NU 1978/79:5

Näringsutskottets betänkande
1978/79:5

med anledning av motioner om vidgad varudeklaration, m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:271 av Börje Stensson (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om livscykelspecifikation prövas av lämplig
myndighet,

1977/78:478 av Yvonne Hedvall (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om att åtgärder för deklaration inom möbelhandeln av
möblernas ursprung vidtas i enlighet med motionens syfte,

1977/78:802 av Margit Odelsparr (c) och Anna Eliasson (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om kontroll och obligatorisk
varudeklaration av kosmetiska preparat.

Kosmetiska preparat

Motionen 1977/78:802

I motionen påpekas att det i Sverige inte finns några bestämmelser om
kontroll och varudeklaration av kosmetiska preparat. Likaså saknas en
definition av och gränsdragning mellan kosmetiska och hygieniska preparat.
Motionärerna anser att dessa förhållanden är otillfredsställande. Ytterligare
ett skäl för en kontroll av kosmetiska preparat är att dessa kan orsaka
allergiska besvär. I reklamen för vissa kosmetiska preparat uppges att de
innehåller ämnen som kan påverka kroppens funktioner på olika sätt. Någon
kontroll av att preparaten uppfyller vad som utlovats förekommer inte.

Uppgifter i anslutning till motionen

En klar definition av vilka preparat som ingår i gruppen kosmetiska
preparat och vilka som skall hänföras till hygieniska preparat finns inte.
Läkemedelskontrollutredningen anför i sitt nyligen avlämnade betänkande
(Ds S 1978:12) Den statliga läkemedelskontrollen att kosmetiska och
hygieniska preparat samt desinfektionsmedel utgör en mycket stor grupp av
ämnen med inbördes oklara gränser.

Samhällets kontroll över ämnen som tillhör kosmetiska och hygieniska
preparat regleras i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor med
tillhörande kungörelse (1973:334). Lagen gäller i princip risker av kemiska

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 5

NU 1978/79:5

eller fysikalisk-kemiska egenskaper hos ämnen och produkter. Den är
automatiskt tillämplig på läkemedel, desinfektionsmedel samt hygieniska
och kosmetiska preparat i den mån risken för skada sammanhänger med
varans kemiska sammansättning. 147 § tillämpningskungörelsen stadgas att
socialstyrelsen kan föreskriva att visst ämne ej får ingå i kosmetiskt eller
hygieniskt medel som saluhålls eller används yrkesmässigt. Med stöd av
detta stadgande - liksom av dess föregångare i giftförordningen (1962:702) -har socialstyrelsen ufärdat föreskrifter avseende kosmetiska och hygieniska
medel. Föreskrifterna har fått formen av ens. k. negativ lista, dvs. innebär att
vissa ämnen inte får förekomma i dessa produkter eller att halten av ingående
substanser maximeras.

För de centrala bedömningar som är aktuella vid tillämpningen av lagen
om hälso- och miljöfarliga varor svarar produktkontrollnämnden. Nämnden,
som administrativt är knuten till statens naturvårdsverk, har bl. a. övertagit
den tidigare giftnämndens arbetsuppgifter. Den är behörig myndighet när det
gäller att med stöd av lagen ge föreskrifter eller meddela beslut, t. ex. i fråga
om hälsorisk med viss vara. Produktkontrollnämnden har för olika varor
utfärdat en rad föreskrifter om märkning, förvaring m. m. Dessa kan gälla
även för kosmetiska och hygieniska medel, förutsatt att det i det enskilda
fallet verkligen rör sig om en hälso- och miljöfarlig vara. Nämnden har i
december 1977 utfärdat en kungörelse (Statens naturvårdsverks författningssamling
- SNFS - 1978:2, PK 4) om anmälan till nämnden av vissa närmare
angivna varor. Syftet är att bygga upp ett centralt produktregister med
uppgifter om vilka kemiska produkter som finns i landet och vilka ämnen de
innehåller. Dessutom skall registret ge information om produkternas
användningsområden och om vem som tillverkar, importerar eller byter
namn på dem. 1 en första etapp har nämnden begärt in uppgifter inom hela det
kemiska varuområdet - oavsett om produkterna är hälso- och miljöfarliga
eller ej. Tillverkaren/importören skall anmäla produktens existens och
karaktär genom att ange dess benämning och tulltaxenummer. Anmälningsplikten
omfattar inte hygieniska och kosmetiska medel som grupp. Ett antal
sådana produkter kommer dock med av arbetarskyddshänsyn, speciellt vad
gäller frisersalongernas produktanvändning. 1 en senare etapp kommer
nämnden att begära in uppgifter om användning, innehåll och kvantitet för
de anmälda produkterna. Registret skall ge underlag för fortsatt planering och
prioritering i produktkontrollen. Genom detta skall man bl. a. få fram vilka
produktgrupper som kan tänkas vara speciellt hälso- och miljöfarliga.

Drygt 20 olika kosmetikaleverantörer är i dag etablerade på den svenska
marknaden. Flertalet är medlemmar av Kemisk-tekniska leverantörsförbundet.
Av dessa har endast två företag tillverkning i Sverige. Försäljningsvärdet
av kosmetiska produkter uppgick år 1977 till ca 553 milj. kr. Härav avser ca
20% varor som är tillverkade inom landet.

NU 1978/79:5

Konsumentverket uppmärksammar fortlöpande marknadsföringen av
bl. a. hygienartiklar och kosmetika. En arbetsgrupp inom verket har nyligen
börjat undersöka möjligheterna att få fram en rekommendation om lämpligaste
metoder för att pröva om produkter eller ämnen är allergena.

I andra länder krävs i regel inte innehållsdeklaration av kosmetika. I
Förenta staterna ges grundläggande bestämmelser rörande kosmetika i en
speciell lag, som reglerar produktion och försäljning av livsmedel, läkemedel
och kosmetika, samt i en därtill anknuten förordning (Food, Drug and
Cosmetic Act, Fair Packaging and Labeling Act resp. Regulations for the
Enforcement of the Federal Food, Drug and Cosmetic Act). Lagen föreskriver
att varje kosmetiskt preparat skall vara märkt med tillverkarens eller
distributörens namn och fullständiga adress samt uppgift om hur mycket
uttryckt i vikt eller mått som förpackningen innehåller. Alla uppgifter måste
vara avfattade på engelska. Innehållsdeklaration av kosmetika i allmänhet
erfordras endast beträffande hårfärgningsmedel vilka innehåller ämnen som
kan förorsaka hudirritationer.

Förslag om utökad kontroll av kosmetiska och hygieniska preparat

Läkemedelskontrollutredningen föreslår i betänkandet (Ds S 1978:12) Den
statliga läkemedelskontrollen att socialstyrelsens avdelning för läkemedelsärenden
skall ombildas till ett självständigt verk, statens läkemedelsverk. Det
föreslagna läkemedelsverket skulle ha tillsyn över läkemedelsförsörjningens
alla led. Utredningen framhåller att läkemedel behöver kontrolleras med
hänsyn till säkerhet och effektivitet men att kontrollen inte får bli så
omfattande att användning av angelägna läkemedel i onödan fördröjs.
Kontrollen behöver kontinuerligt utvecklas och förändras i takt med den
vetenskapliga utvecklingen. Utredningen konstaterar vidare att ett stort antal
andra produkter - medicinska utensilier, hygieniska preparat, desinfektionsmedel
m. m. - används i sjukvården utan att vara kontrollerade.

Utredningen föreslår att en utökad kontroll införs beträffande såväl
medicinska utensilier som kosmetiska och hygieniska preparat samt desinfektionsmedel.

Då kraven på kontroll varierar kraftigt både inom och mellan produktgrupperna
skulle kontrollen byggas upp stegvis i fråga om såväl tid och
ambitionsnivå som produktsortiment. Utredningen, som konstaterar att
området är mycket omfattande och komplext, har avstått från att lägga fram
några konkreta förslag som rör omfattningen av kontrollen. Den anser att
socialstyrelsen bör få i uppdrag att kartlägga hela produktområdet och föreslå
de kontrollnivåer och kontrollkrav som synes rimliga. Med hänsyn till att
området innefattar ett stort och i huvudsak okontrollerat sortiment liksom ett
flertal intressenter på myndighets- och organisationsnivå föreslår utredningen
att denna kartläggning läggs till grund för en offentlig utredning under
medverkan av representanter för berörda intressenter.

1* Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 5

NU 1978/79:5

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området

Näringsutskottet behandlade år 1971 en motion om utredning av frågan
om införande av kontroll och obligatorisk varudeklaration av kosmetika (NU
1971:33). Utskottet erinrade om att problem som hänger samman med
överkänslighetsreaktioner för ämnen i olika kemisk-tekniska produkter och
kosmetika hade ägnats en ökad uppmärksamhet under senare år. Inom den
kemisk-tekniska branschen pågick utredningsarbete med syfte att utarbeta
innehållsdeklarationer för kemisk-tekniska produkter och kosmetika.
Utskottet fann det lämpligt att man avvaktade utvecklingen och erfarenheterna
av detta utredningsarbete och avstyrkte motionen. Riksdagen följde
utskottet.

Ursprungsmärkning av möbler

Motionen 1977/78:478

Motionären anför att möbler - i motsats till andra varaktiga konsumtionsvaror
- i regel säljs utan att tillverkare anges. Vid reklamationer är alltså
konsumenterna beroende av möbelhandelns vilja och förmåga att ge
upplysningar. När det gäller märkesvaror däremot kan konsumenterna vända
sig direkt till tillverkaren.

Den svenska möbelindustrin utsätts för en hård importkonkurrens. Detta
förhållande borde enligt motionären vara ett skäl för industrin att satsa på
svensk kvalitet och att kräva att möbelhandeln öppet deklarerar möblernas
ursprung.

Uppgifter i anslutning till motionen

Värdet av den svenska möbelindustrins produktion uppgår i 1978 års
prisnivå till ca 3 miljarder kr. Inom industrin sysselsätts ca 16 000 personer
vid ca 450 olika arbetsplatser. Statens industriverk har lämnat en översikt av
trämöbelindustrins utveckling i rapporten (SIND 1977:1) Den träbearbetande
industrin 1976-1980.

Av denna framgår att produktionen av trämöbler har stigit från 1 340 milj.
kr. år 1972 till 2 179 milj. kr. år 1975 (i löpande priser). Trämöbelproduktionens
saluvärde har nästan exakt fördubblats från år 1968 till år 1974. Under
samma tid har motsvarande värden för produktionen av möbler av metall
respektive andra material ökat med 13596 respektive något mer än femdubblats.
Det sammanlagda saluvärdet för möbler av andra material än trä i
förhållande till trämöbelproduktionens saluvärde ökade från knappt 2096 år
1972 till 26% år 1974.

Den svenska marknaden för trämöbler steg under perioden 1968-1975
volymmässigt med ett årligt genomsnitt av 3 ä 3,5%. För perioden 1976-1980
räknar industriverket med en mera dämpad ökningstakt, ca 1,5% per år.

NU 1978/79:5

Branschen har genomgått en kraftig strukturrationalisering. Av 258 möbelfabrikanter
står de 61 största för ca 7096 av den totala produktionen.

Den totala exporten av möbler ökade under perioden 1972-1977 från ca 360
milj. kr. till ca 1 miljard kr. Under samma period steg importen från ca 242
milj. kr. till ca 900 milj. kr. (allt i löpande priser). Export- och importandelar i
procent för möbelindustrin för åren 1972-1975 framgår av följande tabell:

	1972	1973	1974	1975
Exportandel	15	20	20	23
Importandel	12	12	15	19

År 1968 förelåg balans mellan export och import, men därefter har Sverige
haft ett exportöverskott, som sedan år 1972 kan uppskattas till 75-100 milj. kr.
per år.

Den svenska möbelexporten går främst till Danmark och Norge. Dessa
båda länder har tillsammans tagit 50-6096 av exporten. Efter år 1972 har
länderna inom EFTA respektive inom EG varit i stort sett lika stora
avnämare. Exporten till Västtyskland har under de senaste åren ökat
kraftigt.

Av den totala möbelimporten kommer ca 58 96 från länder inom EFTA och
EG. De tre största importländerna är Finland, Danmark och Storbritannien.
Statshandelsländerna i Östeuropa svarar för 4096 av importen. Värdemässigt
uppgår denna importandel till ca 300 milj. kr., men på grund av rådande
prisrelationer ligger dessa länders andel av den totala tillförseln betydligt
högre. Under de senaste åren har importen från Östeuropa ökat något
snabbare än övrig import.

Statens pris- och kartellnämnd har i juni 1978 redovisat en undersökning av
möbelhandelns struktur, kostnader och pålägg. Av denna framgår bl. a.
följande. Den totala försäljningen i möbelhandeln, inklusive IKEA:s försäljning,
uppgick år 1976 till ca 3,8 miljarder kr. År 1977 beräknas försäljningen
ha uppgått till 4,2 miljarder kr., vilket innebär en något minskad volym i fasta
priser jämfört med 1976. Häri inberäknas hela den traditionella möbelhandelns
ca 1 000 butiker, IKEA, KF-varuhusens möbelavdelningar samt KFmöbelvaruhus.
Butikernas totala försäljning, som även innefattar varugrupper
som textilvaror, armatur och mattor, har medräknats. Av den totala
möbelförsäljningen år 1976 svarade IKEA för ca 1996, KF för ca 1196 och
butiker som ingår i någons, k. frivillig fackkedja för ca 4596. Omkring 4096 av
butikerna hade en omsättning mellan 1 milj. kr. och 3 milj. kr. år 1976. Dessa
butiker svarade för ca 2796 av totalförsäljningen samma år. De butiker som
omsatte mer än 3 milj. kr. utgjorde år 1976 en fjärdedel av det totala
butiksantalet och svarade för två tredjedelar av den totala möbelhandeln.
Över 4096 av de fristående butikerna, dvs. de som inte tillhör någon fackkedja
eller ingår i konsumentkooperationen, hade år 1976 en årsomsättning som

NU 1978/79:5

understeg 1 milj. kr. 1 denna storleksklass låg endast 11 % av de samverkande
butikerna.

Stiftelsen för möbelforskning främjar utvecklingsarbete inom möbel- och
inredningsområdet av intresse för tillverkare, säljare och brukare. Stiftelsenär
tillsammans med staten huvudman för Möbelinstitutet. Institutet har i
samråd med konsumentverket utarbetat ett system för märkning av möbler,
Möbelfakta. En märkning med Möbelfakta innebär att möbeln uppfyller vissa
minimikrav på användbarhet, säkerhet, hållbarhet och utförande. För att ett
företag skall fö deklarera möbler och inredningsenheter med Möbelfakta
krävs skriftligt tillstånd från Möbelinstitutet. Av Möbelfakta-deklarationen
framgår även vem som tillverkat varan. Sammanlagt 164 företag har rätt att
deklarera med Möbelfakta.

Under år 1978 har den enskilda möbelfackhandeln och den svenska
hemmöbelindustrin gemensamt bildat en fond för forskning, utbildning och
marknadsföring - FUM-fonden. Syftet är att höja den enskilda möbelfackhandelns
konkurrenskraft gentemot andra branscher och konkurrerande
företagsformer. Vidare skall man ta fram resurser för att öka konsumenternas
intresse för den svenska möbelindustrins produkter.

Inom konsumentverket bedrivs ett projekt Märkning av varor med
angivande av kommersiellt ursprung. Syftet är att ta fram riktlinjer som
underlättar för konsumenterna att göra meningsfulla produkt- och prisjämförelser.
Ytterligare ett syfte med projektet är att säkerställa konsumenternas
möjligheter att inom landet och vid varje tidpunkt komma i kontakt med den
som ansvarar för varan, tjänsten eller nyttigheten. Konsumentverket anser
att det är angeläget att fö till stånd en enhetlig märkning, som ger besked om
vem som tillverkar, importerar eller saluför en vara. Märkningen är enligt
verket angelägen både vid konsumenternas köpval och vid den fortsatta
användningen av varan. Inom konsumentverket pågår arbete med att ta fram
riktlinjer för marknadsföring av småbarnssängar.

Livscykelspecifikation

Motionen 1977/78:271

Motionären uppmärksammar de problem som samhället ställs inför genom
den ökande mängden avfall. Han anför att producenter av kemiska varor
redan på produktutvecklingsnivå bör vara observanta på avfallsfrågan och
åberopar ett uttalande i denna fråga i propositionen 1973:17 med förslag till lag
om hälso- och miljöfarliga varor. Det ansvar som åvilar producenter av
kemiska varor bör även åvila andra producenter, säger motionären. Han
tänker sig att tillverkaren skulle åläggas att i en varudeklaration ange hur
produkter lämpligen skall skrotas eller återanvändas. Denna utvidgade
varudeklaration kallar motionären för livscykelspecifikation.

NU 1978/79:5

Pågående utredningsarbete

Det huvudprogram för forskning och utveckling på energiområdet som
statsmakterna lade fast våren 1978 (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68)
innefattar bl. a. ett program rörande energianvändning i industriella processer
m. m. Ett delprogram inom detta omfattar samhällets varuflöden, dvs. hela
processen från tillverkning med primär råvara till avfallshantering och
eventuell återföring till produktionen. Målet för insatserna inom delprogrammet
är att ta fram underlag och stödja utvecklingsarbete inriktat på att
åstadkomma ändringar i varornas sammansättning, framställning, hantering
och användning så att de kan återföras till produktionsledet under samtidig
energivinst eller så att avfallets energiinnehåll kan återvinnas. Forskningsinsatserna
är inriktade på sådana områden där det finns klara möjligheter att
spara energi.

Naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978:01; ordförande: landshövding
Einar Gustafsson) skall dra upp allmänna riktlinjer för en samlad svensk
naturresurs- och miljöpolitik. I direktiven anges bl. a. följande uppgifter för
kommittén.

En inledande uppgift är att studera vilka förändringar i fråga om
utnyttjandet av naturresurserna som en ekologisk grundsyn kräver. Därvid
bör kommittén söka bedöma toleransgränserna i olika hänseenden för de
störningar som olika ekologiska system kan utsättas för utan att livskvaliteten
för kommande generationer hotas. Begreppet livskvalitet och vad som
kan bedömas vara en rimlig nivå för denna bör utvecklas och konkretiseras.
De mänskliga och ekologiska krav som blir resultat av dessa analyser bör ligga
till grund för inriktningen av den framtida samhällsutvecklingen.

Kommittén bör bedöma i vad mån ett tillgodoseende av resurs- och
miljöpolitiska mål kan komma i konflikt med andra angelägna mål för
samhället och enskilda människor. 1 den utsträckning det är möjligt bör
kommittén analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna i vid mening
av de utvecklingstendenser som studien visar på.

De förslag till riktlinjer för en svensk naturresurs- och miljöpolitik som
kommittén lägger fram bör stå i överensstämmelse med grundsynen om
internationell solidaritet och ett gemensamt ansvar för jordens resurser.

Kommitténs mera allmänna överväganden rörande mål för naturresursoch
miljöpolitiken bör enligt direktiven kunna leda till ökade kunskaper om
alternativa möjligheter till utveckling av samhället utifrån en ekologisk
grundsyn. Dessa ökade kunskaper bör ligga till grund för den framtida
naturresurs- och miljöpolitiken.

I direktiven understryks att hushållningen med naturresurser bör inriktas
mot användning av förnybara naturresurser, en såväl kvantitativt som
kvalitativt uthållig avkastning och en så långt möjligt fullständig återanvändning
samt mot mer hållbara, reparerbara och återvinningsbara produkter.
Denna hushållning skall ha till ändamål att åstadkomma ett effektivare

NU 1978/79:5

resursutnyttjande och därmed också ge möjligheter till fortsatt förbättring av
människornas livsvillkor.

Utskottet

De tre motioner som utskottet behandlar i detta betänkande innehåller
förslag om utbyggd varudeklaration och märkning av olika produkter.

I motionen 1977/78:802 begärs lagstiftning om kontroll och obligatorisk
varudeklaration av kosmetiska preparat. F. n. saknas bestämmelser härom.
Motionärerna finnér detta otillfredsställande och hänvisar bl. a. till att
innehållet i kosmetiska preparat kan ge upphov till allergier.

Av redogörelsen i det föregående framgår att konsumentverket undersöker
möjligheterna att 11 fram en rekommendation om lämpligaste metoden för att
pröva om produkter eller ämnen kan framkalla allergier. Verket följer också
fortlöpande marknadsföringen av hygieniska produkter och kosmetiska
preparat. Frågan om en utbyggd kontroll av bl. a. kosmetiska preparat berörs i
läkemedelskontrollutredningens betänkande (Ds S1978:12) Den statligaläkemedelskontrollen.
Utredningen anser att såväl kosmetiska och hygieniska
preparat som desinfektionsmedel och medicinska preparat bör bli föremål för
en skärpt kontroll. Enligt dess förslag bör i ett första skede socialstyrelsen få i
uppdrag att kartlägga hela produktområdet och de kontrollkrav som kan
anses rimliga. Denna kartläggning bör sedan utgöra underlag för en offentlig
utredning med representanter för olika intressenter på myndighets- och
organisationsnivå. Betänkandet har remissbehandlats,och ärendet bereds nu
inom regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att den fråga som motionärerna aktualiserar
uppmärksammas av berörda myndigheter. Mot denna bakgrund finner
utskottet inte anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av
motionen.

Motionen 1977/78:478 gäller ursprungsmärkning av möbler. Motionären
anser att möbler som saluförs i handeln bör vara märkta så att det klart
framgår vem som är tillverkare. Hon menar att det är av betydelse för
konsumenten att t. ex. vid reklamation kunna vända sig direkt till
tillverkaren och inte vara beroende av möbelhandeln.

Ytterligare ett skäl som motionären anger för en ursprungsmärkning av
möbler är de bekymmer som en ökad import av billiga möbler skapar för den
svenska möbelindustrin.

Utskottet vill i detta sammanhang först erinra om att Möbelinstitutet i
samråd med konsumentverket har utarbetat ett system för märkning av
möbler, Möbelfakta. En märkning med Möbelfakta innebär att möbeln
uppfyller vissa minimikrav på användbarhet, säkerhet, hållbarhet och
utförande. Av Möbelfakta-deklarationen framgår också tillverkarens namn.

NU 1978/79:5

Vidare pågår inom konsumentverket ett särskilt projekt som gäller utarbetande
av riktlinjer som skall underlätta för konsumenterna att göra meningsfulla
produkt- och prisjämförelser. Detta projekt - Märkning av varor med
angivande av kommersiellt ursprung - tar sikte på att få till stånd en enhetlig
märkning som ger besked om vem som tillverkar, importerar eller saluför en
vara. För att öka konsumenternas intresse för svenska möbler och stärka den
enskilda möbelfackhandelns konkurrenskraft har svensk möbelindustri
tillsammans med fackhandeln bildat en särskild fond, FUM-fonden. Denna
fond skall stödja forskning, utbildning och marknadsföring inom möbelområdet.
Den verksamhet som sålunda försiggår på olika håll tillgodoser enligt
utskottets mening till stora delar motionärens önskemål.

Den svenska möbelindustrin är - som motionären framhåller - utsatt för en
hård importkonkurrens. Det är främst importen från Östeuropa som har ökat
kraftigt under de senaste åren. De problem som följer av denna import har
bl. a. Sveriges möbelindustriförbund pekat på. Utskottet, som har inhämtat
att kommerskollegium uppmärksammar denna fråga, utgår från att berörda
myndigheter noga följer utvecklingen beträffande möbelimporten.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionen 1977/
78:478.

I motionen 1977/78:271 föreslås att frågan om livscykelspeciflkation skall
prövas av lämplig myndighet. Med begreppet livscykelspecifikation torde
motionären avse att i en varudeklaration anges hur produkten är sammansatt
och hur den lämpligen skall skrotas eller återanvändas. Han anser att
tillverkaren bör åläggas att svara för en sådan varudeklaration. Syftet med
förslaget torde vara att åstadkomma en bättre hushållning med naturresurser
och att minska problemen med avfallshantering. Av den redogörelse som
lämnats i det föregående framgår att dessa frågor uppmärksammas i olika
sammanhang. Inom ramen för energiforskningsprogrammet behandlas i ett
delprogram samhällets varuflöden. Härmed avses hela processen från
tillverkning med primär råvara till avfallshantering och eventuell återföring
till produktionen. Forskningsinsatserna är inriktade på sådana områden där
det finns klara möjligheter att spara energi. Vidare skall naturresurs- och
miljöutredningen (Jo 1978:01) dra upp allmänna riktlinjer för en samlad
svensk naturresurs- och miljöpolitik. I direktiven uttalas bl. a. att hushållningen
med naturresurser bör inriktas mot användning av förnybara
naturresurser, en så långt möjligt fullständig återanvändning samt mer
hållbara, reparerbara och återvinningsbara produkter. Mot här angiven
bakgrund anser sig utskottet kunna förutsätta att det problem som motionären
tar upp kommer att beaktas utan något särskilt initiativ från riksdagens
sida.

NU 1978/79:5

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:802 om kontroll och varudeklaration av
kosmetiska preparat,

2. motionen 1977/78:478 om ursprungsmärkning av möbler,

3. motionen 1977/78:271 om livscykelspecifikation.

Stockholm den 17 oktober 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Nils Erik Wååg
(s), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune
Ångström (fp), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Olle Wästberg i
Stockholm (fp) och Wivi-Anne Radesjö (s).

GOTAB 58587 Stockholm 1978