NU 1978/79:51

Näringsutskottets betänkande
1978/79:51

med anledning av propositionen 1978/79:201 om ändrade regler för
exportkreditgaranti, m. m. jämte motion

Ärendet

I propositionen 1978/79:201 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för garantigivning vid export som föredragande
statsrådet har förordat,

2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 52 000 000 000 kr., varav 13 000 000 000
kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning vid
särskilt samhällsintresse,

3. godkänna de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av
investeringar i u-länder som föredragande statsrådet har förordat.

1 anslutning till propositionen behandlar utskottet vissa delar av en motion
som har väckts under allmänna motionstiden.

Motionen redovisas i det följande (s. 2).

Propositionen

I propositionen föreslås att maximibeloppet för statens betalningsansvar i
form av garanti för exportkredit ökas från 29 000 milj. kr. till 39 000 milj. kr. i
fråga om normalgarantier (n-garantier). Vidare föreslås att nuvarande
garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas
ekonomiska utveckling (u-garantier) kompletteras med en ny
garantiform för exportaffärer med ett särskilt samhällsintresse (s-garantier).
För dessa två garantisystem föreslås ett sammanlagt från högst 11 000 milj.
kr. till högst 13 000 milj. kr. utökat statligt betalningsansvar. Vidare föresiås
att s. k. motgarantier skall kunna ges till banker och försäkringsbolag för
säkerheter som de ställer vid export.

Slutligen föreslås vissa justeringar av nuvarande system för investeringsgarantier
och en ökning av länderkretsen så att systemet utvidgas till samma
länderkrets som gäller för industribiståndsfonden.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nrpl

NU 1978/79:51

Motionen

Yrkande

I motionen 1978/79:1209 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställs, såvitt här
är i fråga, att riksdagen uttalar sig för

1. att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att utvidga investeringsgarantisystemet
så att det kommer att omfatta alla de u-länder där den
föreslagna fonden för industriellt samarbete kan vara verksam eller där
svenska industriinvesteringar i övrigt kan väntas ske samt att systemet
utformas så, att det omfattar alla investeringar av svenskt företag som
godkänts av värdlandets myndigheter,

2. att regeringen bör undersöka möjligheterna att sluta investeringsskyddsavtal
med u-länder som är villiga att ingå sådana avtal och med viika
industriellt samarbete har etablerats genom företag eller biståndsorganisationer,

3. att regeringen bör eftersträva att med sådana länder som nämnts i 2 även
sluta dubbelbeskattningsavtal som underlättar rekrytering av svensk personal
för genomförande av industriprojekt,

4. att regeringen bör i positiv anda undersöka möjligheterna att stimulera
svenska industrietableringar i sådana u-länder som nämnts i 2 genom att
medge företagen rätt att företa extra skattemässiga avskrivningar i Sverige vid
industriinvesteringar i dessa länder.

Motionen har väckts under allmänna motionstiden och hänvisats till
utrikesutskottet. Den har av detta utskott överlämnats till näringsutskottet
såvitt avser yrkandena 1-4. Motionen har i övrigt behandlats av utrikesutskottet
i betänkandet UU 1978/79:27.

Motivering

I motionen anförs inledningsvis att ytterligare åtgärder bör vidtas för att
främja det industriella samarbetet mellan Sverige och u-länderna. Motionärerna
menar att den nya fonden för industriellt samarbete med u-länderna,
Swedfund, är ett positivt steg i denna riktning, men att fonden bör
kompletteras med andra åtgärder. Det nuvarande investeringsgarantisystemet
har inte utnyttjats. Detta beror enligt motionärerna främst på den snäva
länderavgränsningen och på oklarhet om tolkningen av de s. k. sociala
villkoren. Systemet bör därför, menar de, ändras så att det kan stimulera til!
investeringar i alla u-länder. I samband härmed bör enligt motionärerna
investeringsskyddsavtal slutas med u-länder som är villiga att ingå sådana
avtal. Även dubbelbeskattningsavtal bör träffas med u-länder där svenska
investeringar skall ske. Syftet härmed skall vara att underlätta rekryteringen
av svensk personal till industriprojekt i sådana länder. Vidare bör regeringen

NU 1978/79:51

undersöka möjligheterna att medge investerande svenska foretag extra
avskrivningar i skattehänseende för u-landsinvesteringar.

Utskottet

I den föreliggande propositionen föreslås en kraftig utvidgning av statens
möjligheter att lämna exportkreditgarantier och investeringsgarantier vid
handel med u-länderna. Förslaget innebär bl. a. att ramen för statens
maximala betalningsansvar i form av garanti för exportkredit höjs i fråga om
s. k. normalgarantier, att en ny garantiform inrättas för exportaffärer med
särskilt samhällsintresse samt att s. k. motgarantier skall kunna ges till
banker och försäkringsbolag för säkerheter som de ställer vid export.
Utskottet tillstyrker att dessa förslag genomförs.

I motionen 1978/79:1209 föreslås att investeringsgarantisystemet skall
omfatta alla de u-länder där fonden för industriellt samarbete kan vara
verksam eller där svenska industriinvesteringar i övrigt kan väntas. Systemet
föreslås vidare omfatta alla investeringar av svenskt företag som godkänts av
värdlandets myndigheter. Vidare förordas att investeringsskyddsavtal skall
ingås med u-länder med vilka Sverige har ett industriellt samarbete.

Enligt gällande bestämmelser om investeringsgarantier kan sådana garantier
erhållas i fråga om investeringar i huvudmottagarländerna för det
bilaterala svenska biståndet. Mot bakgrund av att systemet med investeringsgarantier
inte har utnyttjats föreslås i propositionen vissa ändringar i
detsamma. Bl. a. utökas länderkretsen. Enligt propositionen bör dock
företräde ges projekt i sådana länder med vilka Sverige redan bedriver ett
långsiktigt utvecklingssamarbete. Systemet bör således endast undantagsvis
användas för garantier i de relativt rika u-länderna i Latinamerika och Främre
Orienten. Länder utanför den s. k. programlandskretsen bör bli aktuella för
garanti endast om dessa länders utvecklingsplanering är förenlig med
målsättningen för svensk biståndspolitik.

Utskottet vill framhålla att det sätt varpå länderkretsen bestämts i
förevarande proposition när det gäller investeringsgarantisystemet helt
överensstämmer med vad som gäller i fråga om verksamhetsområdet för den
nyligen inrättade fonden för industriellt samarbete med u-länder, Swedfund
(prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1, rskr 1978/79:9). Motionsyrkandet är alltså
redan tillgodosett i denna del. Utskottet anser inte att länderkretsen bör
vidgas ytterligare.

När det gäller förslaget rörande investeringsskyddsavtal vill utskottet
erinra om att Sverige har ingått sådana avtal med tre länder, nämligen
Jugoslavien, Egypten och Malaysia. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen
vidare föreslagit förhandlingar om sådana avtal med Nigeria, Tanzania,
Indien och Sri Lanka. Motionen är alltså tillgodosedd i detta hänseende.

I motionen föreslås vidare att Sverige skall ingå dubbelbeskattningsavtal
med de länder varom nu är fråga samt att företag som investerar i dessa länder

NU 1978/79:51

skall erhålla extra avskrivningar härför vid beskattningen i Sverige.

Sverige har ingått ett stort antal dubbelbeskattningsavtal med olika länder.
Avtalen ansluter sig till ett modellavtal som har utarbetats inom OECD.
Huvudregeln är att inkomsten beskattas endast i det land där arbetet utförs.
Undantag från huvudregeln görs bl. a. vid tillfällig anställning, då beskattning
sker i hemvistlandet. Om beskattningen utomlands skulle innebära en
skattelättnad för inkomsttagaren kan vidare hemvistlandet, alltså Sverige,
uttaga mellanskillnaden i skatt. Det bör i detta sammanhang nämnas att det,
när dubbelbeskattningsavtal saknas, finns vissa interna svenska regler -särskilt den s. k. ettårsregeln - för undvikande eller lindring av dubbelbeskattning.

Enligt utskottets mening gör nämnda och vissa andra regler att förekomsten
av dubbelbeskattningsavtal med de länder som avses i motionen endast
torde ha marginell effekt när det gäller att underlätta rekryteringen av svensk
personal för tjänst vid industriprojekt utomlands. Motionen avstyrks alltså i
denna del.

Vad till sist angår motionärernas förslag om att företag som investerar i
u-länder skall få åtnjuta extra skattemässiga avskrivningar vill utskottet först
erinra om att när ett svenskt företag etablerar sig utomlands med dotterbolag
samma avskrivningar gäller för dotterbolaget som för andra bolag i
verksamhetslandet i fråga. När etablering utomlands sker via en filial - vilket
är mindre vanligt - gäller att det svenska företaget (huvudbolaget) är
skattskyldigt även för de inkomster som härrör från filialens rörelse. Om
filialen därtill beskattas i värdlandet finns regler som säger att motsvarande
avräkning skall ske vid taxeringen i Sverige. De skatteavskrivningsmöjligheter
som finns för filialen är således desamma som för det svenska
huvudföretaget. Det nu anförda ger enligt utskottets mening vid handen att
det inte finns några särskilda regler som skulle kunna gynna investeringar i
utlandsfilialer eller dotterbolag i skattemässigt avseende. Utskottet vill
därutöver framhålla att praktisk erfarenhet saknas av sådana åtgärder som
föreslås i motionen. På grund härav avstyrker utskottet motionen även i nu
berörd del.

I övrigt ger propositionen inte anledning till något särskilt uttalande från
näringsutskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande garantigivning vid export

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:201 momenten
1 och 2

a) godkänner de riktlinjer för garantigivning vid export som
anges i propositionen,

b) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst
52 000 000 000 kr., varav 13 000 000 000 kr. reserveras för
garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av

NU 1978/79:51

betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för
garantigivning vid särskilt samhällsintresse,

2. beträffande investeringsgarantier

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:201 moment
3 och med avslag på motionen 1978/79:1209 yrkandet 1
godkänner de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av
investeringar i u-länder som anges i propositionen,

3. beträffande investeringsskyddsavtal m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1209 yrkandena 2-4.

Utskottet hemställer dessutom

att detta ärende avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 31 maj 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s), Fritz
Börjesson (c). Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik
Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c), Ivar
Högström (s). Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c). Rune Jonsson i
Husum (s), Sven Eric Lorentzon (m) och Rune Johansson i Ljungby (s).

Reservation

beträffande investeringsgarantier (mom. 2) av Margaretha af Ugglas (m) och
Sven Eric Lorentzon (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
vill” och sluter med ”vidgas ytterligare” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening blir länderkretsen även med den föreslagna
utvidgningen alltför snäv. Principen bör, som anförs i motionen, vara att
systemet skall få tillämpas beträffande alla u-länder där svenska industriinvesteringar
kan väntas ske, självfallet under förutsättning att mottagarlandets
regering godkänner investeringen i fråga. Utskottet anser att riksdagen
bör uttala sig för att ländervalet baseras på denna princip.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:201
moment 3 och med bifall till motionen 1978/79:1209 yrkandet
1

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) i övrigt godkänner de riktlinjer för ändringar i systemet för
garantier av investeringar i u-länder som anges i propositionen.