas utredningar om handelsstål- och specialstålindustrin, olika
delbranscher inom skogssektorn, bilindustrin, maskinindustrin, elektronikindustrin.
livsmedelsindustrin samt gjuteriindustrin. I sammanhanget
kan också nämnas Sveriges geologiska undersöknings karteringsverksamhet.

Staten kan i vissa fall också medverka till att diskussioner inom och mellan
företag kommer till stånd. Ofta motiveras en sådan statlig medverkan
av att ett eller flera företag har begärt och i vissa fall fått statligt stöd. Stödet
bedöms emellertid vara otillräckligt för att klara företagets fortlevnad
och det gäller därför att finna andra lösningar på problemen. Sådan medverkan
kan ske t. ex. genom deltagande av statliga förhandlingsmän i diskussioner
mellan företag. Som exempel kan nämnas det arbete som f. n.
pågår inom skogsindustrin.

NU 1978/79:59

103

De kanske viktigaste statliga insatserna utgörs av den breddning av utbudet
av finansiellt kapital som uppnås med hjälp av olika statliga och
halvstatliga institutioner. Genom att ge krediter på andra villkor och för
delvis andra ändamål än vad det ordinarie kreditväsendet gör kan dessa institutioner
medverka till att åtskilliga projekt kommer till stånd som eljest
aldrig skulle bli av. Det finns ett stort antal institutioner av här nämnt slag.
Investeringsbanken. STU, de regionala utvecklingsfonderna. SEK. m.fl.
utgör exempel härpå. Också de medel staten ställt till förfogande för strukturåtgärder
inom specialstål- och stålgjuteriindustrin kan hänföras till denna
kategori. Syftet med krediterna är ofta att medverka i projekt som innebär
större risker eller där tillräckliga säkerheter inte kan erbjudas för att
vanlig affärsmässig finansiering skall kunna ordnas. I regel spelar de statliga
insatserna en kompletterande roll. Jag återkommer i det följande med
förslag till ytterligare statliga insatser av det slag som jag här har exemplifierat.

Staten har också en viktig funktion att fylla när det gäller teknisk forskning
och utveckling. Stöd till detta lämnas dels inom universitet och högskolor,
dels inom ramen för STU. Riksdagen har för innevarande budgetår
kraftigt höjt anslagen till STU. I budgetpropositionen (prop. 1978/79:100
bil. 17) har en ytterligare förstärkning för nästa budgetår föreslagits. Jag
återkommer i det följande till frågan om teknisk forskning och utveckling.

De insatser jag hittills har berört har alltså i huvudsak generell inriktning.
De ställs till förfogande för stora delar av industrin utan att riksdag
och regering tar ställning till enskilda företag eller projekt. Den andra huvudkategorin
a v insatser från statens sida syftar till att påverka utvecklingen
i enskilda företag eller branscher eller kanske oftare takten i utvecklingen.
I vissa fall kan t. ex. nedgången i en viss bransch vara så snabb att man
har anledning att befara stora lokala och regionala problem. Staten kan i
sådana lägen medverka till att neddragningen sker i socialt acceptabla former.
Varvsindustrin är ett exempel härpå. I andra fall riktas de statliga insatserna
direkt till enskilda företag och syftar till att uppnå t. ex. en långsammare
neddragning eller till att överbrygga en tillfällig nedgång i avvaktan
på bättre konjunkturer. De villkorliga lån som lämnats till Uddeholms
AB och Norrlands Skogsägares Cellulosa AB liksom de statliga kreditgarantierna
till skogsindustrin är exempel på sådana åtgärder. Av försörjningspolitiska
skäl kan det i vissa fall vara motiverat att säkerställa viss
produktion t. ex. genom avtal mellan staten och ett eller flera företag. Sådana
avtal finns främst inom det grundtextila området. Stöd som motiveras
av försörjningsberedskapsskäl lämnas också till skoindustrin. De statliga
insatserna inom handelsstål- och gruvindustrin har syftat till att förhindra
en oacceptabelt snabb neddragning, men har samtidigt inriktats på en omstrukturering
som syftar till att på sikt göra SSAB och LKAB till lönsamma
och livskraftiga företag. Detsamma gäller Datasaab.

SIND:s branschprogram har syftat till att stimulera en sådan utveckling

NU 1978/79:59

104

inom programbranschema att de på sikt skall kunna bli mer konkurrenskraftiga
och därmed av egen kraft kunna överleva.

Inom skogsindustrisektorn är det angeläget att på grund av den bristande
råvarutillgången hålla tillbaka expansionen av produktionskapacitet.
Av denna anledning krävs sedan år 1977 tillstånd för utbyggnad av kapaciteten
inom skogsindustrin (tillstånd enligt I36a§ byggnadslagen. SFS
1977:385).

Det är av största vikt att framhålla att statliga organ i allmänhet inte har
någon unik kompetens att förutsäga marknadsutvecklingen och att peka ut
delbranscher, företag, produkter och affärsidéer som i framtiden kommer
att ha framgång på marknaden. Det är också svårt för statsmakterna att
förutse vilka branscher som kommer att få problem. Visserligen finns det
ofta varnande röster som förutser tillbakagång i vissa branscher, men de
balanseras nästan alltid av mer optimistiska tongångar från annat håll.
Övervägandena kring projekt Stålverk 80 kan utgöra en god illustration till
detta. Svårigheterna att förutse utvecklingen kan illustreras också av att
1975 års långtidsutredning inte berörde de kommande problemen i t. ex.
stålindustrin. Det är ofta enkelt att med facit i hand säga vad som borde ha
uträttats på ett visst område men betydligt svårare att i förväg ange detta.

Det kan ofta ligga en lockelse för regering och riksdag att ingripa i företag
och branscher som har problem eller att på andra grunder göra statliga
insatser. Åtgärderna kan, oavsett vilka de reella effekterna blir, ge ett intryck
av engagemang och aktivitet. Ofta är det dock svårt att helt överblicka
konsekvenserna av statliga insatser. Det är inte ovanligt att de positiva
kortfristiga effekterna av ett statligt ingripande framhålls medan de långsiktiga
effekterna ägnas mindre uppmärksamhet, delvis därför att de i ett
pressat beslutsläge kan vara svåra att överblicka. Här kan dock finnas risker
för konkurrenssnedvridning och undanträngning av långsiktigt bättre
satsningar från kapitalmarknaden. Vidare innebär politiskt beslutade insatser
ofta låsningar som i ett senare skede, med ändrade förutsättningar, kan
vara svåra att komma ifrån.

Trots de risker som är förenade med statliga insatser kan sådana givetvis
ändå många gånger vara motiverade. Jag har nyss givit åtskilliga exempel
på det. Jag vill emellertid framhålla att det inte behöver uppfattas som
planlöshet eller bristande engagemang om statsmakterna efter genomförda
analyser finner att statliga insatser i ett visst företag eller en viss bransch
inte är motiverade. Det kan t. ex. bero på att man funnit att ett statligt ingripande
skulle få sådana långsiktigt negativa effekter som tidigare exemplifierats
eller att de statliga åtgärder som står till buds inte kan hjälpa företaget
till en positiv utveckling.

När det gäller utvecklingen av nya affärsidéer bör man enligt min mening
vara medveten om att politiska organ, statliga myndigheter och etablerade
intresseorganisationer genom sin uppbyggnad ibland kan utgöra en
återhållande kraft snarare än en pådrivande. De kan ha svårare att se både

NU 1978/79:59

105

riskerna och möjligheterna i utvecklingen än enskilda människor och företag
som är verksamma ute på fältet. Det finns åtskilliga exempel på personer
och företag med nya idéer som länge har fått slåss i motvind mot det
samlade etablissemanget innan marknadskrafterna har visat att deras idéer
har varit bärkraftiga.

Vad jag nu har anfört bör inte innebära något hinder för staten att medverka
med t. ex. riskkapital i intressanta utvecklingsprojekt. Denna verksamhet
bör emellertid alltid ha en begränsad omfattning för att inte allvarligt
inkräkta på utrymmet för satsningar på den reguljära marknaden. Motiven
för statlig medverkan kan vara t. ex. att projekt genomförs på nationell
eller internationell nivå eller att enskilda företag saknar möjlighet att deltaga
i ett visst projekt på grund av bristande egna resurser. Exempel på sådana
här insatsområden kan vara rymdverksamhet, utvecklingsprojekt inom
flygindustrin och enstaka projekt av typ Stirlingmotorn. Den särskilda näringspolitiska
delegationen har för sin del pekat på bl. a. informationsteknik.
mikroelektronik och bioteknik som s. k. nationella utvecklingsprojekt.
I detta sammanhang finns också skäl att erinra om statens roll som beställare
av t. ex. teleutrustning, järnvägsmaterial och utrustning inom energisektorn.

NU 1978/79:59

106

Motionen 1 978/79:2360 (m)

Inledning

1 motionen 1978/79:1108 till innevarande riksmöte har vi utvecklat vår syn
på näringspolitiken och därmed även på industripolitiken. Denna vår
principiella syn ligger fast.

Den svenska välfärden har vuxit fram genom enskilda initiativ och fri
konkurrens på lika villkor. Det är positiva tillgångar som vi bör slå vakt
om.

Den syn på industripolitiken och marknadsekonomin som kommer till
uttryck i propositionen överensstämmer till stora delar med vår uppfattning.
Propositionen redogör utförligt och på ett förtjänstfullt sätt för de problem
som är förknippade med selektiva åtgärder inom industripolitiken. Främst
pekas på riskerna för konkurrenssnedvridningar, stödmentalitet i företagen
och en snedbelastning av kapitalmarknaden. Vi finnér det mot den bakgrunden
anmärkningsvärt att regeringen i tillämpningen av vad som i propositionen
benämns ”aktiv näringspolitik” i så stor utsträckning kommit att
tillgripa selektiva stödåtgärder till industrin. Till en del har detta blivit följden
av att folkpartiet genom att medverka till höjningar av arbetsgivaravgifterna
försämrat näringslivets förmåga att konkurrera av egen kraft.

I motionen 1108 föreslår vi - som ett led i strävan att begränsa statens
utgifter-att regeringen skall redovisa gjorda åtaganden på industripolitikens
område samt möjligheterna att med hänsyn till bl. a. de förbättrade
konjunkturutsikterna begränsa transfereringarna till företagssektorn.
Näringsutskottet har i betänkandet 1978/79:21 sagt att utskottet delar
motionens krav. Även finansutskottet instämde i betänkandet 1978/79:20 i
motionens krav i detta avseende. Till vår utomordentliga förvåning saknas
denna redovisning i föreliggande proposition.

Propositionen redogör för företagens sjunkande soliditet som, tillsammans
med minskad lönsamhet, har lett till en avmattning i investeringsverksamheten.
Någon analys av orsakerna till den sjunkande soliditeten i företagen
görs emellertid inte. Detta är beklagligt, eftersom det då hade framkommit för
den fortsatta politiken lärorika slutsatser om hur statsmakternas felinriktade
åtgärder på den ekonomiska politikens område under 1960- och 1970-talen
ledde till att företagen förlorade sin förmåga till sparande och investeringar
och därmed fick svårigheter att ge tillräcklig sysselsättning. Medvetet eller
omedvetet drev den dåvarande socialdemokratiska regeringen en politik som
försämrade lönsamheten i näringslivet och gjorde företagen mera beroende
av kapitaltillskott från det offentliga.

Propositionens resonemang om att näringslivets investeringsverksamhet
har blivit så mycket mera riskfylld eller kapitalintensiv övertygar inte. Detta
kan gälla vissa branscher och särskilda projekt, men den tekniska utvecklingen
leder också till ökad flexibilitet och minskade kapitalbehov inom andra

NU 1978/79:59

107

delar av näringslivet. Talet om de stora riskfyllda projekten som endast kunde
finansieras med statliga medel låg bakom Investeringsbankens tillkomst och
har sedan fått motivera fortsatta statliga ingripanden utan någon hittills
konstaterbar utvecklingsbefrämjande effekt på svenskt näringslivs konkurrensförmåga.

Propositionens diskussion om marknadsekonomins förtjänster rimmar illa
med förordet för någon typ av löntagar- eller medborgarfonder och resonemanget
om att fortsatta statliga ägarengagemang kan bli nödvändiga.
Föredraganden förbiser därmed också den investeringshämmande effekt
som de socialdemokratiska förslagen om löntagarfonder i sig har inneburit.
Det nuvarande ”kapitalproblemet” inom näringslivet är i själva verket ett
lönsamhets- och kapacitetsutnyttjandeproblem. Kapitaltillskott från statens
sida blir under sådana omständigheter nödlösningar. Statlig finansiering av
näringslivets investeringar inom ramen för en selektiv industripolitik leder
till en socialiserad ekonomi.

NU 1978/79:59

108

Motionen 1 9 78 / 79:2 362 (vp k)

I. Utgångsläge och problem

Den ekonomiska och sociala krisen framtvingar över hela det samhälleliga
fältet nya insikter och krav. Gamla teser gäller inte längre. Djupgående
problem har vuxit fram som inte längre kan lösas på det gamla sättet. Det
gäller i hög grad de områden som berör landets industriella framtid Del krävs
nya tänkesätt och annorlunda värderingar för att bemästra den industriella
krisen och inleda en ny utveckling.

Det råder eftersläpning i industrins och produktionens inriktning och
sammansättning. Tung produktion, som ställer stora krav på råvaru- och
energiresurser, belastar ekonomin i oproportionerlig grad. Produktionen är
allmänt otillräckligt utvecklad för att motsvara den kommande industriella
utvecklingsfasens krav. Stora delar av produktions- och transportapparaten är
antingen uppbyggda efter slösaktiga produktionssätt eller har otillräcklig
effektivitet och modernitet.

Forsknings- och utbildningssektorns resultat är inte i takt med de
industriella utvecklingsbehoven. Det teknologiska tänkandet är ensidigt och
trångt. Själva begreppen ”utveckling”, ”tillväxt” osv. ges en snäv. kvantitativ
innebörd. Marknadssystemet fungerar inte längre - investeringar, prissättning
och produktionsinriktning bestäms subjektivt. Anarkin i produktionen
tilltar-allt fler stora beslut fattas utan sammanhang och utan blick förde
allmänna samhällskonsekvenserna. Behovet av grepp om mål för utvecklingen
kan därför inte alls tillgodoses. Det etablerade samhället undviker hela
frågan om makten över produktionen och om utvecklingens sociala innehåll.

Så står kortfattat de huvudproblem, vilka tillsammans bildar dagens
utmaning för svensk industripolitik.

II. Kritik av propositionen

Propositionen förefaller närmast ligga helt vid sidan av den svenska
industrins stora problematik. Den ställer inte upp problemen och innehåller
ingen egentlig analys av någonting. De viktiga sambanden mellan industriella
framtidstendenser, produktionens sammansättning, energi-, råvaru- och
miljöaspekterna tas inte upp. Vad slags tillväxt som är önskvärd diskuteras
inte. Teknik betraktas som något givet, inte som en styrbar utvecklingsprocess
som kan tänkas i alternativa former. Marknadsekonomin hyllas i
stereotypa termer, illustrativa för läroböckerna i klassisk ekonomi före 1930.
Själva propositionstexten är en ansamling av ytligheter och i vissa fall
närmast generande plattityder och snusförnuftigheter, som omöjliggör varje
problemanalys och varje meningsfull formulering av mål för politiken.

Vpk anser inte attén proposition av detta slag är meningsfull som grund för
ett beslut om landets industripolitik.

NU 1978/79:59

109

III. Riktlinjer för en progressiv industripolitik

En progressiv industripolitik, iignad att lösa nationens industriella problem
i folkflertalets intresse, måste sätta upp bestämda långsiktiga huvudmål.
Dessa mål skall definieras till sitt politiska innehåll, ty det är inte så att vad
som är bra för Wallenberg också är bra för folket. Man måste bestämma
sociala och politiska värderingar. Vilken tänkbar teknisk och industriell
utveckling som sedan skall följas är ett politiskt beslut. Industrin är ju ingen
självständig sektor - dess produktion skall tjäna de övriga samhälleliga
behoven, sådana dessa definieras.

Mot denna bakgrund kan man i ett antal väsentliga avseenden precisera
linjer och mål för en framtida progressiv industripolitik i det arbetande
folkflertalets intresse.

IV. Sammanfattning

Ett beslut av riksdagen om riktlinjer för framtida industripolitik bör
sålunda innefatta följande punkter:

1. Industrins förädlingsgrad måste kraftigt höjas. Dess sammansättning
måste medvetet förskjutas bort från tung råvaru- och halvfabrikattillverkning
och till mer avancerade och förfinade "lätta” produkter.

2. Förädlingen sker dels utifrån existerande "klassisk” produktion, dels i
form av helt nya avancerade produkter och system. Detta kan genomföras
bara i ett stort, långsiktigt och medvetet statligt industriprogram med
utbyggnad av nya statliga industrier.

3. Produktionen inom industrin måste inriktas på sociala och mänskliga
behov. Det gäller konsumtionsvaror, arbetsredskap och maskiner, anläggningsmaterial
lika väl som den mer breda industriproduktion som bör ägnas
uppbyggnaden av bättre trafiksystem och bekämpandet av sociala och
miljömässiga brister i samhället.

4. Förnyelsen av svensk industri förutsätter att den knyts till långsiktiga
utbyggnader inom andra samhällssektorer. Ett program för nydaning av
transportväsendet, ett program för att bekämpa' de sociala och miljömässiga
bristerna, samt en planmässig produktion av nya industrianläggningar,
produktions- och energisystem inom landet utgör marknadsbasen för en
industriell förnyelse.

5. Exporten måste för att i framtiden hävda sig ses i sammanhang med
vidgandet av den inre marknaden för nya typer av produkter. Med den inre
marknadens stöd ökar dess förmåga till teknisk förnyelse och breddas dess
bas.

6. Industriutvecklingen måste ses i nära sammanhang med energi- och
miljöförhållandena. Den industriella tillväxten bör ske på basis av oförändrat
energiuttag och med strävan att kraftigt nedbringa industrins miljöpåverkan.
Detta står i nära samband med höjning av förädlingsgrad, dämpad rovdrift på

NU 1978/79:59

110

naturresurser och ökad tyngdpunkt på den förfinade mänskliga arbetsinsatsen.

7. Förändringen av själva arbetsprocesserna utgör en viktig del av den
industriella förnyelsen. Rovdrifen på människor måste bekämpas och de
förluster detta skapar undanröjas.

8. Basen för den tekniska forskningen måste kraftigt vidgas. Detta gäller
såväl antalet tekniker och forskare som bredden när det gäller forskningsobjekt.
Den tekniska forskningen bör göras oberoende av privata industriers och
finansiärers inflytande och organiseras långsiktigt i ett stort nationellt
forskningsprogram, beslutat av riksdagen. Forskningsadministrationen
måste helt omvandlas och demokratiseras.

9. En bred uppskolning av de arbetande inom industrin bör organiseras.
Denna uppskolning skall syfta till att höja det tekniska och tekniskt-sociala
allmänkunnandet.

10. En ny lag bör stiftas mot pris- och marknadsmanipulationer, privata
överenskommelser rörande marknader och sortiment samt mot direkta
ersättningar och mutor inom näringslivet.

U. De nya statliga industrier som måste leda den industriella förnyelsen
skall i sina ledningsorgan ha lönarbetarmajoritet. I såväl offentligägd som
privat industri bör vissa självständiga befogenheter genast överlåtas till de
arbetande. Dit hör rätt att välja löneform, rätt att organisera den konkreta
arbetsuppgiften och rätt att påverka produktens ändamålsenlighet, kvalitet
och säkerhet.

NU 1978/79:59

lil

Motionen 1 978/79:2424 (c)

Centerns principiella syn på näringspolitiken

Centerpartiet kan inte acceptera de principiella riktlinjer för industripolitiken
som anges i propositionen. Om marknadsekonomin skall
fungera i ett modernt samhälle är det en förutsättning att staten ställer
upp vissa klart formulerade mål. Detta saknas helt i propositionen.
Enligt centerpartiets uppfattning skall målet för näringspolitiken vara
att skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med
största möjliga internationella konkurrenskraft.

Näringslivet skall därjämte tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen
och medverka till att klara de sysselsättningspolitiska målen.
Näringslivet skall också medverka till en bättre regional balans
och en teknisk utveckling i samhället som främjar ekologisk balans
och en human livsmiljö.

En socialt anpassad marknadsekonomi skall alltså arbeta inom ramar
angivna genom politiska beslut, men självfallet skall ramarna inte vara
snävare än som motiveras av att de övergripande målen kan uppfyllas.
Marknadsekonomins rätta funktion inom de angivna ramarna är en förutsättning
för rationell fördelning av produktionsresurser och maximal
effektivitet i näringslivet. En förutsättning för näringspolitikens funktion
är självfallet att den ekonomiska politiken skapar en ekonomisk
stabilitet i samhället, men frånvaron av mål i näringspolitiken är särskilt
besvärande om den ekonomiska stabiliteten till följd av den internationella
utvecklingen temporärt blir utsatt för påfrestningar. Den
ekonomiska politiken kan alltså aldrig ersätta kravet på en framåtsyftande
och offensiv näringspolitik.

Erfarenheterna av lågkonjunkturen 1976, 1977 och 1978 understryker
kravet på en målmedveten näringspolitik. De stora påfrestningar
som framför allt den råvarubaserade exportindustrin utsattes för
understryker behovet av en beredskap från samhällets sida. Om resurser
i enskilt näringsliv inte kan mobiliseras för nödvändiga strukturåtgärder,
kan inte samhället underlåta att gå in även med ägarengagemang.
Att av principiella skäl tilldela samhället en passiv roll i ett sådant
skede är alltså att acceptera att strukturella förändringar utlämnas
åt kortsiktiga bedömningar. Om inte trepartiregeringen tagit initiativ till
bildandet av SSAB (Svenskt Stål AB) hade t. ex. de strukturella förändringarna
inom handelsstålsindustrin kunnat bli mycket dramatiska och
orsakat långt större arbetslöshet på de berörda orterna än vad som blev
fallet och dessutom medfört en utslagning av sådana produktionsresurser
som är nödvändiga för en rationell struktur i framtiden.

För de stora handelsstålverken var det alltså nödvändigt med en lösning
enligt modellen SSAB för att med tillräcklig kraft och målmedve -

NU 1978/79:59

112

lenhet klara strukturfrågorna. Den modellen for samhällets näringspolitik
behöver naturligtvis inte tillämpas i andra sammanhang, men det
är angeläget att samhället inte passivt i avvaktan på marknadskrafternas
verkningar accepterar rollen som åskådare och som ansvarig för att
klara de arbetsmarknads- och socialpolitiska konsekvenserna av snabba
st ru kt u rförändringar.

Det finns också anledning att starkt ifrågasätta regeringens passivitet
när det gäller att behandla de mindre handelsstålverkens situation. Genom
att inte fullfölja utredningen om de mindre handelssiålvcrken har
handlingsberedskapen försämrats på ett olyckligt sätt.

Det finns anledning att vara starkt kritisk till regeringens medverkan
i skogsindustrins förändringar, och vi konstaterar med oro att situationen
inom skogsindustrin inte föranlett några övergripande näringspolitiska
insatser från regeringens sida. I och med att den av landshövding
Mats Lemne ledda arbetsgruppen för skogsindustrifrågor upphörde
övergick branschinsatserna från regeringens sida till företagsvisa förhandlingar
utan att några långsiktiga mål för arbetet uppställdes.

Genomgående präglas följaktligen regeringens näringspolitiska handlande
av passivitet, som illa svarar mot de krav näringslivets nuvarande
situation ställer på insatser från samhällets sida. I propositionen framhålls
att industrin måste förnyas men att förnyelsen är en mödosam och
tidskrävande process. Det finns anledning instämma i detta konstaterande.
Dels måste självfallet kostnadsutvecklingen bemästras så att inte företag
slås ut av den anledningen, men dessutom måste näringspolitiken
ta sikte på att göra det möjligt att från samhällets sida medverka till att
strukturella förändringar sker i ordnade former så att man inte riskerar
en utslagningsprocess som minskar möjligheterna till en framtida industriell
utveckling. Förnyelseprocessen måste alltså tillåtas ta sin tid.

Mot denna bakgrund visar sig de av regeringen föreslagna åtgärderna
inom tekoindustrin oacceptabla. Vi har därför i en särskild motion föreslagit
en rad konkreta näringspolitiska insatser för att säkra denna
industrigrens överlevnadsmöjligheter.

En central fråga i näringspolitiken är mot denna bakgrund hur den
samverkan mellan företag, branscher och samhälle som är en förutsättning
för näringspolitikens funktion skall organiseras. Erfarenheterna
av den senaste lågkonjunkturen visar att det inte räcker med de föreslagna
branschprogrammen och den utredningsaktivitet som staten
t. ex. genom industriverket bedriver. Industriverkets utredningsverksamhet
måste successivt förändra karaktär och mera bli en prognosverksamhet
beträffande den internationella industriutvecklingen och de
krav den ställer på strukturförändringar i svensk industri. Därjämte
måste — lika väl som den internationella ekonomiska utvecklingen följs
och analyseras av konjunkturinstitutet — den internationella industriutvecklingen
följas av ett särskilt struktursekretariat.

NU 1978/79:59

113

Större anspråk än för närvarande måste dessutom ställas på företagens
och framför allt då branschorganisationernas medverkan för att
genomföra strukturella förändringar. Självfallet gäller det att begränsa
inslagen av samhällsingripanden, som lätt får en byråkratiserande effekt
på näringslivet. I omsorgen om att hålla nere samhällsingripandena
inom näringslivet borde företag och branschorganisationer själva
aktivera sina insatser.

Det finns också anledning att för framtiden ställa större krav än för
närvarande på enskilda företags aktiva medverkan vid förändringar när
marknadsförutsättningarna för en produktion förändras. Det är från
samhällets synpunkt önskvärt att företag som förändrar sin produktionsinriktning
och detta får konsekvenser för sysselsättningsläget på en
ort ställer sitt tekniska och kommersiella kunnande till förfogande för
att medverka vid tillkomsten av ny sysselsättning. Dessa anspråk kan
självfallet inte gå ut över företagets ekonomiska och finansiella status.
Enligt vår uppfattning bör därför företagen medges rätt att av obeskattade
medel och på samma villkor sorn nu gäller för investeringsfonderna
avsätta medel till särskilda trygghetsfonder, som kan disponeras
för avgångsvederlag, för övertalig personal, för etablering av alternativ
produktion etc.

Det är också nödvändigt att investeringsfonderna på ett mera aktivt
sätt kan användas som ett regionalpolitisk! instrument. I dessa sammanhang
återkommer vi i anslutning till den aviserade företagsskattepropositionen.

Mot bakgrund av här anförda synpunkter kommer vi att i följande
avsnitt framföra förslag som propositionen ofrånkomligen ger anledning
till. Enligt vår mening har man i propositionen inte tillräckligt beaktat
vissa internationella långsiktiga aspekter och möjligheter. Inte
heller finner vi förslagen i fråga om teknisk utveckling och förnyelse
tillfredsställande. Vidare innebär propositionen inte en inriktning av industripolitiken
i decentralistisk riktning, vilket är en nödvändig förutsättning
för fullföljande av bl. a. de regionalpolitiska strävandena.

8 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

114

Motionen 1 978/79:2427 (s)

1. Näringspolitik för arbete, trygghet och utveckling

1.1 Utgångspunkter

Den industriella utvecklingen har inneburit en radikal omdaning av
det svenska samhället. Den ökade industriproduktionen har möjliggjort
en kraftig välfärdsökning för vårt folk. Vi har i dag en levnadsstandard
i vårt land som knappast överträffas i något annat land. Till de förbättrade
levnadsförhållandena har i mycket hög grad bidragit våra
kraftiga satsningar på en utbyggnad av den gemensamma sektorn. En
förutsättning för denna utbyggnad har emellertid även det varit att den
svenska industrin kunnat expandera och framgångsrikt kunnat sälja
sina produkter på inhemska och internationella marknader.

Men industrialiseringen har också en baksida. En alltmer uppskruvad
arbetstakt och dåliga arbetsmiljöer sliter hårt på människorna. En ökad
produktion tär på våra knappa naturresurser och hotar att förstöra
vår miljö genom att förorena luft och vatten. En ökad automatisering
minskar själva arbetets positiva innehåll.

Den industrialiserade västvärlden lever sedan några år i en akut
kris. Den djupa och långvariga konjunkturnedgången har blottlagt och
accentuerat en rad långsiktiga problem. En svag efterfrågan på industriprodukter
har kombinerats med ett behov av en omstrukturering
och förnyelse av industrin i många länder. Det politiska receptet som
tillgripits har varit svångremspolitiken. I land efter land har vi kunnat
se effekterna av detta. Löntagarna har åter fått ta konsekvenserna av
marknadsekonomins misslyckanden i form av en starkt stigande arbetslöshet.
Det finns tecken som tyder på att detta är förhållanden som
löntagarna får fortsätta att leva med i många länder även om en förbättrad
konjunktur för en tid kan dölja en del av de grundläggande
problemen. Även i vårt land höjs röster för en mera markerad politik
i denna riktning.

Den svenska socialdemokratin kan aldrig ställa sig bakom en defensiv
och löntagarfientlig politik. En fortsatt industriell expansion är nödvändig
i vårt land. Den krävs för att vi skall kunna få resurser att gå
vidare i vår strävan att tillfredsställa människomas behov vad gäller
arbete, trygghet och omvårdnad. Den krävs för att vi skall kunna
minska klyftorna i samhället. Den krävs för att vi skall kunna få till
stånd en regional balans i vårt land. Den krävs för att vi skall kunna
värna vårt lands ekonomiska oberoende.

Men vi kan inte acceptera en okontrollerad industriexpansion på
marknadskrafternas villkor. En sådan utveckling leder ofelbart till en
ökad utslagning och otrivsel och till en rovdrift på våra naturresurser.
För socialdemokratin är det inte industriexpansionen i sig utan dess

NU 1978/79:59

115

resultat som är avgörande. För oss står människan i centrum. Det är
därför vi kräver en social näringspolitik i stället för en politik där
anonyma och okontrollerbara faktorer bestämmer färdriktning och
resultat.

1.2 Förutsättningar och krav

Inom stora delar av industrin finns f. n. en inte obetydlig outnyttjad
kapacitet. Den har uppskattats till storleksordningen 10 å 15 procent.
Den finns i form av såväl outnyttjade produktionsanläggningar (kapital)
som underutnyttjande av anställd arbetskraft och arbetslösa industriarbetare.
Vid en konjunkturuppgång kan man dock räkna med
att inom något eller några år större delan av denna outnyttjade kapacitet
tas i anspråk. Detta gäller dock inte branscher där efterfrågan
av strukturella skäl inte väntas återvända särskilt snabbt. Ett exempel
härpå är varvsindustrin.

På något längre sikt måste dock kraftig utbyggnad av industrins
produktionsapparat till. Det är rimligt att räkna med att behovet av
investeringar i framtiden kommer att vara större än hittills för att
öka produktionen. Skälet härtill är — förutom behovet av en ökad
produktion — att det nu tycks finnas en klar tendens till minskande
arbetsproduktivitet.

Förutsättningarna i fråga om efterfrågan på industrins produkter
torde vara mindre gynnsamma under 1980-talet än de var under
1960-talet och 1970-talets första hälft. Efterfrågan på industriprodukter
beror i allt väsentligt på två faktorer, nämligen den privata konsumtionen
resp. utrikeshandelns utveckling. En ganska given utgångspunkt
för utvecklingen under 1980-talet torde vara att den privata
konsumtionen kommer att växa långsammare än tidigare. Detta betyder
då en lägre tillväxt i den inhemska efterfrågan på industriprodukter.

Praktiskt taget alla bedömningar av den internationella utvecklingen
pekar på att världshandeln totalt sett kommer att växa klart mera
långsamt under 1980-talet än under 1960-talet. Skälen härtill är två.
För det första kommer man med största sannolikhet i de flesta stora
industriländer att ha en mera långsam allmän ekonomisk tillväxt än
under 1960-talet. Till detta kommer att 1960-talet i hög grad kännetecknades
av att handeln utvecklades betydligt snabbare än den totala
produktionen, dvs. man fick en ökad internationell integration, vilket
var en ”engångseffekt” av den kraftiga liberalisering som skedde av
världshandeln genom allmänna tullsänkningar och utvecklandet av
tullunioner och frihandelsblock.

För att uppnå en tillräckligt snabb ökning av efterfrågan på industriprodukter
är det därför nödvändigt att den svenska industrin ökar
sina marknadsandelar såväl på exportmarknaden som på hemmamarknaden.
Detta kräver att den svenska industrin slår vakt om och för -

NU 1978/79:59

116

bättrar sin internationella konkurrenskraft.

Konkurrenskraften avgörs inte enbart av vårt relativa kostnadsläge.
Detta beror också på råvarukostnader och växelkurser. Även andra
faktorer påverkar dock i hög grad den internationella konkurrenskraften.
Sådana faktorer är produkternas kvalitet, grad av teknisk utveckling
och anpassning till behoven på marknaden samt företagens
marknadsföringsansträngningar.

Konkurrenskraften påverkas också i hög grad av strukturella förändringar
i världshandeln som innebär att utpräglade låglöneländer
med avancerad teknologi kommer in på marknaden inom vissa
branschområden. Möjligheten att möta denna konkurrens med kostnadssänkningar
är i vissa fall obefintlig.

Slutresultatet av detta kan väl tänkas bli en svagare växande världsmarknad
med allmänt sett skärpt konkurrens och med en nästan mördande
konkurrens på vissa områden.

Detta kommer i sin tur att leda till att många produkter och produktionsmetoder
kommer att slås ut från marknaden. I och för sig
är detta inte något nytt. Vi har tidigare under hela efterkrigstiden sett
samma fenomen. Det som skiljer från tidigare perioder är emellertid
att

— konkurrensen nu blir ännu hårdare än tidigare,

— kraven på snabbhet i anpassningen i företag och branscher ökar,

— även större fabriksenheter kommer att drabbas mot tidigare huvudsakligen
mindre produktionsenheter. (Jämför t. ex. varven, stålindustrin
etc.),

— omställningarna kombinerades tidigare ofta med en stark expansion
inom en rad andra industriella områden. Sannolikheten är i dag
betydligt mindre att en sådan allmän expansion skall uppkomma

spontant.

Samtidigt måste som vi tidigare framhållit den industriella utvecklingen
ske med ett ökat hänsynstagande till de enskilda människornas
behov och önskningar.

Sammantaget ställer detta mycket stora krav på vår närings- och
industripolitik. Enligt socialdemokraternas mening måste en sådan politik
grundas på följande:

0 Sverige behöver en fortsatt långsiktig industriell
expansion. Detta är nödvändigt för att vi skall kunna förverkliga
målen arbete åt alla och få resurser för en fortsatt utbyggnad
av den gemensamma sektorn, en ökad social och ekonomisk utjämning
och en balanserad regional utveckling,

• Industriutvecklingen måste ske på människornas
villkor. Utvecklingen får inte ske till priset av utslagning
och sämre arbetsförhållanden. Arbetsmiljön — såväl psykisk som fysisk

— måste förbättras. Utvecklingen får inte innebära en rovdrift med
våra naturresurser.

NU 1978/79:59

117

• Våra satsningar på forskning och teknisk utveckling
måste ökas kraftigt. Detta är nödvändigt för att
vi skall kunna utveckla nya industriella verksamheter, effektivisera vår
produktionsapparat och höja kvaliteten på vår produktion. Vi måste
också öka satsningarna för att förbättra den industriella miljön,

• Vi måste vidareutveckla våra basnäringar. Parallellt
med våra satsningar på nya produktområden måste vi slå vakt
om, effektivisera och vidareutveckla våra traditionella basnäringar.
Vi har inte råd att utan ansträngningar ge upp arbeten, branscher eller
delbranscher. I våra basnäringar finns en betydande utvecklingspotential
som måste tas till vara,

• Vi måste låta vår väl utvecklade gemensamma
sektor bli en motor i vår industriutveckling. Inom
stora delar av den gemensamma sektorn har vi i vårt land nått en
utvecklingsnivå som är utomordentligt hög vid en internationell jämförelse.
Våra erfarenheter och kunnande liksom våra högt ställda krav
på samhällsservice måste tas till vara inom industrisektorn och stimulera
industriutvecklingen,

• De anställda måste på ett helt annat sätt än hittills
delta i industrins utveckling. De anställdas medverkan
i och inflytande över de beslut som styr utvecklingen måste
ökas. Detta är inte bara en demokratisk rättighet. Det är också helt
nödvändigt att de anställdas erfarenheter och kunnande på alla nivåer
tas till vara i företagen. Det har gång på gång visat sig att de anställda
tidigt såväl inser problem som utarbetar lösningar. Detta är en resurs
som inte får förbigås.

• Vi måste vara beredda att gemensamt säkra de
resurser som krävs för en positiv industriutveckling.
Industrins finansiering kan långsiktigt endast tryggas genom
kollektiva ansträngningar. Löntagarfonder samt struktur- och utvecklingsfonder
är därför nödvändiga.

Vi övergår nu till att närmare redovisa vår syn på industripolitikens
roll och utformning.

2. Industripolitiken och den industriella utvecklingen

2.1 Industripolitikens uppgifter

Huvuduppgifterna för industripolitiken kan grovt sett sägas vara
att dels initiera och underlätta en anpassning inom företag och branscher
till den ständigt föränderliga internationella konkurrensen som
den svenska industrin har att möta, dels få till stånd de framtidsinriktade
satsningar som är nödvändiga för en långsiktigt positiv industriutveckling
i vårt land. Sådana satsningar — på nya produkter,
ny produktionsteknik och nya marknader — blir i allt högre grad så
stora och riskfyllda att företagen kommer att sakna vilja eller resurser
att genomföra dem. Samtidigt kan dylika projekt vara av avgörande
betydelse för produktionsenheters och i vissa fall hela branschers
framtid. Det är vidare ett krav att de nödvändiga omställningarna

NU 1978/79:59

118

inom industrin sker på ett sådant sätt att påfrestningarna för de berörda
människorna, orterna och regionerna så långt möjligt begränsas.

Detta är vittomfattande uppgifter, som inte har några enkla lösningar.
Industripolitiken har ju också kommit att innefatta ett brett
spektrum av åtgärder; vissa selektiva, andra mer generella, vissa med
snabb genomslagskraft, andra med effekter först i det längre tidsperspektivet.
Som exempel kan nämnas åtgärder för att stimulera
forsknings- och utvecklingsverksamheten inom och utom företagen,
åtgärder för att underlätta industrins kapitalförsörjning och exportstimulerande
åtgärder. Vidare kan pekas på åtgärder för att underlätta
utvecklingen för vissa företagskategorier med särskilda förutsättningar
och problem, t. ex. mindre och medelstora företag.

Den del av industripolitiken som under de senaste åren kommit
att få en särskild betydelse är branschpolitiken, dvs. de åtgärder som
syftar till att förändra strukturen — vad gäller t. ex. ägarförhållanden,
produktionens inriktning och fördelning mellan olika företag,
företagens och produktionsenheternas storlek samt samspelet mellan
företagen — i branscher eller delbranscher för att därigenom stärka
den samlade konkurrenskraften.

Den företags- och branschmässiga anpassning som krävs inom den
svenska industrin blir i många fall genomgripande. Detta betyder att
branschpolitiken även i framtiden måste ges en central roll. I flera
branscher krävs betydande strukturella förändringar för att ge företagen
en erforderlig internationell konkurrenskraft. Konsekvenserna
för de anställda blir ofta avsevärda. Samtidigt måste stora satsningar
ske i ny produktionsutrustning, förbättrad marknadsföring och intensifierad
forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Det tjänar inget syfte att söka gradera betydelsen av dessa olika
typer av åtgärder, även om självfallet effekterna varierar. De har alla
sin plats i en samlad och aktiv industripolitik, och vi kommer senare
i denna motion att närmare redovisa våra förslag inom olika delområden.

2.2 Regeringspropositionen

De borgerliga partiernas syn på näringslivets utveckling och på
industripolitiken grundas på en starkt överdriven tilltro till marknadskrafternas
möjligheter att lösa de problem som uppkommer inom
industrin. Detta har präglat såväl den tidigare trepartiregeringens som
den nuvarande regeringens uttalanden angående industripolitiken.

Verkligheten kom dock att snabbt sätta denna inställning på hårda
prov. Trepartiregeringen tvingades snart överge den s. k. Åslingdoktrinen.
På område efter område blev statliga åtgärder nödvändiga.
Dess värre lät man dock inte de faktiska förhållandena sätta några

NU 1978/79:59

119

spår i den grundläggande inställningen till samhällets ansvar för och
medverkan i näringslivets utveckling. Följden blev en industripolitik
som utmärktes av att allt större resurser ställdes till företagens förfogande
utan varje form av planering och inflytande från samhällets
sida. Det skall dock inte förnekas att dessa åtgärder i några fall förhindrade
en utveckling som kunnat få stora konsekvenser för företagens
fortlevnad och därmed för sysselsättningen.

Vi kan sålunda konstatera att trepartiregeringen trots en grundläggande
motvilja tvingades engagera staten i flera utsatta industribranscher.
Detta var emellertid en helt igenom defensiv politik. Också
vad avser övriga delar av industripolitiken saknar man ett aktivt engagemang.
Åtgärderna för att underlätta den långsiktiga förnyelsen av
den svenska industrin var mycket begränsade. Detta överläts åt marknadskrafterna.
Som vi från socialdemokratisk sida gång på gång har
visat har denna passivitet fått stora negativa effekter. Som exempel
kan nämnas den nedgång i industrins investeringar och i forskningsoch
utvecklingsverksamheten som noterats under senare år.

Det var mot bakgrund av denna frånvaro av en planerad och målinriktad
industripolitik från trepart iregeringens sida som vi med intresse
emotsåg den nuvarande regeringens riktlinjer för industripolitiken.
Tyvärr tvingades vi återigen konstatera att den borgerliga industripolitikens
främsta kännetecken är just avsaknaden av en målmedveten
industripolitik. I regeringspropositionen finns visserligen en
analys av den svenska industrins problem som vi i långa stycken kan
instämma i. I vissa fall drar regeringen konkreta slutsatser av sin
analys. På ett par områden föreslår man t. o. m. åtgärder. Dessa åtgärder
hänför sig dock uteslutande till den del av industripolitiken
som gäller industrins utveckling i det långa tidsperspektivet. Detta
gäller bl. a. inrättandet av en central utvecklingsfond — ett förslag som
vi från socialdemokratisk sida fört fram vid ett flertal tillfällen under
de senaste åren, bl. a. i samband med att trepartiregeringen avskaffade
den fond som då fanns. Även dessa långsiktiga förslag är dock helt
otillräckliga, och vi återkommer senare i motionen till de förändringar
och kompletteringar av regeringsförslagen som är nödvändiga. Den
avgörande bristen i regeringsförslaget är dock den fullständiga avsaknaden
av vilja att söka lösa de problem som svensk industri har att
möta under de närmaste åren och som kommer att avgöra sysselsättningen
för tiotusentals industrianställda.

I den nu framlagda propositionen har regeringen sålunda ytterligare
utvecklat den borgerliga synen på industripolitiken. Det är minst sagt
häpnadsväckande att de senaste årens utveckling, som på ett för alla
uppenbart sätt visat de fria marknadskrafternas oförmåga att trygga
människors sysselsättning och orters och regioners fortlevnad, inte satt
några spår i regeringens syn på behovet av engagemang från samhäl -

NU 1978/79:59

120

lets sida i industriutvecklingen. Enligt de av regeringen förordade riktlinjerna
för den framtida industripolitiken skall ansvaret för vårt lands
industriella utveckling och därmed för hela vår välståndsutveckling
helt läggas i företagens händer. Först när problemen på något område
blivit akuta är samhällsingripanden motiverade. Dessa skall dock även
i sådana fall begränsas så långt som möjligt.

Innehållet i propositionen är emellertid i många fall svårtolkat på
grund av de svepande generaliseringarna och de sinsemellan motstridiga
slutsatser som redovisas samt den gång på gång återkommande skillnaden
mellan å ena sidan problemanalys och slutsatser och å andra
sidan de konkreta åtgärdsförslagen.

Varken konkreta erfarenheter eller förväntade framtida problem
tillåts sätta spår i form av förslag till åtgärder för att komma till rätta
med problemen. Visserligen framhålls gång på gång att det krävs ”en
mängd samhällsfunktioner som stödjer, förbättrar och korrigerar marknadens
funktionssätt”. Något konkret program för sådana åtgärder
lämnas dock inte. I stället ges ett antal opreciserade exempel på vad
som avses. Vad man då pekar på är ett vitt svep över hela det politiska
fältet: stabiliserings- och skattepolitiken, handelspolitiken, regionalpolitiken,
miljöpolitiken, konsumentpolitiken etc.

Det är sålunda inte möjligt att ur propositionen utläsa regeringens
syn på hur industripolitiken konkret bör utformas. Detta skulle kunna
vara ett tecken på en allmänt bristande handlingskraft och framsynthet.
Det faktiska förhållandet är emellertid inte detta. Tvärtom är det så
att regeringen i propositionen klart avvisar en planerad industripolitik.
Ett utmärkande drag i regeringens argumentation är just avståndstagandet
från en aktiv medverkan från samhällets sida i industrins
utveckling. I propositionen sägs bl. a. att det ”är av största vikt att
framhålla att statliga organ i allmänhet inte har någon unik kompetens
att förutsäga marknadsutvecklingen och att peka ut delbranscher,
företag, produkter och affärsidéer som i framtiden kommer att ha
framgång på marknaden. Det är också svårt för statsmakterna att
förutse vilka branscher som kommer att få problem. Visserligen finns
det ofta varnande röster som förutser tillbakagång i vissa branscher,
men de balanseras nästan alltid av mer optimistiska tongångar från
andra håll.”

Slutsatsen att statliga organ ”i allmänhet” saknar ”unik” kompetens
att göra korrekta prognoser kan i och för sig inte bestridas. Såvitt
vi har oss bekant har aldrig någon heller hävdat motsatsen. Det är
därför en aktiv industripolitik förutsätter en samverkan mellan
statsmakterna, företagen och de anställda, där varje
part har sina särskilda kompetensområden. Inte minst de anställdas
insikter om vad som sker inom resp. områden är särskilt värda att
beakta. Vi har ett flertal exempel — bl.a. inom den finmekaniska

NU 1978/79:59

121

industrin och varvsindustrin — på att de anställda långt före företagen
förstod vart utvecklingen var på väg och lade fram förslag till
åtgärder. Det är inte minst mot denna bakgrund som det är i hög
grad uppseendeväckande att frågor rörande de anställdas medverkan
i planeringen av och besluten rörande den industriella utvecklingen
helt förbigås i regeringspropositionen. Samhällets inkompetens är
enligt industriministern genomgående. Politiska organ, statliga myndigheter
och etablerade intresseorganisationer -— de senare beskrivs inte
närmare — kan sålunda ”utgöra en återhållande kraft snarare än en
pådrivande” när det gäller utvecklingen av nya affärsidéer. Detta är
återigen en svepande generalisering utan preciseringar eller exempel.
Å andra sidan hävdar industriministern något senare att ”Vad jag nu
har anfört bör inte innebära något hinder för staten att medverka
med t. ex. riskkapital i intressanta utvecklingsprojekt”. En berättigad
fråga är då vem som avgör vad som är ”intressanta” projekt om de
politiska organen, de statliga myndigheterna och de etablerade intresseorganisationerna
saknar kompetens. Även denna kluvenhet synes
ha påverkat regeringens vilja till initiativ i negativ riktning.

Industriministern framhåller vidare att det ofta kan ”ligga en
lockelse för regering och riksdag att ingripa i företag och branscher
som har problem eller att på andra grunder göra statliga insatser”.
Enligt industriministern kan sådana ingrepp i sig leda till ytterligare
svårigheter. Det hade enligt vår mening varit lämpligt att industriministern
konkretiserat sig med några praktiska exempel. Vi vill för
vår del peka på en rad exempel där problemet under senare år varit
det motsatta, nämligen att motståndet mot att aktivt ta itu med framtidsplaneringen
skapat ökade problem. Detta gäller bl. a. tekoindustrin,
de mindre handelsstålverken samt skogs- och gruvindustrierna.

Vi vill inte tynga framställningen med ytterligare exempel. Listan
kunde emellertid göras lång.

Regeringsförslaget karakteriseras som redan nämnts av avsaknaden
av förslag till åtgärder. När detta ställs mot bedömningen av den framtida
branschutvecklingen framstår frånvaron av handlingsvilja klart
som det hot mot tryggheten som det i verkligheten är. För bransch
efter bransch konstateras i propositionen att vi står inför betydande
problem som kräver ofta genomgripande strukturella förändringar
och som kommer att innebära stora påfrestningar för sysselsättningen.
I det följande lämnas exempel från några branscher.

Sammantaget har sålunda regeringen konstaterat att det inom
mycket stora delar av den svenska industrin finns behov av och kommer
att ske omfattande strukturella förändringar. Dessa förändringar
kommer att beröra tiotusentals anställda och deras familjer. För -

9 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79. *9

122

ändringarna kommer att få mycket kännbara konsekvenser för många
orter och regioner över hela vårt land. Enligt regeringens mening
skall hela denna omfattande process styras av företagen och de enskilda
ägarintressena.

Industriministern pekar dock på att staten ändå ibland kan behöva
medverka. Detta skulle i så fall ofta motiveras av ”att ett eller flera
företag har begärt och i vissa fall fått statligt stöd. Stödet bedöms
emellertid vara otillräckligt för att klara företagets fortlevnad och det
gäller därför att finna andra lösningar på problemen”. Statlig medverkan
kan då ske ”t. ex. genom deltagande av statliga förhandlingsmän
i diskussioner mellan företag. Som exempel kan nämnas det
arbete som f. n. pågår inom skogsindustrin.” Varför statens försök att
lösa dylika problem genom samverkan mellan företagen skall motiveras
av att företaget/företagen erhållit statligt stöd av något opreciserat
slag framgår inte. Detta är också helt ointressant. Samhällets
strävan att söka samverkanslösningar kan självfallet inte vara beroende
på om tidigare statliga insatser gjorts eller ej. Dessa regeringens riktlinjer
är minst sagt svårbegripliga.

Det verkligt illavarslande är emellertid hänvisningen till skogsindustrin.
Om de senaste årens handläggning av skogsindustrifrågoma
skall vara vägledande för samhällets medverkan i strukturomvandlingen
har vi alla anledning att känna stor oro inför framtiden.

Regeringen avvisar sålunda tanken på att ta ett ansvar för branschutvecklingen.
I propositionen framhålls dock att strukturomvandlingen
skall ske i ”socialt acceptabla former”. Vad detta innebär i
en av marknadskrafterna helt styrd industriutveckling framgår inte av
propositionen. Som exempel på vad man lägger in i detta begrepp hänvisar
man dock till varvsindustrin. Detta är både förvånande och anmärkningsvärt.
Den nuvarande regeringen föreslog som bekant i sin
proposition till höstriksdagen 1978 att storvarven skulle minska antalet
anställda med över 4 000 under de närmaste åren. Något socialt
ansvar för att undvika omfattande avskedanden vid varven var regeringen
inte beredd att ta. Vid de mindre och medelstora varven
skulle enligt regeringens förslag en personalminskning på 1 400 personer
vara en förutsättning för fortsatta stödåtgärder. Att bestämma
var dessa personalminskningar skulle ske överläts till företagen själva.

Socialdemokraterna kunde inte acceptera dessa massavskedanden.
Efter förslag från vår sida beslöt riskdagen att de anställda vid storvarven
skall få en tvåårig anställningsgaranti. Härigenom underlättas
övergången till annan sysselsättning. Även vad gäller de små och medelstora
varven beslutade riksdagen i enlighet med vårt förslag, nämligen
att det sällsynt dåligt underbyggda regeringsförslaget avslogs och att
regeringen i stället fick i uppdrag att tillkalla en särskild kommission
för att utarbeta en konkret plan för branschens utveckling.

NU 1978/79:59

123

Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att regeringens förslag
till riktlinjer för industripolitiken grundas på en okritisk tilltro till
de fria marknadskrafternas förmåga att lösa industriproblemen i vårt
land. I vilken utsträckning och i vilka former samhällets medverkan i
industriutredningen trots allt anses motiverad går inte att få något
klart begrepp om i regeringsförslaget.

En sådan industripolitik — eller i praktiken frånvaron av en industripolitik
— som skisseras i folkpartipropositionen kan aldrig accepteras
av socialdemokratin. En sådan politik är ett hot mot tryggheten för de
anställda. Det är en politik som försvårar strävandena mot balanserad
regional utveckling och som hotar att industriellt utarma stora delar
av vårt land. Det är en politik som går stick i stäv mot strävandena
mot ekonomisk och social utjämning i det svenska samhället. Vi avvisar
därför bestämt regeringens förslag.

2.3 Vårt alternativ — en aktiv industripolitik

Den socialdemokratiska industripolitiken grundas på uppfattningen
att näringslivets utveckling är en angelägenhet för hela samhället.
Detta betyder att inflytandet över och ansvaret för utvecklingen måste
delas mellan alla berörda parter — samhällsorganen, företagen och de
anställda. Från socialdemokratisk sida har vi aldrig tvekat att vidtaga
erforderliga åtgärder och ta ansvar för utvecklingen. Detsamma gäller
de anställda och deras organisationer. Även inom stora delar av det
privata näringslivet har insikten om behovet av en samordnad och
planerad utveckling ökat under senare år.

Denna grundsyn är vägledande för den socialdemokratiska industripolitiken.
Vi har krävt ökade resurser för en samhällelig planering
av industrins utveckling. Vi har föreslagit konkreta åtgärder för att
underlätta företagens kapitalförsörjning. Vi har lämnat förslag till
åtgärder som okar forsknings- och utvecklingsverksamheten inom och
utanför företagen. Vi har med kraft vänt oss mot försöken att urholka
de anställdas inflytande i företagen. Vi har avvisat tankarna på att
stympa den statliga företagssektorn.

För de utsatta branscherna har vi fortlöpande visat på utvecklingsvägar
och föreslagit åtgärder för att komma till rätta med problemen.
Som exempel kan nämnas stål-, gjuteri-, gruv-, varvs-, skogs- och tekoindustrierna.
Vi har också i konkreta förslag visat vad vi menar med
ett socialt ansvar.

Trots de stora och uttalade behoven av samhällsinsatser som finns
och som också kommer till uttryck i regeringspropositionen begär den
folkpartistiska regeringen nu att riksdagen skall ställa sig bakom en
fortsatt låt-gå-politik på industriområdet. Socialdemokratin avvisar på
det bestämdaste detta. Det är oundgängligen nödvändigt att den hittillsvarande
borgerliga politiken ersätts med en aktiv industripolitik.

NU 1978/79:59

124

Vi lämnar i det följande våra förslag till en sådan politik. Vi utgår
därvid från att industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället:
statsmakterna, företagen och de anställda. Detta betyder att
såväl ansvaret för som inflytandet över utvecklingen skall delas av alla
berörda parter. Våra förslag innefattar bl. a. följande:

• Den övergripande planeringen av den industriella utvecklingen i
vårt Iand måste byggas ut. Detta gäller såväl strukturomvandlingen
inom skilda branscher som förnyelsen av produkter, produktionsteknik
och marknadsinriktning. Ansvaret för en ökad planmässighet måste
åvila statsmakterna med regeringen som initiativtagare.

O Insatserna för teknisk utveckling och förnyelse inom industrin
måste ökas. Detta måste ske bl. a. genom ökade samhällsinsatser.
Dessa ökade satsningar från samhällets sida måste samordnas med
övriga industripolitiska åtgärder.

• Industrins kapitalförsörjning måste tryggas. Detta måste till stor
del ske med kollektiva medel. Ett ökat samhälleligt finansiellt engagemang
i näringslivet måste motsvaras av ett ökat inflytande över de
beslut som fattas i företagen och ingå som en del i en planerad industriell
utveckling i vårt land.

• Ytterligare insatser för att stimulera den svenska exporten måste
göras. De hittillsvarande samhällsinsatserna måste förstärkas och samordnas.

• De mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter måste
bättre tas till vara. De nuvarande insatserna för företagsservice och
finansieringsstöd måste byggas ut.

• Den samhällsägda industrisektorn måste vidareutvecklas. De samhällsägda
företagen måste spela en mera aktiv roll såväl i omstruktureringen
av olika branscher som i utvecklingen av bl. a. nya produkter
och ny teknik.

0 De anställdas inflytande måste stärkas. Detta är nödvändigt för att
förbättra förhållandena på de enskilda arbetsplatserna. Att så sker är
också en förutsättning för att en övergripande industriplanering skall
bli framgångsrik.

Riksdagen bör, med avslag på regeringens förslag, godkänna de riktlinjer
för den framtida närings- och industripolitiken som vi har redovisat.

NU 1978/79:59 125

Lagutskottets yttrande Bilaga 2

1978/79:3 y

med anledning av motion om en översyn av konkurslagen

Till näringsutskottet

Efter samråd med näringsutskottet har lagutskottet beslutat att till
näringsutskottet överlämna motionen 1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fl.
(s) för att möjliggöra en gemensam behandling av de i motionen upptagna
frågorna och de spörsmål av likartad natur som tas upp i den till näringsutskottet
hänvisade motionen 1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl.(s)om ett
institut för företagsrekonstruktioner, m. m. Lagutskottet avger följande
yttrande.

1 motionen 1978/79:1761 framhålls att konkurs som ett institut för
avveckling av företag och annan verksamhet måste finnas. Nuvarande
konkurslagstiftning bör emellertid anpassas till förhållandena i samhället och
till de krav som ställs när det gäller social trygghet liksom till målsättningarna
för industri-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. Enligt motionärerna
bör konkurslagen ändras så att inte enbart borgenärernas intressen
tillgodoses utan också samhällets och de anställdas. Motionärerna anser att
flera konkurser troligen kunnat undvikas om samhället hade kunnat gå in i
det drabbade företaget på ett tidigt stadium och bidra till en förnyelse av
teknisk och administrativ ledning samt till en ekonomisk sanering av
företaget.

I motionen uttalas vidare att en orsak till ökningen av antalet konkurser
kan sökas i det förhållandet att borgenärer och ägare till ett företag, som har
ekonomiska svårigheter, frestas att se en konkurs som den fördelaktigaste
lösningen av företagets problem. Nuvarande regler innebär nämligen att
löneanspråk har sämre förmånsrätt än andra prioriterade fordringar. Löneanspråken
täcks i stället av lönegarantin. Det kan därför vara förmånligast för
ägare och borgenärer att företaget går i konkurs.

Motionärerna anser att konkursförvaltarna ofta inte har de specialkunskaper
som krävs för att leda företag och att systemet med enskilda
jurister som konkursförvaltare är en ytterst kostsam förvaltningsform.
Reglerna om konkursförvaltning är vidare otillfredsställande eftersom de inte
ger samhället och de anställda nödvändigt inflytande. Enligt motionärerna
har samhället inga maktmedel att ta till om förvaltaren och borgenärerna
beslutar att lägga ned företaget trots att företaget kan drivas lönsamt eller
rekonstrueras så att det blir lönsamt. Motionärerna anser att en omprövning
måste ske med inriktning på en lösning som innebär att det i varje län finns ett
enda organ dit företag kan föras för förvaltning och samordning. I ett sådant
sanerings- och planeringsorgan bör länsarbetsnämnden och utvecklingsfon -

NU 1978/79:59 (LU 1978/79:3 y)

126

den i länet fungera som basorganisation samt ingå företrädare för löntagarna
och näringslivet. Organisationen skulle kunna fungera som ett statligt
utvecklingsbolag på länsnivå och ha sådana personalresurser att det skulle
vara möjligt att ta över drabbade företag under en tid för eventuell
rekonstruktion.

Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av nu gällande konkurslag.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att reglerna om förfarandet i konkurs
sedan 1971 är föremål för översyn av konkurslagskommittén. Kommittén
lade 1977 fram delbetänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning. På
grundval av kommitténs förslag har regeringen i år förelagt riksdagen förslag
till ändring i konkurslagen, m. m. (prop. 1978/79:105). Propositionen har
hänvisats till lagutskottet som kommer att behandla förslaget i betänkandet
LU 1978/79:19. Den föreslagna reformen innefattar genomgripande ändringar
av bestämmelserna om konkursförvaltning och tillsyn över konkursförvaltning.
Även reglerna om konkursgäldenärs rörelsefrihet m. m. föreslås
ändrade.

I fråga om ordinär konkurs är syftet med förslaget att åstadkomma en
ordning för förvaltning och tillsyn som är effektivare än gällande ordning.
Reglerna har utformats så att inte bara borgenärernas och gäldenäremas
intressen kan tillgodoses utan också hänsyn kan tas till exempelvis sysselsättningspolitiska
intressen. Även intresset av att ekonomisk brottslighet i
samband med konkurs kan beivras har påverkat utformningen av förslaget.
Förvaltningen skall handhas av specialister, i första hand advokater.
Förvaltaren får en i huvudsak självständig ställning i förhållande till
tillsynsorgan och borgenärskollektiv. Han skall dock i viktigare förvaltningsfrågor
samråda med särskilt berörda borgenärer. I större och mera komplicerade
konkurser skall förvaltaren kunna få hjälp av en rådgivare som utses
av konkursdomaren.

Rättens ombudsman skall inte finnas kvar i ordinär konkurs. Tillsynen
skall i stället åvila kronofogdemyndighet. Avsikten är att i princip en
kronofogdemyndighet i varje län skall utses att fungera som tillsynsmyndighet
i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs
på ett ändamålsenligt sätt och därvid bl. a. se till att avvecklingen inte fördröjs
i onödan.

I propositionen föreslås vidare att det nuvarande systemet med s. k.
fattigkonkurs ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs.
Denna handläggningsform skall dessutom tillämpas i åtskilliga fall som nu
följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftar främst till att komma till
rätta med de brister som är förenade med nuvarande fattigkonkurser och att
åstadkomma en effektivare konkursförvaltning.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Som framgår av den lämnade redovisningen tillgodoser förslaget till
ändring i konkurslagen en del av de synpunkter som framförs i motionen.

NU 1978/79:59 (LU 1978/79:3 y)

127

Vad särskilt gäller motionärernas uttalanden om att det kan vara fördelaktigare
för borgenärer och ägare att ett företag går i konkurs vill utskottet
hänvisa till att denna fråga liksom det i motionen aktualiserade, mera
övergripande spörsmålet om vilka medel samhället bör sätta in när företag
råkar i ekonomisk kris f. n. behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetet syftar till att ett nytt institut, kallat betalningsinställelse,
skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för
överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas
eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller
konkurs och kunna leda till att något ackords- eller konkursförfarande inte
behöver tillgripas. Även nya formerav statligt stöd övervägs i sammanhanget
liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall
kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av
nedläggning. Arbetet med reformen är enligt vad utskottet erfarit inne i
slutskedet.

Genom att frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen när
företag befinner sig i kris således prövas under det redovisade utredningsarbetet
är motionärernas önskemål även i detta hänseende i viss mån
tillgodosett. I detta sammanhang vill utskottet peka på att spörsmålet om
beaktande av samhälleliga intressen i konkurs behandlades av konkurslagskommittén
i det ovan nämnda delbetänkandet. Kommittén föreslog att ett
allmänt ombud skulle kunna tillsättas i konkurs. Ombudet skulle ha till
uppgift att beakta arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. I propositionen
uttalar föredragande statsrådet att övervägande skäl talar för att man
i avvaktan på det utredningsarbete som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet
dröjer med att ta ställning till frågan om införande av ett allmänt
ombud i konkurs. Han lägger därför inte nu fram något förslag på den
punkten.

Vad slutligen gäller de i motionen berörda spörsmålen om inrättande av
utvecklingsbolag och om andra åtgärder till stöd för krisdrabbade företag
ankommer det inte på lagutskottet att ta ställning till dessa. Liknande frågor
har tagits upp i den tidigare omnämnda motionen 1978/79:1028 av Ingvar
Svanberg m. fl. (s), vilken motion hänvisats till näringsutskottet.

Från de synpunkter lagutskottet har att beakta anser utskottet mot
bakgrund av vad ovan anförts att det saknas anledning till en sådan översyn
av konkurslagen som begärs i motionen 1978/79:1761. Utskottet vill tillägga
att utskottet i samband med behandlingen av propositionen 1978/79:105
kommer att ta närmare ställning till frågan om hänsynstagande till samhälleliga
intressen i konkurs. Utskottet föreslår att yrkandet i motionen
1978:79:1761 om översyn av konkurslagen avstyrks.

Stockholm den 3 april 1979

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

NU 1978/79:59 (LU 1978/79:3 y)

128

Närvarande: Lennart Andersson (s), Stig Olsson (s), Martin Olsson (c), Elvy
Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Bo Siegbahn (m), Ingemar
Konradsson (s). Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie
Gustafsson (c), Olle Eriksson (c)*, Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson
(fp)*, Rune Torwald (c)* och Olle Aulin (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

NU 1978/79:59 129

Bilaga 3

Översikt över utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
1978/79:100 bilaga 17 punkt Bl	23	3a
B2	23	3b
B3	68	3c
B4	68	3d
B5	68	3e
B7	68	71
B8	68	72
B9	68	73
B12	68	74
B13	27	8	5
B15	68	75
B16	68	76
B20	68	77
B21	68	78
Fl	34	20 a, b	9, 10
F2	35	20 c
F3	35	20 d, e
Fil	37	26
1978/79:123 bilaga 1 moment 1	20	la	1
2	24	7	3,4
3	24	7	4
4	30, 63	62
5	28	9a
6	24	7	3,4
7	46	38
1978/79:123 bilaga 2 moment 1	65	66a
2	65	66b
3	65	66c
4	65	66d
5	65	66e
1978/79:145 bilaga 3 moment 5	68	71
1978/79:184	60	60	26, 27

NU 1978/79:59

130

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1978/79: yttrande hemställan nr

s. moment

330	35	20b
474	29	11
476	45	36a
479	36	23
481	55	50
545	36	23
550	30	62
655:1	49	44a	21
2	49	44b	21
763	43	33a
764	65	65
768	45	36b
769	37	26
1002	23	4
1008	57	54a	23
1010:1	29	12
2	29, 41	12, 32	15
1016	35	22	13
1018	43	33b
1019:1	37	27a
2	37	27a
1026	45	36c
1027	60	59
1028	52	49
1069	62	61	28
1079	36	24
1477	44	34	16
1478	56	52	22
1479	20	la	1
1480	29	10a
1482	56	53
1488	37	26
1491	28	10b
1493:1	37	25
2	24	5
1494	52	47a
1495	41	32	15
1498	36	23
1501	57	54b	23
1504:1	51	46b
2	51	46b
1505	30	62
1510	43	33b
1519	31	16	9
1520	43	33c
1522	52	47b
1523	50	46a
1524	67	69

NU 1978/79:59

131

Motion 1978/79:	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
1528	23	4
1617: 1	29	11
2	32	17
3	32	17 .
1626	34	19
1642: 4	38	27b
1652: 1	20	la	1
2	20	la	1
3	46	39a	17
4	52	49
5	22	2
6	45	39a	17
7	40	32	15
8	65	67	29
9a	34	20b
9b	34	20b	11
10	34	20b	11
11	34	19
12	25	7	3
13	64	64a
14	27	8	5
15	28	9b	6
16	67	70
17	45	37a
18	45	37b
1654	55	51
1664: 1	28	10c
2	45	36d
1761	52	48
2013: 1	68	3d
2	68	3d
2015	63	63
2018	58	56
2020: 1	35	21	12
2	34	20b	10, 11
3	34	20b	10, 11
4	40	32	15
5	25	6	2
6	25	6	2
7	59	58
2120: 1	33	18
2	33	18
2147: 1	23	3b
3	44	35
4	40	30

NU 1978/79:59

132

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1978/79: yttrande hemställan nr

s. moment

2216: 1	40	31
2	40	31
3	48	42
2330	36	23
2360: 1	20	la	1
2	20, 48	la, 41	1, 19
3	25	7	4
4	25	7	4
5	25	7	4
2361	29	11
2362: 1	20, 25	Ib, 7
2	25	7
3	59	57
2424: la	20	la	1
b	20	la	1
2a	22	2
b	39	29
c	25	7	3
d	46	39b	17
e	52	49
f	29	12
g	36	23
h	30	13	7
i	36	23
j	58	55	24
3a	25	7	3
b	28	9b	6
4	20	la	1
2425	46	39c	17
2426	31	15
2427: 1	20	la	1
2	22	2
3	22	2
4	22	2
5	22	2
6	61	60	26, 27
7	61	60	26, 27
9	40	32	15
10	40	32	15
11	38	28	14
12	38	28	14
13	65	67	29
14	65	67	29
15	66	68
16	48	43	20
17	49	45
18	49	45

NU 1978/79:59

133

Motion 1978/79:	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
2427:19	25	6	2
20	25	6	2
21	25	6	2
22	29,40	12, 32	15
23	29,40	12, 32	15
24	64	64b
25	31	14	8
26	28	9b	6
27	25	7	4
2428: 1	47	40	18
2	47	40
3	47	40
2538	61	60	26, 27

NU 1978/79:59

134

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen 1978/79:100 2

Propositionen 1978/79:123 4

Förslag 4

Huvudsakligt innehåll 5

Propositionen 1978/79:145 6

Propositionen 1978/79:184 7

Förslag 7

Huvudsakligt innehåll 7

Motionerna 7

Utskottet 19

Inledning 19

Riktlinjer för industripolitiken 20

Industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet, m. m 22

Stöd till industriellt utvecklingsarbete; struktur- och industriutvecklingsfond
24

Struktur- och industriutvecklingsfond 25

Stöd till industriellt utvecklingsarbete 26

Regionala utvecklingsfonder, m. m 27

Statligt bidrag 27

Utlåningsresurser 28

Medelsbehovet hos olika fonder 28

Särskild projektverksamhet. 29

Informationsinsatser 30

Borgenssystem 30

Factoringbolag 31

Särskild ersättning av staten 31

Styrelser 31

Industrigarantilån 32

Hotellgarantilån 33

Styrelsen för teknisk utveckling, m. m 34

Grunder för statens stöd 34

Anslag till STU 34

Särskilt uppfinnarstöd 35

Ekoteket 35

NU 1978/79:59 135

Vissa frågor om tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete 36

Lokaliseringen av vissa forskningsinstitut 36

Ingenjörsvetenskapsakademien 37

Alternativ produktion 37

Stora utvecklingsprojekt m. m 38

Särskild delegation 38

Internationella avtal om industriell utveckling 39

Beredskapssynpunkter 40

Inriktningen av satsningar i svensk industri 40

Utvecklingsbolag 40

Produktutvecklingscentra 43

Lokala och regionala investmentbolag 44

Teknikimport 46

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor 46

Sveriges Investeringsbank AB 48

Riktlinjer för allmänna pensionsfondens verksamhet 49

Statligt exportkreditstöd 50

Lån från AB Industrikredit och AB Företagskredit 52

Statliga insatser vid företagsrekonstruktioner 52

Statliga kreditgarantier för produktutveckling m. m 55

Utbildningsfrågor ' 58

Statliga företags investeringar 59

Styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag m. m 60

Underleverantörsfrågor m. m 64

Exportfrämjande åtgärder 65

Översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet 67

Referensgrupp till hantverksutredningen 67

Vissa övriga anslagsfrågor 68

Hemställan 69

Reservationer 79

1. Riktlinjer för industripolitiken (s) 79

2. Struktur- och industriutvecklingsfond (s) 81

3. Stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (c) 81

4. Stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (m) 82

5. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (m, fp) 83

6. Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder m. m. (m, fp)... 83

7. Borgenssystem för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet

8. Försöksverksamhet med factoringbolag (s) 84

9. Sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser

(c, m) 85

10. Anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (m, fp) 85

11. Anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (c) 86

NU 1978/79:59 136

12. Särskilt uppfinnarstöd (s) 86

13. Stöd till Ekoteket (c) 87

14. Särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt (s) 87

15. Utvecklingsbolag (m, fp) 88

16. Lokala investmentbolag (m) 88

17. Näringslivets kapitalförsörjning (c) 89

18. Projektfond (c) 89

19. Särskilda lån av tysk modell till nystartade företag (m) 90

20. Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (s) 90

21. Utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet (m). 91

22. Investeringsfond med regionalpolitisk användning (m) 91

23. Säkerhet för lån (m) 92

24. Företagaregymnasium (c) 92

25. Investeringsprogram för statsägda företag (s) 93

26. Styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser (c, fp) 93

27. Styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser (m) 94

28. Kommunal representation i vissa företagsstyrelser (s) 94

29. Handelshus (m) 95

30. Översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet (m)... 95

Särskilt yttrande

Stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (s) 96

Bilaga 1

Sammanställning av principiella synpunkter rörande industripolitiken
97

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande 1978/79:3 y med anledning av motion om
översyn av konkurslagen 125

Bilaga 3

Översikt över utskottets behandling av propositionerna och motionerna
129

GOTAB 62185 Stockholm 1979