NU 1978/79:37

Näringsutskottets betänkande
1978/79:37

med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser bidrag till
Interamerikanska utvecklingsbanken jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1978/79:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) har regeringen
under punkten B 7 (s. 52-60) föreslagit riksdagen att

1. till Interamerikanska utvecklingsbanken [IDB] för budgetåret 1979/80
anvisa ett förslagsanslag om 9 300 000 kr.,

2. godkänna att Sverige deltar i den femte kapitalpåfyllnaden [inom
IDB],

Yrkanden rörande denna punkt i propositionen har framställts i tre
motioner, som redovisas i det följande (s. 2).

Utrikesutskottet har avgett yttrande (UU 1978/79:2 y) i ärendet (bilaga, s.
13).

Propositionen

I propositionen redogörs för bakgrunden till Sveriges inträde som medlem i
IDB, för bankens kapital och Sveriges andel däri, för Sveriges röstetal och
representation i banken samt för bankens utlåningsverksamhet under åren
1977 och 1978 - vad beträffar andra halvåret 1978 enligt plan. Sverige har
hittills erlagt ca 11,5 milj. kr. kontant till IDB och skall under år 1979 kontant
betala ca 9,3 milj. kr. Då betalningsåtagandena har fullgjorts kommer
Sveriges röstetal att motsvara 0,12 % av det totala röstetalet i banken. I
bankens direktion företräds Sverige tillsammans med sju andra västeuropeiska
länder av en västtysk exekutivdirektör. Denne har sedan hösten 1978 en
svensk assistent för en tvåårsperiod. I fråga om utlåningsverksamheten
redovisas i propositionen statistiska uppgifter bl. a. om fördelningen på olika
ländergrupper. Exempel lämnas på projekt för vilka lån har beviljats under år
1978.

Sverige har deltagit i en arbetsgrupp som har diskuterat en ytterligare
ökning av bankens kapital, den s. k. femte kapitalpåfyllnaden. I propositionen
redogörs för det låneprogram som planeras för perioden 1979-1982.
Sveriges andel av ökningen av det ordinarie och det interregionala kapitalet
under perioden skulle bli 21,3 milj. dollar, varav 1,6 milj. dollar skulle betalas
in. Sveriges röstetal skulle därmed öka till 0,18 %. Till fonden för särskild
verksamhet skulle Sverige bidra med 12,8 milj. dollar att betalas in i sin
helhet. Enligt regeringens förslag skall Sverige emellertid teckna endast så
mycket av det interregionala kapitalet att det nuvarande röstetalet bibehålls

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 37

NU 1978/79:37

samt söka få option att under påfyllnadsperioden teckna sig för den ökning av
röstetalet som arbetsgruppen har föreslagit. Det belopp som Sverige nu skulle
binda sig för minskas därigenom till ca 9,3 milj. dollar, varav 0,7 milj. dollar i
form av kontant inbetalt kapital.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1978/79:661 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för utträde ur IDB,

2. avslår förslaget om anslag med 9 300 000 kr. till IDB,

1978/79:1507 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utträde ur Interamerikanska utvecklingsbanken,

2. avslår regeringens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden,

1978/79:2017 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sin avsikt att ta upp Sveriges medlemskap i IDB till förnyad
prövning efter det att Sverige varit medlem i tre år,

2 sos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentarisk
kommiité för att utvärdera IDB:s utlåningspolitik och ge riksdagen erforderligt
beslutsunderlag,

3. ej godkänner att Sverige deltar i den femte kapitalpåfyllnaden till
IDB.

Motivering

Kritiken mot svenskt medlemskap i IDB har, framhålls i motionen
1978/79:661, gått längs två linjer: dels att Sverige genom medlemskapet
stöder blodbesudlade regimer i Latinamerika, dels att medlemskapet är
samhällsekonomiskt olönsamt. Motionärerna anser att båda argumenten är
riktiga. I fråga om IDB:s upphandling hävdar de att den till två tredjedelar har
ägt rum i Nord- och Sydamerika, därav hälften i USA. Belgien skulle mot en
medlemsinsats av nära 25 milj. dollar ha lyckats exportera för 8 milj. dollar.
Slitsatsen blir att de svenska skattebetalarna får vara med och finansiera
amerikanska privatföretags försäljning till Latinamerika. När det gäller att
lösa sysselsättningsproblem i Sverige betecknas arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som en bättre metod än lika stora resurser spenderade på IDBmedlemskap.
När Cuba hade befriats från utländskt förtryck bildades IDB av
USA för att folkfientliga regimer i andra latinamerikanska länder skulle
stöttas, säger motionärerna vidare. Sverige bör lämna IDB för att visa

NU 1978/79:37

solidaritet med de förtryckta folkmajoriteterna i Latinamerika och för att
kunna behålla sitt anseende i tredje världen.

Det avgörande skälet för att Sverige bör utträda ur IDB är, anförs i
motionen 1978/79:1507, medlemskapets motsatsställning till de värderingar
som hittills har varit vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik.
Genom att verka i IDB kommer vi att indirekt stödja regimer med
synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. Av bankens resurser går,
säger motionärerna, huvuddelen till förtryckarregimer och en dominerande
del till de rikare länderna i Latinamerika. Förutsättningar för ekonomisk och
social utveckling saknas i flertalet av de aktuella länderna under rådande
samhällssystem. Vad som anförs i budgetpropositionen förändrar inte, menar
motionärerna, deras grundläggande kritik mot verksamhetens inriktning. De
finner att militärdiktaturernas andel av lånen har ökat under år 1978 och att
förhoppningarna om en förändrad inriktning av långivningen sålunda har
kommit på skam. Slutligen betecknar de det som anmärkningsvärt att
regeringen i sin ekonomiska bedömning vid inträdet i IDB inte tog hänsyn till
de framtida kapitalpåfyllnader som kunde väntas.

I motionen 1978/79:2017 citeras inledningsvis det förbehåll som näringsutskottet
år 1977 fogade till sin tillstyrkan av medlemskap i IDB (se
utrikesutskottets yttrande, s. 16). En närmare granskning av tillgängliga
uppgifter gör det svårt att dela regeringens optimism om bankens utveckling,
säger motionärerna. Visserligen har långivningen i viss mån förskjutits till de
fattigaste ländernas förmån, men detta beror bl. a. på kraftigt ökade lån till
Nicaragua och Paraguay, två av Latinamerikas hårdaste diktaturer. Argentina
blev år 1976 IDB:s i särklass största låntagare. Långivningen till Chile, som
gick ned under 1977, nådde år 1978 en högre nivå än två år tidigare. En grupp
av Latinamerikas hårdaste diktaturländer fick under år 1978 sin andel av de
beslutade IDB-lånen ökad med någon procentenhet till 59 96. För en grupp
mera demokratiska länder sänktes samtidigt andelen med fyra procentenheter
till 31 96. Uppgifter från företrädare för latinamerikanska opinionsrörelser
förstärker enligt motionärerna farhågorna för att det inte är de fattigaste
befolkningsgrupperna som gynnas av IDB-projekten. Det finns, menar de,
hittills inga belägg för att utlåningspolitiken utvecklas i sådan riktning att
strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati får stöd
från banken. Frågan om en omprövning av Sveriges medlemskap i IDB blir
därför aktuell. Ett definitivt ställningstagande bör emellertid, anser motionärerna,
grundas på en bedömning av bankens utveckling under något längre
tid, lämpligen tre år. Den kommitté som föreslås i motionen skulle ingående
analysera IDB-projektens sociala, politiska och ekonomiska effekter och
värdera bankens verksamhet utifrån målen för Sveriges utrikespolitik.
Riksdagen bör, anför motionärerna, kunna ta slutgiltig ställning senast våren
1981. Så länge utvärderingsarbetet pågår bör Sveriges ekonomiska engagemang
i banken inte utvidgas.

1* Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 37

NU 1978/79:37

Tidigare behandling av frågan om Sveriges medlemskap i IDB

Frågan om Sveriges medlemskap i IDB har utförligt behandlats i betänkanden
av näringsutskottet - med yttranden av utrikesutskottet - år 1977, då
riksdagen fattade beslut om medlemskap (NU 1976/77:47, rskr 1976/77:332),
och år 1978, då ytterligare medel för bidrag till banken anvisades och ett
motionsyrkande om utträde prövades (NU 1977/78:65, rskr 1977/78:356).
Vid båda tillfällena tillstyrktes regeringens förslag, med reservation av de
socialdemokratiska ledamöterna. Majoritetens tillstyrkan av medlemskap år
1977 var förenad med det förbehåll som har nämnts i det föregående referatet
av motionen 1978/79:2017 (s. 3).

Riksdagsdebatter år 1979

Handelsminister Hadar Cars besvarade den 9 mars 1979 två frågor
(1978/79:346, 1978/79:351) om IDB:s lån till Argentina. Mats Hellström (s)
hade frågat vilken ändrad bedömning av situationen i Argentina som hade
lett regeringen till att acceptera IDB:s lån till Argentina, när man under år
1977 röstat nej till sådana lån. Oswald Söderqvist (vpk) hade frågat om
handelsministern ansåg att medlemskapet i IDB medförde de positiva
effekter som det talades om vid Sveriges inträde, när lån till Argentina nu inte
kunde stoppas eller påverkas från svensk sida.

Enligt stadgarna i de internationella finansiella organisationer i vilka
Sverige medverkar skall medlemmarna ta ställning på grundval av en
ekonomisk och inte en politisk bedömning, anförde handelsministern i sitt
svar. Sverige följer denna huvudlinje, fortsatte han. Vid den svenska
bedömningen beaktas bl. a. projektens sociala karaktär och deras fördelningsoch
spridningseffekter. Regeringens uppfattning är, sade handelsministern,
att vår kritik mot förhållandena i andra länder när det gäller mänskliga
rättigheter främst bör ske genom att vi direkt för dessa länder redovisar våra
åsikter och genom att vi verkar i de internationella organ där dessa frågor
framför allt hör hemma. Däremot vill regeringen inte medverka till en
utveckling i de internationella finansiella organisationerna som mycket lätt
kan leda till missbruk och som u-länderna enhälligt motsätter sig. Om s. k.
politiska bedömningar av låneärenden skulle bli praxis skulle detta kunna
utnyttjas för att under olika täckmantlar tillgodose nationella ekonomiska
och politiska intressen. Undantag från denna principiella linje har dock gjorts
när kränkningarna av de mänskliga rättigheterna varit flagranta och då det
funnits förutsättningar för att genom särskilda markeringar medverka till en
isolering av de regimer som utövat förtrycket. Av den anledningen hade
Sverige i IDB och andra internationella finansieringsinstitut efter kuppen i
Chile konsekvent motsatt sig lån till detta land. Inom Världsbanksgruppen
och IDB hade sådana markeringar gjorts mot Argentina i slutet av år 1977 och
början av år 1978.1 samband med behandlingen i Världsbanken i maj 1978 av

NU 1978/79:37

ett lån till Argentina beslöt emellertid den dåvarande regeringen att återgå till
den praxis som normalt tillämpats. Samma praxis har Sverige därefter följt
även i IDB. Handelsministern uppgav att man från svensk sida i det interna
bankarbetet har sökt påverka bankens utlåningspolitik så att långivningen i
större utsträckning orienteras mot de fattigaste länderna på kontinenten. Vi
strävar i denna riktning tillsammans med andra medlemsländer, vilket ger
vårt agerande ökad tyngd, avslutade handelsministern sitt svar. Frågeställarna
bestred att IDB:s långivning hade utvecklats på ett för de fattigaste
länderna positivt sätt och betecknade regeringens politik inom IDB som helt
principlös.

Mats Hellström (s) upprepade i riksdagens utrikes- och handelspolitiska
debatt den 14 mars 1979 sin kritik mot regeringen för principlöshet i samband
med omröstningar inom IDB. Han anmärkte på att regeringen hade gett sitt
stöd åt IDB:s finansiering av ett kraftverksprojekt i Paranåfloden i Argentina.
Handelsministern gick i svaromål och hävdade bl. a. att detta projekt skulle
bidra till bättre förhållanden för människorna i den berörda regionen. Han
avslutade ett inlägg med uttalandet att det - oberoende av den ursprungliga
debatten om det svenska medlemskapet i IDB - fanns skäl att se över
resultatet av IDB:s verksamhet i Latinamerika och vad det svenska
medlemskapet hade betytt och sedan ta ställning till frågan om fortsatt
medlemskap eller inte.

Kompletterande uppgifter

Näringsutskottet har vid sin behandling av ärendet haft tillgång till IDB:s
program för aktiviteter under år 1979, med preliminära planer för åren 1980
och 1981. Detta dokument är av senare datum än propositionen och
innehåller vissa slutliga uppgifter om verksamheten under år 1978, med vilka
uppgifterna i propositionen kan kompletteras.

Den totala beviljade utlåningen uppgick år 1978 till 1 871 milj. dollar,
fördelade på 65 lån för finansiering av 57 projekt. Det ordinarie och det
interregionala kapitalet inkl. kompletterande finansiering svarade för 59 96,
fonden för särskild verksamhet för 37 96 och övriga finansieringskällor för
4 %.

IDB:s utlåning resp. planerade utlåning fördelad på olika grupper av länder
för åren 1977-1979 framgår av följande tabell, som kompletterar tabell 1 i
propositionen (bil. 14 s. 56). De olika ländergrupperna definieras i propositionen.

NU 1978/79:37

Lån från IDB: procentuell fördelning på ländergrupper

	1977 utfall	1978 plan	1978 utfall	1979 plan
Grupp A: Mera utvecklade länder	52	40	42	44
Grupp B: Medelutvecklade länder	9	13	15	15
Grupp C: Länder med begränsad marknad	14	12	7	11
Grupp D: Mindre utvecklade länder	25	35	33	30
Regionala projekt	-	-	3	-
Totalt	100	100	100	100

Under år 1978 har av utlåningen till grupp A 34 96, fördelade på två projekt,
gått till Argentina och av utlåningen till grupp B 19 96, fördelade på tre
projekt, gått till Chile. De tio fattigaste ländernas andel av fonden för särskild
verksamhet uppgick under samma år till 69 96.

Totalt gick under år 1978 av IDB:s utlåning 13 96 till jordbruk och fiske,
19 96 till industri m. m., 41 96 till energi, 10 96 till transporter och
kommunikationer, 13 96 till social infrastruktur (hälsovård, utbildning
m. m.) och 4 96 till andra ändamål.

En jämförelse för år 1978 mellan IDB och Världsbanken visar att 61 96 av
Världsbankens lån till Latinamerika - på totalt 2 306 milj. dollar - mot 42 96
av IDB:s gick till länder i grupp A. Andelen lån till länder i grupp D var 13 96
för Världsbanken och 33 96 för IDB; för grupperna C och D tillsammans var
andelen 18 96 för Världsbanken och 40 96 för IDB.

Enligt uppgift till handelsdepartementet från Sveriges industriförbund,
byggd på besked från berörda företag, har svenska företag fram till april 1979
fått order på sammanlagt 188 milj. kr. avseende försäljning till IDBfinansierade
projekt. Den direkta sysselsättningseffekten av dessa order
beräknas - till övervägande delen på grundval av inrapporterade uppgifter -till ca 300 manår. Offerter på över 500 milj. kr. låg dessutom ute vid
rapporttillfället. Den direkta sysselsättningseffekten av leveranser enligt
dessa offerter beräknas till över 800 manår.

Utskottet

Sverige anslöt sig år 1977 till Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB).
Denna bank, som inrättades år 1959, har till uppgift att bidra till ökad
ekonomisk och social utveckling i de latinamerikanska medlemsländerna.
Det belopp som Sverige till följd av medlemskapet har att betala till IDB under
år 1979 uppgår till ca 9,3 milj. kr. Regeringen föreslår i budgetpropositionen

NU 1978/79:37

att riksdagen skall anvisa denna summa i form av ett förslagsanslag för
budgetåret 1979/80.

För sin utlåning, som delvis sker på kommersiella villkor och delvis på
särskilt gynnsamma s. k. mjuka villkor, disponerar IDB egna och upplånade
medel. För att banken skall kunna öka sin utlåning, vilket har varit och är dess
strävan, krävs att kapitalbasen undan för undan vidgas. Ett nytt steg i denna
riktning, den s. k. femte kapitalpåfyllnaden, har under det senaste året
diskuterats av en arbetsgrupp inom banken under medverkan från svensk
sida. Sverige skulle enligt arbetsgruppens förslag bidra med 21,3 milj. dollar,
varav 1,6 milj. dollar skulle betalas in med början under budgetåret 1981/82.
Sveriges röstetal inom banken skulle i samband härmed öka från 0,12 % till
0,18 %.

Regeringen föreslår nu också att riksdagen skall godkänna att Sverige deltar
i den femte kapitalpåfyllnaden. Den förordar emellertid en viss avvikelse från
de nyss beskrivna villkoren. Enligt regeringens förslag skall Sverige begränsa
sin andel i kapitalpåfyllnaden till vad som svarar mot dess nuvarande röstetal
men söka få option att under påfyllnadsperioden teckna sig för det ytterligare
tillskott som skulle medföra det högre röstetalet. Genom den angivna
reduktionen skulle det belopp som Sverige nu binder sig för bli ca 12
milj. dollar lägre, dvs. ca 9,3 milj. dollar. Den kontanta inbetalningen skulle
minskas i motsvarande mån med ca 0,9 milj. dollar till ca 0,7 milj. dollar.

Riksdagens beslut våren 1977 om svenskt medlemskap i IDB var inte
enhälligt. En betydande minoritet motsatte sig IDB-anslutningen, främst av
utrikespolitiska och biståndspolitiska skäl men också med hänvisning till att
kostnaderna för de exportmöjligheter som medlemskapet kunde resultera i
tedde sig alltför höga. Samma meningsmotsättning kom till uttryck när
riksdagen våren 1978 behandlade frågan om anslag till IDB för det nu
pågående budgetåret. Minoriteten ville vid detta tillfälle att Sverige omgående
skulle utträda ur IDB.

Detta krav framförs på nytt i två av de tre motioner som i år har väckts i
IDB-frågan. Den ena av dem, 1978/79:661 (vpk), innehåller också ett yrkande
om avslag på regeringens begäran om anslag till IDB. I den andra,
1978/79:1507 (s), finns ett särskilt yrkande om avslag på förslaget att Sverige
skall delta i den femte kapitalpåfyllnaden. Samma yrkande framställer några
företrädare för centerpartiet i motionen 1978/79:2017.1 denna föreslås vidare
att riksdagen skall uttala att den avser att ta upp Sveriges medlemskap i IDB
till förnyad prövning när Sverige har varit medlem i tre år och att en
parlamentarisk kommitté skall få i uppdrag att utvärdera IDB:s utlåningspolitik
och sålunda ge riksdagen erforderligt beslutsunderlag för denna
omprövning.

Liksom de båda tidigare åren har utrikesutskottet avgivit yttrande till
näringsutskottet angående Sveriges medverkan i IDB. På nytt framträder

NU 1978/79:37

inom utrikesutskottet en majoritet och en minoritet med skilda bedömningar.

Majoriteten hävdar som förut att medlemskapet inte strider mot den
svenska utrikespolitiken. Det utgör, säger man, inte någon integrerad del av
vår biståndspolitik men det ingår som ett led i svensk handelspolitik.
Samtidigt uttalas att frågan om det svenska deltagandet i IDB rymmer vissa
svårbedömbara aspekter, sammanhängande dels med det förtryck som
kännetecknar vissa länder i Latinamerika, dels med vissa brister i bankens
omröstningsregler och i dess utlåningspolitik med avseende på ländersatsningar
och projektval. Dessa brister har från början påtalats från svensk sida,
framhåller utrikesutskottets majoritet och hänvisar till det förbehåll som
näringsutskottet formulerade vid IDB-frågans behandling år 1977. Medlemskapet
i IDB är inte att betrakta som ett uttryck för stöd åt vissa regimer,
konstaterar man. Sverige verkar tillsammans med likasinnade medlemsländer
för en starkare satsning på de fattigare och mer reformistiskt inställda
länderna. Bland övriga europeiska länder som har anslutit sig till IDB märks
Danmark, Finland, Schweiz och Österrike. Sett i ett internationellt perspektiv
har medlemskapet i IDB inte varit till utrikespolitiskt förfång för Sverige utan
det torde tvärtom i Latinamerika ses som en välkommen intressemarkering
från Sveriges sida för denna del av världen, säger majoriteten vidare. Den
anser att ett utträde skulle kunna skada vårt lands utrikespolitiska prestige.
Den långsiktiga utvecklingen av IDB:s utlåningsverksamhet bedöms av
majoriteten väsentligen positivt. Några snabba förändringar i en verksamhet
av detta slag finner man det inte rimligt att förvänta sig. Avslutningsvis
ansluter sig majoriteten till förslaget i motionen 1978/79:2017 om en närmare
granskning av utlåningspolitiken. Sverige skulle ändå nu anmäla sitt
deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden.

Minoriteten inom utrikesutskottet uttrycker i alla väsentliga hänseenden
en avvikande uppfattning. Sveriges medlemskap i IDB står, menar den, i
uppenbar motsättning till de värderingar som hittills har varit vägledande för
svensk utrikes- och biståndspolitik. Utlåningspolitikens utveckling och
aktuella inriktning blir föremål för kraftig kritik. Uttalanden av bankens
styrelse om en förändrad låneinriktning har inte följts upp i praktiken, säger
minoriteten. Den drar slutsatsen att Sverige snarast bör utträda ur IDB.
Tanken att Sverige skulle fortsätta att delta i bankens verksamhet under en
utredningsperiod avvisas sålunda. I anslutning till motionen 1978/79:2017
anför minoriteten att förslaget att Sverige ej skall delta i den femte
kapitalpåfyllnaden utgör en självklar konsekvens av yrkandet om omprövning
av medlemskapet. Om regeringens förslag godkänns, skulle Sveriges
engagemang i IDB väsentligt fördjupas.

Näringsutskottet tar först upp regeringens förslag om anslag för bidrag till
IDB under budgetåret 1979/80. Den inbetalning som det är fråga om
föranleds av redan gjorda åtaganden från svensk sida. Ett beslut nu om
utträde ur IDB skulle inte medföra befrielse från dem, utan det skulle bli en

NU 1978/79:37

förhandlingsfråga i vad mån beloppet skulle kunna nedsättas. Med hänvisning
härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag om medelsanvisning.
Detta innebär att motionen 1978/79:661 i motsvarande del avstyrks.

Förslag om omedelbart utträde ur IDB har som nämnts framlagts i
motionerna 1978/79:661 och 1978/79:1507. Motionärernas uppfattning är att
beslutet år 1977 om anslutning till banken var felaktigt och att detta bestyrks
av bankens utlåningspolitik under tiden därefter.

Näringsutskottet fann förra året att de förutsättningar för svenskt inträde i
IDB som riksdagen angav år 1977 var uppfyllda när anslutningen skedde.
Utvecklingen inom IDB och Sveriges möjligheter att påverka denna utveckling
måste ses på längre sikt, konstaterade utskottet. Ett utträde efter kort tid,
utan att något dramatiskt hade inträffat inom organisationen, skulle vara
ägnat att allmänt minska trovärdigheten i Sveriges internationella åtaganden.
Utrikesutskottet ger nu uttryck för samma uppfattning.

De exportmöjligheter som medlemskapet skulle föra med sig var det
främsta motivet för Sveriges anslutning till IDB. Det föreligger nu aktuella
uppgifter om hittillsvarande och offererad försäljning från svenska företag till
IDB-finansierade projekt. Om Sverige inte var medlem skulle dessa företag
vara obehöriga att delta i sådana leveranser. Totalt har - som framgår av
redogörelsen i det föregående - fram till april 1979 order erhållits till ett belopp
av 188 milj. kr. Därtill kommer utestående offerter till ett belopp av mer än
500 milj. kr. Även i detta avseende bör utvecklingen bedömas på längre sikt.
Det kan emellertid inte gärna hävdas att Sverige av ekonomiska skäl
omedelbart bör lämna IDB.

Med det här sagda avstyrker näringsutskottet motionsyrkandena om att
riksdagen nu skall uttala sig för att Sverige utträder ur IDB.

I detta sammanhang tar näringsutskottet upp det förslag om utredning
rörande IDB som framförs i motionen 1978/79:2017. Motionärerna vill att
riksdagen skall dels uttala sin avsikt att ta upp Sveriges medlemskap i IDB till
förnyad prövning efter det att Sverige har varit medlem i tre år, dels begära
hos regeringen att en parlamentarisk kommitté tillsätts för att utvärdera
IDB:s utlåningspolitik och ge riksdagen erforderligt beslutsunderlag.

Som utrikesutskottet framhåller kan det, då bedömningsunderlaget är
begränsat och uppfattningarna i frågan har blivit starkt delade i vårt land,
finnas skäl för att IDB och dess utlåningspolitik närmare granskas från svensk
sida. Näringsutskottet tillstyrker därför förslaget att det skall ges i uppdrag åt
en kommitté med parlamentarisk sammansättning att företa en sådan
granskning. Till uppgiften bör, som utrikesutskottet förordar, höra att
anställa en jämförelse med andra utvecklingsbanker och att söka bedöma
vilka följder det skulle få från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för
sysselsättningen i landet om Sverige utträder ur IDB eller med bibehållet
medlemskap avstår från att delta i framtida kapitalpåfyllnader. Resultatet av
utredningsarbetet bör så snart som möjligt presenteras för riksdagen för att
kunna ligga till grund för ett långsiktigt ställningstagande till frågan om

NU 1978/79:37

Sveriges medverkan i IDB. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1978/79:2017
i angiven del.

Regeringens förslag när det gäller deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden
innebär, som tidigare sagts, att en planerad ökning av vårt
lands kapitalandel och röstetal ställs på framtiden. Näringsutskottet finner
det motiverat att Sverige, i avvaktan på den kommande omprövningen av
medlemskapet, deltar i kapitalpåfyllnaden med den begränsning som anges i
propositionen. Ett beslut av riksdagen om utredning i enlighet med vad
utskottet förordar i detta betänkande får självfallet stor betydelse vid de
fortsatta kontakterna med IDB rörande vårt lands medverkan i organisationen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 14
punkten B 7 moment 1 och med avslag på motionen 1978/
79:661 yrkandet 2 till Interamerikanska utvecklingsbanken för
budgetåret 1979/80 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 9 300 000 kr.,

2. beträffande omprövning av Sveriges medlemskap i IDB

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2017 yrkandena 1
och 2 och med avslag på motionen 1978/79:661 yrkandet 1 och
motionen 1978/79:1507 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden inom
IDB

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 14
punkten B 7 moment 2 och med avslag på motionen 1978/
79:1507 yrkandet 2 och motionen 1978/79:2017 yrkandet 3
godkänner att Sverige deltar i den femte kapitalpåfyllnaden
inom IDB.

Stockholm den 10 maj 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s),
Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Margaretha af Ugglas (m). Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar
Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Karl-Erik Häll (s),
Rune Jonsson i Husum (s) och Rune Johansson i Ljungby (s).

NU 1978/79:37

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström,
Karl-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla
s)

1. beträffande omprövning av Sveriges medlemskap i IDB (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Näringsutskottet
fann” och slutar på s. 10 med ”angiven del” bort ha följande
lydelse:

Sveriges anslutning till IDB har av sina förespråkare motiverats främst med
de exportmöjligheter som medlemskapet skulle föra med sig. Det är
emellertid biståndspolitiska och allmänt utrikespolitiska synpunkter som
måste bli avgörande när frågan om fortsatt medlemskap i IDB prövas. I
utrikesutskottets yttrande till näringsutskottet har de socialdemokratiska
ledamöterna klart angivit vilka slutsatser en sådan bedömning leder till.
Medlemskapet står, konstaterar de, i uppenbar motsatsställning till de
värderingar som hittills har varit vägledande för svensk utrikes- och
biståndspolitik. Huvuddelen av bankens resurser går till militärdiktaturer och
andra förtryckarregimer. Utlåningspolitiken missgynnar de fattigaste folkgrupperna.
Det är symtomatiskt att jordbruks- och fiskeprojekt under år 1978
har fått kraftigt minskad andel av utlåningen jämfört med året innan.
Uttalanden av bankens styrelse om en förändrad låneinriktning har inte förts
ut i praktisk politik.

Förutom motionerna 1978/79:661 och 1978/79:1507, som utmynnar i krav
på att Sverige utträder ur IDB, ger även motionen 1978/79:2017 uttryck för en
kritisk inställning till banken. Attityden är emellertid avvaktande - i stället
för omedelbart utträde föreslår motionärerna en utredning som skall ge
riksdagen underlag för en framtida omprövning av IDB-medlemskapet.

Förslaget om utredning framstår som en avledningsmanöver. Näringsutskottet
finner endast eli ställningstagande från riksdagens sida försvarbart.
Beslutet år 1977 om Sveriges anslutning till IDB var illa underbyggt och måste
nu rättas till. Riksdagen bör alltså, såsom påyrkas i motionerna 1978/79:661
och 1978/79:1507, uttala att medlemskapet bör bringas att upphöra så snart
som möjligt. Härav följer att motionen 1978/79:2017 i angiven del bör
avslås.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:661 yrkandet 1
och motionen 1978/79:1507 yrkandet 1 och med avslag på
motionen 1978/79:2017 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om Sveriges utträde ur
Interamerikanska utvecklingsbanken,

NU 1978/79:37

2. beträffande deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB (mom.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”i organisationen” bort ha följande lydelse:

Enligt regeringens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden
skulle vårt lands engagemang i IDB ytterligare fördjupas. Förslaget förfaller
givetvis om Sverige, såsom har förordats i det föregående, omedelbart
utträder ur IDB. Av uppenbara skäl bör det avvisas även om riksdagens beslut
beträffande medlemskapet skulle gå i annan riktning. Utskottet tillstyrker
sålunda yrkandena i motionerna 1978/79:1507 och 1978/79:2017 om avslag
på förslaget att Sverige skall delta i den femte kapitalpåfyllnaden.
dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1507 yrkandet 2
och motionen 1978/79:2017 yrkandet 3 avslår propositionen
1978/79:100 bilaga 14 punkten B 7 moment 2.

NU 1978/79:37 13

Bilaga

Utrikesutskottets yttrande
1978/79:2 y

om Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 6 mars 1979 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1978/79:100, bilaga 14, punkten
B 7. Interamerikanska utvecklingsbanken samt de i anslutning därtill väckta
motionerna 1978/79:661,1978/79:1507 och 1978/79:2017 angående Sveriges
fortsatta medlemskap eller medverkan i banken.

Propositionen

I årets budgetproposition föreslås att riksdagen dels anvisar ett förslagsanslag
om 9,3 milj. kr. till Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) för
budgetåret 1979/80, dels godkänner att Sverige deltar i bankens femte s. k.
kapitalpåfyllnad.

Ungefär 9,3 milj. kr. är det belopp som Sverige har att erlägga kontant till
IDB under år 1979 i enlighet med den i september 1977 ingångna överenskommelsen
om svenskt medlemskap i banken.

Sverige inträdde i IDB under bankens fjärde kapitalpåfyllnadsperiod. För
att ge banken möjlighet att fullfölja och öka sin utlåning har överläggningar
förts om en femte kapitalpåfyllnad avseende fyraårsperioden 1979-1982.
Länder som blivit medlemmar efter år 1976, däribland Sverige, kan dock ges
rätt att göra sina inbetalningar härför senare. Denna påfyllnad liksom
Sveriges tänkta andel i den femte kapitalpåfyllnaden väntas inte komma att
kassamässigt belasta de båda närmaste budgetåren.

Motionerna

I motionen 1978/79:661 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala sig för utträde ur IDB,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om anslag med 9 300 000 kr. till
IDB.

I motionen 1978/79:1507 av Olof Palme m. fl. (s) föreslås att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utträde ur Interamerikanska utvecklingsbanken,

2. avslår regeringens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden.

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

I motionen 1978/79:2017 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) föreslås

1. att riksdagen uttalar sin avsikt att ta upp Sveriges medlemskap i IDB till
förnyad prövning efter det att Sverige varit medlem i tre år,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentarisk
kommitté för att utvärdera IDB:s utlåningspolitik och ge riksdagen
erforderligt beslutsunderlag,

3. att riksdagen ej godkänner att Sverige deltar i den femte kapitalpåfyllnaden
till IDB.

Utskottet

Utrikesutskottet har vid två tidigare tillfällen yttrat sig till näringsutskottet
om Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB),
nämligen dels för snart två år sedan (UU 1976/77:4 y, intaget i NU
1976/77:47) då riksdagen hade att ta ställning till frågan om Sveriges
anslutning till banken, dels för ett knappt år sedan (UU 1977/78:3 y, intaget i
NU 1977/78:65) då bl. a. frågan om svenskt utträde ur IDB hade aktualiserats
i en motion som väckts i anslutning till fjolårets budgetproposition.

Vid båda dessa tillfallen hade det i motionen gjorts gällande att den svenska
anslutningen till IDB skulle strida mot de värderingar som dittills varit
vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik. Utskottets majoritet
avvisade detta påstående som ogrundat. Det konstaterades sålunda att ett
svenskt deltagande i IDB inte innebar någon ändring av vårt lands
utrikespolitik och dess målsättningar och heller inte innebar något ställningstagande
till skilda regimer i Latinamerika. Det erinrades om att den svenska
anslutningen till IDB hade motiverats av exportfrämjandeskäl och att det
svenska medlemskapet därför skulle finansieras med anslagsmedel från
handelsdepartementets huvudtitel. Tanken på svenskt medlemskap i IDB
hade tidigare prövats från biståndspolitiska utgångspunkter men bankens
utlåningspolitik hade därvid inte bedömts motsvara de stränga krav som
uppställs inom den svenska biståndsverksamheten. Att det inte fanns
tillräckliga biståndspolitiska motiv för ett deltagande i banken var emellertid
enligt utskottsmajoriteten ingalunda liktydigt med att ett inträde i banken -betingat av omsorg om vår export - skulle vara uteslutet. De positiva dragen
hos IDB hade således inte bedömts tillräckligt starka för att med biståndsmedel
finansiera ett medlemskap, medan de negativa å andra sidan inte var
sådana att de kunde utgöra hinder för ett av exportskäl betingat deltagande.
Det svenska medlemskapet i IDB fick främst ses som en inträdesavgift
avseende en betydelsefull och växande specialmarknad från vilken vi annars
skulle vara utestängda.

Utskottet finner att dess förut gjorda principiella bedömningar i frågan
alltjämt är giltiga. Medlemskapet är sålunda inte stridande mot svensk
utrikespolitik, det utgör inte någon integrerad del av vår biståndspolitik men
det ingår som ett led i svensk handelspolitik.

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

Frågan om det svenska deltagandet i IDB kompliceras emellertid av att den
rymmer vissa svårbedömbara aspekter, vilka hänger samman dels med det
förtryck som kännetecknar vissa länder i Latinamerika, dels med vissa brister
i bankens röstningsregler och i dess utlåningspolitik med avseende på
ländersatsningar och projektval. Dessa brister har från början påtalats från
svensk sida.

Dessa omständigheter var sålunda föremål för uppmärksamhet redan i
samband med förberedelserna för och beslutet om den svenska anslutningen.
En fortlöpande prövning av vår ställning i IDB förutskickades av regeringen i
den proposition (prop. 1976/77:83) om exportfrämjande åtgärder avseende
u-länder, i vilken förslaget om svenskt medlemskap i IDB framlades. Från
näringsutskottets sida (NU 1976/77:47) framhölls i anslutning därtill att
Sverige som medlem i IDB aktivt måste verka för förändringar av bankens
institutionella former och utlåningspolitik i sådan riktning att strävandena till
social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får stöd
från banken. Om bankens politik inte blir sådan att den befordrar långsiktiga
förändringar i positiv riktning, bör detta föranleda att medlemskapet
omprövas, hette det vidare i näringsutskottets betänkande.

I en av de nu aktuella motionerna, nämligen s-motionen 1507, hävdas ånyo
bl. a. att medlemskapet i IDB skulle stå i uppenbar motsatsställning till de
värderingar som hittills varit vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik
och att vår medverkan i banken skulle innebära ett indirekt stöd av
regimer som visat synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. 1
vpk-motionen 661 sägs bl. a. att Sverige genom medlemskapet stöder
blodsbesudlade regimer i Latinamerika.

I likhet med sin förut redovisade inställning anser utskottet att de i
motionerna 661 och 1507 framförda och nyss återgivna påståendena inte är
hållbara.

Själva medlemskapet i IDB är sålunda lika litet som medlemskapet i andra
internationella eller regionala utvecklingsbanker att betrakta som ett uttryck
för stöd av vissa regimer. IDB:s syfte är i likhet med andra utvecklingsbankers
att stödja och möjliggöra ekonomiska och sociala utvecklingsprojekt. Som
förut nämnts har Sverige påpekat vissa brister i IDB:s utlåningspolitik och
velat se en större prioritering av projekt med sociala utvecklingseffekter.
Sverige verkar tillsammans med likasinnade medlemsländer för ett bättre
tillgodoseende av denna aspekt och för en starkare satsning på de fattigare och
mer reformistiskt inställda länderna.

Sett i ett internationellt perspektiv har den svenska anslutningen till IDB
heller inte varit till utrikespolitiskt förfång för Sverige. Tvärtom torde
medlemskapet över lag i Latinamerika ses som en välkommen intressemarkering
från Sveriges sida för denna del av världen, som länge och i alltför hög
grad dominerats av nordamerikanska intressen. Samtidigt har medlemskapet
inte hindrat Sverige från att i olika sammanhang markera sitt bestämda

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

avståndstagande från de övergrepp mot mänskliga rättigheter som förekommer
i många länder i Syd- och Mellanamerika. Sverige har av denna
anledning också motsatt sig lån från IDB till Chile.

Det kan sålunda inte med fog göras gällande att vårt medlemskap i IDB
skulle stå i strid med svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att flertalet i-lärder utanför
öststatskretsen i likhet med Sverige gått in som medlemmar i IDB, däribland
våra nordiska grannländer Danmark och Finland liksom de neutrala länderna
Schweiz och Österrike.

Med angivande av de skäl som ovan refererats yrkar vpk-motionen 661 och
s-motionen 1507 på svenskt utträde ur IDB.

Sverige tillträdde som medlem av IDB på hösten 1977. Som förut
konstaterats har medlemskapet inte varit till förfång för Sveriges utrikespolitiska
anseende i världen. Däremot skulle ett utträde - och detta efter mindre
än två års anslutning - kunna skada Sveriges utrikespolitiska prestige och
med säkerhet bli till nackdel för vårt lands handelsintressen i förhållande till
Latinamerika.

Utskottet motsätter sig därför dessa yrkanden om Sveriges snara utträde ur
IDB.

Både i s-motionen 1507 och i motionen 2017 yrkas avslag på regeringens
förslag om svenskt deltagande i IDB:s femte s. k. kapitalpåfyllnad. I den
senare motionen föreslås dessutom att riksdagen skall uttala sin avsikt att ta
upp Sveriges medlemskap i IDB till förnyad prövning efter det att Sverige
varit medlem i banken i tre år.

I motionen 2017 erinras i detta sammanhang om det förbehåll som gjordes
av näringsutskottet (NU 1976/77:47) i samband med dess tillstyrkan i maj
1977 av en svensk anslutning till IDB. Det hette där bl. a.:

Det uppenbara förtryck och den förföljelse av oppositionella som

präglar de flesta latinamerikanska länder kräver oavlåtlig uppmärksamhet.
Det är angeläget att vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inte kan
utnyttjas som ett stöd av regimer som det i vårt land råder stor enighet om att

fördöma. Om förhandlingarna resulterar i medlemskap måste IDB:s

fortsatta utveckling noga följas från svensk sida. Som medlem i IDB måste
Sverige aktivt verka för förändringar av bankens institutionella former och
utlåningspolitik i sådan riktning att strävandena till social och ekonomisk
utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får stöd från banken. Om
bankens politik inte blir sådan att den befordrar långsiktiga förändringar i
positiv riktning bör detta, såsom framhålls i propositionen och av utrikesutskottet,
föranleda att medlemskapet omprövas. Regeringen bör årligen -lämpligen i samband med sin framställning om erforderligt anslag för
betalningar till IDB -lämna riksdagen en redogörelse för utvecklingen och de
aktuella förhållandena inom bankens verksamhetsområde.

Enligt motionen 2017 geren närmare granskning av tillgängliga uppgifter
om bankens långivning under förra året en nedslående bild: en höjd andel lån
till Latinamerikas hårdaste diktaturländer och en sänkt andel lån till ett antal

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

mer demokratiska länder. Motionärerna finner det dock svårt att enbart
utifrån redovisningen i budgetpropositionen bedöma karaktären av de
projekt som IDB medverkat till. De menar emellertid att det hittills inte gått
att finna belägg för en utveckling av utlåningspolitiken ”i sådan riktning att
strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati får stöd
från banken” och att frågan om en omprövning av det svenska medlemskapet
på sätt som angavs år 1977 därför börjar bli aktuell. Motionärerna anser att
1 1/2 års erfarenhet ger ett alltför bräckligt underlag för ett definitivt
ställningstagande och att i stället en treårig prövotid kan vara rimlig och
lämplig. Enligt motionen bör ett slutligt ställningstagande ske senast under
våren 1981 och prövningen förberedas av en parlamentarisk kommitté som
tillsätts omgående för att kontinuerligt följa bankens verksamhet under den
del av prövotiden som återstår. Kommittén bör enligt motionärernas
uppfattning ingående analysera bankens utlåningspolitik under prövotiden
liksom de sociala, politiska och ekonomiska effekterna av IDB-projekten och
värdera bankens verksamhet utifrån svenska utrikespolitiska målsättningar.
Också de kommersiella effekterna av medlemskapet bör enligt motionen
2017 därvid analyseras.

Utskottet anser det inte möjligt att av tillgängliga uppgifter om IDB:s
lånepolitik under den korta tidrymd som Sverige varit medlem dra några
mera bestämda slutsatser huruvida denna ändrats eller är på väg att ändras i
den riktning som vi eftersträvar. Det är heller inte rimligt att förvänta sig
några snabba förändringar i en verksamhet av detta slag.

Det förefaller emellertid ostridigt att banken i sin utlåningsverksamhet
under 1970-talet i ökad utsträckning orienterat sig mot de minst utvecklade
länderna och regionerna i Latinamerika och mot de fattigaste samhällsskikten.
Som vidare framgår av budgetpropositionens redovisning lägger IDB
i sin utlåning stor vikt vid projekt som är inriktade på landsbygdsutveckling
och jordbruk, särskilt i fattigare delar av Latinamerika. Banken har under
senare år lagt särskild vikt vid projekt till nytta för låginkomstgrupper och
planerar att göra så i än större utsträckning i framtiden. En jämförelse med
Världsbankens utlåning till samma region visar att IDB under treårsperioden
1975-1977 haft en avsevärt högre andel lån till de fattigaste länderna. Inför
den femte s. k. kapitalpåfyllnaden har bankens styrelse uttalat att ökad tyngd
kommer att läggas vid projekt som kommer de fattigaste befolkningsgrupperna
till del. Landsbygdsutveckling och olika projekt av social karaktär avses
sålunda få större prioritet under perioden 1979-1982.

Då emellertid bedömningsunderlaget är begränsat och uppfattningarna i
denna fråga blivit starkt delade i vårt land, kan det finnas skäl att ta fasta på
förslaget i motionen 2017 att företa en närmare granskning av IDB och dess
utlåningspolitik. Utskottet ansluter sig därför för sin del till tanken att en
kommitté eller arbetsgrupp med parlamentarisk medverkan får till uppgift att
närmare studera IDB:s utlåningsverksamhet m. m. Om näringsutskottet och

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

riksdagen skulle finna en sådan översyn ändamålsenlig, synes till uppgiften
även böra höra att anställa en jämförelse med andra utvecklingsbanker och att
söka bedöma de följder som ett eventuellt svenskt utträde eller ickedeltagande
i framtida kapitalpåfyllnader skulle få ur handels- och utrikespolitisk
synpunkt liksom för den svenska sysselsättningen.

I avvaktan på en dylik översyn bör Sverige emellertid i enlighet med
regeringens förslag kunna delta i den femte kapitalpåfyllnaden på sätt som
anges i propositionen, varvid är att märka att någon kontantinbetalning i
detta sammanhang inte torde behöva komma i fråga förrän efter budgetåret
1980/81. Om översynen skulle leda till ett utträde ur banken bleve således
kontantinbetalning inte aktuell. Att redan nu besluta att inte delta i denna
kapitalpåfyllnad skulle av allt att döma få som konsekvens en kännbar
inskränkning i Sveriges möjligheter att delta i anbudsgivningen till projekt
som finansieras med IDB-lån.

Stockholm den 22 mars 1979

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c), Erik
Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c), Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Mats
Hellström (s), Ingrid Sundberg (m), Sture Ericson (s), Sture Korpås (c),
Gertrud Sigurdsen (s), David Wirmark (fp), Axel Andersson (s) och Gunvor
Wallin (fp).

Avvikande mening

av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Mats Hellström,
Sture Ericson, Gertrud Sigurdsen och Axel Andersson (samtliga s)som anser
att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Utrikesutskottet
har” och slutar på s. 6 med ”med IDB-lån.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1978/79:1507 står Sveriges medlemskap i den
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) i uppenbar motsatsställning till
de värderingar som hittills varit vägledande för svensk utrikes- och
biståndspolitik. Ett syfte med att tillskapa IDB var att försvåra en radikalisering
av de latinamerikanska länderna efter den kubanska revolutionen.
Banken har alltsedan sin tillkomst i dominerande grad riktat sitt stöd till
konservativa militärdiktaturer i Latinamerika. Huvuddelen av bankens
resurser går fortfarande till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer som
visar synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. I själva verket har

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

under de senaste åren andelen IDB-lån till militärdiktaturerna ökat. Andelen
lån till projekt av social karaktär (hälsovård, utbildning, bostäder, vattenförsörjning
etc.) minskar f. n. Ökningen av IDB-lånen går i första hand till länder
vars regeringar i sin politik kraftigt missgynnar de fattigaste folkgrupperna.
Denna inriktning av IDB:s lån går att utläsa ur lDB:s egen statistik. Mot
bakgrund av den redovisning IDB lämnat om sin programinriktning är det
vidare missvisande att, som sker i budgetpropositionen, hävda att IDB:s
utlåni ng lägger stor vikt vid projekt som är inriktade på landsbygdsutveckling
och jordbruk. Andelen för jordbruk och fiske minskade sålunda mellan år
1977 och år 1978 från 20 till 13 procent av den totala utlåningen. Andelen
projekt som enligt IDB:s egen redovisning direkt gynnar låginkomstgrupperna
på landsbygden minskade mellan år 1977 och år 1978 från 27,7 till 19,0
procent.

Svensk medverkan i en internationell organisation måste bygga på en vilja
att stödja organisationens verksamhet. Sveriges medlemskap i IDB strider
mot de värderingar som hittills varit vägledande för vår utrikes- och
u-landspolitik. IDB skiljer sig också genom sina stadgar och procedurregler
från de multilaterala organ och andra regionala banker där Sverige medverkar.
Rösträtten för specialfonden är t. ex. så utformad att ett land, USA, har
vetorätt beträffande besluten. Någon motsvarande regel finns inte i något
annat mellanstatligt organ som Sverige tillhör.

Den svenska regeringen har nyligen, i olika sammanhang, fast vikt vid
uttalanden från bankens styrelse om att ökad tyngd i framtiden skulle läggas
vid projekt som kommer de fattigaste befolkningsgrupperna till del. Det bör
emellertid understrykas att likartade uttalanden om en förändrad låneinriktning
i banken gjorts vid en rad tidigare tillfallen av bankens styrelse, utan att
dessa följts upp i bankens praktiska politik. Denna har i en rad avseenden,
trots styrelsens uttalanden, ytterligare inriktats på länder vars regeringar
kraftigt missgynnar de fattigaste folkgrupperna och, som ovan sagts,
inneburit en minskad andel för t. ex. socialt inriktade projekt.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund, i enlighet med förslaget i
motionen 1978/79:1507, att Sverige snarast utträder ur IDB.

I centermotionen 1978/79:2017 av Karl Erik Olsson m. fl. hävdas att IDB:s
utlåning under 1978 ger en nedslående bild med utgångspunkt i samhällsförhållandena
i låntagarländerna. Motionärerna hävdar att det inte hittills gått
”att finna några belägg för en utveckling av utlåningspolitiken ’i sådan
riktning att strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad
demokrati får stöd från banken’ (NU 1976/77:47)”. Mot denna bakgrund
anser motionärerna att frågan om en omprövning av det svenska medlemskapet
börjar bli aktuell. Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala sin
avsikt att ta upp Sveriges medlemskap i IDB till förnyad prövning efter det att
Sverige varit medlem i tre år och att riksdagen hos regeringen hemställer om
tillsättandet av en parlamentarisk kommitté för att utvärdera IDB.s utlåningspolitik
och ge riksdagen ett erforderligt beslutsunderlag.

NU 1978/79:37 (UU 1978/79:2 y)

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att Sverige bör fortsätta
att stödja och delta i IDB:s verksamhet under ett antal år parallellt med att ett
utredningsarbete pågår. Motionärerna framhåller att Sveriges erfarenhet
under hittillsvarande ett och ett halvt års medlemskap i banken liksom
budgetpropositionens redovisning utgör ett bräckligt beslutsunderlag. Enligt
utskottets mening var även det beslutsunderlag som regeringen lämnade till
riksdagen vid beslutet om inträde i banken år 1977 av lika bräcklig karaktär.
Sverige borde, i enlighet med förslagen i den socialdemokratiska motionen
1976/77:1489, aldrig ha inträtt i banken och bör snarast avveckla sitt
medlemskap.

Utöver kravet på en parlamentarisk utredning med syfte att åstadkomma
en förnyad prövning av Sveiges medlemskap i IDB föreslår motionärerna i
centermotionen 2017 att riksdagen ej godkänner att Sverige deltar i den femte
kapitalpåfyllnaden i IDB. Detta förslag är en självfallen konsekvens av
yrkandet om omprövning av medlemskapet. Det vore givetvis orimligt att
besluta om en utredning i syfte att göra en förnyad prövning av Sveriges
medlemskap i IDB och samtidigt väsentligt fördjupa vårt engagemang i IDB
och binda oss för väsentligt ökade framtida utbetalningar genom att
godkänna budgetpropositionens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden.

Utskottet tillstyrker därför kraven i den socialdemokratiska partimotionen
1507 och i centermotionen 2017om att riksdagen ej skall godkänna att Sverige
deltar i den femte kapitalpåfyllnaden till IDB.

GOTAB 61949 Stockholm 1979