NU 1978/79:48

Näringsutskottets betänkande
1978/79:48

med anledning av propositionen 1978/79:145 om åtgärder för
tekoindustrin jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1978/79:145 (handelsdepartementet) om åtgärder för
tekoindustrin,

dels åtta motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels - helt eller delvis - fyra motioner rörande tekoindustrin som har väckts
under allmänna motionstiden 1979.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande (s. 2 f. resp.

s. 3 f.).

Försvarsutskottet och arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttranden
(FöU 1978/79:5 y resp. AU 1978/79:3 y) över propositionen jämte motioner
(bilaga I, s. 54, resp. bilaga 2, s. 59).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen,
företrädare för tekoindustrins organisationer (Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen
samt Sveriges textilindustriförbund och Sveriges konfektionsindustriförbund),

företrädare för import-, parti- och detaljhandeln med tekovaror (organisationer
och vissa företag) samt
verkställande direktören för Svenska Rayon AB och fackliga företrädare för
de anställda vid företaget.

I anslutning härtill har skriftliga uppgifter och synpunkter ingivits av
tekoindustrins företrädare, av tekohandelns företrädare och av Svenska
Rayon AB.

Skrivelser har vidare inkommit från bl. a. Marks kommun, Ulricehamns
kommun, Intressegruppen för samordning av uniforms-/specialskyddskläders-/sjukhuskläderstillverkare
samt Sveriges industritjänstemannaförbund.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

Propositionen

Förslag

Genom bilaga 1 till propositionen (s. 43) bereds riksdagen tillfälle att avge
yttrande över vad chefen för handelsdepartementet anfört om en övergripande
plan för tekoindustrin. Därjämte föreslås riksdagen godkänna de
åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som chefen för
handelsdepartementet har förordat.

Regeringen föreslår vidare under punkten

V:9. Försörjningsberedskapslån (s. 44)

att riksdagen till Försörjningsberedskapslån under budgetåret 1979/80 utöver
i propositionen 1978/79:100 bilaga 14 föreslaget investeringsanslag anvisar
ytterligare 21 300 000 kr.

I bilaga 2 till propositionen (s. 52) föreslås att riksdagen

1. godkänner av chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordade
riktlinjer för fortsatt användning av tillfälligt sysselsättningsbidrag till äldre
arbetskraft inom tekoindustrin,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1979/80 under tolfte
huvudtiteln utöver i propositionen 1978/79:100 bilaga 15 föreslaget reservationsanslag
anvisar ytterligare 250 000 000 kr.

I bilaga 3 till propositionen (s. 59) föreslås att riksdagen

1. godkänner att industripolitiska åtgärder för tekoindustrin vidtas under
budgetåren 1979/80, 1980/81 och 1981/82 i enlighet med vad chefen för
industridepartementet har anfört,

2. godkänner vad chefen för industridepartementet har förordat om
disposition av tillgängliga medel på anslaget Lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin vid utgången av budgetåret 1978/79,

3. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 ikläda staten
förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för tekoindustrin, som
inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 239 500 000 kr.

Vidare framläggs i denna bilaga (s. 59) förslag om vissa anslag för
budgetåret 1979/80. I anslutning till angivna punkter föreslås:

B 7. Branschfrämjande åtgärder

5. att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder förbudgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett [i förhållande till vad regeringen föreslagit i
propositionen 1978/79:100 bilaga 17] med 8 000 000 kr. höjt reservationsanlag
av 53 985 000 kr.

NU 1978/79:48

B 10. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och k o n fe k t io n s i n d u s t r i e r na

4. att riksdagen till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 22 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas en övergripande plan för tekoindustrin för
budgetåren 1979/80-1981/82. I planen anges vissa nivåer för den löpande
produktion av olika tekovaror som behövs av försörjningsberedskapsskäl.

För att försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet inom kritiska
delbranscher skall säkras föreslås försörjningsberedskapslån kunna utgå.
Försörjningsberedskapslånen skall kunna utgå generellt till delbranscher
vilkas produktionskapacitet har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt
kritisk nivå. Då så är motiverat av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl
skall lånen i vissa fall kunna utgå även till företag inom delbranscher som inte
har nått en försörjningsberedskapsmässigt kritisk nivå. För försörjningsberedskapslån
föreslås för budgetåret 1979/80 ytterligare 21,3 milj. kr. ställas till
regeringens disposition.

Det tillfälliga stödet till äldre arbetskraft föreslås finnas kvar under
planeringsperioden. Stödet föreslås utgå på oförändrad nivå under budgetåret
1979/80.

De industripolitiska åtgärderna på tekoområdet föreslås bli förlängda
t. o. m. budgetåret 1981/82 med förstärkta exportfrämjande åtgärder.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande 1978/79:2244

av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att en beredskapsplan omfattande 200 000 plagg
upprättas för skinn- och lädervaruindustrin,

2. hos regeringen begär att en beredskapsplan upprättas för tillverkning av
skyddshandskar,

3. hos regeringen begär utredning av den svenska skinn- och läderindustrins
framtida dimensionering,

1978/79:2257 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna att en inhemsk produktion av
fiber för textilframställning bör främjas med hänsyn till textilindustrin och

NU 1978/79:48

landets försörjningsberedskap,

2. inrättar en delegation med uppgift att

a) utarbeta ett program för inhemsk råvaruproduktion,

b) samordna åtgärder för att säkerställa en inhemsk råvaruproduktion för
textilindustrin,

1978/79:2258 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:145,

2. beslutar om ett engångsanslag till den svenska tekoindustrin med 100
milj. kr. för finansiell sanering,

3. beslutarom ett statligt lån på 400 milj. kr. för utvecklingsinvesteringar
inom svensk tekoindustri,

4. anslår 60 milj. kr. för marknadsföring m. m. av svensk tekoexport,

5. anslår 400 milj. kr. för planmässiga utvecklingsprogram avsedda att
skapa alternativ sysselsättning i tekoregionerna,

6. begär att regeringen i konsumentverkets regi låter utforma kvalitetskrav
avsedda att gälla alla i Sverige saluförda textila produkter,

1978/79:2302 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder som syftar till

1. att genom förstärkt gränsskydd begränsa importen av tekoprodukter
med 30 96,

2. att inga tekoföretag får läggas ned innan nya ersättningsindustrier byggts
upp,

3. att bygga ut den statliga tekokoncernen genom förstatligande av stora
och medelstora företag så att samtidigt avgörande inflytande bereds anställda
och deras fackliga organisationer,

1978/79:2303 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på propositionen uttalar att målet för samhällets tekopolitik
bör vara att nuvarande produktionsvolym på tekoområdet i allt väsentligt
bibehålls,

2. med avslag på propositionen i denna del begär att regeringen genomför
de förändringar av handelspolitiken som förordats i motionen,

3. begär förslag av regeringen till lagstiftning i fråga om prissättningsmetoder
inom beklädnadshandeln,

4. begär hos regeringen tvingande bestämmelser om ursprungsmärkning
av kläder,

5. begär att regeringen ger överstyrelsen för ekonomiskt försvar och
tekodelegationen i uppdrag att genomföra en försörjningsberedskapspolitisk
planering i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försörjningsberedskapslån,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beredskapslager med begagnade kläder,

NU 1978/79:48

8. beslutar inrätta ett saneringsbolag för tekoindustrin i enlighet med vad
som anförts i motionen,

9 a. till Teckning av aktier i saneringsbolag för tekoindustrin (industridepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag av
25 000 000 kr.,

9 b. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att medgiva saneringsbolaget
för tekoindustrin en kreditgaranti av högst 75 000 000 kr.,

10. godkänner de grunder för tekostrukturlån som angivits i motionen,

11. till Tekostrukturlån (handelsdepartementet) för budgetåret 1979/80
anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

12. medger att statlig kreditgaranti får ingås för säsongkrediter till
konfektionsföretag inom en ram av 30 000 000 kr.,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
hemtextila industrin,

14. beslutar att de statliga stödåtgärderna även skall utgå till de statliga
tekoföretagen,

1978/79:2429 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen,
med anmälan att propositionen 1978/79:145 icke kunnat av riksdagen bifallas
till de delar som framgår av motionen,

1. i skrivelse till regeringen begär

a) att den statliga tekopolitiken skall utformas i enlighet med i motionen
angivna allmänna mål och riktlinjer,

b) att regeringen verkar för en sådan inriktning av den internationella
tekopolitiken som angivits i motionen,

c) att för tekoimporten skall tillämpas de former och riktlinjer som angivits i
motionen,

d) att arbetsmarknads- och regionalpolitiska instanser - inbegripet oförändrat
s. k. äldrestöd samt utbildnings- och rekryteringsinsatser bekostade
över anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning - skall genomföras för att
främja tekoindustrins utveckling i enlighet med vad i motionen anförts,

e) att offentlig upphandling av tekovaror skall bedrivas och förhandlingar
upptagas med handeln i enlighet med vad i motionen anförts,

0 att i motionen angivna riktlinjer skall tillämpas i fråga om
exportfrämjande åtgärder avseende tekoindustrin,

g) att översyn av den statliga tekoadministrationen skall genomföras i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. för budgetåret 1979/80 anvisar

a) till Försörjningsberedskapslån totalt 50 000 000 kr.,

b) till Branschfrämjande åtgärder 57 985 000 kr.,

3. beaktar vad i motionen i övrigt anförts,

1978/79:2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

NU 1978/79:48

behovet av en ekonomisk politik och skattepolitik som befrämjar tekoindustrins
-och näringslivets i övrigt - konkurrensförmåga och avsättningsmöjligheter,

2. uttalar att ett oförändrat äldrestöd skall utgå under hela planeringsperioden,

3. uttalar att det maximala äldrestödet förblir oförändrat oavsett om
dispens medgetts för att erhålla stödet eller ej,

4. uttalar att de fackliga organisationernas vetorätt mot beviljandet av
dispens för att erhålla äldrestöd skall kunna upphävas av arbetsmarknadsstyrelsen,

5. uttalar att reglerna för de särskilda strukturgarantierna bibehålls
oförändrade,

6. uttalar att ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd m. m. skall utgå
med oförändrat belopp under hela planeringsperioden,

7. uttalar att fortsatt restriktivitet och kontroll i fråga om lågprisimporten
skall iakttas i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. anhåller att regeringen kontinuerligt följer utvecklingen inom de olika
delbranscherna inom tekoindustrin,

9. uttalar att verksamheten inom de statliga tekoföretagen ej får innebära
en gentemot övriga företag snedvriden konkurrens,

1978/79:2431 av Maj Pehrsson (c) och Arne Persson (c), vari hemställs att
riksdagen

1. uttalar att i en övergripande plan för svensk tekoindustri ett betydande
utrymme skall ägnas åt utbildnings- och kulturfrågor,

2. begär att regeringen gör en kartläggning av tillgänglig utbildningskapacitet
och industrins långsiktiga behov av yrkesinriktad arbetskraft och
möjligheten att tillgodose dessa behov,

3. anslår 10 milj. kr. till utvecklingsfonden i Älvsborgs län för att fonden
skall kunna stödja aktiviteter av den typ som behandlas i motionen; bl. a. bör
medel avsättas för utveckling av ett hemtextilcentrum i Sjuhäradsbygden.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1978/79:1024

av Sven-Erik Nordin (c) och Jan-lvan Nilsson (c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av ett
statligt prisstöd för produktion av kvalitetsull,

1978/79:1032 av Svea Wiklund (c) och Jan-lvan Nilsson (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda medel
ställs till förfogande till regionala utvecklingsfonden för insatser i de tre
tekoföretagen i Västerbotten,

1978/79:1526 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
antager ett offensivt program för tekopolitiken i enlighet med de huvudlinjer

NU 1978/79:48

som anförs i motionen och med målsättningen att 38 000 arbeten skall
behållas,

1978/79:1642 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att sysselsättningen
inom textilbranschen ej skall minska.

Motiveringen för vad som yrkas i motionen 1978/79:1642 återfinns i
motionen 1978/79:1639 om utbyggnad av vårdsektorn. Denna motion har
hänvisats till socialutskottet.

Motivering

1 detta avsnitt refereras vissa motioner med mera allmän inriktning.

Förslag om avslag på propositionen läggs fram i de tre partimotionerna
1978/79:2303 (s), 1978/79:2429 (c) och 1978/79:2258 (vpk). De två förstnämnda
motionerna innehåller därutöver förslag till riktlinjer för en framtida
tekopolitik. Vissa synpunkter på tekopolitiken av övergripande karaktär
framläggs också i motionen 1978/79:2430 av företrädare för moderata
samlingspartiet,! den redan nämnda motionen 1978/79:2258(vpk)samt i den
under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79:1526 (vpk).

1 den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2303 tecknas inledningsvis
bakgrunden till krisen på tekoområdet. Ett nytt inslag i bilden är enligt
motionärerna att importen snabbt har fått en så stor andel av den totala
tekokonsumtionen att Sveriges försörjningsberedskap på området måste
anses vara i hög grad hotad. Den nya situationen motiverar enligt socialdemokraternas
uppfattning att den hittillsvarande politiken på tekoområdet
omprövas på ett genomgripande sätt. I motionen erinras om att riksdagen i
december 1978 (NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122) enhälligt ställt sig bakom
ett krav på en samlad plan för tekoindustrin. Riksdagen uttalade därvid att
den väntade propositionen om tekoindustrin borde innehålla en övergripande
plan för samhällets insatser på såväl kort som långt sikt, att planen borde syfta
till att den dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas
och att planen skulle grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
bedömningar. En samordning av de privata och samhälleliga
insatserna bedömdes som nödvändig för att strukturförändringar skulle
kunna genomföras i socialt acceptabla former och med hänsynstagande till
den regionala balansen.

Enligt motionärernas uppfattning svarar propositionen inte i något avseende
mot de av riksdagen antagna riktlinjerna för en övergripande plan för
tekoindustrin. Det är, hävdas det i motionen, uppenbart att en snabb fortsatt
minskning av tekoproduktionen kommer att äga rum om regeringens förslag
godtas. En minskning av sysselsättningen fram till år 1981 med upp emot
10 000 arbetstillfällen framstår inte som osannolik. Regeringsförslaget sägs
inte anvisa åtgärder som syftar till att tillgodose det av riksdagen uttalade

NU 1978/79:48

kravet på samordning av insatserna för att strukturförändringar skall kunna
ske i socialt acceptabla former. Vidare har regeringen enligt motionärerna
bortsett från de arbetsmarknads- och regionalpolitiska effekterna av sitt
förslag. När det gäller de rent försörjningsberedskapspolitiska bedömningarna
erinrar motionärerna om att socialdemokraterna i ett tidigare sammanhang
kritiserat de antaganden som den borgerliga trepartiregeringen gjorde
om bl. a. försörjningsstandard, ransoneringssystem, importantaganden och
möjlig produktionskapacitet. Propositionens innehåll ger motionärerna
anledning att upprepa en del av sin kritik. De ifrågasätter sålunda om det
finns möjligheter att i kristider upprätthålla en så omfattande import av
tyngre och lättare konfektionsvaror (ca 1/3 av behovet) som förutsätts i
propositionen. Tveksamheten baserar sig bl. a. på den omständigheten att en
betydande del av importen sker från avlägsna lågprisländer. En annan brist i
regeringsförslaget är enligt motionärerna att regeringen inte har angivit vilka
antaganden som den gjort om exporten från Sverige under den treåriga
krisperioden och hur dessa antaganden i så fall påverkat beräkningarna om
behovet. Motionärerna anser vidare att regeringen väsentligt överskattat
industrins produktionskapacitet under en krisperiod. Till skillnad mot
regeringen anser motionärerna att Sverige redan nått den ”kritiska” nivån när
det gäller lättare och tyngre konfektionsindustri. En trång sektor i sammanhanget
anser de vara tillgången på kvalificerad arbetskraft. Bl. a. kan

förväntas att en stor del av den i tekoindustrin verksamma utländska

arbetskraften kommer att försvinna i händelse av en kris.

Branschens allvarliga läge och behovet av omedelbara insatser leder

motionärerna till slutsatsen att riksdagen ånyo bör uttala att målet för

samhällets politik på tekoområdet i allt väsentligt bör bibehållas. De lägger i
motionen fram vissa huvudpunkter i ett handlingsprogram för tekoindustrin.
Programmet omfattar åtgärder på de handels-, industri-, försörjnings- och
arbetsmarknadspolitiska områdena. De olika momenten i programmet
redovisas i de följande avsnitten i detta betänkande. I motionen anförs
avslutningsvis att ett bifall till motionsförslagen skulle tillgodose riksdagens
tidigare tillkännagivna önskemål rörande innehållet i en plan för tekoindustrin.

Inte heller centerpartiet kan acceptera det synsätt som ligger till grund för
regeringens förslag. Propositionen karakteriseras i dess partimotion 1978/
79:2429 som eko av en låtgåpolitik från en förgången tid helt utan relevans för
dagens samhälle. Framför allt vänder sig motionärerna mot påståendet i
propositionen (s. 24) att det skulle strida mot grundläggande principer för vår
samhällsekonomi att man av regionalpolitiska skäl upprätthåller sysselsättningen
i en hel bransch på en viss nivå. Enligt motionärerna skulle detta
synsätt, om det blev vägledande för samhällets insatser, leda till okontrollerade
strukturförändringar. Motionärernas uppfattning är att regionalpolitiska
insatser, syftande till att bereda likvärdiga levnadsbetingelser i alla delar av

NU 1978/79:48

landet, måste ses som en del av en offensiv näringspolitik. En tillräcklig
försörjningsberedskap förutsätter en livskraftig tekoindustri även i fredstid,
säger motionärerna och ifrågasätter i sammanhanget om krisimporten av
tekovaror verkligen kan upprätthållas på den nivå regeringen räknar med.
Regeringens hantering av riksdagens beslut i december 1978 finner motionärerna
synnerligen förvånande därigenom att regeringen, i strid mot
riksdagens uttalande, godtar en fortsatt minskning av tekoindustrins produktionsvolym.
Detta tillvägagångssätt betecknas som desto mer anmärkningsvärt
som det bevisligen finns en stor svensk marknad för tekoprodukter.

Tekoindustrins situation behandlas i de två nämnda partimotionerna från
vänsterpartiet kommunisterna. I den ena av dessa, motionen 1978/79:1526 -väckt under allmänna motionstiden -, lägger partiet fram ett utvecklingsprogram
i tio punkter för tekoproduktionen. Ett mål skall vara att bevara minst
de ca 38 000 arbeten som fanns vid utgången av år 1978. Flertalet tekoenheter
bör förstatligas och ingå i ett statligt s. k. tekokombinat, där de arbetande skall
ha majoritet i alla ledningsorgan. Till kombinatet skall knytas ett statligt
importbolag i vilket all tekoimport samordnas. Importen skall utgöra högst
60 96 av konsumtionen och helt slopas från länder med fascistiska regimer.
Rayonproduktionen skall stimuleras, liksom textilexporten. Konsumentbehoven
bör kartläggas i syfte att textilproduktionen skall bli bättre behovsanpassad.
Handelns prissättning bör regleras i lag och vara inriktad på
kronpålägg. En statlig textilforskning bör organiseras. Särskilda regionala
utvecklingsprogram bör utarbetas för Sjuhäradsbygden och för Västerbotten.

1 den med anledning av propositionen väckta motionen 1978/79:2258
(vpk), som innehåller ett yrkande om avslag på propositionen, anförs bl. a. att
propositionen klart avspeglar att regeringen saknar ett program för tekoindustrin.
Basen för regeringens tänkande sägs vara en flack och cynisk
manchesterliberalism som får till följd att branschens nedgång fortsätter och
att tekobygderna lämnas åt förslumning. Att framställa ett perspektiv som
slutar med första halvåret 1982 som en övergripande plan för tekoindustrin är,
anförs det i motionen, i ett modernt industrisamhälles ekonomiska tidsperspektiv
blott ett sken. Motionärerna förordar att det i den tidigare motionen
angivna tiopunktsprogrammet genomförs. Därutöver anser de att tvingande
bestämmelser bör införas om krav på kvalitetsangivelse på alla tekoprodukter
som saluförs i Sverige. I anslutning härtill uttalar motionärerna att de
allmänna förutsättningarna för budgetanslagen till tekoindustrin ändras om
det av dem föreslagna utvecklingsprogrammet genomförs. Flertalet nuvarande
insatser, som motionärerna betecknar som splittrade och föga skapande,
kan slopas och ersättas med ett mera direkt och utvecklingsinriktat stöd
till branschen. I motionen framläggs förslag om sådana stödinsatser.

1 partimotionen 1978/79:1639 lägger vänsterpartiet kommunisterna fram
vad det kallar ett nytt rationellt program för att skapa arbete och förnya

NU 1978/79:48

landets produktionsliv i allmänhet. Det är detta program som åsyftas med det
i detta ärende aktuella yrkandet i motionen 1978/79:1642. I en första etapp
skall det föreslagna programmet kunna skapa 100 000 arbeten på tolv
månader. För textilindustrins del skulle ett genomförande av programmet
innebära att 2 000 sysselsättningstillfällen bevaras som annars skulle försvinna.

Även från moderata samlingspartiets sida riktas -i motionen 1978/79:2430
- viss kritik mot propositionsförslaget i centrala avseenden. Propositionen
anvisar enligt motionärerna dess värre inte erforderliga åtgärder för att
återställa tekoindustrins konkurrenskraft. Motionärerna uttalar att det är
angeläget att den nuvarande produktionskapaciteten inom tekoindustrin kan
upprätthållas. De tror emellertid inte att detta kan ske genom att riksdagen
fattar beslut om en viss procentsiffra för inhemsk produktion. Det är, anförs
det, de vidtagna åtgärderna och det allmänna politiska klimatet som avgör om
det angivna målet kan nås. Det är därför viktigt att den ekonomiska politiken
utformas så att den allmänna konkurrenskraften befästs. Bl. a. mot denna
bakgrund är det enligt motionärerna beklagligt att regeringen på nytt talarom
en ytterligare höjning av arbetsgivaravgifterna. Motionärerna menar att
tekobranschens belägenhet väl illustrerar hur olycklig en sådan skattepolitik
är. I den mån stödåtgärder måste tillgripas för en viss bransch bör dessa ges en
generell utformning. En brist i regeringsförslaget anges i detta sammanhang
vara att de föreslagna åtgärderna är alltför kortfristiga till sin natur.

Regeringen har i propositionen tagit alltför lätt på utbildningens centrala
betydelse för industrins framtid, och de kulturella aspekterna häröver huvud
taget ej berörts. Dessa påståenden i motionen 1978/79:2431 följs av
konstaterandet att de rekryteringsproblem som nu finns när det gäller
tekniker och annan yrkeskunnig personal utgör ett allvarligt hot mot en
konkurrenskraftig tekoindustri. Såväl Chalmers tekniska högskola som
Textilinstitutet i Borås och Marks gymnasieskola i Skene anges f. n. ha
svårigheter att upprätthålla erforderlig undervisning. Motionärerna anför att
en kartläggning av tillgänglig yrkesutbildning saknas. De menar vidare att det
är angeläget att samhället stöder satsningar för att bevara och vidareutveckla
den textila kulturtraditionen. Satsningarna skulle kunna inriktas på nationella
och internationella mässor och konferenser, produktutveckling och
design m. m.

Utskottet

Inledning

Textil-och konfektionsindustriernas utveckling kännetecknas sedan 1960-talet av en fortgående minskning i fråga om både produktion och sysselsättning.
Trots att en rad stödåtgärder har satts in från samhällets sida har

NU 1978/79:48

branschens läge allvarligt försämrats även under de senaste åren.

Antalet sysselsatta inom tekoindustrin har minskat från 67 500 år 1970 till
knappt 38 000 hösten 1978. Sysselsättningsminskningen har varit mest
påtaglig inom konfektionsindustrin. Under ett år, från 1977 till 1978, försvann
inom denna bransch 12 96 av arbetstillfällena, medan textilindustrin fick
vidkännas en minskning med 9 96. Fram t. o. m. tredje kvartalet 1978
minskade produktionen med 10 96 inom textilindustrin och med nära 20 96
inom konfektionsindustrin jämfört med motsvarande period år 1977.
Utvecklingen under de tre första kvartalen år 1978 visade å andra sidan på en
successivt minskande takt i nedgången.

Under utskottets behandling av ärendet har från handelsdepartementets
sida redovisats vissa uppgifter som tyder på att läget inom tekoindustrin kan
ha förbättrats något under första delen av innevarande år. Uppgifterna ger
bl. a. vid handen att antalet lediga platser inom tekoindustrin efter ett
bottenläge i början av år 1978 efter hand har ökat. Fortfarande går det dock
mellan fyra och fem arbetslösa på varje ledig plats. Under första kvartalet 1979
var antalet personer inom tekoindustrin som berördes av varsel väsentligt
lägre än under motsvarande perioder 1977 och 1978. Även andra tecken på en
uppgång inom branschen finns.

Det senast anförda ändrar emellertid inte mycket i den mörka helhetsbilden
när det gäller den långsiktiga utvecklingen inom tekoindustrin. Orsakerna
till branschens svårigheter är flera. Av särskild betydelse i sammanhanget
är de kraftiga förändringar i det internationella handelsmönstret på tekoområdet
som har ägt rum under 1960- och 1970-talen och som för svenskt
vidkommande har lett till en kraftig ökning av importandelen av tekovaror på
den svenska marknaden. Under de tre första kvartalen förra året uppgick
denna andel till 75 96 för textilvaror och 73 96 för konfektionsvaror.

Riksdagen har under 1977 och 1978 flera gånger haft att ta ställning till
regeringsförslagom åtgärder på tekoområdet. I propositionen 1977/78:42 om
åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet underströk dåvarande
handelsministern behovet av en långsiktig plan för försörjningsberedskapen i
fråga om tekoprodukter. Planen borde bl. a. innehålla allmänna principer för
hur en tillräcklig kapacitet på olika delområden av branschen skulle säkras.
Riksdagen anslöt sig till regeringens synpunkter i denna fråga (FöU
1977/78:5, rskr 1977/78:81; NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172). 1 samband
med att riksdagen i december 1978 behandlade regeringens förslag om
medelstillskott till Statsföretag AB uttalade näringsutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (NU 1978/79:16) att den till våren 1979
väntade propositionen om tekoindustrin borde innehålla en övergripande
plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som lång sikt.
Planen borde syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skulle
bibehållas. Den borde grundas på försörjningspolitiskaoch arbetsmarknadspolitiska
bedömningar. Utskottet anförde vidare att i planen borde anges den
produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjnings -

NU 1978/79:48

beredskapsmålen skall kunna uppfyllas. Samordnade insatser bedömdes vara
nödvändiga för att strukturförändringar skall kunna genomföras i socialt
acceptabla former med hänsynstagande till den regionala balansen. Utskottet
framhöll också att det behövdes en effektiv samplanering, omfattande både
de statliga och de privatägda tekoföretagen. Avslutningsvis anförde utskottet
att inga väsentliga personalnedskärningar borde ske inom den statliga
tekokoncernen förrän den begärda planen behandlats av statsmakterna (prop.
1978/79:43 bil. 1, NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122).

Regeringens plan för tekoindustrin

Chefen för handelsdepartementet konstaterar i föreliggande proposition (s.
24) att statsmakterna tidigare inte sett några skäl att uttala på vilken nivå den
löpande produktionen eller produktionskapaciteten på tekoområdet behöver
upprätthållas. Enligt handelsministerns uppfattning finns det inte anledning
att sträva efter detta slag av mål vare sig av industripolitiska eller av
regionalpolitiska skäl. Eftersom industripolitiken syftar till att bl. a. främja
utvecklingen av livskraftiga företag är det, enligt handelsministern, snarare
ett industripolitiskt mål att stimulera en viss rörlighet från stagnerande
sektorer till sektorer med bättre konkurrensförutsättningar. Att av regionalpolitiska
skäl upprätthålla sysselsättningen i en hel bransch på en viss nivå
strider enligt handelsministerns uppfattning mot grundläggande principer för
vår samhällsekonomi. Syftet med de omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som riktats mot tekoindustrin anges i första hand ha varit att minska
takten i branschens omställning och på så sätt underlätta omställningen för
den berörda personalen.

Den faktor som enligt handelministerns uppfattning kan motivera ett
bibehållande av produktionen på en viss nivå är hänsynen till försörjningsberedskapen.
Det är, sägs det i propositionen, av central betydelse att
produktionskapacitet som är oundgänglig i en krissituation inte spolieras.

En övergripande plan för tekoindustrin bör enligt propositionen innehålla
följande moment. För varje delbransch bör nivåer anges avseende den
levande produktion som svarar mot försörjningsberedskapsbehoven under
en treårig krisperiod. Nivåerna bör beräknas med utgångspunkt i bl. a. den
produktionskapacitet som erfordras vid en krisimport vars kvantitet motsvarar
ungefär en fjärdedel av den årliga importen under åren 1974-1976.
Handelsministern framhåller att nivåerna till sin karaktär måste bli något
vaga, vilket sammanhänger med att försörjningsberedskapen kan tillgodoses
genom andra metoder än genom levande produktion under krisperioden,
nämligen genom beredskapslagring och åtgärder för att upprätthålla en
produktionskapacitet i malpåse. Vilken eller vilka metoder som skall väljas
får bero på det försörjningsberedskapsmässiga värdet av olika alternativ samt
kostnaderna för dessa. Av en plan måste vidare framgå vilka arbetsmarknads-
och industri politiska instrument som avses komma till användning och

NU 1978/79:48

vilka åtgärder som bör vidtas för att anpassa produktionskapaciteten till det
försörjningsberedskapspolitiska behovet.

På dessa premisser lägger regeringen i propositionen fram en övergripande
plan för tekoindustrin. Planen omfattar de tre budgetåren 1979/80-1981/82.
Tanken härmed är att ett beslut om nästa planeringsperiod för tekoindustrin
skall kunna kopplas ihop med nästa totalförsvarsbeslut våren 1982. Den
treåriga planeringsperioden ses som ett skede för anpassning till en struktur
och omfattning hos tekoindustrin som till inte oväsentlig del bestäms av de
krav som försörjningsberedskapen ställer. Regeringen förordar att handlingsberedskap
skall finnas för att sätta in kraftfulla åtgärder under treårsperioden.
Särskilda försörjningsberedskapspolitiska åtgärder bedöms bli aktuella främst
inom den grundtextila industrin. Försörjningsberedskapslån skall utgå till
delbranscher som nått en från försörjningsberedskapspolitisk synpunkt
kritisk nivå men skall i vissa fall kunna utgå redan innan denna nivå har nåtts.
Det s. k. äldrestödet bibehålls under hela planeringsperioden och på nuvarande
nivå under budgetåret 1979/80. Kreditstödet för investeringar i
maskiner och byggnader behålls i nuvarande omfattning, liksom i stort sett de
industripolitiska åtgärderna. En ökad satsning görs på exportfrämjande
åtgärder.

Utskottet kommer i det följande att närmare gå in på de olika förslagen i
propositionen i den mån detta föranleds av motionsyrkandena.

1 partimotioner från socialdemokraterna (1978/79:2303), centerpartiet
(1978/79:2429) och vänsterpartiet kommunisterna (1978/79:2258) samt i en
motion från moderata samlingspartiet (1978/79:2430) riktas stark kritik mot
regeringsförslaget. Kritiken avser såväl de i propositionen redovisade allmänna
utgångspunkterna för den övergripande planen som olika detaljer i denna.
En redogörelse för motionernas innehåll i huvudsak har lämnats i det
föregående (s. 7 f.). Gemensamma drag i kritiken från socialdemokraterna,
centerpartiet och moderata samlingspartiet kan sägas vara dels att regeringsförslaget
i vissa avseenden avviker från de riktlinjer riksdagen hösten 1978
drog upp för en sådan plan, dels att regeringens antaganden om storleken av
den import och den produktionskapacitet som är möjlig under en krisperiod
framstår som orealistiska.

Denna kritik återspeglas även i yttrandena från försvarsutskottet (bilaga 1)
och arbetsmarknadsutskottet (bilaga 2).

Försvarsutskottet konstaterar att propositionens förslag inte motsvarar de
önskemål riksdagen tidigare uttalat. Planen bedöms inte vara ägnad att leda
till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt kan bibehållas. En
grundläggande svaghet är enligt försvarsutskottet att planen inte klargör vilka
åtgärder som påkallas för att upprätthålla produktionskapaciteten på tillräckligt
lång sikt. Försvarsutskottet förklarar sig sålunda dela den i flera motioner
framförda uppfattningen att planen bör ges en mera medveten framtidsinriktning.
De ansvariga myndigheterna på området bör få i uppdrag att
utforma nya förslag till långsiktig planering på tekoområdet. Bl. a. bör man då

NU 1978/79:48

ytterligare studera frågor om tillgång på kvalificerad arbetskraft och om
utbildning av arbetskraft. Försvarsutskottet påpekar att antagandena om
möjlig krisimport är osäkra. Den i propositionen föreslagna utredningen om
beredskapslagring av begagnade kläder anser försvarsutskottet inte vara
påkallad.

Även arbetsmarknadsutskottet noterar i fråga om regeringens förslag till
riktlinjer för tekopolitiken att de försörjningsberedskapspolitiska avvägningar
som görs i propositionen bygger på en mängd antaganden av svårbedömbart
slag.

Arbetsmarknadsutskottet anser att Sverige ligger mycket nära den ”kritiska”
nivån i de flesta delbranscher och att regeringens förslag på åtgärdssidan
mot bakgrund härav inte är tillräckligt kraftfulla. Arbetsmarknadsutskottet
kan inte acceptera regeringens resonemang att man i princip inte skall anföra
regionalpolitiska skäl för att upprätthålla produktionen och därmed sysselsättningen.
Branschens koncentration till vissa regioner och orter gör det
enligt arbetsmarknadsutskottet självklart att sådana hänsyn måste tas.
Stödåtgärderna bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening vara så omfattande
att man undviker en ytterligare krympning av branschens produktionskapacitet.
1 yttrandet framhålls att det är nödvändigt att man får fram ett stöd
av mera långsiktig karaktär för att öka tilltron till branschens framtid och
utvecklingsmöjligheter. Med det anförda ansluter sig arbetsmarknadsutskottet
i princip till socialdemokraternas och centerpartiets partimotioner i
aktuella delar.

Återstoden av arbetsmarknadsutskottets yttrande behandlas nedan i
avsnittet Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (s. 28).

Vad först angår de i propositionen (s. 24) angivna allmänna utgångspunkterna
för en övergripande plan för tekoindustrin får utskottet anföra följande.
Riksdagens uttalande hösten 1978 om de mål som borde vara vägledande för
en övergripande plan var otvetydigt. Planen borde syfta till att nuvarande
produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas. Den skulle ange såväl
lång- som kortfristiga perspektiv och grundas på försörjningspolitiska,
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar. I propositionen
uttalas klart att den enda faktor som enligt regeringens uppfattning kan
motivera ett bibehållande av den levande produktionen är hänsynen till
försörjningsberedskapen. Uttalandet kan inte tolkas på annat sätt än att
regeringen därmed i princip underkänner riksdagens ställningstagande i fråga
om de arbetsmarknads- och regionalpolitiska hänsynen. När det gäller den
senare typen av insatser har detta f. ö. klart utsagts i propostionen. Det bör
dock observeras att regeringens förslag när det gäller utformningen av
systemet med försörjningsberedskapslån kan få viss regionalpolitisk effekt.
Utskottet finnér det emellertid i hög grad förvånande att regeringen frångår
de av riksdagen förordade riktlinjerna. Regeringens uppfattning att de
beredskapspolitiska synpunkterna skall vara avgörande kunde ha varit

NU 1978/79:48

förståelig om den andra av de av riksdagen givna huvudförutsättningarna
hade uppfyllts, dvs. om en konsekvens av regeringsplanen skulle bli en i stort
sett oförändrad produktionsvolym. Så är emellertid inte fallet ens enligt
regeringens egna beräkningar. 1 flera delbranscher - bl. a. i fråga om
bomullsgarn, kard- och kamgarn, egentlig väv och trikåväv samt kläder -synes regeringen vara beredd att godta en viss, om än måttlig, minskning av
produktionsvolymen under planeringsperioden. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att även en ”måttlig” minskning av produktionsvolymen
framstår som betänklig bl. a. från sysselsättningssynpunkt. Enligt statens
industriverks beräkningar, redovisade i propositionen (s. 14), kommer
sysselsättningen i tekoindustrin under perioden 1978-1981 att minska med ca
15 % om det s. k. äldrestödet behålls oförändrat. Minskningen drabbar
framför allt konfektionsindustrin. De av regeringen föreslagna åtgärderna
kan inte beräknas påtagligt rubba förutsättningarna för industriverkets
prognos. Det finns alltså inte skäl att förutsätta att utvecklingen när det gäller
sysselsättningen skall bli nämnvärt bättre än vad industriverket har antagit.
Att statsmakterna skulle acceptera en så kraftig nedskärning av sysselsättningen
under en så begränsad period som tre år kan inte anses stå i
överensstämmelse med riksdagens hösten 1978 formulerade krav på en
målsättning för tekoindustrin. Särskilt måste då beaktas att 40 % av antalet
sysselsatta i branschen återfinns i ett enda län, Älvsborgs län, som är i hög
grad beroende av tekoindustrins fortbestånd. Ytterligare en kraftig nedgång
av sysselsättningen i Älvsborgs län ter sig oacceptabel. Det är bl. a. med
hänsyn härtill enligt utskottets mening självklart att regionalpolitiska hänsyn
måste få inverka på statsmakternas målsättningar när det gäller tekoindustrins
framtid.

Även i ett annat avseende finner utskottet anledning rikta kritik av
principiell natur mot propositionen. Enligt riksdagens beslut 1978 borde den
övergripande planen för tekoindustrin innehålla förslag till åtgärder ägnade
att underlätta att strukturförändringar kan ske i socialt acceptabla former med
hänsynstagande till den regionala balansen. Förslagen borde även ange hur
en effektiv samplanering, omfattande både statliga och privata tekoföretag,
skulle kunna ske. Sådana förslag saknas i propositionen.

Situationen för tekoindustrins del är från flera utgångspunkter allvarlig.
Samtidigt är det enligt utskottets mening ett vitalt intresse för svenskt
vidkommande att landet har en livskraftig och, så långt möjligt, diversifierad
tekoindustri inom landets gränser. Ett rimligt mått av försörjningsberedskap
förutsätter att tillgången på maskiner och välutbildad personal är säkerställd
redan i fredstid. Utskottet anser att riksdagen inte bör frångå sitt tidigare
önskemål om att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall
bibehållas. En planering med detta mål bör, som riksdagen redan uttalat,
grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
bedömningar.

NU 1978/79:48

Det är enligt utskottets mening i den nu uppkomna situationen nödvändigt
att statsmakterna ger tekoindustrin en sådan stimulans att den negativa
utvecklingen vänds. Med hänsyn till produktivitetsutvecklingen torde det
vara ofrånkomligt att, även om produktionsvolymen hålls oförändrad,
antalet arbetstillfällen inom branschen minskar något. Regeringen har i
propositionen föreslagit vissa åtgärder som kan vara ägnade att motverka en
sysselsättningsminskning på kort sikt. Utskottet kommer i det följande att
förorda en ytterligare förstärkning av en del av dessa åtgärder. För att en
vändning till det bättre skall bli bestående krävs långsiktiga samhällsinsatser
av en annan storleksordning än den regeringen förordat i propositionen.
Framförhållningen i planeringen bör uppenbarligen vara längre än tre år. Det
planerings- och utredningsarbete som erfordras för att det av utskottet
förordade målet för tekopolitiken skall kunna uppfyllas bör överlåtas åt de
ansvariga organen på området, dvs. tekodelegationen, statens industriverk,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och arbetsmarknadsstyrelsen. I
avvaktan på att detta planeringsarbete slutförts är utskottet t. v. berett godta
regeringens förslag om en treårig planeringsperiod.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet i huvudsak ansluter sig till de
synpunkter beträffande det allmänna innehållet i en övergripande plan för
tekoindustrin som framförts i motionerna 1978/79:2303 och 1978/79:2429 i
nu aktuella delar. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

I motionen 1978/79:2430 föreslås bl. a. att riksdagen ger regeringen till
känna vissa i motionen uttalade uppfattningar om behovet av en ekonomisk
politik och skattepolitik som befrämjar tekoindustrins och det övriga
näringslivets konkurrensförmåga och avsättningsmöjligheter.

Enligt utskottets uppfattning bör frågor och uttalanden av sådan innebörd
prövas i annat sammanhang, varför motionen 1978/79:2430 avstyrks i denna
del.

Inte heller kan utskottet ställa sig bakom det i motionen 1978/79:2258
framställda kravet på att propositionen i sin helhet skall avslås. I samma
motion läggs vidare i fyra punkter fram förslag om lån och anslag för olika
ändamål inom tekoindustrin. Utskottet vill påpeka att de behov som
motionärerna velat tillgodose med sina förslag redan till stor del är
tillgodosedda genom regeringens förslag rörande särskilda strukturgarantier,
avskrivningslån, lånegarantier och branschfrämjande åtgärder för export.
Även dessa yrkanden avstyrks alltså. Utskottet avstyrker vidare yrkandet i
motionen 1978/79:1526 om - bl. a. - ett tiopunktsprogram för förnyelse av
svenskt produktionsliv samt vidare ett yrkande i motionen 1978/79:1642
rörande åtgärder för att sysselsättningen inom tekobranschen ej skall minska.
Med ”åtgärder” avses bl. a. det tiopunktsprogram som åsyftas i motionen
1978/79:1526.

I motionen 1978/79:2431 berörs vissa frågor om utbildningen inom
tekonäringen och om de kulturella aspekterna på textil ve-ksamhet. Utbild -

NU 1978/79:48

ningssynpunkter tillgodoses i propositionen endast i så måtto att regeringen
förordar att ÖEF i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen närmare studerar
hur arbetskraftsproblemet inom tekoindustrin skall kunna lösas i en
krissituation (s. 42). Utskottet, som i och för sig inte har någon invändning
mot att en sådan studie genomförs, delar motionärernas uppfattning att
utbildningens centrala betydelse för industrins framtid inte tillräckligt belysts

1 propositionen. Under utskottets behandling av ärendet har det understrukits
bl. a. från tekoindustrins sida att de svårigheter som nu föreligger att fä ett
tillräckligt antal elever till de olika textilskolorna i Västsverige även på kort
sikt utgör ett allvarligt hot mot en effektiv och konkurrenskraftig tekoindustri.
Uttalandet bör ses mot bakgrund av vissa inför utskottet redovisade
uppgifter om att branschen redan nu har rekryteringssvårigheter när det gäller
mer kvalificerade teknikeryrken. Utskottet tillstyrker därför yrkandet att
regeringen skall anmodas att göra en kartläggning av tillgänglig
yrkeskapacitet och av industrins långsiktiga behov av yrkesinriktad arbetskraft
samt av möjligheten att tillgodose dessa behov. Den svenska tekoindustrin
har utvecklats ur en gammal industri- och hantverkstradition. Det är
angeläget att kunskapen om denna äldre kultur inte går förlorad. Enligt
utskottets mening är det, i linje härmed, naturligt att regeringen ägnar
utbildnings- och kulturfrågorna utrymme i den utvidgade plan för tekoindustrin
som utskottet förordat. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Om riksdagen följer utskottets förslag på
denna punkt har yrkandet i motionen 1978/79:2431 i denna del delvis
tillgodosetts.

Försörjningsberedskapspolitiska åtgärder

De åtgärder regeringen föreslår på det försörjningsberedskapspolitiska
området skall ses mot bakgrund bl. a. av regeringens antagande om
importens storlek under en avspärrningsperiod. Regeringen förordar (prop.
s. 25) att en sådan löpande produktion skall tryggas som svarar mot behovet
av produktionskapacitet under en treårig krissituation vid en krisimport av
ungefär en fjärdedel av den årliga importen under åren 1974-1976. I
propositionen föreslås bl. a. att försörjningsberedskapslån skall kunna utgå
för delbranscher inom vilka produktionskapaciteten understiger vad som
erfordras från försörjningsberedskapssynpunkt. 1 den mån ett företag kan
bedömas ha väsentlig betydelse i en framtida försörjningsberedskapsstruktur
skall lån kunna ges direkt till företaget även om den kritiska gränsen för
branschen som helhet inte underskridits. Lånen skall vara ränte- och
amorteringsfria och utgå för ett år i taget i proportion till den produktionskapacitet
som ett företag åtar sig att upprätthålla. Regeringen föreslår att
riksdagen för budgetåret 1979/80 - utöver tidigare beviljade medel - ställer
21,3 milj. kr. till regeringens förfogande för detta ändamål. Vidare föreslås att
statliga garantier, i form av särskilda strukturgarantier och investeringsga 2

Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

rentier, samt avskrivningslån skall kunna lämnas i samma omfattning som
tidigare. Enligt vad handelsministern förmodar kommer de angivna stödformerna
att bli aktuella främst på det grundtextila området.

I motionen 1978/79:2303 kritiseras bl. a. de i propositionen gjorda antagandena
om försörjningsstandard, importstorlek och produktionskapacitet
under en krisperiod. Kritikens innebörd är att regeringen har underskattat
försörjningsbehovet men överskattat produktionsmöjligheterna i en avspärrningssituation.
Kritiken i motionen riktas särskilt mot de i propositionen
gjorda antagandena när det gäller produktion och import av kläder. Man kan
enligt motionärerna dra slutsatsen att regeringen anser det realistiskt att så
mycket som ungefär en tredjedel av behovet av kläder i en krissituation
kommer att tillgodoses via import. Motionärerna anser det utomordentligt
tvivelaktigt om det är möjligt att upprätthålla en så omfattande import under
kristider i vår närmaste omvärld, särskilt mot bakgrund av att en betydande
del av importen härrör från avlägsna lågprisländer. För att underbygga sin
kritik när det gäller antagandena om möjlig produktionsnivå ställer motionärerna
samman olika statistiska uppgifter rörande denna nivå från de två
senaste åren. Bl. a. jämförs motsvarande antaganden i propositionen 1977/
78:42 (avseende årsskiftet 1976-1977) med uppgifter om möjlig produktion för
den händelse de varsel som förelåg i december 1978 skulle verkställas. De
senare värdena ligger betydligt under de förra. Handelsministern bedömer
(prop. s. 33) att det endast är ett varuslag, strumpor, för vilket produktionskapaciteten
riskerar att gå ned under en kritisk nivå. Motionärerna menar att
man, om man gör något mer realistiska antaganden angående möjlig
produktion och import, måste komma fram till att den kritiska nivån nåtts i så
gott som alla delbranscher inom konfektionsindustrin. De anser vidare att
regeringen inte har redovisat på vilka grunder försörjningsberedskapslån
skall utgå. De delar regeringens uppfattning att denna låneform på lång sikt
bör kunna ersätta det s. k. äldrestödet. En sådan ändring av den statliga
tekopolitiken förutsätter dock enligt motionärerna att en ordentlig genomlysning
av tekoindustrin har gjorts. Syftet med kartläggningen bör vara att
klarlägga vilka delbranscher eller företag som kan vara i behov av försörjningsberedskapslån.
Den planering motionärerna efterlyser bör enligt deras
mening kunna utföras av ÖEF och tekodelegationen. Motionärerna anser att
riksdagen bör begära en sådan utredning av regeringen. - Regeringens förslag
(prop. s. 42) att en utredning skall göras angående förutsättningarna för att
Sverige bygger upp ett beredskapslager av begagnade kläder betecknar
motionärerna som besynnerligt. De anser att ÖEF:s och industriverkets
utredningsresurser kan användas på ett bättre sätt och att riksdagen bör ge
regeringen detta till känna som sin mening.

I motionen 1978/79:2429 anförs bl. a. att det är angeläget att man bibehåller
den försörjningsberedskapsnivå som beslutades av riksdagen med anledning
av propositionen 1977/78:42. 1 enlighet därmed anser motionärerna att en
försörjningskapacitet skall säkerställas som ger en försörjningsuthållighet på

NU 1978/79:48

tre år under antagande av en krisimport som motsvarar det genomsnittliga
intervallet av 18-28 % av importen under åren 1974-1976. Om de av
regeringen gjorda antagandena om produktionskapaciteten och importen
under krisförhållanden accepteras kommer gränsvärdena, konstaterar motionärerna,
att tangeras eller överskridas i fråga om flertalet delbranscher. Det är
enligt motionärerna nödvändigt att ”relevanta” åtgärder vidtas om inte
försörjningsberedskapen skall komma i allvarlig fara. De föreslår att anslaget
till försörjningsberedskapslån upptas till 50 milj. kr., varav 2,5 milj. kr. bör
reserveras för extralån i regionalpolitisk angelägna fall.

Vad först angår frågan om krisimportens storlek får utskottet anföra
följande.

Riksdagen tog år 1977 ställning till mål för försörjningsuthållighet och
försörjningsstandard på tekoområdena (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5,
rskr 1977/78:81). I fråga om krisimporten godkände riksdagen ett regeringsförslag
om att den borde antas uppgå till 18-28 % av den normala
fredsimporten. Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande nivå för skor
bestämdes till 28-48 % av normal fredsimport. Försvarsutskottet anförde att
det är uppenbart att antagandena om krisimport är osäkra. Utskottet fann det
tillfredsställande att regeringen hade förutsatt att importen av tekovaror
skulle ligga på en lägre nivå procentuellt sett än importen av andra varor.

I jämförelse med den utgångspunkt för angivande av krisimporten som
valdes i propositionen 1977/78:42 (18-28 % av den normala fredsimporten)
innebär regeringens föreliggande förslag närmast en precisering. Utskottet
har ingen invändning mot att krisimporten uttrycks som en viss procent av
den årliga importen åren 1974-1976.

I flera motioner ifrågasätts det realistiska i regeringens antagande att
importen av tekovaror under en krisperiod skulle kunna uppgå till så mycket
som 1/4 av importen under åren 1974-1976. Detta antagande skiljer sig i
praktiken inte särskilt mycket från de antaganden statsmakterna tidigare
gjort. Detta oaktat delar utskottet motionärernas tveksamhet. Uppenbart är
att några mera långtgående slutsatser när det gäller planeringen av industrins
framtida dimensionering i vart fall inte kan dras på basis av en så osäker siffra.
Det måste framhållas att också med de antaganden regeringen gjort angående
den inhemska produktionskapaciteten redan en i jämförelse med regeringens
prognos ganska obetydlig minskning av importen leder till att flertalet
delbranscher hamnar i riskzonen i försörjningsberedskapshänseende.

De i propositionen gjorda antagandena rörande produktionskapaciteten
inom tekoindustrin grundar sig på en rapport från ÖEF i februari 1979
angående krisbehov och möjlig produktion på tekoområdet samt på en
prognos av industriverket i Tekoutredning 1978 rörande bl. a. produktionsvolymens
utveckling under åren 1979-1981 vid olika antaganden om statliga
stödåtgärder (prop. s. 19 f.). Utskottet ser i och för sig ingen anledning att
ifrågasätta riktigheten av dessa uppskattningar. Utskottet vill emellertid

NU 1978/79:48

framhålla att nedgången i produktionskapacitet synes vara större än vad man
tidigare haft anledning räkna med, vilket understryker vikten av att
planeringen av tekoindustrins framtida dimensionering blir så realistisk som
möjligt.

Utskottet godtar regeringens förslag om attförsörjningsberedskapslän skall
kunna utgå till delbranscher vilkas produktion har sjunkit till en från
försörjningsberedskapssynpunkt kritisk nivå, liksom att sådana lån skall
kunna utgå till enskilda företag av särskilt försörjningsberedskapsintresse
utan att delbranschens produktion ännu nått den kritiska nivån. Utskottet
har inte heller någon invändning mot den föreslagna konstruktionen av
låneformen.

Utskottet har i detta betänkande förordat att större hänsyn tas till
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska omständigheter vid utformningen
av den statliga tekopolitiken än vad regeringen ansett. Utskottet är
medvetet om att detta förhållande kan komplicera bilden när det gäller att
bestämma grunderna för när försörjningsberedskapslån skall kunna utgå. Det
kan t. ex. ifrågasättas om inte sådana lån bör kunna beviljas redan i den
situationen att produktionen i en delbransch sjunker under den nuvarande
nivån.

I det föregående har utskottet förordat att riksdagen begär att regeringen
och de ansvariga myndigheterna på tekoområdet utarbetar en plan för
tekoindustrins framtid som grundas på de av riksdagen givna riktlinjerna.
Det är enligt utskottets mening lämpligt att man inom ramen för det
utredningsarbete som erfordras även klarlägger dels vilka principer som bör
läggas till grund för beviljande av försörjningsberedskapslån, dels vilka
delbranscher och företag som kan ha behov av denna typ av lån.

Med de åtgärder som här angivits tillgodoses syftet med motionen
1978/79:2303 i berörda delar. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen
till känna som sin mening.

Utskottet delar den i motionen 1978/79:2303 framförda uppfattningen att
det f. n. inte kan anses påkallat med en sådan utredning om ett beredskapslager
av begagnade kläder som regeringen föreslår. Inte heller försvarsutskottet
har ansett en sådan utredning erforderlig. Utskottet tillstyrker
därmed motionen 1978/79:2303 i nu angiven del.

Regeringen föreslår att 47,5 milj. kr. anvisas över investeringsanslaget
Försörjningsberedskapslån. T:digare har riksdagen för motsvarande ändamål
anvisat 2,5 milj. kr. Beloppet ingår i det anslag riksdagen beviljat under
driftsanslaget Överstyrelsen för ekonomiskt försvar(prop. 1978/79:100 bilaga
14 punkten F 1, FöU 1978/79:21, rskr 1978/79:237). Totalt innebär regeringens
förslag sålunda att 50 milj. kr. bör anvisas. Utskottet föreslår därför att
motionen 1978/79:2429 inte föranleder någon riksdagens åtgärd såvitt avser
yrkandet om en höjning av anslaget till försörjningsberedskapslån.

I motionen 1978/79:2244 berörs ett par frågor med anknytning till skinnoch
lädervaruindustrin. Motionärerna framhåller att importen av skinn- och

NU 1978/79:48

lädervaror från framför allt låglöneländerna har ökat mycket kraftigt under
1970-talet medan den svenska produktionen minskat avsevärt, från ca
350 000 plagg år 1975 till under 200 000 plagg år 1977.1 en promemoria år 1976
anförde ÖEF att den svenska skinnplaggstillverkningen inte borde tillåtas
sjunka under 200 000 plagg per år. Motionärerna yrkar mot bakgrund härav
att en beredskapsplan uppgörs omfattande just 200 000 plagg per år. Enligt
motionärernas mening erfordras en beredskapsplan också för tillverkning av
skyddshandskar. I motionen hänvisas till att regeringen i propositionen (s. 34)
konstaterar att produktionskapaciteten inom landet i detta hänseende
visserligen är otillräcklig för att tillgodose behoven men att försörjningsberedskapen
enligt regeringen är tryggad genom att tillverkare av skinnkläder
förmodas kunna ställa om produktionen till framställning av
skyddshandskar. Motionärerna framhåller att det, om regeringens resonemang
skall vara hållbart, måste finnas garantier för att skinnkonfektionsindustrin
finns kvar.

Utskottet vill understryka att det inte minst från försörjningsberedskapssynpunkt
är angeläget att det inom landet finns en skinnkonfektionsindustri
av tillräckligt stor omfattning. Utskottet föreslår senare i detta betänkande att
den svenska skinn- och lädervaruindustrins framtida dimensionering utreds.
Utredningen bör enligt utskottets mening även ta upp frågorna om en viss
minimiproduktion för industrin och om tillverkning av skyddshandskar för
beredskapsbehov. Om riksdagen följer utskottets förslag har motionen
1978/79:2244 i aktuella delar i huvudsak tillgodosetts.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen
i den mån annat inte framgått av vad utskottet redan anfört.

Handelspolitiska åtgärder

I motionerna 1978/79:2303 och 1978/79:2429 framläggs förslag som, om de
accepterades av riksdagen, skulle medföra en radikalt ändrad inriktning av
den svenska handelspolitiken när det gäller tekovaror. Motionsförslagen
motiveras främst av intresset att skydda den svenska tekoindustrin mot
import av kläder från lågprisländerna.

Längst i detta hänseende går motionen 1978/79:2303. Enligt motionärernas
mening har utvecklingen av importen under de senaste åren som helhet
varit sådan att en högst påtaglig marknadsstörning uppstått, innebärande att
sysselsättning och försörjningsberedskap är hotade på ett helt annat sätt än
vad som tidigare varit fallet. Motionärerna konstaterar att importen per
invånare av kläder från lågprisländer torde vara den högsta i världen.
U-länderna anges svara för 24 % av den totala importen av kläder
värdemässigt och för ca hälften av antalet importerade plagg. Motionärernas
slutsats är att en rad handelspolitiska begränsningsåtgärder bör sättas in, i
första hand riktade mot lågprisimporten. Importlicensiering bör införas
gentemot de länder som ligger utanför EG/EFTA-områdena, dock inte emot

NU 1978/79:48

statshandelsländerna. Licenser bör fördelas på importörer i Sverige på ett
sådant sätt att den svenska produktionen understöds, förslagsvis genom att
värdet av importerade varor i vederbörande företags försäljning inte skall få
uppgå till mer än 70 % av försäljningsvärdet. Motionärerna föreslår att
kommerskollegium skall ges i uppdrag att utarbeta ett sådant system för
importregleringen. Vidare kan det enligt vad som anförs i motionen visa sig
lämpligt att en importreglering av detta slag inordnas i ett s. k. globalsystem.
Fördelen härmed skulle vara att en snabb utveckling av importen från ”nya”
importländer inte ökar den totala importen och att risken för motåtgärder från
andra stater är mindre, hävdar motionärerna. Ett annat förslag är att särskilda
övervakningslicenser införs när det gäller importen från EG/EFTA-staterna.
För att förhindra att gällande begränsningsåtgärder kringgås bör ett ovillkorligt
krav på ursprungsdeklarationer införas beträffande varor från dessa
länder. De nuvarande prissättningsmetoderna inom detaljhandeln, bl. a.
innebärande att handeln beräknar ett pålägg för alla varor med en fast procent
av leverantörspriset, missgynnar svensktillverkade varor, säger motionärerna.
De föreslår att riksdagen begär förslag om lagstiftning av huvudsaklig
innebörd att pålägget skall göras i form av ett fast kronpåslag. Motionärerna
erinrar om att socialdemokraterna i ett tidigare sammanhang har tagit upp
frågan om ursprungsmärkning av kläder och att rikdagen med anledning
därav har givit regeringen till känna att konsumentverket i samråd med
branschorganisationerna borde utarbeta riktlinjer för en sådan märkning (NU
1977/78:41, rskr 1977/78:172). Någon uppgörelse med branschen i denna
fråga har inte kommit till stånd, och motionärerna anser nu att riksdagen bör
begära att tvingande bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder
införs.

I anslutning till tre yrkanden om inriktningen av den internationella
tekopolitiken samt om import och export av tekovaror anförs i motionen
1978/79:2429 att utvecklingen på tekoområdet numera medfört en situation
som knappast kan ha förutsetts när de olika internationella regelsystemen
infördes. Motionärerna anser att Sverige bör arbeta för att få en omprövning
av reglerna till stånd. Målet för en omprövning bör vara dels att tillgodose de
berörda industriländernas intresse av att ha en tillräcklig inhemsk produktion,
dels att främja en positiv ekonomisk och social utveckling i u-länderna. I
detta sammanhang framhålls i motionen att det bl. a. från svenskt arbetstagarhåll
inom tekobranschen har påpekats att det i länder som svarar för en
betydande del av tekoimporten till vårt land förekommer tekoproduktion i
multinationella företags regi under lönevillkor och arbetsförhållanden i övrigt
som inte är acceptabla. Motionärerna anser att Sverige t. v. bör hålla fast vid
det s. k. multifiberavtalet, dock utan långsiktiga bindningar i de enskilda
avtalen. För att försörjningsberedskapen inte skall äventyras måste dock
enligt motionärerna de totala importkvantiteterna på olika delområden
kunna fastläggas. Ett enkelt registreringsförfarande bör tillämpas i samband
med import. Riskerna för kringgående av begränsningsbestämmelser genom

NU 1978/79:48

s. k. tredjelandsimport måste uppmärksammas. Därför föreslår motionärerna
att ursprunget säkerställs på ett tillfredsställande sätt i samband med
registreringen. De anser att ett sådant förfarande är väl förenligt med t. ex.
EFTA:s ursprungsregler. Motionärerna anför även, utan att de framställer
något yrkande i frågan, att regeringen bör uppta förhandlingar med handeln i
syfte att få till stånd en mera ”kostnadsrelaterad” prissättning. Systemet med
procentuella pålägg fyller enligt motionärerna inte måtten i detta avseende. I
motionen ges vidare förslag på vissa exportfrämjande åtgärder som motionärerna
anser böra genomföras. Bland dessa märks ökad satsning på
produktutveckling, utställningar, konferenser och kurser, allt inom ramen för
ett stödprogram för branschfrämjande åtgärder.

I motionen 1978/79:2430 uttalas att det är angeläget att den nuvarande
regeringen med all kraft fortsätter på den av trepartiregeringen inslagna vägen
med heltäckande begränsningar gentemot vissa låglöneländer. Det är enligt
motionärerna också mycket angeläget att ursprungsreglerna ingående
kontrolleras så att varor från låglöneländerna inte importeras via länder där
begränsning inte föreligger.

Utskottet vill erinra om att Sveriges behov av tekovaror i dag till mer än
70 % täcks av importerade varor. För vissa varor ligger importandelen över
80 %. Importvarornas andel har ökat år från år. En allt större andel av
importen kommer i dag från de s. k. lågprisländerna. Uppenbart är att just den
ökande importen från dessa länder har varit en av huvudanledningarna till
den svenska tekoindustrins svåra situation. Statsmakterna har på flera sätt
sökt att aktivt minska tekoimporten. Ett system med licensövervakning av
importen har införts. Systemet omfattar alla länder utanför EG/EFTA samt
dessutom Portugal. Genom denna övervakning, som omfattar i stort sett alla
varor utom garn och väv, kan importutvecklingen följas noggrant. Bilaterala
avtal om begränsning av import av tekovaror har ingåtts med 14 lågprisländer,
huvudsakligen i Östasien. Avtalen har ingåtts med stöd av reglerna i det
internationella multifiberavtalet och har för de största leverantörsländerna
inneburit nedskärningar i förhållande till tidigare import. Importen från
statshandelsländerna begränsas genom innehållet i årliga protokoll. Gentemot
Taiwan upprätthålls en ensidig svensk importbegränsning. Mycket har
således gjorts på detta område. Av propositionen framgår också att den
tidigare ständigt ökande importen under år 1978 har förbytts i en
importminskning, som anges ha varit särskilt markant från lågprisländerna.
Importutvecklingen inger emellertid trots detta oro, och utskottet står inte
främmande för tanken att ytterligare åtgärder i importbegränsande syfte kan
behöva tillgripas. Utskottet anser att ett långsiktigt mål för den statliga
tekopolitiken bör vara att svensk industri skall svara för 30 % eller mer av den
totala tillförseln av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå bör dock
ej komma i fråga.

Med anledning av de förslag som framförs i motionerna 1978/79:2303,
1978/79:2429 och 1978/79:2430 får utskottet anföra följande.

NU 1978/79:48

Utskottet noterar först att inget förslag framförts i propositionen eller i
motionerna om att Sverige skulle riva upp gällande frihandelsavtal med
länderna inom EG/EFTA när det gäller handeln med tekovaror. Inte heller
utskottet anser att en sådan åtgärd bör komma i fråga.

Det är enligt utskottets mening angeläget att regeringen även i fortsättningen
söker få till stånd begränsningsavtal med låglöneländerna. Utskottet
delar i detta hänseende den uppfattning som kommit till uttryck i motionen
1978/79:2430. Med hänsyn till att regeringen intagit samma ståndpunkt
saknas dock anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i denna
fråga.

Även om begränsningsavtalen med vissa länder utanför EG/EFTAområdet
kan ha haft viss betydelse för att begränsa importen är det enligt
utskottets mening uppenbart att dessa åtgärder inte räcker till för att man
skall kunna förverkliga det av riksdagen uttalade önskemålet att importens
andel av tekokonsumtionen inte bör tillåtas stiga ytterligare. Importandelen
har, som framgått, under år 1978 stigit till över 70 % av den totala
tekotillförseln. Utskottet anser, som tidigare sagts, att ett mål för den statliga
handelspolitiken på området bör vara att importen framdeles inte skall
överstiga 70 96. Det är utskottets uppfattning att ett sådant resultat inte kan
åstadkommas såvida inte Sverige inför importlicensiering gentemot länder
utanför EG/EFTA-området. Licenssystemet bör i huvudsak kunna byggas
upp på det sätt som förordas i motionen 1978/79:2303. Utskottet anser, i
likhet med motionärerna, att kommerskollegium bör ges i uppdrag att
utarbeta ett sådant system för importregleringen. Det nu anförda innebär att
utskottet tillstyrker motionen 1978/79:2303 i angiven del.

Enligt utskottets mening bör vidare en övergång till ett system med s. k.
globalkontingenter vara ett verksamt medel att begränsa tekoimporten från
lågprisländerna. Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionen
1978/79:2303 angående fördelarna med ett dylikt system. Det ter sig å andra
sidan otillfredsställande att byta begränsningssystem utan att alla
handelspolitiska konsekvenser av ett sådant byte kan överblickas. Utskottet
föreslår därför att rikdagen anmodar regeringen att närmare utreda verkningarna
av en eventuell svensk övergång till ett system med globalkontingenter.
Om riksdagen följer utskottets förslag har motionen 1978/79:2303 i här
aktuellt avseende tillgodosetts i allt väsentligt.

Från bl. a. tekoindustrins sida har uppgivits att importen av tekovaror från
lågprisländer via EG/EFTA-staterna är av betydande omfattning. Utskottet
delar den i motionen 1978/79:2303 framförda uppfattningen att man i
görligaste mån bör söka hindra att begränsningsåtgärderna när det gäller
tekoimport kringgås. Ett led i denna strävan bör enligt utskottets mening vara
att särskilda övervakningslicenser införs när det gäller importen från EG/
EFTA. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1978/79:2303 i denna
del.

Ett annat led i strävan att hindra kringgåenden av begränsningsreglerna

NU 1978/79:48

menar utskottet vara att ett ovillkorligt krav på ursprungsdeklarationer införs
beträffande varor från dessa länder i enlighet med vad som anförs i motionen
1978/79:2303. Motionen tillstyrks såvitt nu är i fråga.

Med hänsyn till att frågan om ursprungskontroll m. m. nu är föremål för
översyn inom handelsdepartementet avstyrker utskottet motionerna 1978/
79:2429 och 1978/79:2430 till den del de innehåller förslag om registreringsförfarande
och stärkt ursprungskontroll.

Utskottet övergår härefter till att behandla den genom motionerna
1978/79:2303 och 1978/79:2429 aktualiserade frågan om lagstiftning i fråga
om prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln.

Ett motionsyrkande av i huvudsak samma innebörd som det nu aktuella i
motionen 1978/79:2303 väcktes i riksdagen med anledning av propositionen
1977/78:42.1 denna uttalade dåvarande handelsministern att problemet med
det system med procentpåslag som handeln använder är att bestämma hurde
faktiska särkostnaderna för de olika varorna ser ut. Regeringen hade därför
givit statens pris- och kartellnämnd (SPK) i uppdrag att undersöka i vad mån
metoderna att beräkna påläggen på svenska resp. importerade varor inom
beklädnadshandeln leder till kostnadsmässigt motiverade resultat.
Handelsministern sade sig räkna med att parterna med ett sådant underlag
skulle verka för en skyndsam anpassning av den faktiska prissättningen inom
detaljhandeln till nya påläggsmetoder, som speglade kostnaderna för olika
varugrupper. Näringsutskottet hänvisade i sitt i denna del av riksdagen
godkända betänkande (NU 1977/78:41) till att frågan var föremål för
utredning och att det kunde förutsättas att förhandlingar mellan staten och
handeln skulle komma att upptas. Någon riksdagens framställning i frågan
befanns ej vara påkallad. SPK har i sin undersökning i augusti 1978
konstaterat att metoden med ett procentuellt pålägg på varan medför resultat
som inte är kostnadsmässigt motiverade. SPK har därefter överlagt med
textilhandelns branschorganisationer och med Kooperativa förbundet i syfte
att få till stånd en ändrad kalkylering i detaljhandeln. Förhandlingarna har
inte lett till önskat resultat. Frågan behandlas inte i propositionen.

Under utskottets behandling av ärendet har det från tekoindustrins sida
gjorts gällande att en omläggning av handelns prissättningsmetoder är
angelägen från industrins synpunkt.

Utskottet noterar för sin del med beklagande att förhandlingarna mellan
staten och textilhandelns företrädare har blivit resultatlösa. Det är enligt
utskottets mening på lång sikt otillfredsställande att ett prissättningssystem
begagnas som inte ger ett riktigt uttryck för handelns kostnader för varans
inköp och dess hantering.

Utskottet är å andra sidan medvetet om att det stöter på svårigheter av både
principiell och praktisk natur att gå in med tvångslagstiftning i enlighet med
förslaget i motionen 1978/79:2303. En lagstiftning om detaljhandelspålägg
skulle innebära ett avsteg från principen om marknadsanpassad prissättning,
där priset alltså bestäms med hänsyn till konkurrenssituationen. Det kan

NU 1978/79:48

vidare vara svårt att reglerna priset enbart i detaljhandelsledet. Tidigare led
kan nämligen tänkas vilja utnyttja det utrymme som uppstår till höjningar
och därmed motverka syftet med regleringen. Mot bakgrund härav avstyrker
utskottet yrkandet i motionen 1978/79:2303 om lagstiftning. Utskottet
förutsätter dock att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt
följer utvecklingen på detta område.

Ursprungsmärkningav importvaror förekommer i flera andra länder, bl. a. i
Finland. Riksdagen har, med godtagande av ett uttalande av näringsutskottet
i betänkandet NU 1977/78:41, för ett år sedan konstaterat att det är rimligt att
importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland liksom med fiberdeklaration
och skötselråd. Det borde enligt uttalandet i fråga ankomma på
konsumentverket att i samråd med branschens organisationer utarbeta
riktlinjer för en sådan märkning. Förhandlingar härom har också kommit till
stånd men inte lett till något resultat när det gäller uppgift om ursprungsland.

Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla den inställning i fråga om
ursprungsmärkning som kommit till uttryck i betänkandet NU 1977/78:41.
Eftersom någon överenskommelse om sådan märkning inte kunnat träffas på
frivillig väg återstår endast att tillgripa lagstiftning. Utskottet föreslår därför
att riksdagen hos regeringen begär förslag till bestämmelser rörande
ursprungsmärkning av kläder. Regeringen bör enligt utskottets mening
därvid bl. a. överväga i vilken utsträckning en sådan märkning bör vara
obligatorisk för olika typer av konfektionsvaror. Utskottets ställningstagande
innebär att utskottet delvis velat tillgodose yrkandet i motionen 1978/79:2303
om ursprungsmärkning. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet anfört.

Motionen 1978/79:2429 innehåller, som redan framgått, en del synpunkter
på tekohandelspolitikens inriktning, utöver dem till vilka utskottet hittills
tagit ställning. Utskottet vill inte utesluta att det i en framtid kan bli aktuellt
att ompröva inriktningen av de olika internationella regelsystemen. Enligt
utskottets mening kan dock redan de nuvarande reglerna, bl. a. multifiberavtalet,
sägas ge möjligheter för importländer som Sverige att behålla en
tillräcklig inhemsk tekoindustri samtidigt som reglerna främjar en positiv
utveckling i u-länderna, framför allt ekonomiskt. Utskottet förutsätter att
reglerna i de olika regelsystemen fortlöpande ses över och att Sverige aktivt
deltar i förhandlingsarbetet. - De i motionen framlagda förslagen om olika
exportfrämjande åtgärder synes i stor utsträckning kunna förverkligas redan
inom ramen för löpande branschprogram i olika delbranscher. Någon
anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i denna fråga föreligger
inte enligt utskottets mening. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen 1978/79:2429 i angivna delar.

1 motionen 1978/79:2302 hemställs om åtgärder som syftar till att importen
av tekoprodukter genom förstärkt gränsskydd skall begränsas med 30 %. En
på detta vis reducerad import skulle bäst svara mot våra nationella intressen,

NU 1978/79:48

säger motionärerna. Enligt utskottets mening är det från olika utgångspunkter
varken möjligt eller lämpligt att inom överskådlig tid nedbringa tekoimporten
i den utsträckning motionärerna föreslår. Motionen avstyrks därför i
angiven del.

Utskottet avstyrker vidare ett i motionen 1978/79:2258 framfört men ej
närmare motiverat förslag om att regeringen genom konsumentverket skall
låta utforma allmänna och tvingande kvalitetskrav, avsedda att gälla alla i
Sverige saluförda tekoprodukter.

Offentlig upphandling

ÖEF äger att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, industriverket
och annan berörd myndighet, besluta om att s. k. forsörjningsberedskapsstöd
skall utgå i fall när merkostnaden vid statlig, kommunal eller landstingskommunal
upphandling från svensk tillverkare uppgår till högst 100 000 kr.
eller högst 20 % av inköpssumman.

Med anledning av ett förslag i 1979 års budgetproposition (1978/79:100 bil.
14 s. 120 och 133) har riksdagen beslutat att de medel för forsörjningsberedskapsstöd
som ÖEF förfogar över skall höjas från 10 milj. kr. till 12 milj. kr.
(FöU 1978/79:21, rskr 1978/79:237). Höjningen har motiverats bl. a. med att
stödet i större utsträckning än hittills skall kunna utnyttjas i samband med
kommunal upphandling av konfektionerade sjukhustextilier.

1 den föreliggande propositionen (s. 41) föreslås, när det gäller offentlig
upphandling, endast den ändringen att bestämmelserna för utnyttjande av
forsörjningsberedskapsstöd kompletteras på så sätt att stöd skall kunna utgå
vid omsättning av ÖEF:s lager av sjukvårdstextilier. Utskottet har inget att
invända mot en sådan utvidgning av stödmöjligheterna.

1 motionen 1978/79:2429 framförs vissa synpunkter på principer för den
offentliga upphandlingen av tekovaror. Motionärerna erinrar inledningsvis
om att statliga myndigheter enligt 3 § upphandlingskungörelsen (1973:600)
skall bedriva upphandling enligt affärsmässiga principer och utnyttja förefintliga
konkurrensmöjligheter. Likartade bestämmelser gäller för
primärkommuner och landsting. Enligt motionärerna kan det inte vara
rimligt att upphandlingsmyndigheten genom upphandlingarna motverkar de
åtgärder som statsmakterna beslutar i syfte att trygga sysselsättningen och
verksamheten inom krisdrabbade branscher. Motionärerna anser att man bör
överväga att höja de "prisutjämningsbidrag” som står till ÖEF:s förfogande.
En annan väg som bör prövas är enligt motionärernas mening upphandlingar
med visst utvecklingssyfte. Staten och kommunerna skulle av t. ex. sysselsättningsskäl
och regionalpolitiska skäl i samarbete med ett företag kunna ta
fram en speciell produkt, anpassad efter köparens speciella önskemål.

Utskottet anser inte att villkoren för erhållande av försörjningsberedskapsstöd
bör ändras eller att förslagsanslaget till forsörjningsberedskapsstöd nu
bör höjas utöver 12 milj. kr. Å andra sidan vill utskottet erinra om att

NU 1978/79:48

regeringen i princip kan medge en myndighet att överskrida ett förslagsanslag.
Utskottet förutsätter dock att ett ev. medgivande för ÖEF att överskrida
anslaget endast kan bli aktuellt i något enstaka fall och under förutsättning att
det då rör sig om ett synnerligen angeläget stödbehov.

Vad sedan angår förslaget om offentlig upphandling i utvecklingssyfte
erinrar utskottet om att frågan om sysselsättningspolitiska hänsynstaganden
vid upphandling har behandlats av finansutskottet i betänkandet FiU
1978/79:1. Finansutskottet hänvisade till ett tidigare uttalande av utskottet i
betänkandet FiU 1977/78:4, vari anfördes:

Som utskottet närmare redogjort för i betänkandet 1976/77:1 är de statliga
myndigheterna bundna av upphandlingskungörelsens bestämmelser. Där
fastslås affärsmässigheten som vägledande princip och myndigheterna får
inte på egen hand inskränka sin upphandling till enbart svenska företag.
Dessa bestämmelser är en direkt följd av de internationella åtaganden Sverige
gjort på upphandlingsområdet. När beredskaps- eller sysselsättningsskäl talar
för en upphandling inom landet bör det som hittills ankomma på regeringen
att i varje enskilt fall göra den nödvändiga avvägningen mot andra länders
intressen. Det bör enligt utskottets mening inte komma i fråga att riksdagen
härvidlag drar upp någon handlingslinje för regeringen.

Finansutskottet fann sig inte ha anledning att ändra sin inställning från
betänkandet 1977/78:4.

Näringsutskottet delar finansutskottets uppfattning i frågan. Näringsutskottet
vill framhålla att vad som här anförts om offentlig upphandling av
sysselsättningsskäl även torde gälla i fråga om upphandling i sådant syfte som
föreslås i motionen, t. ex. som utvecklingsstöd. Det får alltså även i
fortsättningen ankomma på regeringen att i varje enskilt fall besluta om sådan
statlig upphandling som kan anses falla utanför bestämmelserna i upphandlingskungörelsen.

Utskottet föreslåratt riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till
den uppfattning som utskottet nu anfört. Därigenom får motionen 1978/
79:2429 anses bli tillgodosedd i här aktuell del.

A rbetsmarknadspolitiska åtgärder

Regeringen föreslår i propositionen (bil. 2) att vissa åtgärder vidtas på det
arbetsmarknadspolitiska området för att sysselsättningen inom tekoindustrin
skall bevaras. Det tillfälliga sysselsättningsbidraget till äldre arbetskraft inom
tekoindustrin, det s. k. äldrestödet, förlängs f. n. för ett halvt år i taget. 1
propositionen föreslås att stödet bibehålls under hela planeringsperioden
1979/80-1981/82, därvid under budgetåret 1979/80 på nuvarande nivå. Det
lämnas öppet med vilket belopp stödet skall utgå under återstoden av
planeringsperioden. En riktlinje bör enligt arbetsmarknadsministern vara att
en avveckling av stödformen skall ske trappstegsvis och inledas först när
situationen på arbetsmarknaden medger att den kan genomföras utan att

NU 1978/79:48

allvarliga sysselsättningsproblem uppstår. Kostnaden för den föreslagna
förlängningen under budgetåret 1979/80 beräknas uppgå till 250 milj. kr.
- Äldrestödet utgår f. n. endast under förutsättning att företaget inte varslar
personal om uppsägning eller permittering. Dispens från varselvillkoret kan
ges på vissa grunder. Regeringen föreslåren utvidgning av dispensmöjligheterna
så till vida att dispens skall kunna lämnas om en personalminskning
bedöms vara nödvändig för att trygga ett företags fortsatta existens även om
minskningen inte vidtas som en följd av statsunderstödda rationaliseringsåtgärder.
Liksom tidigare skall dispens förutsätta att avsteg från varselvillkoret
tillstyrkts av berörda centrala arbetstagarorganisationer. I dispensfallen
reduceras den högsta tillåtna bidragssumman med 5% av de totala
lönekostnaderna. Detta innebär att sådana företag kan få bidrag med upp till
10 % av lönekostnaderna under budgetåret 1979/80.

I centerpartiets partimotion 1978/79:2429 anförs bl. a. att det är nödvändigt
att äldrestödet behålls på oförändrad nivå under hela planeringsperioden och
att det för denna tid lämnas garantier till branschen om att stöd kan påräknas i
den omfattning som erfordras för att konkurrensförmågan skall bibehållas.
Beträffande stödets utformning föreslås att regeringen skall bemyndigas
medge att bidrag i vissa fall skall få utgå med högre belopp än nuvarande
maximum, 15 % av den totala lönesumman. Vidare föreslås en ökad satsning
på utbildning på tekoområdet. Insatserna skall inriktas på att dels främja
nyrekryteringen till branschen, dels tillgodose regionalpolitiska mål. Det bör
enligt motionärerna ankomma på arbetsmarknadsorganen att i samråd med
branschen utforma ett utbildnings- och rekryteringsprogram.

Även i motionen 1978/79:2430 förordas att äldrestödet skall utgå under
hela planeringsperioden, alltså t. o. m. den 30 juni 1982. Vidare vänder sig
motionärerna mot förslaget att bidragssumman i dispensfallen skall reduceras
från högst 15 % till högst 10 % av lönekostnaden. Förslaget betecknas av
motionärerna som diskriminerande mot de varseldrabbade företagen. Den
vetorätt som i dispensfallen tillkommer de anställda bör enligt motionärerna
inte vara oinskränkt. 1 motionen förespråkas en ordning av innebörd att
arbetsmarknadsstyrelsen skall kunna pröva frågan och bevilja dispens samt
därigenom i praktiken också äldrestöd.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU 1978/79:3 y innehåller, när det
gäller äldrestödet, bl. a. följande synpunkter. Arbetsmarknadsutskottet delar
uppfattningen i propositionen att äldrestödet bör finnas kvar t. v. och har
ingen invändning mot anslagsberäkningen för nästa budgetår. Skäl talar
enligt arbetsmarknadsutskottet för en gradvis avveckling av stödformen i
framtiden, dock endast i den mån bättre avpassade stödformer kan sättas in i
stället. Det föreslås att regeringen utan dröjsmål skall ta upp frågan om
stödformernas konstruktion. Längre planeringsperioder än f. n. måste eftersträvas.
- Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de vidgade dispensmöjligheterna
enligt propositionen och anser det naturligt att de fackliga organisationernas
inflytande bibehålls på nuvarande sätt. Den i propositionen föreslagna

NU 1978/79:48

regeln om att stödets maximinivå i dispensfallen skall gå ned till 10 96 bör
enligt arbetsmarknadsutskottets mening inte vara absolut. Om särskilda skäl
föreligger - t. ex. speciella sysselsättningssvårigheter på den berörda orten -bör man kunna gå upp till 15 96 även i sådana fall, under förutsättning att de
fackliga organisationerna har godtagit den högre bidragsnivån.

I en avvikande mening till yttrandet ansluter sig moderata samlingspartiets
representanter i arbetsmarknadsutskottet till de synpunkter som framförts i
motionen 1978/79:2430 angående de fackliga organisationernas inflytande
över beslut om äldrestöd.

Vad först angår frågan om äldrestödets nivå under planeringsperiodens två
sista år vill näringsutskottet erinra om den utredning som statens industriverk
har gjort om tekoindustrins utveckling. Utredningen ger vid handen att
en reducering av äldrestödet inom den närmaste framtiden trots den allmänt
förbättrade konjunktursituationen skulle medföra en ökande utslagning av
tekoföretag med risk för långvarig arbetslöshet för den berörda personalen.
Mot denna bakgrund bör enligt utskottets uppfattning industrin vid sin
planering kunna räkna med att antingen äldrestöd eller något annat stöd av
liknande innebörd skall kunna erhållas under - t. v. - hela planeringsperioden.
Utskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
regeringen utan dröjsmål bör ta upp frågan om stödformernas konstruktion.
Såsom anförs i yttrandet är det angeläget att politiken får en sådan inriktning
att man inom branschen kan göra framtidsbedömningar för längre perioder
än vad som f. n. är möjligt.

Med det anförda har utskottet i praktiken tillgodosett de synpunkter på
möjligheterna att erhålla äldrestöd eller annat därmed jämförligt stöd under
perioden 1979/80-1981/82 som förs fram i motionerna 1978/79:2429 och
1978/79:2430.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1978/79:2429 om att äldrestöd i
vissa fall skall få utgå med högre belopp än vad som motsvarar 15 % av den
totala lönesumman. Det bör påpekas att även företag som kommer i
åtnjutande av äldrestöd har möjlighet att erhålla försörjningsberedskapslån i
full omfattning. Den sammanlagda bidrags- och lånesumman kommer i
dessa fall att överstiga 15 96.

Utskottet instämmer likaså i arbetsmarknadsutskottets uppfattning när det
gäller villkoren för äldrestödet. Utskottet förordar alltså att de fackliga
organisationernas inflytande behålls på nuvarande sätt. Utskottet vill erinra
om att syftet med äldrestödet är att värna om sysselsättningen för de
anställda. I den mån dispens är nödvändig för företagets fortbestånd torde de
fackliga organisationernas och företagets intressen sammanfalla. Den fackliga
vetorätten innebär enligt utskottets mening en kontroll mot missbruk som
arbetsmarknadsstyrelsen kan ha svårt att klara på egen hand. Därmed
avstyrks yrkandet i motionen 1978/79:2430 på denna punkt.

Vidare förordar utskottet att det skall finnas möjlighet att, om särskilda
skäl föreligger, få bidrag med upp till 15 96 av lönesumman även i

NU 1978/79:48

dispensfallen, under förutsättning att den högre bidragsnivån har godtagits
från berört fackligt håll. Utskottet har därmed tillgodosett motionen 1978/
79:2429 på denna punkt. Däremot avstyrker utskottet yrkandet i motionen
1978/79:2430 om att bidrag generellt skall kunna utgå med 15 % även i
dispensfallen.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer och förslag propositionen i övrigt
innehåller beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

/n dustripolitiska åtgärder

Under 1970-talet haren rad industripolitiska åtgärder satts in på tekoindustrins
område. En redogörelse för dessa åtgärder lämnas i propositionen (s.
53). Åtgärderna genomförs inom ramen för tidsbegränsade program. Nu
gällande program löper ut den 30 juni 1979.1 propositionen (bil. 3) föreslås att
åtgärderna förlängs för en treårsperiod räknat fr. o. m. budgetåret 1979/80.
Därutöver föreslås bl. a. en uppräkning av vissa anslag.

Utskottet har i det föregående uttalat att planeringen för tekoindustrins
vidkommande bör ske på längre sikt än tre år. I avvaktan på att erforderligt
underlag för denna mera långsiktiga plan föreligger har utskottet t. v. godtagit
den i propositionen föreslagna treåriga planeringsperioden. Efter en erinran
härom har utskottet inget att invända mot att de nu löpande industri politiska
programmen förlängs till att gälla under hela planeringsperioden.

Utskottet tar härefter ställning till de olika anslagsyrkandena.

Regeringen har i budgetpropositionen 1979 under anslagsrubriken
Branschfrämjande åtgärder (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt B 7) föreslagit
riksdagen att anvisa ett förslagsanslag av 45 985 000 kr. Härav avser 16 milj.
kr. insatser för exportfrämjande åtgärder. I den föreliggande propositionen
föreslås att ramen för exportfrämjande åtgärder utökas med 8 milj. kr. till 24
milj. kr. Enligt industriministerns uppfattning bör denna nivå bibehållas även
under återstoden av planeringsperioden. Ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd
och marknadsföringsstöd på hemmamarknaden är f. n. 16 milj. kr.
Regeringen föreslåratt nivån skall vara oförändrad under budgetåret 1979/80
och att den därefter skall trappas ned till 13 milj. kr. under budgetåret 1980/81
och 9 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Anslaget till branschfrämjande
åtgärder bör alltså enligt propositionen föras upp med totalt 53 985 000 kr. för
nästa budgetår.

I motionen 1978/79:2429 uttalas att det är viktigt att de branschfrämjande
insatserna integreras i den, jämfört med regeringens förslag, mer långsiktiga
planering som förordats tidigare i motionen. Mot denna bakgrund kan
motionärerna inte godta att riksdagen nu skall besluta om framtida avtrappningar
av anslagen eller om andra ändringar i reglerna för olika åtgärder. Den
avtrappning som regeringen förordar i fråga om ramen för konsultbidrag
m. m. bör enligt motionärerna följaktligen avvisas av riksdagen. De föreslår i

NU 1978/79:48

stället att denna ram ökas från 16 milj. kr. till 20 milj. kr. Förslaget
överensstämmer med vad industriverket har föreslagit i sin anslagsframställning.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att riksdagen inte på nuvarande
stadium bör uttala sig för att anslagen till branschfrämjande åtgärder trappas
ned i fortsättningen. Utskottet tillstyrker förslaget om en utökning av ramen
för konsultbidrag, utbildningsstöd och marknadsföringsstöd med 4 milj. kr.
för nästa budgetår. Utskottet avser att i sitt betänkande 1978/79:59 (om
riktlinjer för industripolitiken m. m.) behandla övriga ändamål under detta
anslag och därvid föreslå erforderlig medelsanvisning. Syftet med motionen
1978/79:2429 i angiven del är därigenom tillgodosett.

I motionen 1978/79:2430 föreslås riksdagen uttala att ramen för konsultbidrag
m. m. skall utgå med oförändrat belopp under hela planeringsperioden.
Motionärerna menar att tekoindustruns situation är sådan att
någon försämring av stödpaketet inte bör komma i fråga.

Utskottet har, som framgått, ansett att ramen för konsultbidrag m. m. bör
ökas till 20 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Enligt utskottets mening bör
ett ställningstagande till frågan om ramens storlek för de två följande åren
anstå till riksdagens behandling av budgetpropositionen för budgetåret
1980/81. Motionen 1978/79:2430 avstyrks alltså i angiven del.

Riksdagen har för två år sedan beslutat att företag inom tekoindustrin skall
kunna åtnjuta s. k. särskilda strukturgarantier. Utbetalade garantibelopp är
räntefria i två år. För budgetåret 1978/79 har riksdagen beslutat om en
garantiram av 264,5 milj. kr. I propositionen föreslås att ramen för budgetåret
1979/80 minskas till 239,5 milj. kr. Förslaget skall ses mot bakgrund av att 25
milj. kr. av den särskilda ramen för bomullsindustrin inte kommer att kunna
utnyttjas för ändamålet (prop. s. 57).

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

1 propositionen föreslås vidare att den tid för vilken generell räntebefrielse
gäller minskas till ett år för garantier som beviljas under budgetåret 1979/80
och att vid garantigivning därefter räntebefrielse medges efter behovsprövning.
För budgetåret 1979/80 förordas att 22 milj. kr. anvisas på detta anslag.
T. o. m. budgetåret 1978/79 har för avskrivning av lån mot särskilda
strukturgarantier anvisats 35 milj. kr. Av dessa hade den 31 januari 1979
endast drygt 7 milj. kr. utnyttjats i form av preliminära beslut. Med hänsyn till
att en stor del av ramen beräknas vara outnyttjad även vid utgången av
innevarande budgetår kommer enligt regeringens bedömande medel inte att
behöva anvisas på detta reservationsanslag för budgetåret 1979/80. Avskrivning
av lån mot särskild strukturgaranti föreslås därför upphöra för garantier
som beviljas fr. o. m. budgetåret 1980/81.

I motionen 1978/79:2430 föreslås riksdagen uttala sig för att ränte- och
avskrivningsbestämmelserna behålls oförändrade även efter budgetåret
1979/80. Motionärernas motivering för yrkandet är här, liksom i fråga om
deras förslag om ramen för konsultbidrag m. m., att tekoindustrins situation

NU 1978/79:48

är sådan att någon försämring av stödåtgärderna inte bör ifrågakomma.

Regeringens förslag om förändringar i bestämmelserna om räntebefrielse
och om avskrivning går tillbaka på ett förslag av industriverket. Utskottet har
ingen invändning mot propositionen i denna del och tillstyrker förslaget om
medelsanvisning. Motionen 1978/79:2430 avstyrks följaktligen såvitt nu är i
fråga.

I övrigt tillstyrker utskottet propositionen i vad gäller industripolitiska
åtgärder.

Några motioner tar upp frågor rörande den statliga tekokoncernen.

1 motionen 1978/79:2303 anförs bl. a. att det f. n. gäller att vissa
industripolitiska stödinsatser inte får utgå till de statliga tekoföretagen. Detta
förhållande bör enligt motionärerna ändras. De framhåller att det är viktigt att
den statliga tekokoncernen får tillräckliga resurser för ett effektivt utvecklingsarbete.

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för statens tekoindustrier (prop.
1977/78:73, NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172) kommer dessa att få del av
stödåtgärderna fr. o. m. den 1 januari 1980. Motionsyrkandet bör med hänsyn
härtill inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Ett särskilt problem för tekoföretagen är att många åtgärder för att stödja
tekoindustrin länge haft en selektiv inriktning och givits till de sämre
företagen, framhålls det i motionen 1978/79:2430. Enligt motionärerna har
detta lett till en subventionerad konkurrens med de livskraftigare företagen,
vilka på grund härav i sin tur råkat i svårigheter. Särskilt kännbar anser
motionärerna att konkurrensen med den statsägda Eiserkoncernen har varit.
Dessa synpunkter leder fram till ett yrkande om att riksdagen skall uttala att
verksamheten inom de statliga tekoföretagen inte får innebära en snedvridning
av konkurrensen gentemot övriga företag.

Utskottet har förståelse för de farhågor som uttrycks i motionen. Varje
åtgärd till stöd för ett visst företag innebär naturligtvis i sig att detta företag - i
varje fall på kort sikt - får en konkurrensfördel gentemot övriga företag. Det
bör emellertid undvikas att stödåtgärderna får sådan omfattning och
inriktning att snedvridningen permanentas. Utskottet förutsätter att detta
beaktas även när stödet till de statliga tekoföretagen utformas. Vad utskottet
anfört i detta avseende bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.
Syftet med motionen 1978/79:2430 i denna del tillgodoses därigenom i allt
väsentligt.

I motionen 1978/79:2302 hemställs bl. a. om åtgärder som syftar till att den
statliga tekokoncernen skall byggas ut genom förstatligande av stora och
medelstora företag. I dessa företag skall samtidigt avgörande inflytande
beredas de anställda och deras fackliga organisationer.

Utskottet avstyrker motionen i denna del.

I motionen 1978/79:2303 föreslås att ett saneringsbolag för tekoindustrin
inrättas enligt vissa i motionen givna riktlinjer. Bolaget skulle samarbeta med
tekodelegationen och ha till uppgift att tillvarata statens intressen genom att

3 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

ingripa när tekoföretag hotas av nedläggning. Syftet med ingripandet skulle
enligt motionärerna vara att skapa erforderligt rådrum och göra det möjligt att
vidta erforderliga rekonstruktionsåtgärder. Företagen bör enligt förslaget
därefter kunna överlåtas till andra privata ägare eller till den statliga
tekokoncernen. Saneringsbolaget föreslås få ett eget kapital på 25 milj. kr.
samt en statlig garanti för upptagande av lån på 75 milj. kr. För att
möjligheterna för enskilda intressenter att överta företag från saneringsbolaget
skall ökas föreslås i motionen att särskilda tekostrukturlån skall
kunna erhållas, efter mönster av de s. k. skostrukturlånen inom skoindustrin.
För detta ändamål bör enligt motionärerna 25 milj. kr. reserveras.

När det gäller frågor om stöd till och rekonstruktionsinsatser i fråga om
nedläggningshotade företag pågår f. n. ett intensivt utredningsarbete.

Enligt kungörelsen (1972:302, ändrad 1974:340) om statsbidrag till nedläggningshotade
företag kan till företag som är i konkurs eller i likvidation utgå
statsbidrag för att det skall ges rådrum för överväganden om fortsatt drift eller
omplacering av de anställda. En närmare redogörelse för kungörelsens
innehåll har lämnats i utskottets betänkande NU 1977/78:41 (s. 16 f.).
Kungörelsen har setts över av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet.
Inom detta departement utreds f. n. möjligheterna att införa ett
ändamålsenligt avvecklingsstöd. Arbetet syftar till att ett nytt rättsinstitut,
kallat betalningsinställelse, skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge
rådrum för överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall
avvecklas eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till
ackord eller konkurs och kunna leda till att något ackords- eller konkursförfarande
inte behöver tillgripas. Även nya former av statligt stöd övervägs i
sammanhanget liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska
intressen skall kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter
och hotas av nedläggning. Arbetet med reformen är enligt vad utskottet
erfarit inne i slutskedet.

Inom företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03; ordförande: landshövding
Erik Westerlind) övervägs bl. a. frågan om ett rekonstruktionsbolag. Utredningen
beräknas avlämna sitt betänkande hösten 1979.

Regeringen har vidare i propositionen 1978/79:192 om finansiellt stöd till
Luxor Industri AB aviserat att den senare under året kommer att lägga fram
ett förslag om hur statens kapacitet för arbete med företagsrekonstruktioner
skall kunna utnyttjas när statligt ägarengagemang är aktuellt.

Frågor om statliga rekonstruktionsinsatser o. d. har vidare tagits upp i tre
motionervid detta riksmöte(1978/79:1028,1978/79:1761 och 1978/79:2424),
vilka näringsutskottet kommer att behandla i sitt betänkande NU 1978/79:59
med anledning av bl. a. propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken,
m. m.

Som framgått av denna redovisning pågår ett omfattande utredningsarbete
på området. Övervägande skäl talar enligt utskottets mening för att riksdagen
i avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete dröjer med att ta ställning

NU 1978/79:48

till frågan om ett statligt saneringsbolag. Utskottet vill dock framhålla att det
enligt dess uppfattning under alla omständigheter saknas anledning att
inrätta någon form av saneringsbolag som uteslutande skulle vara avsett för
tekoindustrin. Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört avstyrker
utskottet de yrkanden i motionen 1978/79:2303 som gäller saneringsbolag
och tekostrukturlån.

1 två motioner - 1978/79:1032 och 1978/79:2431 - föreslås att riksdagen
beslutar om vissa regionalpolitiska insatser.

Den förstnämnda motionen innehåller ett yrkande om att den regionala
utvecklingsfonden i Västerbottens län skall tilldelas särskilda medel för
insatser i de tre tekoföretag i detta län som ingår i den statliga Eiserkoncernen.
Medlen bör enligt motionärerna användas bl. a. för att infria de löften som
gavs i samband med Algots etablering i Västerbotten. 1 den senare motionen
föreslås att den regionala utvecklingsfonden i Älvsborgs län erhåller 10 milj.
kr. att användas bl. a. för uppbyggnad av ett hemtextilcentrum i Sjuhäradsbygden.

De föreslagna förstärkningarna av de regionala utvecklingsfonderna i
Älvsborgs och Västerbottens län måste enligt utskottets mening sättas i
relation till förstärkningar av övriga regionala utvecklingsfonder. Hithörande
frågor avser utskottet att ta upp i betänkandet NU 1978/79:59 med anledning
av bl. a. propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de här behandlade förslagen.
Utskottet vill erinra om att regeringen i propositionen 1978/79:125 - om
tilläggsbudget 111 till årets statsbudget - har föreslagit ett medelstillskott till
AB Eiser som är avsett möjliggöra oförändrad sysselsättning bl. a. vid dess
enheter i Skellefteå och Lycksele under år 1979. Anslaget - som behandlas i
utskottets betänkande NU 1978/79:54 - är också avsett att täcka kostnader
för framtagande och utvärdering av nya produktidéer.

Ett stort problem för tekoindustrin är, enligt vad som anförs i motionen
1978/79:2303, att betalningen till företagen i stort sett bara sker två gånger
årligen, nämligen i samband med leveransen av vår- och höstkollektionerna.
Detta innebär att företagen ofta får ligga ute med ett stort rörelsekapital.
Motionärerna anser det vara nödvändigt att man inrättar en särskild
lånegaranti/or säsongkrediter efter mönster av vad som skett inom skoindustrin.
För denna stödform föreslås en ram av 30 milj. kr.

Utskottet är inte berett att tillstyrka att en sådan garantiform inrättas. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att företagens behov av rörelsekapital
i viss utsträckning kan tillgodoses genom de särskilda strukturgarantierna.
Även rörelselån från de regionala utvecklingsfonderna torde kunna lämnas
som säsongkrediter. Utskottet vill också erinra om möjligheterna att utnyttja
industrilånegarantisystemet. Motionen avstyrks således i ifrågavarande
del.

I motionen 1978/79:2302 yrkas bl. a. att riksdagen skall hemställa om
åtgärder som syftar till att inga tekoföretag skall få läggas ned innan nya

NU 1978/79:48

ersättningsindustrier byggts upp. Utskottet kan inte ställa sig bakom ett
ovillkorligt krav av denna innebörd och avstyrker motionen i angiven del.

Delbranschfrågor

1 detta avsnitt tar utskottet upp en del motionsyrkanden med anknytning
till delbranscherna.

I motionen 1978/79:2430 föreslås att regeringen skall anmodas att
kontinuerligt följa utvecklingen inom de olika delbranscherna på tekoområdet.
Önskemålet härom uttalas mot bakgrund av motionärernas konstaterande
att det inte räcker med att riksdagen fattar beslut om vissa
procentsiffror e. d. för att den nuvarande produktionskapaciteten skall kunna
bibehållas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att situationen
i de olika delbranscherna kontinuerligt följs upp. I propositionen anförs i
detta hänseende (s. 42) att det bör finnas dels aktuella bedömningar om
befintlig produktionskapacitet, liksom hittills utförda av ÖEF, dels prognoser
om produktionskapacitetens utveckling under de närmast följande tre åren.
Prognoserna bör enligt regeringen utföras av industriverket i samråd med
ÖEF. Utskottet tillstyrker en sådan ordning. Syftet med motionen blir
därigenom tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Motionen 1978/79:2257 behandlar ett par spörsmål rörande råvaruproduktion
av textilfibrer. Motionärerna anför inledningsvis att de
beredskapsskäl som åberopas för en inhemsk textilproduktion självfallet
också gäller för råvaruproduktionen. Även industri-jordbruks-, kultur- och
regionalpolitiska synpunkter kan anföras för en sådan produktion. Motionärerna
anser att en inhemsk produktion av ull och fiberväxter - t. ex. lin -måste säkerställas genom stöd från statsmakterna. Lantbruksuniversitetet i
Ultuna bör stimuleras att undersöka vilka fiberväxter som kan utgöra den
mest förmånliga basen för syntetfibrer. Motionen mynnar ut i yrkanden om
att regeringen bör ges till känna att inhemsk produktion av fiber för
textilframställning bör främjas bl. a. med hänsyn till försörjningsberedskapen
och om att en delegation med särskilda uppgifter på råvaruproduktionens
område skall inrättas.

Liknande tankegångar återfinns i motionen 1978/79:1024. Motionärerna
anser att den inhemska produktionen av högkvalitativ ull bör stimuleras. De
anför beredskapsskäl och sysselsättningsskäl som stöd för sin åsikt. Samtidigt
menar de att en sådan utveckling bör främjas - efter bl. a. norsk förebild -genom ett statligt prisstöd för kvalitetsull. 1 motionen begärs förslag om
inrättande av ett sådant stöd.

Frågan om försörjningen med textilfibrer behandlas i propositionen (s. 28)
endast i så måtto att handelsministern hänvisar till det avtal som slutits
mellan ÖEF och Svenska Rayon AB och som tryggar försörjningen i fråga om

NU 1978/79:48

viskosfibrer t. o. m. år 1984. Utskottet återkommer senare (s. 38) till
situationen för Svenska Rayon AB. Produktionskapaciteten när det gäller
textilfibrer anges i propositionen totalt sett vara mer än tillräcklig, varför
någon specifik nivå för den löpande produktionen på detta område inte
förordas av regeringen.

Utskottet vill inte sätta i fråga att produktionskapaciteten när det gäller
textilfibrer inom landet är tillräcklig om man då räknar med tillverkningen av
viskosfibrer. Det ligger emellertid enligt utskottets mening ett värde i sig i att,
vid sidan av produktionen av viskosfibrer, ha en viss produktion av ull och
fiberväxter kvar i landet. Förutom beredskapsskäl kan, såsom sägs i
motionen 1978/79:2257, en rad andra skäl anföras för denna ståndpunkt. En
sådan produktion kan visserligen i dag framstå som olönsam men bör enligt
utskottets uppfattning ändå ges förutsättningar att fortleva i erforderlig
omfattning. Detta förutsätter åtminstone i ett inledningsskede aktivt stöd
från statsmakternas sida. Utskottet är inte berett att nu ta ställning till hur
detta stöd bör utformas. Ett lämpligt första steg kan emellertid enligt
utskottets uppfattning vara att tekodelegationen får i uppdrag att utarbeta ett
program för inhemsk råvaruproduktion av ull, textilfibrer och syntetfibrer i
enlighet med de tankegångar som framförts i motionen 1978/79:2257.
Delegationen bör då få rätt att utnyttja erforderlig expertis för utredningar.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker motionen 1978/
79:2257. Vid ett beslut i enlighet därmed får syftet med motionen 1978/
79:1024 anses delvis tillgodosett.

Propositionen kritiseras i motionen 1978/79:2303 bl. a. på den grunden att
hemtextilindustrins problem inte uppmärksammats. Denna industri uppges i
motionen på senare år ha drabbats av betydande problem. Motionärerna
menar att produktionsapparaten inom denna industri också kan användas för
att producera försörjningsviktiga varor och att stöd därför bör kunna utgå till
branschen i den utsträckning som produktionen kan utnyttjas i försörjningsberedskapssammanhang.
Denna mening anser motionärerna att riksdagen
bör ge regeringen till känna som sin mening.

Utskottet är ense med motionärerna om att hemtextilindustrin har fått en
styvmoderlig behandling i propositionen. Den kapacitet inom hemtextilindustrin
som är intressant från försörjningsberedskapssynpunkt torde dock av
ÖEF ha inräknats i uppgifterna om möjlig produktion. Utskottet utgår från att
hemtextilföretag med sådan maskinutrustning som är av värde i en
beredskapssituation också kan erhålla stöd i samma utsträckning som övriga
tekoföretag. Om så inte anses vara fallet bör en ändring i enlighet med vad
utskottet anfört komma till stånd. Även detta bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin uppfattning. Utskottet har därmed uttalat sig för att syftet med
motionen 1978/79:2303 i nu aktuell del blir tillgodosett.

I motionen 1978/79:2244 begärs bl. a. en parlamentarisk utredning om den
svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering. Motionärerna

NU 1978/79:48

erinrar om att riksdagen i ett tidigare sammanhang (NU 1977/78:41, rskr
1977/78:172) med anledning av ett motionsyrkande har uttalat sig för att en
utredning rörande denna delbransch kommer till stånd.

Den av riksdagen begärda utredningen har ännu inte tillsatts. Enligt
utskottets mening kvarstår skälen för en sådan utredning. Utskottet vill i
detta sammanhang bl. a. hänvisa till vad utskottet i det föregående har anfört
rörande behov av utredning om en beredskapsplan för skinn- och lädervaruindustrin
m. m. Utskottet finner att riksdagen nu bör upprepa sin begäran
till regeringen i frågan. Utskottet tillstyrker därmed det nu aktuella yrkandet i
motionen 1978/79:2244.

I detta sammanhang tar utskottet upp en fråga om situationen försvenska
Rayon AB. Under utskottets behandling av ärendet har företrädare för
bolaget och dess anställda inför utskottet pekat på vissa akuta problem för
företaget. Problemen sammanhänger med att Svenska Rayon AB f. n. inte
har tekniska och ekonomiska resurser att uppfylla de krav i miljövårdshänseende
som ställs på företaget av naturvårdsverket. Med anledning av att de
tillåtna gränsvärdena för utsläpp av bl. a. zink väsentligt överskridits har
företaget av statens naturvårdsverk anmälts till koncessionsnämnden för
miljöskydd. Naturvårdsverket har även angivit företagets ledning till åtal för
brott mot miljöskyddslagen. Enligt företaget skulle kostnaderna för att
uppfylla de uppställda kraven uppgå till 45 milj. kr. Förhandlingar rörande
företagets situation pågår f. n. mellan företaget och ÖEF.

Enligt utskottets mening är det av betydande värde bl. a. från försörjningsberedskapspolitisk
synpunkt att en viss industriell produktion av fibrer för
textilt bruk finns inom landets gränser. Det är samtidigt av vikt att
miljöskyddshänsyn i görligaste mån tillgodoses vid anordnandet av en sådan
produktion. Med hänvisning till det anförda förutsätter utskottet att Svenska
Rayon AB:s problem finner en tillfredsställande lösning i de förhandlingar
som pågår mellan bolaget och ansvariga myndigheter på området.

Den statliga administrationen på tekoområdet

Till sist tar utskottet upp ett yrkande i centerpartiets partimotion 1978/
79:2429 angående en översyn av den statliga administrationen på tekoområdet.
Denna är enligt motionärernas uppfattning alltför uppsplittrad på olika
organ. Enligt motionärerna har kritik riktats från flera håll mot att centrala
myndigheter och organisationer är överrepresenterade i de olika samordnings-
och samrådsorganen. I motionen föreslås en översyn av organisationen.
En decentralisering av funktionerna måste eftersträvas, anför motionärerna.
De anser det betydelsefullt att olika regionala och lokala organ blir
representerade i de beslutande organen.

Även utskottet vill understryka betydelsen av en effektiv statlig organisation
på tekoområdet. De successivt växande statliga insatserna inom
tekoindustrin ökar behovet av samordning och samarbete mellan de

NU 1978/79:48

befintliga organen. Av dessa har tekodelegationen föreslagits få en stärkt
ställning som samordnande instans (prop. s. 43). Utskottet har ingen
invändning mot detta. Samtidigt delar utskottet motionärernas åsikt om
betydelsen av att regionala och lokala intressen får inflytande på besluten.
Utskottet har i det föregående förordat att regeringen och berörda myndigheter
utarbetar en långsiktig plan för tekoindustrin, baserad på de riktlinjer
riksdagen angivit. Det är enligt utskottets mening naturligt att man i ett
sådant sammanhang även överväger frågor av administrativ karaktär av den
art som aktualiserats i motionen 1978/79:2429. Utskottet förutsätter att så
kommer att ske och anser det inte erforderligt med ett särskilt uttalande från
riksdagens sida i denna fråga. Motionen avstyrks därför i nu berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag pä propositionen 1978/79:145 i dess helhet
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2258 yrkandet 1,

2. beträffande en långsiktig plan för tekoindustrin, m. m.
att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 1
momentet 1 samt motionerna 1978/79:2303 yrkandet 1 och
1978/79:2429 yrkandena 1 a och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1978/79:1526,

c) avslår motionen 1978/79:1642 yrkandet 3,

d) avslår motionen 1978/79:2258 yrkandena 2-5,

3. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken m. m.
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 1,

4. beträffande utbildnings- och kulturfrågor

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2431 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande utredning om försörjningsberedskapslån

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandena
5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. beträffande anslag till försörjningsberedskapslån

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 1 i
vad gäller Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80 och med avslag
på motionen 1978/79:2429 yrkandet 2 a till Försörjningsberedskapslån
för budgetåret 1979/80 utöver tidigare beviljat investeringsanslag
anvisar ytterligare 21 300 000 kr.,

7. beträffande beredskapslager av begagnade kläder

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 7

NU 1978/79:48

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. beträffande beredskapsplan för skinn- och lädervaruindustrin
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2244 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

9. beträffande forsörjningsberedskapspolitiska åtgärder

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145
bilaga 1 momentet 2 godkänner de av regeringen föreslagna
åtgärderna i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan
under 5, 7 och 8,

10. beträffande importlicenser

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

11. beträffande globalkontingenter

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet
2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. beträffande övervakningslicenser

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

13. beträffande iirsprungsdeklarationer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

14. beträffande omprövning av det internationella regelsystemet
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 b,

15. beträffande stärkt ursprungskontroll m. m.
att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 c,

b) avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 7 i ifrågavarande
del,

16. beträffande prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 3,

17. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om behov av lagstiftning rörande ursprungsmärkning,

18. beträffande en trettioprocentig importbegränsning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2302 yrkandet 1,

19. beträffande tvingande kvalitetskrav

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2258 yrkandet 6,

NU 1978/79:48

20. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2429 yrkandet
1 e som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

21. beträffande äldrestödets nivå under planeringsperioden

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145
bilaga 2 momentet 1 i ifrågavarande del samt motionen
1978/79:2429 yrkandet 1 d i ifrågavarande del och motionen
1978/79:2430 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande förhöjt maximibelopp för äldrestöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 d i
ifrågavarande del,

23. beträffande de fackliga organisationernas inflytande i fråga om
äldrestöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 4,

24. beträffande bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfäll

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2429 yrkandet
1 d i ifrågavarande del och med avslag på motionen
1978/79:2430 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

25. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i övrigt
att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:145 bilaga 2
momentet 1 godkänner de av regeringen förordade riktlinjerna
för fortsatt användning av äldrestöd inom tekoindustrin, i den
mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 21-24,

b) - med ändring av tidigare beslut (AU 1978/79:33 mom. 10,
rskr 1978/79:320) - med anledning av propositionen 1978/
79:145 bilaga 2 moment 2 till Sysselsättningsskapandc åtgärder
för budgetåret 1979/80 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 958 000 000 kr., varav förslagsvis
300 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedien,

2b,. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 3
momentet 2 godkänner vad i propositionen förordats om
disposition av tillgängliga medel på anslaget Lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin vid utgången
av budgetåret 1978/79,

27, beträffande särskilda strukturgarantier

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 3
momentet 3 bemyndigar regeringen att under budgetåret

NU 1978/79:48

1979/80 ikläda staten förpliktelser i form av särskilda strukturgarantier
för tekoindustrin, som inberäknat löpande garantier
innebär åtaganden om högst 239 500 000 kr.,

28. beträffande generell ränlebefrielse för särskilda strukturgarantier,
m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 5,

29. beträffande kostnader för ränlebefrielse vid särskilda strukturgarantier att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:145 bilaga 3
momentet 4 till Kostnader för ränlebefrielse vid särskilda strukturgarantierför
textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 22 000 000 kr.,

30. beträffande branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80
att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145
bilaga 3 momentet 5 och motionen 1978/79:2429 yrkandet 2 b
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

31. beträffande branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden att

riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 6,

32. beträffande industripolitiska åtgärder i övrigt

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145
bilaga 3 momentet 1, i den mån propositionen i denna del inte
omfattas av utskottets hemställan under 28, 30 och 31, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande utvidgning av den statliga tekokoncernen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2302 yrkandet 3,

34. beträffande åtgärder till stöd för den statliga tekokoncernen
att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 14,

b) med anledning av motionen 1978/79:2430 yrkandet 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande saneringsbolagför tekoindustrin

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandena 8,9 a, 9
b, 10 och 11,

36. beträffande anslag till de regionala utvecklingsfonderna
att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:1032,

b) avslår motionen 1978/79:2431 yrkandet 3,

37. beträffande kreditgaranti för säsongkrediter

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 12,

38. beträffande villkor för nedläggning av tekoföretag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2302 yrkandet 2,

NU 1978/79:48

39. beträffande uppföljning av delbranscherna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 8,

40. beträffande produktionskapacitet i fråga om textilftbrer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2257 och med
anledning av motionen 1978/79:1024 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande hemtextilindustrin

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet
13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

42. beträffande skinn- och lädeivaruindustrin

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2244 yrkandet 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

43. beträffande exportfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 f,

44. beträffande utredning om den statliga tekoadministrationen
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 g.

Stockholm den 15 maj 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas
(m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp) (mom.
1-4), Karl-Erik Häll (s), Sivert Andersson (s) (mom. 1-5), Rune Johansson i
Ljungby (s) (mom. 1(M4) och Hugo Bergdahl (fp) (mom. 16-44).

NU 1978/79:48

Reservationer

1. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken m. m. (mom. 3) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att den nuvarande produktionskapaciteten i fråga om
tekoprodukter kan upprätthållas. Detta mål kan dock enligt utskottets
mening inte nås endast genom att riksdagen fattar beslut om en viss
procentsiffra rörande den inhemska produktionen. Avgörande är de åtgärder
som vidtas och den allmänna ekonomiska politik som förs i landet. Så skulle
t. ex. en höjning av arbetsgivaravgifterna kunna få allvarliga effekter för
tekoindustrins vidkommande. Branschstödjande åtgärder bör ges en generell
utformning och vara av långsiktig natur. Med hänvisning till det nu anförda
föreslår utskottet att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till
vad som anförts i motionen 1978/79:2430 beträffande den ekonomiska
politiken och skattepolitiken.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2430 yrkandet
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande utredning om försörjningsberedskapslån (mom. 5) av Erik
Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp) och Margaretha af Ugglas (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”1 det” och
slutar med ”sin mening” bort ha följande lydelse:

I propositionen anförs (s. 35) att det bör ankomma på regeringen att efter
framställning av ÖEF avgöra om en delbransch har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt
kritisk nivå samt att fastställa på vilka villkor lån kan
utgå. Utskottet har ingen invändning mot detta arrangemang och förutsätter
att regeringen och de ansvariga myndigheterna på området i den fortsatta
planeringen beaktar vad utskottet anfört rörande försörjningsberedskapslån.

Vad nu sagts innebär att utskottet avstyrker motionen 1978/79:2303 i
angivna delar.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandena 5 och
6,

NU 1978/79:48

3. beträffande importlicenser(mom. 10)av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar
(m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp). Birgitta Hambraeus (c),
Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c) som anser

dels ali. den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Även om”
och slutar med ”angiven del" bort ha följande lydelse:

Ett system med importlicenser av den typ som föreslås i motionen
1978/79:2303 torde i och för sig inte stå i strid med vare sig GATT-avtalet eller
Sveriges överenskommelser med EG/EFTA. Utskottet finnér dock att det är
svårt att överblicka verkningarna av ett licenssystem, enligt vilket importandelen
i ett företags försäljning av tekovaror inte får uppgå til! mer än t. ex.
70 %. Det kan med säkerhet antas att systemet skulle bli byråkratiskt och
tungrott. Den föreslagna ordningen skulle vidare drabba skilda företag
mycket olika. Huvuddelen av den svenska tekoimporten kommer i dag från
EG/EFTA. I vissa delbranscher kommer enligt uppgift närmare 90 % av
importen från dessa områden. Ett licenssystem skulle därför enligt utskottets
mening i praktiken få till effekt att importen från EG/EFTA minskar.
Därigenom torde systemet vara angripbart ur EG/EFTA-synvinkel. Vid
övervägande härav har utskottet funnit sig inte vilja tillstyrka att det
förordade systemet införs. Utskottet föreslår följaktligen att riksdagen avslår
motionen 1978/79:2303 i denna del.

dets att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del,

4. beträffande globalkontingenter (mom. 11) av Bengt Sjönell (c), Erik
Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp). Birgitta
Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m)och Karl-Anders Petersson (c) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”allt väsentligt” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet på att Sverige skall överge
nuvarande begränsningssystem och i stället införa s. k. globalkontingenter i
enlighet med GATT-avtalets generella skyddsklausul i fråga om import från
länder utanför EG/EFTA. I propositionen (s. 40) anges vissa skäl mot att
införa ett sådant system. Utskottet instämmer i vad handelsministern anfört i
denna del. Utskottet vill särskilt framhålla att det, med hänsyn till Sveriges
åtaganden inom ramen för GATT-avtalet, är föga sannolikt att Sverige kan
åstadkomma några mer väsentliga nedskärningar av tekoimporten genom att
byta system. Det bör vidare observeras att de nu ingångna begränsningsavtalen
enligt uppgift omfattar ca 95 % av importen av känsliga varor från
länder utanför EG och EFTA. En övergång till ett globalsystem skulle alltså
även i detta avseende endast kunna medföra en marginell förändring.

NU 1978/79:48

Utskottet avstyrker alltså motionen 1978/79:2303 i angiven del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del,

5. beträffande övervakningslicenser (mom. 12) av Bengt Sjönell (c), Erik
Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Från bl. a.”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det i motionen 1978/79:2303 framförda förslaget om att övervakningslicenser
skall inforas för all tekoimport från EG/EFTA-länderna i kombination
med ett ovillkorligt krav om ursprungsdeklarationer vid denna import
motiveras med att man därigenom skulle säkerställa att lågprisvaror från
tredje land inte tar vägen över EG/EFTA. Enligt utskottets mening skulle
övervakningslicenser möjligen kunna ha en viss importbegränsande effekt,
om än endast marginell. Utskottet ställer sig dock tveksamt till
motionsförslaget i denna del. Bl. a. vill utskottet framhålla att om sådana
licenser införs för importen från EG/EFTA risken för motåtgärder från dessa
handelsblocks sida torde komma att öka. Denna situation bör undvikas. Det
är, enligt vad utskottet inhämtat, vidare förenat med en rad svårigheter, bl. a.
av praktisk natur, att utsträcka licenskravet till de tekovaror för vilka
tullfrihet inte begärs. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda
motionsförslaget i denna del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del,

6. beträffande ursprungsdeklarationer (mom. 13) av Bengt Sjönell (c), Erik
Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Ett annat”
och slutar på s. 25 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

De skäl som kan anföras mot att övervakningslicenser införs för import
från EG/EFTA gäller enligt utskottets mening också i fråga om ovillkorliga
krav på ursprungsdeklarationer vid sådan import. Därutöver vill utskottet
erinra om att det för den del av importen som är tullfri enligt EG/
EFTA-reglema redan i dag krävs en ursprungsdokumentation som intygar
att varorna på visst sätt producerats inom EG eller EFTA och att sålunda de
s. k. ursprungsreglerna är uppfyllda. Att för dessa varor införa ytterligare krav

NU 1978/79:48

på ursprungsredovisning synes inte vara meningsfullt. Utskottet vill dock
framhålla att det är angeläget att åtgärder sätts in mot försök att kringgå
begränsningsreglerna. Frågan om eventuella åtgärder mot dylikt tredjelandsimport
via EG/EFTA utreds f. n. inom handelsdepartementet i nära samråd
med berörda myndigheter och branscher. I avvaktan på att utredningsarbetet
slutförts är något uttalande från riksdagens sida i denna fråga enligt utskottets
mening ej påkallat. Utskottet anser därför att motionen 1978/79:2303 bör
avslås i aktuell del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2303 yrkandet 2 i
ifrågavarande del,

7. beträffande prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln (mom. 16) av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly
Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet
är” och slutar på s. 26 med ”detta område” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening återstår i denna situation endast att lagstiftningsvägen
ingripa mot prissättningsmetoderna inom detaljhandeln. Regeringen
bör anmodas att framlägga förslag om hur regleringen skall utformas.
Grundläggande bör dock enligt utskottets mening vara att storleken av
detaljhandelspålägget skall stå i rimlig relation till handelns kostnad för att
hantera varan. Utskottet tillstyrker med det sagda det nu aktuella yrkandet i
motionen 1978/79:2303.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandet 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. beträffande ursprungsmärkning av kläder (mom. 17) av Erik Hovhammar
(m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Hugo
Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det, som riksdagen tidigare uttalat, viktigt att
importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland. Det värde från
konsumentsynpunkt som kan antas ligga i en sådan märkning måste
emellertid vägas mot de nackdelar som ett system med lagstiftning om i
princip obligatorisk ursprungsmärkning skulle föra med sig. Utskottet vill i
sammanhanget peka på svårigheterna när det gäller att definiera ursprungsland,
på risken för att tekniska handelshinder kan uppkomma och på den
kostnadshöjande effekten hos ett sådant system. Vid övervägande härav

NU 1978/79:48

finner sig utskottet f. n. inte vilja förorda att en lagstiftning om ursprungsmärkning
kommer till stånd. Enligt utskottets mening börden eftersträvade
effekten av en ursprungsmärkning lika väl kunna nås genom en ökad
satsning på ursprungskontroll vid importtillfället. Utskottet anser dock att
regeringen böråteruppta förhandlingarna med branschen i syfteatt på frivillig
väg åstadkomma en överenskommelse om ursprungsmärkning. Utskottet
föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till denna
mening.

Vad utskottet nu förordat innebär att motionen 1978/79:2303 i angiven del
blir i viss mån tillgodosedd.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om frivillig ursprungsmärkning av kläder,

9. beträffande de fackliga organisationernas inflytande i fråga om äldrestöd
(mom. 23) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening inte rimligt att de fackliga organisationerna
skall ha en sådan absolut vetorätt i de aktuella frågorna som förordas i
propositionen och i yttrandet från arbetsmarknadsutskottet. Ett system av
detta slag kan, som anförs i den avvikande meningen til! detta yttrande,
ifrågasättas från både principiella och andra utgångspunkter. Utskottet
förordar alltså att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha det slutliga avgörandet i
sin hand. På denna punkt tillstyrker utskottet det här aktuella yrkandet i
motionen 1978/79:2430.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

10. beträffande bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfall (mom. 24) av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med "Vidare
förordar” och slutar på s. 31 med ”i dispensfallen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan inte anse det motiverat att -såsom föreslås i propositionen -den tillåtna bidragssumman i bidragsfallen högst skall kunna uppgå till 10 %
av lönekostnaderna under budgetåret 1979/80. Med instämmande i vad som i
denna del anförs i motionen 1978/79:2430 anser utskottet att företag som kan

NU 1978/79:48

utnyttja dispensen i regel torde vara i en sådan situation att de mer än väl
behöver komma i åtnjutande av det normala maximibidraget, 15 % av
lönekostnadssumman. Utskottet anser inte heller att möjligheten att erhålla
det högre bidraget bör vara villkorat på det sätt som anges i motionen
1978/79:2429. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen
1978/79:2430 i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 3
och med avslag på motionen 1978/79:2429 yrkandet 1 d i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort,

11. beträffande generell räntebefrielse för särskilda strukturgarantier, m. m.
(mom. 28) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
anser

de/satt den del av utskottets yttrande pås. 33 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det ologiskt att de industripolitiska åtgärder som föreslås
från regeringens sida i vissa fall innebär en förbättring av industrins villkor, i
andra fall en försämring. Att åtgärder av det senare slaget genomförs kan
enligt utskottets mening inte stå i överensstämmelse med vad såväl
regeringen i propositionen som utskottet i detta betänkande anfört om
behovet av kraftfullt stöd åt tekoindustrin. Mot bakgrund härav är utskottet
inte berett godta att ränte- och avskrivningsbestämmelserna försämras på det
sätt som föreslagits i propositionen. Utskottet tillstyrker alltså motionen
1978/79:2430 i denna del. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen til) känna. Förslaget om medelsanvisning för budgetåret
1979/80 godtas av utskottet.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 5
och med avslag på propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet
1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. beträffande branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 (mom. 30)
av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”därigenom tillgodosett” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att anslaget till branschfrämjande åtgärder, i vad det avser
ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd och marknadsföringsstöd, i enlig -

4 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 48

NU 1978/79:48

het med regeringens förslag bör beräknas till 16 milj. kr. för budgetåret
1979/80. Motionen 1978/79:2429 avstyrks följaktligen i denna del.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145
bilaga 3 momentet 5 och med avslag på motionen 1978/79:2429
yrkandet 2 b som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

13. beträffande branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden
(mom. 31) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning angående industrins behov av
ett oförändrat stöd under de tre kommande budgetåren och tillstyrker
motionen i här berörd del. Riksdagen bör således göra ett uttalande av nu
angiven innebörd.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430 yrkandet 6
och med avslag på propositionen 1978/79:145 bilaga 3 momentet
1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

14. beträffande åtgärder till stöd för den statliga tekokoncernen (mom. 34) av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly
Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”allt väsentligt” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan det inte med fog göras gällande att just
stödet till den statliga tekokoncernen har haft eller kommer att fä sådana
skadliga verkningar för övrig tekoindustri som påstås i motionen. Utskottet
vill erinra om att det, enligt vad som framgått ovan, är först fr. o. m. år 1980
som stöd kan utgå till statens tekoföretag i samma utsträckning som till andra
företag. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/79:2430 i
denna del.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen

a) (= utskottet),

b) avslår motionen 1978/79:2430 yrkandet 9,

NU 1978/79:48

15. beträffande saneringsbolagför tekoindustrin (mom. 35)av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Karl-Erik
Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Sorn
framgått” och slutar på s. 35 med ”och tekostrukturlån” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det inte realistiskt att tänka sig att det
omfattande utredningsarbete som pågår på området kan föranleda ett förslag i
frågan från regeringen förrän under senare delen av våren 1980. Med hänsyn
till den prekära situationen för många tekoindustrier och det samhälleliga
intresset av att dessa industrier i en eller annan form kan fortleva är det enligt
utskottets mening angeläget att motionärernas förslag om ett saneringsbolag
för tekoindustrin och om s. k. tekostrukturlån genomförs utan uppskov.
Utskottet har ingen invändning mot de förslag till medelstilldelning för de
angivna ändamålen som motionärerna framlägger. Utskottet tillstyrker
följaktligen motionen 1978/79:2303 i nu aktuella hänseenden.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2303 yrkandena
8,9 a, 9 b, 10 och 11

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ett saneringsbolag för tekoindustrin,

b) till Teckning av aktier i ett saneringsbolagför tekoindustrin för
budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisar ett
investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

c) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att medgiva
saneringsbolaget för tekoindustrin en kreditgaranti av högst
75 000 000 kr.,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om grunder för tekostrukturlån,

e) till Tekostrukturlån för budgetåret 1979/80 under fonden för
låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000
kr.,

16. beträffande kreditgarantiför säsongkrediter (mom. 37) av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Karl-Erik
Häll och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Tekoföretagens likviditetsproblem i samband med säsongsvackorna är väl
kända. Förefintliga låne- och garantisystem är inte i första hand till för att
hjälpa företagen i just den situationen. Utskottet finner det därför angeläget
att en särskild stödform för säsongkrediter tillskapas i enlighet med

NU 1978/79:48

motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1978/79:2303 i
detta avseende. Det får ankomma på regeringen att utfärda närmare
bestämmelserom lånevillkor etc.ochatt därefter till riksdagen inkomma med
begäran om erforderliga bernyndiganden.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303 yrkandet
12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilt yttrande

beträffande en långsiktig plan för tekoindustrin, m. m. (mom. 2) av Sven
Andersson i Örebro (fp) och Rune Ångström (fp):

Riksdagen uttalade i december förra året att regeringens aviserade
proposition om tekoindustrin borde innehålla en övergripande plan för
samhällets insatser på tekoområdet såväl på kort som på lång sikt. Planen
borde syfta till att den dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle
bibehållas, och den borde grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
bedömningar. I planen borde anges den produktionsnivå resp.
produktionskapacitet som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall
kunna uppfyllas.

Riksdagens uttalande får anses gälla en allmän inriktning av propositionsarbetet
i fråga om de mål i stort som bör gälla för den övergripande planen på
tekoområdet. Det kan självfallet inte vara fråga om att regeringens mer
preciserade överväganden rörande avvägning mellan olika mål och mellan
mål och medel skulle bestämmas i förväg. Det utskottsbetänkande som
riksdagens decemberuttalande grundade sig på (NU 1978/79:16) innehöll ju
inte heller någon som helst analys i dessa avseenden.

Enligt den nu föreliggande propositionen är det endast försörjningsberedskapsaspekterna
som kan utgöra ett skäl för att låsa fast en bransch vid en viss
storlek. Det som är av regionalpolitiskt intresse är den totala tillgången på
arbetstillfällen, inte i första hand arbetstillfällena i en viss industrigren.

Mot bakgrund,av de olika preciserade mål för försörjningsberedskapen
som riksdagen hösten 1977 tog ställning till anger regeringen i propositionen
för olika delbranscher den nivå som inte bör få underskridas av försörjningsberedskapsskäl,
dvs. helt i enlighet med riksdagens önskemål om att ”[i]
planen bör anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs
för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas”. Riksdagen
uttalade inte att hänsyn skulle tas till arbetsmarknads- och regionalpolitiska
aspekter vid fastställande av dessa nivåer. Det bör också framhållas att det
endast torde vara det försörjningsberedskapspolitiska motivet som kan
försvaras från handelspolitiska utgångspunkter.

NU 1978/79:48

Enligt riksdagens uttalande borde den övergripande planen grundas på
förutom försörjningspolitiska även arbetsmarknadspolitiska bedömningar.

Regeringen föreslår att äldrestödet skall bibehållas under hela planeringsperioden
och att det skall utgå på oförändrad nivå under hela budgetåret
1979/80. Vidare föreslås försörjningsberedskapslån, då det finns särskilda
arbetsmarknads- och regionalpolitiska motiv, kunna utgå till företag inom
delbranscher där en försörjningsberedskapsmässigt kritisk nivå ännu inte har
underskridits. Sammantaget innebär detta den mest omfattande arbetsmarknads-
och regionalpolitiska satsning som har gjorts för tekoindustrin.

Med hänsyn till de positiva rapporter som har kommit fram om tekoindustrins
utsikter under den senaste tiden, till den psykologiska betydelsen av
att miniminivåer fastställs för branschen och till de åtgärder som föreslås
skola vidtas resp. finnas i beredskap finns det all anledning att tro att den
nuvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skall kunna bibehållas. Om
utvecklingen efter en tid trots allt skulle bli negativ, finns självfallet möjlighet
för regeringen att återkomma med förslag om ytterligare medel.

NU 1978/79:48 54

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande
1978/79:5 y

över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte
motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 29 mars 1979 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för
tekoindustrin jämte motioner.

Utskottet

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har länge varit bekymmersam
från försörjningsberedskapssynpunkt. Riksdagen har under föregående
riksmöte ställt sig bakom mål för uthållighet och standard beträffande
försörjningen med tekovaror vid en påtvungen importminskning (prop.
1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81). Målen förutsätter att olika
tekovaror i en krissituation kan tillföras genom produktion eller från
beredskapslager. Försörjningsuthålligheten har på tekoområdet bestämts till
ca tre år, vilket är ett högre mål än för flertalet andra försörjningsområden.

I propositionen 1978/79:145 förordas att nivåer anges för den levande
produktion som inom olika delar av tekosektorn svarar mot beredskapsbehoven.
Den nödvändiga produktionskapaciteten är beräknad med förutsättningen
om en möjlig krisimport, vars storlek motsvarar ungefär en fjärdedel
av den årliga importen under åren 1974-1976.

De produktionsnivåer som föredragande statsrådet anger är beräknade för
varje delbransch och uttrycks som den produktion som bör kunna åstadkommas
under en treårig krissituation. Med bl. a. dessa nivåer som
utgångspunkt redovisas en övergripande plan för tekoindustrin, avseende de
tre budgetåren 1979/80-1981/82. Beslut om nästa planeringsperiod för
tekoindustrin kan därmed kopplas till nästa långsiktiga beslut om totalförsvarets
fortsatta utveckling våren 1982.

Den plan för tekoindustrin som handelsministern förordar innebär enligt
propositionen (s. 26) att det skall finnas handlingsberedskap för att sätta in
kraftfulla åtgärder för tekoindustrin under den treårsperiod som planen
omfattar. Planeringsperioden t. o. m. budgetåret 1981/82 bör enligt
handelsministern ses som ett skede för anpassning till en struktur och
omfattning hos tekoindustrin som till inte oväsentlig del bestäms av de krav
som försörjningsberedskapen ställer. För varje delbransch anges ungefarliga
nivåer för den produktionskapacitet som av försörjningsberedskapsskäl bör

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

kunna upprätthållas under perioden fram t. o. m. budgetåret 1981/82.

Särskilda försörjningsberedskapspolitiska åtgärder bedömer handelsministern
kunna aktualiseras inom i forsta hand den grundtextila industrin.
Försörjningsberedskapslån, särskilda strukturgarantier, avskrivningslån och
kreditgarantier är aktuella stödformer utöver andra statliga insatser för
tekobranschen. Statsrådet redovisar vidare handelspolitiska överväganden,
frågor om offentlig upphandling samt behov av utredningar, prognoser och
samordning. Bl. a. tillstyrker han att man utreder förutsättningarna för att
bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder som vid behov skulle
kunna omsättas via olika hjälporganisationer.

I partimotionerna från socialdemokraterna (1978/79:2303) och centern
(1978/79:2429) erinras om att riksdagen i december 1978 uttalade (NU
1978/79:16, rskr 1978/79:122) att regeringens proposition våren 1979 om
tekoindustrierna bör innehålla en övergripande plan för samhällets insatser
på tekoområdet såväl på kort som på lång sikt. Näringsutskottet anförde:

Planen bör syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall
bibehållas. Den bör grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
bedömningar. 1 planen bör anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet
som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna
uppfyllas. En samordning är nödvändig för att strukturförändringar skall
kunna genomföras i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den
regionala balansen. Vidare behövs en effektiv samplanering som omfattar
både de statliga och de privatägda tekoföretagen.

Enligt socialdemokraterna svarar propositionen 1978/79:145 inte i något
avseende mot nämnda riktlinjer. En snabb fortsatt minskning av tekoproduktionen
kommer att äga rum om regeringens förslag godtas. Motionärerna
underkänner regeringens syn på möjligheterna att vid en kris i vår omvärld
klara försörjningen med kläder. De anser att riksdagen på nytt bör uttala att
målet för samhällets politik på tekoområdet bör vara att nuvarande produktionsvolym
i allt väsentligt skall bibehållas. I motionen förordas bl. a. att
lågprisimporten begränsas i den omfattning som är nödvändig för att klara en
bibehållen produktionsnivå att en särskild planering sker för utnyttjande av
försörjningsberedskapslån som alternativ till och på längre sikt ersättning för
det s. k. äldrestödet, att även hemtextilindustrin skall beaktas från försörjningsberedskapssynpunkt
och kunna ges stöd samt att förutsättningarna för
att bygga upp ett beredskapslager med begagnade kläder skall utredas först i
ett läge då svensk tekoindustri är utslagen.

Centerpartiet kan inte acceptera det synsätt som ligger till grund för
regeringens förslag. ”Det synsätt som präglar propositionen kan närmast
karakteriseras som eko av en låtgåpolitik från en förgången tid som för dagens
samhälle helt saknar relevans. Det måste noteras som anmärkningsvärt att
detta synsätt tillämpas i sammanhang som gäller beredskapsförsörjningen,
dvs. en integrerad del av vår totalförsvarsplanering.”

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

I centerns partimotion framhålls att Sverige liksom övriga länder i
västvärlden måste slå vakt om sin tekoindustri eftersom det annars kan bli
omöjligt att upprätthålla en tillräcklig försörjningsberedskap. Motionärerna
understryker att den krisimport som förutsätts i propositionen är mycket
osäker eftersom vi f. n. till stor del importerar tekovaror från avlägsna delar av
världen. Krisimporten bör enligt deras mening antas motsvara det genomsnittliga
intervallet 18-28 % av importen under åren 1974-1976. De anser att
nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt måste bibehållas. Beträffande
offentliga organs upphandlingar anser motionärerna att man bör överväga att
öka de medel för prisutjämning som överstyrelsen för ekonomiskt försvar
disponerar.

Försvarsutskottet har tidigare (FöU 1977/78:2 y) tillstyrkt att man upprättar
en långsiktig plan för hur försörjningsberedskapen skall tryggas på tekoområdet.
Riksdagen har i december 1978 uttalat sig om det önskvärda innehållet
i en sådan plan. Utskottet mäte nu konstatera att redovisning och förslag i
propositionen 1978/79:145 inte motsvarar riksdagens önskemål.

Regeringens plan för tekoindustrin kan inte bedömas vara ägnad att leda
till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt kan bibehållas. En
grundläggande svaghet med planen är att den inte klarlägger de åtgärder som
påkallas för att upprätthålla produktionskapaciteten och behovet av sådana
insatser på tillräckligt lång sikt.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att frångå
önskemålet om bibehållen produktionsvolym. En eventuell framtida
omprövning av det fastlagda målet för försörjningsberedskapen på tekoområdet
kräver långsiktiga bedömningar av utveckling och kostnader (jfr FöU
1977/78:5 s. 5).

I flera av motionerna efterlyser man en större långsiktighet från regeringens
sida. Motionen 2429 (c) innehåller förslag att tekopolitiken skall bedrivas
enligt en övergripande plan, i första hand intill nästa totalförsvarsbeslut men
med en medveten framtidsinriktning. 1 motionen 2430 (m) framhålls att de
åtgärder som regeringen aviserar är alltför kortsiktiga till sin natur och att
branschens företag måste ges en längre planeringssikt än ett år avseende det
stöd som regering och riksdag avser att lämna. Utskottet instämmer i dessa
synpunkter.

Beträffande planering av det slag som har föreslagits i motionen 2303 (s),
liksom formerna för studier och långsiktig planering, vill utskottet förorda att
man i första hand utnyttjar de ansvariga myndigheterna på området. Dessa
bör anvisas att utnyttja metoder som ansluter till perspektivstudierna och vid
behov ges ytterligare personella resurser för ändamålet.

Frågorna om tillgång på kvalificerad arbetskraft i en kris och om utbildning
av ytterligare arbetskraft hör till dem som måste studeras ytterligare.

Utskottet vill liksom tidigare påpeka att antagandena om möjlig krisimport
är osäkra. För tekovaror förutsätts en förhållandevis låg krisimport (jfr FöU
1977/78:5 s. 6).

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

Utskottet vill slutligen uttala att läget f. n. inte är sådant att det är påkallat
att utreda förutsättningarna för att bygga upp ett beredskapslager av
begagnade kläder. Tillgängliga utredningsresurser bör i stället utnyttjas för de
ändamål som har berörts i det föregående.

Stockholm den 5 april 1979

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Näiyarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s). Erik Glimnér (c), Eric
Holmqvist (s), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i
Gävle (c), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s),
Evert Hedberg (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Eric Hägelmark (fp) och
Kalevi Wernebrink (c).

Avvikande mening

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) som anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Försvarsutskottet har” och på s. 4 slutar
”i det föregående” bort ha följande lydelse:

Genom riksdagsbeslut under hösten 1977 (prop. 1977/78:42, FöU 1977/
78:5, rskr 1977/78:81) fastställdes de mål som skall gälla för försörjningsberedskapen
på tekoområdet beträffande bl. a. försörjningsuthållighet och
försörjningsstandard.

Riksdagens uttalanden i december 1978 om det önskvärda innehållet i en
långsiktig plan för samhällets insatser på tekoområdet gällde tekopolitiken
från såväl försörjningsberedskapssynpunkt som ur sysselsättningspolitiska
och regionalpolitiska aspekter. Förslagen i propositionen 1978/79:145 om
nivåer för den löpande produktionen är grundade på de mål som fastslagits av
försörjningsberedskapsskäl. Försvarsutskottet begränsar sitt yttrande till
denna aspekt av tekopolitiken.

Utskottet konstaterar att de tillförselbehov som anges i propositionen i
huvudsak motsvarar dem som fastställdes hösten 1977. Härtill kommer att
man nu uttalar att behoven i allt väsentligt bör tryggas genom levande
produktion. Det kan också konstateras att den möjliga krisproduktionen
fortfarande är tillräcklig för att tillgodose behoven.

Handelsministern förordar en plan som gäller budgetåren 1979/80-1981/
82. För tid därefter anser han att beslut bör fattas i samband med nästa beslut
om totalförsvarets fortsatta utveckling våren 1982. Utskottet tillstyrker att
planeringen inriktas på detta sätt.

Utskottet tillstyrker också de åtgärder som redovisas i planen för tekoin -

NU 1978/79:48 (FöU 1978/79:5 y)

dustrin och biträder handelsministerns uttalande (s. 26) att försörjningsberedskapslån
i vissa fall bör kunna utgå innan man har nått en nivå som är
kritisk från försörjningsberedskapssynpunkt, då så är motiverat av arbetsmarknads-
och regionalpolitiska skäl.

I centerns partimotion förordas att krisimporten bör antas motsvara det
genomsnittliga intervallet 18-28 %. Handelsministern har för sin del förutsatt
ungefär en fjärdedel, dvs. 25 V Skillnaden är mycket liten. Utskottet vill
liksom tidigare påpeka alt antagandena om möjlig krisimport är osäkra. För
tekovaror förutsätts en förhållandevis låg krisimport (jfr FöU 1977/78:5
s. 6).

Utskottet vill slutligen tillstyrka att överstyrelsen för ekonomiskt försvar
ökar sitt kunskapsunderlag och sin beredskap genom att studera förutsättningarna
för att bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder.

NU 1978/79:48

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Bilaga 2

1978/79:3 y

över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte
motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen 1978/79:145 och de i anslutning därtill väckta motionerna
1978/79:2244, 1978/79:2257, 1978/79:2258, 1978/79:2302, 1978/79:2303,
1978/79:2429-2431.

Utskottet kommer i sitt yttrande först att ta upp en del allmänna
synpunkter på sysselsättningsutvecklingen inom tekoindustrin och går
därefter över till bilagan 2 till propositionen som rör det s. k. äldrestödet.

Nedgången i sysselsättningen inom tekoindustrin har under 1970-talet
varit utan motstycke. Antalet sysselsatta, som även under 1960-talet
minskade kraftigt, har från 1970 nästan halverats och understiger i dag 38 000.
Samtidigt är det så att branschen genom sin koncentration fortfarande
dominerar industrisysselsättningen på vissa orter. Detta belyses bl. a. av
tabellen på s. 16 i propositionen, där dock siffrorna är från 1976. Ett annat
utmärkande drag för tekoindustrin är det jämfört med annan industri stora
antalet anställda kvinnor. 1 det hänseendet innehåller f. ö. den nämnda
tabellen en felaktig siffra. År 1976 var det totala antalet kvinnor i tekoindustrin
29 729 (62,5 % av samtliga anställda) och inte som uppges 12 940.

1 propositionen läggs fram vad som sägs vara en övergripande plan för
tekoindustrin budgetåren 1979/80-1981/82. Utgångspunkten är därvid den
försörjningsberedskap som kan behövas om en kris av en beräknad längd av
tre år skulle uppstå. När det gäller kläder anses i propositionen att
produktionskapaciteten knappast riskerar att under den perioden nå under en
kritisk nivå utom beträffande strumpor. Man har därvid räknat med att
äldrestöd kommer att utgå t. o. m. 1981. Till grund för bedömningen ligger
bl. a. en av industriverket gjord prognos om sysselsättningsutvecklingen.
Enligt prognosen kommer under perioden 1978-1981 ytterligare bortåt 6 000
arbetstillfällen att försvinna i tekoindustrin.

I propositionen sägs att den faktor som kan motivera att produktionen
bibehålls på en viss nivå är hänsynen till försörjningsberedskapen. Samtidigt
bestrids att man från industripolitiska och regionalpolitiska utgångspunkter
bör göra insatser för att upprätthålla viss produktionsnivå i branschen. De
åtgärder av arbetsmarknadspolitiskt slag som satts in har närmast haft till
syfte att dra ned takten i strukturomvandlingen för att därigenom underlätta
omställningen för personalen.

NU 1978/79:48 (AU 1978/79:3 y)

Utskottet har inte sett som sin uppgift att bedöma propositionen från
försörjningsberedskapssynpunkt, men utskottet har inte kunnat undgå att
notera att sådana avvägningar bygger på en mängd antaganden av svårbedömbart
slag. Även om det skulle vara riktigt att vi ännu inte nått den kritiska
nivån för olika varuslag är det otvivelaktigt så att vi ligger mycket nära den
nivån för de flesta delbranscher. Med hänsyn härtill och till de nämnda
bedömningssvårigheterna framstår propositionens förslag på åtgärdssidan
som inte tillräckligt kraftfulla.

Utskottet kan heller inte acceptera resonemanget att man inte skulle
anlägga regionalpolitiska skäl för att upprätthålla produktionen och därmed
sysselsättningen. Redan den påtalade koncentrationen till vissa regioner och
orter gör det självklart att regionalpolitiska hänsyn måste tas. Propositionen
innehåller f. ö. en motsättning på denna punkt då det uttalas att man skall
kunna sätta in försörjningsberedskapslån av arbetsmarknads- och regionalpolitiska
skäl även i fall då man inte nått en ur beredskapssynpunkt kritisk
nivå. Utskottet delar denna uppfattning i propositionen och vill allmänt uttala
att stödåtgärderna bör ha en sådan storleksordning att man undviker en
ytterligare krympning av branschens produktionskapacitet. Regeringen bör
därför på nytt överväga vilka medel som lämpligen bör sättas in för att
bibehålla branschen på ungefär nuvarande nivå. Sådana överväganden
behövs även av det skälet att det s. k. äldrestödet, som utskottet återkommer
till, på sikt bör avvecklas och ersättas av någon annan stödform.

Det är också nödvändigt att fa fram ett stöd av mera långsiktig karaktär för
att öka tilltron till branschens framtid och utvecklingsmöjligheter. Svårigheterna
att få ungdomar att utbilda sig i branschen är redan påtagliga, och detta
är desto allvarligare som goda yrkeskunskaper är nödvändiga för att bibehålla
den höga kvalitet som utmärker svensk tekoproduktion och som resulterat i
avsevärda exportframgångar.

Med det anförda ansluter sig utskottet i princip till de synpunkter i fråga om
produktionsvolym m. m. som förs fram i partimotionerna 2303 från socialdemokraterna
och 2429 från centerpartiet.

Utskottet går härefter över till det i bilaga 2 behandlade s. k. äldrestödet.
Denna stödform har haft avgörande betydelse för att branschen trots
föreliggande svårigheter har kunnat upprätthålla den nuvarande produktionen
och sysselsättningen. Äldrestöd utgår t. o. m. juni månad i år som ett
bidrag till företag med 25 kr./tim. för anställda som är över 50 år. Dessutom
finns en maximigräns per företag som är satt till 15 % av den totala
lönekostnaden. Stödformen, som infördes den 1 juli 1977, var tänkt som en
temporär insats, och stödperioderna har därför varit korta men successivt
förlängts. Under andra halvåret 1978 utgick stöd till 650 företag, som
tillsammans representerar 75 % av sysselsättningen i branschen. Till årsskiftet
1978-1979 har ca 190 milj. kr. utbetalats i bidrag.

NU 1978/79:48 (AU 1978/79:3 y)

I propositionen föreslås nu att bidrag skall utgå på nuvarande nivå även
under nästa budgetår. Därefter är tanken att stödet successivt skall avvecklas,
om så kan ske utan allvarligare störning för sysselsättningen. För nästa
budgetår föreslås att anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder skall förstärkas
med 250 milj. kr. för att täcka kostnaderna för äldrestödet.

Utskottet delar uppfattningen att äldrestödet bör finnas kvar t. v. och har
inte något att erinra mot anslagsberäkningen för nästa budgetår. När det
gäller stödformens framtida användning finns det skäl som talar för en
gradvis avveckling. Det är emellertid inte realistiskt att tänka sig att detta är
möjligt utan att andra för branschens framtida inriktning bättre avpassade
stödformer sätts in, såvida man inte accepterar en ytterligare drastisk nedgång
i sysselsättningen. Som tidigare sagts bör regeringen utan dröjsmål ta upp
frågan om stödformernas konstruktion. Det är angeläget att politiken fåren
sådan inriktning att man inom branschen kan göra framtidsbedömningar för
längre perioder än som f. n. är möjligt.

Med det anförda har utskottet i praktiken tillgodosett de synpunkter på
äldrestödet för de närmaste åren som förs fram i partimotionerna från
socialdemokraterna (2303) och centern (2429) samt i motionen 2430 av Erik
Hovhammar m. fl. (m).

Utskottet tar till sist upp frågor som rör villkoren för äldrestödet. F. n. gäller
att bidrag utgår endast under förutsättning att företaget inte varslar personal
om uppsägning eller permittering. Dispens har i en del fall medgivits från
detta krav för att möjliggöra rationaliseringar som är önskvärda från industrioch
försörjningsberedskapspolitiska utgångspunkter. Med hänsyn till den
föreslagna förlängningen av äldrestödet förutses i propositionen att det kan
bli nödvändigt att vidga dispensmöjligheterna. Det föreslås därför att dispens
från varselvillkoret även skall kunna erhållas i de fall en personalminskning
bedöms vara nödvändig för att trygga företagets fortsatta existens även om
minskningen inte vidtas som en följd av statsunderstödda rationaliseringsåtgärder.
Liksom hittills bör avsteg från varselvillkoret medges endast om det
tillstyrks av berörda centrala arbetstagarorganisationer. I propositionen
föreslås dessutom att bidragets maximisumma i sådana fall skall sänkas med
5 % till 10 % av företagets totala lönekostnader.

Utskottet tillstyrker de vidgade dispensmöjligheterna. Det får anses
naturligt att de fackliga organisationernas inflytande bibehålls på nuvarande
sätt. Därmed avstyrks yrkandet på denna punkt i motionen 2430 av Erik
Hovhammar m. fl. (m). När det gäller maximinivån för stöd till företag som
fått dispens från varselvillkoret kan det vara befogat att i princip gå ned till
10 %. Regeln bör emellertid inte vara absolut. Det bör finnas möjligheter att
om särskilda skäl föreligger -1, ex. speciella sysselsättningssvårigheter på den
berörda orten - gå upp till 15 % även i dispensfall. Som en förutsättning bör då
gälla att de berörda centrala fackliga organisationerna godtagit den högre
bidragsnivån. Med det anförda har utskottet tillgodosett yrkandet i center -

NU 1978/79:48 (AU 1978/79:3 y)

partimotionen 2429 beträffande maximiregelns utformning. Även önskemålet
i motionen 2430 på denna punkt har i viss mån uppfyllts.

Stockholm den 19 april 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Alf Wennerfors (m),
Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Erik Johansson i Simrishamn (s),
Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson (s). Arne Fransson (c), Bernt Nilsson
(s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Pär Granstedt (c), Frida
Berglund (s) och Rune Johnsson i Mölndal (c).

Avvikande mening

De fackliga organisationernas inflytande över beslut om äldrestöd

Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) anför:

De fackliga organisationerna bör ha ett stort inflytande när det gäller att ge
dispens från villkoret att äldrestöd inte får lämnas om varsel utfärdats om
personalinskränkning. Det är emellertid inte rimligt att inflytandet blir så
stort att organisationen får vetorätt, som inte kan överprövas. Ett system av
detta slag kan ifrågasättas från både principiella och andra utgångspunkter. Vi
ansluter oss på denna punkt till motionen 2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m)
i vilken yrkas att AMS skall ha det slutliga avgörandet i sin hand. Detsamma
bör gälla för den dispensmöjlighet utskottet uttalar sig för när det gäller att
bibehålla maximinivån 15 96, då varsel utfärdats.

NU 1978/79:48

Innehållsförteckning

.4 rendel 1

Propositionen

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 3

Motionerna

Yrkanden 3

Motivering 7

Utskottet

Inledning 10

Regeringens plan för tekoindustrin 12

Försörjningsberedskapspolitiska åtgärder 17

Handelspolitiska åtgärder 21

Offentlig upphandling 27

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 28

Industripolitiska åtgärder 31

Delbranschfrågor 36

Den statliga administrationen på tekoområdet 38

Hemställan 39

Reservationer

1. Uttalande om den ekonomiska politiken m. m. (m) 44

2. Utredning om försörjningsberedskapslån (m, fp) 44

3. Importlicenser (c, m, fp) 45

4. Globalkontingenter (c, m, fp) 45

5. Övervakningslicenser (c, m, fp) 46

6. Ursprungsdeklarationer (c, m, fp) 46

7. Prissättningsmetoder inom beklädnadshandeln (s) 47

8. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp) 47

9. De fackliga organisationernas inflytande i fråga om äldrestöd

(m) 48

10. Bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfall (m) 48

11. Generell räntebefrielse för särskilda strukturgarantier, m. m.

(m) 49

12. Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 (m) 49

13. Branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden (m). 50

14. Åtgärder till stöd för den statliga tekokoncernen (s) 50

15. Saneringsbolag för tekoindustrin (s) 51

16. Kreditgaranti för säsongkrediter (s) 51

NU 1978/79:48 64

Särskilt yttrande

En långsiktig plan för tekoindustrin (fp) 52

Bilagor

1. Försvarsutskottets yttrande FöU 1978/79:5 y 54

2. Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU 1978/79:3 y 59

GOTAB 62238 Stockholm 1979