NU 1978/79:55

Näringsutskottets betänkande
1978/79:55

med anledning av förnyad behandling av motioner om ändringar i
lotteriförordningen (1939:207), bl. a. rörande automatspel

Ärendet

I sitt betänkande 1978/79:20 behandlade näringsutskottet tre motioner om
ändringar i lotteriförordningen (1939:207). I motionerna begärdes bl. a.
upphävande eller inskränkning av det fr. o. m. den 1 januari gällande
förbudet mot anordnande av automatspel med pengar, värdebevis, spelpolletter
eller liknande som vinster. Sedan kammaren den 1 mars 1979 (RD
1978/79:93 s. 75 f.) återförvisat ärendet till utskottet för ytterligare utredning
avger utskottet härmed nytt betänkande i ämnet.

Motionerna

Yrkanden

De tre motioner som ånyo behandlas i detta betänkande är följande:

1978/79:547 av Arne Pettersson (s) och Valter Kristenson (s), vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att tillåta spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater i
enlighet med vad som anges i motionen,

2. att värdet å högsta vinst i lotterier enligt lotteriförordningens § 2 ändras
till att vinst icke må överstiga 200 kr.,

3. att för deltagande i [nämnda lotterier] fordras en insats som icke må
överstiga 3 kr.,

1978/79:563 av Joakim Ollén (m), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lag om upphörande av förbud mot spel på
enarmade banditer,

1978/79:1513 av Bo Siegbahn (m)och Rune Torwald (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utarbetandet av ett lagförslag snarast
möjligt, enligt vilket spelautomater med låga insatser kan tillåtas.

Motiveringen för det här behandlade yrkandet i motionen 1978/79:563
finns i motionen 1978/79:562 om återinförande av mellanölet, vilken har
behandlats av skatteutskottet (SkU 1978/79:33). Motionen 1978/79:563
innehåller även ett yrkande om upphävande av alkoholreklamförbudet. I
denna del har den behandlats i näringsutskottet betänkande NU 1978/
79:19.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 55

NU 1978/79:55

Motivering

Sorn motivering för förslaget i motionen 1978/79:563 anförs principiella
argument mot de förbud mot mellanöl, alkoholreklam och spel på s. k.
enarmade banditer som riksdagen under senare tid har beslutat om. En
redogörelse för dessa argument har utskottet lämnat i betänkandet NU
1978/79:19, där frågor rörande förbuden mot alkohol- och tobaksreklam
tagits upp.

Motionären anser att det från årsskiftet 1978-1979 gällande förbudet mot
visst automatspel är inkonsekvent, eftersom det inte finns något förbud mot
exempelvis roulettspel, totospel eller flipperspel. Det kan givetvis hävdas att
"banditspelet” i enskilda fall var skadligt, säger han, men ställer frågorna "i
vilken utsträckning och för hur många?” och ”Är banditspel avsevärt mycket
farligare än totospel som riksdagen inte bara tillåter utan 'tjänar' hundratals
miljoner kronor på varje år?”.

1 motionen 1978/79:547 erinras om att motionärerna hösten 1978 med
anledning av propositionen 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m.
väckte en motion med förslag av huvudsaklig innebörd att ”oskyldigt”
förströelsespel med s. k. 25-öresautomater inte skulle omfattas av förbudet.
Motionärerna för fram detta önskemål på nytt och hänvisar till de skäl som
anfördes hösten 1978.

Vidare berör motionärerna de höjningar av värdegränserna vid s. k.
anmälningslotterier som beslöts av riksdagen hösten 1978. De anser att
värdegränserna kan höjas ytterligare utan att man behöver avvakta resultatet
av det pågående arbetet inom lotteriutredningen (H 1972:03).

Också i motionen 1978/79:1513 ifrågasätts lämpligheten av att det nu
gällande förbudet mot automatspel också avser spel på 25-öresautomater i
nöjesparker.

Motionärerna anför att inga sociala vådor har påtalats i samband med spel
på dessa automater, vilka haft en avgörande betydelse för nöjesparkernas
finansiering. För att belysa denna betydelse återger de uppgifter om
inkomsterna från spelverksamheten vid nöjes- och kulturparken Liseberg i
Göteborg, vilken i ett 40-tal år haft automater av denna typ. Motionärerna
menar att en ny lagstiftning, enligt vilken spelautomater med låga insatser
kan tillåtas, borde träda i kraft helst redan vid den tidpunkt då berörda
nöjesparker öppnar för säsongen.

Riksdagsbeslut hösten 1978

På förslag av regeringen beslöt riksdagen hösten 1978 (prop. 1978/79:20,
NU 1978/79:11, rskr 1978/79:45) om vissa ändringar i lotteriförordningen
(1939:207). Dessa ändringar (SFS 1978:759) innebär främst att förbud har
införts mot visst automatspel. Vidare har en justering skett av vissa
värdegränser, bl. a. vid s. k. anmälningslotterier.

NU 1978/79:55

Automatspel

Sedan den 1 januari 1979 är det förbjudet att anordna automatspel när
vinsterna utgör pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande (1 § lotteriförordningen
efter ändring 1978:759). Denna regel tillkom med anledning av
riksdagens beslut hösten 1977 (NU 1977/78:15, rskr 1977/78:44) att hos
regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud mot spel på s. k.
enarmade banditer och liknande apparater från den 1 januari 1979. Tillstånd
får dock lämnas för spel som anordnas på fartyg i internationell trafik.

Endast i fråga om tidpunkten för förbudets ikraftträdande redovisades
skilda uppfattningar inom näringsutskottet vid frågans behandling hösten
1978 (NU 1978/79:11). Vad gällde lämpligheten av ett förbud var utskottet
sålunda enigt. I ett särskilt yttrande (s. 11) erinrade dock moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet om att partiets representanter hösten 1977 hade
gått emot majoritetens förbudslinje och i stället hade förordat de riktlinjer för
regleringen av automatspelet som hade framlagts i propositionen 1977/78:9
om spel på s. k. enarmade banditer. Med hänsyn till att förslaget i
propositionen 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m. ”svarar mot
vad en klar majoritet inom riksdagen har begärt” ville han emellertid inte
motsätta sig att det genomfördes. I detta sammanhang betonades det
angelägna i att berörda myndigheter noga följer hur spelverksamheten
utvecklas efter förbudet.

Med anledning av propositionen 1978/79:20 väcktes motioner som syftade
till att tillstånd skulle kunna ges för visst automatspel med lägre insatser än en
krona. Dessa motioner avslogs av riksdagen på förslag av näringsutskottet,
som härvid enhälligt anförde följande (NU 1978/79:11 s. 4 f.):

1 flera motioner berörs det spel som förekommer i nöjesparker, t. ex.
Liseberg i Göteborg, och i folkparker. I motionen 1978/79:24 föreslås att
riksdagen skall avslå propositionen och samtidigt begära ett nytt förslag av
regeringen av innebörd bl. a. att det skall vara möjligt för nöjesparker av
Lisebergs karaktär att få anordna automatspel om insatsen utgör högst 25 öre.
Förslag om att spelautomater ”med lägre insatser” skall kunna tillåtas i
nöjesparker, t. ex. Liseberg, läggs fram i motionen 1978/79:22. Ett av
lotteriutredningen år 1976 framlagt förslag - av innebörd att ”enarmade
banditer” får ställas ut endast på tivolin och i samband med offentliga
nöjestillställningar i folkparker, att insatsen inte får överstiga 25 öre, att
högsta vinst inte får överstiga tjugo gånger insatsen och att s. k. förhöjd
vinstchans inte får förekomma - förordas i motionen 1978/79:21. Förslag till
erforderlig lagtext bör enligt sistnämnda motion utarbetas av vederbörande
riksdagsutskott. I samtliga tre motioner anförs att s. k. 25-öresspel endast har
förströelsekaraktär och sålunda inte medför de risker för sociala skadeverkningar
som var ett avgörande motiv för riksdagens beslut år 1977. Spelintäkternas
ekonomiska betydelse för Liseberg understryks i motionerna 1978/
79:22 och 1978/79:24.

Näringsutskottet tog i sitt tidigare nämnda betänkande NU 1977/78:15
ställning mot tanken att spel på s. k. 25-öresautomater skulle tillåtas.
Utskottet anförde därvid (s. 8) att ett förbud mot dessa automater visserligen

NU 1978/79:55

knappast - annat än i undantagsfall - torde kunna motiveras med risker för
sociala skadeverkningar. Det eventuella förströelsevärdet hos 25-öresautomater
kan dock, uttalade utskottet, inte vara ett tillräckligt starkt skäl för att
motivera avsteg från principen att ”enarmade banditer och liknande
apparater” skall vara förbjudna. Utskottet anförde vidare att det från
kontrollsynpunkt är angeläget med enhetliga bestämmelser.

Utskottet ser inga skäl att nu frångå denna uppfattning och avstyrker
sålunda yrkandena i motionerna 1978/79:21, 1978/79:22 och 1978/79:24 av
innebörd att spel på 25-öresautomater skall kunna tillåtas.

Förbudet mot spel på utbetalningsautomater kompletteras med förbud mot
innehav av sådana automater. Det sistnämnda förbudet - som inte gäller den
som har tillstånd att anordna automatspel på fartyg - träder i kraft den 1 juli
1979.

Värdegränser vid s. k. anmälningslotlerier

Enligt nu gällande bestämmelser om s. k. anmälningslotterier enligt 2 §
lotteriförordningen får högsta insats vara 1 kr. och värdet på högsta vinst 50
kr. Dessa värdegränser beslöts hösten 1978 på förslag av regeringen i
propositionen 1978/79:20.1 den mån förslaget innebar höjningar av tidigare
gällande beloppsgränser motiverades det som en av inflationen påkallad
åtgärd (propositionen s. 34 f.). I propositionen uttalades att höjningarna inte
innebar något principiellt ställningstagande och således inte föregrep lotteriutredningens
arbete. Någon erinran framfördes inte motionsvägen, och
förslagen tillstyrktes vid utskottsbehandlingen (NU 1978/79:11 s. 6 f.).

1972 års lotteriutredning

1972 års lotteriutredning (H 1972:02; ordförande: generaldirektör Sven
Heurgren) har till uppgift att utreda regleringen av lotteriverksamheten.

I delbetänkandet (Ds H 1976:3) Enarmade banditer (tryckt som bilaga 1 till
prop. 1977/78:9) föreslog utredningen att spelautomater av typen enarmade
banditer med enkronasinsats skulle förbjudas. Enarmade banditer med en
högsta insats av 25 öre skulle få ställas ut på tivolin och i samband med
offentliga nöjestillställningar i folkparker. Ett villkor skulle därvid vara att
högsta vinst inte översteg 20 gånger insatsen. Enarmad bandit med förhöjd
vinstchans skulle inte få förekomma.

Utredningens slutbetänkande väntas föreligga under våren 1979.

Kammardebatten före beslutet om återremiss

När kammaren den 1 mars 1979 behandlade näringsutskottets betänkande
1978/79:20 framställdes yrkandet om återremiss av Arne Pettersson (s).
Denne hänvisade till förslaget i motionen 1978/79:547 att spel på s. k.
enarmade banditer med 25-öresinsats under vissa förutsättningar skulle få

NU 1978/79:55

förekomma på tivolin och i samband med offentliga nöjestillställningar i
folkparker. Han anförde bl. a. (RD 1978/79:93 s. 76 f.):

Det finns två motiv för att vi vill ha tillbaks detta spel, som har funnits i
folkparkerna i 40-50 år och som aldrig förut på något sätt har påtalats. Det ena
motivet är förströelseaspekten. Ju fler aktiviteter och ju bredare utbud man
har i folkparker och vid andra nöjesetablissemang, desto större blir möjligheterna
att locka människor dit och även att skapa trivsel för dem som
kommer dit. Det andra motivet är ekonomiskt .

Några sociala vådor - det medger utskottet - medför inte den här aktuella
formen av spel. Det görs alltså inga erinringar på den punkten. Den
motivering utskottet har för att avstyrka vårt förslag skulle vara svårigheter
med kontrollen av banditspelet över huvud taget. Jag har mycket svårt att tro
på denna motivering. Med den avgränsning till nöjestillställningar som vi
motionärer föreslår lär det inte vara så särskilt svårt att klara kontrollproblemet
. Det finns ett påtagligt förströelsebehov. Men det avgörande är

frågan om de intäkter som detta förströelsespel ger till parkerna.

Parkernas ekonomi är utomordentligt ansträngd. Man arbetar under
mycket besvärande förhållanden under hård konkurrens. Jag tror det finns
anledning att erinra om den utomordentliga insats som folkparkerna och
folkparksrörelsen har gjort för att sanera nöjeslivet i vårt land .

Men därutöver har parkerna - och det gäller i dag inte bara folkparkerna
utan det har smittat av sig på nöjesarrangemang över huvud taget - också
blivit ett forum för ett brett kulturellt utbud. På många platser i vårt land
innebär dessa arrangemang enda tillfället att se god teater och njuta av
konstnärliga upplevelser som annars inte förekommer i trakter och bygder
långt bort från stora centra. Det är fråga om teater, både dramatisk och lyrisk,
det är balett och det är skapande konstnärer. Till det kommer en utomordentligt
livligt frekventerad barnverksamhet i de dagöppna parkerna, dit de
allra flesta hör.

Nu är vi i den situationen att parkerna försvinner en efter en. Ungefär
hälften av de folkparker som fanns för 20 år sedan är i dag borta. Det man har
stupat på är svårigheterna att få ekonomin att gå ihop.

1 det här huset talar vi om miljarder, och här ter sig de siffror vi har att röra
oss med i parkrörelsen som små. Men för min park i Malmö innebär det här
förbudet ett bortfall av intäkter på mellan 500 000 och 1 miljon kronor. För
Lisebergsparken i Göteborg rör det sig om ett bortfall på 6 milj. kr. Vi har
ingenstans att hämta de här pengarna i vår egen verksamhet. Det är uteslutet.
Då återstår möjligheten att gå till kommunen.

De som i går lyssnade till [finansjdebatten fick väl klart för sig de

bestämda direktiv som utgick från denna kammare till kommunerna att hålla
igen med utgifterna, så där finns inga pengar att hämta. De statliga anslag som
ställs till parkernas och parkverksamhetens förfogande är ytterligt små.
Risken är med andra ord att om vi inte kan få denna bit ytterligare till hjälp vid
finansieringen av vår verksamhet, så kommer ännu ett antal parker att
försvinna. Det kan gå så långt att vi om några år får sätta in starka
samhällskrafter på nytt för att sanera det oskick till nöjesliv som breder ut sig
när de skickligt och vettigt utformade nöjesarrangemangen försvinner

NU 1978/79:55

Uppgifter om automatspel i folkparker och på tivolin

1 1972 års lotteriutrednings betänkande (Ds H 1976:3) Enarmade banditer
lämnas en del uppgifter om folkparker och tivolin och om automatspel på
sådana anläggningar.

Beträffande folkparkerna anför utredningen (prop. 1977/78:9 s. 80 f.):

Folketsparkföreningarna företräds av Folkparkernas centralorganisation
(FCO), ett samarbetsorgan som även svarar för varu- och artistförmedling till
sina medlemmar. Organisationen är uppbyggd av 184 föreningar runt om i
landet, vilka driver sin verksamhet självständigt. Till största delen är
folkparksanläggningarna föreningsägda. Det finns dock en del av dem som är
i kommunal ägo men som drivs av föreningar. Någon utdelning till
föreningsmedlemmarna förekommer inte.

Enligt uppgift driver ett 60-tal föreningar spelverksamhet med enarmade
banditer. Antalet automater av denna typ beräknas uppgå till 700, varav cirka
200 är placerade på kiseberg i Göteborg. Beträffande automaternas fördelning
på olika spelplatser kan konstateras, att ett 15-tal av de föreningar som
anordnar spel med enarmade banditer har mer än 10 spelautomater, medan
resterande cirka 45 föreningar i allmänhet har mellan 2 och 7 apparater
utställda. Spelapparaterna är tillgängliga i samband med offentliga tillställningar
som förekommer i genomsnitt två gånger i veckan. Föreningarna har
över lag mest 25-öresautomater uppställda, men även enkronasautomater
förekommer.

Det är inte ovanligt, att föreningarna själva äger de enarmade banditerna.
Inte mindre än hälften av de ovan angivna 700 spelapparaterna är föreningsägda
medan resten är förhyrda av olika spelautomatföretag. Hyran sätts ofta i
relation till behållningen av spelet på apparaten i fråga. För år 1974 beräknades
avkastningen från spel på enarmade banditer uppgå till cirka 6 miljoner
kronor, varav cirka 4 miljoner kronor avsåg kiseberg.

Beträffande nöjesparker och tivolin lämnas följande uppgifter (prop. 1977/
78:9 s. 81 f.):

Det finns cirka 120 ambulerande tivolin i Sverige, varav ett 50-tal bedriver
aktiv verksamhet. Av dessa är 8-10 betydligt större än de andra. Tivolin
bedriver i allmänhet versamhet endast under sommarhalvåret.

De tre största nöjesparkerna är kiseberg i Göteborg, Gröna Lund i
Stockholm och Furuviks djurpark utanför Gävle. Dessa parkers innehav av
enarmade banditer under år 1975 framgår av nedanstående tabell.

	25-öres	enkronas
Liseberg	135	65	= 200
Gröna Lund	110	51	= 161
Furuvik	22	3	= 25
Summa	267	119	SO OO cn II

NU 1978/79:55

Utskottet

Automatspel

Riksdagen beslöt i november 1978 (prop. 1978/79:20, NU 1978/79:11, rskr
1978/79:45) om ändringar i lotteriförordningen (1939:207) i fråga om
automatspel. Dessa ändringar (SFS 1978:759)innebärbl. a. att det sedan den 1
januari 1979 är förbjudet att anordna automatspel när vinsterna utgörs av
pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Förbudet riktar sig sålunda
mot s. k. enarmade banditer. Tillstånd kan dock ges för spel på fartyg i
internationell trafik. För den som inte har sådant tillstånd blir det den 1 juli
1979 förbjudet även att inneha sådan spelautomat som det är fråga om.

De nya bestämmelserna kritiseras i tre motioner som har väckts under
allmänna motionstiden i år. I motionen 1978/79:563 föreslås att förbudet
skall upphävas. Motionerna 1978/79:547 och 1978/79:1513 innehåller förslag
av innebörd att spel på automater med låga insatser, närmast s. k. 25-öresautomater, skall kunna tillåtas.

Utskottet har i sitt betänkande NU 1978/79:20, dagtecknat den 13 februari
1979, avstyrkt dessa motioner. Flärvid anförde utskottet helt kort att det
enligt dess mening inte fanns anledning att vid denna tidpunkt ompröva de
fattade besluten. När det gällde motiveringen för att förbudet mot spelautomater
borde omfatta även 25-öresautomater hänvisade utskottet till vad det
hade uttalat i denna fråga i tidigare betänkanden om automatspel (NU
1977/78:15, NU 1978/79:11).

Den argumentation som sålunda åberopades var följande. Ett förbud mot
25-öresautomaterna torde visserligen knappast - annat än i undantagsfall -kunna motiveras med risker för sociala skadeverkningar. Det eventuella
förströelsevärdet hos 25-öresautomater kan dock inte vara ett tillräckligt
starkt skäl för att motivera avsteg från principen att enarmade banditer och
liknande apparater bör vara förbjudna. Från kontrollsynpunkt är det
angeläget med enhetliga bestämmelser.

Sedan kammaren återremitterat ärendet till utskottet tar utskottet här ånyo
upp de angivna motionsyrkandena rörande automatspel.

Vad beträffar motionen 1978/79:563 konstaterar utskottet att under den
debatt i kammaren som föregick beslutet om återremiss ingen röst höjdes för
bifall till yrkandet att förbudet mot automatspel skulle upphävas helt.
Utskottet avstyrker återigen denna motion.

Vid den förnyade behandlingen av de båda övriga motionerna har inom
utskottet påyrkats att utskottet skulle ändra sitt tidigare ställningstagande
och föreslå riksdagen att på nytt i viss utsträckning legalisera spelet på
25-öresautomater. Med anledning av detta yrkande har utskottet låtit
utarbeta förslag till lagstiftning av denna innebörd. Lagförslagen med viss
motivering återges i bilaga.

Som framgår krävs ändringar i två lagar, nämligen dels lotteriförordningen,
dels den lag om ändring däri som stadgar om förbud fr. o. m. den 1 juli 1979

NU 1978/79:55

att inneha sådan spelautomat som utskottet inledningsvis har nämnt. Bland
de frågor som aktualiseras är i vilka sammanhang spel av avsett slag skall få
förekomma, hur omfattande innehav av spelautomater som skall tillåtas,
vilka restriktioner för själva spelet utöver begränsningen av insatsens storlek
som skall gälla och vilka myndigheter som skall svara för tillståndsgivning
etc. på området. Dessa frågor besvaras delvis i lagtexten, delvis i den bifogade
motiveringen.

En lagstiftning enligt bilagan skulle fylla syftet att möjliggöra för folkparker
och tivolin att fortsättningsvis, såsom tidigare år, erbjuda allmänheten tillfälle
till spel på s. k. enarmade banditer med 25-öresinsats. Utskottet är efter sin
förnyade prövning av saken alltjämt icke berett att förorda detta undantag
från den allmänna regeln att spel på enarmade banditer skall vara förbjudet.
Till komplettering av sin tidigare kortfattade motivering för avvisande även
av 25-öresspelet vill utskottet anföra följande.

Om 25-öresspelet tillåts måste det fl finnas en mängd apparater på
marknaden i samband med anordnandet av spel, tillverkning och försäljning,
utställarverksamhet, service, transport etc. Detta innebär en starkt ökad risk
för illegalt spel, bl. a. sådant som bedrivs under skydd av viss utställarverksamhet.
Kursändringen rubbar därmed väsentligt utgångspunkten för det av
riksdagen beställda och godtagna förbudssystemet, nämligen att illegalt spel
skall motverkas aktivt. Det nu gällande förbudssystemet är helt uppbyggt på
att enarmade banditer och liknande apparater av kontrollskäl i princip inte
skall fl finnas i landet annat än för fartygsspel och för export. Detta kommer
till uttryck i bestämmelsen om innehavsförbud. lnnehavsförbudet förloraren
stor del av sin funktion när det blir fråga om att tillåta så många apparater som
nu är aktuellt. Resultatet kan bli att man får ett omfattande och dyrbart
kontrollsystem som är föga effektivt för ändamålet att ge polismyndigheterna
ett effektivt vapen mot illegalt spel.

Lagtexten och den bifogade motiveringen utesluter inte gränsdragningsproblem.
Särskilda svårigheter vållar s. k. ambulerande tivolin. Man måste
härvidlag uppmärksamma att det har vuxit fram starka ekonomiska intressen
på automatspelsområdet och att det otvivelaktigt kommer att finnas ett starkt
tryck för att utnyttja det nya område som lämnas fritt. Det blir också svårt att
fl en enhetlig praxis i fråga om antalet apparater som får finnas på en
anläggning och i fråga om behandlingen av nytillkommande anläggningar.

Det kan resas invändningar mot att riksdagen efter att ha uttalat sig
generellt ogillande mot och förbjudit utbetalningsautomater nu tillåter att
sådana återinförs i folkparker och tivolin därför att dessa behöver ekonomiskt
stöd. Andra företag och organisationer kan framställa krav på motsvarande
eftergifter. En ändring nu av förra årets förbud mot automatspel måste leda
till osäkerhet hos myndigheter och enskilda i fråga om konsekvensen i och
varaktigheten av riksdagens regleringsåtgärder. Särskilt kan det te sig
stötande att företag som lojalt har anpassat sig efter de nya bestämmelserna

NU 1978/79:55

och tämligen omgående avvecklat sitt apparatinnehav kommer att befinna
sig i ett sämre läge än företag som har satsat på att behålla sina spelautomater
fram mot den tidpunkt då innehavsförbud inträder.

Med hänsyn till att 25-öresspelet motiveras med behovet av ekonomiskt
stöd till tivolirörelser och folkparker kan det efter någon tid komma att ställas
krav på höjning av beloppsgränsen på grund av försämrat penningvärde. Det
skulle då i praktiken bli fråga om en fördubbling av insatsbeloppet.

Med vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1978/79:547, såvitt cfen
gäller automatspel, och motionen 1978/79:1513.

Värdegränser vid s. k. anmälningslotterier

I motionen 1978/79:547 föreslås vidare att värdegränserna för insats och
vinst vid s. k. anmälningslotterier enligt 2 § lotteriförordningen skall höjas. I
det återremitterade betänkandet avstyrkte utskottet detta förslag med
hänvisning till att dessa värdegränser hade justerats så sent som i november
1978 och att lotteriutredningen (H 1972:02) väntades komma att behandla
hithörande frågor i sitt slutbetänkande våren 1979. Utskottet anser alt
riksdagen bör avvakta utredningens förslag och regeringens ställningstagande
till detta. Motionen avstyrks alltså även denna gång i den del som nu
berörts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av,forbudet mot automatspel
att riksdagen avslår motionen 1978/79:563 yrkandet 2,

2. beträffande tillstånd för visst automatspel med lägre insatser
att riksdagen avslår motionen 1978/79:547 yrkandet 1 och
motionen 1978/79:1513,

3. beträffande värdegränser vid s. k. anmälningslotterier

att riksdagen avslår motionen 1978/79:547 yrkandena 2 och

Stockholm den 29 maj 1979

På näringsutskoltets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c). Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s). Fritz Börjesson (c). Arne Blomkvist (s). Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus (c). Margaretha af Ugglas
(m), Karl-Anders Petersson (c). Ivar Högström (s). Lennart Pettersson (s),
Rune Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

NU 1978/79:55

Reservation

beträffande tillståndför visst automatspel med lägre insatser (mom. 2)av Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström och Lennart
Pettersson (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Vid den” och
slutar på s. 9 med ”motionen 1978/79:1513” bort ha följande lydelse:

Vid den förnyade behandlingen av de båda övriga motionerna har utskottet
funnit skäl att ändra sitt tidigare ställningstagande och föreslå riksdagen att
tillåta spel på 25-öresautomater i folkparker och på tivolin. Utskottet har
därför låtit utarbeta förslag till lagstiftning av denna innebörd. Lagförslagen
med viss motivering återges i bilaga.

Som framgår (= utskottet) bifogade motiveringen.

Utskottet vill framhålla att goda skäl talar för en sådan lagstiftning som här
föreslås. Förbudet mot 25-öresspel ter sig som ett obefogat ingrepp i en
förströelseverksamhet som har lång tradition, som uppskattas av en bred
allmänhet och som inte medför påvisbara sociala vådor. Intäkterna av det
hittillsvarande spelet på 25-öresautomater har på ett betydelsefullt sätt
bidragit till att möjliggöra ett utbud inte bara av förströelse utan också av
teater-, dans- och musikevenemang. De har också skapat en del av det
ekonomiska underlaget för den livligt frekventerade barnverksamheten i
vissa folkparker. De skäl som anförs mot att 25-öresspelet får fortsätta i
folkparker och på tivolin framstår som uttryck mera för enhetlighetsiver och
byråkratiska synpunkter än för en realistisk avvägning mellan för- och
nackdelar med hänsyn till vidare samhälleliga intressen.

Utskottet förordar alltså att riksdagen antar de bifogade lagförslagen.
Därmed tillgodoses syftet med motionen 1978/79:547, såvitt den gäller automatspel,
och motionen 1978/79:1513.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:547 yrkandet
1 och motionen 1978/79:1513 antar i bilaga till detta betänkande
angivna förslag till

a) lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207),

b) lag om ändring i lagen (1978:759) om ändring i lotteriförordningen
(1939:207).

Särskilt yttrande

beträffande förbudet mot automatspel av Erik Hovhammar (m) och Margaretha
af Ugglas (m):

När näringsutskottet hösten 1978 behandlade frågan om införande av
förbudet mot automatspel framhöll moderata samlingspartiets representant i
ett särskilt yttrande till utskottets betänkande NU 1978/79:11 (s. 110 att det

NU 1978/79:55

då aktuella regeringsförslaget byggde på ett tidigare principbeslut av riksdagen.
Han ansåg att starka skäl talade för en mildare form för reglering än vad
som föreslogs i propositionen 1978/79:20 men ville med hänsyn till att
förslaget i denna svarade mot vad en klar majoritet inom riksdagen hade
begärt inte motsätta sig att det genomfördes. Han betonade emellertid att det
är angeläget att berörda myndigheter noga följer hur spelverksamheten
utvecklas efter förbudet. Verksamheten kan komma att ta sig andra, mindre
godtagbara former som det blir svårt att kontrollera och ingripa mot. Vidare
bör, anförde han, förbudets konsekvenser för ekonomi och sysselsättning
inom bl. a. restaurangbranschen analyseras.

Det sagda anger, nu liksom tidigare, utgångspunkten för vår bedömning av
förslagen om att förbudet mot automatspel helt eller delvis skall slopas.
Förbudet beslöts av riksdagen i november 1978 och gäller sedan den 1 januari
1979. Det bör nu stå fast. Det rättsläge som har uppkommit får t. v.
accepteras. Vi delar emellertid den uppfattning som ligger bakom förslaget i
motionen 1978/79:563, nämligen att förbudet mot s. k. enarmade banditer
hör till de förbud som har tillkommit mera som uttryck för en moralisk
övertygelse än som resultat av sakliga överväganden. Vi vill betona att
samhället inte bör förbjuda beteenden enbart därför att de i största allmänhet
anses vara olämpliga. Förbudsbeslut måste framstå som konsekventa i sin
utformning, så att medborgarna kommer att respektera riksdagens beslut.

NU 1978/79:55

Bilaga

1 Förslag till

Lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207)

Härigenom föreskrivs att 1 a § lotteriförordningen (1939:207)! skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

la §2

Automatspel som avses i 1 § tredje stycket må anordnas efter tillstånd av
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden under
förutsättning att spelet anordnas på fartyg i internationell trafik.

Automatspel som erbjuder vinst
endast i form av penningar md anordnas
efter tillstånd av polismyndigheten
under förutsättning
att spelet anordnas i samband med
tivolirörelse eller offentlig nöjestillställning
inom folkpark,

att värdet av spelarens insats utgör
högst 25 öre per spel,

att högsta vinsten ej överstiger ett
värde som motsvarar tjugo gånger
insatsen,

att tillståndsbeslutet, i original eller
bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl
synlig plats i lokalen.

Automatspel av annan art än som avses i 1 § tredje stycket må anordnas a)

efter tillstånd av polismyndigheten under förutsättning
att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning
inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande
anläggning eller i samband med tivolirörelse eller sådan restaurangrörelse, för
vilken gäller tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt
lagen (1977:293) om handel med drycker,
att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,
att högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar tjugo gånger
insatsen,

1 Förordningen omtryckt 1974:221.

2 Senaste lydelse 1978:759.

NU 1978/79:55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl
synlig plats i lokalen;

b) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning
att spelet anordnas i samband med bingospel, som ej är eller kan jämställas
med automatbingo,
att spelet anordnas för samma ändamål som bingospelet,
att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,
att högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar tjugo gånger
insatsen,

att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl
synlig plats i lokalen.

Tillstånd enligt första stycket Tillstånd enligt första stycket
meddelas för spelanordnaren. Till- meddelas för spelanordnaren. Tillstånd
enligt andra stycket a) medde- stånd enligt andra stycket eller tredje

las för sådan nöjesarrangör eller stycket a) meddelas för sådan nöjes rörelseidkare,

som där avses och arrangör eller rörelseidkare, som där

tillstånd enligt andra stycket b) för avses, och tillstånd enligt tredje

den som erhållit tillstånd till bingo- stycket b) för den som erhållit till spelet.

Tillstånd gäller för viss tid. stånd till bingospelet. Tillstånd gäller

för viss tid.

Automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på
automaten må anordnas utan tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och
avser tillstånd för tid därefter.

NU 1978/79:55

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:759) om ändring i lotteriförordningen
(1939:207)

Härigenom föreskrivs att 9 § lotteriförordningen (1939:207)' i den lydelse
paragrafen har erhållit genom lagen (1978:759) om ändring i nämnda
förordning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Spelautomat som är konstruerad för att utbetala vinst i form av penningar,
värdebevis, spelpolletter eller liknande (utbetalningsautomat) får innehas
endast efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
lotterinämnden. Dock får utan särskilt tillstånd sådan automat innehas

1. av den som har tillstånd enligt 1. av den som har tillstånd enligt
1 a § första stycket att anordna 1 a § första eller andra stycket att
automatspel, om automaten omfat- anordna automatspel, om automatas
av spehillsrdndet, ten omfattas av tillståndet,

2. av automatinnehavares dödsbo under en tid av längst ett år från
dödsfallet och av automatinnehavares konkursbo längst intill dess konkursen
har avslutats,

3. av den för vilken tillstånd som medför rätt att inneha automaten har
återkallats, intill dess tre månader har förflutit från det att lagakraftvunnet
beslut om återkallelsen föreligger.

Införsel till riket av utbetalningsautomat är tillåten endast för den som har
rätt att inneha automaten enligt första stycket första meningen eller andra
meningen 1.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden får
föreskriva undantag från första stycket första meningen och andra stycket i
fråga om

1. utbetalningsautomat som innehas på fartyg i internationell trafik för
spel på fartyget,

2. utbetalningsautomat som innehas i och för sådan yrkesmässig verksamhet
som tillverkning, reparation, transport eller liknande.

I fråga om rätten att hantera oförtullad utbetalningsautomat gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,
m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och
avser tillstånd för tid därefter.

1 Förordningen omtryckt 1974:221.

NU 1978/79:55

Viss motivering

Med livolirörelse avses - i enlighet med förslag av 1972 års lotteriutredning
(se prop. 1977/78:9 s. 114) - dels permanent större förströelseställe som
exempelvis Gröna Lund i Stockholm, Liseberg i Göteborg och Furuvik i
Gävle, dels ambulerande tivoliföretag av traditionell typ. Utanför begreppet
fallers, k. minitivoli, som kännetecknas av att spelapparater i praktiken utgör
huvudattraktionen.

Med folkpark avses sådan anläggning - företrädesvis öppen sommaranläggning
- som normalt drivs av medlem i Folkparkernas centralorganisation.

Tillstånd att anordna spel enligt 1 a § andra stycket bör inte beviljas för
större antal automater än enligt praxis före den 1 januari 1979. Om denna
praxis har 1972 års lolteriutredning redovisat vissa uppgifter.

För tillstånd att anordna spel enligt nyssnämnda bestämmelse kan behöva
uppställas särskilda villkor utöver dem som gäller för själva spelet. Frågan
härom får prövas av de tillämpande myndigheterna.

GOT AB 62248 Slockholm 1979